Söderhamns omfattande flotta av skärgårdsbåtar har här beskrivits av Göte Strandlund, vars släktingar varit kända profiler inom nämnda skärgårdsflotta.
Läs om Sjöfarten i Hudiksvall.
Invigning av Söderhamn – Bollnäs kommunikationsled 1861
Skärgårdsbåtar.se lista och inf. om många skärgårdsbåtar- Söderhamns skärgårdsbåtar.
Läs om Taxa och hamnuppgifter i Söderhamn 1878.
Se sjösättning av S/S Olaus Olsson 1902, i Söderhamn
Medelpads Sjöhistoiska Förening Norrländsk sjöfart förr och nu
Länspumpen – sjöfartshistorisk tidskrift
Lista över svenska seglande örlogsfartyg.
Lista över svenska ångfartyg – Wikipedia
Ångfartyg – Wikipedia
Sjöfartsverket – vintersjöfart 2015 – 2016.
Svenska sjökaptener, Wikipedia.
Sjötermer, Wikipedia
Sjömanstermer, Sjöfartsverket
Ångslupar från Lindholmens varf.
Se film från Söderhamn.
Se film från Rönnskär utanför Söderhamn
Se film från Domus i Söderhamn
Se Söderhamn från ovan- film två.
Se film från Söderhamns skärgård.
Se film från Fiskarmuseet Gäddan.
Se film från Storjungfrun åktur med M/S Hulda –film två från 2019.
Åktur med M/S Moa af Söderhamn.
Se film från Rönnskär 2018 – se film två.
Se film från Grimskär i Söderhamns skärgård
Se En film i Skärgården med Moa af Söderhamn.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det här dokumentet.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
Söderhamns skärgårdsbåtar
Dalkullor fick vara motor på Söderhamns första skärgårdsbåt
En av de första skärgårdsbåtarna i Söderhamn var ”Händig”, som här ses vid Stenåkerskajen. Oljemålning av A. Strandlund
När jag nu försöker teckna ner något om de gamla båtarna i Söderhamns skärgård, både vad jag själv upplevt och det som berättats för mig, finner jag att frånvaron av anteckningar är ett stort handikapp. Men jag vill ändå göra ett försök i hopp om att någon skall finna raderna läsvärda.
Mina släktingar har varit tullare, lotsar, fyrvaktare och skeppsbyggare
Jag borde ha ett stort förråd av stoff att hämta ur, då mina släktingar till övervägande delen varit nära sjön i sitt dagliga liv. De har varit tullare, lotsar, fyrvaktare, skeppsbyggare samt haft de flesta yrken ombord på båtar. Så var till exempel min 1) fars farfar – född 1785 i Skog – sjötullvaktmästare, enligt uppgift med tjänst vid Skatani Söderhamns skärgård. Min 2) farfar var skeppsbyggmästare vid Wennströms skeppsvarv i Söderhamn, som var förlagt till nuvarande torget mellan Cityhuset och busstationen. Senare flyttades varvet till södra sidan om ån mellan Strandbacksgatan och nuvarande Järnbron.
På det varvet byggdes många skepp och det största var ett skonertskepp, som fick namnet ”Solo”. Söderhamnsån var vid den tiden åtskilligt bredare än den är nu och varven kunde ligga så placerade, eftersom sjösättningarna alltid skedde på ”tvären”.
När nya järnvägen mellan Söderhamn och Bergvik byggdes, flyttade min farfar till Kilafors år 1860 och byggde där ett par båtar och flera pråmar, som skulle frakta gods och passagerare mellan Bergvik och Kilafors. På en båt med namnet ”Kilafors” var han några år befälhavare, innan han år 1872 återvände till Söderhamn. När staden ordnade med inseglingsfyrar efter farleden in till Stugsund, anställdes han som fyrmästare och fick bostad på Skuggskär 1881. (Fyrholmen kallad).
Många sågverk
Under 1800-talets senare hälft växte en mängd sågverk upp på båda sidor om Söderhamnsfjärden. Detta var anledningen till att sjöfarten blomstrade, samtidigt som många människor fick arbete och bosatte sig utefter fjärden. Flera av sågverken hade egna bogserbåtar. Vi kan nämna namn som ”Bergviken”, ”Spring”, Valborg”, ”Nyttig”, ”Långrör”, ”Marma I”, ”Marma II”, ”Marma III”, ”Marma” och ”Bergvik”.
Söderhamns Tidning den 18 juli 1879
På Mariehillsbolagets båt ”Nyttig” var en av mina farbröder, 3) Robert kapten. Den båten är fortfarande (1975) trots sin ålder i bruk. Förutom som bogserare tjänstgjorde den båten även som isbrytare och är nu en av landets mera kända båtar, omskriven och debatterad som teaterbåt i Stockholm.
Alla dessa bogserbåtar skötte bogsering av skutorna ut till fritt vatten och in till redd och kaj. Vidare skulle de virkeslastade pråmarna dras från sågverken ut till de trälastande skutorna. De stora båtarna, exempelvis ”Springs”, användes också ofta som bärgningsfartyg. Det arbetet övertogs sedermera av särskilda bärgningsbolag. Ett av dessa, Neptunbolaget, hade under många år en av sina båtar stationerad i Stugsund. Dess namn var ”Ajax” och den hade sin verksamhet efter Norrlandskusten och hade även uppdrag i Finland. En annan av mina farbröder, 4) Oskar, var kapten på den.
Långt före 1800-talets expansiva tid i Söderhamn började reguljär trafik med passagerarbåtar efter kusten. Exempelvis fanns det förbindelse med Stockholm redan 1831. De två båtar som då fanns hade namnet ”Norrland” och ”Örnsköld”. De sista av dessa kustbåtar hette ”Trafik”, ”Carl von Linné” och ”Oscar II”. Söderhamnare minns fortfarande dessa båtar. Den allra sista ”Oscar II”. Upphörde med trafiken på 1940-talet.
Vid Stugsund och förresten i hela Söderhamnsfjärden var sjöfarten livlig under sågverksepoken. Så här kunde det se ut i Stugsund när seklet var ungt. Bilden är tagen 1902.
Den lokala passagerartrafiken inleddes 1851, då vevslupen ”Carro” sattes i trafik mellan egentliga staden och Stugsund. ”Carro” var en hjulbåt av trä. Om det var denna eller någon annan jämngammal vevslup, som drevs med en hästkraft, är svårt att veta, men den tredje av mina farbröder, 5) Gustav, ”Händig” kallad, har berättat för mig om en passagerarbåt, som drevs av ett antal dalkullor som gick runt i ett spel midskepps och drev båtens skovelhjul. Dessa kvinnor vandrade från Dalarna till Söderhamn i början av april och återvände i mitten av december, när trafiken för året upphörde. Sedermera övertogs detta ”slavarbete” av en mindre häst, som gick runt i spelet.
Men teknikens framsteg gav efterhand nya möjligheter, när det gällde framdrivningen av båtarna. Ångmaskinen började nyttjas, driften övergick från skovelhjul till propeller och så småningom gjorde expansionsmotorn sitt intåg. Först kom kulmotorn och den följdes av behändigare motorer med elektrisk stifttändning. Alla framsteg skapar nya möjligheter.
Den första båt som gick på Sandarna var ångfartyget ”Christian IV”.
År 1862 fraktades den på järnväg till Bergvik och kom sedan att gå i trafik mellan Bergvik – Kilafors och utgjorde en länk i järnvägsförbindelsen Söderhamn – Kilafors. Den andra Sandarnebåten var ångslupen ”Duvan”. (Hade namnet något samband med Duvön månne?). ”Duvan” sattes i trafik vid 1860-talets mitt och följdes sedan av båtarna ”Händig” och ”Färdig”. Efter 1870 utökades fartygsbeståndet med ”Neptun I” och ”Neptun II”, ”Nya Stugsund”, ”Nocturnus”, ”Stugsund” samt den sista av dem, ”Blenda”.
”Flink II” är en av de skärgårdsbåtar, som äldre och medelålders Söderhamnsbor fortfarande minns. Den ligger här vid övre vändningen.
De större båtarna som gick på Ljusne hette ”Flink I” och ”Flink II”. ”Dristig” samt ”Ägir”. Jämsides med dessa båtar, som oftast gick i reguljär trafik, fanns flera små slupar, som skötte beställningstrafik, genom extra lustturer med passagerare ut i skärgården och ombesörjde flyttningar till sommarställen och mycket annat. En slup med namnet ”Olga” var för övrigt konstruerad med fällbar skorsten för att kunna gå under en träbro, som var föregångare till nuvarande Järnbron. Hon kunde genom denna konstruktion gå ända upp till Källbron vid nuvarande trafikljusen.
I slutet av 1890-talet byggde min 6) far med hjälp av sina bröder en ångslup av trä, som fick namnet ”Ran”. Den gick på lustturer i skärgården och 1903 lät han bygga den förut nämnda ”Blenda” vid Ljusne varv. Hon var en större slup med plats för 60 passagerare och gick ordinarie turer på Djupvik och Sandarne. 1908 ombyggdes hon, förlängdes och kunde därefter ta 110 passagerare.
Söderhamns skärgård
För att belysa den livliga verksamhet som rådde i Söderhamns skärgård kring sekelskiftet tänker vi oss en resa med båt från egentliga staden ut till Sandarne:
Vi har kommit i god tid till hamnplatsen, avgångs- och slutstation för skärgårdsbåtarna. Den är belägen efter norra kajen öster om Järnbron. Vi får se, när ”Flink II” kommer från Ljusne.
”Blenda” trafikerade linjen Söderhamn – Sandarne. Hon ses här vända i ån vid övre vändningen mitt för numera bortrivna Strandpaviljongen.
Vändning av båtarna
Sedan passagerna gått i land och godset lossats är det tid att vända båten. Vändningen sker vid strandpaviljongen, en kiosk- och serveringsbyggnad som ligger i höjd med Nordvalls järn. Just där är ån breddad så att båtarna kan svänga runt. Vändningen är för övrigt så nätt tilltagen att ett par man vid lågvatten måste ställa sig i fören så att akterrelingen, som är utlagd, kommer ovanför trappsteget i kajbandet på södra kajen.
Sedan vändningen är avklarad ligger båten klar för nästa tur, gods tas ombord och passagerarna börjar embarkera.
Tio minuter före avgång slår kaptenen i skeppsklockan sju till åtta slag, så blir det ett kort uppehåll, ett slag, paus och så följer en serie igen.
Fem minuter före avgång ges en ny signal, nu med två mellanslag.
Vid avgångstid ges signalen med tre slag. Det är klart att dra in landgången. För- och aktertrossarna är redan lossade vid andra signalen, kvar är bara angöringstrossen. Den tas ombord samtidigt som porten – två räckstänger över landgången – stängs. Kapten slår ”Sakta fram” på maskintelegrafen och så glider vi från kajen och ut genom Söderhamnsån. Vid järnvägsstationen är några resande redo att följa med båten, men de få vänta litet ty Julin med sin ”Färga” – en eka som ros över ån mitt för stationen – skall först lämna södra kajtrappan för sin tur över ”kanalen”, om man nu får kalla Söderhamnsån för kanal. Denna lilla färga utgjorde enda förbindelsen över ån öster om Järnbron innan Hamnbron kom till. Vid sekelskiftet 1900 kostade det två öre att ”korsa kanalen”, på tjugotalet var priset fem öre.
Ett stenkast längre ut på norrsidan ligger Norra vändningen och sneddar vi över ån kommer vi till Södra vändningen. Där är ofta mycket gods från stockholmsbåtarna, som anlöper kajen ut mot Faxeholmen. Vi passerar Söderhamn Verkstäder (numera Kockum), båtsliparna, trä- och maskinskjulen, Marma brädgård, Elevatorn och Pålraden. Elevatorn är en stationär anläggning, där man tar emot muddringsmassor och fyller ut det grunda området av Flaket.
Svenska Maskinverken. Se bild.
Söderhamns Tidning den 13 april 1880
Söderhamns Tidning den 17 maj 1881
Bryggor och kajer
Vi angör bryggorna vid Forsbacka, Fridsbacka och Mariehill. Mot söder har vi Ormnäs brädgård och vi passerar Stugsundshålet, d.v.s. det smala sund som skiljer Flaket från inre Söderhamnsfjärden. Här möter oss en fridfull syn. Här finns mängder av träskutor, ångare, bogserbåtar med sina pråmar, fiskebåtar, segelbåtar, roddbåtar och ekor. Allt vittnar om febril verksamhet.
Efter kajer och stränder finns mycket folk sysselsatta med en mängd arbeten, som hör till tidens träexport- och skeppshantering. Sedan vi lossat gods lämnat passagerare vid Stugsund, blickar vi mot norr och ser Mariehills brädgård samt Stenåkers varv. Vi anlöper bryggorna Norrbacka, Vad, Vadtorp och Sjötorp. På norrsidan har vi Malenedal, Eriksberg, utrustningsvarvet Sofieholm samt Säter. Vi ser mot söder Åsbacka och Långrörs sågar samt Lerviks brädgård. På norrsidan ligger Källviks varv, Hörnbacka samt de sista reguljära bryggorna på norra sidan fjärden vid Djupviks och Utviks brädgårdar. När vi strävar mot slutmålet angör vi Kärringnolaskär och Fyrholmen och kommer fram till Sandarne, barlastkajen och Källskär. Här vänder vi och gå mot staden igen. De större båtarna fortsätter ut mot bryggorna på Sandskär (se film), Enskär, Måsen, Stenskär och Tuppen för att slutligen nå Ala, Ljusne och Vallvik.
SÖDERHAMNS TIDNING DEN 23/9 1879
Meddelande från allmänheten
(Insändt.)
Till redaktionen af Söderhamns Tidning
Anhålles, att ni benäget ville i Eder värda tidning intaga följande genmäle:
Öppet bref till Redaktören af tidningen ”Helsingen”.
HERR REDAKTÖR!
I Edert sistl. lördagsnummer uppgifver Ni, att vid den sjöförklaring, som kapten J. O. Strandlund å ångslupen Nocturnus föregående måndag inför härvarande rådhusrätt afgaf och beedigade, ett vitne skulle hafva blifvit hördt, som påstått, ”att orsaken till sammanstötningen” (mellan Nocturnus och Neptun II) ”låg på båda sidor”.
Då insändaren var vid rätten under vitnesmålet närvarande och icke kunde erhålla en sådan uppfattning af det afgifna vitnesmålet, har han förskaffat sig del af rättens protokoll i denna sak, men icke heller detta ger, såvidt insändaren kan finna, något stöd åt Eder uppfattning.
Det omnämnda vitnet, som i allt hufvudsakligt bestyrkte rigtigheten af kapten Strandlunds uppgifter, svarade på ordförandens fråga, hvilken vitnet ansåge hafva varit orsaken till sammanstötningen, ”att han, med afseende å sammanstötningen ansåge felet till någon del ligga å båda sidor, enär Nocturnus dessförinnan kunnat hålla ännu mera åt styrbord än den gjort, men att rättast varit, att Neptun hållit mera åt styrbord, ty, ”om Nocturnus gått mera styrbord hän, hade den kommit mot land mellan Norrbacka och Vad” 1). Hvad detta vitnesmål än må ådagalägga, icke torde däraf otvetydigt framgå, ”att orsaken till sammanstötningen låg på båda sidor, såvida ej redaktören af tidningen ”Helsingen” kan visa, att sjölagen förmenar nykomlingen att gå i sjön, utan att han bör gå på land, då han möter den gamle Söderhamnsbon, som i anseende till sin ålder bör få behålla hela farvattnet för sig allena. ”Vördnad för de gråa håren”!
Herr redaktör! Ni torde icke förtänka insändaren häraf, att han härmed velat offra en gärd åt sanningen, som Ni af ett eller annat okändt intresse icke ansett det vara så noga med.
I sammanhang härmed vill insändaren äfven påpeka, att Eder första notis om sammanstötningen och den skada, som deraf uppkom, torde böra i sanningens intresse något omredigeras. Som Nocturnus nu en längre tid legat på land, hade det varit ett godt tillfälle för Eder att justera Eder tumstock, som kanske icke blifvit vederbörligen justerad på länge.
Dixi
Sanningsälskare
- Ordagrann afskrift af rättens öfver förhöret förda protokoll. Kursiveringen gjord af insändaren.
KÄLLA: Kungliga Biblioteket
AVSKRIFT: Viveca Sundberg
Livet ombord på båtarna
Livet ombord på båtarna var inte bara sol och sommar. Många gånger gällde det att klara båt, gods och passagerare i storm och oväder. Att navigera rätt i mörker och dimma och snötjocka från ena bryggan till den andra eller att bara köra förbi några bryggor och ändå hitta hem innebar, att man skulle kunna sjökortet, sina anteckningar om kompassriktning och gångtider samt även ta med i beräkningen avdrift till följd av vind och strömmar. Men arbetet ombord var ändå omväxlande och bidrog till att besättningarna trivdes med jobbet. Liksom dagsrytmen hade sina turer hade även året sina.
Inför vintern
När vintern kommit och isarna lagt sig och stoppade trafiken var det dags för uppdragning. Det skedde vid Norra länningen, som låg på åns norrsida nordväst om Faxeholmen. Där låg fartygssliparna sida vid sida beredda att ge båtarna välbehövlig vila över vintern. Att vara med och dra upp båtarna var ett spännande äventyr.
Hela uppdragningen skedde utan moderna hjälpmedel. Bädden utgjordes av två kraftiga bjälkrader med ca två meters mellanrum. Bjälkarna vilade på en rad syllar så att bädden låg säkert. Varje bäddhalva var på ovansidan klädd med kraftiga, släthyvlade plankor med ytterplankorna något tjockare. Detta för att ge styrning åt ”Kälken”. Den senare bestod av två kraftiga halvor av träkonstruktion med översidan formad för att passa båtens botten och med undersidan plan för att lätt glida mot bädden.
Det första som gjordes var att stryka kälkens undersida med smält talg för att den skulle glida lätt. En talja var fästad vid kälken och en vid ett kraftigt spel som hade en lodrät axel med trumma för trossen och kättingen. Denna var lindad i flera varv runt trumman. En bom gick genom axelns övre ända och där gick fyra man runt, runt, timme efter timme till dess båten var uppdragen. Nu vidtog ”blockningen”. Plankstumpar lades i kryss och kilades upp mot båtens köl så att kälken frilades. Stöttor kilades fast på båda sidor om skrovet så att båten stod säkert. Kälken togs sedan isär och lades mellan slipen och stöttorna. Sedan tvättades båtens botten ren från alger och smuts.
När mars månad kom med vackra dagar började vårrustningen. De stora arbetena som genomgång av maskin och utbyte av icke godkända plåtar i bordläggningen var då redan avklarade. I vårrustningen ingick att all målning skulle tvättas och båten ofta ommålas. Glas och metall skulle putsas och poleras. Under vackra dagar skedde målning utombords. Rosten skulle knackas bort och målning skedde med blymönja. Det var skönt när sista penseldraget var gjort och man fick bekräftat, att man lyckats göra vattenlinjen jämn och fin.
Sjösättningen på våren
Så låg hon där klar för sjösättning. Smält talg och såpa ströks på både bädden och kälkhalvorna. Kälken monterades ihop, man tog bort stöttorna och kryssblocken och så var allt klart för att låta henne gå i sjön. En tross var fästad i aktern och lagd efter kajen. Den var något kortare än åns bredd och gjorde att båten svängde och gick rakt in i södra kajen när sjösättningen skedde.
När allt var kontrollerat hälldes ett par hinkar vatten på såpan på bädden och två man slog undan spärrarna som låste kälken. Skådespelet när båten gled ned i sitt rätta element glömmer man väl aldrig. Det började med en omärklig rörelse, en ristning när stöttorna slogs bort och en stilla glidning mot vattnet, en rörelse som ökade mer och mer till full fart. Aktern slog i vattnet med en vattenkaskad och hon forsade fram med full fart akterut. Så doppade till sist fören med en mjuk nigning ner mot vattnet och hon fortsatte mot södra kajen. Samtidigt som fören doppade i vattnet rycktes kälken loss av en stoppkloss som var fäst vid bädden. Båten som tvingats till en hastig gir av aktertrossen låg nu putsad och fin och halades in till kajen. Nu vidtog arbetet med att göra slipen klar för sommarsäsongen. Kälken drogs upp, allt pallningsvirke och alla stöttor lades i kälken och hela slipen täcktes.
Söderhamn inför spelmansstämman 1911.
Många minnen och episoder är väl för äldre söderhamnare förknippade med skärgårdsbåtarna. Båtarnas tid är ute men kvar finns ännu möjligheten att uppleva och upptäcka Söderhamns vackra skärgård genom en tur med stadens nya turistbåt ”Sunnan”. Märk gärna skillnaderna mellan din resa och den som gjordes för cirka 125 år sedan, då några kvinnor gick runt midskepps för att driva skovelhjulen på en liten slup av trä. (Så här gick det till i Stockholm vid samma tid).
(Nu heter Söderhamns turistbåt M/S Moa af Söderhamn)
Källa:
Hälsingerunor 1975
Av Göte Strandlund
Avskrift: Åke Nätterö
Personuppgifter
1) PETTER STRANDLUND, * 15/2 1785 i Söderhamn. Borgare -Sjötullsvaktmästare
Gift 12/5 1808. † 2/6 1847
JULIANA HAMBERG, * 5/11 1788. änka 2/6 1847 omgift. † 22/12 1857
INGA CHRISTINA, * 17/2 1815
JOHAN OLOF, * 8/5 1818
BRITA ELISABETH, * 12/10 1820
PER ERIC, * 15/5 1825 Fyrvaktare Skuggskär
SARA MARIA, * 20/3 1828
JOHANNA GUSTAFVA, * 19/11 1830
2) PER ERIK STRANDLUND, * 15/5 1825 Fyrvaktare, Skuggskär. † 19/51912
1:a giftet: JOHANNA BERG, * 4/2 1829. † 11/8 1861
5) JOHAN GUSTAF, * 6/2 1858 Ångbåtsbefälhavare
PER AXEL, * 15/3 1859 Sjöman, Norrfjärd
2:a giftet: 9/6 1862 med MARGTA PERSDOTTER * 12/4 1841 i Hanebo. † 4/12 1867 i Kilafors
3) LARS ROBERT, * 12/8 1862 Maskinist, Ångbåtsförare
4) KARL OSKAR, * 21/2 1864 Ångbåtsbefälhavare
FRANS JAKOB, * 25/9 1866 Ångbåtsförare
3:dje giftet 7/8 1869 med ANNA PERSDOTTER, * 14/3 1837. †1/5 1920
ANNA ALIDA, * 13/8 1869
JONAS ALFRED, * 6/12 1871 i Hanebo. Extra lots, Skuggskär
WENDLA FREDRIKA, * 19/9 1873 i Söderhamn
WILHELM, * 5/9 1875
ARVID ELOF, * 27/7 1877
HERMAN JULIUS, * 1/12 1883
6) WILHELM STRANDLUND, * 5/9 1875. Gift 7/1 1911. †18/2 1966
OTTILIA STRANDLUND, * 21/12 1881. † 25/12 1965
FOLKE ROLAND VILHELM, * 22/4 1912
GÖTE VILHELM, * 26/5 1914
GÖTE VILHELM STRANDLUND * 26/5 1914. Bos. Kungsg. 25. Söderhamn. Konditor.
Han skrev den här artikeln. Gift 11/5 1940. † 24/8 2000
ANNA-LISA OLSSON * 15/9 1917 i Hunnebostrand, Bohus län. † 29/9 2007
RAIJA ANNELL VOLOTINEN * 28/11 1941
LILLEMOR SYLVIA STRANDLUND * 20/11 1947
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!