Våldsdåd i Delsbo 1888

Här får man en god inblick i hur livsvillkoren kunde se ut för vissa personer i slutet av 1800-talet.


Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.


Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan

 

HUDIKSVALLS ALLEHANDA DEN 28/5 1889

Delsbo den 26 Maj

Oerhörda tilldragelser inträffa här inom socknen tätt och ofta, hvilka injaga skräck och fasa hos den rättänkande och besinningsfulla delen af inbyggarne, och som beklaga, det en del af »den råa ligan» skall med sina mer eller mindre nattsvarta illdåd sätta socknen i misskredit.

Nu senast ha tvänne tilldragelser timat, som ingalunda äro ämnade att jäfva detta hemska, men tyvärr sanna förhållande, det nämligen, att vissa individer, hvilka med ett gemensamt namn och för att begagna ett vulgärt uttryck kunna benämnas »skurkar», utan minsta samvetsförebråelser och med kallt blod kunna mot lämplig ersättning naturligtvis, sända en kula i bröstet eller med säker hand utdela dödsstöten till en för dem, och för de, i hvilkas tjänst de stå såsom tjänstvilliga bulvaner, på ett eller annat sätt förhatlig antagonist, som det gäller att utan nåd och förskoning på lämpligaste och ginaste sätt förpassa ur världen.

Sorgligt är att iakttaga och se, hurusom personer hvilka i nyktert, d.v.s. i normalt tillstånd kunna betraktas såsom mönster för goda och genomhederliga människor, kunna, under spritens inflytande förvandlas till individer af mera djurisk än mänsklig natur, och som under detta tillstånd begå brott, för hvilka de rysa, då de kommit till besinning och med nykter eftertanke betrakta sitt djäfvulska verk.

Vi har gjort denna reflexion närmast med anledning af en persons häktande hvilken åtnjutit ett mycket godt förtroende hos alla med hvilka han kommit i beröring och som aldrig i minsta fall kommit i delo med rättvisan, men som nu råkat så mycket mera illa ut.

Vi syfta, som kanske en del redan gissat på smeden Eric Sved från Delsbo, hvilken häktats såsom föröfvare af mordförsöket mot målaren Rosenholm från Åhs under ett supgille, som egt rum i Sveds bostad, och hvarunder åtskilligt med spirituosa inmundigats.

Det mot Rosenholm af Sved aflossade skottet, som träffat ena lungan, medföre ej dödlig utgång.

Samma dag — det var i fredags — var den för mordattentat ofta utsatte E. Roslin, utsatt för ett nytt sådant, som dess bättre aflopp utan önskvärdt resultat för nidingsdådarne. Emellertid aflossades mot honom under det att han befann sig straxt utanför Delsbostation 3 skarpa skott, hvilka lyckligtvis ej träffade. Såsom skäligen misstänkta, för att vara föröfvare af detta nidingsdåd, införpassades i går Jonas Nylund, och har i dag äfvenledes införpassats till Hudiksvalls kronohäkte Per Tapper, f.d. soldat, för undergående af ransakning vid nästa ordinarie tingssammanträde den 8 juni.

Sved införpassades i lördags till Hudiksvalls kronohäkte för undergående af ransakning.

Jag har låtit mig berättas, det Jonas Nylund skulle vid ett tillfälle yttrat, det han varit af en viss person erbjuden 100 kronor om han lyckades döda ifrågavarande Roslin, samt att han såsom förskott uppburit, innan någonsin mordförsöket egde rum, 50 kronor.

Snygg moral, i sanning!

Oscariot.


HUDIKSVALLSPOSTEN DEN 29/5 1889

Brefkort från Delsbo

Twänne illdåd på en dag är något för mycket till och med för oss här i Delsbo, der wi dock äro wana wid litet af hwarje i den wägen. Det första begicks klockan mellan 1 och 2 på dagen i omedelbara närheten af Delsbo station mot hr E. Roslin, hwilken wid sagde tid kom gående efter det lilla stycke wäg, som skiljer Delsbo station från gästgifwaregården och hwarwid trenne skarpa skott aflossades emot honom. Bofwarne, hwilka woro twänne, hade i hörnet af Tidermanska tomten inrättat en ordentlig skyttekoja, från hwilken de höllo utkik efter sitt offer. Lyckligtwis sköto de i det närmaste bom, endast ett litet skrubbsår bakom wenstra örat blef attentatets resultat. Misstanken synes redan från första ögonblicket ha riktats mot rätt håll, i det att wakt utsattes wid bondemågen Jonas Nylunds i Westanäng och P. Tapper i Öster-Tolbo hem. Då de på lördagsmorgonen anträffades, blefwo de genast häktade. Den senare har redan erkänt sin delaktighet i den hemska gerningen. Det ruskigaste i hela historien är att gerningsmännen sjelfwa icke hyste personligt agg till sitt offer utan ”woro ute på förtjenst”, d.w.s. att de woro af andra personer widtalade att för en ringa penning bringa en medmenniska om lifwet. Det är att hoppas att äfwen ”köparena” kunna nås af lagens arm och att den korsikanska wendetta, som nu en tid pågått inom wår församling, sålunda blir afslutad. För föga mer än halftannat år sedan war samme hr Roslin utsatt för ett lömskt mordförsök, då han en höstkwäll blef skjuten en kula genom bröstkorgen. Den blifwande ransakningen, hwilken utan twifwel blir af stort intresse, kommer nog att wisa om äfwen den kulan kom från samma håll. Hwad som gör det senare dådet än ruskigare är att de för Roslin afsedda kulorna woro — förgiftade.

Föga mer än en timme efter det här ofwan relaterade dåd upprört sinnena, spred sig underrättelsen om en ny ogerning i samma bransch. En ung målare Rosenholm hade blifwit skjuten af en gammal wildsint smed Erik Swed, wanligen kallad Swedarn. Berättelsen om förloppet härwid är olika. Rosenholm påstår att det tillgått så som i eder tidnings föregående nummer är berättadt. Erik Swed deremot påstår att Rosenholm åtföljd af en kamrat Abraham Abrahamsson infunnit sig hos honom i hans hem, bjudit på bränwin och derwid öfwerfallit honom. ”Swedarn” hade då tagit sin tillflygt i ett innanför stugan beläget rum och stängt dörren, hwilken delwis södersparkats af Rosenholm. Först derefter hade ”Swedarn” till sjelfförswar tillgripit revolvern och skjutit. Skottet träffade Rosenholm midt i bröstet, genomborrade högra lungan och stannade i ryggen. Den sårade lefde ännu i måndags, men föga hopp om hans wederfående lär förefinnas.

Den råhet och laglöshet, hwarpå Delsbo således återigen afgifwit så uppseendewäckande prof är i mer än ett hänseende öfwer all beskrifning sorglig. ”Det är något ruttet i konungariket Danmark”, säger Hamlet, och här finnes, beklagligt nog, mycket i den wägen. Det ondas rot ligger djupt och är här känd af hwarje redbar och tänkande med förhållandena förtrogen menniska. Skall den nu lefwande generationen ega kraft att befria sig från surdegen?


GEFLEBORGS TIDNING DEN 31/5 1889

Mordförsök i Delsbo

Tvenne mordförsök gjorde i Delsbo i går. Smeden Erik Sved i Tomta sköt efter supning med målaren Rosenholm i Ås den senare en kula genom bröstet, så att lungan skadades.

På handlanden Roslin skötos då han gick å landsvägen vid Delsbo station från skogen 3 skarpa skott, utan att dock medföra nämnvärd skada. Två karlar, som sprungo bort, igenkändes ej.


GEFLEPOSTEN DEN 13/6 1889

Mordförsöket i Delsbo

Ransakning i detta mycket uppseendeväckande mål hölls den 8 dennes å Hudiksvalls kronohäkte med häktade Jonas Nylund från Vestanäng, Per Tapper och dennes broder O. Olsson i Prettingberg, hvilken sistnämde angifvit sig sjelf. Som åklagare uppträdde kronolänsman Mårten Kjällander från Delsbo.

JONAS NYLUND, som först förhördes, sökte göra troligt, det han under tiden för mordförsökets begående befunnit sig i Hudiksvall och således ej kunnat vara med vid brottets föröfvande. Tillfrågad, hvarför han med sälskinnsväska på ryggen, natten emellan den 24 och 25 maj, sprang, då han fick syn på Roslin och Kjällander, hvilka strax efter det mordförsöket egt rum legat och vaktat, för att om möjligt få syn på nidingarne, nekade han. Hade aldrig varit der. (I väskan skulle ha förefunnits mat för två personer i minst 2 dagar, som i mån af behof skulle ha användts under tiden för Roslins väntade ankomst till närheten af lönmördarnes gömställe). Erkände emellertid, det han af Eric Larsson i Oppsjö, äfven känd under namnet Kråk-Erik, lånat en bössa, som altjämt varit gömd i Lillberget, och skulle af Nylund användas för villebrådsjagt. Bössan skulle hafva varit laddad med ett hagel- och ett kulskott.

PER TAPPER, en 32 års man, som derefter förhördes, var känsligheten sjelf. Brast flere gånger under ransakningens gång ut i hysteriskt gråt, som ej minskades genom att brodern O. Olsson, sökte påbörda honom all skuld för brottet. Alt syntes emellertid vara tillgjordhet. Afgaf bekännelse om att hafva blifvit af Eric Larsson och O. Jonsson, äfven känd under namnet »Focka», samt till en del genom Nylund lofvad 100 kronor i ersättning, derest mordförsöket medförde önskad utgång. Tapper hade vid förfrågan hos brodern O. Olsson om att få låna hans bössa erhållit jakande svar; och hade den sistnämde då full vetskap om till hvad ändamål bössan skulle användas. Kom sedermera öfverens om att han och Nylund skulle invänta Roslin. Genom en ödets nyck kom emellertid Roslin aldrig så nära det ställe der de voro gömda, att han kom inom godt skotthåll, hvarför de båda beslöto, oaktadt det långa afståndet, att skjuta. Nylund aflossade, enligt Tappers uppgift, två skott, och det tredje sköt han sjelf. Sprungo strax efter skottens aflossande öfver Vestanängs myrarna och bar Nylund vid detta tillfälle den ofvannämda väskan. Tapper upplyste vidare, att Nylund före mordförsöket kratsat ut den förut med hagel laddade patronen och i dess ställe insatt en dylik sådan försedd med kula. Han hade äfven derförinnan varit vitne till, hurusom Nylund borrat hål i kulan och dithält något af en vätska, förvarad i en mindre flaska. Visste icke då, men blef sedermera upplyst om, att stryknin förvarades i flaskan. Brodern O. Olsson var för öfrigt den som förledt honom till brottet. Blef jämte Nylund tillfrågad, huruvida det ej vore de, som förra gången (den 15 november 1887) föröfvade mordförsöket mot samma person, men nekade. Blef emellertid sedermera upplyst om, att det varit Nylund och O. Olsson, som varit föröfvarne af det då gjorda mordförsöket, och hade den sistnämde då varit dertill vidtalad af O. Jonsson i Oppsjö. Efter de trenne skottens aflossande hade de båda under flykten från stället träffat O. Ersson samt Lars Sundell i Glombo, hvarvid Nylund tillsagt den förre, att vara obrottsligt tyst med hvad som nu försiggått.

  1. OLSSON, som härefter hördes, fick till en del redogöra för sitt förflutna lif, hvaraf framgick det han, som är född 1861 och gift för åtskilliga år tillbaka, redan vid nio års ålder for från föräldrarhemmet och här och der tjenat som dräng, men äfven egt eget jordbruk. Icke varit för något slags brott förut tilltalad. Erkände att det varit O. Jonsson i Oppsjö som vidtalat honom om mordförsöket, men hade ej sjelf vågat utföra uppdraget, utan vidtalat sin bror derom, dock först efter samråd med Nylund. Eric Larsson skulle ha varit den, som tillhandahållit Nylund giftflaskan. Erkände vidare det han med E. Larsson ackorderat om både första och sista mordförsöket. Blef icke af någon erbjuden ersättning för sina besvär. Erkände sig vara den, som mött Tapper och kratsat ur haglen för att i stället ditsätta en kula.

Tillfrågad hvad som egentligen var driffjädern till hans egna angifvelse, förklarade han att hans samvete ej förmådde bära detta brott.

Åklagaren yrkade uppskof och hoppades det Tapper och Olsson skulle blifva vid bättre minne nästa rättegångsdag, som blir den 26 i denna månad, då samtlige anklagade skulle af åklagaren inställas.

De anklagades uppträdande var mycket fräckt och beträddes de flera gånger med tvätalan, hvilket föranledde rättens ordförande att till dem framställa några allvarliga ord om att icke förvärra straffet genom att tala osanning.


SUNDSVALLS TIDNING DEN 6/7 1889 

Rörande det Roslinska attentatet berättar ofvan citerade tidning:

JONAS NYLYND, som är född 1853 i Nianfors kapellförsamling, är gift i Delsbo och har en dotter samt bor å svärfaderns hemman derstädes. Han har åtskilliga gånger förut pliktat för olaga bränvinsförsäljning. Han såg lika fräck och beslutsam ut samt nekade lika envist som vid första ransakningen.

Jemte Nylund voro nu de andra, som erkänt, bröderna f. soldaten Tapper och bonden Olof Olsson instämda för rätten. De vidhöllo sin förr afgifna bekännelse.

Två vittnen, bonden Olof Ersson i Glombo och husmannen Olof Hurtig från Ede hördes.

Olof Ersson intygade, att, då han den 24 maj kl. 5-6 var på sin tägt vid Vålasjön och satt inne i ladan jemte Lars Sundell och Lars Larsson, någonting skymtade förbi ladan. Då Olof Ersson gick ut mötte han Nylund och Tapper, bärande sina bössor. Olof Ersson hade då tillsagt Tapper att länsman Kjällander frågat efter honom, men hade de anklagade aflägsnat sig. När Olof Ersson några minuter senare gick ned till sjön att vattna sin häst, kom Nylund, då utan bössa, samt bad Olof Ersson tiga med att han sett Nylund och Tapper gå med sina bössor. Det samma skulle Olof Ersson tillsäga Lars Sundell, hvilken Olof Ersson uppgifvit fans i ladan.

Olof Hurtig som derpå aflade vittnesmål svarade på frågan, om han kände igen de anklagade, att han ej kunde taga det på sin ed, emedan afståndet cirka 600 fot varit för stort, och de hade sprungit nedhukade, men på klädedrägten och färgen å kläderna voro de lika de personer, Hurtig sett springa öfver tägten. Nylund hade naturligtvis ingenting emot vittnesmålet, men nekade att det var han som varit synlig.

Olof Olsson höll på att denna gång skjuta skulden på Tapper för ett annat illdåd, nämligen att Tapper skulle hafva varit den som sökt för Roslin spränga en stenkällare med dynamit, som af Olof Olsson anskaffats. Dertill nekade Tapper bestämdt, ehuru Olof Olsson vänligt klappade sin bror på axeln och bad honom medgifva det.

Äfven detta mål uppsköts till den 17 juli.


GEFLEPOSTEN DEN 25/7 1889

Mordattentaten i Delsbo

Den 17 dennes fortsattes åter ransakningen med för mordförsöken häktade Jonas Nylund, Per Tapper samt dennes broder O. Olsson jämte Eric Sved från Delsbo, å Hudiksvalls kronohäkte under e. o. notarien Höglinds ordförandeskap.

Inga vittnen voro denna gång inkallade för att höras i målet rörande mordförsöket å målaren Rosenholm, hvilket numera torde vara obehöfligt alldenstund äfven vid detta tillfälle Sved erkänner sig hafva skjutit, men att han trott att den för lagning inlemnade pistolen varit oladdad. Företedt läkarebetyg konstaterade det Rosenholm befunne sig på bättringsvägen, men ingen garanti kunde nu lemnas för att icke Rosenholm i en snar framtid aflede till följd af honom tillfogadt sår. Uppskof med målet måste derför beviljas, och utsattes detta att åter förekomma onsdagen den 7 aug. kl. 11 f.m.

Härefter tog förhöret med de öfriga tre häktade sin början. Nylund nekade äfven nu att hafva deltagit i sista mordförsöket mot Roslin; sade sig vid tillfället derför hafva befunnit sig i Hudiksvall.

Såsom vittnen voro denna gång inkallade Sundell samt Zakrisson, hvilka under tiden för mordförsöket befunnit sig i en lada i närheten af mordstället och berättade Sundell, att han genom sprickorna i de otäta väggarne sett Nylund och Tapper nere vid sjöstranden. Vittnet var då i sällskap med gubben Olof Ersson. Vid denna vittnesberättelse och tillfrågad af domaren, huruvida han ännu ville vidblifva sitt påstående, att han under tiden befunnit sig i Hudiksvall sökte Nylund på alla sätt undgå att svara och yttrade för öfrigt »att det gör detsamma hvar jag varit, men jag har icke skjutit på Roslin». Nylund tillade äfven att det var dagen förut vittnet hade på det uppgifna stället sett honom, men då åklagaren inföll att han kunde bevisa det Nylund befunnit sig på helt annat ställe dagen förut, tappade Nylund en god del af sin djärfhet i uppträdandet. Tapper erkände till alla delar denna vittnesberättelse och sade sig ha varit den som gått före under flykten utefter Våhlåssjöstrand.

Per Zakrisson berättade att vid ett besök på hösten 1887 hos O. Olsson det blifvit på tal om det första mordförsöket mot Roslin och yttrade då Olsson till vittnet att om han vore tyst skulle Olsson för vittnet omnämna den person som utfört illdådet och uppgaf då Olsson sin bror Tapper som gerningsmannen. Tapper nekade dock nu inför rätten att han varit med om det första mordförsöket, ehuru hans bror Olsson derom upprepade gånger ombedt honom. Tapper hade af sin bror lånt ett belopp af 10 kronor före mordförsöket.

Tillfrågad af domaren hvad Olsson egentligen hade för anledning för att så ifrigt påyrka Roslins skjutande sade han att den egentliga början uppkommit genom försöket att spränga Roslins källare i luften. Hyste sjelf ej det ringaste hat mot Roslin.

Efter det Tapper erhållit 10 kronor till låns af sin bror, kom denne, enligt Tappers uppgift, och erbjöd honom 50 kronor om han sköt Roslin. Under tiden hade emellertid Roslin blifvit skjuten (obs. att det är Tapper som berättar). Sedan frågade Olsson sin bror om han skjutit Roslin, hvartill Tapper svarat: »Ja, du ser ju det». Tapper blef efterskänkt de 10 kronorna och Olsson uppbar icke de af Rollsta Anders och Olof Jonsson utlofvade 10 kronor och har sedermera intet vidare tal förekommit rörande penningfrågan. Anledningen till att Olsson sökte förmå sin bror Tapper att skjuta Roslin var i hufvudsak för att erhålla den utlofvade ersättningen. Åklagaren anmärkte härvid, att de båda personerna som lofvat Olsson ersättningen icke egde några tillgångar och att äfven Olsson derom var underkunnig, hvarför annan grundorsak måste förefinnas för Olssons beteende.

Åklagaren anklagade Olsson för attentatet mot Roslins källare, men Tapper var nog uppriktig att påtaga sig detta brott. Dynamiten hade hans bror lemnat honom. Tapper berättade om förloppet vid attentatet följande: I sällskap med sin bror Olsson, gingo de till Östra Tolbo, der de tillsammans arbetade med att brädslå ett hus hösten 1887. Blef då af sin bror lofvad 5 kronor i ersättning för att han skulle utföra attentatet. Han hade derefter gått till Roslins källare samt i sanden något nedgräft det knyte hvari dynamiten förvarades. Då han emellertid ej ville tillfoga Roslin någon skada men önskade erhålla den utlofvade ersättningen, gnuggade han ur krutet ur stubintråden omkring tre tum från knallhatten och blef följden den, att något attentat ej egde rum. Han fick endast ett hyfveljärn i ersättning af Olsson.

Åklagaren begärde uppskof för vidare bevisnings förebringande, men Nylund och Tapper bestred detta. Uppskof blef det emellertid och utsattes målet att åter förekomma onsdagen den 7 augusti kl. 11 f.m.


GEFLEPOSTEN DEN 15/8 1889

Mordattentaten i Delsbo

Den 7 dennes företogs åter ransakningen med för de båda mordförsöken tilltalade Jonas Nylund, Per Tapper, O. Olsson och Eric Svärd från Tomta i Delsbo under e.o. notarien Höglinds ordförandeskap i Hudiksvalls kronohäkte.

Jonas Nylund, som först förhördes var lika envis med sitt nekande som trots någonsin tillförene. Han blir djärfvare och djärfvare efter hvarje ransakning och tyckes fast besluten att trotsa alt till det längsta. Han bär för öfrigt prägeln af en inbilsk bof, som genom intriger af alla slag söker undkomma den näpst som tvifvelsutan vore välförtjent.

De båda bröderna Tapper och Olsson uppfördes härefter. Dessa båda sade sig vid tillfrågan ej hafva någonting att tillägga till sina förut lemnade, sanningsenliga uppgifter. Efter vittnesberättelsen kom dock en del sanningar fram, som de anklagade nödgades erkänna.

Såsom vittne i målet hade hemmansegaren Olof Jonsson i Afva, denna gång blifvit instämd. Vittnet berättade att vid ett tillfälle 8 eller 14 dagar före första mordförsöket, då vittnet, O. Olsson och Tapper voro i sällskap för att åse en vittnet tillhörig skog, Olsson för vittnet omförmält, hvem gerningsmannen var, och utpekade då den i sällskap varande brodern Tapper. Olsson hoppades vittnet skulle vara tyst med detta, ty annars . . . (här gjorde Olsson en betecknande åtbörd med den medhafda bössan, hvilken icke kunde misstydas). Af samtalet i öfrigt fick vittnet den uppfattningen, att Olsson och Tapper hade för afsigt att fortsätta med sina försök att bringa Roslin om lifvet, alldenstund de fruktade, att Roslin skulle på något sätt få reda på, att det voro de, som skjutit på honom och i så fall skulle utkräfva hämnd på dem. Vittnet ville särskildt framhålla såsom en mycket betecknande omständighet, hurusom Olsson och Tapper under utrop sådana som: måtte han väl dö, han måste dö, visade en uppsluppenhet, som endast glädjen öfver ett utfördt storverk kan skänka.

Vid ett annat tillfälle kom Olsson till vittnets i södra delen af socknen belägna hem och uttryckte sin önskan, att vittnet skulle taga närmare kännedom om hvilkendera af kulorna som träffat Roslin. (Som bekant aflossades tvänne skott af hvilket det ena var laddadt med rundkula och det andra med spetskula). Vittnet hade en tid efteråt träffat Roslin och då fått kännedom om, att rundkulan, hvilken skulle aflossats af Nylund, varit den, som gått genom Roslins kropp. Vid tredje tillfället, ej långt efter det sista mordförsöket egt rum, kom Olsson ganska sent en afton till vittnets i Grafbacka bostad och då Olssons utseende (han var blek som en lärft) förrådde, att ”allting ej var rätt stäldt”, gaf detta vittnet anledning att fråga Olsson hvad som stode på. Olsson sade då, att man skjutit på Roslin och att äfven han vore delaktig i mordförsöksanslaget. Olsson sade sig skolat rymma, derest han blott haft medel dertill. Han bad att få stanna i vittnets hem öfver natten, hvilket beviljades. Morgonen derpå talade vittnet åter med Olsson angående mordförsöket, och rådde honom då att sjelf för vederbörande angifva sig för att så undgå hämnd. Olsson lofvade att så göra.

Sanningsenligheten af denna vittnesberättelse förnekades af Olsson. Kände ej igen kulan, som nu jemte kulformen förevisades rätten. På tillfrågan af domaren, huruvida Nylund ännu vidhöll sin uppgift, att han vid mordförsökstillfället befunnit sig i Hudiksvall, sade han efter en stunds funderande ja.

Roslin, som nu kommit tillstädes, upplyste, att han ett år före första mordförsöket lemnat en person vid namn Samuel Olsson från Loppet kulor, stöpta i hans egen kulform och vid tillfrågan sedermera sade sig Samuel Olsson ha lemnat de af Roslin erhållna kulorna till Eric Larsson i Oppsjö. Roslin hade ej lämnat några af sina egna kulor till annan än nu nämnda person och kulorna voro af beskaffenhet, som ej lämnade rum för tvifvel om att det icke vore hans egna.

Vid tillfrågan af domaren, hvilken dag Nylund erhållit bössan af E. Larsson sade sig Nylund ej komma ihåg det; erinrade sig dock till sist, att det var i början af samma vecka som Roslin blifvit skjuten. Han hade blott på prof aflossat tvänne skott, hvilket skulle skedt om natten. Då åklagaren anmärkte, att han med vittnen kunde styrka att Nylund ej lånat E. Larssons bössa förr än kvällen före mordförsöket, ändrade Nylund sina uppgifter derhän, att han instämde med åklagaren hvad tiden beträffade. Nylund erkände, att den vid rätten företedda bössan var densamma, hvarmed han skjutit profskotten. Åklagaren ställde till Nylund den frågan, huruvida han erhöll strykninflaskan samtidigt som bössan låntes. Nylund sade sig hafva innehaft strykninflaskan, men denne hade han köpt af okänd person i Hudiksvall.

Tapper begärde att få med vittnen styrka, att han samma kväll som första mordförsöket egde rum i Wallsta, befunnit sig i Glombo.

Åklagaren upplyste, att Roslin farit förbi den gård i Glombo, hvarest Tapper då vistades, och då Roslin körde fort, trodde han att Tapper ej medhunnit att fara till Wallsta och föröfva mordförsöket, alldenstund Roslin vid framkomsten till Wallsta endast hunnit att sätta in sin häst i stallet samt inträda i stugan, då de tvänne skotten smällde.

Åklagaren höll derför fast vid, att Olsson ville påbörda sin bror ett brott som han sjelf begått, hvilket skulle kunna tillfullo styrkas, derest de af Tapper begärda vittnena intygade Tappers uppgift.

Åklagaren anhöll om uppskof, hvilket beviljades och utsattes målet att åter förekomma måndagen den 26 dennes kl. 11 f.m.

———————

Härefter tog ransakningen med Eric Sved sin början. Af företedt läkarebetyg konstaterades, att målaren Rosenholm kommer att under hela sin lifstid lida svåra men af skottet. Åklagaren öfverlämnade målet till rättens afgörande och yrkade ansvar å den tilltalade för vållande till svår kroppsskada samt fordrade vidare följande ersättningar för läkarevård 73 kr., för läkemedel 35 kr., för sveda och värk 250 kr., för arbetslöshet 160 kr., för 9 skjutsar till läkaren 27 kr., för mistad framtidsförtjenst 1,000 kr., eller tillsammans 1,545 kr. Efter en timmes öfverläggning föll rättens utslag, som med stöd af 14 kap. 11§ strafflagen lydde å 1 års straffarbete jemte äskad ersättning af 1,545 kr.

Den tilltalade, som uppenbarligen mindre fäste sig vid strafftidens längd än böternas belopp, förklarade sig nöjd med domen.


SÖDERHAMNS TIDNING DEN 15/3 1890

Mordförsöket mot E. Roslin i Delsbo.
Högsta domstolen har faststält underrätternas dom öfver häktade Jonas Nylund från Vestanäng för det af honom den 24 maj 1889 föröfvade försök till mord å gårdsegaren Erik Roslin i Ede. Domen lyder å 6 års straffarbete och 6 års förlust af medborgerligt förtroende utöfver strafftiden. Kongl. M:t har derjemte afslagit Nylunds ansökan att af nåd erhålla lindring i straffet.

Källa: Kungliga Biblioteket x flera tidningslägg
Avskrift: Viveca Sundberg


JONAS NYLUND, * 5/1 1857 i Nianfors. Bondemåg. 6 års straffarbete börjar den 14 mars 1890 och efter föreskrifvet afdrag slutar den 14 december 1895 dock med de i Kongl. Cirkuläret af den 7 mars 1855 stadgade förbehåll skolande Nylund förvaras i enrum 12 månader från och med den 14 mars 1890 till den 14 mars 1891 innan straffet i gemensamhetsfängelset vidtager. Den 21 mars 1890 afsändes Nylund till Centralfängelset i Långholmen.


ERIK SVED, * 23/9 1826 i Delsbo. Smed. 1 Års straffarbete börjar den 14 augusti 1889 och slutar efter föreskrifvet afdrag den 4 juni 1890, dock med de i Kongl. Cirkuläret af den 7 mars 1855 stadgade förbehåll.


PER TAPPER, * 16/9 1856 Delsbo. F.d. soldat. 4 års straffarbete börjar den 23 september 1889 och efter föreskrifvet afdrag slutar den 2 augusti 1893, dock med de i Kongl. Cirkuläret af den 7 mars 1855 stadgade förbehåll, skolande Tapper hållas i enrum 8 månader från och med den 23 september 1889 till den 23 maj 1890 innan straffet i gemensamhetsfängelset vidtager. Den 27 september affördes Tapper till Centralfängelset å Långholmen.


OLOF OLSSON, * 21/2 1861 i Delsbo. Hemmansägare. 3 års straffarbete börjar den 23 september 1889 och efter föreskrifvet afdrag slutar den 23 augusti 1892, dock med de i Kongl. Cirkuläret af den 7 mars 1855 stadgade förbehåll, skolande Olsson förvaras i enrum 6 månader från den 23 september 1889 till den 23 mars 1890 innan straffet i gemensamhetsfängelset vidtager. Den 27 september affördes Olsson till Centralfängelset å Långholmen.

Källa: Kriminalvårdsanstalten i Hudiksvall
Avskrift: Viveca Sundberg


—16S5— Uppgifter ur Delsbo släktbok

(G28) Carl Fredrik Rosenholm * 12/4 1843, * 13/5 1834 i Hovmantorps sn, Kron. G. 18/11 1864. Målare. Bos. i Näsbyn, Delsbo. Utfl. t. Ilsbo 1892.
4 Margta Jonsdotter, * (7/10) 27/10 1830, d. t. husman J. Larsson i Näsbyn.
Per * 19/1 1855. (Styvs.) Utfl. t. Harmånger
Fredrik * 14/11 1865                                         6
Johan August * 18/9 1870. Utfl. t. Ilsbo 1892

—16S6—

5 Fredrik Rosenholm, * 14/11 1865, s. t. mål. C. F. Rosenholm i Näsbyn. G. 27/5 1888. Målare. Bos. i Hagen, Delsbo. † 5/10 1908.
7J19 Brita Jonsdotter, * 6/7 1871, d. t. bonden J. Olsson i V. Berge s 3, Delsbo. † 30/10 1940.
Johanna Margareta * 23/4 1891                          12J25
Brita Maria * 11/2 1893. Utfl. t. Sth. 1942
Karl * 26/11 1895, † 27/12 1900
Jonas * 10/4 1899
Karl Fredrik * 8/2 1903                                      13
Olof Oskar * 8/3 1906                                        14
Anna Fredrika * 27/6 1909. Ufl. t. Sth. 1929


—43S5— Uppgifter ur Delsbo släktbok

3 Erik Olofsson-Roslin, * 1/5 1815, s. t. torp. O. Roslin i Västanäng, Delsbo. G. 21/12 1847. Torp. i Västanäng. † 23/5 1865 på Långholmen
38N7 Margta Ersdotter, * 26/2 1809, d. t. torp. E. Trygg i Nordanäng, Delsbo. † 1/3 1863 (lungsot).
Christina * 12/4 1843                                        10J10
Erik * 6/2 1848                                                 6

—43S6—

5 Erik Ersson-Roslin, * 6/2 1848, s. t. E. Roslin i Västanäng. Delsbo.
G. 17/5 1869. Bonde o. skogvakt. i Oppsjö 10, Delsbo. Emigr. t. N. Amerika 1894.
6O15 Anna Jonsdotter, * 10/2 1843, d. t. bonden J. Pehrsson i Oppsjö 5, Delsbo. Utfl. t. Arbrå 1905.
Anna * 1/5 1868                                               6K17
Margta * 1/5 1871, † 21/7 1874 (tyfus — dysenteri)

 

 

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall.
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78

Tack för din hjälp – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök och välkommen åter!

Sammanställt av Åke Nätterö


Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *