Hälsingland under 1300- och 1400-talen

Hälsinglands näringar och Handel på 1300- och 1400-talen är skriven av antikvarie Jan Lundell, Hälsinglands museum 1997


Läs om Hälsinglands historia.


Gävleborgs vägars historia.


Svenska språket.


Hälsingebocken.


Fornminnen i Sundede – En Facebookgrupp med ett stort historiskt kunnande


Hälsingelagen.


Skogbonaden från 1200-talet


Mode – Wikipedia


Hälsingemålningar – Wikipedia.


Sveriges ekonomiska historia.


Mynt under medeltiden och Vasatiden.


Prisomräknare från medeltiden till nutid.


Läs om Delsbo socken 500 f Kr. – 1400-talet.


Medeltiden– Wikipedia


Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. Nu kan du söka vad du vill i sökrutan upp till höger eller ner till vänster, beroende på vilken dator du har.


Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan

Hälsinglands tidiga historia


Vikingatid cirka 800 till slutet av 1000-talet. Europa anno 912 från Historiska kartor. Vid den här tiden var Helsingland halva Sverige, Finland och Ryssland.


Läs om 800-talet900-talet1000-talet1100-talet1200-talet1300-talet1400-talet


Hälsingland på 1300- och 1400-talen

 


Olaus Magnus karta över norden år 1539 har han i första hand markerat sockennamnen. Några anmärkningsvärda undantag finns dock t ex den marknadsplats, nundine, invid hamnen i Hudiksvall.

Hälsinglands näringar och Handel på 1300- och 1400-talen

I början av 1300-talet betalade Ångermanland och Medelpad samt Sunded och Alir (dvs Hälsingland) en årlig gäld till Uppsala domkyrka. Efter 1314 erlades skatten in natura och därmed får man en viss uppfattning om landskapets näringar.

De olika gärdespersedlarna och hur mycket som skulle erläggas uppräknas i en ordning som sannolikt motsvaras av deras betydelse i respektive landskap. Man finner då att Fiske, jakt och handel var huvudnäringar. Åkerbruk förekom, men spannmål tycks ha spelat en underordnad roll som handelsvara i alla landskap utom i Sunded (dvs Norrhälsingland). Förmodligen skall man därför inte bortse från att åkerbruket även i övriga områden har haft stor betydelse redan under medeltiden.

Näringarna varierade alltså, men gemensam var handels som omtalas från samtliga landskap och det var den handel som gick över havet som beskattades. Hur många skepp man seglade med uppgavs inte, men man kan nog räkna med att det var ganska många eftersom det fanns anledning att beskatta dem.


Del av Skogbonaden – klockorna i kyrkans klockstapel ringer in.

In- och utrikes handel på 1400-talet
Den handel som man kan misstänka bedrevs på 1300-talet fortgick även under 1400-talet. Man handlade ute på landet i gårdarna, men också i alla de hamnar som fanns utefter kusten.

Handel och hantverk var stadsnäringar. Sådana fick inte utövas utanför städerna, och sedan Magnus Eriksson försökte på 1300-talet avskaffa allt landsköp. Bönderna hade dock rätt att sinsemellan handla med s k ätande varor. Andra varor skulle föras till städerna. Utrikeshandel var förbjuden.

På grund av de stora avstånden och avsaknaden av städer i Norrland och Finland var den olaga handeln inte bara svår att kontrollera, utan också nödvändig. Den enda staden som fanns innan städerna Hudiksvall och Härnösand som grundades 1582 och 1584 var ju Gävle. Här uppe, åtminstone i Hälsingland, hade befolkningen ända sedan vikingatiden idkat handel i olika former. Det har t ex sagts om de hälsingska köpmännen att de var ”storkapitalister med vidsträckta handelsförbindelser både när och fjärran” och att de med tiden kom att inta en ställning som var jämförbar med städernas medborgare.

Ett viktigt dokument som berör den medeltida handeln har bevarats om hälsingarnas handelsverksamhet vid mitten av 1400-talet. År 1446 fick Gävle sina stadsprivilegier. Samtidigt bekräftade kung Kristoffer hälsingarnas handelsrättigheter, som alltså bör ha gällt sedan långt tidigare. Den gången fick de rätt att fritt handla med spannmål, salt, lärft, vadmal samt järn- och kopparvaror som de själva seglade med till inrikes hamnar. Det var även tillåtet för främmande handelsmän att besöka hamnar i Hälsingland.

Hälsingarna lyckades även framgent hävda sina kommersiella intressen och vid flera tillfällen kunde de utverka speciella privilegier, något som  tyder på att hälsingarna inte ville acceptera beroende av stockholmarna.


En av de största marknadsplatserna utefter Norrlandskusten fanns i Torneå. Andra betydande marknader och hamnar fanns på Härnön och Hudiksvall. Här på Olaus Magnus bild från 1555 idkas byteshandel med bl a fisk och järnvaror.


 Källa:
Det mesta är hämtat ur Jan Lundells skrifter om, Köpmän och Hantverkare i 1500-talets Hälsingland och Hälsingevaror under 1500-talet, Hälsinglands museum 1997.
Jan Lundell skriver:
De uppgifter om köpmän och hantverkare i 1500-talets Hälsingland som här har sammanställts och kommenterats ingår i en större undersökning av hälsingeböndernas ekonomi i slutet av 1500-talet. Tanken är att detta material skall kunna belysa och förklara bakgrunden till Hälsinglands rika folkkonst i anslutning till det pågående samarbetet med Hälsinglands väggmålningar. Den viktigaste källan har varit kronans räkenskaper som förvaras i Kammararkivet i Riksarkivet, Stockholm

Dessa av Jan Lundell framforskade uppgifter har vi med tillstånd från antikvarie Jan Olov Nyström fått rätt att skriva av och digitalisera för att många fler ska få möjlighet att lära mer om Hälsingland under 1300- och 1400-talen.

 

 

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök och välkommen åter!

Sammanställt av Åke Nätterö


Till toppen

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-60062

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *