Dellenportalen har samlat uppgifter om mord, rån och våldsamma händelser som ägt rum i och omkring Dellenbygden.
När vi läser om gamla våldsdåd får vi samtidigt en unik inblick i hur livet var på den här platsen vid den här tiden.
Materialet i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.
Det är okej att använda något av Dellenportalens uppgifter om ni anger Dellenportalen.se som källa. Men det är inte okej att ta bilder och text och lägga ut det på andra sidor.
Läs om Brott och ohyggliga straffmetoder i gångna tider. Klicka på Historiesajten
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
Mordet i Enånger 1844
Mördaren, bonden Jon Larsson var inflyttad från Nianfors till Enånger i mitten av 1830-talet. Han var född 22/10 1804 och mördade sin svärfar Jonas Enlund i Bäckmora den 6 september 1844.
Mordet på den gamle svärfadern begicks under en ovädersnatt genom kvävning med en trasa i offrets mun. Det sades att mördaren var berusad och att modet höll på att svika honom men då sade hustrun att hon skulle mörda fadern om han inte gjorde det. Larsson berättade senare vid erkännandet att när svärfadern märkte mågens onda uppsåt bad han att få läsa fader vår.
(3N8 Njutångers släktregister) Jonas Enlund var född 29/4 1771 och änkeman sedan hustrun Karin Ersdotter f, 24/8 1760 avlidit 22/6 1842. Han hade nu hushållerska och mördades för att svärsonen skulle slippa hålla honom och hushållerskan med födoråd, d. v. s. mat och husrum. Den gamle tänkte gifta sig med hushållerskan och eftersom hon var mycket yngre skulle, mänskligt att döma, födorådstagandet ha räckt i många år.
Mordet uppdagades av två kvinnor som svepte liket. När de såg märken på halsen meddelade de sig viskande med varandra att gubben nog inte dött en naturlig död. En gosse, som var inne i samma rum som kvinnorna, hörde deras yttrande och omtalade detta för sin far som i sin tur anmälde saken till krono befallningsmannen.
Jon Larsson anhölls och fördes till förhör och efter att länge ha slingrat sig och blånekat fann han för gott att erkänna ogärningen. Han blev dömd att mista livet genom halshuggning.
Första ett år efter mordet verkställdes dödsdomen.
Familjen hade tre barn: Carin f. 3/9 1831, Lars f. 14/12 1834 och Jonas f. 20/6 1838.
Mördarens hustru Magdalena f. 7/5 1797, hade i sällskap med sin äldste son Lars, som då var 10 år gammal, gått till fots till Stockholm för att hos konungen begära nåd för mannen, men fick det svaret att hon bort göra sin man sällskap till stupstocken, emedan hon ansågs ha haft delaktighet i brottet. Men för sina små oförsörjda barns skull fick nåd gå före rätt. Under vandringen till Stockholm gick hon och stockade strumpor.
I kyrkboken står: Jon Larsson halshuggen vid Sivik den 28 november 1845, klockan 10 f.m. – Sivik ligger på gränsen mellan Enångers och Njutångers socknar.
Skarprättaren höll sig undan i en riskoja och visade sig icke förrän strax före avrättningen. Han hade vita vantar som han kastade bort efter väl förrättat uppdrag och sade att han var oskyldig till det blod som flutit. Jon Larsson följdes till stupstocken av länsman Stakel och dåvarande kyrkoherden Johan Olof Nordendahl. Prästen skulle enligt lag vara närvarande vid avrättningen.
Jon Larssons söner blev duktiga och rättskaffens medborgare och den mördades son Jonas, född 1799, blev med tiden en märklig präst i Uppland.
Det berättas att en flicka från Njutånger, som led av fallandssjuka, fick dricka blod ur en skopa efter den halshuggne varefter hon med ett rep bands fast efter en hästskjuts för att springa efter denna. Då skulle blodet komma i omlopp med hennes eget trodde man, och hon skulle bli botad från sin sjukdom.
Prosten Johan Olof Nordendahl (1803-1873).
Kronolänsman Jonas Stakel (1780-1874), målning av prosten Nordahls dotter.
Källa: Enångers socken, av *Elliot Burman 1971.
—12T25— Enångers släktbok
13 * ELIOT BURMAN, * 20/2 1899, s. t. handl. A. O. Burman i Bureborg, Enånger. G. 29/3 1925. Bonde i Bureborg (Bro 1:18). † 14/5 1973
1H16 DAGNY MARGRETA ENBOM, * 28/2 1902, d. t. häradsdomare O. V. Enbom i Haga 1:13, Enånger. † 29/9 1971
JOHAN JACOB ELIOT, * 14/7 1925 30
DAGNY MARGRETA INGEBRITT, * 28/5 1927 37
ANDERS OLOF ELIOT, * 13/3 1929 31
LARS FREDRIK ELIOT, * 7/9 1930. Verkmäst. vid vägförvaltningen
KARL GÖRAN ELIOT, * 5/9 1935. † 16/4 1936
AFTONBLADET 25/10 1845
Hudiksvalls veckoblad berättar att uti Enångers tingslag, vid slutet af månaden förestår en afrättning, märklig serdeles derföre att någon sådan derstädes på 200 år icke förekommit. Delinqventen är bonden JOHAN LARSSON i Bäckmora, hvilken afhändt sin i samma by boende svärfader, gamle bonden JOHAN ENLUND, lifvet, för det gubben ville träda i nytt gifte och till sin blifvande hustru gifva all sin egendom, samt dessutom låtit utlysa auktion på åtskilliga till honom af JOHAN LARSSON pantförskrifna kreatur. JOHAN LARSSON har hos Kongl. Maj:t sökt benådning från dödsstraffet, men erhållit avslag
Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg
Uppgifter ur döboken
Här verkställdes det sista dödsstraffet i Enånger
HT den 27 oktober 1995 av Lennart Ersson. Foto: Ulf Borin
—1F7— Enångers släktbok
4 JOHAN JONSSON ENLUND, * 29/4 1771 i Änga, Enånger. Bonde i Bäckmora ss1. † 6/9 1844. (Mördad i sin säng på natten av sin måg.)
(X31) CARIN ERICSDOTTER, * 22/8 1760, d. t. bonden E. Jacobsson o. h. h. Carin Ersdotter i Skarplycka, Njutånger. † 22/6 1842.
ERIC, * 22/7 1795. † 26/9 1795
MAGDALENA, * 7/5 1797 12
JONAS, * 7/11 1799. Studerar i Hudiksvall
—1F12— Uppgifter ur Enångers släktbok
(X30) JOHAN LARSSON, * 22/10 1804 i Nianfors, Häls. G. 11/11 1830. Måg o. bonde i V. Bäckmora ss1. (Avrättad kl. 10 fm. d. 28/11 1845 vid avrättningsplatsen i Sivik, Njutånger, för mord å sin svärfader.)
7 MAGDALENA ENLUND, * 7/5 1797, d. t. bonden J. Enlund i Bäckmora ss1. † 18/1 1884.
KARIN, * 3/9 1831. † 6/3 1863
LARS, * 14/12 1834 18
JONAS, * 20/6 1838 19
Alf Wikman skriver:
För er som är intresserad av mordet i Bäckmora kan jag efter lång forskning tala om vem det var som larmade länsman om mordet!
Som jag talat om tidigare var det dottern Karin som fattade misstankar sedan hon bevistat svepningen. En av de två kvinnor som ombesörjde den var en anmoder till Östen Eriksson. De två kvinnorna såg märken på offrets hals och pratade om detta och dottern Karin i huset sprang de ut i en hölada där drängen låg och sov. Hon talade om vad hon hört.
Det hela ledde till att drängen larmade länsman och så var utredningen igång.
Vem var då dräng vid den här tiden på Backahemmet? Jo han hette * Olof Svensson och var född 4/2 1822 i Njutånger. Och det har inte framkommit tidigare Olof var född i Västtjärn och son till torparen * Sven Mårtensson och hans hustru Brita. Den senare född på norra Iggesund.
Olof hade efter mordet flyttat till norra Kyrkbyn och han gifte sig 1860 med Helena Olsdotter från Born i Nianfors. Olof dog i Kyrkbyn 1888 och hustrun i Iggesund 1907. De fick två barn, Sven Olof född 1861 och en dotter Sara-Brita 1867. Vad som hände sonen har inte kunnat klarläggas, men dottern gifte sig med en värmlänning Erik Johan Bäcklund. Han avled 1921 i Saltvik och där dog också Sara 1936
Av Alf Wikman.
—3V10— Njutångers släktbok
8 * SVEN MÅRTENSSON, * 29/9 1797, s. t. bonden Mårten Persson i Västtjärn 1, Njutånger. G. 2 ggr. Torpare i Västtjärn. † 17/11 1876.
7J5 BRITA OLSDOTTER, * 4/9 1799, d. t. bonden Ol. Olofsson i N. Iggesund 7, Njutånger. † 22/12 1847.
(X7)1G14 MARGARETA ERSDOTTER, * 27/9 1810, d. t. bonden Erik Matsson i Grängsjö 1, Enånger. † 24/4 1903.
OLOF, * 4/2 1822 12
MÅRTEN, * 6/4 1825. † 4/9 1825
MÅRTEN, * 12/8 1827 13
SVEN, * 5/10 1831 14
PEHR, * 2/4 1835 5K13
ANNA MARGRETA, * 25/2 1850. Utfl. t. Enånger 1882
—3V12— Njutångers släktbok
10 * OLOF SVENSSON, * 4/2 1822, s. t. torp. Sven Mårtensson i Västtjärn, Njutånger. Torpare i Västtjärn. † 19/8 1888.
30G1 HELENA MAGDALENA OLSDOTTER, * 15/10 1830, d. t. torp. Olof Pehrsson i Karlsnäs, Nianfors. † 5/12 1907.
SVEN OLOF, * 30/5 1861
SARA BRITA, * 14/12 1867. Utfl. t. Forsa 1887
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62
Den ni läst om som haft uppgifter om mordet i Bäckmora var Eliot Burman. Ej Burgman. En del andra faktafel också. Frun till den halshuggne var släkt med min mormor och sen kom min morfars släkt genom hans morfar till gården som dräng och gifte sig med det som blev min morfars mormor. Hälsningar Alf Wikman.
Hej Alf! Det var inte mycket i den här berättelsen som stämde. Skulle inte du kunna ge mej alla namn så att berättelsen korrekt. Burman har nu fått sitt namn rättstavat i alla fall. Tack så länge, hälsningar Åke Nätterö
Hej igen Åke! Ja det tog tid innan jag fann den här berättelsen som jag tydligen varit inne på tidigare. Prästen var inte son till mördaren utan svåger. Han var bror till Magdalena. Korset på avrättningsplatsen satte jag upp tillsammans med min morfar Albin Bodin och Eliot Burman. Korset fanns överblivet på Enångers kyrkogård och vi fick det av kyrkvaktmästaren Erik Asplund. Att han mördade svärfadern berodde på att svärfadern hade fått en hushållerska och att han ryktades ämna gifta sig med henne. Eftersom gubben levde på det som kallades undantag, var mågen och dottern rädda för att få ännu en person att sörja för i hushållet. Det var de två kvinnorna som var ditkallade att svepa som upptäckte märken på offrets hals. En av dessa kvinnor var f ö en anmoder till Östen Eriksson,(Östen med resten). De två anade att inte nåt stod rätt till och sa det högt så att mördarens dotter, som fanns med, hörde det. Hon larmade då en drång i gården, som sov i en hölada. Han larmade då länsman Stakel i Enånger. Sjäv funderade jag i många år varför inte min morfar berättade det här. Han ville ju dessutom vara med och sätta upp korset. Dessutom hade ju hans morfar köpt gården av mördarens änka och min morfar var uppåt 30-årsåldern när hans morfar dog. Så helt klart visste han en hel del om mordet! Nu har jag senare troligen klarlagt varför det blev som det blev. Min morfar berättade det inte för mig av anledningen att han tog händyn till sin fru, som var släkt med Magdalena!
Hej Alf! Tack för den klargörande berättelsen. Ha det så bra i sommarvärmen Åke Nätterö