Ofärne

Bogäspe på Ofärne pågick mellan åren 1937 och 1966
Bogäspe betyder ursprungligen ”bogästabud” (eller att vara gäst på vallen).

Se festplatsen Tåparken. (1936 – 1954)

---

Se festplatsen Svenssons Park. (1914 – 1946)

---

Se festplatsen Dellenbaden. (1928 – 1960-talet)

---

Se festplatsen Björsbo. (1955 – 1965)

---

Se festplatsen Hallbo. (1944 – 1966)

---

Se festplatsen i Moviken.

---

Se festplatser i Dellenbygden.

Ofärne valsen, med Calle Jularbo

BOGÄSPE PÅ OFÄRNE

Bogäspe på Ofärne anordnades 1937 och det definitiva slutet kom 1966. Då hade tältningen på vallen förbjudits inom en kilometer från vallen och publiksiffran sjönk dramatiskt från ca 10 000 året före till bara drygt 2000.

Publikrekordet härrör från 1958 då 18 000 människor besökte Ofärne under det två festdagarna.

Namnet Bogäspe, är idag ett okänt begrepp som inte förekommer i Nationalencyklopedin, men på 1930-talet när festen startade, var Bogäspe gängse uttryck när man kallade till fest på fäbodvallen.

Enklaste formen av samvaro på fäbodvallen var när flickorna ”gästade kaffe” hos varandra. Ett par större buhelger ägde sedan rum under sommaren. Vanligen var den första avsedd för de yngre, ”småbogäspet”, som hölls andra söndagen efter buföringen. De äldre hade sin helg, ”storbogäspet”. Alla stugor lövades och blomstersmyckades inför dessa helger. Mat och dryck, som ofta var nog så stark, fägnade den stora skaran gäster. Dans till musik av dragspel och fioler ägde rum ute och inne, beroende på väder och anslutning. Lekar och spel roade deltagarna, liksom kraftprov och de så vanliga slagsmålen.

Under närmare 30 år stod Forsa IF som arrangör för Bogäspe på Ofärne, som alltid ägde rum sista helgen i juli. Till en början oändliga cykel karavaner med tält och väskor, men så småningom tog bilar och bussar över transporten till den riksbekanta forsavallen.
Bogäspets popularitet växte lavinartat. Det blev en makalös magnet för hela södra Norrland. Ofärnehelgen blev ett fast begrepp. Det talades om den minst en månad före Ofärne om 14 dar efter Ofärne.

Hudiksvalls lasarett hade också Ofärnekväll. Det syddes på flera festbesökare, men i regel endast mindre jack och skråmor. Och 9 månader senare blev det BB:s tur att få känning av bogäspets glädjestunder.
Under bogäspets glansdagar kom många bogäster redan på fredagskvällen och stannade till både måndag och tisdag

---

Omkring 3 000 fordon stuvades in på vallens små åkerlyckor. En fest som satte ca 300 personer i arbete när den gick som allra bäst.

Lassas-Olle och Lassas-Lars från bobygden höll igång en dieseldriven lastbil som i sin tur snurrade en generator. Det blev 10 000 watt som lyste i de mörka nattimmarna och fick högtalare att skräna och polismästaren att hitta rätt i sin finka och matpapporna Oljekvist och Fredlund behövde inga fotogenlyktor vid sina kålgrytor.

800 kilo skalad potatis, minst 25 000 köttbullar och 15 000 läsk konsumerades under lördagsnatt och söndag plus medhavd matsäck och uppemot 1000 liter medhavd dryckjom.

För många många var samlingarna på söndagen till Frälsningsarméns gudstjänster, Lapp-Lisas Barnatro, Drinkarflickans död och Guldgrävarsång, Egon Kerrmans allsång och många fina nöjesartister som Ove Törnkvist och Ulla Bella, folkdansuppträdande och mycket annat de stora händelserna i bogäspet.
Flera tusen slog då läger och njöt av en storslagen vallnatur för sedan frestas av en omgång köttbullar, kålsoppa eller jordgubbar som Karin och Heribert Fredlund och alla de andra i mattältet öste ut på löpande band.

Under 50-talet ökade inslaget av raggare och andra som störde ordningen. Polis och ordningsvakter fick det allt jobbigare. Myndigheternas krav på ordningsmaktens storlek blev med tiden så krävande att arrangörerna inte minst av kostnadsskäl tvingades avblåsa bogäspefirandet.

---

Tavla Ofärne 1934, målad Ernst Lindgren. Bilden utlånad av Anders Edh

---

Ett Ofärne i början av 1900-talet

---

Vykort från 1940-talet

---

Vykort från 1940-talet

---

Tältare på 40-talet

---

Vykort från 1940-talet

---

Tältare 40-talet

---

Vykort från 30-40-talet med Storberget i bakgrunden

 

 

Första annonsen om Bogäspe på Ofärne fäbodar 1937. Folklekar och danser med Anna-Greta Härdelin med en ungdoms- och barngrupp från Delsbo.
Infart till vallen över Sörhoga, utfart över Nansta.

 

Ofärnefesten 1950. Artister Lisbet Bodin och den store artisten Karl Gerhard.

 

Ofärne festplatsen

 

 

Ofärnefesten 1952

1952 års fest. Dödshopp utan skyddsnät Fri dans på två banor. Se och lyssna här på Lapp-Lisa.

---

---

Lapp-Lisa i Ofärne 1952 Foto: Bonny Sjöblom

---

Ofärne 1952 Lapp-Lisa skriver autograf

---

Ofärne 1952

---

Ofärne 1952.
Fr v. Ingvar Sallander, Birger Glad, bakom Tommy Larson, Helmer Storm, Kalle Sallander och Per Johan Storm, alla från Bjuråker.

---

Ofärne 1952. Från Bjuråker kommer fr v. Tommy Larsson, Birger Glad och Ingvar Sallander

---

Ofärne 1952. Till vänster motorcykel X 6559.
Grabbarna från Bjuråker är fr. v. Harald Dahlin, Birger Glad och Helmer Storm

---

Ofärne 1952. Det ser ut som att festen är över och att det är dags för hemfärd till Bjuråker.
Fr. v. bak. Per Johan Storm och Ingvar Sallander. Fram Kalle Sallander, Birger Glad och Tommy Larsson

 

Ofärnefesten 1953

Lördag uppträdande av Okari – Jewelo.
Söndag: Harmony Sisters.

Modern Dans: Evald Nybergs 6-mannaorkester från Gävle
Gammal: Tjock-Anders.

---

Bilder ur HT 22 juli 1953. En vy över det vackra festområdet och parkeringsplatsen

Bilder ur HT 22 juli 1953. Överst, Maffe Halvarsson och Herman Olsson, som med gemyt och gott humör redde upp den snärjiga biljettförsäljningen, och nederst Karin Fagerström, Hassela, och Birgitta Andersson, Hög, utanför sitt tält.

---

 

 

---

 

 

Hudiksvalls tidningen 22 juli 1955

Ofärnefesten 1955. Bibbbi Nyströn, Hälften så kär, och Jag drömmer om något annat, på  YouTube
Åke Grönberg, Den gamla dansbanan och Sjömansvisor, på YouTube

 

 

Hudiksvalls Tidningen den 21 juli 1961

Dans till John-Åkes orkester. Gammeldans med Tjock-Anders.

---

Några ungdomar på väg till tältstaden.

Bild ur HT 31 juli 1961. Räddningskår och polis på väg mot lasarettet med en yngling som säkert tänkt sig en roligare hemfärd från Ofärne.

Bild ur HT 31 juli 1961. – Flyg fula fluga … sjöng Birgitta och Anette Johansson, Bollnäs, och placerade sig själva kring FIF-basen Ragnar Larsson, som kanske mer än någon annan haft skäppan full denna helg, men ändock log sitt soligaste leende.

Ofärnefesten 1962

Lördagen Asta och Allan – Akrokatpar av världsklass
Söndag Charlie Norman show med Lasse Löndahl, Hasse Burman och Roffe Berg.

---

När tonårsidolen Lasse Lönndahl tryckte gasen i botten med ”Vaxholm 1:an” jublade publiken. Här är han i gott sällskap med ofärnebesökarna Astrid Hermansson, Forsa, Gölin Folkesson, Forsa, Solveig Berglöv, Idenor, Iris Svedberg, Iggesund och Lillian Undén, Idenor.

Lasse Löndahl skall köpa en tavla av mig, kvittrade en glädjestrålande Gölin Folkesson, som trots sin sjukdom genom ihärdiga studier vid Konstakademin blivit en duktig målare. Hon satt på en stol och lyssnade till Lasses fina framträdande, och sedan sökte Lasse upp Gölin och slog sig ned för att prata tavlor.

---

HT måndagen den 16 juli 1962

9000 på bogäsbe i Ofärne – ordningen BÄTTRE än tidigare

Här går den nya skiljemuren mellan det yttre festområdet och den nedre vallen, med dess fria liv. Under hela lördagskvällen var det en jäms ström av människor som drog genom dessa grindar.

Arrangörernas insatser för att skapa bättre ordning vid festen och den skärpta polisbevakningen jämte ordningspatruller gav klart resultat. Ordningen var bättre än under de sista åren och framför allt förekom inga större och allvarligare slagsmål eller stölder.

Visserligen finkades 20 under lördagskvällen och natten till söndagen. Den siffran berättar inte särskilt mycket om de förhållanden som var rådande, annat än att de finkades ålder och hemvist skvallrade om, att de inte var ortsbor som i första hand var i farten, utan långväga gester och att medelåldern var låg. Yngst var en 15-åring som togs om hand i berusat tillstånd.

Skiljelinje
Man kan säga att Bogäspet sönderfaller allt mer i tvenne festplatser. Skiljegränsen gick i år vid den nyuppförda entrén. Nedre vallen, som är en parkerings- och tältstad, blev mer än någonsin en härd för alla dem som föredrog flaskan framför en fridfullare tillvaro på den övre vallen.

Särskilt markant var inslaget av Y och A-bilar i denna tältstad. Kring dessa stora raggarbilar levdes ett fritt och opolerat liv med starka nyanser likt svallvågor efter de patrullerande poliserna. Att dessa pojkar och flickor visste var klockan var slagen därest de uppträdde berusade eller på annat sätt störande, när polis och annan bevakning drog förbi syntes klart. Men en och annan kunde givetvis inte stoppa ned flaskan i tid, och därför gick det som det gick. Det blev eskort till finkan, där poliskommissarie Lennart Johansson, Hudiksvall som vanligt förde befälet.

Tre av dem som anhölls under kvällens lopp fördes till polisarresten i Forsa, för att lätta på ”trycket” vid Ofärnefinkan. Sammanlagt var över 30-talet polismän och ordningsvakter i arbete. Ett par polisbilar och två motorcykelordonnanser åkte omkring på vägarna och gjorde lover emellanåt inne på tältplatserna för att kontrollera att oroselementen höll sig inom lagens råmärken.

Räddningskåren
hade en lugn helg, jämfört med föregående års bogäspe. Bara två lasarettskjutsar gjordes under natten till söndagen. Båda fallen vållades inga större skador. Några yngre element hade överfallet en äldre Idenorsbo och sparkat honom i magen och vid 5-tiden på söndagsmorgonen blev en Ljusdalsbo huggen i armen med en kniv och måste uppsöka läkare.

Närmare 5.000 personer förde ett stillsamt och inte på något sätt störande festliv på det inhägnade området – allt för lugnt tyckte många – så fanns det desto mera gott om skränig och spritdoftande ungdom vid tältplatserna på nedre vallen. På området nedanför Hummelgårdens stuga utspelades en del intermezzon under nattens lopp. Bl.a. slogs dörren in i Hummelstugan och inne i stugan hade fridstörarna levt om en hel del. En bil blev också av någon anledning illa åtgången och fick både tak och skärmar söndersparkade.

– Vi måste till ett annat år ordna så att vi får ordning på tältstaden. Vi kanske tvingas flytta upp den närmare festområdet, sade Forsa IF:s ordf. Ragnar Larsson.
Landsfiskal Folke Hellgren, Hudiksvall, som bevistade bogäspet på lördagskvällen var inne på tanken att även ordna med en finka på nedre vallen, någonstans i händelsernas centrum.

Parkeringen
– Parkeringen flöt ovanligt lugnt och smidigt, men så kom aldrig några större toppar, sade parkeringschefen Sven Andersson. De flesta av nedre vallens inägor blänkte av biltak på lördagskvällen. Nära 2.000 bilar slussades då in genom bilparkeringens försorg.
– Betydligt lugnare än tidigare om åren, sade distriktschef Olle Grip, Bollnäs, som under 8 år varit på Ofärne med Räddningskåren.

Söndagens bejublade uppträdande
Låt oss nu berätta om något trevligare från Bogäspet. Om söndagens vackra väder och det förnämliga program som FIF då bjöd på. När Lasse Lönndahl och Charles Normans trio tog scenen i besittning vid 13-tiden hade närmare 1.000 personer slagit läger inne på festområdet eller fylkat sig framför den populära och mycket skickliga artistkvartetten.

Lasse Lönndahl är inte ensam stjärna i detta dyra underhållningsgäng. Normalt kräver de visst fem ”långschalar” men Ofärne hade prutat någon dryg tusenlapp, då det var uppträdande så tidigt på dagen. Såväl Charlie Norman som Hasse Burman är skickliga inom sitt fack och solskensknipet Roffe Berg plockade poäng, inte minst som Lennart Hyland. Men populärast hos tonårsflickorna var givetvis Lasse Lönndahl.

Redan på lördagskväll uppträdde Allan och Asta för första gången och många frågade sig med all rätt – har Asta inga leder, så mjuk hon var i sin akrobatik. De kom igen senare på söndagseftermiddagen och fick många varma lovord.
pH

 

 

1964 års festligheter. Lyssna här på Gugge Hedrenius från 1983

---

Ofärnefesten 1943

---

Festplatsen i Ofärne, okänt årtal.

---

Publiken i Ofärne, okänt årtal

---

Publiken i Ofärne lyssnar kanske till Forsa folkdanslag

---

Ofärne publiken lyssnar till Forsa folkdanslag eller något annat uppträdande.

---

Ofärne med uppträdande av Forsa folkdanslag.

---

Foto, Bonny Sjöblom

---

Ofärne 1950. Familjen Berg från Hamre. Siri och Sven med döttrarna Gun och Elsie.
Källa: Elsie Berg

---

Serveringstältet där man bland annat kunde köpa god kålsoppa med ostmacka och ett glas mjölk,  köttbullar med potatismos eller jordgubbar med vispgrädde.
I förgrunden ser det ut att att säljas sockervadd.

---

Foto: Bonny Sjöblom

---

Tidningsbild. Ett kök med 50-talet anställda behövde makarna Karin och Herbert Fredlund, Hög för att försörja alla gäster med mat. Anna Olsson Hudiksvall, Bengt-Åke Fredlund Hög och Ingrid Olsson Rumsta laddar upp med 800 kilo skalad potatis till de 25 000 köttbullarna.

---

Ofärnefesten 1952

---

Ofärnefesten 1952

---

Ofärnefesten 1952 Foto: Bonny Sjöblom

---

Ofärnefesten 1952 Foto: Bonny Sjöblom

---

Här ser vi båda dansbanorna

---

Söndag och artistuppträdande på banan

---

En dagsutflykt från Bjuråker till Ofärne, troligen år 1940. AI-färglagd bild
Fr. v. Hanna och Ivar Eriksson, Ängesholm, Ivar Berglund Anderbo, undertecknads föräldrar, Johan Jonsson och Märta Frohm, Anderbo

---

Ofärne 40-50-talet. Severin Krantz och Anna-Greta Johansson

---

Ofärne besökare från Skärås i Bjuråker.
Fr. v. Ida Jonsson, Helga Jonsson hennes man Ingvar Jonsson och Gunhild Larm

---

Ofärne tidigt 40-tal. Tälten ser ut att sakna botten eller golv vilket de äldre tälten gjorde
Fr. v. Från Strömbacka, Gerd Fastén, Gun Andersson g. Brink, Erik Kallberg, okänd dövstum

---

Ofärne 1942. I tältet, Svea g. Strandqvist och Gustaf Friberg från Brunkänge
Mellan tvillingarna Karin och Greta Jonsson från Sörgimma sitter Anders Friberg från Brunkänge.

---

Närmast sitter Ingabritt Bergfeldt från Anderbo och hennes mor Margit

---

Birger, Birgit Nilsson gift Blom från Tormyra, och Jonas

---

Birger och Greta Larsson, från Anderbo.

---

En bild från tombolan, troligen på 1940-talet. Flickan är Nora Maja Svensson (f. 1923), från Fredriksfors. Bilden utlånad av Karin Nygren, Fredriksfors.

---

Ofärne 1941. Damen till vänster är okänd. Paret är Anna och Lennart Berglöf från Västansjö, Bjuråker

---

Ofärne söndag 1941.
Samling vid pumpen som senare blev en uppståndare som ännu finns kvar bland buskarna.
Till vänster Lennart Berglöf från Västansjö, grabben till höger är okänd.

---

Ofärne 1944.
Maja Sporr gift Blomqvist med okänd kavaljer.

---

Vakten till vänster är Oskar Djurman från Moviken. Den andra vakten är okänd

---

Ofärne 1963.
I tältet, Pelle … Inger Folkesson, Åke Jonsson       Flickorna, är Margot, Inger, Marianne och Karin     

---

Ofärne 1963. Festen är över

---

Ofärne 1963. Måndag morgon dags att backa ihop Inger Folkesson Margoth Persson, och  Åke Jonsson i färd med att vika ihop det långa tältet.

---

Festen är över, och korven är troligen inte varm längre.

---

Festen är slut, nu är bara skräpet kvar.

---

1966 var det fest i Ofärne för allra sista gången

En kortfattad resumé av en nästan trettioårig epok, som vi försökt att komplettera med annonser och några utvalda bilder.

Ofärne, bild från Länsmuseet Gävleborg

Ofärne, bild från Länsmuseet Gävleborg

---

Hudiksvalls Tidningen 26 april 1974

… idylliska Ofärne-vallen

Söndag och folkdans på banan. Den skogbeklädda åsen i bakgrunden är Storbergets högsta topp.

---

Direkt från söndagsmorgonens bad i Ofärnesjön och med näckrosor i hand kom denna levnadsglada badgäst, och HT var på plats och fångade skönheten.

---

Tält, filtar och radio … resten finns i Ofärne för att dessa herrar skulle trivas. AI-färglagd bild

---

Oskar Hiller, Sörforsa, Ofärnebogäspets hustomte genom åren, och Lapp-Lisa som spred så mycket glädje.

---

En ganska vanlig syn, när som den stora bilkaravanen skulle vända åter från de provisoriska parkeringsplatserna. Det hände att traktorer fick vara igång hela natten för att dra loss bilar som fastnat på lösa vallängar.
Omkring 3 000 fordon stuvades in på vallarnas små åkerlyckor. En fest som satte ca 300 personer i arbete när det gick som allra bäst.

---

I fyra tidningsartiklar under 2001 berättade man om festligheterna i Ofärne.

Snyggt och prydligt i kostym och slips. Här var det nog dansbanan som lockade.
I bakgrunden ser vi entrén till festplatsen
Bild ur Forsa IF:s jubileumsbok

Samma husgavel som på bilden ovan. Vägen varifrån bilden är tagen har tillkommit på senare år.

 

Här var entren och det stora tältet på bilden ovan. Gavelhuset till vänster var finkan
Foton 24 maj 2026

---

En härlig bild som visar den soliga sidan av Ofärnefesten – den som ibland hamnade i skymundan för den uppmärksamhet som riktades mot det så kallade buslivet. Flickorna, som i sina vackra, luftiga sommarklänningar, lämnar sin biljetter till vakten vet vi ingenting om. Det enda vi vet är att dåvarande Iggesundsbon Rune Molin tog bilden 1961. I bakgrunden syns också tydligt de båda parallellt byggda dansbanorna längst nere i sluttningen på Ofärnes festplatsområde.

---

Ofärnes vattenkälla. Här var det ofta kö, speciellt på söndagsmorgonen då tältfolk skulle hämta dricks- och tvättvatten. Foto: Rune Molin. AI-färglagd bild

Samma uppståndare och källa som ovan 24 maj 2026.

---

Till vänster finns den nu uttorkade vattenkällan. Till höger Sörhogas fäbodstuga från 1700-talet, som nu ägs av Ann-Marie Jonsson. Bilderna tagna 24 maj 2026.

---

Det här är Ann-Marie Jonsson ägare  av Sörhogas fäbodstuga fån 1700-talet. Huset bakom Ann-Marie är den före detta finkan berättar Ann-Marie

---

På väg in till söndagens familjefest. Musiken hade förstås en central roll. I mitten legendariske spelmannen och auktionisten Tjock-Anders. Foto: Rune Molin

---

Kompisarna från Forsa. Tore Mickelsson, Tage Eriksson, Sven Johansson och Ivan Palm bjuder två unga skönheter på  nykokt kaffe utanför tältet i Ofärne. Bilden som Tore Mickelsson lånat ut är från 1951. Tore Mickelsson säger till Nu & Då, att stordelen av  de ungdomar som tältade i Ofärne var skötsamma och nyktra. -Det är klart att det förekom lite av varje där på tältplatsen, men för det mesta var det nog väldigt oskyldigt. – Att kniven och flaskan kom med på fotot berodde säkert bara på att vi ville leva upp till bilden av Ofärne, tror Tore Mickelsson.

---

HT Nu & då 16 november 2001

”Kraftkarlen som körde lyse”

Härifrån fick Ofärnefesten sin kraft. 1) Lassas-Olle Ohlssons märkliga arrangemang med lastbilen, traktorn och generatorn, såg till att det fans el till hela området. Här tillsammans med sin 12-åriga dotter 2) Eva-Märta, som alltid fanns med pappa i Ofärne. AI-färglagd bild

– Det var min pappa som i många år, som vi sa, ”körde lyse” på Ofärnefesten. Under hela min uppväxt minns jag att jag fick följa med honom dit.

Det berättar Eva-Märta Juhl, Lassas-Märta, som ur sitt privata album också har letat fram bilden på Ofärnes märkliga ”elverk” – en lastbil och en traktor som drev den generator  som försåg hela festområdet med ström.

Det blev 10.000 watt som lyste upp i de mörka nattimmarna och fick högtalare att skräna och polismästaren att hitta rätt i sin finka, och matpapporna Oljekvist och Fredlund behövde inga fotogenlyktor vid sina kålgrytor.

Eva-Märta Juls pappa, Lassas-Olle Ohlsson, körde varje år sitt märkliga ekipage från Bobygden över vallarna och ner till Ofärne. Där hade han sedan ständig passning hela helgen för att hålla elförsörjningen igång.

– Och varje gång fick jag följa med. Vi övernattade i min lekstuga, som kördes dit på en släpvagn och sedan bodde vi där. Stugan fick stå kvar på vagnen hela tiden och jag minns hur mysigt jag tyckte det var när vi skulle bädda där inne, berättar Eva-Märta Juhl.

– Jag minns att jag brukade få en lapp som det stod ”funktionär” på. Och då kunde jag röra mig fritt inom hela området. Lita på att jag var stolt över att bära den där funktionsbrickan.

Eva-Märta Juhl, som på den tiden mest kallades för ”Lassas Lill-Märta”, fick också hjälpa till att bära undan porslin när festen var över. Det var 4) Karin och Herbert Fredlund som hade matserveringen, både här i Ofärne, Björsbo och vid Hallbo festerna. De sålde kålsoppa med köttbullar och jordgubbar med grädde. Porslinet bar vi in i finkan där det skulle ligga till nästa år. Jag kommer ihåg att det ibland luktade lite av varje där inne, säger Märta Juhl.

Artistuppträdandena var förstås Ofärnefestens höjdpunkt för en ung flicka. Då fanns Eva-Märta  alltid på plats framme vid scenen.
– Lapp-Lisa minns man förstås liksom Lasse Lönndahl. Men starkast intrycket gjorde nog Owe Thörnqvist och Ulla-Bella. Då sjöng man med i texterna, säger Eva-Märta Juhl.

Lassas-Olle var, som de flesta äldre läsare säkert känner till, en riktig mångsysslare – och tillsammans med brodern 3) Lassas-Lars hittade han lösningar på det mesta. De byggde bland annat en egen kraftstation där hemma i Bobygden. Där fanns också en kvarn och under en period faktiskt också en ”biograf” i ”lokalen” – en fastighet som senare brann. Och i Ofärne var det alltså han som stod för ljuset.

Tidningsbild visar Lassas-Olle, med sönerna Lars och Olle i Ofärne. HT 27 juli 1953.
Lär mer om denne märklige man i ett reportage från Svartvallen i Delsbo.AI-färglagd bild

---

—2O11— Delsbo släktbok
8 Olof Larsson, * 6/10 1868, s. t. bonden L. Olsson i Oppsjö 4, Delsbo. G. 27/10 1892. Bonde i Oppsjö 4. † 10/3 1930.
2R20 Margta Jonsdotter, * 18/8 1869 i Källeräng, Delsbo. † 18/1 1946.
3) Lars * 24/2 1898. Mekaniker † 20/9 1976 Oppsjö 4447, Delsbo. Ogift.
Jonas * 5/5 1901, † 24/2 1902
Olof * 31/3 1903                                               16

—2O16— Uppgifter ur Delsbo släktbok
11 1) Olof Olsson, * 31/3 1903, s. t. bonden O. Larsson i Oppsjö 4, Delsbo. G. 8/11 1931. Hemmansäg. i Oppsjö 4⁸. † 14/2 1983.
59L3 Margta Elisabet Andersson, * 28/11 1904 i Delsbo. † 12/1 1974.
Anna Ingegerd * 14/9 1932
Olof Sören * 23/10 1934 G. 3/7 1965. † 3/12 2008, Kronobodg. 8D, Hudiksvall
John Sigvard * 2/5 1938 G. 2/6 1963. †16/1 1994, Oppsjö 4447
Karin Margareta * 23/6 1943
2). Eva Märta * 17/11 1949

---

—3P29— 4). Forsa – Hög släktbok

25 JOHN HERBERT FREDLUND, * 3/8 1918, s. t. bonden J. E. Fredlund i Tåsta s 1. G. 25/2 1940. Köpman i Åsak. † 6/12 1999, Åsak 8175
(X8)18B11 KARIN ANDERSSON, * 25/5 1920, d. t. bonden Emil Andersson i Rumsta 2, Forsa.
Chef för Forsa lottakor. † 5/1 1987. Åsak 8175
ERIK BERTHOLD, * 22/5 1939. Frisör. Fl. t. Hälsingtuna 1960.
BERNT ÅKE, * 1/8 1940. Fl. t. Söderhamn 1962

 

Ofärne – en lukrativ nöjesepok

När antalet idrottsgrenar blev allt fler, ökade också Forsa idrottsförenings utgifter. Så 1937 kom några, bland andra Herman Olsson och Oskar Hiller, med förslag att ha en fest – Bogäspe på Ofärne.

Detta visade sig vara en riktig snilleblixt – och sista helgen i juli varje år pågick Ofärnefesten ända fram till 1966. Det var inte många som trodde på idén till en början. Men redan första året kom flera besökare än väntat – nära 1000 personer.

Besöksantalet ökade lavinartat, och på 50-talet var Ofärnefesten känd långt utanför Hälsinglands gränser. Folk vallfärdade såväl från Norrland som från södra Sverige.

Som mest kunde 25 000 gäster räknas in uppe på Ofärnevallen. 15.000 på lördagen och resten på söndag, som mer hade karaktären av en familjedag med Lapp-Lisa som trogen förkunnare och underhållare under många år.

Redan på fredagskvällarna började karavaner av cyklar och bilar ringla sig upp mot festområdet. Det gällde att vara ute i god tid för att få en bra tältplats i skogsslänten på höger sida om vägen. Grässlänten ned mot sjön tjänstgjorde som själva festplatsen och ett myller av människor förlustade sig i glädje och gemenskap.

Två dansbanor byggdes upp, en för gammal och den andra för modern dans. Och många av tidens toppartister ärade Ofärnefesten med ett besök. Bl.a. Lilly Berglund, Sigge Fürst, Owe Törnqvist och Ulla-Bella, Inger Berggren, Åke Grönberg, Egon Kärrman och Karl Gerhard.

När bogäspet drogs igång i slutet på 30-talet, fanns ännu motboken kvar – spritranson för en månad i taget. Därför, påstås det, tyckte arrangerande Forsa IF att sista helgen i juli var lämpligt som festdatum, eftersom man räknade med att då skulle spriten vara slut. Men, si den gubben gick inte – för folk sparade och laddade upp inför årets största nöje.

Ofärnefesten blev en riktig guldkalv för Forsa IF, till och med så lukrativ att föreningen ett par år köpte obligationer för överskottet av pengarna.

1) Ragnar Larsson, gammal fotbollsspelare i Forsa och under 10 år också ordförande berättar om hur lokalpressen ofta snedvinklade – och misstolkade vad som hände på Ofärne.

– Jag minns en artikel i HT, som jag blev väldigt sur över. Det var en kille som kom och bar sin lille son på axeln, och hade en tom 75:a i bakfickan, för han ville köpa rödsprit till tältet, eller om det var husvagnen. Och han kom till mig och fick göra det också. Men karln var nykter, det såg jag. Sen gick han runt i alla stånden, med flaskan i bakfickan och titta. Och dan efter kunde man läsa i HT, ungefär att: Typiskt Ofärne, en berusad man med barn på axeln…

Hellmuth Kaulich tycker också att Ofärnefesten fick ett oförtjänt dåligt rykte. Det var inte mer fylla där, än på markna’n i Hudik, menar Hellmuth.

Ragnar fortsätter:
Och tänk när man gick bakom dansbanorna och satte upp snöskärmar, som vi låna av vägförvaltningen, och spände upp dom med taggtråd. Jag minns en gång när jag gick vakt där. Det var en myr nere där, och det hördes på långt håll när folk kom och sprang, för det tjafsa ju om skorna…
– Ja, är’e värt å offra ett par skor för fem kronor, sa jag åt ett par grabbar som försökte smita in. Inträde kosta 5 kronor då, skrattar Ragnar.
– Men mygg till förbannelse… Jag minns en gång när vi hade jobba hela fredagsnatten, det hade regnat som fan, och tidigt på lördags morron ringde länspolisen till mig och sa att vi var tvungna plocka bort sten från vägarna. Vägarna hade sladdats och därmed hade sten rivits upp.
– Det var nästan tji å få tag på folk en lördag morron, fortsätter Ragnar. Så jag gick själv från dopsten i Narsta, ända till Ofärne och plocka storsten – utan handskar. Och när jag kom fram blödde jag i varenda fingertopp…

Minnena väller ur honom
– Det var cyklar till förbannelse på parkeringen. Dom vändes upp och ner, för det fanns inte ställ på den tin ’e. Det var i början förstås…

Så var det den gången han inte fick tag i Lasse Lönndahl och hans gäng:
– Dom hade spela i Stockholm på Berns, men stucké till Göteborg, och hur ska jag få tag på dom, tänkte jag. Men så kom jag ihåg 2) Erwin Rotter, som bodde i Göteborg, så jag ringde och fråga om han inte kunde försöka hjälpa till. ”Jo, de ska jag göra”, sa Erwin. Några dar senare ringde han: Ja, nu har jag fått tag på dom… Ha, ha, han var ju så där, vet du…
– Hur gjorde du då? Fråga jag. ”Ja, jag gick in när dom skulle uppträda jag”, sa Erwin. ”Och så såg jag Charlie Norman och ropa på han”… Hur fan har du kommit in här, hade vakten fråga Erwin när han gick ut…
Så Ragnar fick telefonnumret till Charlies fru – som skötte om turnén – i en sommarstuga och Lönndahl och Norman kunde komma till Ofärnefesten – tack vare en Forsabo i periferin – Erwin Rotter.

Ja det var roliga och lönsamma år för Forsa IF. Hellmuth Kaulich minns början av 50-talet, när han var kassör.
Vi hade en omsättning på nästan 100 000. Ett år hade vi 32.000 kronor över från festen. När jag skulle åka hem hade jag en bil efter mig, och en före. Som eskort, för säkerhets skull. Och jag skulle sätta in pengarna i kassan på församlingshemmé.

– Året därpå var det ändå mer pengar. Men då hade kamrern sluta så jag kunde inte sätta in pengarna där då…, men du vet, jag bodde ovanpå Handelsbolagé och jag la in 50.000 bland handdukarna i linneskåpet, skrattar Hellmuth.

Ragnar berättar:
– Dom börja ha trav på söndagarna på slute. Och det syntes direkt på publiken på Ofärne, den minska nåt otroligt…
– Och poliserna tog betalt från morgon till kväll, utan att vara där, menar Ragnar och Hellmuth håller med:
– Poliserna utnyttja Ofärne på slute, tyvärr säger han och minns hur det kom fram att flera av dem hade varit på Maln i Hudik och badat istället för att tjänstgöra – som de påstod.

Den allt kostsammare bevakningen, ihop med det sviktade publikintresset, innebar slutet för en epok i Forsa IF:s historia. Ja, för att inte säga slutet för en nöjes epok i Sverige. 1965 hölls den näst sista festen, och ur HT måndagen den 6 juli saxar vi följande:

”Dåligt väder – regn och dis… bara 2 800 betalande,
lägsta publiksiffran på 30 år. Och endast omkring 100 tält. 28 finkades för fylleri, bland dem en synnerligen påstruken 68-årig dam från Hudiksvall.
Vidare berättas att 24 poliser och 12 ordningsvakter hade varit i tjänst.

Arrangörerna Forsa IF tvingas nu räkna med en utgift för vakthållning på cirka två kronor per besökare.

Många av de yngre festbesökarna sa:
– I år var det för lugnt och stelt i Ofärne, vi känner inte igen det gamla Ofärne.

Ett år till orkade Forsa arrangera bogäspet. Men festligheterna hade tappat all sin karaktär, sedan tältningen förbjudits på vallen. Och det var det lugnaste Ofärne någonsin, bara 2.000 i publiken – men 25 polismän och 12 ordningsvakter hade man garderat sig med ändå.

I Hudiksvalls Tidningen, måndag den 11 juli 1966, kunde man läsa om Ofärnefestens svanesång. Rubriken på artikeln var:

”2 000 på städat Bogäspe. Bara fem i Ofärnefinkan”.

---

1). —21Å5— Forsa – Hög släktbok
1 SIXTEN RAGNAR LARSSON, * 1/10 1917, s. t. rättare Rickard Vilhelm Larsson i Lund. Textilarb. i Lund. † 30/6 1999 Backav. 2 B, Forsa
ELSA MATILDA NORIN, * 1/2 1923. Fabr.arb. i Lund. † 18/8 1997
LISBET BIRGITTA, * 7/5 1942.

---

2) —16L8— Forsa – Hög släktbok
1 ERWIN FRANZ ROTTER, * 13/5 1916, s. t. förman Julius Rotter i Lund. G. 26/11 1938. Förman i Lund. † 21/5 1983, Olbergsgatan 6B, Göteborg
35H13 BRITA MICKAELSSON, * 23/6 1914, d. t. torpare Michel Danielsson i Häggnäs. † 18/1 2013
DAN KENNERT, * 2/1 1945.

---

Hellmuth Kaulich

—15L2— Forsa – Hög släktbok
1 HELLMUTH WOLFGANG JOSEF AXEL KAULICH, * 6/10 1919, s. t. direktör Franz Kaulich i Lund. G. 17/7 1954. Ingenjör i Lund.† 8/10 1996, Forsav. 20, Forsa
(W37) KARIN ULLA-BRITTA BERGESTÅL, * 20/12 1928 i Svärdsjö.
FRANZ URBAN, * 22/12 1956.
HANS TOMAS, * 29/9 1960.

---

Källa:
Saxat ur boken, Berättelsen om Forsa IF, av Leif Wilehag

 

 

Redan 1966 började man smida planer för en ny verksamhet i Ofärne.
År 2004 var det lovande projektet över.

---

Bild ur Hudiksvalls Tidning.
1966 träffades Friluftsfrämjandet på Ofärne fäbodar för att diskutera planerna om att anlägga en skidanläggning på Storberget. Med på mötet var Gunhild Johansson, Hudiksvall, Fritz Engman, Söderhamn, Anders Johansson, Hudiksvall, Ulla-Britt Sjölander, Bollnäs, Ella Strömstedt, Hudiksvall, Martin Sjölander, Bollnäs och Henry Svensson, Näsviken.

Hudiksvalls Tidning 9 januari 1978.
Mellan 4 000 och 5 000 personer har stora liften dragit upp på Storbergets topp varje lördag och söndag och repliften liknar en enda lång druvklase  av både barn och äldre. Köerna till liftarna har varit halvtimmeslånga och ibland mer säger Stiftelsens ordförande Henry Svensson. När det gäller serveringen i Ofärnegården har köerna där också varit långa säger Svensson.
Från och med i år kommer Stiftelsen Forsa Alpina att få ett årligt bidrag på 120.000 kronor från Fritidsnämnden under de närmaste tre åren.

Kommunstyrelsen hade här sagt ja till ett lån på 800.000 kronor till de nya liftarna.

---

Källa: Hudiksvall/sockenbilder.

---

Vykort visar Storbergets skidanläggning

---

Trots alla goda krafter så kom vädrets makter med snöfattiga vintrar och att knäcka stiftelsens ekonomi.
År 2004 avvecklades anläggningen.

---

Hälsinglands Idrottshistoriska sällskap,
skriver och visar bilder från;
Forsa Ofärnebacken

---

Läs om Ofärnebacken – Wikipedia

Läs om Idrotten i Forsa – Hög.

 

 

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare  mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra.

Tack för ditt besök och välkommen åter!

Sammanställt av Åke Nätterö

---

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker