Vid kyrkstölden i Forsa 1897 stals bland annat, antikt kyrksilver och kyrkans brudkrona. Stölden blev uppklarad och allt bortstulet återlämnat.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ner på sidan.
Forsa kyrka. Bild lånad från svenskakyrkan.se
SUNDSVALLS-POSTEN DEN 22/12 1897
En stor kyrkstöld
begicks någon natt i förra veckan i Forssa i Helsingland.
Vid inbrottet, som först i söndags upptäcktes, bortstulos:
- En kommunionkanna, innantill helt och hållet och utvändigt delvis förgyld, förfärdigad 1754, vägande 122 lod;
- En kommunionkanna, lika förgyld, vägande 113 lod;
- En kommunionkanna, lika förgyld, förfärdigad 1814, vägande 107 och ett qvarts lod;
- En kalk med patén, förfärdigad 1753, vägande 63 och ett halft lod;
- En oblatask med sked, asken invändigt, skeden helt förgyld, vägande 54 och ett halft lod;
- En patén, helt och hållet rikt förgyld, antik med omskrift i munkstil;
- En dopskål, förfärdigad 1806, vägande 125 och ett halft lod;
- En brudkrona, rikt förgyld, med infattade stenar och vidhängande löf, vägande 40 lod, förvarad i kopparfodral;
- En brudkrona, lika beskaffad, vägande 457 gram;
- Ett par förgylda spännen, vägande 1 lod.
Af kyrkans skrud bortstals brudpellet, förmodligen för att bära silfret uti samt medjebandet till mässkjortan för att knyta med.
Af kontanta medel påträffades endast 20 à 30 kronor i silfver och koppar, hvaremot några hundra kronor i sedlar, som voro inlagda i en bok, icke observerades.
Alla nu omnämda saker utom medjebandet voro förvarade uti en med grof järnplåt helt och hållet beklädd och med järnstänger ytterligare förstärkt kista, försedd med 7 invändiga lås och hvars lock var så tungt, att det behöfdes 2 karlar för att rå med att öppna det.
Sakristians fönster voro försedda med starka järnluckor invändigt, stängda med bommar infälda i muren samt stark järnbeklädd dörr med groft lås.
Stölden synes hafva gått så till att tjufvarna först försökt att bryta sig in genom ett af fönstren på sakristian, men då järnluckorna motstodo alla deras försök, togo de ifrån ett fönster till kyrkan. Derifrån bröto de sig in genom dörren till sakristian, hvarvid sådant våld användts att själfva kolfven uti låset böjde sig. De hade dock försökt först borra lös låset, hvilket visade sig omöjligt, då de öfver allt mötte järn. Inkomna i sakristian uppbröto de låsen till kistan.
Vid tillfället uppbröto de äfven en mindre kista som stod i sakristian och hvaruti förvarades kommunalkassorna. Der öfverkommo de något öfver 100 kronor.
Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg
Senmedeltida patén med bild av Smärtemannen och text i minuskler:
”IHESUS”. Cristipassio perducat nos ab omni malo. MARIA.
I översättning ”JESUS. Kristi lidande må leda oss bort från allt ont. MARIA.”
Vinkanna i tenn från 1600-talets början Vinkanna av silver från 1658
Kyrksilvret
Äldst bland kyrkans silver är en patén från 1400-talet av förgyllt silver. På den är graverat en bild av Kristus – Smärtomannen, från vars sår blodet rinner till en kalk vid hans fötter. Paténen har en inskrift i minuskler. Kyrkans äldsta bevarade kalk med patén är tillverkade 1753 i Hudiksvall av guldsmeden J. Wickman. Denne levererade också följande år två av kyrkans vinkannor. Dessa utgör mer eller mindre kopior av kyrkans äldsta silverkanna, ett ståtligt arbete från 1658 med renässansornamentik. Av oblataskarna är den äldsta från 1600-talet och av tenn.
Från 1758 härrör en oblatask av silver, tillverkad i Hudiksvall av C. Bauman. Från 1600-talet härstammar icke mindre än tre vinkannor och en flaska i tenn. Allt kyrkans silver bortstals i december 1897 men kom efter några år till rätta. Under tiden hade emellertid nytt nattvardssilver anskaffats: Kalk, patén, vinkanna och oblatskål utfördes 1899 av guldsmedsfirman C. G. Hallsberg i Stockholm.
Från äldre tid har icke mindre än tre brudkronor bevarats. Äldst är en mycket ståtlig brudkrona från 1738. Härnäst kommer den s.k. Flatmokronan, tillverkad 1753 i Hudiksvall av guldsmeden Lars Löfgren, men skänkt till Forsa kyrka 1842 av bonden Erik Samuelsson i Flatmo. Den tredje kronan inköptes efter silverstölden 1897 och bär samma tillverkningsår som nattvardssilvret. En modern brudkrona skänktes till kyrkan på 1950-talet. – Ett medeltida rökelsekar med donatorns bomärke – detta kan lokaliseras till Norrhoga by – hänger i sakristian.
Källa: FORSA KYRKA
NORRTELJE TIDNING DEN 3/10 1899
Helsingetjufvar
I onsdags inleddes en rättegång på kronohäktet i Hudiksvall, hvarpå man väntat med icke mindre intresse, än när Delsboligans stordåd skulle dragas för rätta.
Den rörde visserligen icke en mängd ohyggliga mord, men man var ändå nyfiken att från en trygg plats taga i betraktande de helgerånare, som föröfvat de djerfva kyrkstölderna och inbrotten i fem kyrkor i Hudiksvalls omnejd jemte andra så länge oupptäckta och slugt planlagda stölder m.m. alltsedan 1897.
Hvad man anat egde sin riktighet, nemligen att brottslingarne bestodo af ett väl sammanhållet tjufband. Dock kunde man icke tro, att detta hade sitt stamhåll midt ibland den om sitt anseende i allmänhet så nogräknade Forssa socken. Så var dock händelsen, och man kan med stora skäl benämna denna tjufliga efter en by Töfsäter i Forssa för Töfsätersligan eller kyrkostöldsligan i Forssa, emedan från denna by förskrifva sig egentligen nästan alla de hittills anhållna brottslingarne.
Man skulle nästan tro, att dessa helgerånare, som utan den ringaste försyn för heliga ting utöfvat sitt hemska handtverk, utgöras af en hop förfallna,ärelösa förbrytare, men visst inte. De äro alla i sin bästa ålder, flere i mer än bergade omständigheter, i sin fulla mannakraft, de två äldste födde 1866.
Töfsätersligan består af flere sjelfegande bönder, bondsöner, drängar och till utseendet hyggliga och alla snyggt klädda arbetare på landet. Så se de ut, som icke skytt att vanhelga helgedomarne, plundra sin nästa och som utan all fråga icke baxnats för att taga hans lif, om så behöfts.
Länge hade de likväl varit misstänkta och fruktade af alla hederliga Forssabor, fastän de icke vågat knysta öfver de förnärmelser och den skada de lidit. Men så började en mängd misstänkta omständigheter komma i dagen, så att landshöfdingeembetet i Gefleborgs län fann för godt att ensamt för utredningen af den trassliga härfvan i somras tillsätta en särskild polisman och åklagare. Det har visat sig, att man i stadsfiskalen i Söderhamn G. A. Jönsson funnit rätte mannen, som var det svåra värfvet vuxen. Redan för fem veckor sedan kunde han häkta sex och derefter fyra af ligan. Det var nu i onsdags som rättegången inleddes mot dessa tio vid Forssa häradsrätt med v. häradshöfding P. G. Gröning som ordförande i rätten.
Den egentliga hufvudmannen för ligan synes ha varit bonden Per Nilsson i Mickje, född 1869, gift och fader till sex barn, det äldsta 8 år och det yngsta 3 månader. Han har förut varit dömd för stöld. Hans hustru är född 1873. De flesta öfriga medlemmarne af ligan äro helt unga personer, födda på 1870-talet.
Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg
GEFLEPOSTEN DEN 29/9 1899
Kyrkstölderna i Helsingland
Första ransakningen
Ransakning med föröfvarne af för desse m.fl. djärfva dåd häktade personer hölls — såsom förut i korthet nämts — den 27 dennes inför Forsa häradsrätt å kronohäktet i Hudiksvall under ordförandeskap af v. häradshöfding G. Gröning. Som åklagare tjänstgjorde på grund af förordnande stadsfiskalen G. A. Jönsson från Söderhamn.
De målsegare, som nu förde talan eller lemnat angifvelse, voro:
1:o) hemmansegaren Jon Persson i Trogsta, Forsa;
2:o) hemmansegaren Olof Andersson i Trogsta, Forsa;
3:o) hemmansegaren Olof Ersson i Trogsta, Forsa;
4:o) Kongl. Järnvägsstyrelsen;
5:o) organisten J. O. Palmgren i Forsa;
6:o) Forsa församling;
7:o) Forsa legokassa;
8:o) Helsingtuna församling;
9:o) Högs församling;
10:o) Rogsta församling;
11:o) hemmansegaren Joh. Johansson, Kälkebo, Forsa;
12:o) Hög sockens uddemantalskassa;
13:o) Hög sockens fattigkassa;
14:o) Helsingtuna fattigkassa;
15:o) Enkan Brita Vennström i Forsa;
16:o) hemmansegaren Anders Larsson i Stafåker;
17:o) smeden J. O. Svedberg i Ingsta, Rogsta;
18:o) And. Persson, hemmansegare i Trogsta;
Alla representerade genom stadsfiskalen Jönsson som ombud.
19:o) Idenors församling;
20:o) Idenors fattigvårdsstyrelse;
De båda senare genom e. o. hofrättsnotarien Sv. Havton i Hudiksvall.
Hemmansegaren PER NILSSON från Mickje, Forsa, som syntes vara den minst förhärdade af bofvarne — åtminstone visade han flera gånger under rättegången stor rörelse samt fälde tårar — är född i Forsa 1869, der han vistats till sitt giftermål 1890, då han ett år senare köpte hemman i Delsbo, och sedan detta 1895 exekutivt försålts, återvände han 1895 till Töfsätter i Forsa, der han bodde till 1898, då han inköpte jämväl tilltalade SVEN SANDINS hemman, hvilket han fortfarande innehar. Han har i äktenskapet 6 minderåriga barn och har den 14 aug. d.å. börjat aftjäna straffarbete för första resan stöld. PER NILSSON hade vid sednaste polisförhöret erkänt samt undertecknat protokollet, hvaraf framgick att han deltagit i följande bragder.
Hösten 1897 hos bonden OLOF ERSSON i Trogsta, då 7 à 8 tunnor hafre samt 1 kopparämbar tillgrepos och gömdes i en lada, tillhörig LARS ANDERSSON i Lund, hvarifrån det sedermera längre fram på hösten vid slädföre forslades till ett lider i Töfsätter. PER NILSSON hade ensam användt hafren och lemnat de öfrige deltagarne i brottet bondesönerna PER JONSSON och OLOF OLSSON från Töfsätter, kontant vederlag.
Natten mot den 24 okt. 1897 föröfvades af honom jämte JON JONSSON, OLOF OLSSON och JONAS SJÖDIN på anstiftan af den sistnämde inbrott i Forsa järnvägsstations magasin. SJÖDIN föröfvade då själfva inbrottet, medan de öfrige turvis höllo vakt. Deras fångst derstädes bestod af manufaktur- och korta varor till ett värde af 383 kr 95 öre. Några säckar med potatis, som funnos i magasinet, tömdes och i dessa stoppades varorna, som sedan förvarades i en hölada, tillhörig JON NILSSON i Töfsätter, hvarifrån de under vintern småningom afhämtades.
I oktober 1897 hade samme SJÖDIN uppmanat PER NILSSON och OLOF OLSSON att jämte honom öfverfalla bonden JONAS PERSSON i Trogsta, då denne på kvällen väntades från Hudiksvall och då säkerligen skulle medhafva pengar. Öfverfallet skedde på vägen mellan Lunds och Töfsätters byar, då mannen jämte sin dräng kom åkande. SJÖDIN hade då ryckt honom ur kärran, hvarvid OLOF OLSSON passade på och tillegnade sig portmonän med inneliggande 40 kronor; tvänne kärl med tillsammans 8 liter brännvin anammades ock samt fördeledes jämte pengarne. Den rånade hade ej gjort motstånd.
I juli 1897 tillgrepo PER NILSSON och JONAS SJÖDIN diverse matvaror i ett olåst visthus tillhörigt OLOF ANDERSSON i Trogsta. Efter sommaren 1898 föröfvades ny stöld hos samme person; i denna hade äfven PER JONSSON deltagit. SJÖDIN hade äfven då varit anstiftare samt meddelat, att OLOF ANDERSSON icke plägade låsa dörren till matboden. Ett mindre parti vadmal blef då tjufvarnes rof.
Hos ofvannämda OLOF ERSSON i Trogsta stals våren 1898 en deckelsele samt ett parti saft m.m. PER NILSSON hade jämte SJÖDIN föröfvat äfven detta inbrott. Saften uppgaf han att SJÖDIN tillegnat sig.
PER NILSSON hade jämte bonden SVEN SANDIN föröfvat inbrott hos organisten J. O. PALMGREN i Forsa natten mot den 18 nov. 1898, hvarvid tillgreps ett större parti matvaror, af hvilka NILSSON och SANDIN »lefvat kräseliga» under vintern. NILSSON ansåg dock, att den af målsegaren uppgifna vigten å det stulna fläsket var för högt tilltagen och nedprutade den till 5 lisp., hvilket af målsegarens ombud medgafs.
Natten till julafton 1898 var PER NILSSON med på inbrottet i Delsbo järnvägsstations godsmagasin. Färden dit skedde med häst. Under vägen gingo skacklarna för OLOF OLSSONS släde sönder, hvarför ett par dylika annekterades å bonden AND. LARSSONS gård i Stafåker. I detta inbrott deltogo förutom nyssnämde person bonden SVEN SANDIN samt arbetaren OLOF SKÖLD. OLOF OLSSON slog ut ett fönster till magasinet och öppnade dörren för de öfriga, af hvilka en del turade och höllo vakt. Rofvet bestod af sprit, kaffe, margarin, af hvilket en del genast fördelades bland deltagarne, men återstoden förvarades uti en OLOF OLSSON tillhörig lada, hvarifrån det i mån af behof afhämtades. Någon utredning af det stulnas värde kunde ej nu förebringas.
PER NILSSON var ej med på stölden i Forssa kyrka, men deremot på inbrottet i Högs kyrka någon natt under veckan före den 6 november 1898, då jämte honom JONAS SJÖDIN, PER JONSSON, JON JONSSON, OLOF OLSSON och bonden ANDERS ERSSON från Trönö varit behjälpliga. Som vanligt höllo en del af ligans medlemmar vakt, medan de öfrige medels medhafda järnspett beredde sig inträde i sakristian. Öfverenskommelsen om detta dåd hade skett i Töfsätter, då samtlige varit närvarande. SJÖDIN var äfven då förslagsställaren samt hade under inbrottet, då PER NILSSON ansett en del silfversaker mindre lämpliga att stjäla, yttrat, att hans bror och en annan namngifven person vore afnämare af dylikt, hvarefter silfret inpackats i en prestkappa samt medtagits. Det stulna silfret värderades till 1,052 kr 10 öre, kappan till 20 kronor. Dessutom erhölls cirka 115 kr i penningar.
I Helsingtuna kyrka föröfvades inbrott natten mellan den 25 och 26 mars 1898 under SJÖDINS ledning af, förutom denne, PER NILSSON, OLOF OLSSON och ANDERS ERSSON. Här bestred PER NILSSON vaktgöringen. Tillvägagåendet var för öfrigt enahanda; kassakistan der kyrksilfret förvarades trotsade dock alla ansträngningar. 579 kronor 11 öre i kontanta medel, tillhörande skol- och fattigkassan, tillgrepos. Vid Hedsta delades pengarne och vid Skallmyran gömdes de medhafda verktygen. Den skada, som här åstadkommits å församlingens hus och inventarier, värderades till 100 kr.
I Idenors kyrka föröfvades inbrottet antagligen samma natt som i Högs kyrka af samma personer. Äfven här voro trenne af deltagarne utställda som vakter och ombyttes. Fönstret öppnades till kyrkan, dörren till sakristian uppbröts. Här anträffades de mesta kontanta medlen, 735 kronor, hvilka delades i en lada i närheten af banan. Värdehandlingar till ett belopp af närmare 20,000 kr., förvarade i ett dokumentskrin af järnbleck, sänktes i Medskogstjärnen, hvarifrån det nu enligt anvisning af PER NILSSON i dessa dagar genom stadsfiskal JÖNSSONS försorg åter bragts i dagen. Det stulna silfret värderades till 332 kr 93 öre och de skador, som föröfvats, till 92 kronor. PER NILSSON kunde ej så noga erinra sig huru mycket hvar och en erhöll per lott, men trodde att det var emellan 100 à 200 kronor.
Rogsta kyrka, der inbrottet skedde natten mot den 15 september 1898, var ej något tacksamt arbetsfält. Här erhölls ingenting. Enlig öfverenskommelse reste PER NILSSON jämte SJÖDIN med häst till Hudiksvall, der hästen ställdes i ett stall å handl. VISTRANDS gård. Der inväntades ANDERS ERSSON, OLOF OLSSON, PER JONSSON och JON JONSSON, hvarefterde med en annan ligan tillhörig häst på natten åkte till närheten af Rogsta station, der häst och åkdon lämnades i skogen och deltagarne i sluten trupp marscherade till kyrkan. Då de medhafda verktygen ej visade sig tillräckliga, gjorde PER NILSSON och ANDERS ERSSON en visit uti en smedja, tillhörig smeden SVEDBERG i Ingsta, der genom inbrott 2 släggor och 3 mejslar tillgrepos. Sedan fortsattes arbetet å sakristians dörr. Turvis vaktades och turvis släggades på dörren, som dock visade sig oemottaglig för alla intryck. Då ljus tändes i klockaregården på morgonen, måste arbetet afslutas och vederbörande återvända.
I Enångers sparbank skedde inbrott i mars detta år. Äfven här var PER NILSSON med samt utom stallbröderna JONAS SJÖDIN, ANDERS ERSSON och OLOF OLSSON äfven PER OLSSON BERGSTRÖM från Herne, (möjligen avses Harsne) Forssa, som, för att vilseleda sina anhöriga om afsikten med sin resa, iklädde sig helgdagsstass. Under färden togo de in uti en JONAS OLSSON i Matnäs tillhörig stuga, till hvilken dörren var origlad. I detta inbrott skulle äfven PER JONSSON och JON JONSSON samt OLOF SKÖLD deltaga, men af någon anledning hade de omfarits på vägen och de senare kommo för sent. För att bekvämt öppna fönstret till lokalen medhades här en centrumborr. Att vaktgöring och inbrottsarbete, som här bestod i genombrytandet af en murad vägg till bankens kassahvalf, turades om, behöfver ej tilläggas. Då vakterna varskodde, att någon passerade förbi å vägen i närheten, måste det ansträngande arbetet afbrytas utan att kassaskåpet hann bearbetas. Diverse silfverpjäser, tillhöriga Enångers kyrka och som förvarades i kassahvalfvet samt voro värda 800 kronor, utgjorde behållningen. Långfredagen tillbragtes i en fäbodstuga tillhörig JON NILSSON i Klångsta. På dennes fäbodvall gömdes silfret i en murpanna i snön, derifrån det längre fram på våren afhämtades för att säljas till bonden A. P. SJÖBLOM från Silja. Denne kom dock ej tillstädes vid det beramade köpet, hvarför? JONAS SJÖDIN ånyo tog silfret i sin vård. Hvart det sedan tog vägen var för PER NILSSON och de öfrige deltagarne obekant. SJÖDIN har begagnat tillfället att förskaffa sig till Amerika, der han äfven lär hafva vistats förut.
Å Iggesunds bruks kontor var det afsikten att tillegna sig hela kassaskåpet. Men det var för tungt och svårhandterligt, hvarför vederbörande måste afstå med blotta försöket och lämna skåpet och dess innehåll kvar. Förutom PER NILSSON deltogo i denna exkursion ANDERS ERSSON, JONAS SJÖDIN, SVEN SANDIN, OLOF OLSSON och PER JONSSON. PER NILSSON och SVEN SANDIN medhade hästar och åkdon, hvilka lämnades vid Brunnbäcks backe, hvarifrån färden till kontoret skedde gående.
PER NILSSON hade på våren 1898 af bonden JOHAN JOHANSSON, Kälkebo, förgäfves begärt få låna hafre, hvarföre han jämte PER JONSSON föredrog att taga hvar sin säck hafre. Den senare har ännu ej fått sin andl af hafren, hvilken behölls af PER NILSSON.
Härefter infördes OLOF OLSSON; denne är äfven en helt ung man, född den 25 augusti 1875, med ett utseende, som påminner om våra zigenare. Föräldrarne, bondfolk, äro ännu i lifvet. Han har vistats i hemmet utom ett år, då han haft tjänst. Dömdes 1894 att för misshandel hållas till 4 månaders straffarbete. Äfven denne hade vid senaste polisförhöret erkänt och vidgick ånyo delaktigheten i följande stölder och inbrott:
Hafrestölden hos OLOF ERSSON i Trogsta, inbrottet i godsmagasinet vid Forssa järnvägsstation, öfverfallet å JONAS PERSSON, Trogsta, inbrotten i godsmagasinet vid Delsbo järnvägsstation, i Forssa, Högs, Helsingtuna, Idenors och Rogsta kyrkor, i Enångers sparbanks lokal och å Iggesunds bruks kontor. Han utfördes och efterträddes inför rätten af bondesonen PER JONSSON från Töfsätter, född 1873, och som alltid vistats i hemmet samt ej förut varit straffad. Om hafrestölden hos OLOF ERSSON i Trogsta egde han endast vetskap. I inbrottet i Forssa stations godsmagasin deltog han ej, var endast med, då varorna afhämtades från JONAS NILSSONS i Töfsätter lada och sedermera fördelades. Deremot deltog han i vadmalsstölden hos bonden OLOF ANDERSSON i Trogsta 1898. Uti inbrottet i Delsbo stations godsmagasin tog han ej del, men fick likafullt sin utdelning af det stulna bränvinet. Deremot var han med om inbrotten i Forssa, Högs, Idenors och Rogsta kyrkor. Till inbrottet i Enångers sparbanks lokal infann han sig ej i rätt tid, men hade närvarit vid aftalet härom. Äfven var han med om inbrottet å Iggesunds bruks kontor och stölden hos JOH. JOHANSSON i Kälkebo. PER JONSSON besvarade ordförandens frågor med låg röst och var tydligen besvärad.
Bondesonen JON JONSSON i Töfsätter, som härefter presenterades för rätten, var en i ordets dubbla bemärkelse ljus yngling, född den 8 mars 1879 i Töfsätter, hvilken by synes haft den tvetydiga äran att fostra de fleste af dessa förbrytare. Han vistades fortfarande hos föräldrarne och erkände sig hafva deltagit i följande företag: Stölden hos OLOF ERSSON i Trogsta, inbrotten i Forssa godsmagasin, i Forssa, Högs, Idenors och Rogsta kyrkor samt å Iggesunds bruks kontor. I inbrottet i Delsbo godsmagasin hade han ej deltagit; han hade endast fått sin andel af spirituosan. Till inbrottet i Enångers sparbank kom äfven han för sent.
Stenarbetaren PER OLSSON–BERGSTRÖM från Herne, (möjligen menar man Harsne) Forssa, kom härefter i tur. Denne är född den 23 april 1873. Föräldrarna, husmän, eller torpare, lefva. Han har 8 syskon, är ogift och har ständigt vistats i hemmet med undantag af 3 år, då han innehaft tjänst. Har varit tilltalad för misshandel, men icke domfälts. Erkände att han deltagit uti inbrott i Enångers sparbank.
Soldatsonen OLOF SKÖLD hvilken omedelbart härefter infördes, är född den 12 juni 1880 i Töfsätter. Föräldrarne, hos hvilka han fortfarande vistas, lefva och hafva förutom denne 7 barn. SKÖLD uppgaf sig förut ha varit misstänkt för stöld af pengar från en bonde i Skarmyran, men hade ej tilltalats derför. Han erkände sig hafva deltagit i inbrotten i Delsbo godsmagasin och i Enångers sparbank.
Nu inställdes samtidigt för rätten samtlige här omnämde personer, hvarefter förhörsprotokollet ånyo för dem upplästes och tillfälle lemnades dem att fullständiga sina uppgifter. Härvid förekom bland annat följande:
Inbrottet i Forssa kyrka, natten mellan den 17 och 18 dec. 1897 föröfvades af JONAS SJÖDIN, OLOF OLSSON, PER OLSSON och JON JONSSON. Härvid tillgreps allt kyrkans silfver, värdt 1,980 kronor o. 52 kronor 1 öre i kontanter, hvarförutom skadegörelse å egendom för 100 kronor. Silfret togs här om hand af ledaren SJÖDIN, som uppmanade PER JONSSON att skrifva några rader å ett papper och lägga i en portmonnä, som sedermera kvarlemnades i kyrkan för att leda misstankarne på andra personer, hvilket knep, som man vet, också lyckades.
I Högs kyrka, smakade man på kyrkvinet. Äfven här tog SJÖDIN silfret om händer.
I Helsingtuna förmådde de ej bryta upp kassakistan. Arbetet härmed tog så lång tid, att morgonen började blifva ljus; verktygen måste sålunda gömmas under hemvägen.
Vid Mikaeli tiden 1896 befann sig numera aflidne (1899) handlanden L. WENNSTRÖM i Berglock Forssa, hos OLOF OLSSON i Töfsätter tillsammans med denne och PER JONSSON samt JON JONSSON. De begagnade då tillfället att berusa WENNSTRÖM och tillegna sig dennes portmonnä med inneliggande 135 kronor, hvilket belopp de fördelade sig emellan.
PER NILSSONS hustru MAGDALENA OLSDOTTER är född den 6 juni 1875 i Töfsätter samt syster till OLOF OLSSON. Hon, som äfven häktats för delaktighet i mannens stölder, uppgaf sig ej ha tagit befattning med annat af det stulna än de hos klockaren PALMGREN tillgripna matvarorna samt möjligen något af de i godsmagasinet i Forssa stulna yllevarorna. Dertill hade hon dock tvingats af mannen som hotat skjuta henne, derest hon ej använde de stulna matvarorna; detta hade hon då nödgats göra. Hon upplyste att i samma gård boende SVEN SANDINS familj äfven användt de hos PALMGREN stulna varorna i hushållet. Hotelser till lifvet hade äfven uttalats till henne af brodern OLOF OLSSON, JONAS SJÖDIN och de öfrige af ligans medlemmar, derest hon skulle för någon menniska yppa hvad hon visste.
Strax efter mannens häktning kom JONAS SJÖDIN till deras hem och uppmanade dem att föra bort allt tjufgods, som der kunde vara förvaradt. Drängen PER AUGUSTSSON svarade genast härtill, »att detta har jag tänkt länge». Dessa båda hjälptes då att gömma hvad som fanns i en lada i Stumtäkten. Den 8 september d. å. fanns vid af stadsfiskalen JÖNSSON hållen undersökning ett mindre part ylle- och korta varor på den angifna platsen i hvilka varor visade sig tillhöra dem, som stulits vid Forssa godsmagasin. Hvad det öfriga finnes är ännu okändt. Drängen PER AUGUSTSSON förnekade all vetskap härom, äfven sammanträffandet med JONAS SJÖDIN.
Bonden ANDERS ERSSON i Fränö, Forssa, är född den 8 nov. 1868. Föräldrarne, torparfolk, lefva. Mannen är ogift. Har varit tilltalad för misshandel, men frikänts i brist af bevis. Han synes vara en ovanligt hårdnackad natur. Och hade oaktadt sina kamraters enstämmiga utsago och domarens flera gånger upprepade tillsägelse att bekänna, endast till svar: »Kan ej, då ja’ int’ varit mä’». På tillfrågan, hvar han vistats under den tid de honom tillvitade stölderna begåtts sade han sig ha varit hemma, men varit sjuk, till följd af förkylning, hvartill åklagaren genmälde, att förkylningen ådragits vid de nattetid begångna inbrotten.
Det brott, för hvilka ANDERS ERSSON är åtalad, äro: delaktighet i inbrotten i Högs, Helsingtuna, Idenors och Rogsta kyrkor, Enångers sparbank samt Iggesunds bruks kontor.
Bonden SVEN SANDIN från Njutånger är född i Blästa, Rogsta, der hans föräldrar, bondfolk, ännu lefva. Han är tilltalad för delaktighet i inbrottsstölderna hos klockaren PALMGREN i Forssa, i godsmagasinet i Delsbo samt å Iggesunds bruk. Äfven denne använder samma taktik som ANDERS ERSSON. »Jag kan fä’l int’ ta’ på mä’ dä’ ja allri har gjort» är hans stående svar, oaktadt kamraterna enstämmigt intyga, att han varit delaktig i nämda brott. PER NILSSON tillade, att han kom kl. 8 på kvällen och uppmanade honom att vara med om stölden hos PALMGREN. SANDIN skulle hålla häst. SANDIN nekade dock fortfarande.
PER NILSSON medgaf härefter sanningen af sin hustrus utsagor samt att han och JONAS SJÖDIN hotat henne. Under tårar berättade han, att SJÖDIN hotat honom och de öfriga af ligans medlemmar till lifvet, derest de skulle yppa något.
Härefter förhördes de af de häktade, hvilka erkänt, rörande de af målsegarne begärda ersättningarne, hvilka i allmänhet af de åtalade medgåfvos. Idenors kommun fordrade genom sitt ombud hr Havton 836 kr 79 öre, förutom värdet af de reverser som icke tillrättakommit. Rogsta församling fordrade för skador och reparationer 135 kr.
Härefter anhöll åklagaren om uppskof för vidare bevisning samt utredning, samt framstälde till rättens pröfning, huruvida ej PER NILSSONS hustru under tiden skulle få vistas på fri fot. Efter enskild öfverläggning beslöt rätten att målen, hvad de anginge PER OLSSON BERGSTRÖM och OLOF SKÖLD, skulle hänvisas till Enångers tingslags häradsrätt och rörande de öfriga ånyo förekomma inför Forsa häradsrätt den 18 nästa oktober och skulle de tilltalade under tiden hållas i häkte med undantag af PER NILSSONS hustru, som stäldes på fri fot, men ålades att vid äfventyr af hemtning infinna sig vid nämda ransakning.
Ransakningen, hvilken bevistats af så många intresserade, som lokalen kunde rymma, afslöts kl. 6,30 e.m.
Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg
GEFLEPOSTEN WECKOUPPLAGAN DEN 21/12 1899
Kyrkstöldsligan
I fredags hölls å kronohäktet i Hudiksvall förnyad ransakning med de beryktade kyrktjufvarna. Först inkallades Anders Ersson från Fränö, Sven Sandin från Sunsäter och Per Augustsson Brandt från Mickje, hvilka alla nekat och protesterat mot öfrige, förut delvis dömde kamraters angifvelser. På framställd fråga nekade Anders Ersson ännu hårdnackadt och påsto att de andra beljugit honom.
Af de härefter afgifna vittnesberättelserna anföra vi följande mera betydelsefulla:
Olof Jönsson Svedberg berättade, att Jonas Sjödin aftonen förr än han rymde till Amerika, besökt vittnet och då omtalat alla kyrkstölderna samt flere detaljer som rörde Anders Ersson. Så hade Sjödin bland annat berättat, huru de fört skoj med Anders Ersson, då han stått på vakt vid Idenors kyrka och blifvit frusen, hvarpå han vid inbrottet huggit i med så friska tag att han väckt åtlöje hos de andra, och i Högs kyrka hade de trakterat sig grundligt med kyrkvinet. Jonas Sjödin hade äfven omtalat de stölder, i hvilka Anders Ersson deltagit. Sjödin hade äfven berättat, att Per Nilsson och Sven Sandin föröfvat stölden hos Palmgren. Svedberg hade försökt spionera på Jonas Sjödin och erbjudit sig att köpa silfver, men hade Jonas Sjödin ställt sig oskyldig till stölderna. Dock hade Sjödin aftonen innan han rymde infunnit sig hos Svedberg och då yttrat: »nu har jag ställt så till, att du kan få köpa silfver af ”Sköld-Ante”» d.v.s. Anders Ersson. Rörande Per Augustsson Brandt hade Jonas Sjödin låtit förstå, att denne icke fått vara med om åtskilligt, emedan Brandt var så lösmunt och ingenting att lita på.
Karin Sjödin vittnade, att någon dag efter det Per Nilsson, Olof Olsson och Per Jonsson under flykten till Amerika blifvit häktade i Falun för misshandel å Jonas Sjödin och då Karin gått ut för att se efter sin bror, hade hon hört Anders Ersson säga, att »nu har du ställt f-n så bra till, att de blifvit häktade; du måtte väl komma ihåg silfverstölderna». Karin hade då icke hört något mera, emedan hon skiljt sin bror från Anders Ersson. Jonas Sjödin hade vid ett tillfälle sagt till Karin, att Per Nilsson och Sven Sandin begått stölden hos Palmgren. Likaledes hade Sjödin omtalat, det Sandin berättat, att hans hustru blifvit så förskräckt, när kronobetjäningen efterforskat Palmgrenska stölden, att hon tagit istret och gömt det i en fårkätte, hvarest en tacka kommit att äta så mycket deraf, att hon blifvit sjuk och måste nedslagtas.
Sandin ville instämma vittnen. Åklagaren begärde uppskof.
Rätten uppsköt målet mot Anders Ersson, Sven Sandin och Per Augustsson Brandt till den 4 januari och blefvo vittnena Olof Ersson och Anna Persdotter hänvisade till själasörjaren att undervisas om edens vikt.
I lördags slutdömde vid Delsbo häradsrätt en af medlemmarne af tjufligan i Forsa, nämligen drängen Ol0f Sköld från Forsa.
Han hade varit tre andra af bandet följaktig till Delsbo, hvarest han eftersett hästarne medan de andra föröfvat inbrottsstölden i godsmagasinet vid Delsbo station, då allt julbränvinet, konjak och punsch, tre lådor margarin och diverse annat bortstulos. Hela expeditionen är ett talande bevis på den djärfhet och tur, som tjufvarne så länge kunnat förlita sig på. Hästarne vaktades omkring 300 meter från platsen, under det de tre andra ostörda fingo undanstjäla hvad de kommo öfver. Folk och åkande hade observerats. På hemresan reste de i början i skilda partier och hade då försigtigtvis spänt ifrån klockorna på hästarne. Vid hemkomsten hade de först gömt tjufgodset, hvilket dock snart delades tämligen kristligt.
Olof Sköld, förut dömd vid Enångers och Forsa häradsrätter, fick nu vid Delsbo häradsrätt sin slutdom. För den andel han haft i inbrottsstölden i Enångers sparbank, hvari Sköld af en ren slump icke kommit att deltaga, fäldes han till 2 månaders fängelse, för delaktighet i rån å Jon Persson i Hedsta, Forsa, till 2 år 5 mån straffarbete, samt för delaktighet i inbrottsstöld i godsmagasinet i Delsbo till 368 kr 90 öres värde till 3 års straffarbete eller förvandladt till 3 år 6 månaders straffarbete och att ersätta det stulna, derest han gitter.
Vid Enångers häradsrätt, dit de vid Forsa häradsrätt för brott inom tingslaget förut dömde Per Nilsson, Ol. Olsson, Per Jonsson och Jon Jonsson hänvisats, ransakades de angående inbrottet i Iggesunds brukskontor och inbrottsstöld i Enångers sparbank. Alla fyra bekände sin delaktighet i nämda affärer och omtalade, att öfverenskommelse träffats att stjäla bort kassakistan från Iggesunds kontor. Med sig hade de adjungerat Jonas Sjödin, Anders Ersson och Sven Sandin. De två sistnämde höra till dem, som ingenting bekänt. Sandin hade emellertid afstyrkt det dumdristiga företaget och föreslagit att i stället råna posten, hvilket likväl blef ogjordt, och drogo alla sex med tre hästar åstad på sin första och enda misslyckade expedition till Iggesund. Väl utrustad med verktyg och kedjor och en bår för transport af kassakistan togo alla sex vid midnattstid en oktobernatt i höstas terrängen i betraktande och praktiserade sig tre af bandet genom ett fönster från trädgårdssidan in på kontoret. De afstodo dock visligen snart från sitt attentat, utan att stjäla något, emedan den elektriska belysningen och rörelsen vid det stora järnverket oroade dem. Alldeles oantastade fingo de dock företaga reträtten hem till sitt land igen, — ehuru ganska snopna öfver sin första och enda misslyckade expedition.
Bättre lycka hade bandet haft kort före påsken i år till Enångers sparbank, då meningen var att stjäla penningarne. Sådana kunde de väl icke tillgripa, emedan de icke mäktade komma åt dem, men fingo i stället anamma Enångers kyrkas silfver, värderadt till 1,100 kronor. Ingen fick emellertid någon vinst deraf, emedan silfret bortstulits från gömstället. Man tror dock att Anders Ersson, som var med om stölden, men nekar, derom skulle kunna lämna besked samt Jonas Sjödin som rymt.
Af hvad som om nämda brott blifvit utredt dömdes vid Enångers häradsrätt lördagskvällen Per Nilsson, Olof Olsson, Per Jonsson och Jon Jonsson för inbrottet å Iggesunds bruk och stölden i Enångers sparbank efter behöriga lagrum, men hänvisades alla fyra till Hudiksvalls rådhusrätt för några mindre tillgrepp och ett vexelförfalskningsbrott i staden, hvarefter dessa fyra komma att slutdömas vid Delsbo häradsrätt.
Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg
HUDIKSVALLSPOSTEN DEN 11/7 1903
Kyrksilfverupphittaren ransakas
Inför Forssa häradsrätt var igår ransakning med hemmansägaren Erik Ersson från Vattlång i Harmånger, hvilken om den befattning han tagit med det stulna kyrksilfret vid polisförhöret afgifvit följande berättelse:
Erik Ersson hade sommaren 1899, då föröfvarne af kyrkstölderna blifvit häktade, under det han var sysselsatt med huggning af bandstakar vester om en Olof Olsson tillhörig täkt i Töfsätter, benämd Stumänget, anträffat det från Forssa och Enångers kyrkor stulna silfret. (Stum/stångänget. Enl. uppgift har man brukat hugga stänger där, eftersom träden på platsen var smäckra. Lennart Hagåsen 1974)). Under en rishög hade han upptäckt en säck, från hvilken vid beröring ett skramlande ljud hördes. Han antog att den innehöll kyrksilfret, öppnade säcken och fann däruti en kappsäck jämte kyrksilfret. Han lät det kvarligga och yppade ej saken för någon af fruktan att bli häktad. Å hvilken tid detta inträffade, kunde han ej säga, men var säker på att det skett efter det föröfvarne af kyrkstölderna blifvit häktade. Efter en mellantid af 2 månader besökte han ånyo platsen. Silfret låg på samma sätt, som han lemnat det, men han gräfde nu ned det ett stycke därifrån och öfvertäckte det med jord och torf, så att det ej skulle kunna upptäckas.
Någon tid efter det Jon Jonsson i Töfsäter frigifvits från straffanstalten hade Erik Ersson sammanträffat med honom i Hudiksvall, då Jon Jonsson frågat honom, om han visste, hvem som hade kyrksilfret. Erik Ersson hade då upplyst, att han hittat det utan att uppgifva, hvarest det då förvarades. Jon Jonsson hade därpå genmält att det skulle ligga orördt, till dess de andre hunnit ut från straffanstalten.
Sedermera å auktion i Töfsäter hösten 1902 frågade Jonsson om det vore säkert, att Erik Ersson hittat silfret och hade det i förvar. Då Erik Ersson bejakade detta, yttrade Jon Jonsson, att han hade i uppdrag att »göra pengar af silfret» samt att Per Olof Olsson i Utnäs skulle vara mellanhand mellan honom och Schödin, ty själf vågade han ej underhandla med honom. Erik Ersson hade därvid invändt, att det då vore omöjligt att få fram silfret.
Uppgiften att Per Olof Olsson skulle tjänstgöra som mellanhand bestyrktes sedermera af Per Olof Olsson sjelf å en järnvägsresa till Bergsjö sistlidne vinter, hvarvid Per Olof Olsson tillagt, att Schödin ville framskaffa silfret för att därigenom ådagalägga sin oskuld i fråga om delaktighet i kyrkstölderna.
Med Schödin sammanträffade Erik Ersson i Hudiksvall sistlidne februari, då Schödin frågat honom, om han egde vetskap om hvarest silfret funnes, samt, då Erik Ersson bejakat detta, uppmanat honom att komma till hans hem i Forssa. Vid besöket hos Schödin strax därpå hade Schödin vidtalat honom att gå till kyrkoherde Holmqvist och omtala, att han hade silfret, hvilket han äfven gjort.
Efter en kort tids vistelse hemma fick han bref från kyrkoherden med uppmaning att ånyo komma till Forssa, och blef nu i mediet af mars månad silfret framtaget.
— Är det riktigt det här, frågade ordföranden.
— Ja
— Hade ni ingen del i stölderna?
— Nej
— Har ej heller någon af tjufvarne talat om för er, hvar silfret var?
Detta förnekade Ersson likaledes bestämdt samt uppgaf på fråga, hvarför han åter nedgräft silfret, att han ej vågat omtala fyndet utan ämnat bevara det för att vid tillfälle återställa det.
Om hvarest det öfriga stulna kyrksilfret funnits hade han ej haft någon kunskap.
Ersson hade ej meddelat sin upptäckt åt någon annan än Jon Jonsson, af hvilken Schödin fått kunskap därom.
— Hvad hade Jon Jonsson menat, då han sade att han skulle göra pängar af silfret och att Per Olof Olsson skulle vara mellanhand mellan honom och Schödin? Frågade ordföranden vidare.
Det sade sig Ersson ej veta. Han hade när han först omtalade sin upptäckt för Jon Jonsson sagt, att han tänkt återställa silfret men ej vågade yppa saken.
— Ja, det är inte så lätt, det, hade Jon Jonsson svarat.
Vidare uppgaf Ersson, att han på Schödins uppmaning omtalat förhållandet för kyrkoherden, hvarvid han bedt denne ställa så till att han ej blefve åtalad för sitt förhållande i saken, hvilket ock kyrkoherden lofvat göra.
Ersson hade slutligen aldrig, förklarade han upprepade gånger, ämnat göra sig någon vinst på kyrksilfret.
Ordföranden framhöll det orimliga i att Ersson under flera år skulle ha hållit silfret doldt af fruktan för att bli inblandad i saken, då han naturligtvis ej hade behöft frukta något om han genast omtalat sin upptäckt.
Ersson tyckte nu att han burit sig dumt åt, men bedyrade att han aldrig haft något umgänge med någon af tjufvarne.
— Hur kunde då Ersson så utan vidare omtala sin upptäckt för Jon Jonsson?
Därpå kunde Ersson endast svara, att han då ej kom att tänka på, att Jon Jonsson varit en bland dem.
Härefter uppsköts målet till den 31 dennes, och skulle Ersson fortfarande förbli häktad.
SUNDSVALLS TIDNING DEN 1/8 1903
Kyrkstölderna i Helsingland
Hudiksvall, fredag. Hemmansägaren E. Eriksson i Vattlång, Harmånger, som upptäckte och i öfver tre år undandolde det i Forssa och Enångers kyrkor stulna kyrksilfret, dömdes i dag af Forssa häradsrätt för första resan stöld till 3 månaders straffarbete och ett års vanfrejd utöfver strafftiden.
Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg
Dömda i Forsaligan
—42T12—Uppgifter ur Forsa – Hög släktregister
22N8 ERIK ERSSON, * 5/4 1866, s. t. bonden Erik Jonsson i Näset 1. G. 29/10 1900.
Bonde i Töfsätter 2. † 25/6 1906.
10 BRITA OLSDOTTER, * 15/4 1871, d. t. bonden Olof Olsson i Töfsätter 2. Omg. 1907 13
MARGRETA JONSDOTTER. * 31/12 1889. † 16/4 1910.
BRITA KRISTINA JONSDOTTER, * 25/5 1893 45S10.
—93A2—Uppgifter ur Forsa – Hög släktregister
1 ERIK OLSSON, * 5/7 1830, s. t. soldat Olof Sköld i Utnäs. G. 3/6 1866. Husman i Utnäs. † 13/5 1909.
6M23 MARGTA ANDERSDOTTER, * 12/1 1844, d. t. bonden Anders Jonsson i Mickje 3. † 28/10 1928.
OLOF, * 13/9 1866. Jordbr.arb. i Utnäs. † 14/8 1941.
ANDERS ERSSON, * 8/11 1868. Bonde i Fränö. † 16/6 1900. Död av Lungsot i fängelset
JONAS, * 2/10 1873. Emigr. t. Amerika 27/12 1893.
Ankomst: 23/8 1899
Namn: ANDERS ERSSON, * 8/11 1868 i Forssa socken, skrifven därstädes. Hemmansegare. Ogift.
Signalement: 1,75 m lång, stark växt, ljust hår, blå ögon, rak näsa, ovalt ansigte. Vänster handens långfinger borta.
Anledning till häktandet: Stöld. Häktad af statsfiskal Gust. A. Jönsson
Brottet, straffet och dömd: År 1900 den 29/3 ankom och kungjordes Enångers tingslags H. R:s utslag af af den 23 i samma månad för Ersson, hvarigenom han blifvit dödmd, att för första resan å särskilda ställen och tider föröfvad stöld genom inbrott af penningar och gods till ett sammanlagdt värde af 19.649 kronor 18 öre, hållas till straffarbete tre år sex månader och att vara medborgerligt förtroende förlustig intill dess tre år förflutit från det han efter utståndet straff blifvit frigifven; hvarmed Ersson förklarade sig missnöjd.
Straffets början och slut: 24/5 1900—9/1 1903
Död: den 16/6 1900 i Lungsot enligt fängelseläkarens intyg den 17/6 samma år
—19T3—Uppgifter ur Forsa – Hög släktregister
33E1 PER BERGSTRÖM, * 23/4 1873, s. t. husman Olof Bergström i Sunnanbäck. G. 1/12 1907. Bonde i Trogsta s7. † 13/4 1949.
26A9 KARIN NILSSON, * 14/8 1884, d. t. husman Nils Olsson i Nansta. † 26/3 1963.
NILS OLOF, * 13/4 1908 5.
ERIK JOHAN, * 22/11 1919 4.
Ankomst: 23/8 1899
Namn: PER OLSSON-BERGSTRÖM, * 23/4 1873 i Forssa socken, skrifven därstädes. Arbetare. Ogift.
Signalement: 1,75 m lång, grof växt, brunt hår, blå ögon, bred näsa, ovalt ansigte. Flera ärr å vänster pekfingret.
Anledning till häktandet: Stöld. Häktad af stadsfiskal Gust. A. Jönsson
Brottet, straffet och dömd: 1899 den 19 oktober ankom och kungjordesEnångers tingslags H. R:s utslag af den 14 i samma månad för Olsson Bergström, hvarigenom han blifvit dömd att för inbrottsstöld, hvarvid tillgripits gods till ett sammanlagdt värde af 1.100 kronor, hållas till straffarbete i ett år sex månader samt att vara medborgerligt förtroende förlustig intill dess ett år förflutit från det han efter utståndet straff blifvit frigifven, hvarmed han förklarade sig nöjd.
Straffets början och slut: 19/10 1899—11/12 1900
—6M26—Uppgifter ur Forsa – Hög släktregister
(X39) SVEN SANDIN, * 2/11 1866 i Rogsta sn. G. 6/11 1891. Bonde i Mickje 2. Fl. t. Rogsta 1902.
23N1 BRITA ANDERSDOTTER, * 31/10 1868, d. t. bonden Anders Jonsson i Näset s1
ANDERS ERIK, * 24/3 1892. Fl. t. Rogsta.
PER GUNNAR, * 5/4 1894. Fl. t. Rogsta.
EMMA KRISTINA, * 18/6 1896. Fl. t. Rogsta.
ANNA ELIDA, * 23/6 1899. Fl. t. Rogsta.
Ankomst: 23/8 1899
Namn: SVEN SANDIN, * 2/11 1866 i Rogsta socken och skrifven i Forssa socken. Bonde. Gift.
Signalement: 1.80 m lång. Smärt växt, brunt hår, blå ögon, rak näsa, ovalt ansigte
Anledning till häktandet: Stöld. Häktad af statsfiskal Gust. A. Jönsson
Brottet, straffet och dömd: År 1900 den 1/5 ankom och kungjordes Delsbo tingslags H. R:s utslag af den 28/4 samma år för Sandin, hvarigenom han blifvit dömd att för första resan inbrottsstöld af gods till ett värde af 130 kronor 15 öre hålles till straffarbete i ett år sex månader och vara förlustig medborgerligt förtroende intill dess två år förflutit från det han efter utståndet straff blifvit frigifven; hvarmed Sandin förklarade sig missnöjd.
Straffets början och slut: 5/8 1900—20/9 1901
—27T1—Uppgifter ur Forsa – Hög släktregister
10K8 ALBERT ALBERTSSON SCHÖDIN, * 24/6 1821, s. t. bonden Albert Olsson i Klångsta 2. G. 2/5 1845. Soldat i Trogsta. † 22/8 1911.
41A8 KARIN JOHANSDOTTER, * 14/7 1823, d. t. soldat Johan Trygg i Mickje. † 5/1 1903.
HEDDA LOTTA, * 28/2 1847. † 4/10 1848.
HEDDA CHARLOTTA, * 14/8 1849 8U2.
JOHAN, * 9/12 1851. † 4/11 1873.
ALBERT, * 26/9 1854 2. Stortjuv, känd som Alle Schödin
OLOF, * 29/7 1857.
Tv. KARL FREDRIK, * 14/9 1862.
Tv. KARIN, * 14/9 1862 3.
JONAS, Schödin * 27/9 1865. (Rymde till Amerika). Emigr. t. Kanada 1929.
Ankomst: 8/9 1899
Namn: PER AUGUSTSSON BRANDT, * 27/4 1866 i Forssa socken, skrifven derstädes. Dräng. Ogift.
Signalement: 1.79 m lång, ordinär växt, mörkt hår, blå ögon, rak näsa, ovalt ansigte.
Anledning till häktandet: Stöld. Häktad af stadsfiskal Gust. Jönsson
Brottet, straffet och dömd: År 1900 den 21 Februari ankom och kungjordes Forssa tingslags H. R:s utslag af den 15 i samma månad för Augustsson-Brandt, hvarigenom han blifvit dömd för misshandel till fängelse två månader samt för första resan stöld af gods värdt 16 kronor till straffarbete tre månader jemte förlust af medborgerligt förtroende intill dess ett år förflutit från han det efter utståndet straff blifvit frigifven, skolande det ådömda fängelsestraffet förvandlas till straffarbete i en månad, och de bestämda tiderna för straffarbetet sammanlägges till straffarbete i fyra månader. Augustsson-Brandt förklarade sig missnöjd med domen.
Straffets början och slut: Den 31/3 frigifven på grund af Kgl. Svea Hofrätts beslut den 29:e i samma månad.
Enligt Tillsyningsmannens meddelande har till honom uppgifvits, att ransakning med Augustsson blifvit utsatt till den 27/9 1899.
—22N11—Uppgifter ur Forsa – Hög släktregister
37C1 PER AUGUSTSSON BRANDT, * 9/4 1866, s. t. soldat August Vilh. Brandt i Mickje. Dräng i Näset. † 17/2 1915
51C3 ANNA JONSDOTTER, * 11/11 1863, d. t. husman Jon Jonsson i Näset. 10 Änka 1900 efter Karl Erik Flank. † 23/6 1937 i Sunnanbäck.
KARL ERIK BRANDT, * 23/2 1901 70E1.
JOHAN AUGUST BRANDT, * 12/1 1903. Emigr. t. Kanada 1926.
OLOF GEORG BRANDT, * 11/12 1904. Jordbr.arb. † 4/9 1966.
ANDERS MARTIN BRANDT, * 12/11 1909 70E2.
—10F11—Uppgifter ur Forsa – Hög släktregister
48T8 OLOF OLSSON, * 25/8 1875, s. t. bonden Olof Olsson i Töfsätter 2. G. 27/1 1907. Bonde i Fränö s3. † 27/4 1943 i Lund, Forsa
9L1 ANNA SETTLIN, * 28/5 1880, d. t. arrendator. L. O. Settlin i Lund 2. Hela familjen emigr. t. Canada 1927.
ANNA CHARLOTTA, * 1/6 1901. Styvdr.
LARS OLOF, * 17/8 1907.
HILDA, * 19/2 1909.
SVEN, * 4/3 1910. † 18/2 1912.
TEKLA, * 18/5 1911.
SVEN, * 22/4 1913.
ARVID, * 21/4 1916.
FRIDA, * 8/3 1919.
KNUT, * 16/5 1921.
MARTA, * 19/12 1923.
—130A2— Uppgifter ur Forsa – Hög släktregister
1 ALBERT OLSSON SKÖLD, * 12/1 1855, s. t. soldat Olof Gradin i Ransta. G. 4/11 1878. Soldat i Töfsäter. † 26/2 1918.
(W14) ANNA STRAND, * 6/8 1851, d. t. torp. Daniel Danielsson i Gustafs sn, Dalarne. † 14/4 1928.
OLOF, * 12/6 1880. Emigr. t. N. Amerika 1905.
KARIN, * 18/5 1882 3.
ERIK ALBERT, * 21/5 1883. Emigr. t.
N. Amerika 1902 10.
KARL JOHAN, * 29/1 1885. Såg.v.arb. i Lund 9.
KLARA KRISTINA, * 6/3 1886. Emigr. t. N. Amerika 1906.
ANNA JULIA, * 31/12 1888. Fl. t. Hudiksvall 1906.
ALMA MARGRETA, * 24/9 1892 110A7.
HULDA VILHELMINA, * 29/5 1894. Emigr. t. N. Amerika 1914
—42T11— Uppgifter ur Forsa – Hög släktregister
24T4 PER NILSSON, * 25/10 1869, s. t. handl. Nils Persson i Trogsta 10. G. 14/12 1890. Bonde i Töfsätter 2.
10 MAGDALENA OLSDOTTER, * 6/2 1873, d. t. bonden Olof Olsson i Töfsätter 2. Familjen emigr. t. N. Amerika 1909.
NILS EMIL, * 5/2 1891.
OLOF ALBIN, * 20/1 1893.
PER AUGUST, * 2/5 1894.
ANDERS OTTO, * 27/5 1896. † 14/12 1900.
KARL ERIK, * 28/6 1897. † 23/10 1899.
JONAS VILHELM, * 29/3 1899.
ANDERS OTTO, * 18/4 1903. † 22/1 1904.
ANDERS OTTO, * 24/9 1905.
BROR ERIK, * 25/6 1907. † 18/4 1908.
Bröderna Per och Jonas Jonsson
—44T7—Uppgifter ur Forsa – Hög släktregister
5 JONAS NILSSON, * 7/12 1842, s. t. bonden Nils Jonsson i Töfsätter 3. G. 27/11 1870. Bonde i Töfsätter 3. † 2/2 1916.
1U5 BRITA PERSDOTTER, * 5/10 1847, d. t. bonden Per Jonsson i Utnäs 1. † 4/1 1903.
ANNA, * 8/5 1871 40T7.
PER, * 1/5 1873. Emigr. t. N. Amerika 1914.
KARIN, * 19/4 1875. Emigr. t. N. Amerika 1897.
NILS, * 22/5 1877. † 7/4 1891
JONAS, * 8/3 1879. Emigr. t. N. Amerika.
BRITA, * 13/10 1883 5T6.
KRISTINA, * 18/11 1890. Emigr. t. N. Amerika 1911.
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78.
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra.
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö