Hedvigsfors – Österbo

Hedvigsfors bruk och Österbo masugn. Historik, och en närmare presentation av amiral Arvid Lindman



Vykort. Herrgården vid Hedvigsfors


Använd sökfunktionen
Tryck ner  Ctrl,  håll kvar och tryck ner tangenten  f  och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du söka vad du vill i det här dokument.


Se film från Hedvigsfors med Arvid Lindman.


Moviken  – Strömbacka Kalendarium.


Läs om posten Hedviksfors


Amiral Arvid Lindman.


Läs om Tonsättare Jakob Hägg, i Hedvigsfors


Läs om Hedvigsfors Blåsorkester.


Läs om festplatsen i Hedvigsfors.


Movikens Masugn.


Järnvägen Moviken – Strömbacka.


Lyssna på intervjuer med:
Per Hedlund.


Anna Hammarström och Evert Norin.


Hilma Samuelsson, Elisabet Persson.


Ivar Lindgren.


Maria och Anna-Greta Sundin.


Johan och Signe Samuelsson.


Anna Forsberg.


Elma Ellström.


Nanna och Gustaf Johansson.


Ulla Brita Bergerstål.


Arvid Östlund.


Martin Borg.


Lina och Villehard Dahlberg.


Hildur och Bernard Karlsson.


Bosatta i Hedvigsfors.


Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan

 

BÖRJADE – SLUTADE

Iggesund 1685-1953 = 268 år
Österbo vid Hedvigsfors (Aldersfors) 1746-1867 = 121år
Strömbacka (Rågärdsån) 1752-1953 = 201 år
Moviken 1797-1937 = 140 år

Då träkol på grund av sin bräcklighet och volym, inte kunde transporteras längre sträckor, måste placering av hyttor och smedjor väljas efter tillgång på kolskog och vattenkraft. Detta är den främsta anledningen till att man kom att bygga masugnar i Hälsingland.

För att underlätta transporten av malm kom de första bruken att ligga utefter den skogrika bottniska kusten. Ljusne och Axmar 1671Gnarp och Ström 1672Galtström 1673Iggesund 1685 Långvind 1690.

Med erfarenhet av kolskogens otillräcklighet anlades bruken Österbo, Strömbacka och Moviken med tilltagna avstånd från varandra. Trots detta och trots att bolagen från 1883 börjat med frösådd och från 1896 utplantering av gran och tallplant, blev merparten av koltransporten till kolhusen milslång under 1930-talet. Moviken och Strömbacka lades ner. Bruken hade blivit omoderna, kolskogen otillräcklig och transportvägarna föråldrade.

Redan 1703 planerade Olov Warg från Gävle att anlägga en hammarsmedja vid Svågan, men projektet kom aldrig till utförande. Ett annat projekt som heller inte genomfördes var ett järnverk vid Gimmasjöns utlopp som var under planering i början av 1800-talet.

När Warg planerade sin smedja hade han redan skaffat sig möjligheter att köpa tackjärn, varför planerna inte avsåg någon masugn. Han hade också förvissat sig om att det fanns tillräckliga kolskogar och han misstänkte att det skulle kunna finnas malm i trakten.

Malmfyndigheterna tycks också varit den direkta orsaken till att nya järnbruksplaner aktualiserades på 730-talet. En ansökan lämnades in år 1735 efter att man funnit brytvärd malm i Sumåsgruvan. Man hade också inmutat en fyndighet på mark som tillhörde fyra bönder från Västansjö, Mellanbyn och Näppänge drygt en mil norr om kyrkan. Samtidigt försäkrade man sig om att få kola på böndernas skogar, endast med det förbehållet att bönderna fick göra uttag av timmer och ved för eget behov. Mark och fallrätter skulle de få köpa vid Dalaån.

Vid bergskollegiets undersökning i augusti år 1736 hade bönderna ångrat sig. De kunde visserligen upplåta dammfästen och mark för kolbacken, men de befarade att bruksfolket skulle kräva foder och bete för för sina kreatur samt vedbrand. Därför motsatte de sig såväl brytning av Gåckskärsgruvan som att anlägga bruk vid Fläsmasjön och förklarade bestämt att de aldrig skulle gå med på att kola åt bruket eller upplåta skog för kolning.

Trots böndernas motstånd inlämnades en ny ansökan 1741 och privilegium för två hamrar och en masugn beviljades i mars år 1742. Den ena hammaren kallades till en början Aldersfors och byggdes vid Fläsmasjöns utlopp (Hedvigsfors). Masugnen kallades Österbo och byggdes strax söder om hammaren. År 1744 stod hammaren, en mjölkvarn och en såg färdiga. Varifrån tackjärnet togs innan masugnen var klar är inte känt.

Bönderna hade ända från början misstrott bruket och efter att ny ägare tillträtt ändrades därför namnet år 1755 till Hedvigsfors. Åren 1777 och 1785 utökades bruket med först spiksmide och sedan en plåthammare.

Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet gick bruket mellan olika ägare och driften var ofta oregelbunden. År 1831 kom emellertid bruket i P A Tamms ägo, vilken några år tidigare även förvärvat Strömbacka. Med verken samlade på en hand fanns goda förutsättningar för en mer rationell drift, men några större förändringar infördes inte., utan istället satsade man på Strömbacka. Vid Hedvigsfors fortsatte tysksmidet till år 1866, då det ersattes av franche-Comtésmide. Under ett par år på 1870-talet prövades lancashiresmide, men franche-Comté dominerade till smidesverksamheten lades ned år 1902.


Bilden är tagen 1888 med labbet och det vita sädesmagasinet till vänster, herrgården och brukskapellet till vänster i bakgrunden, brukskapellet revs 1903.
Källa: Teckniska Museet.

Österbo masugn, som började byggas redan år 1741, stod inte klar förrän år 1746. Redan från början var masugnen felkonstruerad. Produktionen var låg och oregelbunden. I början av 1760-talet byggdes den därför om samtidigt som den flyttades en bit, men grunden var ändå så dålig att masugnen sprack. Trots upprepade reparationer och investeringar gav den klent utbyte. 1770 års vårflod raserade hela bruket och även masugnsdammen. Masugnen reparerades, men gick fortfarande mycket dåligt; under åren 1801-1821 blåstes den endast under fyra år. Åren 1848-50 byggdes den om och började därefter ge bättre resultat. År 1866 lades masugnen ned och tackjärnstillverkningen flyttades till Moviken.

Bruksmiljöer
Hedvigsfors och Strömbacka och hyttorna i Österbo och Moviken brukar kallas Bjuråkersverken. Trots att de hade en gemensam ägare kom den yttre gestaltningen av de båda bruken att bli helt olika. Vid Strömbacka inordnades bebyggelsen efter ett bestämt mönster. I Hedvigsfors är detta planmönster inte lika tydligt. Bebyggelsen vid hyttorna var sällan byggd efter speciella planer.

Bruken styrde efter patriarkaliska principer och det var brukspatron eller förvaltaren som rådde över arbetarnas arbete och liv. Det var också ägarens smak som kom att prägla samhällets utformning.

Bruksfolkets liv liknade mycket böndernas. På bruket rådde en naturahushållning och bruket var genom sitt jordbruk och sin handelsorganisation nära nog självförsörjande. Till bruksmiljön hör därför ekonomibyggnader för jordbrukets behov. Även smederna hade mindre odlingar. De hade också rätt att hålla kor eller svin och smederna hade även tillgång till äng och ett potatisland. Smederna hade även rätt till fri bostad och utrymmen för husdjuren. Som del av lönen fick de ta ut spannmål och andra varor i bruksmagasinet.

Hedvigsfors verksbyggnader finns inte kvar. En nybyggd damm markerar dock platsen för den gamla bruksdammen. Arbetarbostäderna spridda runt det centrala området, vars huvudsakliga miljökaraktär skapades av bruksherrgården, ett par magasin och några arbetarbostäder i vit puts. Det enda magasinet, en vitputsad stenbyggnad från 1836, utgör ett framträdande inslag i bruksmiljön.

Transporter
  Den malmbrytning man försökte sig på i Bjuråker gav klent resultat. Malmen togs därför från Roslagen och Utö i Stockholms skärgård och fraktades med båt till Håsta Udde  vid Hudiksvall. Där lastades den om till hästforor som på vintern körde till Hallbo lastageplatsvid Norra Dellen. När isen gått upp transporterades malmen på pråmar eller haxar till Friggesund och Moviken.

Källa:
Boken, SVÅGADALEN
Utgiven av Hälsinglands museum 1990


O W Hägg, var inspektor vid Moviken 1872-1877 och förvaltare vid Hedvigsfors 1878-1903.

 

 

KALENDARIUM

1730. Brytbar järnmalm upptäcks i Gocktjärsgruvan vid Österbo och i gruvan vid middagsberget i Sumås. Middagsberget kallas numer för Gruvberget. Malmfynden innehållande 39 – 40 % järn gjorde det möjligt att få anlägga masugnsdrift i området.

1741. Hedvigsfors (Aldersfors) får sina privilegier. Ägare är Auskultanten Daniel Ahlbom.

1742. 29 mars, beviljas Daniel Ahlbom privilegier om att anlägga hammarsmedja i Strömbacka.
Privilegiet är undertecknat av bl.a. Emanuel Swedenborg som då var assessor i bergskollegiet.
Kontrakt skrevs med bönderna i Bjuråker om köp av mark och skog. Kontraktet bröts ganska snart.

1745. Nya privilegier godkännes. Det fanns tre villkor för att få anlägga järnbruk. Att det
fanns vattenkraft, skogar till framställning av kol och byggnadsmaterial, samt tillgång på malm. Här fanns orörda skogar, vattenkraft och 39-40 % malm.

1746. I mars månad är Hedvigsfors masugn, den s.k. Österbo masugnen, färdigbyggd liksom tillhörande hammarsmedja. Första året tillverkades 147 skeppund tackjärn eller 21 991 kg av malm från intilliggande gruvor. Trots ca 40 % järnmalm blev resultatet dåligt, varefter gruvdriften lades ner. Malmen innehöll för mycket svavel och fosfor vilket gjorde att det gick ”rödbräcka i järnet som blev sprött och inte användbart. Under en tid lär man tagit malm från Persbergs eller Morvalls gruvor i Ljusdal invid Färilagränsen

1751-52. I Hedvigsfors tar Erik Runer över efter Daniel Ahlbom.

1752-1755 utökas ägandet med John Smaraeus

1752. Efter fyra år är smedjan i Strömbacka provkörd och godkänd.
Från hamnen i Moviken skeppas färdigt järn två mil till Hallbo (vintertid med häst över isen) därifrån transporteras det drygt 1½ mil med häst till Hudiksvall för utskeppning.
I omvänd riktning transporterades malm som roddes och seglades till bryggan i Avholm för vidare transport till masugnen i Österbo. Namnet Friggesund användes inte ännu.

1755. Aldersfors byter namn till Hedvigsfors. Samtidigt som Jennings & Finlay tar över ägandet av bruket mellan 1755 – 1761

Österbo masugn är stängd

1756 – 74. Strömbacka ägs till hälften av Baron Per Abraham Örnsköld.

1757. Efter åtta års uppehåll producerar Österbo masugn 450 skeppund tackjärn. Året därpå 605 skeppund.

1761 – 73. Ägare av Hedvigsfors är John Jennings. Han startar bruket i Hassela 1761 som får namnet Franshammar efter sin avlidne fader Frans. Läs här om Fransammars bruk

1760. Under 1760-talet blev den gamla vägsträckningen, Bjuråker –Strömbacka – Bergsjö
iordningställd och förbättrad. Vägen över Gimskogen är idag en av länets ålderdomligaste och mest välbevarade vägar. Vägen anses ha ett stort kulturhistoriskt värde.
Österbo och Långvinds Bruk får de första rostugnarna i landet. Rostugnen i Österbo var 12 meter lång och sex meter bred. Först på 1830-talet börjar rostugnar byggas på höjden.

1763 – 1764. Österbo masugn byggs om. Hyttan byggdes som mulltimmerhytta till nio alnars höjd. Efter 35 ½ dygn konstateras att hyttan trots djupgrävning och stenfyllning kom att stå på osäker grund, varför den sprack. En källåder under stället var orsaken.

1764. Österbo masugn äges gemensamt av Örnsköld och Jennings. Efter fem års uppehåll producerar Österbo 152 skeppund tackjärn. Året därpå 489 skeppund

1770. Den kraftiga vårfloden får dammen en halvmil ovanför Hedvigsfors att rämna.
Vattenmassorna störtar med förödande kraft över bruket och förstör hammardammen med smedja, såg och kvarndamm, två järnbodar och 800 stigar kol. Även Österbo masugnsdamm spolieras och 1500 skeppund rostad malm bortfördes. Reparationer igångsattes genast.

1775. I Hedvigsfors blir herrgården färdigbyggd i en våning.

1784 – 92. Ägare av Hedvigsfors är Sara Elisabet Schissler.

1796 – 1810. Ägare av Hedvigsfors är Anders Smaraeus

1797. Efter 31 års uppehåll producerar Österbo masugn 409 skeppund tackjärn. Under masugnens 50 år har produktionen endast varit igång under sex år och då tillverkat sammanlagt 2077 skeppund tackjärn.

1810 – 13. I Hedvigsfors ligger driften nere.

1813 – 16. Riksbanken som tagit över Hedvigsfors säljer nu bruket på exekutiv auktion den 24 mars till brukspatron Anders Schærström för 14.800 rdr specie.

1816 – 27. 19 juni ropar Baron Kasper Wrede in vid offentlig auktion på Hagalunds Värdshus, Strömbacka bruk för 42. 300 riksdaler banco. Påföljande dag köper han även Hedvigsfors bruk av Anders Schaæström för 33. 324 riksdaler banko. Bjuråkersbruken inkluderade fyra lastageplatser och en mängd skogsfastigheter.

1817 – 31. 18 augusti återköper Anders Schærström Hedvigsfors bruk för 36.000 riksdaler banko.

1826. Kasper Wrede låter uppföra en dubbel kolugn med fyra eldstäder i Friggesund
Ugnen försåg årligen Moviken och Österbo masugnar med 1500 – 2000 stigar träkol.

1848. Österbo masugn stängd för ombyggnad

1852. Hedvigsfors bruk uppger att de tillverkat 1347 liter brännvin. Brännvinet lämnades till arbetarna som en extra löneförmån till jul och midsommar eller vid någon bra utförd prestation. Förmånen upphörde både i Hedvigsfors och Strömbacka omkring 1870.
På 1600-talet var det bryggarskrået som hade rätt att tillverka och sälja sprit men hembränningen var så omfattande att den förbjöds i lag 1718. År 1731 fick ägare av i mantal satt jord rätt att bränna brännvin mot årlig avgift till kronan och år 1800 får jordbrukare rätt till husbehovsbränning mot erläggande av viss avgift

1855 var missbruket så utbrett att all husbehovsbränning förbjöds. Den sprit som framställdes gjordes av säd eller potatis och hade en stark smak av finkeloljor varför man tillsatte kryddor av malört och kummin. Först på 1870-talet startade L. O. Smith bränneri på Reimersholme och kunde lansera ”Absolut renat” brännvin.

1856 – 76. Per Adolf Tamm avlider i lungsäcksinflammation den 24 juli 1856, 82 år gammal. Han hade varit en ovanligt driftig och framsynt företagsledare, som nedlagt mycket arbete på sina bruks utveckling. Den som tog över ledningen av Österby – Strömbackaverken årtiondet 1856 – 1865 var P A Tamms systerson Carl Östberg, brukspatron på Älvkarleby. I sitt testamente av den 30 maj 1851 med tillägg av den 3 december samma år och den 17 januari 1852 hade P A Tamm lämnat detaljerade föreskrifter, hur hans familjebolag skulle förvaltas i 20 år efter hans bortgång. Tamm efterlämnade en förmögenhet på nära 4,6 mill. kronor.

kal-005-hedvigsfors 
Österbo masugn vid Hedvigsfors med labbit till höger och kolhuset till vänster.
Foto ur Iggesundsbruks Historia del 1.

1867. Österbo masugn vid Hedvigsfors läggs definitivt ner efter 121 år.

kal-003-hedvigsfors
Österbo masugn efter nerläggningen. Bild utlånad av Roland Norin

kal-004-hedvigsfors
Den nerlagda Österbo masugn vid Hedvigsfors. Bilden utlånad av Roland Norin

Andersfors järnbruk anlades efter en 1793 hållen bergsmästarundersökning av Anders Smareus, vilken var delägare i Hedvigsfors bruk och Österbo masugn. Den 8 sept. 1806 erhöll Smareus privilegier på en hammare och två härdar för 450 skeppund stångjärnssmide.

1875-77 Herrgården i Hedvigsfors genomgår en omfattande reparation

1876. Aktiebolaget Iggesunds Bruk bildas och tar från den 31 juli över Strömbacka, och Hedvigsfors smedjor och Movikens masugn. Brukspatron blir Friherre Gustav Tamm

1905. Hedvigsfors kapell rivs.

1919. Ny rättare i Hedvigsfors (42A33) Erik Johansson född i Frisbo 1876. Han blev kvar till 1941 då han flyttade till Forsa

1922. Från Hedvigsfors dras högspänningsledning till Moviken.

1932. Vid Hedvigsfors Herrgård uppförs uthus med vedbod, iskällare, tvättstuga mm.

1949. Bröderna Lindgren upphör med sitt manufaktursmide vid Hedvigsfors. Det hade pågått sedan 1891.

1997. Hedvigsfors Herrgård genomgår ännu en omfattande renovering. Annexet byggs om till att endast innehålla övernattningsrum. Ny bastu byggs på andra sidan ån.

Aktiebrev om NORDRYSKA TRÄVARUAKTIEBOLAGET, ur egen samling


Ett tidig vykort avsänt från Hudiksvall 1892 till Brukspatron, Riddaren Arvid Lindman, bosatt på Norrlandsgatan 34 i Stockholm


Vykortets bildsida med julhälsningen från Hudiksvall

 

 

Arvid Lindman:

Amiralen på Hedvigsfors Herrgård


Arvid Lindman

Arvid Lindman föddes den 19 september 1862 på Österby bruk, där fadern Achates Lindman var förvaltare. Modern hette Ebba Dahlgren och var från Stockholm. Föräldrarna gifte sig 1851 och i äktenskapet föddes sex barn av vilka sonen Arvid var yngst.

Achates Lindman blev förvaltare på Österby 1850 och tjänade där först under den legendariske brukspatronen Per Adolf Tamm och sedan under hans efterträdare Carl Östberg och P A Tamms sonson Gustaf Tamm.

1873 blev Achates Lindman bruksförvaltare för Iggesund och 1877 VD för Iggesund AB, vars förvaltning då skildes från Österby och Strömbacka.

Genom familjens flyttning till Iggesund kom alltså Arvid Lindman i unga år till Hälsingland. 1873 började han vid Hudiksvalls läroverk, där han sedan gick sex terminer och slutade med bra betyg. Han fick också många kamrater där. En av dem var Nathan Söderblom, som blev berömd ärkebiskop och fredspristagare.

Sommaren 1876 genomgick Arvid Lindman en förberedande kurs i Stockholm för inträde vid sjökrigsskolan som utbildade sjöofficerare. På hösten kom han in vid skolan, där han fick kamrater som skulle visa sig betydelsefulla för honom senare i livet, bl a Marcus Wallenberg och prins Oskar.

Sjöofficer
Som nybliven underlöjtnant vid flottan deltog Lindman från december 1883 till april 1885 i en uppmärksammad världsomsegling ombord på fregatten Vanadis. Han skrev då många brev hem till familjen, där han inte bara berörde privata frågor utan också dryftade vad som hände inom faderns verksamhetsfält och i Hälsingland och Sverige i övrigt. Det är här som hans politiska intresse börjar skymta fram.

1887 blev han löjtnant i flottan och året därpå gifte han sig på Rörstrand med Annie Almström, dotter till industrimannen och politikern Robert Almström. Vigselförrättare var kyrkoherde A.W. Staaff, far till Lindmans blivande politiske motståndare Karl Staaff. En son och två döttrar kom att födas i äktenskapet.


Vykort ur egen samling

Industriledare
Arvid Lindman ansågs som en lovande sjöofficer, men 1899 lämnade han den militära banan för att börja sin tjänst vid Iggesunds bruk. Vid denna tid var hans far Achates Lindman chef för alla tre bruken i Iggesund, Österby och Strömbacka.

Redan 1892 avlöste Arvid Lindman sin far som chef för Iggesunds Bruk. Samma år blev han ledamot av Gävleborgs län landsting och kapten i flottans reserv. Han visade sig snart vara både skicklig och framsynt i rollen som industriledare. 1889 gav han ut en bok på engelska om Iggesundsbolaget.

Vid sekelskiften fick han genom Marcus Wallenberg ett anbud att bli chef för det då nystartade LKAB. Han accepterade och var under drygt ett år en effektiv och även välbetald ledare för detta företag.

Därefter återgick han till sin befattning vid AB Iggesunds bruk och 1903, då företaget delades genom försäljning, blev han chef för Strömbacka AB, dit Hedvigsfors också hörde. Han var först VD och senare styrelsens ordförande. Trots att han under de kommande decennierna tilldelades allt betydelsefullare officiella uppgifter med stadsministerämbetet som höjdpunkt, stod han hela tiden kvar i Strömbackabolagets tjänst ända till 1923, då företaget återförenades med Iggesunds Bruk.

Stadsminister
  Redan 1902 avslog han ett erbjudande om att bli finansminister, men 1904 kände han sig mogen att på allvar ägna sig åt politiken. Då invaldes han av Gävleborgs läns landsting i riksdagen och gjorde därefter en mycket snabb karriär. Han blev samma år generaldirektör för televerket, ett uppdrag som han skötte bara en kort tid eftersom han 1905 utnämndes till sjöminister. Den befattningen innehade han bara några månader innan han 1906 första gången tillträdde som statsminister.


Två vykort ur egen samling

Efter utnämningen till sjöminister blev han kommendör i flottan och när han avancerat till statsminister blev han på samma sätt av kungen befordrad till konteramiral. Det var därför han ofta kallades för ”amiralen”.

Det skulle föra för långt att mer detaljerat redogöra för hans insatser som politiker och statsman, men sammanfattningsvis kan sägas att han under sin aktiva tid var Sveriges ledande högerpolitiker och genom sina olika befattningar en av landets mest kända och inflytelserika personer.

Det var han som sammanförde olika konservativa grupper i riksdagen till en gemensam, riksomfattande valorganisation. Allmänna valmansförbundet, vars ordförande han var åren 1913 – 1935. Han bidrog därmed till att lägga grunden till det svenska högerpartiet, som senare bytte namn till Moderata samlingspartiet.

Hans första period som statsminister varade till 1911 och han var då bl a med om att genomföra en viktig rösträttsreform. Några månader 1917 var han utrikesminister och under åren 1928 – 1930 återkom han i en andra period som statsminister.

Chefskapet vid Strömbacka blev givetvis avbrutet av alla hans andra maktpåliggande uppdrag men aldrig uppgivet. Även om han måste lämna dan dagliga ledningen till andra så var det ändå han som var med och avgjorde de viktigaste besluten.


Herrgården i Hedvigsfors byggdes 1775 som envåningshus. Åren 1875-77 byggdes den till med ytterligare en våning. 1903 rustades den upp och blev därefter sommarbostad åt Arvid Lindman.

Trivdes i Hedvigsfors
Han blev en välkänd figur i Dellenbygden och kallades ofta ”amiralen” eller ”excellensen”. Hans fasta punkt på orten var herrgården i Hedvigsfors, som han fick disponera också efter 1923. Så fort han hade tillfälle brukade han fara dit. Han trivdes utmärkt i de rymliga rummen med dess gamla möbler.

Den modernaste möbeln var hans skrivmaskin på vilken han skrev många politiska tal. Herrgården saknade moderna bekvämligheter och det var först 1934, när dåvarande kronprinsparet inbjudits på besök, som toalett och badrum inreddes i flygeln där de skulle bo.

Lindman var ju en strängt upptagen man som när han var i Stockholm inte hann läsa annat än tidningar, riksdagstryck, politisk litteratur och liknande. Men i Hedvigsfors kunde han ta sig tid att också läsa tjocka böcker. Ofta var det historiska verk eller memoarer som han läste.

Ibland höll hanföredrag för lokalbefolkningen i Hedvigsfors samlingssal, bl a om astronomi som särskilt intresserade honom. Det hände också att han framträdde med mer officiella anföranden i Dellenbygden. Under sin första statsministerperiod höll han t ex i Delsbo tal 1906 om rösträttsfrågan och 1908 ett högtidstal på den stora Hälsingestämman.

Åtskilliga av uppgifterna kommer från Ivar Anderssons bok ”Arvid Lindman och hans tid”. Där beskriver författaren Dellenbygdens natur i berömmande ordalag och fortsätter: ”Arvid Lindman älskade denna bygd, och Hedvigsfors var för honom platsen framför alla andra. Andersson citerar också några rader Lindman skrev till en politikerkollega: I går hade jag en härlig skogspromenad — gick några timmar i de härligaste skogar, drack mjölk i torpargårdarna och åt smörgåsar.


Texten på skylten lyder: Arvid Lindmans röse 1903-1936

Skogsvårdare
Ibland hade han skogsvaktare med sig på sina skogspromenader. En av dem har vittnat om att ”det var roligt att gå med amiralen, han gick raskt och hade gott humör, han piggade upp en annan”. Lindman hade också för vana att plocka upp stenar i skogen och lägga samman dem till rösen. Ett sådant röse finns kvar och har försetts med en skylt.

Han insåg till fullo skogens värde och engagerade sig mycket starkt i skogsvården. Han blev med tiden mycket sakkunnig på detta område. Strömbackaskogarna var också under hans tid ett mönster för god skogsvård.

Läs om Skogsexkursionen 1931.

Utöver skogsförvaltningen och själva industriverksamheten med tillverkning av tackjärn i Moviken och stångjärn i Strömbacka intresserade han sig också för jordbruket och kreatursskötseln och lät bl a köpa fina ras kor till ladugården i Hedvigsfors.

Dog i flygolycka
Lindman anlitade gärna det nya transportmedlet flyget, t ex. vid valturnéer, och det var därför naturligt att han också valde att flyga, då han 1936 gjorde en resa till England och Skottland. Återresan från London skulle ske på morgonen den 9 december, men när planet i dimmigt väder just hade lyft från Croydons flygfält träffade det några hus på en kulle, störtade och fattade eld. Av de ombordvarande sjutton personerna omkom fjorton, däribland Arvid Lindman.

Dellenmagasinet Mars 1999
Av Roland Sällström
Avskrift: Åke Nätterö



Hudiksvalls Posten den 12 december 1936

Mannen i kabinen

Amiral Lindman kämpade i det sista för att hjälpa andra

Telegrammen från den fruktansvärda olyckan vid Croydons flygplats i södra England, varvid amiral Arvid Lindman fann sin död, meddela, att den kvinnliga uppasserskan ombord på flygplanet undslapp med en vrickad fot efter ett hopp mot marken på hög höjd ur den störtade farkosten. Hon har berättat, att det var amiral Lindman, som hjälpte henne ut ur kabinen. Enligt hennes mening hade amiral Lindman kunnat undkomma, om han inte varit så ivrig att hjälpa medpassagerarna.

Han kämpade, heter det i den hemska skildringen, för att befria andra, till dess han själv blev begravd av spillror, från vilka han icke hade krafter att draga sig ur. Han förlorade sansen och brändes till döds i den brinnande maskinen. Om han i första rummet tänkt på att rädda sig själv, synes det vara så gott som säkert, att han kunnat tillhöra de överlevandes antal. Han gav alltså utan tvivel sitt liv för att rädda sina medpassagerare.

Om han i första rummet tänkt på att rädda sig själv … Amiral Lindman tillhörde dem, som aldrig i första rummet tänkte på sig själv. Han var hövding och ledare till hela sitt väsen. Hans handlingar utgingo som impulsiva reflexer ifrån en personlighet, som var helt genomglödgad av denna visshet, detta ansvar. En ledare skall offra sig för gemenskapen. En ledare får ej skatta åt fåfänglighet och prål. Han är ledare ej för sin egen skull utan för andras.

Den situationen, som vi på grundval av de tillgängliga uppgifterna kunna tänka oss ha utvecklat sig ombord på det störtade flygplanet, hur oändligt riskfylld och fasaväckande ter den sig icke för genomsnittsmänniskan? I förvirringen sökte en man uppbjuda all sin kraft för att rädda vad som räddas kunde. Det var amiral Lindman, nu som alltid beredd att följa mannens första plikt – och hedersbud: att bistå och skydda dem, som behöva hjälp och undsättning. Så handlar en sjöman, en man av hjärtats adel.

Det må tillgivas oss, om vi inför detta sista vittnesbörd om amiral Lindmans dödskamp därute i främmande land känna hjärtat svälla av stolthet, beundran och tacksamhet över, att han var vår, att han stått i vår spets, att han var sig själv, en plikttrogen, varm och till sitt sista andetag god och stridande människa.

 

 

Ett axplock bilder från Hedvigsfors 


En tidig bild från Hedvigsfors bruk.



En tidig bild från Hedvigsfors bruk.



Flygfoto från 1940-talet



Dammen och sågen från 1940-talet



Ingalunda gård som byggdes av handlare Fridolfsson.



Handlare Fridolfsson sittande utanför sin affär. Mannen till höger är okänd

—42 D 7— Handlare Fridolfsson enl. Bjuråker-Delsbo-Norrbo släktregister

(C85) FRIDOLF KASPER FRIDOLFSSON, * 20/10 1867 i Ö.-Lövsta, Upps. G. 25/5 1890. Handl. i Hedvigsfors, Bjuråker. † 14/2 1935.
1 KAROLINA FREDRIKA LINDGREN, * 2/9 1870, d. t. klensmed P. Lindgren i Hedvigsfors.
ELNA SOFIA * 12/9 1890                                    16
HARALD ELIAS * 2/5 1895. † 3/11 1921
MÄRTA INGEBORG * 3/5 1898                             17

 

 

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller donation senare,  mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78

Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök och välkommen åter!

Sammanställt av Åke Nätterö


Tillbaka till toppen – till Bosatta i Hedvigsfors. till Andersfors bruk.

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *