Hedvigsfors Bruk

Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.

Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan

BÖRJADE – SLUTADE

Iggesund 1685-1953 = 268 år
Österbo vid Hedvigsfors (Aldersfors) 1746-1867 = 121år
Strömbacka (Rågärdsån) 1752-1953 = 201 år
Moviken 1797-1937 = 140 år

Då träkol på grund av sin bräcklighet och volym, inte kunde transporteras längre sträckor, måste placering av hyttor och smedjor väljas efter tillgång på kolskog och vattenkraft. Detta är den främsta anledningen till att man kom att bygga masugnar i Hälsingland.

För att underlätta transporten av malm kom de första bruken att ligga utefter den skogrika bottniska kusten. Ljusne och Axmar 1671, Gnarp och Ström 1672, Galtström 1673, Iggesund 1685 Långvind 1690.

Med erfarenhet av kolskogens otillräcklighet anlades bruken Österbo, Strömbacka och Moviken med tilltagna avstånd från varandra. Trots detta och trots att bolagen från 1883 börjat med frösådd och från 1896 utplantering av gran och tallplant, blev merparten av koltransporten till kolhusen milslång under 1930-talet. Moviken och Strömbacka lades ner. Bruken hade blivit omoderna, kolskogen otillräcklig och transportvägarna föråldrade.

Redan 1703 planerade Olov Warg från Gävle att anlägga en hammarsmedja vid Svågan, men projektet kom aldrig till utförande. Ett annat projekt som heller inte genomfördes var ett järnverk vid Gimmasjöns utlopp som var under planering i början av 1800-talet.

När Warg planerade sin smedja hade han redan skaffat sig möjligheter att köpa tackjärn, varför planerna inte avsåg någon masugn. Han hade också förvissat sig om att det fanns tillräckliga kolskogar och han misstänkte att det skulle kunna finnas malm i trakten.

Malmfyndigheterna tycks också varit den direkta orsaken till att nya järnbruksplaner aktualiserades på 730-talet. En ansökan lämnades in år 1735 efter att man funnit brytvärd malm i Sumåsgruvan. Man hade också inmutat en fyndighet på mark som tillhörde fyra bönder från Västansjö, Mellanbyn och Näppänge drygt en mil norr om kyrkan. Samtidigt försäkrade man sig om att få kola på böndernas skogar, endast med det förbehållet att bönderna fick göra uttag av timmer och ved för eget behov. Mark och fallrätter skulle de få köpa vid Dalaån.

Vid bergskollegiets undersökning i augusti år 1736 hade bönderna ångrat sig. De kunde visserligen upplåta dammfästen och mark för kolbacken, men de befarade att bruksfolket skulle kräva foder och bete för för sina kreatur samt vedbrand. Därför motsatte de sig såväl brytning av Gåckskärsgruvan som att anlägga bruk vid Fläsmasjön och förklarade bestämt att de aldrig skulle gå med på att kola åt bruket eller upplåta skog för kolning.

Trots böndernas motstånd inlämnades en ny ansökan 1741 och privilegium för två hamrar och en masugn beviljades i mars år 1742. Den ena hammaren kallades till en början Aldersfors och byggdes vid Fläsmasjöns utlopp (Hedvigsfors). Masugnen kallades Österbo och byggdes strax söder om hammaren. År 1744 stod hammaren, en mjölkvarn och en såg färdiga. Varifrån tackjärnet togs innan masugnen var klar är inte känt, men troligen från Iggesund.

Bönderna hade ända från början misstrott bruket och efter att ny ägare tillträtt ändrades därför namnet år 1755 till Hedvigsfors. Åren 1777 och 1785 utökades bruket med först spiksmide och sedan en plåthammare.

Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet gick bruket mellan olika ägare och driften var ofta oregelbunden. År 1831 kom emellertid bruket i P A Tamms ägo, vilken några år tidigare även förvärvat Strömbacka. Med verken samlade på en hand fanns goda förutsättningar för en mer rationell drift, men några större förändringar infördes inte., utan istället satsade man på Strömbacka. Vid Hedvigsfors fortsatte tysksmidet till år 1866, då det ersattes av franche-Comtésmide. Under ett par år på 1870-talet prövades lancashiresmide, men franche-Comté dominerade till smidesverksamheten lades ned år 1902.

Bilden är tagen 1888 med labbet och det vita sädesmagasinet till vänster, herrgården och brukskapellet till vänster i bakgrunden, brukskapellet revs 1903.
Källa: Teckniska Museet.

Österbo masugn, som började byggas redan år 1741, stod inte klar förrän år 1746. Redan från början var masugnen felkonstruerad. Produktionen var låg och oregelbunden. I början av 1760-talet byggdes den därför om samtidigt som den flyttades en bit, men grunden var ändå så dålig att masugnen sprack. Trots upprepade reparationer och investeringar gav den klent utbyte. 1770 års vårflod raserade hela bruket och även masugnsdammen. Masugnen reparerades, men gick fortfarande mycket dåligt; under åren 1801-1821 blåstes den endast under fyra år. Åren 1848-50 byggdes den om och började därefter ge bättre resultat. År 1866 lades masugnen ned och tackjärnstillverkningen flyttades till Moviken.

Bruksmiljöer
Hedvigsfors och Strömbacka och hyttorna i Österbo och Moviken brukar kallas Bjuråkersverken. Trots att de hade en gemensam ägare kom den yttre gestaltningen av de båda bruken att bli helt olika. Vid Strömbacka inordnades bebyggelsen efter ett bestämt mönster. I Hedvigsfors är detta planmönster inte lika tydligt. Bebyggelsen vid hyttorna var sällan byggd efter speciella planer.

Bruken styrde efter patriarkaliska principer och det var brukspatron eller förvaltaren som rådde över arbetarnas arbete och liv. Det var också ägarens smak som kom att prägla samhällets utformning.

Bruksfolkets liv liknade mycket böndernas. På bruket rådde en naturahushållning och bruket var genom sitt jordbruk och sin handelsorganisation nära nog självförsörjande. Till bruksmiljön hör därför ekonomibyggnader för jordbrukets behov. Även smederna hade mindre odlingar. De hade också rätt att hålla kor eller svin och smederna hade även tillgång till äng och ett potatisland. Smederna hade även rätt till fri bostad och utrymmen för husdjuren. Som del av lönen fick de ta ut spannmål och andra varor i bruksmagasinet.

Hedvigsfors verksbyggnader finns inte kvar. En nybyggd damm markerar dock platsen för den gamla bruksdammen. Arbetarbostäderna spridda runt det centrala området, vars huvudsakliga miljökaraktär skapades av bruksherrgården, ett par magasin och några arbetarbostäder i vit puts. Det enda magasinet, en vitputsad stenbyggnad från 1836, utgör ett framträdande inslag i bruksmiljön.

Transporter
Den malmbrytning man försökte sig på i Bjuråker gav klent resultat. Malmen togs därför från Roslagen och Utö i Stockholms skärgård och fraktades med båt till Håsta Udde vid Hudiksvall. Där lastades den om till hästforor som på vintern körde till Hallbo lastageplatsvid Norra Dellen. När isen gått upp transporterades malmen på pråmar eller haxar till Friggesund och Moviken.

Källa:
Boken, SVÅGADALEN
Utgiven av Hälsinglands museum 1990

O W Hägg, var inspektor vid Moviken 1872-1877 och förvaltare vid Hedvigsfors 1878-1903.

Hedvigsfors herrgård, som varit bostad åt förvaltare Wilhelm Hägg, rustades upp år 1903 och var därefter sommarbostad åt Arvid Lindman. Här kunde han utveckla sitt intresse för skogsvård tillsammans med sin yngre skogschef, den kunnige forstmästaren Ossian Tigerström.

Systrarna Hilma Samuelsson och Elisabeth Persson har berättat om livet i Hedvigsfors på Arvid Lindmans tid. Deras far hade varit kusk åt Wilhelm Hägg. Fadern var kunnig i sjukvård och brukade göra rena smärre sår åt skogshuggare som skadat sig. I svårare fall måste man sända bud efter läkare som bodde i Johannesberg i Delsbo. Det fanns inga riktiga vägar till Hedvigsfors i början av 1900-talet, utan läkaren var tvungen klövja uppe i skogarna på väg till sina patienter. Så fick också barnmorskan göra.

Familjen Samuelssons bostad bestod av ett stort kök och ett litet rum. Alla familjer i samhället hade en bit jord, som kunde föda en eller två kor. De hade också grisar och höns och levde i stor utsträckning på självhushållning. Ingen i Hedvigsfors led speciellt nöd under det första världskriget. På hösten for man ner till Friggesund för att hämta strömmingslådor, som kom med ångaren Tamm från Näsviken. På hösten brukade modern göra bak av hundra kilo mjöl. Jakten var fri i skogarna. Strömming och fläsk saltades ner.

Alla på bruket var som en stor familj. Kvinnorna brukade träffas och prata med varandra vid brunnen. Man gick inte mycket på besök i hemmen, men om man hade bak eller slakt hemma, var det vanligt att man gick runt och delade ut ett stycke nybakat bröd eller nyslaktat kött till grannarna. Det fanns en privatägd affär i Hedvigsfors, där man kunde handla alla slags köpevaror. Senare fick man också en konsumbutik.

I elvaårsåldern kallades systrarna till herrgården för att lära sig sy näversöm av fru Lindman. Deras alster sålde hon därefter på Bikupan i Stockholm och betalade dem för vad hon fått in. Varje jul fick barnen en stor låda konfekt av amiralen. Julottan brukade hållas i skolhuset, där en rättare läste julevangeliet. En annan rättare var ledare för blåsorkestern i Hedvigsfors.

Ungdomarna hade inte många nöjen. De flesta var med i en nykterhetsförening, som brukade ordna fester och också hade teaterföreställningar. En gång spelade man Anna Maria Lenngrens ”Porträtterna”. Nedanför handelsboden fanns en dansbana. En äldre bror till systrarna brukade traktera dragspelet vid danserna. Folket i Hedvigsfors brukade sällan resa bort från bruket. Ett undantag var om bröllop hölls i trakten. Då for ungdomarna dit för att ”knuta”, dvs förkläda sig till oigenkännlighet och ropa brudparet ut från bröllopsgården.
Det var ett verkligt folknöje.

—6C11— Uppgifter ur Bjuråkers släktbok

10 PEHR VILHELM SAMUELSSON, * 16/5 1864, s. t. bruksarb. V. Samuelsson i Hedvigsfors, Bjuråker. G. 2/11 1889. Stallkarl. Bos. i Hedvigsfors. † 5/2 1933.
8A9 CATHRINA CHARLOTTA HÜBINETTE, * 5/12 1868, d. t. mästersmed A. J. Hübinette i Hedvigsfors.
ALBERT WILHELM * 6/3 1890                              14
JOHAN VALFRID * 29/3 1892. † 26/9 1894 (difteri)
ELIN ELISABETH * 6/5 1895. † 21/6 1895
SIGNE ELISABETH * 25/6 1896. Utfl. t. Sth. 1915
HILMA KATARINA * 13/6 1900. Utfl. t. Sth. 1925
JOHAN EDVIN * 30/5 1906                                 15
SVEA CHARLOTTA * 20/3 1909                            6H42

Häggs bostad. Bl a bodde här tonsättaren Jacob Hägg.

Skogarna administrerades inte från Iggesund utan från Hedvigsfors. Här fanns bolagets kunnige och mäktige skogschef Nils Wilhelm Hägg, och från sitt kontor på den gamla herrgården ledde han en stab av skogsförvaltare och skogsvaktare. Oskar Skogfeldt, som var son till en skogvaktare, har lämnat åtskilliga upplysningar om livet i bolagets skogar kring sekelskiftet. Fadern var skogvaktare i Skån, el liten by i Ljusdals utskogar. Varje år brukade han åka till Hedvigsfors för att få årets arbetsprogram fastställt av Hägg. Av honom fick han också pengar till lön åt körare och huggare. Under många år var Skån ett centrum för skogsbruket. Vid trettondagstiden, då årets körningar började, kunde det stå ända upp till hundra lass på gården.

Fadern hade under 1900-talets första år en årslön på 600 kronor. Han fick själv anställa drängar, pigor och slåtterkarlar till det jordbruk som hörde till gården. Han och hans hustru fick också ta emot folk från bolaget, som var uppe i skogarna. De bodde och åt där. Skogvaktargården blev på så sätt en station och ett härbärge för resande. Man levde i stor utsträckning på gårdens egna produkter. Dessutom jagade man – vilt fanns i överflöd i skogarna. Fisk och kräftor hämtade man i vattendragen.

De varor som gården behövde och inte själv kunde framställa – falukorv, amerikanskt fläsk, mjöl, snus och norsk tobak – hämtade man vid Hennans järnvägsstation, som var den närmaste förbindelseplatsen med yttervärlden. På vintern gick det att åka dit med häst och släde, men på sommaren fanns det bara en gångstig ner till stationen. Barnen fick då ta en mes på ryggen och hämta varorna. De hade två mil att gå, och mesen kunde väga upp till 40 kilo.

Körarna var bönder och arrendatorer från orten. De rekryterade huggarna som kom från alla möjliga håll, från Sundsvall, Söderhamn och Iggesund. I flottningarna arbetade en stor styrka av erfarna karlar, som brukade komma år efter år. Fadern hade flottningsackord och anställde själv folket. Han arbetade som egen företagare och slöt varje år nytt ackord med Hägg. Flottningsarbetarna tjänade 3 kronor om dagen. Något år kunde fadern tjäna upp till 1 200 kronor, men för det mesta föll sig förtjänsten på en flottning till 200 – 300 kronor, vilket var ett gott bidrag till lönen.

Mycket hängde på modern som långa tider ensam måste sköta gården. Hon hade hand om tjänstefolket och utspisade de många gästerna. Hon fick också klara av smärre olycksfall bland skogsarbetarna. ”Hon tog sin ställning och sitt ansvar mycket djupt”, säger Oskar Skogfeldt.

Barnen gick i skola i Valsjön i Ramsjö socken. Sedan år 1893 hade det funnits en folkskola i Valsjön, men denna lades ner 1943 och barnen fick i fortsättningen åka skolskjuts till Naggen. De fick bo i skolhuset och läste sex veckor varje vår och höst. Sin matlagning skötte de själva i skolans kök. Mjölk brukade hämta i en bondgård, och med sig hemifrån hade de amerikanskt fläsk och vetemjöl. ”Steka fläsk och göra kolbullar, det var ingen märkvärdighet. Det gjorde de ju överallt i skogskojorna”, säger han.

När fadern slutade som skogvaktare år 1916, var han 68 år gammal. Han fick då slå sig ner på en av bolagets gårdar i Näsviken och fick bostaden i pension.

Skogvaktare Jöns Skogfeldt

Källa: IGGESUNDS BRUKS HISTORIA Del II 1985, sid. 210 – 222.

—15Z1— Forsa släktbok

(S15) JÖNS LARSSON SKOGFELDT, * 23/6 1846 i Ekshärad, Värml. G. 19/10 1885. Infl. 1916 fr. Skån, Ljusdal. Skogvaktare i Hillen, Forsa. † 4/8 1937.
(X37) KARIN JONSDOTTER, * 8/6 1858 i Ramsjö sn. † 31/3 1946
ANNA VIKTORIA, * 25/4 1893. Sjuksköt. lasarettet, Hudiksvall. † 7/10 1918.
KARL HENNING, * 29/3 1897 1W16.

ÖSTERBO MASUGN – KALENDARIUM

1730. Brytbar järnmalm upptäcks i Gocktjärsgruvan vid Österbo och i gruvan vid middagsberget i Sumås. Middagsberget kallas numer för Gruvberget. Malmfynden innehållande 39 – 40 % järn gjorde det möjligt att få anlägga masugnsdrift i området.

1741. Hedvigsfors (Aldersfors) får sina privilegier. Ägare är Auskultanten Daniel Ahlbom.

1742. 29 mars, beviljas Daniel Ahlbom privilegier om att anlägga hammarsmedja i Strömbacka.
Privilegiet är undertecknat av bl.a. Emanuel Swedenborg som då var assessor i bergskollegiet.
Kontrakt skrevs med bönderna i Bjuråker om köp av mark och skog. Kontraktet bröts ganska snart.

1745. Nya privilegier godkännes. Det fanns tre villkor för att få anlägga järnbruk. Att det
fanns vattenkraft, skogar till framställning av kol och byggnadsmaterial, samt tillgång på malm. Här fanns orörda skogar, vattenkraft och 39-40 % malm.

1746. I mars månad är Hedvigsfors masugn, den s.k. Österbo masugnen, färdigbyggd liksom tillhörande hammarsmedja. Första året tillverkades 147 skeppund tackjärn eller 21 991 kg av malm från intilliggande gruvor. Trots ca 40 % järnmalm blev resultatet dåligt, varefter gruvdriften lades ner. Malmen innehöll för mycket svavel och fosfor vilket gjorde att det gick ”rödbräcka i järnet som blev sprött och inte användbart. Under en tid lär man tagit malm från Persbergs eller Morvalls gruvor i Ljusdal invid Färilagränsen

1751-52. I Hedvigsfors tar Erik Runer över efter Daniel Ahlbom.

1752-1755 utökas ägandet med John Smaraeus

1752. Efter fyra år är smedjan i Strömbacka provkörd och godkänd.
Från hamnen i Moviken skeppas färdigt järn två mil till Hallbo (vintertid med häst över isen) därifrån transporteras det drygt 1½ mil med häst till Hudiksvall för utskeppning.
I omvänd riktning transporterades malm som roddes och seglades till bryggan i Avholm för vidare transport till masugnen i Österbo. Namnet Friggesund användes inte ännu.

1755. Aldersfors byter namn till Hedvigsfors. Samtidigt som Jennings & Finlay tar över ägandet av bruket mellan 1755 – 1761

Österbo masugn är stängd

1756 – 74. Strömbacka ägs till hälften av Baron Per Abraham Örnsköld.

1757. Efter åtta års uppehåll producerar Österbo masugn 450 skeppund tackjärn. Året därpå 605 skeppund.

1761 – 73. Ägare av Hedvigsfors är John Jennings. Han startar bruket i Hassela 1761 som får namnet Franshammar efter sin avlidne fader Frans. Läs här om Fransammars bruk

1760. Under 1760-talet blev den gamla vägsträckningen, Bjuråker –Strömbacka – Bergsjö
iordningställd och förbättrad. Vägen över Gimskogen är idag en av länets ålderdomligaste och mest välbevarade vägar. Vägen anses ha ett stort kulturhistoriskt värde.
Österbo och Långvinds Bruk får de första rostugnarna i landet. Rostugnen i Österbo var 12 meter lång och sex meter bred. Först på 1830-talet börjar rostugnar byggas på höjden.

1763 – 1764. Österbo masugn byggs om. Hyttan byggdes som mulltimmerhytta till nio alnars höjd. Efter 35 ½ dygn konstateras att hyttan trots djupgrävning och stenfyllning kom att stå på osäker grund, varför den sprack. En källåder under stället var orsaken.

1764. Österbo masugn äges gemensamt av Örnsköld och Jennings. Efter fem års uppehåll producerar Österbo 152 skeppund tackjärn. Året därpå 489 skeppund

1770. Den kraftiga vårfloden får dammen en halvmil ovanför Hedvigsfors att rämna.
Vattenmassorna störtar med förödande kraft över bruket och förstör hammardammen med smedja, såg och kvarndamm, två järnbodar och 800 stigar kol. Även Österbo masugnsdamm spolieras och 1500 skeppund rostad malm bortfördes. Reparationer igångsattes genast.

1775. I Hedvigsfors blir herrgården färdigbyggd i en våning.

1784 – 92. Ägare av Hedvigsfors är Sara Elisabet Schissler.

INRIKES TIDNINGAR DEN 31/3 1795
(Renskrift)

Auctioner

Hedvigsfors Bruk i Bjuråkers socken, Norra Helsingland samt 5 mil ifrån Hudikswalls Stad belägit, och bestående ej allenast af en Stångjärnshammare med 2:ne härdar om 900 Skepp:s årligt Smide, utom 9 Skepp hammarskatt, Spiksmedja med ässja och 2:ne Swantshamrar om 50 Skepp:s årlig tilwerkning; en privilegierad Plåthammare med 400 Skepp:s Smide; åbyggnader wid Bruket, nemligen en rappad CaractersByggning af 2:ne wåningar, en Flygelbyggnad äfwen af 2:ne wåningar, en Bruks-Kyrka, flere Uthus och i godt stånd warande Bruksbyggnader; utan och hälften i Österbo, 1:8 dels mil ifrån Bruket belägne Masugn, därunder hörande Gockskärs Grufwa samt de inmutade Morwalls Malm anledningar i Ljusdals Socken, med de wid Masugnen befintelige och denna hälft tilhörande byggnader; en wid Bruket warande Tull-mjölsqwarn med tu par stenar och sist; en finbladig Bruks-Såg wid Ulfsjön, ej fyllest en half mil ifrån Bruket, och en skattlagd Salu-Såg wid Furuberg, tillika med et ålhus wid Bruket, samt följande hemman och lägenheter, hwilkas skogsområden för alla tider äro tilräckelige för Brukets behof, nemligen hälften af Skattehemmanen N:ris 2 och 10 i Änga, N:o 5 i Näppänge, N:o 2 i Wedmyra, tilsammans om 21 Öre- och 23 Penninge-land; hälften af Skogstrakten Filseskogen; de wid Storskiftsdelningen Bruket tillagde 11 Öres- och 15 och et halft penninge-land jord; Skattehemmanen N:o 3 i Dala, N:O 1 i Sniptorp, N:o 1 i Furuberg och hälften af begge Tråssnarfs hemman, tilhopa 20 Öres- och 6 penninge-land i Bjuråkers Socken; hälften af N:o 1 Skrämstad om 4 och 3/4:dels Öresland uti Bergsjö Socken; hälften af N:ris 2, 3, 4, 5, 8, 10, 18 och 19, tilsammans 50 Öres- och 13 Penningeland, uti Norrbo By och Socken; N:o 2 i Tjärnmyra, om 7 och et halft Öres skatt, och N:o 3 i Norrwäna om et halft Gärde-Mantal i Delsbo Socken; alt detta, med Restimide, Inventarier, Balancer, skogar, fisken, och fiskwatten, strömdrag, Tegelslageri-inrättning, 17 Kolaretorp och det mera, hwaröfwer widare beskrifning wisas skall, kommer å Wärdshuset Liljeholmen wid och utom Stockholms Stads Södra Tull, den 16 nästkommande Maji, kl. 4 eftermidd. Offentligen samt i wanlig ordning, genom en därtil anmodad god Man at utbjudas och til den mestbjudande försäljas; hwarwid om egendomens öfrige beskaffenhet, privilegier och förmoner, jämte köpewilkoren, hugade Köpare undfå nödig och erfoderlig underrättelse, För öfrigt häftar egendomen för et lån af ungefärligen 10 400 R:dal Specie, som kan få innestå. Tilträdet må ske genast eller den 1 nästl. November, altsom Köparen åstundar; och hwarefter det i behåll warande förlaget til Bruksdriften, enligt bok och räkning betales. Emedlertid kan om egendomen erhållas widare uplysning af Rådmannen Olof J. Selggren och Notarien Lars Norén i Gefle. Sådant att warder härmed kungjordt.

Gefle den 2 Mart. 1795
Källa och renskrift: Viveca Sundberg

1796 – 1810. Ägare av Hedvigsfors är Anders Smaraeus

1797. Efter 31 års uppehåll producerar Österbo masugn 409 skeppund tackjärn. Under masugnens 50 år har produktionen endast varit igång under sex år och då tillverkat sammanlagt 2077 skeppund tackjärn.

1810 – 13. I Hedvigsfors ligger driften nere.

1813 – 16. Riksbanken som tagit över Hedvigsfors säljer nu bruket på exekutiv auktion den 24 mars till brukspatron Anders Schærström för 14.800 rdr specie.

1816 – 27. 19 juni ropar Baron Kasper Wrede in vid offentlig auktion på Hagalunds Värdshus, Strömbacka bruk för 42. 300 riksdaler banco. Påföljande dag köper han även Hedvigsfors bruk av Anders Schaæström för 33. 324 riksdaler banko. Bjuråkersbruken inkluderade fyra lastageplatser och en mängd skogsfastigheter.

1817 – 31. 18 augusti återköper Anders Schærström Hedvigsfors bruk för 36.000 riksdaler banko.

1826. Kasper Wrede låter uppföra en dubbel kolugn med fyra eldstäder i Friggesund
Ugnen försåg årligen Moviken och Österbo masugnar med 1500 – 2000 stigar träkol.

1848. Österbo masugn stängd för ombyggnad

1852. Hedvigsfors bruk uppger att de tillverkat 1347 liter brännvin. Brännvinet lämnades till arbetarna som en extra löneförmån till jul och midsommar eller vid någon bra utförd prestation. Förmånen upphörde både i Hedvigsfors och Strömbacka omkring 1870.
På 1600-talet var det bryggarskrået som hade rätt att tillverka och sälja sprit men hembränningen var så omfattande att den förbjöds i lag 1718. År 1731 fick ägare av i mantal satt jord rätt att bränna brännvin mot årlig avgift till kronan och år 1800 får jordbrukare rätt till husbehovsbränning mot erläggande av viss avgift

1855 var missbruket så utbrett att all husbehovsbränning förbjöds. Den sprit som framställdes gjordes av säd eller potatis och hade en stark smak av finkeloljor varför man tillsatte kryddor av malört och kummin. Först på 1870-talet startade L. O. Smith bränneri på Reimersholme och kunde lansera ”Absolut renat” brännvin.

1856 – 76. Per Adolf Tamm avlider i lungsäcksinflammation den 24 juli 1856, 82 år gammal. Han hade varit en ovanligt driftig och framsynt företagsledare, som nedlagt mycket arbete på sina bruks utveckling. Den som tog över ledningen av Österby – Strömbackaverken årtiondet 1856 – 1865 var P A Tamms systerson Carl Östberg, brukspatron på Älvkarleby. I sitt testamente av den 30 maj 1851 med tillägg av den 3 december samma år och den 17 januari 1852 hade P A Tamm lämnat detaljerade föreskrifter, hur hans familjebolag skulle förvaltas i 20 år efter hans bortgång. Tamm efterlämnade en förmögenhet på nära 4,6 mill. kronor.

Österbo masugn vid Hedvigsfors med labbit till höger och kolhuset till vänster.
Foto ur Iggesunds Bruks Historia del 1.

1867. Österbo masugn vid Hedvigsfors läggs definitivt ner efter 121 år.

Österbo masugn efter nerläggningen. Bild utlånad av Roland Norin

Den nerlagda Österbo masugn vid Hedvigsfors. Bilden utlånad av Roland Norin

Andersfors järnbruk anlades efter en 1793 hållen bergsmästarundersökning av Anders Smareus, vilken var delägare i Hedvigsfors bruk och Österbo masugn. Den 8 sept. 1806 erhöll Smareus privilegier på en hammare och två härdar för 450 skeppund stångjärnssmide.

1859. Inspektor vid Hedvigssfors bruk är nu Nils Gustaf Grafström. Till hjälp med hushållet har han anställt Prästbords – Stina.

—55E1— uppgifter ur släktboken
(C17) NILS GUSTAF GRAFSTRÖM, * 4/2 1831 i Film, Upps. Infl. fr. Västland 1851. G. 7/8 1862. Inspektor vid Strömbacka bruk, Bjuråker. † 1/1 1893 (lunginflammation).
(Y4) HILDA GUSTAVA BERG, * 4/1 1839 i Attmar. Infl. fr. Hudiksvall 1862. Utfl. t. Sth. 1894.
GUSTAF HJALMAR * 30/5 1865. Utfl. t. Sth. 1892
SIGNE HILDA MARIA * 19/12 1868 2
HILDUR ANNA SOFIA * 7/8 1869. Utfl. t. Sth. 1894
ESTER MARIA CHARLOTTA FREDRIKA * 6/5 1873. Utfl. t. Sala 1893
OSKAR ADOLF * 25/12 1882. Utfl. t. Sth. 1894

Sundsvallsposten den 29 juni 1889

HP den 17 oktober 1891

1875-77 Herrgården i Hedvigsfors genomgår en omfattande reparation

1876. Aktiebolaget Iggesunds Bruk bildas och tar från den 31 juli över Strömbacka, och Hedvigsfors smedjor och Movikens masugn. Brukspatron blir Friherre Gustav Tamm

1905. Hedvigsfors kapell rivs.

1919. Ny rättare i Hedvigsfors (42A33) Erik Johansson född i Frisbo 1876. Han blev kvar till 1941 då han flyttade till Forsa

1922. Från Hedvigsfors dras högspänningsledning till Moviken.

1932. Vid Hedvigsfors Herrgård uppförs uthus med vedbod, iskällare, tvättstuga mm.

1949. Bröderna Lindgren upphör med sitt manufaktursmide vid Hedvigsfors. Det hade pågått sedan 1891.

1997. Hedvigsfors Herrgård genomgår ännu en omfattande renovering. Annexet byggs om till att endast innehålla övernattningsrum. Ny bastu byggs på andra sidan ån.

VESTKUSTEN DEN 10 JANUARI 1980

GAMLA KAKELUGNAR är attraktiva.

Det framgick klart när Iggesunds Bruk i veckan hade visning av de kakelugnar som fortfarande finns bevarade i Hedvigsfors herrgård i Bjuråker Hälsingland. Sammanlagt har det funnits 17 kakelugnar av skiftande storlekar och modeller. 12 ska nu säljas. Hedvigsfors herrgård uppfördes omkring 1775. Cirka 100 år senare genomgick herrgården en stor reparation och det var förmodligen då som kakelugnarna kom till. De gamla och oerhört vackra kakelugnarna har en strykande åtgång. Men vad kommer då att hända med herrgården? Den gamla bruksgården ska bevaras. Iggesunds Bruk kommer att lägga ner stor möda och många slantar för att få herrgården i skick.

KÄLLA: Swedish American Newspapers/Svensk-Amerikanska Tidningar
AVSKRIFT: Viveca Sundberg

Hedvigsfors smeder och stämplar

Tre stämplar från Hedvigsfors Bruk. Stämpeln ”PAT” står för Per Adolf Tamm

Uppgifter om vad Hedvigsfors tillverkade från ett brev avsänt 1901

js-026-osterbo Detta är Österbo masugns stämpel. Masugnen låg i Hedvigsfors, Bjuråker

Aftonbladet den 20 juli 1913

Tre generationer Lindgren klensmeder i Hedvigsfors Bjuråker

Tre generationer av smedsläkten Lindgren (42D1) på Hedvigsfors bruk i Bjuråker
Foto: 1875
Fr v. Anders Hellberg f. 1835, Severin Lindgren, f. 1881.Vilhelm Lindgren f.1860. Ivar Lindgren f. 1879. Rudolf Lindgrenf. 1858. Carl Gustaf Lindgren f. 1856, Alfred Lindgren f. 1853. Sittande Pehr Lindgren f. 1828.
Sedan stångjärnsmidet lades ner fortsatte bröderna Lindgren (från 1891) med manufaktursmide främst tillverkning av yxor. Domänstyrelsen och flera bolag var deras kunder.

Br. Lindgren Hedvigsforsbruk står stämplat på yxorna.

Tumningsyxa stämplad Br. Lindgren Hedvigsforsbruk

Aktiebrev om NORDRYSKA TRÄVARUAKTIEBOLAGET, ur egen samling

Ett tidig vykort avsänt från Hudiksvall 1892 till Brukspatron, Riddaren Arvid Lindman, bosatt på Norrlandsgatan 34 i Stockholm

Vykortets bildsida med julhälsningen från Hudiksvall

Arvid Lindman:

Amiralen på Hedvigsfors Herrgård

Arvid Lindman

Arvid Lindman föddes den 19 september 1862 på Österby bruk, där fadern Achates Lindman var förvaltare. Modern hette Ebba Dahlgren och var från Stockholm. Föräldrarna gifte sig 1851 och i äktenskapet föddes sex barn av vilka sonen Arvid var yngst.

Achates Lindman blev förvaltare på Österby 1850 och tjänade där först under den legendariske brukspatronen Per Adolf Tamm och sedan under hans efterträdare Carl Östberg och P A Tamms sonson Gustaf Tamm.

1873 blev Achates Lindman bruksförvaltare för Iggesund och 1877 VD för Iggesund AB, vars förvaltning då skildes från Österby och Strömbacka.

Genom familjens flyttning till Iggesund kom alltså Arvid Lindman i unga år till Hälsingland. 1873 började han vid Hudiksvalls läroverk, där han sedan gick sex terminer och slutade med bra betyg. Han fick också många kamrater där. En av dem var Nathan Söderblom, som blev berömd ärkebiskop och fredspristagare.

Sommaren 1876 genomgick Arvid Lindman en förberedande kurs i Stockholm för inträde vid sjökrigsskolan som utbildade sjöofficerare. På hösten kom han in vid skolan, där han fick kamrater som skulle visa sig betydelsefulla för honom senare i livet, bl a Marcus Wallenberg och prins Oskar.

Sjöofficer
Som nybliven underlöjtnant vid flottan deltog Lindman från december 1883 till april 1885 i en uppmärksammad världsomsegling ombord på fregatten Vanadis. Han skrev då många brev hem till familjen, där han inte bara berörde privata frågor utan också dryftade vad som hände inom faderns verksamhetsfält och i Hälsingland och Sverige i övrigt. Det är här som hans politiska intresse börjar skymta fram.

1887 blev han löjtnant i flottan och året därpå gifte han sig på Rörstrand med Annie Almström, dotter till industrimannen och politikern Robert Almström. Vigselförrättare var kyrkoherde A.W. Staaff, far till Lindmans blivande politiske motståndare Karl Staaff. En son och två döttrar kom att födas i äktenskapet.

Vykort ur egen samling

Industriledare
Arvid Lindman ansågs som en lovande sjöofficer, men 1899 lämnade han den militära banan för att börja sin tjänst vid Iggesunds bruk. Vid denna tid var hans far Achates Lindman chef för alla tre bruken i Iggesund, Österby och Strömbacka.

Redan 1892 avlöste Arvid Lindman sin far som chef för Iggesunds Bruk. Samma år blev han ledamot av Gävleborgs län landsting och kapten i flottans reserv. Han visade sig snart vara både skicklig och framsynt i rollen som industriledare. 1889 gav han ut en bok på engelska om Iggesundsbolaget.

Vid sekelskiften fick han genom Marcus Wallenberg ett anbud att bli chef för det då nystartade LKAB. Han accepterade och var under drygt ett år en effektiv och även välbetald ledare för detta företag.

Därefter återgick han till sin befattning vid AB Iggesunds bruk och 1903, då företaget delades genom försäljning, blev han chef för Strömbacka AB, dit Hedvigsfors också hörde. Han var först VD och senare styrelsens ordförande. Trots att han under de kommande decennierna tilldelades allt betydelsefullare officiella uppgifter med stadsministerämbetet som höjdpunkt, stod han hela tiden kvar i Strömbackabolagets tjänst ända till 1923, då företaget återförenades med Iggesunds Bruk.

Stadsminister
Redan 1902 avslog han ett erbjudande om att bli finansminister, men 1904 kände han sig mogen att på allvar ägna sig åt politiken. Då invaldes han av Gävleborgs läns landsting i riksdagen och gjorde därefter en mycket snabb karriär. Han blev samma år generaldirektör för televerket, ett uppdrag som han skötte bara en kort tid eftersom han 1905 utnämndes till sjöminister. Den befattningen innehade han bara några månader innan han 1906 första gången tillträdde som statsminister.

Två vykort ur egen samling

Efter utnämningen till sjöminister blev han kommendör i flottan och när han avancerat till statsminister blev han på samma sätt av kungen befordrad till konteramiral. Det var därför han ofta kallades för ”amiralen”.

Det skulle föra för långt att mer detaljerat redogöra för hans insatser som politiker och statsman, men sammanfattningsvis kan sägas att han under sin aktiva tid var Sveriges ledande högerpolitiker och genom sina olika befattningar en av landets mest kända och inflytelserika personer.

Det var han som sammanförde olika konservativa grupper i riksdagen till en gemensam, riksomfattande valorganisation. Allmänna valmansförbundet, vars ordförande han var åren 1913 – 1935. Han bidrog därmed till att lägga grunden till det svenska högerpartiet, som senare bytte namn till Moderata samlingspartiet.

Hans första period som statsminister varade till 1911 och han var då bl a med om att genomföra en viktig rösträttsreform. Några månader 1917 var han utrikesminister och under åren 1928 – 1930 återkom han i en andra period som statsminister.

Chefskapet vid Strömbacka blev givetvis avbrutet av alla hans andra maktpåliggande uppdrag men aldrig uppgivet. Även om han måste lämna dan dagliga ledningen till andra så var det ändå han som var med och avgjorde de viktigaste besluten.

Herrgården i Hedvigsfors byggdes 1775 som envåningshus. Åren 1875-77 byggdes den till med ytterligare en våning. 1903 rustades den upp och blev därefter sommarbostad åt Arvid Lindman.

Trivdes i Hedvigsfors
Han blev en välkänd figur i Dellenbygden och kallades ofta ”amiralen” eller ”excellensen”. Hans fasta punkt på orten var herrgården i Hedvigsfors, som han fick disponera också efter 1923. Så fort han hade tillfälle brukade han fara dit. Han trivdes utmärkt i de rymliga rummen med dess gamla möbler.

Den modernaste möbeln var hans skrivmaskin på vilken han skrev många politiska tal. Herrgården saknade moderna bekvämligheter och det var först 1934, när dåvarande kronprinsparet inbjudits på besök, som toalett och badrum inreddes i flygeln där de skulle bo.

Lindman var ju en strängt upptagen man som när han var i Stockholm inte hann läsa annat än tidningar, riksdagstryck, politisk litteratur och liknande. Men i Hedvigsfors kunde han ta sig tid att också läsa tjocka böcker. Ofta var det historiska verk eller memoarer som han läste.

Ibland höll hanföredrag för lokalbefolkningen i Hedvigsfors samlingssal, bl a om astronomi som särskilt intresserade honom. Det hände också att han framträdde med mer officiella anföranden i Dellenbygden. Under sin första statsministerperiod höll han t ex i Delsbo tal 1906 om rösträttsfrågan och 1908 ett högtidstal på den stora Hälsingestämman.

Åtskilliga av uppgifterna kommer från Ivar Anderssons bok ”Arvid Lindman och hans tid”. Där beskriver författaren Dellenbygdens natur i berömmande ordalag och fortsätter: ”Arvid Lindman älskade denna bygd, och Hedvigsfors var för honom platsen framför alla andra. Andersson citerar också några rader Lindman skrev till en politikerkollega: I går hade jag en härlig skogspromenad — gick några timmar i de härligaste skogar, drack mjölk i torpargårdarna och åt smörgåsar.

Texten på skylten lyder: Arvid Lindmans röse 1903-1936

Skogsvårdare
Ibland hade han skogsvaktare med sig på sina skogspromenader. En av dem har vittnat om att ”det var roligt att gå med amiralen, han gick raskt och hade gott humör, han piggade upp en annan”. Lindman hade också för vana att plocka upp stenar i skogen och lägga samman dem till rösen. Ett sådant röse finns kvar och har försetts med en skylt.

Han insåg till fullo skogens värde och engagerade sig mycket starkt i skogsvården. Han blev med tiden mycket sakkunnig på detta område. Strömbackaskogarna var också under hans tid ett mönster för god skogsvård.

Läs om Skogsexkursionen 1931.

Utöver skogsförvaltningen och själva industriverksamheten med tillverkning av tackjärn i Moviken och stångjärn i Strömbacka intresserade han sig också för jordbruket och kreatursskötseln och lät bl a köpa fina ras kor till ladugården i Hedvigsfors.

Dog i flygolycka
Lindman anlitade gärna det nya transportmedlet flyget, t ex. vid valturnéer, och det var därför naturligt att han också valde att flyga, då han 1936 gjorde en resa till England och Skottland. Återresan från London skulle ske på morgonen den 9 december, men när planet i dimmigt väder just hade lyft från Croydons flygfält träffade det några hus på en kulle, störtade och fattade eld. Av de ombordvarande sjutton personerna omkom fjorton, däribland Arvid Lindman.

Dellenmagasinet Mars 1999
Av Roland Sällström
Avskrift: Åke Nätterö

Hudiksvalls Posten den 12 december 1936

Mannen i kabinen

Amiral Lindman kämpade i det sista för att hjälpa andra

Telegrammen från den fruktansvärda olyckan vid Croydons flygplats i södra England, varvid amiral Arvid Lindman fann sin död, meddela, att den kvinnliga uppasserskan ombord på flygplanet undslapp med en vrickad fot efter ett hopp mot marken på hög höjd ur den störtade farkosten. Hon har berättat, att det var amiral Lindman, som hjälpte henne ut ur kabinen. Enligt hennes mening hade amiral Lindman kunnat undkomma, om han inte varit så ivrig att hjälpa medpassagerarna.

Han kämpade, heter det i den hemska skildringen, för att befria andra, till dess han själv blev begravd av spillror, från vilka han icke hade krafter att draga sig ur. Han förlorade sansen och brändes till döds i den brinnande maskinen. Om han i första rummet tänkt på att rädda sig själv, synes det vara så gott som säkert, att han kunnat tillhöra de överlevandes antal. Han gav alltså utan tvivel sitt liv för att rädda sina medpassagerare.

Om han i första rummet tänkt på att rädda sig själv … Amiral Lindman tillhörde dem, som aldrig i första rummet tänkte på sig själv. Han var hövding och ledare till hela sitt väsen. Hans handlingar utgingo som impulsiva reflexer ifrån en personlighet, som var helt genomglödgad av denna visshet, detta ansvar. En ledare skall offra sig för gemenskapen. En ledare får ej skatta åt fåfänglighet och prål. Han är ledare ej för sin egen skull utan för andras.

Den situationen, som vi på grundval av de tillgängliga uppgifterna kunna tänka oss ha utvecklat sig ombord på det störtade flygplanet, hur oändligt riskfylld och fasaväckande ter den sig icke för genomsnittsmänniskan? I förvirringen sökte en man uppbjuda all sin kraft för att rädda vad som räddas kunde. Det var amiral Lindman, nu som alltid beredd att följa mannens första plikt – och hedersbud: att bistå och skydda dem, som behöva hjälp och undsättning. Så handlar en sjöman, en man av hjärtats adel.

Det må tillgivas oss, om vi inför detta sista vittnesbörd om amiral Lindmans dödskamp därute i främmande land känna hjärtat svälla av stolthet, beundran och tacksamhet över, att han var vår, att han stått i vår spets, att han var sig själv, en plikttrogen, varm och till sitt sista andetag god och stridande människa.

Ett axplock bilder från Hedvigsfors

En tidig bild från Hedvigsfors bruk.

Flygfoto från 1940-talet

Dammen och sågen från 1940-talet

Ingalunda gård som byggdes av handlare Fridolfsson.

Handlare Fridolfsson sittande utanför sin affär. Mannen till höger är okänd

—42 D 7— Handlare Fridolfsson enl. Bjuråker-Delsbo-Norrbo släktregister

(C85) FRIDOLF KASPER FRIDOLFSSON, * 20/10 1867 i Ö.-Lövsta, Upps. G. 25/5 1890. Handl. i Hedvigsfors, Bjuråker. † 14/2 1935.
1 KAROLINA FREDRIKA LINDGREN, * 2/9 1870, d. t. klensmed P. Lindgren i Hedvigsfors.
ELNA SOFIA * 12/9 1890 16
HARALD ELIAS * 2/5 1895. † 3/11 1921
MÄRTA INGEBORG * 3/5 1898 17

Sprängningsolycka 1849

ERIK WARG, * 16/10 1791 Afsk. Soldat CARIN MÅNSDOTTER, * 15/8 1782 i Våtmor
MÅRTEN, * 4/12 1816. † 23/8 1849
Wid stensprängning å Hedvigsfors Bruk d.23 Aug., gick skottet af under laddningen, den Mårten verkställde, hvarvid han slungades 9 famnar från stället. Pannan befanns träffad af en sten och hufvudskålen krossad.
Källa: Bjuråkers kyrkoarkiv, Död- och
begravningsböcker, SE/HLA/1010014/F/2/ (1841-1871)
Källa och avskrift: Viveca Sundberg

—49E3— Uppgifter ur Bjuråkers släktbok
13E6 ERIC WARG, * 15/10 1791, s. t. bonden M. Jonsson i Lia 7, Bjuråker. G. 1811. Änkl. o. omg. 1863. Sold. nr 129 vid Häls. reg. samt skrädd. i Lia. † 6/3 1867 (lungsot).
1 CARIN MÅNSDOTTER, * 15/5 1782, d. t. sold. M. Jern i Våtmor, Bjuråker. † 22/1 1862 (långvarig sjukdom).
21D2 ELLA CARLSDOTTER, * 27/7 1834, d. t. sold. C. Frisk i Lia, Bjuråker. † 2/5 1924.
OLOF * 2/9 1812. † 28/2 1821
KJERSTIN * 28/8 (20/8) 1814                             6F3
MÅRTEN * 4/12 1816 (dödad vid stensprängning 23/8 1849)
ERIK * 16/9 1819                                             4
OLOF * 18/6 1822                                             5
BRITA * 27/2 1825. † 6/8 1834 (värk)
KJERSTIN »LARSDOTTER» * 17/6 1857                39A13
CARIN * 23/4 1864                                           6

Lars Gustaf Duse * 21/12 1890. Ogift. † 8/4 1978 i Lidingö

Ägare av Hedvigsfors bruk

Daniel Ahlbom 1741 – 1742
Daniel Ahlbom och Peter Strömbäck         1742 – 1746
Daniel Ahlbom 1746 – 1751
Erik Runer 1751 – 1752
Erik Runer och John Smaraeus                  1752 – 1755
Jennings & Finlay 1755 – 1761
John Jennings 1761 – 1773
J. Jennings konkursförvaltning 1773 – 1784
Sara Elisabet Schissler 1784 – 1792
Samuel Walleij 1792 – 1796
Sara Elisabet Schissler 1796
Anders Smaraeus 1796 – 1810
Riksbanken (driften inställd) 1810 – 1813
Anders Schaerström                                  1813 – 1816
Kasper Wrede 1816 – 1817
Anders Schaerström                                  1817 – 1831
P. A. Tamm 1831 – 1856
P. A. Tamms arvingar                                 1856 – 1876
AB Iggesunds bruk                                     1876 – 1903

Färskningsmetoder
Tackjärnet (från masugnen) var inte färdigt att användas till smide. För att bli smidbart måste det smältas och färskas (förädlas) och för denna förvandling till smidesjärn tillämpades olika metoder. Den äldsta var tysksmidet. Genom vallonerna infördes på 1600-talet det så kallade vallonsmidet. Lancashiresmidet infördes i Sverige i början av 1830-talet och Franche-Comtésmide under 1800-talets senare hälft.

Vid Hedvigsfors tillämpades följande färskningsmetoder

Tysksmide 1742 – 1866
Vallonsmide –
Lancashiresmide 1875 – 1877
Franche-Comtésmide 1866 – 1902

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök och välkommen åter!

Sammanställt av Åke Nätterö

Till toppen – till Bosatta i Hedvigsfors -till Andersfors bruk -till Smedjor och smidesmetoder.

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62