Häxprocesser i Delsbo

 
Utefter riksväg 84  mellan mellan Norrväna och Långbo ligger några bergsbackar som av ålder kallats för Stegelbackarna. Man kan undre vilka tragedier som utspelats där.


Läs om fler Häxprocesser i Sverige på Wikipedia


Läs om häxsalva.


Följ oss på Facebookoch dela gärna den här sidan med dina vänner


Gillar du den här sidan, glöm då inte att klicka på gilla-knappen. Tack!


Har du en egen hemsida får du gärna länka till dellenportalen.se


Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.


Avrättningsplatsen i Sättjära i Delsbo

1674 Vid årsskiftet till 1675 avrättades Gertrud Jonsdotter Bår, H. Anna Jonsdotter
Bår och H. Marit på Edshagen vid Sättjära, Delsbo för ”Trolldomslast”
(häxmakeri). Kyrkoherde Korbelius, som troligen var påskyndare av domen,
följde med kvinnorna till avrättningsplatsen. / J. Hansén; Trolldom och
häxprocesser i Hälsingland, sidan 219-223 samt Hillgren; En bok om Delsbo,
del 2 sidan 76-87.


Vilka tragedier döljer sig bakom namnet Stegelbackarna?

Tre kvinnor halshöggs och brändes i Delsbo

Kanske var det här som männen steglades vid samma tid som häxorna brändes på Edshagen efter vägen mellan Ede och Sättjära! Lenaeus nämner ingenting om detta. Däremot berättar han om prosten Jonas Korbelius (från Kårböle) i Delsbo, att ”Han hafwer och haft den stora sorgen, att han tre af sina egna Åhörare, som här i Delsbo Sockenstuga för Trolleri anklagades, öfwertygades och dömdes, har måst följa ut på Edes-hagen vid Sättjära, där de (nämligen, en hustru ifrån Skog, och tvänne hustrur från Swedja), äro blefne halshuggne och å båle brände” (Delsbo Illustrata, 1764). Detta hade berättats för Lenaeus av tre gamla sockenbor.

Vilka var dessa kvinnor och när tändes dessa bål?

Om detta ger bevarade urkunder klart besked. De olika källorna har refererats av Hanzén och senast av Ankarloo i hans bok om ”Trolldomsprocesserna i Sverige” (Stockholm 1972.

Det var den 21 okt. 1673, som de rannsakades och dömdes i Delsbo sockenstuga, ”tre trollpackor som fört barn till Blåkulla”, nämligen hustru Marit i Prättingberg, 70 år. Bår Anna Jonsdotter i Svedja, 53 år, och hennes syster Bår Gertrud Jonsdotter, 40 år. Om dessa hette det i domen, att de ”skola halshuggas och å båle brännas”.

Vad var det som hade hänt i Delsbo?

Vad var det som hänt efter tinget i Sjömyra länsmansgård, som gjorde att det blev en ny rättegång i Delsbo efter åtta månader?
Jo, den första anledningen var att det hade brunnit på Hammaren hos kaplanen, herr Peder. Eldsvådan hade förresten hänt natten till den 16 feb., samma dag som trolldomskommissionen hade anlänt. Och sedan hade det kommit fram flera omständigheter, som visade att eldsvådan hade med trolldom att göra.

Jonas Korbelius hade rett ut det hela och sammanfattat en ”relation” efter vad fem barn i åldern elva till femton år hade berättat. För honom. Och han hade säkert gjort det i god tro, trots att tre välbeställda fruar var med bland de anklagade, nämligen länhman Jon Olofssons hustru Marit i Sjömyra, löjtnant Stens Hustru Anna i Åkre och hustru Margit i Hovra. Dessa tre hade för övrigt hjälpts åt att tända eld på stugorna med sina eldbloss och även lyckats få några att brinna, innan de for till Blåkulla. Dit hade de även farit från brandplatsen. Askan hade de hängt upp i en ”possa” under taket.

Det var inledningen till vad som hände.

Korbelius blev kyrkoherde i Delsbo 1674 och samma år invaldes han som ledamot i trolldomskommissionen. De välbeställda fruarna hade troligen inflytelserika hjälpare och klarade sig från bila och bål, medan Margit från Prättingberg och de båda systrarna från Svedja fick gå i döden. Än i dag utpekas platsen, där bålet restes. Men det skulle dröja ett år, innan bilan föll över de stackars dödsdömda kvinnorna. Avrättningarna skedde vid årsskiftet 1674-75.

HT den 15 december 1973,  av Bror Jonsson


 

Trenne rannsakningar från Delsbo häradsting den 21 oktober 1673
samt tvänne rannsakningar från Ljusdals ordinarie
och e.o. sockenting jämte andra akter.
(Ur Nordiska samlingen)

Detta syns för tidsföljdens skull och sammanhanget inom Delsbo höra tas nu mitt i kapitlen ur Skoklostersamlingen, (se häxprocesser i Forsa) vilka sedan fortsätter.

För några år sedan antecknade jag ur handlingar i Nordiska samlingen i Uppsala universitetsbibliotek följande:

21/10 1673 från Delsbo. Tvänne rannsakningar från Delsbo häradsting över några trollpackor, som för barn till Blåkulla, nämligen h. Margit i Prättingberg 70 år, Bår Anna jonsdotter, 53 år och hennes syster Bår Gertrud jonsdotter, 40 år, —skola halshuggas och å båle brännas.

Samt från annan handling:

Tvänne rannsakningar från Ljusdals ordinarie och e.o. sockenting om dessa saker, antecknade jag inte ordentligt urkundernas signum i katalogen. Och nu (i aug. 1949) har jag inte kunnat återfinna akterna bland samlingens tusentals skrivelser. Jag kan därför inte komplettera dessa anteckningar efter protokollen. Inte heller har jag sett någon attest rörande de dömdas avrättande. I det avseendet är ju också Järvsö ensamt bland de andra socknarna. Det är heller inte straffens verkställande jag avsett att främst skildra utan i stället trolldomstron bland allmogen, prästerna och domarna av alla grader fr. o. m. ”konungen såsom den överste” t.o.m. ”befallningsmännen, de där sände äro av honom”.

Och om denna trolldomstro har vi i den här förut nämnda bunten handlingar i R.A. (se s. 16, punkt 3) bl. a. följande berättelser från Delsbo.

Relation.
Om några barn äro förda av trollpackor och hava sett huru den skadeliga vådelden är inkommen uti vällärde Hr Peders gård uppå Hammaren, vilket skedde natten emot de 16 februari, och barnens namn finns här undertecknade.

1, Bekänna de hava sett länsmans hustru H. Margit i Sjömyrra och leutnantskan Stens hustru Anna i Åkre och H. Margit i Hovra.

Barnen bekänna, att dessa förnämnda personer hava enhälleligen hjälpts åt att upptända elden, somliga hava varit in uti stuvorna, somliga utantill på väggarna med sina eldbloss, de hava ock uppå en höskulle velat där ansticka elden; ty det haver varit deras mening att sålunda uppränna hela gården, men det haver slagit dem felt. Över de husen, som de kunnat komma tillväga att uppbränna, hava de sig därutöver gjort ganska glada, där de sedan till ett stort tal trullpackor hava kommit tillhopa och där samlas, hava skrattat och brasslat (larmat), och när de äro komna till Blåkulla, hava de sig mera berömt, att de sin långa åstundan hava kunnat fullborda.

Barnen bekänna sig, att käringarna och barnen hava varit uppå Hammaren natten mot den 17 februari, där krafsat och letat att finna något, sedan hava de strax dragit till Blåkulla igen. Natten mot den20 februari hava de än(=åter) varit uppå Hammaren och glatt sig över den stora skada, ”med stoor skrattoyen”, sedan haver de där tagit av den brännda askan, var en något, barnen såväl som käringarna, och fört med sig till Blåkulla. Askan blev där lagd i en possa och sedan där upphängd under taket i Blåkulla. Detta betyga och vittna dessa efterskrivna:

Karin Olufsdotter i Svala, 13 år,
Peder Jonsson i Morha, 11 år,
Jon Olufsson, ibidem, 15 år,
Anna Eliasdotter i Duvnäs, 15 år,
Majorens styvdotter Annika, 11 år.

Att ovanskrivna barn en sådan relation gjort hava som i bokstaven, breven står attesteras.
Jonas Olai Korbelius
Pastor loci

Det myckna som för övrigt står på samma odaterat blad, vilket jag funnit blott i avskrift, gäller eldsättandet på Hammaren och nämns ingenting om trolldom. Givetvis gjordes eldsättandet medelst bloss, och tändandet skedde i sängarna i stugor och kamrar. Till ledning för datering meddelas, att Korbelius blev kyrkoherde i Delsbo år 1674 och s. å. ledamot av trolldomskommissionen.

Enligt domboken från Delsbo för den 26 jan. 1676 vittnade, på begäran av länsmannen Jon Olsson i Sjömyra, Anders Persson Thors, att hans moder och moderssyster i Svedja, som bägge för ett år sedan för trolldomslast blevo rättade, ”hade lockat sig (d.v.s. honom) att säga på länsmannens hustru, Anna i Åkre och Erik Jons hustru i Hofra att de intet äro där”. – Länsmannen begärde också att få höra vad vakterna vid ”de till döden dömda Gertrud Jonsdotter Bohr, H. Anna och H. och H. Marit, vilka för ett år sedan justifierades”, hade fått höra om hans hustrus rykte. Hon blev nu rentvådd från detta trolldomsrykte. Men det framgår av denna paragraf i domboken, att nyssnämnda Gertrud, Anna och Marit blivit avrättade vid nyårstiden 1674-1675.

Prosten Knut Nilsson Lenæus säger också i Delsboa Illustrata att Korbelius ”haver och haft den stora sorgen, att han tre sina egna åhörare, som här i Delsbo sockenstuga för trolleri anklagades, övertygades och dömdes, har måst följa ut på Edeshagen vid Sättjära, där de (nämligen en hustru från Skog och tvänne hustrur från Svedja) äro beklagne halshuggna och å båle brände”.

Detta skulle då ha skett efter Korbeli tillträde till pastoratet 1674, där K. synes ha dessförinnan tjänstgjort som adjunkt.

I ovannämnda strödda handlingar rörande trolldom och vidskepelse i R. A. finns också ”Några underliga och sällsamma relationer om det ynkliga Trolldomsväsendet som sanferdeligen äre skedde utij Delsbo och Hälsinglandh”.

Den 23 oktob. 1673 hände sig, att då Rdj. Dnj (= vördige herre) Pastoris Korbelij piga gick ut i fähuset till att sköta och stilla boskapen, blevo 2 kor borttagna uti hennes åsyn. Hon sökte uti alla hus och fägården och kunde inte finna dem igen. Liten stund därefter kom en beryktad trullpacka, hustru Brita i Mora be:d, ståendes i fägårdsporten och frågade pastoris fähuspiga, vad hon sökte efter. Svarade pigan:

Jag söker efter 2 kor, som för mig äro bortkomna. Då säger H. Brita, trullpackan, till pigan: Jag ser 2:ne kor stå upp under taket i halmboden. Pigan svarade och säger: Jag haver sökt och letat där åtskilliga resor tillförne och är de nu där, så hava visst trullpackor fört dem dit upp i halmhögen. Densamma halmbodedörren var så hög upp från jorden, att det är omöjligt, att någon ko eller häst kanhoppa därin. Samma kor blevo med största möda dädantagna och nedförda.

Relation om Per Olufssons dotter i Skogh.

Då Per Olufsson i Skog sände sin dotter Brita 11 år gammal, till sin svärfader Oluf Nilsson i Källeräng, att hon där sammanstädes skulle lära läsa i en bok, blev hon Brita så väl då som tillförne färd av trullpackor till Blåkulla. Per Olufssons andra dotter Karin 9 år, vilken var hemma, blev ock förd till Blåkulla var natt. Där fingo alltid båda systrarna råkas och talas vid om nätterna uti Blåkulla, ehuru väl mellan båda byarna Skog och Källeräng var en stor halvmil.

Emedan Oluf Nilsson nu hörde av sin dotterdotter Britas relation, att hon alltid fick tala med sin syster Karin uti Blåkulla, att hon skulle hälsa sin fader Per Olufsson med begäran han ville sända Brita ett par skor, efter hon var skolös. Natten därefter råkades systrarna uti Blåkulla. Brita fullgör och efterkommer sin moderfaders Oluf Nilssons begäran och befallning och talar med sin syster Karin om samma ärende. Om morgonen strax Karin vaknade, sade hon för sin fader, att Oluf Nilson hade begärt igenom Brita, det han med första lägenhet ville sända Brita ett par skor till Källeräng. Söndagen därefter fann Per Olufsson sin svärfader Oluf Nilsson på kyrkvallen och sade till honom: Jag haver fått hälsningar ifrån Ider genom min dotter Karin, det I haven begärt åt Brita ett par skor. Oluf Nilsson svarade och sade, att han även så gjort haver, på det han skulle förnimma om det var i sanning, att systrarna råkades i Blåkulla och kunde hålla ett sådant samtal som berättades.

Relation om ett barn i Edsänge.

Sist i november, då folket uti Edsänge vaknade en natt hörde de ett barn ynkeligen gråta på kornladutaket. Uppå samma tak sågo ock de barn, som av trullpackor plägade föras /: vilka samma natt vakade :/ en stor hop trullpackor och många barn på taken. De kände ock ingen det barnet, som grät på taket, och sade att det var Staffan Matssons i Norrväna.

Relation om barnens förskräckliga böner är så förskräcklig, att vi helst låter dem vara utan vår publicitet.

I samma bunt finns också ett litet blad

”Transumt av ett brev, som Erik Bryngelsson i Backen i Delsbo socken i Helsingland och hans hustru till sin måg Rustmästaren Erik Andersson och hans hustru i Nyens skantz skrivit Daterat d. 16 febr. A:o 1697.

Det vore mycket skriva om det gruvliga trulldomsväsende, som är uppkommet här i vår landsort, men det spisar inget papper, och här i Dilsbo spisar intet 3 ris papper till att notera allt. Här är intet barn som är under 15 år, som föres till Blåkulla var natt och 2 eller 3 gånger om natten. Barnen säger sig att de hava sett eder dotter, och hon fördes av (osäkert namn) men hon är straffad med eld och Öxa, samt Marit i Prättnigberg och Boo Anna. Här är många ärliga mäns hustrur som är beryktat till 66 qvinnspersoner, förutom manfolk – – -”

Källa:
Ovanstående är hämtat ur J. J:son Hanzéns bok ”Om trolldom och Häxprocesser i Hälsingland”,
kap. X: Delsbo häradsting den 21 oktober 1673.

 


Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du uppskattar den här sammanställningen och vill stödja vårt arbete är en gåva mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo, eller Swisha till 073-600 42 78

Tack för din hjälp – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök!

Sammanställt av Åke Nätterö


 Tillbaka till toppen

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *