Sista avrättningen i Rengsjö 1832

Dellenportalen har samlat uppgifter om Mord i och omkring Dellenbygden.

Följ oss på Facebookoch dela gärna den här sidan med dina vänner


Gillar du den här sidan, glöm då inte att klicka på Gilla-knappen. Tack!

Var den här sidan intressant? Glöm då inte lägga den bland dina favoriter.


Har du en egen hemsida får du mycket gärna länka till oss


Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan

 

Sista avrättningen i Rengsjö

 

Hälsingerunor 1982
Av John Wästman
Avskrift: Viveca Sundberg

Den 10 maj 1832 föll bödelsyxan för sista gången i Rengsjö. Det regnade ihållande, när fångskjutsen från Gävle anlände med Anders Olsson från Österböle, som skulle få sitt straff för dråp på en kolare från Voxna.

I Rengsjö församlings dödbok för 1831 återfinns följande notis:
Den 18 juli begrovs med vanliga ceremonier Kolaren Jon Persson från Njupa i Voxna församling som natten mellan 10 och 11 juli blev mördad av Bonden Anders Olsson i Österböle. Jon Persson var känd som en ärlig, stilla och saktmodig man.”

Jonas Persson och hans hustru var den 10 juli 1831 på hemväg från Söderhamn. Komna till Rengsjö gjorde de ett uppehåll, så att både hästen och de själva skulle få en stunds vila. Man hade gjort upp en eld invid de s.k. Börsskäktarna och på avstånd kunde det se ut som om Anders Olssons skäkt löpte risk att antändas.

Ägaren var för tillfället på besök hos en granne och deltog i ett kalas, när han fick bud om de objudna gästerna vid linskäkten. Humöret rann på Anders Olsson och under rusets inflytande grep han tag i en påk och begav sig ner till sällskapet. Han angrep voxnabon med våldsamma slag mot huvudet, så att denne sjönk till marken.

Jonas Persson avled inte omedelbart utan levde till påföljande dag. Anders Olsson blev givetvis häktad och fördes först till gästgivaregården i Glösbo, som då var belägen invid Schöns affär. Länsmannen yttrade följande ord till Anders Olsson: ”Nu blir du skogvaktare.” Han menade, att den åtalade skulle bli dödsdömd och inte få vila i vigd jord utan ute i skogen.

Anders Olsson placerades senare på slottshäktet i Gävle, där han fick motta en del brev från anhöriga. Själv sände han även brev hem till de sina. En del av korrespondensen återges nedan. Först ett brev från hustrun den 11 oktober 1831.

”Min av hjärtat alltid älskade Vän.
Ditt mer än kärkomna brev av den andra ds har jag bekommit med de hemsända persedlarna. Det fägnar mig oändeligen att Du har hälsan och föredrar ditt lidande med tålamod. Give Gud att dessa dagar vore framskridna och vi åter finge i glädje och ro leva tillsammans. Du kan aldrig föreställa dig min oro och bekymmer samt ömmande tankar för dig. Ja ingen annan än Gud känner och vet detta. Emellertid önskar jag av allt mitt hjärta att du måtte med tålamod uthärda denna tid, med innerlig förbön hos försynen som styrer allt, att lindra ditt ådömda straff samt bidraga till vars och ens möjligast skonsamma behandling emot Dig, så nu som i den händelse Du kommer att undergå något straff.

Den glada underrättelsen får jag underrätta att jag, våra barn och föräldrar till denna dag fått åtnjuta en god hälsa, som gjort att tiden till denna dag för oss framskridit utan dagliga bekymmer. Med tillhjälp av släktingar och grannar och vänner har jag fått säden inbergad innan Mikaeli Mäss dagen, utom Svedjerågen som ännu är ute, men får snart ladas om detta Vackra Väder fortfar. Linet är även rivet och sänkt och till större delen uppdraget, det utgör å Röktalet 120. Alltsammans är försvarligen vackert så att vi med Guds välsignelse dermed kan hava vår utkomst. Med farbrors hjälp är Linet sålt för 6 R.D, härav jag nu härhos få Dig översända 20 R.D. varjämte sända Dig tillika med gråa kapprocken något mat Uti en säck. Som husförhören här snart börjar hållas och Du vet att varvet är på oss att hava det i år så vill jag bedja dig ofördröjligen underrätta mig huru Jag dermed skall ställa i händelse du dessförinnan icke är hemkommen, om jag skall tala med någon granne som har det i år eller ej. Sedan jag har fått Starkens Lasse och Andersses Olle tills vidare hjälp så går Gudsjelov arbetet någorlunda, ehuru icke med den säkerhet som om Du vore med själv. Jag Önskar därföre att Du snart måtte återkomma och lätta mina bekymmersamma dagar. Slutligen får jag översända många hjärtliga hälsningar ifrån mig och barnen samt föräldrar å ömse sidor, farbror i Glösbo med sina anhöriga samt alla övriga Släktingar såsom din Syster och svåger m.fl. ävensom alla grannar. Jag innesluter Dig i den Högstes omvårdnad och framdeles till min död din trogna vän och maka.

Gertrud Jonsdotter. 
P.S. Som Du vet att kalvskinnen blev bortstulna så får jag bedja dig underrätta mig om jag i stället skall skicka Getskinnen till barkning, sedan vi slaktat, så att fodringar till skorna därigenom erhålles.”

Även nästa brev – odaterat – kommer från hustrun:

”Min Ömt Älskade Make.
Den innerliga sorg och ängslan mitt hjärta bär för en olycklig make står icke att beskriva, knappt att tänka, om icke av Dig som ifrån den stund mitt hjärta blev öppet för Dig, känner mina rena och oförfalskade tankar. Underrättelsen om Din dödsdom har alldeles nedtryckt mitt sinne och ligger så tungt på mig, att jag må gråta och förgås av sorg. Hvad äro våra dagar annat än en kedja av bekymmer och vedermöda och världen en slipprig bana att genomvandra tills vi omsider den ena för den andra sednare hastar döden till mötes efter den ordning Gud oss förelagt. Du vet att jag gärna uppoffrar mig för din skuld om sådant stode att göra, men att ensam komma eller företaga en resa till Stockholm är jag för svag, min nedslagenhet och hela mitt sätt är dertill okänsligt utom ett litet barn binder mig beständigt hemma. Vore min svärmor så rask att hon derjämte kunde företaga en sådan resa, skulle jag söka att på något sätt därefter ställa mig, men nu är hennes hälsa och kraftförmåga så medtagen och nedtryckt att hon förmår intet. Oro och sorg och bekymmer har likaså värkat på henne som på mig och gör oss snart oförmögna till allt det nödvändiga. Jag hoppas det föreställer Dig och inser min belägenhet, med vilja utan förmåga att något kunna uträtta. Skulle icke en Böneskrift kunna av oss författas och avsändas utan att personligen vara med, därom kunde Du hos vederbörande göra dig underrättad och oss meddela. Så har våra dagar varit tillsammans men också hafva vi derunder haft många Glada stunder, skulle vi hava föreställt oss vid vår förening att vår upplösning var så hart nära, men allt är försynens skickelse, hans vägar med oss är outgrundliga men leda likväl till ett saligt slut, skulle ock icke dessa föreställningar vara min tröst vore väl också mina dagar icke många, ty att tänka mig med mina små barn snart sagt värnlös och beskyld, äro också ett hårt öde, men försynen som har bestämt allas våra öden har väl också icke uteslutet mig ifrån sin omvårdnad.

Emellertid slutar jag dessa rader under sorg och suckan och Överlämnar dig i den Allgode Gudens beskydd samt framlever din i döden trogne

”Gertrud Jonsdotter.”
Vid denna tid var inte skrivkunnigheten så utbredd bland allmänheten och det får väl anses tveksamt om Gertrud Jonsdotter själv skrivit dessa brev. Sannolikt har någon skrivkunnig person hjälpt henne med formuleringarna och utskriften, sedan hon delgivit denne sina tankar om sin situation.

Anders Olssons föräldrar hette Olof Nilsson och Margareta Andersdotter. Fadern levde vid tiden för dråpet men tycks ha avlidit samma år. I en handling daterad den 22 november 1831 anges Margareta som änka:
”Härigenom nödsakas jag uppsäga min käre son Bonden Anders Olsson här i Österböle, hvars vistande är Gefvle Slotts Häkte, ävensom hans hemmavarande hustru med Anhöriga, från all vidare befattning att längre innehava och begagna mitt ägda Krono-Skattehemman Nr 4 Österböle om Sju Öresland, vilket den till noggrant iakttagande på detta sätt meddelas oss. Rengsjö d 22 Nov 1831. Margareta Andersdotter i Österböle. Enka efter Bonden Olof Nilsson derstädes.”

I ett välformulerat brev till sonen i häktet uttrycker hon sin sorg och förtvivlan:
”Min ende son. Vad är för oss annat att göra än sörja och sucka under tyngden af de bördor försynen oss pålägga. Jag förmår snart intet, mina dagar skrida ock till målet. Jag förmår icke mer än innesluta Dig i den Milda Gudens omvårdnad och leva tills jag dör. En huld Moder Margta Andersdotter.”

Anders Olsson blev givetvis, som även nämnts i ett av breven från hustrun, dömd till döden. Han hade även tidigare varit i kontakt med rättsväsendet. Han var alltför illa känd för att någon skulle ställa sig upp och försvara honom. Olsson straffades redan 1820 för slagsmål och för ”förseelse mot föräldrarna” till 28 dagars vatten och bröd. För förseelse mot hustrun fick han stockstraff 14/2 1830. Vid tiden för hans sista brott var han endast 33 år gammal. Följande brev, som skrevs av Anders Olsson en månad före avrättningen, är ställt till hans syster och svåger.

”Gefle Slottshäkte d 10/4 1832. Älskade syster och svåger! Edert mer än kärkommit brev har jag bekommit vari jag finner Edert hälsotillstånd gynnande. Jag i den usle dock kan hända, och även vad jag hoppas sälla belägenhet, är även af den högste med hälsan begåvad. Svågers och Systers förut begärte besök i Gefle finner jag nu mera av nöden, utan må Ni hemmavarande Eder sinsemellan Överenskomma om hemmanet och annat efter Edert godtycke, dock boren I gemensamt se mina Barn till godo, samt äfven så Ställa att ej heller min hustru bliver satt på bar backe. Jag har nu lagt allt världsligt åsido, samt tager härmed av Svåger och Syster det sista avskedet, jämte av Syster Svärföräldrarna och innesluter jag Eder i den högstes beskydd för alltid ett ömt farväl.

”Anders Olsson.”
Dagen för avrättningen närmade sig obönhörligen. Den var fastställd till den 10 maj och skulle utföras på gränsen mellan Rengsjö och Bollnäs socknar. Avrättningsplatserna låg ofta på sockenråarna.

Transporten från Gävle med fångskjuts har fått ett vittnesbörd i riksdagsman Olof Larssons i Norrala dagbok. Han skrev den 10 maj 1832:

”1832 den 10 Maij halshöggs Anders Olofsson i Rengsjö och Österböle kl ½ 11va f.m. mellan Rengsjö och Bållnäs. Han åtfölgdes från Gefle af 2ne Gevaldier en Ridande med 2ne pistoler vid sidan av och vidhängande sabel – han anammade Herrans Heliga Nattvard i Rengsjö kyrka. Samma dag och dagen förut var ett ovanligt Regnväder…”

Man kan förstå, att det behövdes kraft och själslig styrka att nalkas sin hembygd i fångkärran med bevakning, att se de välbekanta gårdarna och sina grannar. För att inte tala om ankomsten till kyrkan, som säkerligen var välfylld denna dag.

Anders Olsson skulle alltså för sista gången delta i en gudstjänst. Stående i korgången fick han åhöra predikan. Efter gudstjänsten steg han åter upp i fångkärran. Bredvid honom satt prästen i Rengsjö under den fortsatta färden mot avrättningsplatsen. Där hade en stor mängd skådelystna samlats omkring den iordningställda Stupstocken, vid vilken skarprättaren stod beredd med sin yxa.

Innan halshuggningen skulle äga rum ställde sig prästen vid sidan av stupstocken och förestavade bönen Fader vår, vars ord upprepades av Anders Olsson. Innan han hunnit läsa bönen till slut, föll bödelsyxan och rättvisa var skipad.

Som framgick av en dagboksanteckning föll ett ihållande regn denna avrättningsdag i Rengsjö. De många åskådarna, som samlats trots skyfallet, skingrades och Anders Olssons kropp begravdes vid platsen för avrättningen. En halshuggen person fick inte vila i vigd jord.

På det ställe, där Jonas Persson föll offer för rengsjöbonden, lades riskvistar o.dyl. av förbipasserande personer från Voxna m.fl. platser. En liten hög bildades och byggdes på efterhand av sentida ättlingar och vägfarande. Ända in i sen tid har denna tradition fortlevt. Ännu 1970 fanns ett enkelt träkors uppsatt på avrättningsplatsen.

Hur gestaltade sig då de efterlevandes öden? Anders Olssons änka Gertrud gifte om sig 1834 med bonden Erik Pettersson, medan Jonas Perssons änka Elisabet Olofsdotter emigrerade med tre av sina fyra barn till USA tillsammans med Erik-Jansarna.

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78

Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök och välkommen åter!

Sammanställt av: Åke Nätterö


Till toppen

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *