Hälsinge regemente kom med 1 500 man, Norrlands regementet kom med 8 kanoner och
1 350 man och Vester Norrland med 500 man, därtill många hästar, sjukvård- och övrig personal
Tyvärr har vi inte hittar några bilder från den här stora millitärmanövern.
Vi efterlyser bilder och berättelser från den här militärmanövern 1907.
Millitärer i Delsbo. Men det är inte från manövern 1907 utan från ett senare tillfälle
Läs om Militaria 1900-1940.
Svenskt porträttgalleri Armén
Läs om Svenska koncentrationsläger,under 1940-talet.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan.
HUDIKSVALLSPOSTEN 24/9 1907
Kriget i Helsingland
Trupperna samling och uppmarsch
Delsbo, söndagen den 22
Förspelet till det nu, när detta läses, som bäst pågående kriget försiggick i söndags alltifrån arla på morgonen vid Delsbo station, dit det ena militärtåget anlände efter det andra. Det första militärtåget anlände redan kl. 7,15 med en bataljon af Vesternorrlands regemente.
Det var bistert kallt, visserligen en molnfri, solig morgon, men en bitande vestanvind kom svepande från fjällen och slet i flaggorna, som voro hissade vid stationen, tingshuset och öfverallt, tycktes det, där en flaggstång fanns.
Under natten hade det varit ända till 5 grader kallt, så att smärre vattensamlingar varit betäckta med is och gossarne hade nog frusit en smula i finkorna. Så mycket skönare hade det varma téet som serverades i Ljusdal med torrskaffning smakat. Vesternorrlänningarne hade haft téet med sig i stora mjölkkärl, inpackade i hö i stora trälårar, så att det stått och kokat hela natten, och de befunno sig vid framkomsten till Delsbo tydligen i god kondition och vid hurtigt mod.
- Jaså, nu äro vi i Helsingland hos Pila Brita och Spännar-Lasse, skrattade en glad krigare, och nickade från finkan gemytligt till ett par Delsbostintor, som stodo i närheten.
Men tvifvelsutan skola de främmande krigarne få helt andra och bättre intryck med sig än så från det präktiga folkets vid Dellensjöarne vackra land. Ty det folket är alltid gästfritt, välvilligt och tillmötesgående, och det visar sig så äfven nu.
Allt efter som militärtågen anlände — med i allmänhet omkring en timmes mellanrum — får ock naturligen det äljest fredliga Delsbo ett allt mer krigiskt utseende med ett lif och en rörelse, som ger en god illusion om, hur det skulle se ut, om det vore allvar. Vid stationen är ju själfva brännpunkten, så att säga. Där synes bland andra chefen för denna trafiksektion, trafikinspektör Wallin från Sundsvall jämte en del annat högre järnvägsbefäl, hvarjämte en del extrapersonal inkallats till tjänstgöring vid stationen. Ju längre det lider på dagen, tillströmma allt flera skaror af skådelystna och vid militärtågens ankomst, är perrongen fylld af folk, som emellertid villigt rättar sig efter befälets föreskrifter och iakttager god ordning.
Vid kommandot ”urstigning” eller en trumpetsignal lämna gossarne finkorna och ställa upp sig i kompanier, som marschera upp bakom stationen, där de göra halt vid vägen eller i skogsdungen och justera sig. Ur hvarje halftrupp afdelas några man för att i kokkärlen hämta svagdricka till sig och kamraterna från ett större upplag med svagdricksankare, som enskilda personer välvilligt anordnat bakom stationen. Och så tåga truppafdelningarne, den ena efter den andra, vidare ut i bygden för att uppsöka sina kvarter i de trakter, där de på måndagen, då krigstillståndet inträder, skola intaga sina respektive ställningar.
Så här kunde det se ut, fast den här bilden är från 1916
Överallt vid stationen äro vägarna kantade af åskådare, i hvilkas svarta leder kvinnornas brokiga hufvuddukar lysa i solen. Dagen till ära har en dellbo t.o.m. anlagt den gamla delsbodräkten, som gör sig utmärkt och är ett exempel, som man till efterföljd. Trupperna tåga under sång. Packvagnar röra sig öfverallt i vimlet och här och där en militär till häst. Arméfördelningschefen, generalmajor J. G. Wikander, och hans stab ankommo redan med första militärtåget och rida nu, efter att ha intagit frukost på gästgifveriet, ut för att bese terrängen och sedan uppsöka högkvarteret, som är förlagdt i änkefru Sundbergs gård i Bjuråker.
På morgonen, innan tågen började anlända, tedde sig platsen vid stationen nästan som ett marknadstorg med den mängd uppbådade forbönder, som där samlats. Allt efter som tågen anländt ha de fått sysselsättning och följt efter trupperna körande med sina hästar kompanipackvagnarne eller egna med truppernas proviant lastade vagnar. De taga sig helt trygga ut där de sitta på kuskbocken med en soldat vid sidan och ”adresslappen” på bröstet, alldeles som krig vore en helt vanlig sak för dem.
- Nå, hvad säger ni om att ni skall ut i krig? Hörde jag en åskådare fråga en af dessa forbönder.
- Inte är dellbon rädd för det, inte, var också dennes svar.
Trupperna föra nämligen en hel del proviant med sig från Delsbo för de tre första dagarna liksom i foderväg hafre, så att i orten egentligen endast behöfver uppköpas potatis, kokved, hö och halm. Det mjuka bröd, som kommer till användning, är bakadt på fältbageriet å Frösön och nedsändt till Delsbo, där trupperna proviantera denna del af utspisningen. Den proviant, som är afsedd för den återstående delen af manövern, sändes vidare med tåg till Forssa för det ena detachementets räkning och till Hudiksvall för det andras, då de båda truppafdelningarne på tisdag kväll provianteras från dessa platser, mellan hvilka krigsskådeplatsen då är förlagd.
Kl. 7,15 kom, som nämdt, en bataljon af Vesternorrlands regemente, kl. 8,05 en och en half bataljon af Helsingarne, kl. 9,05 åter en bataljon af Vesternorrlänningarne, kl. 10,15 ytterligare en och en half bataljon af Helsingarne, kl. 11,54 en och en half bataljon af Jämtlands fältjägare och kl. 12,15 ytterligare en och en half bataljon af sistnämda regemente. Kl. 1,25 kommer tåget med kavalleriet. Det har stannat vid godsperrongen och där uppstår nu ett vimmel af olika kavalleriuniformer. Kavalleristerna utgöras nämligen af officersvolontärskolan, utgörande en tropp på mellan 30 och 40 man i de nya, grå uniformerna, vidare af en tropp af ungefär samma antal ur femte skvadronen af Norrlands dragoner i detta regementets gamla, blå uniformer samt slutligen en kavalleritelegrafpatrull om en officer, en underofficer och 15 man. De har två packvagnar med sig och uppgå med officerare och ordonnanser till ett 120-tal.
Tack vare de röda band, med hvilka vi krigskorrespondenter försetts af fältintendenten och hvilka, fästade kring våra hufvudbonader, utgöra den talisman, som ger oss för passage, gå vi genom massan af åskådare in på det afspärrade området vid godsperrongen och åse urlastningen. Kavalleristens första och sista tanke är hästen. Man hade sörjt på allt sätt för djurens bekvämlighet på tåget. Golfvet i finkorna var halmtäckt, och hästarna syntes känna sig rätt väl hemmastadda i sina tillfälliga, rullande stall.
Små broar lades ut mellan vagnarna och lastkajen, och inom några få minuter voro hästarna ur vagnarna. Allt gick flott och utan ett enda störande moment. Snart sutto och de hurtiga kavalleristerna i sadeln och styrde, liksom förut infanteristerna, ut i bygden.
Kl. 3,20 e.m. kom det sista militärtåget, medförande två batterier af Norrlands artilleriregemente jämte 8 kanoner, fyra för hvarje batteri. Besvärligare ställde sig naturligtvis urlastningen af artilleriet med dess tunga ammunitions- och kanonvagnar, men det hela gick som en olja — med utmärkt ordning och precision. Och snart drog artilleriet äfven ut till det stundande kriget, till fältlifvets pröfningar och fröjder.
Krigarne af de olika vapenslagen sågo allmänt krya och pigga ut. Och när man frågade dem, hur de haft det under den onekligen tröttsamma och besvärliga resan var svaret, att det inte varit så farligt. Nu får de hvila ut i sina kvarter tills på måndag morgon, då krigstillståndet inträder kl. 7. Jag slutar denna del af min redogörelse med den förhoppningen att hvad jag i början yttrade om befolkningens välvilja, som allt syntes mig utvisa, skall till fullo hålla streck. Detta därför att det berättas mig, att man i en gård vest på socknen skulle ha visat sig ogin och otillgänglig mot de där inkvarterade, nekat att sälja dem mjölk o.s.v. Jag vill lifligt tro, att detta skall befinnas vara ett undantagsfall.
Jag skulle sluta — ja, jag vill dock först blott tillägga, att gästgifveriet eller hotellet, som det ju vanligen och med rätta kallas, och som haft en alldeles oerhörd trafik under söndagen skött sig förträffligt med en raskhet vid servering och ett tillmötesgående mot gästerna som fordrar erkännande.
Så här såg Ede ut vid den här tiden
Kriget börjar
Delsbo, måndagen den 23
Jag vill nu först till intresserades tjänst repetera de allmänna, förut omtalade förutsättningarna till öfningarna. Dessa voro att en östkår ansågs ha landstigit vid Hudiksvall och Iggesund. Den hade därifrån framryckt mot Ljusdal på båda sidor om sjön Södra Dellen samt uppnått linien Bjuråker-Fredriksfors station. Denna östkår kallas B-kåren. Dess hufvudkrafter, som äro fingerade, befinna sig söder om sjön och dess högra sidokolonn, detachementet B, har hunnit linien Bjuråker-Vedmyra.
En västkår har framryckt från Ljusdal för att möta östkåren och har kommit fram till linien Långede-Norrväna. Denna västkår, som kallas A-kåren, har hufvudkrafterna, som äro fingerade, utefter sjöarna Lången och Gryttjen samt en vänster sidokolonn, detachementet A., i trakten af Norrväna.
Detachementet A., under befäl af chefen för Jämtlands fältjägarregemente, öfverste Tauvon, består af Jämtlands fältjägare 1,350 man, en bataljon af Vesternorrlands regemente 500 man, ett batteri artilleri 72 man och en tropp dragoner 40 man. Detta detachement tog under söndagen kvarter i Norrväna, Sörväna, Backen m.fl. byar vest på socknen.
Detachement B, under befäl af öfverstelöjtnanten vid Helsinge regemente, Hjertström, består af Helsinge regemente 1,500 man, en bataljon af Vesternorrlands regemente 500 man, ett batteri artilleri 72 man och en tropp dragoner 40 man. Detta detachement hade under söndagen sina kvarter i byarna ända från och med Näppänge på den i Norr-Dellen utskjutande udden framför Bjuråkers kyrka samt ned till Sjömyra, Östra Berge och Myra på Stormnäsudden i Delsbo.
Då krigstillståndet inträdde kl. 7 på morgonen var förutsättningen att fienden d.v.s. B-härens fingerade hufvudstyrka skulle fortsätta framryckningen från Fredriksfors och tågande fram söder om Stömnesjön söka i första hand bemäktiga sig linien Norrväna-Långede. Detachementet B skulle härvid skydda sin hufvudkårs högra flank och söka för sin del besätta Norrväna.
Å andra sidan antogs att A-kårens, d.v.s. svenskarnes, fingerade hufvudstyrka skulle fortsätta framryckningen, likaledes söder om Stömnesjön, för att bemäktiga sig Fredriksfors station, därvid detachementet A. skulle skydda kårens venstra flank och söka besätta Norrbo. Det var sålunda klart att detachementerna A. och B. måste sammanstöta någonstans mellan Stormnäsudden och trakten vester om Stömnesjön. Och i allmänhet syntes man böjd för antagandet att det var i trakten af Mora och Svala det skulle komma att gå hetast till.
När jag strax efter kl. 7 på morgonen cyklade ut från hotellet rådde ännu ljuflig frid i naturen och intet angaf att krigets åskor snart skulle rulla fram öfver den fagra nejden. Inte ett spår af någon uniform eller annars af något hvad till kriget hörer. Jag har emellertid ej hunnit längre än upp på krönet af backen vid Skytt-Olles i Afva gård, förrän jag finner att denna frid är skenbar. Ty här i skydd af backen ligger ett helt förpostkompani med fältvakter och posteringar framskjutna på sidorna. Kompaniet hör till Helsingarnes tredje bataljon, som jag finner redan vara ända framme vid Wi. B-detachementet har sålunda redan ryckt något fram från sina innehafda kvarter.
Nu börjar det se allt mer krigiskt ut. Här framspränger en ordonnans, där synes en förpatrull gömd bakom knutarna af en bondgård, där åter ett förpostkompani utveckladt i en lång linie efter en stengärdesgård. Långt bort västerut höras plötsligt några smällar. De första skotten! Det är väl några kavalleripatruller från detachementet B, som vågat sig för långt fram och blifvit mottagna med varma servietter av detachementet A:s förtrupper.
Framme vid Mora träffar jag på ett förtruppskompani från Helsingarnes första bataljon. Kompaniet är utveckladt i skyttelinie med spets. Plötsligt ser jag skyttelinien lägga sig ned och ge eld. Öfver en glänta i skogsbrynet midt emot synes plötsligt en lång rad soldater tåga fram. Det är svenskar och den första anblicken af dem, och det är mot dem, gevärselden riktas.
Detachementet B, deladt i 4 kolonner, framträngde med mindre styrkor mellan Tjärnatjern och Rångsjön och dels mellan Rångsjön och Morasjön, medan hufvudstyrkan, två bataljoner, gick söder om Morasjön. Framryckningen går under en allt mer tilltagande gevärseld, i hvilken snart blandar sig kanonernas grofva bas. Detta kanondunder är från A- detachementets på Ljusbacken invid fattiggården uppställda batteri.
Jag lämnar nu B- detachementets förtrupper och åker genom de svenska linierna upp till Ljusbacken. Här är en af brännpunkterna i striden och intensivt lif och rörelse. Uppe i takluckan å fattiggården har chefen för artilleriet en ypperlig observationsplats öfver den nedanför Ljusbacken liggande terrängen och leder därifrån kanonstriden. Just nu beskjutas fientliga trupper på andra sidan Morasjön. Som betäckning ligger ett eller ett par kompanier i skyttelinier framför och vid sidan af fattiggården. Kavallerister och infanterister tåga oupphörligt fram och åter här och ordonnanser komma sprängande.
Jag undrade hur fattighjonen skulle taga allt detta och gjorde en rond genom fattiggården väntande att finna de arma stackarne halft vettskrämda men i stället tycktes de helt lifvade af det ovanliga skådespelet som de med största intresse följde från fönsterna.
Längs de här vägarna i Ava kryllade det säkert av soldater 1907
HUDIKSVALLSPOSTEN DEN 26/9 1907
Kriget i Hälsingland
Delsbo, måndagen den 23
Vi voro sålunda — vid slutet af förra brefvet i dag den 23 på morgonen — på Ljusbacken, då striden brann som hetast, kanonerna utspydde rök och eld och soldater af olika slag rörde sig fram och tillbaka mellan de här församlade talrika grupperna af åskådare. Längre upp till venster mellan Rossla och Vestra Berge var en ambulans anordnad, där läkarne sysslade med att förbinda de ”sårade”, som trots sitt allvarliga tillstånd — en var t.ex. skjuten genom hufvudet — pratade och skämtade helt gemytligt, där de lågo på sina bårar. Vid ambulansen sysslade en trängafdelning med att mala kött och diverse andra köksbestyr.
A-detachementets, d.v.s. svenskarnes, hufvudkolonn om 3½ bataljoner gick just här öfver Vestra Berge och Fjärdsäter fram mot trakten mellan Rångsjön och Morasjön, under det att ett par kompanier såsom höger sidodetachement söder om Morasjön gingo i riktning mot Sjömyra. Just när jag från mitt besök vid ambulansen och trängen kommer upp på Ljusbacken igen, ser jag de sistnämda kompanierna, utvecklade i skyttelinier, kastas tillbaka af öfverlägsna fiendtliga trupper. Dessa senare bli just nu synliga i långa skyttelinier som rycka ned öfver ängarna. Hur det skulle kännas om det varit allvar! Det är t.o.m. nu riktigt spännande att se dessa långa fiendtliga linier rycka an. Och nu blir det än mera lif på Ljusbacken. Från de framstupa efter krönet på Ljusbacken och i dikena därstädes liggande soldaterna smattrar en liflig gevärseld fienden till mötes allt under kanonernas oafbrutna dån. Plötsligt höres från skogen till höger om Ljusbacken ihållande hurrarop vittnande om att fienden inträngt i denna och gått till bajonettanfall mot den där mötande svenska trupper, och med ens skymta i skogsbrynet där nere fiendtliga framträngande soldater, igenkänliga på de hvita band som de ha kring mössorna. Nu riktas både kanon- och gevärselden mot fienden i skogsbrynet och spänningen stiger till höjdpunkten. Striden är som lifligast och manfallet stort. De fiendtliga soldaterna, som dykt fram i skogsbrynet, ha stupat eller dragit sig tillbaka i skogen igen och man andas åter ut.
Jag begagnar tillfället att fortsätta min rond genom fattiggården, som intresserar mig, då den är alldeles ny och bygd af sin forne ägare, Olof Andersson, med stor omsorg. Den är verkligen präktig. Jag tviflar på att det är så värst många landskommuner som ha en bättre. Och det är särskildt intressant att se hur dess gamla, orkeslösa eller annars förekomna invånare taga dagens ovanliga händelser. Där är gamla gummor, som se minst sagdt hundraåriga ut. Jag tror aldrig jag sett något så ålderdomligt i människoväg — riktiga mumier.
- Hur gammal är ni, mor? Frågar jag en, som går så framåtlutad, att öfverkroppen bildar rak vinkel mot underkroppen.
- Jag tror, att jag fyllt 83 år, svarar hon och återtager så sin plats vid fönstret för att följa stridens växlingar.
Jag kan knappt tro, att hon inte är äldre, så ytterst förtorkad och böjd af lifvet, som hon är. Det är nog också en som kan räkna sig till de af lifvet slagne och besegrade. Ve victis!
Några ligga till sängs. Jag frågar en af dem, en äldre man, som säger att han har influensa, om han ej störs af bullret och skjutandet.
- Nej det gör mig ingenting, svarar han.
En annan, en olycklig yngling, som är idiot, och som hört min fråga, säger på ett egendomligt, själlöst sätt, som gör ett beklämmande intryck:
- Jag ligger för dom skjuter, men jag är inte rädd.
Lika präktig som fattiggården är ekonomihuset med stor och likaledes ljus matsal försedd med hiss från köket i undervåningen. För öfrigt inrymmer ekonomihuset, i förbigående sagdt, äfven ett stort arbetsrum och på nedre botten, utom köket och skafferiet, brygg- och bagarstuga. Hade det nu varit allvar, hade det väl så här dags af hela fattiggården endast återstått en sönderskjuten ruinhög.
När jag kommer ut på gården från min rond möter jag en i den nya grå uniformen klädd, sympatiskt utseende artilleriofficer, som jag onekligen betraktar med ett visst intresse. Det är nämligen kapten Duse vid Norrlands artilleri, känd för sitt deltagande i den Nordenskjöldska expeditionen till Sydpolen. Med tanke på de tämligen bistra kvällarna kan jag ej låta bli att afundas honom den okänslighet för allt hvad köldgrader heter, som han tvifvelsutan, förmodar jag, förvärfvat där borta bland isbjörnarna.
Af förra brefvet syntes, att B-detachementets framryckning skedde på bred front. Dess olika truppafdelningar tycktes icke dess mindre under striden väl sammanhållna och samverkande med hvarandra, och vid 10-tiden hade B-detachementet besatt linien Rångsjön-Delsbo station. När så de söder om Morasjön framryckande starkare kolonnerna här kastat svenskarna tillbaka västerut och därigenom äfven tvingat dem uppge sin ställning på Ljusbacken syntes B-detachementet ha vägen klar till Norrväna, hvilken plats ju ock, som nämdt, var målet för dess framryckning. Men då gaf chefen för A-detachementet order till sin vid Vestra Berge stående reserv att framgå till motanfall mot de här vid Ljusbacken påträngande fienderna och man såg denna reserv rycka an i långa skyttelinier, bugtande sig efter terrängen och tagande betäckning af den. Man väntade med spänning på utgången af detta motanfall, men i detta ögonblick lät generalen afblåsa striden.
Enligt de uppgjorda förutsättningarna för manövern skulle den ju gå öfver Norrbo ned mot Forssa, men ännu syntes striderna ej visa någon tendens att taga den riktningen, och det började lida fram på dagen, var vid 12-tiden. Förmodligen därför lät generalen utgå en order innehållande att B-kårens söder om Stömnesjön framryckande, fingerade hufvudstyrka haft en ogynnsam strid med A-kårens likaledes fingerade hufvudstyrka och därför nu drog sig tillbaka. Till chefen för B-kårens högra sidokolonn d.v.s. detachement B hade därför kommit order, att han skulle gå tillbaka och hindra svenskarna att öfver Norrbo falla den återtågande B-kåren i ryggen.
Detachementet B. börjar sålunda återtåga och härmed äro striderna åter i gång.
Chefen för detachementet A har nu förnyad order att fortast möjligt bemäktiga sig Norrbo och följer sålunda intensivt efter. Det gäller därför för detachementet B att under återtåget på allt sätt uppehålla A-detachementet, framför allt med hänsyn till den farliga passagen öfver Norrboån mellan Norra och Södra Dellen. Ty det blir nog ett inte så litet konststycke för B-detachementet att med svenskarna i hälarna få sina trupper helbregda öfver bron där.
Under återtåget, som sker under liflig gevärseld mellan B-detachementets eftertrupper och A-detachementets förtrupper intager B-detachementet s.k. upptagsställning å linien Vedmyra- Norra Långsbo med artilleriet i trakten af Vedmyra. Detta, som man förstår, för att uppehålla det påträngande A-detachementet.
Chefen för A-detachementet har dirigerat en höger stridsgrupp af 6 kompanier öfver Mora. Återstoden bildar en venster stridsgrupp, hufvudgruppen, hvilken genom passet mellan Rångsjön och Morasjön dirigeras mot linien Vedmyra-Bondebo. Det sålunda anryckande infanteriet mottages snart, utom af fientlig gevärseld, af ett regn granatkartescher från fiendens vid Vedmyra afbröstade artilleri. Härigenom häjdades A-detachementets framryckning, och dess artilleri intog ställning vid Bondebo samt öppnade eld mot den fientliga ställningen Vedmyra-Norra Långsbo. Knappt hade detta skett, förrän B-detachementets chef, som sålunda vunnit sin afsigt att hejda svenskarnes framryckning, gaf order att fortsätta reträtten. Först och främst gällde det därvid att bringa artilleriet i säkerhet öfver till Norrbo, hvarför det skickades först. Med hejdlös fart köra de väntande anspannen öfver stenar och diken, så att soldaterna på vagnarna klamra sig fast med armar och ben, ned på ängen, där kanonerna stå afbröstade, och så bär det med samma fart af tillbaka igen efter vägen mot Norrboån. Tre spann för hvar kanon och en man ridande på vensterhästen i hvarje spann. Före och efter framspränger kavalleri. Det hela är en betydligt respektingifvande syn och jag varsnar i förbifarten en mötande civilist förfärad skynda från vägen in i skogen.
Under det svenskarne sålunda ligga och beskjuta den fientliga ställningen Vedmyra-Norra Långsbo, utrymmes den, efter artilleriet, af kompani efter kompani. Men då elden från den fiendtliga ställningen sålunda blir svagare börja svenskarnes skyttelinier åter tränga på.
Efter B-detachementets artilleri har en mindre del af dess andra trupper redan kommit öfver bron. Men nu har också det svenska artilleriet vid Bondebo förflyttat sig ned till stranden af Södra Dellen i närheten af Norra Långsbo. Det har under denna förflyttning visserligen blottat sig för de öfver till Norrbonäset framkomna fiendernas eld med det olyckliga resultat, att två kanoner med tillhörande manskap förlorats. Men de återstående två kanonerna ha i stället där vid stranden uppnått en ställning, hvarifrån de kunna bestryka bron öfver Norrboån. Och därmed har kanske största delen af B-detachementets trupper sitt öde besegladt. Det lider i denna svåra passage oerhörda förluster. Allt efter som de fientliga kompanierna störta fram öfver bron stupa de massvis för den mördande elden från det svenska artilleriet vid stranden nedanför Norra Långsbo. Och bakom dem en smattrande gevärseld från de påträngande svenska skyttelinierna! B-trupperna måste sålunda fram genom granatkarteschernas eldregn öfver bron. Någon annan möjlighet finns ej för dem. När inga fler af de fientliga trupperna synas kvar på vestra stranden spränges den förut underminerade bron med sina massor af döda och sårade i luften just som de svenska skyttelinierna komma fram.
Men hvad är detta? Nu när svenskarna redan besatt vestra stranden, nu höres plötsligt ett stycke bort från vägen åt Bjuråker till en smattrande gevärseld. Lösningen på gåtan är snart funnen. Det är B-detachementets fjärde bataljon, Vesternorrlänningarna, som från Loka tagit reträtten förbi Bjuråkers kyrka och nu kommer i ilmarscher för att hinna öfver bron. För sent! Allt efter som bataljonen kommer ned mot ån sluta sig svenskarnas öfverlägsna skaror om den. Bataljonens öde är att finna öfvergången omöjliggjord och se sig innesluten i en fälla, hvarifrån ingen utgång finnes, och den måste efter en kort stund sträcka vapen. Hela bataljonen Vesternorrlänningar fången!
Har sålunda dagen för B-detachementet förut varit lycklig, lurade olyckan på detsamma här vid den trånga, farliga passagen öfver till Norrbo.
Svenskarne äro emellertid ej böjda för att låta resterna af B-detachementet undkomma utan vidtaga omedelbart anstalter för att komma öfver ån och förfölja. En ångare och en pråm, som finnas till hands, läggas i vinkel mot hvarandra tvärs öfver ån, då de nå från strand till strand och bilda en brygga, på hvilken svenskarne skynda öfver, medan andra begagna några anträffade båtar. Men nu äro också striderna för dagen slutade och detachementet A. går i kvarter i Norrbobyn, detachementet B. längre ned i trakten kring Backmo.
Och så sänker sig aftonens tysta frid öfver valplatsen döljande i ett barmhärtigt mörker den fasansfulla synen af krigets förhärjelser — några kullrifna gärdesgårdar och litet nedtrampadt gräs!
Norrbo och Forssa, tisdagen den 24
Tisdagen ingår och därmed nya fientligheter. Det anses nu att A-kårens fingerade, under måndagen söder om Stömnesjön framryckande hufvudstyrka trängt den mötande, likaledes fingerade fientliga hufvudstyrkan tillbaka och mot måndagens afton besatt Fredriksfors station, hvarpå den fientliga hufvudstyrkan intagit ställning å linien Hansesjön-Lillsjön-Södra Dellen. Detachementet A. har därför nu order att snarast möjligt söka uppnå trakten af Hamre i Forssa för att dymedelst hota eller afskära reträttvägen för de fiendtliga hufvudkrafterna. Detta måste naturligtvis detachementet B. förhindra.
Detachementet A. började vid 6-tiden kolonnvis marschera landsvägen framåt. Denna går, som bekant, snart ned till stranden och följer denna, så att man har utsigten öfver sjön och bergskransen på andra sidan fri. Det var i den tidiga morgonen med sin friska klara luft en helt enkelt underskön anblick.
Kavalleripatrullerna framför infanterikolonnerna ha redan haft sina skärmytslingar med fientliga patruller, och fram emot Hålsjö börja marschkolonnerna utveckla sig. Snart har skottväxlingen börjat mellan svenskarnes förtrupper och en fientlig förpostkedja, som synes sträcka sig tvärs öfver näset längre fram, men som snart drager sig tillbaka.
Jag cyklar genom den nämda förpostkedjan och finner detachementet B. i full slagordning å linien Ormberg-Backmo med artilleriet i gläntan mellan dessa båda platser, men gömdt i skogen, så att det är osynligt.
A-detachementet står en timme vid Hålsjö för att medelst rekognosceringar söka vinna klarhet öfver fiendens ställning samt fortsätter därpå vid 9-tiden framryckningen. Då dess avantgarde därvid kommer fram till trakten väster om Bästdal mottages det af en skarp eld från den vid Backmo stående fientliga styrkan om en bataljon. Det svenska avantgardet svarar och uppstår här nu en stående eldstrid. Efter förstärkning rycker svenskarnes avantgarde emellertid fram mot fiendens vester om Backmo i skyttegrafvar stående skyttelinier. Samtidigt kör svenskarnes artilleri upp mot Stensgärde, men beskjutes därunder på ett ställe, där det blottar sig, af det fientliga artilleriet och kan först öppna eld omkring en kvart öfver.
Emellertid hade äfven chefen för B-detachementet förstärkt sin venstra flygel. Äfven A-detachementets högra flygel får förstärkning och nu uppstår åter på denna sida en stående eldstrid. Slutligen går A-detachementets högra flygel fram till anfall mot fiendens venstra flygel men mötes af en så mördande eld ur skyttegrafvarna, att den lider oerhörda förluster. Då chefen för B-detachementet, öfverstelöjtnant Hjertström, ser att svenskarnes högra flygel vacklar, dirigerar han en större styrka till anfall mot den svenska linien Bästdal-landsvägen. Svenskarnes artilleri vid Stensgärde var samtidigt själf beskjutet af det fiendtliga artilleriet och kunde därför ej så verksamt angripa för att hejda fienden, då den nu anföll. Detta anfall var så kraftigt att svenskarne måste draga sig tillbaka och det gafs order om reträtt till Hålsjö. B-detachementet hade sålunda segrat.
Nu lät emellertid generalen afblåsa striden. Han ingrep nu i sin egenskap af ledare och gaf, efter det drabbningen sålunda slutats, med hänsyn till den förut uppgjorda marschrouten order till B-detachementet att gå tillbaka. Det hade varit en ansträngande dag för trupperna, och de hade tvifvelsutan intet emot att komma i kvarter. B-detachementet drog sig sålunda ur sina ställningar och ordnade sig så småningom i marschkolonn mot Forssa med en bataljon som arriéregarde. Och så gick reträtten med smärre strider mellan arriéregardet och A-detachementets avantgarde vid Simabo och Kalfhaga öfver Forssa ned mot Hög och Helsingtuna, där B-detachementets trupper fingo sina kvarter. A-detachementets voro i trakten af Hamre och Tomta i Forssa. Högkvarteret var på Forssån.
Hudiksvall, onsdagen den 25
Det antages nu att B-kårens fingerade hufvudstyrka under tisdagen dragit sig tillbaka öster om Forssa Kyrksjö, medan A-kårens fingerade hufvudstyrka framryckt till trakten vester om Forssa station. B-kårens fingerade hufvudstyrka söker nu under onsdagen att i skydd af sitt vid Vi i Idenor stående arriéregarde embarkera vid Iggesund — och draga till sitt land igen. B-kårens sidokolonn, detachementet B, har från sin fingerade hufvudstyrka erhållit afsevärda, men förty likaledes fingerade förstärkningar för att genom en energisk stöt framåt drifva detachementet A. tillbaka och tillfoga det så stora förluster som möjligt, hvarpå B-detachementet går till Hudiksvall för att där äfvenledes embarkera.
A-kårens fingerade hufvudstyrka söker nu under onsdagen å sin sida att besätta Hudiksvall för att hindra fiendens inskeppning och framrycker öfver Söderrå mot staden. Dess sidekolonn, A-detachementet, söker samtidigt att öfver Hög nå fram till staden.
Hvad nu dagens sammanstötning mellan A- och B-detachementen beträffar började den egentliga striden med att A- detachementets venstra flygel gjorde ett anfall mot Tåsta, hvilket fiendens vid Edsta uppställda batteri till följd af terrängen ej kunde ingripa mot. Men i stället kastades A-detachementets högra flygel tillbaka af 6 mot densamma framryckande fientliga batterier. A-detachementets venstra flygel hade då tagit den fientliga ställningen, hvarför dess reserv insattes mot trycket på högra flygeln, där en häftig strid utspann sig och dit äfven A-detachementets artilleri, som förut stått vid Frölland, flyttades öfver. A-detachementet var emellertid underlägset och order gafs till reträtt. Slutligen framryckte mot Glimsta äfven B-detachementets båda reservbataljoner, och då afblåstes striden. Klockan var då 12 på dagen och den sista striden utkämpad. Trupperna aftågade nu till Högs kyrka, där generalen höll kritik samt aftackade trupperna, som sedermera defilerade förbi honom och aftågade till Hudiksvall.
Staden, som hälsade de antågande trupperna med allmän flaggning, har sedan under dagen tedt sig som en fullständig garnisonort. Militär öfverallt, hvar man kom och gick. De olika truppafdelningarna förlades sålunda:
De båda bataljonerna ur Vesternorrlands regemente vid Arbetsinrättningen, artilleriet och kavalleriet strax öster om Lillfjärden, Helsinge regemente norr om järnvägen vid Östra stationen och Jämtlands fältjägare söder om järnvägen.
Kapten Härdelin hade uppgjort planen för förläggningen och vidtagit synnerligen goda anordningar. Så hade flera luxlampor uppsatts, vattenkastare anordnats o.s.v.
Kl. 7 e.m. afgick det första militärtåget medförande kavalleriet och sedan under kvällen och natten det ena militärtåget efter det andra, tills staden utrymts, hvadan den i dag torde ha sitt vanliga, fredliga utseende. Med militärtåget kl. 11, som förde en bataljon af Vesternorrlänningarne, följde äfven general Wikander och staben.
Helsingemanövern 1907 är sålunda nu ett minne blott, men ett angenämt sådant, tro vi, såväl för deltagarne i den som befolkningen i manövertrakterna. Denna senare har nämligen öfverallt från Delsbo till Hudiksvall uppenbarligen varit lifligt intresserad af det ovanliga, och intressanta skådespelet och visat ett tillmötesgående och en välvilja som det är oss ett stort nöje att med lifligt erkännande meddela. Vi äro ock på dess vägnar stolta öfver de ampla vitsord som gifvits dem från högkvarteret och som vi härmed framföra till dem. Mångenstädes utfordrades sålunda stabens hästar utan att man ville mottaga betalning därför. I Delsbo bjöds trupperna, såsom förut omtalats, på svagdricka från anordnade upplag. Många fler sådana vackra drag kunna omtalas. Ej heller ha några olycksfall förekommit. Och vädret har varit gynnsamt.
Slutligen må det tillåtas oss uttala ett tack för det tillmötesgående som visats pressens representanter såväl från general Wikander som öfvriga officerare, enkannerligen kapten H. Wanberg, som på det mest förekommande, och välvilliga sätt stått dem till tjänst med alla nödiga upplysningar.
Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din hjälp – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62