Skål-låten på forsamål

Berättelsen om SKÅL-LÅTEN utspelades på 1860-talet. Den är skriven av Fredrik Winblad von Walter 1934


Gillar du den här sidan får du gärna dela den med dina vänner


Har du en egen hemsida får du gärna länka till dellenportalen.se Tack för ditt stöd!


Använd sökfunktionen
Tryck ner  Ctrl,  håll kvar och tryck ner tangenten  f  och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du söka vad du vill i det här dokument.


Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan

 

SKÅL – LÅTEN

En spelmanshistoria på gammalt Forssamål

Hudiksvalls Tidningen den 6 mars 1934
Avskrift: Åke Nätterö

Den kände författaren och hälsingediktaren Fredrik Winblad von Walter har från sitt undangömda skogshem bland Järvsöbergen sänt oss en högst originell spelmanshistoria på landsmål, benämnd Skål-låten. Därtill har han fogat följande inledning, med några personligt präglade förklaringar över tid och rum där händelsen ”utspelades”, samt över tillkomsten av manuskriptet.

Den händelse som i följande spelmanshistoria är upptecknad på gammalt Forssa-mål passerade någon gång på 1860-talet

Mina föräldrar voro bosatta i Forssa, och min duktiga moder brukade klä brudar. Hon var med på här omtalade bröllop, då skål-låten höll på att misslyckas, men då genom Lapp-Doras mellankomst den farliga situationen räddades. Någon tid efter della händelse kom en nyckelharpospelare vid namn Hjort vägen fram över Hamre och stannade en tid hos oss. Han var en avsigkommen studios som livnärde sig på sitt harpospel och förövrigt en mästare uti att berätta historier.

I Hamre sammanträffade Hjort med Hedsta-lappen, en infödd forssabo med något av samma kynne, och dessa två landsvägens vandringsmän upptecknade på Forssa-mål, historien om skål-låten. Själva ”låten” har många versioner och har spelats av flera storspelmän i provinsen, den finns ännu i god uppteckning hos en känd fiolspelare i Forssa, som mästerligt spelar den på äkta gammalt manér.

Om historiens senare del fått en något djärv folkhumor till hjälp, så få vi skriva det på de båda författarnas glada humör och sprudlande fantasi. De äro båda för länge sedan gångna ur tiden.

Forssa-mål
Nisse på skojen var en orimeli braan bonne, men han hadde si svaga sia han å, måvätta, te villa betya bra mytje når han tog ti en fäjol. Nö for`n te Stöckhölm Nisse dänne mä e fuggellass, å nog sir ni, karn köfte säg på dä en fyrahånnra reksdalers fäjjol. Når bonn köm hem te Forssa varst föltje stöss, för maken till fäjjol hade int fånnes fårre i såckna, måvetta, å hä sätte högfäla varre å varre i Nisse på skojen. Snarast våga int e människa säga nöran atèn, allt för fäjjolen dänne.

Sö kömèn köranes ti grannåka fårbi Lånn ena dag, å hä hittas på dä en ”tåssgåbbe” stod sia ve vejen å ärna åke mä Nisse. ”Häv dä fùre väjjen, stråntgåbbe, vråla Nisse, å han hade ohisjeli te månlju, måvätta. Gåbbstackarn stöla raväg på huge i ditje fårstår ni, men söm han köm på fåtterna igen hov han f`ur säg: ”Jö ska allt pona däg Nisse, köm ihög hä”.-

Hä varst storbrölopp nö i såckna trast ätter Nisses körninga dänne, å Nisse hade voon te bli böen, han gette fäl dra upp låtane han på fyrhånnrareksdalersfäjjolen måvätta. Följte såt på sine plasser, prästen bremä brua å stråntgåbben på dalkarsännan la`mä två ytramässkärrar. Nisse köm å ställte säg innanför dörra. Allöhop steg upp å tog sine glas, för nöne vänta döm på skål-låten för då är han söm är sjölvaste hjarsta ti bröllesgången – Jussöm skål-låten ljuda, så blir bräloppen å helesta äktenskape.

Nisse hade fäjjoln på mäjjo, å hallt`i mitt på ströken å så börja hä låta ohyeli – jussöm Uven. Hä pep å hä knep –
Sö säger`n Pälmgren, hä var nyklåvkarn vånnn, ”stäm kvynten bätter Nisse, sö blir han vonstligare”. Nisse te skruva på kvynten, men nö gav alten ätter, å rätta`n te alten så flög båe grovsträngarna å gåle – å stalle dit i spissen. – Hä var strpngåbben dänn söm raväg hade förjorst fäjjoln för Nisse.
Hör at nö får ni höra!
I farsta stog Jonke i Trågstam ä en fyradalersfäjjol å bremä Jonke stod Lapp-Dora. Hä var meninga dä Jonke skulle spela för ”knutran”, men nö arna Dora ställa sö döm skulle få e riktiga skål-låt på storbröllopen hänne. Nisse köm raväg ut på gåln han mä skröttfäjjoln sin, men Jonke söm e skött stog innanför döra där Nisse stått fårre. Hör hä geck tell begrep ingan t`åv bröllesföltje, – Jonke sätta fäjjoln unner hako å hållte ströken rejält, så sän han rässom mållra å krumelura e varva överst på basen slänjde han sta nävenprässis söm han täntje mä lillfyngre kömma för ännan på grypbräjje. Å Forssasåcknens skål-låt köm så innerligen vackerst å klingane rent ljommane från fäjjoln, söm varsken de gamle häll onge hade hörst nöran slikan skål-låt fårrer.

– När Jonke hade sluta geck gammelgoffarn raväg från bolè å tog en i hanna. ”Å tack ska du ha Jonke för dö spela så snällt, jö har int vätta då såckna åger en slikan storspelman”, – Jonke böcka han å köm forst ut gönnöm döra. Dänne stod Lapp-Dora i farsta. ”Ni ska ha hjartans tack, Dora, för hä var ni å int jö söm spela”, sa`n å tog`na i hanna, – Jaha – Si hä var sö, att när Lapp-Dora växla öm spelkarrarne sö Jonke köm in, sända homånn dit`inytjelhöle bakaför ryjjen på`n å styrstam ä allihop så låten varst räkten å fäjjoln varst starskare än om hä hade väre en slikan för tusen reksdaler.

Hör at nö fölk voj ö säger: Hedesta elänne mä Nisse köm sä t`åv då hä var nåre gaphalsar från annersia såckna söm brua, mä ho var jänta, int hade extemera nö vidare, å nöne hade döm, tinja gåbben på dalkarlsännan te förgörta fäjjoln sö Skål-låten skull törska in. Stråntgåbban va rent höga på hä han, ätter dä Nisse hade stöla`n i ditje måvätta. – Men hä sa månge, att hade Lapp-Dora vönne fram e stånn fårre så hade Nisse spela söm en kar han, öm hä å hade såtitie stråntgåbbar på dalkarlsännan.

– För Lapp-Dora ho kunne ho.
Sän varst Forssa-skållåten varre sö omtala snarast sagt kringom hela väla. – Å så sportes`e änna te Kalle-kojen på Stockholms slott.

Konjen varst rent omytjene höga på te kömma at spellåtand änne. Hä getta fäl högsten på spelskala, (Dåvarande violinprofessorn vid Musikaliska akademin) våtra åv – mena konjen -, han som hade krafsa hop alle låtar söm fanns på jola, å nö var`n på treje mila bortstom å sopa at sä nä ”höffser” dänne å. – Men Skål-låen hade`n int fånne.

”Dö getta frästa på te lära dä`n”, sa konjen, ”döm säger dä han är omöjeli te ta ut, å nu å Lapp-Dora borste å Nisse å borste, å Trågsta-Jonke har laggt unna fäjjolane.

Sä häntesè ena afta att hä köm en gåbbe åkanes i trylla te kaftensboställe dänne Rolfsta. Majorn stog ute på gårsplan å komdera två sålldater söm arbeta mä sten te en källare. – Jonke i Tomta körste fram sten å värsje. Spelgåbben steg på in i storråmme å majorsfrun sätte fram drikskanna å bö`n vära så go. – Å nö köm-en fram mä ärene. Kärn pjåla ä dä han hade rest gönnöm hela såckna å inte träffa e jön söm kunna dra upp Skål-låten därinne.

”Vär int brydd för hä”, sa majorn, Skål-låten har vi hänne på täkta”, å dämme peka`n på Jonke i Tomta, ”han kan låten söm e katjesstytje å han sjongern sju gånjer för varst lass han körer, å ena gång når han selar åv å på. Hä ska bi klarst raväg, bare jö får ti Jonke”.

Majorn ut på gål`n te sollaterne n:o 3 Sjödin å n:o 10 Lif, å reà öpp nålit mä saka. – Döm skulle ta e långa gruva lina, söm döm hade te dra upp säà på storhäsja, å fästa ena ännan ve en säkran stenstolpe, å anneränna skålle slänjas över tatje å binnas på annersia i hagen.

Sjödin bann ännan kringom stölpan orimli säkerst å sän han slängt annerännan över tatje bann Lif repe rånt hagan. Hä var på ystännan hä, men på västännan getta döm sätta ihop två starka kjöder sa döm feck e  kjöderygla på var ända. ”Nöne”, sa majorn, ”slänjer Sjödin ena ännan tåv kjödre tvars oppom tatje på västerännan. Sjödin går på sörsia å Lifen på nörsia å når jö kömmer ut å vinkar mä tumen at er sö höller ni ti allt mä  ni örsker”. – Int nå-dera tåv sollaterna visste va hä skulle betya, men att hä var nå marskvardigt i  görninga hä förstod döm når majorn å Jonke böen på e riktiga traktering å så säger majorn å Jonke talas ve bakaför häbbre, å döm såg Jonke följa mä in i  storråmme där spelgåbbarn såt. Te börjans varst nö bå gåbben å Jonke böen på e riktiga traktering å så säger majorn te spelkarn dänne:

”Nön sätter ni er te`ress mä fäjjoln dänne, å på de här sia bole sätter jö mäg mä penna å papèr. Jonke i Tomta ska stå för ännan på bole å sjonga Forssa-skål-låten. Alle vät dä jö är en hårrabas te lantmätare. Nö spelar högsten ätter söm Jonke sjonger, å jö ritar ut alle krokarna på låten så här blir ena rektiga karsta påen”.

”Präsis sånan” sa spelgåbben. Men Nog fåndera`n,
Majorn geck ut å vinka mä tummen, sån sätta han säg å sa:

”K ö r” Hä varst sjongning nön dar Rollsta, ska ni vätta. Jonke rörste nålit på månn för te ta ton, men ättersöm han släppte på månnlju`varst hä varre ä varre för Sjödin å Lif te hölla ti kjödre. Sjödin vog fjorsta pånn å fyre marsk, men på halve låten stod döm på tårna å når skål-låten var sången å majorn köm ut låg Sjödin på backarn kölblå i syna tåv då han hade höllt i, mea Lifen sparska mä fåtterna ugaför fånstre. Si Lifen var nåre marsk lättare än Sjödin å dämä varsté sånan cvonslit mä karn måvätta.

”Jaha”, sa majorn, ”nö äre sånget. – Köm in nö karrar, för nön har spelgåbben dräje upp låten på fäjjoln å jö har satt`n på karsta, nön getta vi höra öm hä är räktit”.

Knäktarne gette in döm i storsalen, spegåbben drog upp låten å Jonke i Tomta sae: ”Nön hörer ni hör Forssa-skål-låten ska skötas. Han ska gå ätter väjjen å ätter kärrspöre, int höppa över hagan, ränna på täktan å in i skojen inna han kömmer tebaks på väjjen igjan”.

”Rätt, rätt” sa majorn å lika tåcke sa spelgåbben, – Hä fårstog knäkttarne döm å.

Vill ni väta mer, så varstè e dånnrane kalas ätterpå för bå knäktar å musikanter, hä räckte halva natta å litet tell. Säne har månge fäjjolister frästa spela skål-låten dänne, men blir hä int ätter majorns karsta sö är hä fåsk!

 

 

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller donation senare,  mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78

Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök och välkommen åter!

Sammanställt av Åke Nätterö


Tillbaka till toppen

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *