Kopparslagarlärlingen Johannes Jonsson född 1864 i Moheda blev misshandlad till döds i Friggesund den10 mars 1892
Han var anställd som kopparslagargesäll hos Nils Frank i Västansjö
Läs om Friggesund.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ner på sidan
HELSINGLANDS WECKOBLAD DEN 17/3 1892
Död af misshandel.
I förra numret (som ej finns inskannat) omtalades att kopparslagaren Joh. Jonsson blifwit wid Friggesund i söndags misshandlad af twänne ynglingar, hwilka derför häktats. Jonsson afled natten till torsdag i följd af den swåra misshandeln.
Bild från platsen där dödsmisshandeln ägde rum. Vi ser gaveln på sågen mitt i bild och ing. Ehingers hus högst upp till höger.
Protokoll, hållet vid extra sammanträde med Delsbo
Tingslags Härads Rätt å kronohäktet i Hudiksvall den 17 mars 1892
Närvarande: Undertecknad e.o. Hofrätts notarie, samt följande Nämndemän: Häradsdomaren Per Erik Andersson i Nickora från Enångers Tingslag, samt Häradsdomaren Nils Ersson i Klångsta, Nämndemännen Olof Högström i Åsak, Per Olsson i Hållsta, Hans Eriksson i Hede, Olof Olsson i Östanbräck och Jonas Johansson i Blästa, alle från Forssa Tingslag.
S. D. Uti skrifvelse som den 12 innevarande månad kommit Domhafvande tillhanda hade Tillförordnade Länsmannen August Brolin anmält att han för lifsfarlig misshandel häktat och hit till kronohäktet införpassat Arbetaren Per Gustaf Forss vid Friggesund och Smedsdrängen August Arvid Söderlund, * 15/9 1869 från Hedvigsfors. Och sedan med anledning däraf ransakning angående bemälde Forss och Söderlund blifvit utsatt att nästlidne dag härstädes företagas samt tillförordnade Länsmannen Brolin därom underrättas med förståndigande att därtill låta inkalla vederbörande målsegare och de personer i öfrigt, hvilkas hörande han kunde anse erfoderligt; så och då detta ransakningsmål, hvilket å därför utsatt dag icke medhunnits, nu till handläggning företogs, blefvo häktade Forss och Söderlund, på sätt protokollet utvisar, i närvaro af Åklagaren, tillförordnade Länsmannen August Brolin, från sina eller förehämtade; Hvarjämte Åklagaren anmälde sig såsom ombud för målsegaren, Bleckslagaregesällen *) August Pettersson i Westansjö på grund af en så lydande fullmagt:
”Rättegångsfullmagt in blanco af = Litt A”
Litt A
Efter upläsandet häraf ingaf Åklagaren till uplysning om det brott hvarför Forss och Söderlund voro häktade och tilltalade följande:
Protokoll hållet vid polisförhöret = Litt B som uplästes:
Protokoll, hållet vid polisförhör i Friggesund, Bjuråkers socken, den 7 Mars 1892
Litt B. På anmälan af t.f. Jägmästaren Karl Fredenberg i Friggesund att slagsmål under gårdagens qväll egt rum å Friggesund, dervid en för honom okänd person blifvit så misshandlad, att han ännu befans i sanslöst tillstånd, inställde jag mig denna dag å Friggesund i och för polisundersöknings hållande, dervid först utröntes, att den vid min ankomst ännu sanslöst liggande misshandlade var Kopparslagaregesällen Johannes Jonsson, som sedan den 29 nästlidne Februari månad varit anstäld hos Bleckslagaren Nils Frank å Westansjö. Som extra Provinsialläkaren A. Robbert under natten blifvit eftersänd, och anländ förbundit den misshandlade, kunde de honom tillfogade skadorna ej af mig synas, men upplystes att ett slag blifvit honom tilldeladt å tinningen så att venstra tinningsbenet delvis krossats och ett cirka 2 tum djupt hål gående mot hjernan förefunnits.
Härefter företogs förhör för gerningsmännens upptäckande dervid först förhördes:
Bondsonen ANDERS OLSSON i Afholm som berättade att han under gårdagens qväll vid pass 8 tiden i sällskap med sin broder Olof kommit till Friggesund för att ”knuta” dervid, och sedan han uppehållit sig en stund derstädes, han sett Bleckslagaren Franks gesällen komma från gästgifvaregården samt att de, efter ett kortare uppehåll hos vitnet och åtskilliga andra personer, begifvit sig utför Friggesundsbacken mot hemmet, och hade omedelbart derefter vitnet och hans broder Olof samt Arbetaren Per Gustaf Forss och Smedsdrängen August Arvid Söderlund begifvit sig efter dem; att vitnet först upphunnit dem och som de vid hans ankomst framtagit ölbuteljer för att, som det tycktes, dermed slå till vitnet hade han ”makat” dem från sig dervid de båda fallit omkull hvarefter han aflägsnat sig derifrån, hvaremot Forss och Söderlund qvarstannat; att han vidare förmärkt hurusom Forss haft en spak i hvardera handen och som vitnet ej varit särdeles långt från den plats der misshandeln egt rum, hade han såväl hört som sett huru de rullat om hvarandra; de spakar Forss omhänderhaft förevisades och igenkändes af vitnet; att vitnet med bestämdhet kunde påstå, det endera Forss eller Söderlund misshandlat Jonsson, enär icke några andra personer varit tillstädes då misshandeln skedde.
Bondesonen OLOF OLSSON i Afholm: berättade, att han igår qväll vid klockan 8 kommit till Friggesund för att ”knuta” och i sällskap medhaft sin broder Anders; att, sedan de varit der en stund, nu misshandlade Jonsson och en annan gesäll vid namn Pettersson kommit dit, men hade de sistnämnda efter en stund aflägsnat sig; att såväl vitnet som hans broder Anders jemte Forss och Söderlund satt efter dem och att Anders först upphunnit och kullslagit desamma enär de hotat med händerna; att Forss straxt förut innehaft trenne spakar med hvilka han slagit omkring sig; att Forss och Söderlund emellertid kommit närmare gesällerna och hade vitnet, som då varit i deras omedelbara närhet, hört bråk uppstå mellan desse sistnämnde personer och gesällerna, samt att han en gång sett en spak höjas i luften; att vitnet och hans broder aflägsnat sig, men om en kort stund derefter åter sammanträffat med Forss och Söderlund, dervid den förstnämnde yttrat: ”Jag kan slå dubbla slag jag”; att icke några andra personer än Forss och Söderlund kunnat misshandla Jonsson, enär allenast de varit nere i backen tillsammans med gesällerna.
Smedsdrängen AUGUST ARVID SÖDERLUND från Hedvigsfors: som härefter förhördes, berättade: att han under gårdagen varit vid Friggesund på bröllop och på qvällen kommit i sällskap med de här ofvan uppräknade personerna; att han sett Forss innehafva trenne spakar; att sedan gesällerna aflägsnat sig, först Olof och Anders Olsson eftersatt dem och sedan Forss samt sist Söderlund, och hade vid Söderlunds ankomst en af gesällerna legat omkull, men den andre stått uppe, dervid denne slagit åt Söderlund, hvarför den sistnämnde tog i gesällens kläder och slagit honom omkull samt derunder tillfogat de skador gesällen Pettersson hade; men förnekade deremot Söderlund sig hafva tillfogat Jonsson något slag och hade han, oaktadt såväl Jonsson som Pettersson legat sanslösa vid landsvägen, aflägsnat sig.
Arbetaren PER GUSTAF FORSS i Friggesund berättade: att han efter klockan 8 i går qväll sammanträffat med gesällerna Jonsson och Pettersson på Friggesundsheden, dervid Jonsson knäppt Forss under näsan och förklarat för denne, att han ej fruktade honom, hvarefter Jonsson och Pettersson aflägsnat sig ned mot backen; att omedelbart derefter Anders Olsson och om åter en kort stund Olof Olsson samt Forss satt efter dem, och hade sedermera Söderlund ankommit, att Pettersson vid deras ankomst rusat på Anders Olsson men hade denne kastat honom omkull och hade då Jonsson redan legat slagen; vidkännande Forss att han haft spakar uppe på backen, men deremot ej innehaft några sådana nere på den plats der misshandeln skedde, samt att han vid sitt aflägsnande från backen sett Jonsson ligga sanslös, hvarjemte Forss erkände sig hafva innehaft de spakar som för honom nu förevisades och som i dag på morgonen upphittats på den plats der slagsmålet egt rum.
Pigan BRITA LINDQVIST i Friggesund: att hon som varit närvarande då Söderlund återkommit från backen hört denne yttrat att ”gesällerna fått så de lågo som tillbringare”
Kolardottern ANNA MORITZ, * 1868 i Hedvigsfors: att jemväl hon varit närvarande då Söderlund kommit från Friggesundsbacken och dervid hört honom skryta deröfver, att han smällt upp gesällerna och hade likaledes Forss omtalat hurusom han jagat Pettersson in på Rättaren Nybergs gård der han slagit handen i bron så han blödt.
Pigan CHARLOTTA FORSLIN i Friggesund som i går qväll varit närvarande då Jonsson och Pettersson aflägsnat sig, hade iakttagit hurusom Forss och Söderlund med flere eftersatt dem och vid deras återkomst hört Söderlund yttrat att han ”vändt” en af gesällerna samt att Forss, vid det han blifvit varse en för vitnet okänd person yttrat: ”nu är det en som tagit sig, kom skola vi gifva honom igen”; och antog vitnet att Forss varit med om misshandeln eftersom han kunde yttra sig så.
EDLA BRINK i Friggesund: hade vid Forss återkomst hört honom säga: nu har jag gett dem så de dånat, men det är en som håller på att ta sig, men jag skall gå ned och gifva honom mer”; samt att Söderlund omtalat det han fått ett slag i skallen, men hade han ”vändt” den som slog; att Forss slagit med handen åt vitnet dervid hon kändt något vått och tyckt det likna blod.
TILD QVICK i Friggesund hade varit närvarande då Forss och Söderlund eftersatt Jonsson och Pettersson och att hon vid de förstnämndes återkomst hört Forss omtala, det han gifvit en af gesällerna så att han legat, men hade Forss, som trott honom snart ”resa sig” förklarat att han ämnade sig ner för att fortsätta misshandeln; att Söderlund likaledes vid sin ankomst omtalat hurusom han ”rispat” en i synen så, att han befarade det den af honom misshandlade skulle få något fel i ögonen; att Forss jemväl omtalat det han förföljt Pettersson in på Rättarens gård och der ”gifvit honom en” samt att vitnet jemväl derifrån hört rop om hjälp.
TILDA NORDIN berättade lika med Anna Moritz samt tillade, att hon hört nödrop från Rättarens gård.
Bondedottern BRITA OLSDOTTER i Afholm som jemväl varit närvarande då Söderlund kommit från Friggesundsbacken, hade hört denne sagt, det han kört fingrarne i ögonen på en af gesällerna så, att han trodde han gjort honom enögd; att Forss sagt det han tilldelat en ett slag så, att han låg qvar i backen, men som han var rädd att den misshandlade repade sig, ämnade han gå dit igen för att fortsätta det påbörjade slagsmålet hvarunder han svängt omkring för att få fatt i en gärdesgårdsstör; att vitnet om en stund efter Forss återkomst sett Pettersson komma springande öfver bruksgården åt Rättarens bostad förföljd af Forss, samt att Forss deröfver skrutit.
ANNA RÖNNQVIST från Skärås hade varit närvarande då Forss och Söderlund ilat efter gesällerna, som straxt förut lemnat bruket och återkommit om cirka fem minuter derefter; och hade då Söderlund omtalat det han stuckit fingrarne i ögonen på en, så han trodde det gesällen blef blind; att Forss yttrat det han slagit omkull en af dem; att Forss varit blodig och att vitnet som tillsport honom om orsaken dertill erhållit till svar:”om jag hade en hagstör skulle jag gå ned och gifva honom mer, ty han håller på att qvickna till” samt att vitnet sett Forss springa efter Pettersson öfver stallgården.
Bondedottren BRITA ERIKSSON i Afholm: att omedelbart efter det gesällerna aflägsnat sig från bruket hade vitnet sett Forss och Söderlund sprungit efter dem utför backen och återkommit om cirka fem minuter och hade då Söderlund omtalat det han ”stuckit fingrarne i ögonen på en så han nog blef enögd, samt att han vridit till munnen så han var som en tillbringare”; att Forss sagt det han gifvit dem ”så de lågo”, men att en höll på att taga sig, men skulle han gå ned och gifva honom mer samt att han sökt efter en gärdesgårdsstör; att vitnet sett Forss jaga Pettersson öfver stallgården, samt att Forss sedermera berättat det han der gifvit Pettersson ”en”.
ARVID FORSLIN hade sett Forss innehafva trenne spakar straxt före slagsmålet och hört Söderlund yttrat det han fått en örfil, men att han gifvit en igen och jemväl tilldelat honom sådan misshandel, att han nog blefve enögd.,
Arbetaren JON ERIK BACKMAN: att vitnet och Johan Forslund varit tillsammans i bryggstugan då Jonsson och Pettersson ankommit och varit qvar der då de aflägsnat sig; att vitnet och Forslund omedelbart derefter gått efter dem, men stannat i backen derifrån först Anders och Olof Olsson återkommit, och att Forss och Söderlund om cirka tio minuter efterkommit och Mjölnaresonen JOHAN FORSLUND berättade lika med föregående vitne.
Med anledning af hvad vid förhöret framgått och sedan vederbörande läkare förklarat det den misshandlade Jonsson sannolikt icke kunde undgå men för framtiden af de skador honom blifvit tilldelade, förklarade jag Arbetaren Per Gustaf Forss från Friggesund och Smedsdrängen August Arvid Söderlund från Hedvigsfors häktade och införpassades de samma dag till Kronohäktet i Hudiksvall för att afbida ransakning inför vederbörlig domstol.
Tilltalade Forss, hvilken först blef för Rätten insänd, upgaf till en början, hörd angående sina hufvudsakligaste lefnadsomständigheter: att han vore född den 29 Januari 1875 vid Friggesund i Bjuråkers socken samt son till Arbetaren Anders Gustaf Forss och hans hustru Anna Stina Stadin, hvilka ännu lefde och voro bosatte vid Friggesund; att han som ständigt vistats i föräldrarhemmet och inom Bjuråkers socken åtnjutit folkskoleundervisning, vid femton års ålder första gången undfått H. H. Nattvard; nämt att han, som kunde läsa och skriva, och sysselsatt sig med arbete vid Friggesunds Bruk, icke förut varit för brott häktad, tilltalad, frikänd, bestraffad eller benådad.
Sedan tilltalade Forss berörda upgifter vitsordats af ett af Åklagaren ingifvit, den 14 innevarande månad utfärdadt, vederbörligt prestbetyg med undantag däruti att tilltalade Forss födelsedag i prestbetyget var upgifven till den 30 Januari 1875, hördes Forss angående det brott hvarför han voro häktad och berättade: att han till alla delar vödhölle sina vid polisförhöret lemnade upgifter, med tillägg: att han i frågavarande afton och till dess har blifvit häktad varit tillsammans med tilltalade Söderlund; att då tilltalade Forss och Söderlund kommit ned för den backe vid hvilken slagsmålet försigått, målsegaren Pettersson rusat på Söderlund, därvid, sedan Söderlund kastat omkull Pettersson, tilltalade Forss sparkat Pettersson mycket hårdt på benen; att Forss vid sin framkomst till platsen för slagsmålet icke sett den misshandlade Jonsson; samt att då Forss och Söderlund aflägsnat sig från Pettersson, så väl denne som Jonsson legat sanslösa qvar å vägen samt att Söderlund under det slagsmålet pågick icke haft på sig någon rock utan gått i skjortärmarne.
Så här såg en spak ut. Den här bilden är från en annan plats där stabbläggare och hjälpgossar vid sågen visar upp en spak som var vanliga hjälpmedel vid sågen
Åklagaren företedde häruppå tre stycken spakar, hvilka blifvit funne å den plats där slagsmålet försiggått; Å den ene af spakarne, hvilken var 
med blodstänk, var en del af spetsen, enligt hvad tydligen syntes, nyligen afslagen och å den qvarvarande delen af spetsen sutto delar af, såsom det ville synas, hufvudhår.
Sedan tilltalade Forss förnekat sig vid slagsmålet innehaft några spakar, men medgifvit att han förut samma afton slagsmålet försiggått från det i närheten af vid ofvannämnde bryggstugan belägna såghuset till bryggstugan framburit spakarne, hvilka dock tilltalade Söderlund fråntagit honom och kastat på sidan, medfördes Forss i cellen hvarefter tilltalade Söderlund förehämtades.
Till en början hörd angående sina hufvudsakligaste lefnadsomständigheter, upgaf Söderlund: att han vore född vid Nianfors Bruk, hvilket då hörde till Njutångers socken, samt son till Arbetaren Per Johan Söderlund, * 1/3 1842 och Brita Stina Arflund, * 3/2 1843, hvilken sist nämnda numera afliden; att han efter inom Bjuråkers, Forssa, Woxna och Bollnäs socknar åtnjuten folkskoleundervisning vid fjorton års ålder första gången medfått H. H. Nattvard; samt att han, som kunde läsa och skrifva samt vore ogift, från Hudiksvall där han en tid uppehållit sig, år 1890 inflyttad till Bjuråkers socken, hvarest han sysselsatt sig med arbete vid Hedvigsfors Bruk.
Angående de brott hvarför han vore tilltalad och häktad upgaf Söderlund: att han, som den 6 innevarande månad begifvit sig till Friggesund för att åse ett bröllop, på aftonen samma dag jämte tilltalade Forss och åtskilliga andre personer, bland hvilka befunnit sig jämväl Målsegaren Pettersson och misshandlade Jonsson, hvilken sist nämnde då varit för honom bekant, kommit att stå framför en vid nämnda Bruk befintlig bryggstuga, hvarest de ämnat dansa, och hade tilltalade Forss och Söderlund därunder på skämt brottats med hvarandra, därvid så väl Forss som Söderlund aftagit rockarne, att då de en stund stått framför bryggstugan, hvilken varit stängd, Pettersson och Jonsson under upgift att de ämnade hos rättaren vid bruket, hvilken bodde på andra sidan om den vid bryggstugan gående allmänna landsvägen, söka utverka tillstånd att få dessa i bryggstugan aflägsnat sig mot bemälde rättares bostad; att då Pettersson och Söderlund kommit på andra sidan om landsvägen, tilltalade Forss sprungit bort mot det i närheten befintliga såghuset och återkommit med tre stycken spakar, hvilka Söderlund, med tillsägelse till Forss att icke åstadkomma slagsmål, fråntagit Forss och kastad åt sidan, att sedan Pettersson och Jonsson återkommit och efter 
det de icke kunnat utverka tillstånd att få dansa i bryggstugan, sagt adjö samt aflägsnat sig på landsvägen, hvilken invid bryggstugan gjorde en backe, i riktning mot Svågaqvarn, tilltalade Forss yttrat till Söderlund
”gå sta” och ge dem en du; att efter ungefär en minuts förlopp Söderlund sett Bondesönerne Anders Olsson och Olof Olsson i Afholm begifva sig springande ned för backen efter Pettersson och Jonsson, hvarefter jämväl tilltalade Söderlund, på några stegs afstånd följd af tilltalade Forss, likaledes springande följt efter, och hade tilltalade Söderlund därvid icke påtagit sin rock, hvilken han haft under armen; att målsegaren Pettersson, när Söderlund kommit fram mot denne, rusat mot Söderlund, därvid efter det Söderlund kullkastat Pettersson och legat öfver honom samt misshandlat och klöst honom i ansigtet, tilltalade Forss kommit från det håll där Jonsson legat och med en spak slagit Pettersson ett slag på benen; att Jonsson vid Söderlunds ankomst till platsen för slagsmålet sedan legat omkull å vägen på omkring fem stegs afstånd från den plats där Söderlund omkullslagit Pettersson; att Forss och omedelbart därefter Söderlund skyndat springande från Pettersson, hvilken legat sanslös efter den honom ågångna misshandeln, och efter Anders Olsson och Olof Olsson, hvilka vid Forss och Söderlunds ankomst sprungit tillbaka uppför backen mot bryggstugan; att Söderlund, när han frigjorde sig från Pettersson, sett Forss stå endast två eller tre steg från Jonsson, och hade ifrågavarande slagsmål försiggått i omedelbar närhet af en invid landsvägen liggande smedja; att Söderlund under det han sprang uppför backen mot bryggstugan sett Forss hafva i handen en mössa som tillhörde en af de misshandlade och hade Forss vid framkomsten till Ingeniören Ehingers på endast femton stegs afstånd från bryggstugan belägna bostad, på fråga af Söderlund, hvilken slagit svarat, ”det var jag som slog och ett duktigt slag också”; att Söderlund, som sjelf icke haft någon spak under det slagsmålet pågick icke sett någon annan än Forss innehafva någon dylik och att han icke visste, huru spakarna kommit till platsen för slagsmålet; att efter det de jämte förut nämnde personer en stund stått vid Ingeniör Ehingers bostad tilltalade Forss sprungit efter en person, som kommit från det håll där slagsmålet försiggått, bort till rättaren P. Nybergs bostad och hade Söderlund straxt därefter hört rop; att tilltalade Forss om en stund återkommit till Söderlund och öfvrige personer men hade Forss därvid kommit en annan väg än han aflägsnat sig; att han yttrat, såsom Bondedottren Brita Eriksson i Afholm vid polisförhöret berättat, att han ”stuckit fingrarne i ögonen på en så att han nog blef enögd”; samt att näst därpå följde dagsmorgon, då Bondesonen Olof Olsson i Afholm samt tilltalade Forss och Söderlund varit tillsammans å ett stall under det polisförhör pågått, tilltalade Forss yttrat ”efter som vi äro på tre man hand, så kan jag säga att det var jag som slog, och ett duktigt slag sen”.
Tilltalade Forss, som häruppå åter förhämtades 
så väl att vid misshandeln å Pettersson hafva begagnat någon spak som att under slagsmålet någonsin innehaft någon spak, och bestred till en början att vid slagsmålet hafva sett misshandlade Jonsson, men erkände slutligen att han vid nämnda tillfälle sett Jonsson ligga på marken och att han stått endast två eller tre steg från honom, hvarjämte Forss upgaf det tilltalade Söderlund hvarken varit så nära Jonsson som han, ej heller misshandlat Jonsson; vidare berättade Forss: att han efter det misshandeln försiggått vid återvändandet till Ingeniören Ehingers bostad från marken uptagit målsegaren Petterssons mössa; att han under yttrande ”nu har han qvicknat till, nu ska vi ge honom”, sprungit efter och förföljt målsegaren Pettersson in på rättaren Nybergs gård, men hade Forss som vid bron till gården upphunnit Pettersson, enär Pettersson ropat på hjelp, icke vidrört honom utan sprungit vidare rundt nämnde gård och till Nordins ett stycke därifrån belägna gård där han vändt och sprungit upp på landsvägen genom en grind belägen invid det till Rättaren Nybergs gård hörande stallet, dock medgaf tilltalade Forss slutligen att han vid bron till Nybergs gård knuffat målsegaren Pettersson i ryggen; samt vidare att han blifvit ”arg” då misshandlade Jonsson knäppt honom på näsan; att han sparkat målsegaren Pettersson två gånger under det tilltalade Söderlund slagits med Pettersson, och ville Forss påstå att dessa sparkar varit så kraftiga att han trott det Pettersson däraf skulle svimma; samt att han vid sist nämnda slagsmål icke sett tilltalade Söderlund, bemälde Anders Olsson och Olof Olsson innehafva några spakar och icke heller iakttagit det Anders Olsson och Olof Olsson misshandlat målsegaren Pettersson och Jonsson, hvarjämte tilltalade Forss förehade att hafva sänt de yttranden i öfrigt, hvilka vid polisförhöret hörda personer upgifvit.
Sin upplysning om den misshandel, som tillfrågats målsegaren Pettersson, och dennes uppgifter om huru vid ifrågavarande tillfälle tillgått ingaf Åklagaren dels följande läkarebetyg.
Bleckslagaregesällen August etc = Litt C dels och följande skrift:
Litt C. Bleckslagargesällen August Pettersson skall söndagen den 6 mars innevarande år hafva blifvit slagen.
Vid i dag företagen besigtning befans han ega följande skador: En lindrig kontusion å huden öfver högra hjessbenet, ett mindre skrubbsår å venstra kinden, d:o å venstra ögonlocket och örat, kontusioner å venstra axeln, d:o å nedre delen af venstra bröstkorgshalfvan, å venstra lårbenet och underbenet, samt å knäleden med efterföljande blödning och vattenutgjutning i leden, äfvensom en kontusion å högra underbenets främre ytter sida.
Dessa skador behöfva ungefär 14 dagars tid för att läkas. Något men för framtiden torde Pettersson ej komma att deraf behålla.
Intygas på heder och samvete Johannisberg Delsbo den 9 mars 1892
Söndagen den 6 mars innevarande 
= Litt D
Litt D. Söndagen den 6 mars innevarande år, voro Kopparslagargesällen J. Jonsson och jag efter att hafva varit i Afholm stadde på hemväg och måste således passera Friggesund. När vi komma dit, fingo vi höra att ungdomen dansade i Brygghuset och vi gingo dit in. Efter att hafva varit därinne blott några få minuter kom det bud från Rättaren P. Nyberg; på platsen, att de icke fingo dansa där och dörrarna blefvo stängda. Ofvannämnde Jonsson och jag gingo då till Nyberg och bad om att de församlade skulle få fortsätta dansen i Brygghuset, men han tillät det icke, och vi gingo då tillbaka och talade om detta för dem som voro samlade, där utanför Brygghuset. Därpå sade jag till Jonsson, nu gå vi hem, hvilket han bejakade, också bjödo vi dem god natt och gingo. Komna ett godt stycke ned på backen, fingo vi höra att några komma och sprungo efter oss, vi vände oss därför om, då hade de hunnit så långt att de voro endast ett litet stycke ifrån oss; ibland dem såg jag Gustaf Forss komma med en spak i handen, äfven någon mera hade spade, men hvilken vet jag icke, och nu när de hunno oss blef jag genast omkullslagen och August Söderlund kastade sig ofvanpå mig. Sedan fick jag flera slag på benen, hvilket gjorde mycket ont, och jag försökte då att skydda hufvudet på så sätt, att jag höll fast bemälde Söderlund hvilket lyckades någon liten stund, hvarpå jag förlorade sansen, hvilket dock troligen inte varade länge; men när jag då återfick sansen, och reste på mig voro de försvunna; och jag såg Jonsson ligga endast ett litet stycke ifrån mig. Jag tog då tag i honom och trodde säkert att han var död, ty jag såg icke alls något tecken till lif i honom; kom så att tänka på Nyberg och ämnade mig till honom, för att få hjälp åt Jonsson men var då så förvirrad, att jag gick åt galet håll ett godt stycke, innan jag märkte det, hvarpå jag vände om. Kommen uppför backen såg jag flera stycken pojkar stå vid öfvre grinde, däribland äfven Gustaf Forss. Då han fick syn på mig yttrade han några ord till sina kamrater, hvilka jag i min förskräckelse icke kunde uppfatta. Jag gick då in genom nedre grinden öfver Hr Ehingers gård, och då märkte jag att Gustaf Forss, ämnade gemöta mig hvarför jag började att springa så godt jag kunde. Kommen till Nybergs trappa hann jag endast slå ett slag på dörren samt ropa Nyberg, och med detsamma fick jag ett slag i hufvudet af Gustaf Forss, så att jag föll framstupa öfver trappan och …dan sprang han rundt om byggnaden. Strax därpå kom Nyberg ut och följde med mig dit ner där Jonsson låg.
Allt hvad jag här ofvan omtaladt kan jag på heder och samvetemed ed bekräfta
Bjuråker Westansjö den 13 Mars 1892
Efter uppläsandet häraf och sedan tilltalade Forss och Söderlund bestridt målsegaren Petterssons uppgifter för så vidt de stredo mot deras förut afgifvna berättelser, Åklagaren anhöllo om vittnesförhörs anställande med för sådant ändamål inkallade och närvarande Bondesonen Olof Olsson i Afholm, hvilken ock, ojäfvig befunnen, fick aflägga vittneseden, om hvars vigt han erinrades, hvarefter han hördes och berättade: att vitnet, som den 6 innevarande månad begifvit sig till Friggesund för att öfvervara ett bröllop jämte åtskilliga andre personer kommit att stanna framför en vid Friggesund befintlig bryggstuga i tanke att dansa i densamma; att om en kort stund målsegaren Pettersson och misshandlade Jonsson sällat sig till sällskapet, bland hvilket Forss och Söderlund befunnit sig, därvid Forss börjat gå efter och omkring Jonsson ”liksom om han velat åt honom”; att Pettersson och Jonsson emellertid i afsigt att söka utverka tillåtelse att begagna bryggstugan till danslokal aflägsnat sig mot Rättaren P. Nybergs gård, därvid Jonsson med anledning af en af Forss yttrande, hvilket vitnet icke kunnat urskilja, vändt åter mot Forss och, såsom vitnet tyckte, knäppt Forss på näsan; att vitnet strax därefter hört tilltalade Forss 
yttra till Söderlund ”gå och ge den där” hvarmed åsyftat Jonsson, men hade Söderlund genmätt ”hvad skall det tjena till slå en karl som jag ej känner”; att Pettersson och Jonsson emellertid snart återvändt från Rättaren Nyberg och förmält det tillstånd i angifvet ändamål icke kunnat utverkas, hvarefter de sagt adjö och aflägsnat sig nedför landsvägen mot en invid densamma befintlig smedja; att vitnet därefter hört Forss och Söderlund tyst samtala om något som vitnet tyckt angå Pettersson och Jonsson och hade vitnets broder Anders Olsson yttrat till de tilltalade ”Hvad ni gör men gå icke åstad och gör dem något”, hvartill Fors och Söderlund svarat, ”nej det ska vi inte”; att med anledning däraf att vitnets broder gått några steg nedåt vägen, vitnet gått fram till honom därvid han föreslagit vitnet att åtfölja sig för att gå och varna Pettersson och Jonsson för att återvända enär ”bråk” vid sådant förhållande antagligen komma att upstå, hvarefter vitnet och vitnets broder Anders gått ned för landsvägen mot smedjan med hvilken de uphunnit Pettersson och Jonsson; att Pettersson med en butelj i handen rusat mot vitnets broder Anders, som gått några steg före vitnet, men hade Anders stött Pettersson ifrån sig så att han fallit omkull i snödrifvan; att Jonsson, hvilken varit något drucken, därvid kommit mot Anders, som fattat Jonsson i rocken och stött honom ifrån sig så att han fallit omkull, hvarefter vitnet och vitnets broder Anders aflägsnat sig, mot brygghuset; att just i det ögonblick då Anders stött till Jonsson, Söderlund och Forss framkommit till platsen för slagsmålet, därvid Pettersson rusat mot Söderlund, och hade vitnet upfattat Petterssons olust med sitt anfall mot Söderlund vara att söka skydda sig sjelf enär enligt vitnets förmodan Pettersson trott det Söderlund och Forss kommit för att misshandla honom; att vitnet på vägen uppför backen mot bryggstugan på ungefär tjugo stegs afstånd från platsen för slagsmålet vändt sig hastigt om och därvid sett tre personer ligga omkull och Forss med en höjd spak i luften, och hade vitnet som icke kunnat urskilja åt hvilken af de på marken liggande Forss riktat slaget, emellertid omedelbart därpå hört ljud efter ett slag; att Pettersson och Jonsson legat på ett högst obetydligt afstånd från hvarandra; att vitnet icke sett Fors och Söderlund, af hvilken den sist nämnde icke haft på sig någon rock utan varit i skjortärmarne, vid deras ankomst till platsen för slagsmålet innehafva några stakar; att vitnet och vitnets broder fortsatt upför backen, där de mött en person vid namn Forslund, och förenat sig med de vid Ingeniör Ehingers gård stående förut omnämnde personer, dit Forss och Söderlund kort därefter jämväl ankommit därvid Forss uti sina händer haft en mössa tillhörande en af de misshandlade, hvilken mössa Forss, som varit uphetsad och fällt vidriga uttryck slitit uti; att vitnets broder Anders upmanat Forss att gå och återlemna mössan och hade Forss, som till en början vägrat, slutligen under yttrande att ”han skulle gå tillbaka och gifva dem mer” gått några steg nedför backen, där han bortkastat mössan, hvarefter han återvändt och 
sig följande yttrande: ”den här Forss Antes pojken kan stå på enkla sulor och slå dubbla slag”, men kunde vitnet icke med bestämdhet upgifva, hvad Forss, som med ”Forss Antes” pojken menat sig sjelf därmed afsett; att vitnet ansåge det för omöjligt att Söderlund kunnat frigöra sig från Pettersson och tilldela Jonsson något slag; att påföljande dags morgon Forss yttrat till vitnet i tilltalade Söderlunds närvaro att det varit han, som slagit Pettersson med spaken; att efter det vitnet stått en stund å landsvägen framför Ingeniör Ehingers gård, vitnet sett målsegaren Pettersson komma upför backen och begifva sig öfver Ingeniör Ehingers gårdplan, därvid Forss, som hela tiden ”farit och härjat”, börjat springa efter Pettersson och hade vitnet strax därefter hört rop och skrik; att Forss en kort stund därefter återkommit en annan väg än han aflägsnat sig och såsom vitnet tyckte genom den vid Nordins gård befintliga grinden; samt att de tilltalade ifrågavarande afton å allmäna landsvägen fört oljud och varit af starka drycker något ankomna.
Vitnetsberättelsen, ur protokollet uprepad, vidkändes af vitnet, som för tingsupvaktningen fordrade gottgörelse och i sådant hänseende tillerkändes tolf kronor tjugotre öre att af för sådant ändamål anslagna allmänna medel förskottsvis utfås.
Hvarefter och sedan de tilltalade, af hvilke Forss fortfarande på det omständigaste bestred att han under slagsmålet invid smedjan haft någon spak, erkänt att de ifrågavarande afton fört oljud och varit af starka drycker något ankomne, Åklagaren anhöll om uppskof i målet för att komma i tillfälle dels förste obduktionsprotokoll öfver de skador som tillfogats Johannes Jonsson dels ock åstadkomma utterligare bevisning, hvarjämte Åklagaren vid det förhållande att ännu icke kunnat utredas, hvilken af de tilltalade föröfvat misshandeln å bemälde Jonsson yrkade det de tilltalade fortfarande skulle i häktet hållas.
Och då häruppå något vidare till antecknande icke förekom, fingo vederbörande afträda, medan Härads Rätten öfverlade till följande, för dem åter 
, offentligen afsagda Beslut.
Med bifall till Åklagarens därom gjorda anhållan, upskjuter Härads Rätten målets vidare handläggning till måndagen den 4 näst instundande April klockan tio förmiddagen, då i närvaro af åklagaren ej mindre tilltalade Forss och Söderlund, hvilka fortfarande skola i häkte hållas, skola för Rätten åter inställas, än äfven målsegaren August Pettersson, hvaro hörande Härads Rätten aktar nödigt, skall för Rätten tillstädeskomma; Hvarjämte Åklagaren eger förebringa den ytterligare utredning och bevisning, hvaraf han vill sig begagna. Afträdde. Affördes.
År och dag som ofvan
På Härads Rättens vägnar
Protokoll hållet extra sammanträde med Delsbo Tingslags
Häradsrätt å kronohäktet å Hudiksvall den 5 April 1892
Närvarande: Undertecknad Hofrätts e.o. Notarie samt i Nämnden: Häradsdomaren Per Erik Andersson i Nickora, från Enångers Tingslag, samt Häradsdomaren Nils Ersson i Klångsta, Nämndemännen Per Olsson i Hållsta, Olof Högström i Åsak, Hans Eriksson i Hede, Olof Olsson i Östanbräck och Jon Ersson i Sylta, alla från Forsa Tingslag.
- D. Till förnyad handläggning företogs nu det från extra sammanträde den 17 nästlidne Mars till den 4 April 1892 upskjutna ransakningsmålet angående misshandel häktade och tilltalade Arbetaren Per Gustaf Forss vid Friggesund och Smedsdrängen August Arvid Söderlund från Hedvigsfors, hvilket mål å därför utsatt dag icke medhunnits; Och blef därvid i närvaro af så väl Åklagaren, tillförordnade Länsmannen August Brolin, som målsegaren, Bleckslagargesällen August Pettersson i Westansjö, tilltalade Forss och Söderlund för Rätten inställde.
Sedan vid förra ransakningstillfället i målet förda protokoll blifvit till justering upläst och utan anmärkning lemnadt, uppgaf tilltalade Söderlund att Bondesonen Anders Olsson stått i omedelbar närhet af det ställe dit Söderlund efter att hafva frånryckt tilltalade Forss, vid slagsmålet i närheten af smedjan och efter att med en spak tilldelat målsegaren ett slag på benen, med kraft slungat spaken mot misshandlade Jonsson.
Till uplysning om den misshandel, som ågått bemälde Jonsson, ingaf Åklagaren ett så lydande obduktionsprotokoll och utlåtande Litt A:
Litt A. År 1892 den 19 Mars instälde sig undertecknad, extra Provincialläkare i Delsbo distrikt, i Bjuråkers sockenstuga för att, på grund af Herr Domhafvandens i Norra Helsinglands Domsaga förordnande den 17 dennes, företaga medicoligal besigtning å liket efter Kopparslagaregesällen Johannes Jonsson från Westansjö, Bjuråkers socken. Likets identitet bestyrktes af Bleckslagarne Nils Frank och Aug. Pettersson i Westansjö, berörda socken.
Såsom vitne närvarande: tillförordnade Kronolänsmannen Aug. Brolin, hvilken anmodades föra protokollet. Bemälda Brolin lemnade upplysning derom, att den aflidne den 6 dennes på qvällen blifvit med slag af spak vid Friggesunds bruk i Bjuråkers socken misshandlad och att Jonsson den 11 i samma månad aflidit. — Undertecknad, som den 6 innevarande månad blifvit på natten tillkallad för att lemna hjelp åt den misshandlade, fann vid ankomsten Jonsson sanslös; pulsen liten; upprepade kräkningar; såret rengjordes; förband anlades; ether och kamfer injectioner; 
. — Efter tvenne dagars förlopp, omlades förbandet hvarvid jodoformgas löst infördes i såret. Temperaturen under sednaste tiden omkring 0֯ cels.; liket har förvarats i uthus vid Friggesund till denna dag, då detsamma till obductionslokalen förflyttades.
YTTRE BESIGTNING
Liket förvaras i en kista, hufvudet ännu omlagdt med förband; likstelhet qvarstår i alla kroppens leder jemväl käkleden; utbredda blånader på likets baksida; vid inskärning i dessa synas inga blodutgjutningar; likets längd 1,70 meter; ordinärt hull; muskelaturen temligen utvecklad; i båda näsöppningarna synes intorkad blod; å läpparna intorkad slem; omkring analöppningen intorkade extremiteter.
Wid borttagande af förbandet märkes i detsamma en ringa mängd blod; å venstra tinningen fanns ett sår hvari jodoformgas var iförd; sårets längd 2 cm; går snedt nedifrån och bakifrån, uppåt och framåt; dess kanter något … och ojemna. Wid isärvikande af sårkanterna syns den underliggande muskeln vara genomborrad; blodutgjutningar i sårkanalens omgifning; i sårets botten synes delvis blottadt ben. Wid uppskärning af huden … dissection af underliggande delar ser man betydliga … utgjutningar tinningsmuskeln; här och hvar litet hjernmassa insprängd i muskeln. Motsvarande … yttre såret, finnes ett hål i benkalotten, 5 cm långt, 4 cm bredt af nästan rund form; framtill och upptill är begränsningskanten hel; nedåt och bakåt företer den 4 sprickor som omsluta 3:ne benfragment af 2 till … cm längd samt 1 till 2 cm bredd; benskifvan, som motsvarar benet i kraniet intryckt, framtill upptill omkring 12 mm, baktill nedtill omkring 1 mm; den intryckta benskifvan är till 4/5 delar baktill — nedtill hel; återstående 1/5 del framtill — upptill består af ett större fragment och tvenne mindre; nedtill-framtill framrinner hjernsubstansen mellan benfragmenten; mellan de tvenne största benskifvorna finnes ett större hål i hva… botten synes hårda hjernhinnan; okbågen är på trenne ställen spräckt; framtill der den utgår från okbenet baktill der den utgår från tinningsbenet samt å … midt; i utsträckning af omkring 6 cm från såret är hufvudhåret bortrakadt; 4 cm ofvan såret …kes en rödbrun fläck der huden är intorkad. Wid inskärning i denna synes blodutådring i underliggande bindväf och muskler; 2 cm framför örat … likaledes en rödbrun fläck med blodutådring i underliggande delar.
INRE BESIGTNING
1 Benkalotten af normal tjocklek; mellansubstansen mellan de båda lemlamellerna å venster sida mer blodfylld än å höger. Wid aflyftande af benkalotten förblifva benskifvorna motsvarande kranialdefecten fortfarande fastsittande vid hårda hjernhinnan. Bakre nedre hörnet af pannbenet äfvensom främre nedre hörnet af hjessbenet saknas i den aflyftade kalotten — tillhörande qvarsittande benskifvorna. Högsta delen af hålet motsvarar ungefär sömmen mellan pann- och hjessbenet. Intrycken å hjessbenet för art. mening. med. Afbrytas vid kanten af kranialhålet. Defecten i den inre benlamellen är något större än i den yttre. Å kraniets insida förefinnes, ungefär 1 cm utsträckning från hålkanten, ett tunt blodkoagulum.
2 Hårda hjernhinnan spänd; blodrik; i synnerhet å venster sida; har sin vanliga glans. I långa blodledaren finnes ett mindre fibrin koagulum samt tunnflytande mörkt blod. Hårda hjernhinnan är i ungefär 1 cm utsträckning från kanten af de qvarsittande benskifvorna på sin yttre sida belagd med tunt blodkoagulum. Wid borttagande af benskifvorna motsvarande kranialhålet synes underliggande hårda hjernhinnan till största delen hel; nedtill-framtill märkes ett omkring tioöres stort hål hvari hjernmassan framrinner; dessutom finnas upptill tvenne sprickor i hvars botten finnes blodlefvar. Förmedelst tunn fibrinbeläggning äro alla benskifvorna löst förenade med hårda hjernhinnan. Inre ytan, motsvarande kranialdefecten, är belagd med ett tunnare blodkoagulum.
3 Mjuka hjernhinnan synes öfver hela hjernan glatt och glänsande, blodrik; motsvarande kranialdefecten har den å sin yttre och den inre sida en fin fibrinbeläggning. Spindelväfshinnans maskor mellan hjernans vi… …lar äro starkt blodfylda, i synnerhet å venster sida. Hjernans vindlar motsvarande kranialdefecten … tydligt tillplattade. Hårda hjernhinnan å hjernans bas blodrik, särskildt dess blodledare, hvilka inneh… …la tunn mörkfärgad blod. Å båda sidor anträff… i den tvära hjernledaren fibrina koagula;
4 Den största benskifvan i kranialdefecten företer … hårda hjernhinnans aflossande på insidan spric… hvilka utstråla från en punkt hvarigenom den sålunda visar sig bestå af fyra fragment. De förutnämnda 3:ne benbitarne som begränsa kranialhålet nedtill, sträcka sig långt ned i mellersta hjerngropen och tillspetsa sig nedåt så, att de mötas … … punkt som ligger mellan kraniets yttre och ind… sida. Här finnes ett ärtstort hål i kraniet från hvilk… utgår ännu en spricka som sträcker sig sy…hålet. Det bakre af de trenne benfragmenten är …till bräckt i flera bitar hvaraf den nedre utgör ta… i underkäkleden så, att efter dess borttagande sy… ledhufvudet på underkäken. Från nämnda … utgår äfven en spricka till det ställe der hörselnerven inträdes i pyramidbenet. Kilbenet och lilla kilbe… vingarna äro lossade från sitt samband med …benet. Den del af pannbenet, som utgör taket … ögonhålan å höger sida, är genom en spricka gjord och till en del uttryckt. Den delen af silbenet, som deltar i bildandet af botten i främre hjerngropen, är här och hvar bräckt. Från midten af öfvre ögonspringan utgår å höger en spricka som delar stora kilbensvingen midt itu och sedan fortsätter öfver på tinningsbenet ”pars squamosa”. Den del af stora kilbensvingen, som ligger innanför sistnämnda sprickas början, är sönderspräckt. Tvärs öfver pyramidutskottet å höger sida går en spricka. Pyramidutskottet å sistnämnda sida är något lösgjord i sina förbindelser till ”pars squamosa” af samma ben samt stora kilbensvingen.
5 Hjernan. Motsvarande kranialdefecten å venster sida synes hjernan lindrigt intryckt; vindlarne derstädes obetydligt tillplattade. Fårorna mellan vindlarne blodrika; hysa här och hvar ett smärre blodkoagulum; hjernhinnorna härstädes glatta och glänsande. Wid nedersta pannvindelns öfvergång i främre centralvindeln synes ett hål i de hjernan beklädande hinnorna af ungefär tioöres storlek; den underliggande hjernmassan i sin ytligaste del söndertrasad. Något utanför nedanför detta hål finnes ett annat hål i hinnorna der den underliggande hjernmassan likaledes är söndertrasad. På båda sidor om den Sylviska gropen motsvarande den nedersta pannvindelns nedre främre ända samt tinningslobens främre och mellersta vindlar vid öfvergången från hjernans inre till dess yttre yta äro hjernhinnorna söndertrasade samt underliggande hjernsubstans uppmjukad; i den bakre delen går en fingertjock kanal ungefär 2 cm in i hjernmassan; vid inskärning derstädes träffas en valnötsstor härd der hjernmassan är uppmjukad del… flytande; gråröd, inneslutande här och hvar blodlefrar. Hjernsubstansen öfver allt glatt och glänsande, rosafärgad, visar öfverallt förökad blod… prickighet; i högra pannloben finnes en ärtstor blödning i hjernsubstansen; likaledes en min… i venstra pannloben. Från hjernans basalganglier intet att anmärka.
6 Mellangärdets högsta punkt motsvarar å venstra sida 5:te refbenet, å höger sida 4:de refbensmellanrummet. Wid bröstkorgens öppnande draga … lungorna ofullständigt tillbaka. I hjertsäcken finnes ungefär 25 gr klar blodfärgad vätska. Hjertat … normal storlek och läge. De båda hjertförmaken fylda dels af blodlefrar dels af mörk tunnflytande blod. Hjertmuskeln har rödbrun färg, fast konsistens. Wenstra hjertkammaren tom, högra hjertkammaren fyld af mörk tunnflytande blod samt några mindre fibrin kaogula. 
och my…ningar friska. Wenstra lunganöfver allt fastsittande vid bröstkorgen medelst färska fibrin …braner; vid insnitt i lungans 
sy… detsamma mörkrödt; vid tryck framväller ur detsamma en gråröd tjockt flytande svagt skummande massa. I luftrörets förgreningar fi… en tjock varliknande massa; substansen … allt skör utom i främre kanten der den … mer seg; Högra lungan i sina bakre partier mörkröd och skör.
7 Tungans, svalgets, mat- och luftstrupens slem… belagd med grått, segt slem. Luftrörets slemhinna starkt blodfyld;
8 Lefver och mjelte i snittytan mörkröda. Magsäcken innehåller smutsgrå vällingliknande massa i omkring 30 gr. Tunntarmen innehåller smutsigt gulgrå exkrementer; slemhinnan blek; körtlarne visa ingen förändring. Njurarne mörkröda. I blåsan finnes omkring 50 gr grumlig gulaktig vätska. Blåsans slemhinna blek.
Uppläst och justerat.
Bjuråker i sockenstugan
Som Ofvan
Att vid obduktionen så tillgått som protokollet omförmäler;
Betygar
Utlåtande Litt B
Litt B. UTLÅTANDE
Af vidfogade obduktionsprotokoll framgår:
att vid yttre besigtning förefans i huden å venstra tinningen ett hål med blodutådring i underliggande bindväf och muskel.
att motsvarande hålet var hufvudskålen splittrad och intryckt i stor utsträckning
att vid inre besigtning (mom. 1, 2 och 3) förefunnos mindre blodutgjutningar mellan hjernskålen och hårda hjernhinnan samt mellan hjernhinnorna.
att (mom. 4) hufvudskålens bas var på flere ställen sönderspräckt, samt
att (mom. 5) i hjernan förekommo trenne härdar deraf en valnötsstor i venstra tinningsloben, der hjernmassan var uppmjukad och förstörd;
på grund hvaraf jag får förklara, att Kopparslagaregesällen Johannes Jonsson från Westansjö, Bjuråkers socken död förorsakats af följderna af slag i hufvudet med trubbigt tillhygge.
Intygas med heder och samvete
Johannesberg, Delsbo den 22 Mars 1892
Efter upläsandet häraf och sedan Åklagaren å de tilltalade yrkat ansvar för dråp hördes målsegaren Pettersson angående af de tilltalade begångna brotten och berättade: att han vitsordade riktigheten af upgifterna i den af honom undertecknade, i protokollet för förra ransakningstillfället intagna skrift; att Anders Olsson under slagsmålet invid smedjan icke haft någon spak i handen; att under det tilltalade Söderlund legat öfver honom, han sett tilltalade Forss stå mellan Pettersson och Jonsson med en spak i sin höjda, högra hand, och att Pettersson omedelbart därpå hört ljud såsom efter ett slag; att han på benen erhållit slag af en spak; att han vid bron till Rättarens Nybergs bostad af tilltalade Forss erhållit ett slag i hufvudet, samt att två af de i målet företedda och för honom nu förevisade spakarne af Rättaren Nyberg funnits å vägen eller vid sidan af vägen på den plats där slagsmålet invid smedjan försiggått.
Sedan tilltalade Forss förnekat att han under slagsmålet invid smedjan innehaft någon spak, fick efter af Åklagaren därom framställd begäran, Bondesonen Anders Olsson i Afholm, hvilken var vid Rätten närvarande förekomma dervid han hördes och berättade: att vitnet, som den 6 Mars 1892 begifvit sig till Friggesund för att åse ett bröllop, på aftonen sagda dag, jämte åtskillige andre personer, till hvilka äfven målsegaren Pettersson och Kopparslagaregesällen Johannes Jonsson slutit sig, uti en därstädes befintlig bryggstuga sysselsatt sig med dans; att efter det tillsägelse gifvits att bryggstugan icke vidare finge användas till dans, och densamma med anledning däraf utrymts, Pettersson och Jonsson, under upgift att söka utverka tillstånd till att använda bryggstugan, begifvit sig mot Rättaren Nybergs närbelägna bostad; att Jonsson efter att hafva gått några steg emellertid vändt om och med handen ”hött” åt Forss, hvilken efter det bryggstugan utrymts jämte tilltalade Söderlund svängt och ”härjat” omkring Jonsson såsom om de velat slå honom; att Pettersson och Jonsson efter en kort stund återkommit till bryggstugan och förmält att det vore omöjligt att erhålla tillstånd att få begagna bryggstugan, hvarefter de, som varit af starka drycker ankomne, aflägsnat sig å allmänna landsvägen, hvilken där gjorde en backe, mot en vid landsvägen belägen smedja; att sedan Pettersson och Jonsson begifvit sig till Rättaren Nyberg, Anders Olsso sett Forss innehafva ett par spakar, hvilka han slagit mot hvarandra, hvarjämte Söderlund och Forss brottats med hvarandra; att Söderlund, sedan Pettersson och Jonsson aflägsnat sig ned för backen, yttrat, såsom till Forss, ”när det är frågan om slåss, gossar, så ska ni ej vara rädda när jag är med”; att kort efter det Pettersson och Jonsson aflägsnat sig ned för backen, Anders Olsson, såsom vitne förut i målet hörde Olof Olsson och Mjölnaresonen Johan Forslund, hvilken emellertid ungefär midt i backen vändt om, gått efter Pettersson och Jonsson samt påträffat dem å vägen invid smedjan, därvid Pettersson med en butelj i handen kommit emot honom, men hade Anders Olsson slängt omkull Pettersson; att omedelbart därpå jämväl Jonsson kommit mot Anders Olsson, och hade Anders Olsson äfven kastat omkull denne; dock hade han därvid sjelf jämväl fallit omkull; att Anders Olsson därefter springande begifvit sig åter upp för backen, därvid han, som emellertid vändt sig om, varseblifvit Forss med en spak i handen tilldela Pettersson ett slag med densamma; att ett par minuter, sedan Anders Olsson kommit upp för backen jämväl Söderlund och Forss kommit dit, därvid Forss som haft å händerna en mössa, i hvilken han slitit, yttrat ”nu har jag slagit dom, så de ligga där”; att efter en stunds förlopp, då en af de slagne förmärkts gå vid bron, som leder öfver dem på motsatt sida om smedjan flytande Svågaån, Forss yttrat: ”där är en som qvicknat till, jag ska gå ner och gifvan mer”; men hade Anders Olsson under yttrande: ”det understår du dig ej”, hindrat Forss därifrån; att då Pettersson vändt om från Svågabron och kommit upp för backen, Forss, efter att hafva ropat mot Pettersson ”akta jag skjuter”, sprungit efter Pettersson mot Rättaren Nybergs bostad, men hade Anders Olsson icke kunnat se om Forss därvid misshandlat Pettersson; att Anders Olsson ifrågavarande afton vid slagsmålet vid smedjan icke innehaft eller begagnat någon spak eller något tillhygge, samt att Jonsson, då han af Anders Olsson rycktes omkull, fallit vid snödrifvan å kanten af Svågan.
Hvarefter och sedan Anders Olssons berättelse blifvit för honom upprepad och vidkänd samt målsegaren Pettersson, med anledning af Forss bestridande, med …stämdhet påstått att Forss under slagsmålet vid smedjan användt en spak, Åklagaren förmälde sig återtaga de af honom framställda ansvarspåstående angåendet dråpet å Jonsson för så vidt de afsåge tilltalade Söderlund, hvilken Åklagaren måtte tillåtas få höras såsom vitne i målet angående misshandeln å Jonsson.
Sedan Söderlund på det omständligaste förnekat att vare sig föröfvat eller varit delaktig uti den Jonsson ågångna misshandeln, fingo vederbörande afträda, medan Härads Rätten öfverlade till följande, för dem åter förekallade, offentligen afsagda.
BESLUT
Härads Rätten, som vid det förhållande att några omständigheter icke förekommit därom att tilltalade Söderlund vid ifrågavarande tillfälle misshandlat Kopparslagaregesällen Johannes Jonsson, låter vid Åklagarens återkallande af åtalet gent emot Söderlund i denna del af målet bero, hvadan tilltalade Söderlund icke vidare skall därför i häkte hållas, bifaller Åklagarens anhållan det bemälde Söderlund må såsom vitne i målet beträffande misshandeln å Johannes Jonsson höras.
Ojäfvad och ojäfvig befunnen, fick Söderlund häruppå aflägga vitneseden, om hvars vigt han erinrades, hvarefter han hördes och berättade: att vitnet vitsordade riktigheten af sina förut i målet lemnade upgifter; att Forss efter att hafva slagit målsegaren Petterssonmed en spak med kraft kastat spaken ifrån sig mot Jonsson; att då vitnet, efter att hafva ryckt spakarne från Forss, kastat bort spakarne, desse fallit ned strax intill den plats där Forss och Söderlund förut lagt sina rockar samt att vitnet ansåge det Forss kunnat taga med sig spakarna, då de begifvit sig ned för backen efter Pettersson och Jonsson.
Vitnesberättelsen ur protokollet uprepad, vidkändes af vitnet; Hvarefter Åklagaren öfverlämnade målet beträffande tilltalade Söderlund och yrkade ansvar å denne för af honom å målsegaren Pettersson föröfvade misshandeln hvarjämte Åklagaren å målsegarnes vägnar fordrade ersättning för medicin med åtta kronor, sveda och värk med femtio kronor, för mistad arbetsförtjenst med en fjorton dagar med tillhopa fyrtiotvå kronor samt för inställelsen vid Rätten denna dag med elfva kronor.
Beträffande målet i öfrigt anhöll Åklagaren om upskof däri för ytterligare … , och yrkade beträffande tilltalade Forss att denne fortfarande måtte i häkte hållas samt angående Anders Olsson att denne måtte förklaras skyldig genast i häkte träda.
Hvarefter och sedan tilltalade Söderlund bestridt att ensam gälda den af målsegaren Pettersson begärda ersättning, enär han icke ensam tillfogat denne de skador han ifrågavarande afton erhållit, samt Anders Olsson bestridt Åklagarens mot honom framställda häktningsyrkande, Härads Rätten efter enskild öfverläggning afsade följande
BESLUT
Härads Rätten som vill i sammanhang med slutligt utslag i målet fälla utslag angående den af tilltalade Söderlund å målsegaren Pettersson begågna misshandeln, upskjuter målets handläggning i öfrigt till fredagen den 22 innevarande månad klockan tio före middagen, då tilltalade Forss bör i närvaro af Åklagaren inför Rätten åter inställas, samt Söderlund och Anders Olsson, hvilken Härads Rätten finner icke bör genast i häkte träda, skola inför Rätten åter tillstädeskomma, vid äfventyr att eljes varda på egen bekostnad till Rätten hämtade; hvarjemte Åklagaren eger förete den ytterligare utredning och bevisning, hvaraf han vill sig begagna.
År och dag som ofvan
På Härads Rättens vägnar
Källa: Delsbo tingslags häradsrätts arkiv, Domböcker och protokoll vid urtima ting, SE/HLA/1040041/A I b/7 (1892-1895)
NAMN: PER GUSTAF FORSS, * 30/1 (31/1) 1875. Född och skrifven i Friggesund, Bjuråkers socken. Arbetare
SIGNALEMENT: 1,79 lång, ljust hår, blåa ögon, rak näsa, ovalt ansigte, ordinär växt.
STRAFF: 2 år 6 månader och 2 dagars straffarbete börjar den 7 november 1892 och efter försk. Afdrag slutar den 9 April 1895. Forss förvaras i enrum 6 månader från och med den 9 Novemver 1892 till den 9 Maj 1893.
Den 11 November förflyttades Forss till centralfängelset å Nya Warfvet vid Göteborg.
Källa: ArkivDigital: Kriminalvårdsanstalten i Hudiksvall (X) D2a:12 (1889-1892) Bild: 3900 Sida: 374
NAMN: AUGUST ARVID SÖDERLUND, * 15/9 1869 i Njutångers socken. Sist skrifven i Hedvigsfors bruk i Bjuråkers socken. Smedsdräng
SIGNALEMENT: 1,73 lång, ljust hår, blågrå ögon, rak näsa, magert ansigte, ordinär växt, en vårta på högra näsborren.
STRAFF: Delsbo Härads Rätt har genom beslut den 5 April 1892 förklarat, att Söderlund skulle på fri fot försättas.
Källa: ArkivDigital: Kriminalvårdsanstalten i Hudiksvall (X) D2a:12 (1889-1892) Bild: 3910 Sida: 375
Avskrift: Viveca Sundberg
*) August Pettersson * 5/10 1867 i Ronneby, Blekinge. kopparslagarlärling i Västansjö, inflyttad från Jämshög 1892. † 19/11 1894 Drunknat
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Tillbaka till toppen
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62