Hästnäs i Bjuråker

Hästnäs är en vacker plats vid Norra Dellens strand


Läs om en gren till den här släkten som finns i Norrbobyn, – Pipars.


Gillar du den här sidan får du gärna dela den med dina vänner


Har du en egen hemsida får du gärna länka till dellenportalen.se Tack för ditt stöd!


Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.


Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan

 

HÄSTNÄS = Näset mot sjön var under tidigt 1800-tal beteshage för Strömbacka bruks hästar, kallat Hästnäset. (Erik Erikson 1932). Hästnäs finns på ytterligare nio platser i landet

Barnkoloni
Åren 1938-39-40, höll Brita Svensk barnkoloni i Hästnäs. Det var med 8-9 barn som under 5-6 veckor på sommaren fick vara där. Till sin hjälp hade Brita, Agnes och Aron Roos som drev kolonin.

Karta, Hästnäs

Gårdarna i Hästnäs



Hästnäs på 1960-talet



Hästnäs på 1910-talet

 

Ett äldre namn på platsen var Grossnäs/Näset

Uppgifter ur Bjuråker – Delsbo – Norrbo släktregister


Pållas – Pållasviken

—5 H V— Bjuråkers släktbok

IV PÅHL PEHRSSON, * 166., trol. s. t. bonden P. Erichsson i Västansjö 3, Bjuråker. Bonde i Västansjö 3 (1700-1711).  Troligen är det Påhl Pehrsson som gav platsen dess namn. Hans yngre släktingar blev de sista som bodde här.
CARIN PEHRSDOTTER, * 166.. Härst. okänd.
CHERSTIN * 1702                                             1


—1 H 6—
5 LARS JONSSONKRAFT, * 1773, s. t. nybygg. J. Larsson i Oxåsen. G. 28/10 1798. Anst. 1799 som sold. nr 150 vid Delsbo komp., Häls. reg. Deltog i flera slag under kriget 1808—09 i Finland o. blev sårad i högra höften under slaget vid Oravais. Kommend. 4 ggr t. Stockholm. Avsked 1812. Därefter kol. Bos. i Hästnäs, Moviken, o. sen. i Vatjärn, Frisbo, Bjuråker. † 9/6 1837 (vattusot).
15A3 CATHARINA WÅRD, * 16/3 1778, d. t. hammarsmed A. Wård i Hedvigsfors, Bjuråker. Utfl. t. Bergsjö 1850.
JONAS * 1799. G. o. utfl. t. Bergsjö sn 1824
ANDERS * 4/6 1811                                          8
BRITA * 11/4 1815. U tfl. t. Bergsjö sn 1839


—5 H 10—
6 OLOF PEHRSSON, * 6/4 1828, s. t. bonden P. Olofsson i Västansjö 3, »Pållas». G. 1/11 1860. Bonde i Västansjö 3, sen. bos. i Hästnäs,  Bjuråker. † 20/2 1903.
14A3 CARIN ERIKSDOTTER, * 16/10 1831, d. t. sold. E. Sporrk i Skärås, Bjuråker. † 23/11 1917.
PEHR * 3/12 1865. † 9/1 1870
KJERSTIN * 4/5 1871. † 11/8 1876 (scharlakansfeber)
Pållas-Olle avled 1903 och Carin, känd som Pållas-mora avled här den 23 Nov. 1917.


Vid skogsbrynet strax till höger om den praktfulla björken finns rester efter Pållas jordkällare


Det här är vad som återstår av Pållas raserade jordkällare.

Till huset hörde två små täkter och ett fähus. En lada finns på platsen och ungefär där den vackra björken står låg troligen Pållas-gården med hörande ekonomibyggnader.
Huset hade två rum med öppen spis, berättade Sven Olsson. Det revs omkring 1920.


Pållas-ladan som finns utefter vägen vid Pållas-viken

 

 

Junkars-gården i Moviken

—2 F 5—
3 ANDERS LARSSONBERG, * 4/1 1733, s. t. bonden L. Larsson i Näppänge 2. G. 1761. Anst. 1759 som sold. vid Delsbo komp., Häls. reg. Bonde i Moviken, Bjuråker. Junkars, Brann ner 1814.† 24/5 1796 (hetsig feber).
7H2 BRITA PEHRSDOTTER, * 26/2 1738, d. t. bonden P. Nilsson i Västansjö 5, Bjuråker. † 29/10 1816 (ålder).
KJERSTIN * 18/12 1762                                     6H10
PEHR * 26/10 1764                                           9
LARS * 15/11 1767                                           4A6
CARIN * 30/10 1770                                          6H7
NILS * 15/1 1780. † 12/9 1785 (huvudvärk o. svullnad)
ANNA * 13/8 1782. † 27/12 1853

—9—
5 PEHR ANDERSSON, * 26/10 1764, s. t. sold. A. Berg i Avholm, Bjuråker. G. 22/10 1797. Bonde i Hästnäs 1, »Junkars», Bjuråker. † 20/3 1845 (ålder).
22B2 KJERSTIN JONSDOTTER, * 3/3 1763, d. t. kol. J. Jonsson Bricka, Bjuråker. † 3/12 1840 (bröstsjukdom).
ANDERS * 8/5 1799                                          13
JONAS * 7/3 1803                                             29G13
BRITA * 7/6 1806                                             10B6



Den här bilden på gammelgården i Hästnäs är utlånad av Carina Olsson som bosatt i gården



Hästnäs 312. Junkar-hemmet är fastigheten till höger. Bild ur Bjuråkers-Blad 1989

Mangårdsbyggnaden och flygelbyggnaden uppfördes i början av 1700-talet. Stallet och ladugården är något yngre, logen är från början av 1800-talet. Ett härbre är av hög ålder. Gården elektrifierades 1917. Till gården hör en mycket gammal byggnad. Den har haft skottgluggar och har haft eldstaden mitt på golvet.

 Junkar-hemmet  

Brita Svensk född 1886, var dotter till Olof Andersson 1837 – 1931 i Hästnäs. Hon skrev ner en nio sidor lång berättelse om Junkar-hemmet. Olofs far, Anders Pehrsson 1799 – 1868 och farfadern Pehr Andersson 1764 – 1845, var båda Junkar- hemmets huvudpersoner.

Britas far Olof Andersson växte upp med både far och farfar vilka kunde berätta hur det verkligen gick till i Moviken och även visa platsen där Junkar-hemmet hade legat.

Olof Andersson berättar:
Min fars farfar (Anders Larsson – Berg 1733 – 1796) var bondson på Junkarhemmet i Moviken. Gården låg där handelsaffären var, Moviken 48. Jorden de ägde gick rakt ner på båda sidor om bäcken.

Gården var byggd efter dåtidens sed. Mangårdsbyggnaden stod för sig och var vänd mot söder.(Tvärs över affärslängan). Ladugård och stall i väster. Svinhus och vedbod och andra uthus i öster och norr. Bakom huset fanns en stor kase torrved. Den var deras ljus i mörka vinterkvällar och det var väldiga torrakor som forslades hem. Gården hölls samman med ett stort portlider vänd mot landsvägen.

Junkar-gårdens ägare Pehr Andersson var en sträv och allvarsam man. En fast karaktär och redbar i sitt leverne. Till utseende verkar han kraftig med en öppen blick, på samma gång lugn och bestämd. 1796 (samma år som masugnen blev klar) ingick han äktenskap med Kerstin Jonsdotter – Blank (1764 – 1845) från Ramsjö som hade sitt bodland i Moviken. Några år efter giftermålet övertog de hemmet och en del av Blanks som kom på Kerstins lott.

Det började bli trångt för de bönder som inte redan hade sålt sina hemmansdelar till bolaget. De som hade sina bodland i Moviken kunde lättare komma överens med bolaget. Bolaget hade alltid något ställe som passade bättre. Eller också blev de erbjudna att få bo kvar och bli kolare eller arrendator. De förespeglades med alla möjliga fördelar bara de fick äganderätten till marken.

De tog bit för bit år efter år.
Klockars”, ”Larslars”, ”Pålers”, ”Blanks”, och Junkars var de större gårdarna som inte vill flytta på sig trots allehanda förespeglingar. Men bolagsstämmans beslut var att bondgårdarna måste bort, om industrin och rörelsen skulle kunna utvecklas. Bolagsväldet trängde på mer och mer. Större gårdar och mindre hemmansandelar såldes. De flesta blev kolare under bruken i Strömbacka eller Hedvigsfors. De gamla blev allt annat än glada när deras under möda och umbäranden förvärvade jordlappar såldes. Även om de fick stanna kvar så skulle de stränga herrarna på de stora herrgårdarna bestämma över dem, och i allt rätta sig efter deras befallning. Men det fanns en del som såg saken från en annan sida. För de lösa arbetsfolket var det svårt nog att tänka förvärva sig en jordbit i en utkant och sedan börja röja och bygga efter att i flera år ha tjänat piga eller dräng. För dessa människor var nog bruksindustrin välkommen. De kunde få ett hem och arbetslön även om den var ringa. Det var ändå bättre än att gå som dagavlönad hos bönderna som ändå bara räckte under den brådaste tiden av året.

Bolaget erbjöd en mindre gård och en så kallad koföda, några jordlappar i utkanten av vad som förr tillhört bolandsställerna. Jorden var ofta så liten att vanligtvis måste under sommaren samlas löv, vass och skogsfoder, som myr och strandhö, för att klara den värsta vintern.

Junkars hade tre barn. AndersJonas och Brita. Hurtiga och friska växte de upp under bondhemmets skydd och arbete.

Per Andersson eller Per Anersa som man sa, hade varit inkallad på kontoret till Inspektoren. Samtalet var allt annat än angenämt för Per Anersa. Inspektoren kom åter med frågan: Nå hur har Per Andersson funderat? Skall ni nu flytta till våren ska ni få ett riktigt fint ställe i utbyte o.s.v.

Per Annersa står fundersam och allvarsam som vanligt. – jag har många gånger sagt att jag bor där jag är. Där min plats är given av mina föräldrar. Där allt är odlat och varje torva är bruten för efterkommande släktled. Var vill ni flytta mig? Vi har många platser att välja på för er. Vi har först tänkt på Hästnäs. Liknar ni mitt ställe med er hästhage, där sjön kommer in på våren över halva täkten. Där bor folk som jag känt så länge jag minns. Fast bolaget med sina tjänsteherrar har narrat av dem också äganderätten till hus och hem. Jag har nog hört att ni tänker ha dem att flytt till Furuberg. Så är det med era handlingar och löften som ni herr inspektör lovar, det är inget att lita på.

Tänker inte Per Andersson på någon mer än sig själv då? Tänk på alla de människor som får sin arbetslön förhöjd genom bolagets tillkomst. Om ni kunde se saken från den rätta sidan så skulle ni sälja edert hemman till oss och bli kolare eller arrendator på någon av våra ställen. Det lönar sig många gånger bättre, då finge ni alla betalt för edert arbete och ni vore fri från alla stora utgifter.

Vi måste ha er gård och grund för de nya byggnader som kommer att göras här. Jag frångår inte det som är bra för bolaget och det är bra att det finns arbete för dem som är utan.

Men att med lock och pock narra av en hel hop med bönder deras ägande hem kan inte ses med goda ögon av de som är fastväxt med så djupa rötter i sin gård och jord som jag är.

Tiden går och oron är stor hos mor Kerste och barnen, men Per Anersa kan ingen rubba, han är lugn och tålmodig. Kanske ändrar sig herrarna på något vis så att vi inte är i vägen för deras uträkningar.

Bolaget bygger och förbättrar så det kunde räcka till allt folk som finns inom sockna. Hit kommer dalkarlar, värmlänningar och andra folkslag. Till slut tränger de ut det rätta sockenfolket. En dag kommer Inspektoren och några karlar, och utan att säga något sätter de upp käppar och pålar överallt, till och med på gården och ut mot bäcken. Vad skulle nu detta betyda?

Den sista oktober 1814 kommer ett väldigt oväder rasande över Moviken. Vinden är nordostlig och det är bitande kallt. Djuren har inför kvällen fått sin sista tillsyn. Det är mörkt och det är omkring midnatt. Men så blir hela bruksbacken och runt omkring upplyst av eldsflammor som slår upp. Det är Junkers stora gråa torrvedshop som står längst bakom gården som fattat eld. Män och kvinnor kommer springande och Junkars väcks av någon granne. På några få minuter är hela gården och intilliggande byggnader övertänd Alla rusar ut oklädda för att rädda djuren. Med hjälp av grannar lyckas de få ut tre kor en kviga och en häst. De övriga djuren blev lågornas rov liksom allt bohag och årets skörd. Hettan och kastvindarna hade varit så starka att alla måste hålla sig på avstånd. På några timmar var allt förvandlat till rykande askhögar.

När morgon gryr finns ej mer än de omtalade djuren och en kärra kvar. Kärran stod ute sedan de kört in linet för kvällen.

På förmiddagen går Per Anersa upp till kontoret, nu är han inte kallad. När han kommer in på kontoret tar han av sig den lånta mössan och ser mer allvarlig ut än vanligt. Inspektören säger: Det här var en förfärlig olycka Per Andersson. Jag har inte kommit hit för att tala om olyckan med inspektorn. Därmed ser han inspektoren in i ögonen så att denne måste vända sig om för att ordna till något. Vad är det då för något? Jag vill veta vad ni skall ha för Hästnäs. Ja, nu blir det nog helt annat nu när Per Andersson är utan gård. Då kan det ju inte bli tal om byte. Nu är det nog bäst att vi köper er jord och ni får stanna som dagsverkare eller kolare.

Jag frågade vad ni skulle ha för Hästnäs, jag frågade inget annat. Vet inte inspektoren så skall jag vända mig till andra herrar. Jo, Jo för all del nog skall ni få köpa Hästnäs om ni så vill. Jag tycker bara att det skall vara svårt för er där också nu när ni så gott som barskrapad på allt. Vi skulle gärna hjälpa er förstår ni väl. Det står tomt där för tillfället men vi har som sagt tänkt haft en kolare eller en arrendator där. Men Per Andersson vill köpa. Ja det vill jag, också höra köpeskillingen på det. Nu nämner inspektoren en summa ett för allt. Per Anersa upprepar summan och säger att i vittnes närvaro har inspektoren lovat mig köpa Hästnäs, men upprätta handlingen kan ej ske nu, men om en vecka eller två vill jag komma hit och skriva. Han ville att någon kunnig person skulle bistå honom så att han inte blev lurad.

Det blev en sorglig flyttning som Junkarfolket fick göra denna kalla ovädersdag med snö och storm ännu på eftermiddagen. På förmiddagen kom den ena grannen efter den andra med saker de kunde avvara. Det var en större och en mindre panna, några stenfat, en skopa, några gamla träkärl en lånad sele till hästen o.s.v.

I lånta kläder med djuren i följe åkande i den lilla kärran lämnade Junkar familjen Moviken.

Hemmet i Hästnäs var dåligt. Ett småbruk med både sank och stenbunden mak, små åkerlappar hagmark och skogen alldeles inpå knutarna. Mangårdsbyggnaden var en enkel parstuga. Uthusen var mycket enkla och dessutom förfallna. Köpeskillingen var visserligen låg men för en relativt välbärgad bonde kändes det hårt att behöva flytta från Movikens fina mylla till Hästnäs steniga jord. För att i någon mån gottgöra flytten lovade bolaget att förse Per Anarsa med några lispund järn varje år till hans smedja.

(Det som idag minner om Junkarhemmet i Moviken är en kullerstensbyggd jordkällare)

Flytten till Hästnäs gjordes under årets mörkaste tid (nov 1814) och det kändes extra ängsligt och osäkert. Men mor Kerste tyckte ändå att det var bättre än sista tiden uppe i Moviken.

Här i Hästnäs där uthusen var dåliga, gällde det att ständigt se till att det var ordentligt tillbommat. För de stora rovdjuren fanns i närheten. Uppe i ”Pipstege” uppåt berget ylade vargen om kvällen och björn fanns det gott om även om han nu hade letat sitt vinteride.

Den första vintern i Hästnäs hade börjat. Julhelgen hade firats i all enkelhet men ändå högtidligt och vackert, med julmat, ljus och halm på golvet. Något överflöd var det inte, men heller inte fattigdom och svält.

Mellan jul och nyår kom det mycket snö och i början på nya året blev det kyla. Per Anersa och pojkarna arbetade hårt med att skaffa ved och dra hem hö från de små ladorna nere vid sjön.

En söndagskväll i mitten av januari satt Per och Kerste vid brasan och småpratade. Anders, äldste sonen hade gått till ungdomar i Avholm. De andra två barnen hade lagt sig. Då hördes steg på bron och man väntade att någon skulle komma in. Men ingen kom. Mor Kerste gick ut på bron och tittade. Men i den mörka vinternatten kunde hon inte se någon. Efter en stund hördes återigen stampningar. Nu gick Per Anersa själv till dörren och lyssnade. Då hördes en stämma från gårdsplanen:

”Kom ut Per Anersa så får vi prata med dig”.

Per tog på sig skorna och klev ut på bron. Där fick han ett dråpslag av en knölpåk så han föll handlöst ner i snödrivan. Samtidigt riktades ännu ett slag mot hans huvud och mor Kerste hörde en grov mansröst som sa: ”Nu ska du få så du blir tyst på en gång”. Mor Kerste hann se skymten av 2 karlar när de sprang iväg bakom knuten.

Utan skor och ytterkläder springer hon ut till sin man i snödrivan. Han blöder ur två djupa sår i huvudet och svarar inte när hon ropar. Med uppbjudande av alla sina krafter lyckas hon få in honom i stugan. Han är alldeles nerblodad men hon märker att han andas svagt.
Tack gode Gud!

De båda barnen har vaknat och kommer springande och skrämda och får se sin far liggande blodig och medvetslös på golvet. De hjälps åt att få honom i säng.

Barnen fick sen lov att gå till Avholm för att leta på storebror och skaffa hjälp. En av bönderna erbjöd sig att åka till Hudiksvall och hämta läkare. En sån resa med häst tog 10-12 timmar. Hästbyte gjorde man hos bekanta i Norrbo. Följande eftermiddag var doktorn i Hästnäs. Han konstaterade att skadan i huvudet var mycket allvarlig men att Per Anerssa skulle klara sig tack vare sin goda fysik. Medikamenter hämtades i Hudiksvall samtidigt med att doktorn skjutsades tillbaka.

Efter 3 dagar återfick Per Anersa medvetandet och efter några veckor kunde man se att han skulle klara krisen. Framåt sommaren började krafterna återvända och han började kunna delta i gårdens skötsel och lättare arbeten.

Tack vare mor Kerste och äldste sonen Anders 15 år klarade sig familjen genom den stränga vintern och med skötseln av gården. Per Anersa tillfrisknade och bodde kvar i Hästnäs till sin död 1845. Vilka våldsverkarna fick man aldrig reda på.

Lilljänta Britta växte upp till en grann tös. Som seden var på 1800-talet så bestämde föräldrarna vilka döttrarna skulle gifta sig med. Så ock här. En lämplig måg fanns i Avholm. En bondpojk från Pällas passade alldeles utmärkt både till ålder och anseende. Och han var intresserad. Men det var inte Britta. Britta hade nämligen förlorat sitt hjärta till Dal-Gustaf, en kringvandrande dalkarl. En urmakare med fällsäck på ryggen som kom en gång om per år. Och stannade några dagar i byn och utförde div. arbeten. Lagade klockor, målade, sålde varor mm.

Det var vanligt på den tiden att kringvandrande dalkarlar och dalkullor kom på vintrarna och utförde arbeten i socknarna. Dal-Gustaf var käck och pratsam och kunde dessutom spela fiol. Britta hade känt honom sedan hon var liten flicka och bodde i Moviken. Men för Brittas föräldrar var det uteslutet att ge efter för Brittas önskan att följa Dal-Gustaf. Och efter många års väntan och längtan måste Britta en vår tala om för Gustaf att hon hade förlovat sina föräldrar att gifta sig till Pällas i Avholm.

Det är väl heller inte alldeles säkert att Dal-Gustaf sörjde alltför mycket. Kringvandrande säsongsarbetare hade säkert flera valmöjligheter i socknarna. Brita gifte sig med Pälles-Erik och blev en duktig och omtyckt bondmora i Avholm.

Sonen Jonas gifte sig med Sigrid från Tjärna och blev bondmora där. Äldste sonen Anders övertog hemmanet i Hästnäs och gifte sig med Gölin från Änga. De fick sex barn av vilka den andre Olof*1837, blev stamfar till nutidens Hästnässläkte.

Avsnittet om Hästnäs är ur Bjuråkers- Blad 1988
Av Harry Persson

 Junkar-Hemmet är gården till höger. Bild från Arkiv-Digital


Junkar-hemmet  sept. 2021. Häsnäs 312. Läs om Hästnäs Logi AB.
Läs om Elins lyckade satsning på – glamping.


Hästnäs 312 till vänster och Hästnäs 314 till höger

 


—13—
9 ANDERS PEHRSSON, * 8/5 1799, s. t. bonden P. Andersson i Hästnäs 1, Bjuråker. G. 183.. Bonde Hästnäs 1, »Junkars». † 12/10 1868 (bröstinflammation).
11H4 GÖLIN OLOFSDOTTER, * 5/4 1806, d. t. bonden O. Larsson i Änga 1, Bjuråker. † 4/4 1870.
PEHR * 20/2 1836                                             17
OLOF * 11/12 1837                                           18
ANDERS * 3/2 1840                                          19
JONAS * 4/6 1843                                             20
KERSTIN * 11/8 1845                                        21
LARS * 4/7 1849                                               2B16


—17—
13 PEHR ANDERSSON, * 20/2 1836, s. t. bonden A. Pehrsson i Hästnäs 1, Bjuråker. G. 16/10 1864. Måg o. bonde i Tå 2. Utfl. t. Norrbo 1883 där han nämnes som bonde i V. Norrbobyn 15 (2 öresl. o. 20 pngl.). † 29/12 1921.
2D10 ANNA ANDERSDOTTER, * 8/6 1842, d. t. bonden A. Larsson, Pipars i Tå 2, Bjuråker. Utfl. t. Norrbo 1883. † 14/9 1911.
ANDERS * 11/8 1865                                         27
ANNA * 4/4 1867                                              (X33)9Å17
PEHR * 15/7 1869. † 9/6 1875 (scharlakansfeber)
JONAS * 18/2 1872. † 30/7 1872
CHRISTINA * 18/11 1875                                   28
PEHR * 15/4 1878                                             29
JONAS * 25/11 1881 (Pipar-Jonke)                  30
ERIK OLOF * 7/11 1884. † 26/11 1884

 

Hästnäs 303


Avskrift, Åke Nätterö

Bjuråkers äldste f. hemmansägaren Olof Andersson i Hästnäs, slutade vid 2-tiden natten till den 3 november 1931, sina dagar i en ålder av nära 94 år.

I den gamla Hästnäsgården, som i långa tider gått i arv från far till son, såg han dagens ljus den 9:e december 1837 som äldste son till hemmansägaren Anders Persson och hans hustru Gölin Olsdotter. Vid sex årsålder kom han emellertid till en moster Kerstin Olsdotter och hennes man hemmansägare Erik Ersson – Hag-Erske kallad – i Norrdala och fick stanna hos dem som deras fosterson, då de var barnlösa, medan det efter Olov och hans äldste broder blev ytterligare tre pojkar och en dotter i Hästnäsgården.

Det var en morsk pojke, Olov, och hela hans liv för övrigt visar, att det var kärnvirke i honom. Redan vid åtta års ålder togs han med vargen. Han var då en gång på tillfälligt besök hemma i Hästnäsgården. Norrdellen, på vars norra sida den ligger, var då högre än nu och sträckte sig ända upp mot gården, medan storskogen gick ner bakom och på sidorna om den, ensam som den var, låg inbäddad i skog. Det var därför ingenting ovanligt den tiden, att man hade ovälkomna besök av vargen och fick släppa till ett får eller en get till den. När nu Olov var ute och lekte på ängarna kring gården, där getterna ginge på bete, kom en varg och tog en get på ryggen samt satte iväg mot skogen med den. Men Olov efter som en pil och innan vargen hann till skogen med sitt byte hade åttaåringen tvingat honom att släppa geten, som befanns oskadd.

En annan gång hade han och hans yngre broder Anders mött en björn, varvid de visade mod ända till oförvägenhet. Pojkarna, som då vore kring tjugoårs åldern, träffades på Hedvigsfors för att gå till vallarna där ovanför på den s.k. ungdomshelgen fjorton dagar efter midsommar. När de efter klövjevägen, som de följde, kommit till en rågsved djupt inne i skogen, såg de uppe på krönet av den, en björn, som av alt att döma satt och sov. Olov ville då gå en bukt omkring den, vilket var det enda förståndiga, men då Anders tyckte, att inte behövde de gå ur vägen, var Olof med på äventyret, och så letade de, som voro beväpnade, rätt på varsin grov spak för att gå anfallsvis till väga. Men då björnen vaknade vid att de kom mot honom var det han, som lade iväg så att det svischade i buskarna om honom, och det var nog deras smala lycka. Nog har vi alla läst om hur Karl XII och hans kamrater i ungdomsåren roade sig med att jaga björn med högafflar, men att två pojkar företogs sig att göra detsamma med endast var sin spak, det är väl ändå styvare. Det skall vara Hälsingepojkar som kunna hitta på något dylikt. Båda vore ovanligt starka och litade på sin styrka, men vad hjälper det mot en björn, om vilken det som bekant säges att han har tolv mans styrka.

Och hur starka och karska de än vore undgick de dock ej efteråt att få en släng av björnfrossan, så att de blev lite lättare på fötterna. Det är ju ofta så, när man oförväget kastat sig in i någon fara, att känslan därav och skrämseln kommer efteråt. Det var vid samma tid Olov var ute för ett annat äventyr, som ävenledes lätt kunnat kosta honom livet men som samtidigt visar, vilket kärnvirke det var i honom. Det var före jul och Olov var för tillfället på Hästnäs. Samtidigt var en skräddare ditkallad för att göra klädesjackor åt pojkarna men hade ej silkestråd som behövdes härför. Olov skulle därför gå till kyrkbyn och köpa sådan samt tog vägen över isen – och gick ner sig i en vak.

Med den ovanliga styrkan han ägde lyckades han så småningom taga sig upp och kom iland men brydde sig ej om att gå in i någon gård för att få torra kläder utan fortsatte direkt till handelsboden, köpte tråden och gav sig så, genomblöt som han var från topp till tå, att gå hem, fast nu försiktigtvis landsvägen.
Han fick inte så mycket som snuva en gång – och det var dock i smällkalla vintern. Det är nog inte många nu för tiden, som gjorde det efter.

På hösten 1867 gifte han sig med Brita Ersdotter, enda barnet till porparen Erik Olsson på Oxåsen lång uppe i skogen mot Hasselagränsen. Det var det i dyster åminnelse varande svåra nöd- och missväxtåret, då snön låg kvar så länge att då t.ex. Olov vid midsommartiden gick dit och hälsade på, fick han trussa i snön. Med sin hustru fick han Oxåstorpet och bodde på det till år 1872 men skötte samtidigt även Norrdalahemmet, som han redan före sitt giftermål övertagit av fosterföräldrarna.

Där uppe i Oxåsen var rena vildmarken och det är inte så lätt för oss nu för tiden att sätta oss in i vilka mödor och besvärligheter livet däruppe var förenat med. Nät t. ex. äldsta barnet, sonen Erik – nuvarande hemmansägaren Erik Olsson i Västansjö – född den 25 september 1868 skulle kristnas, blev det att färdas med honom, endast två dagar gammal, milaväg genom skogen till Strömbacka, där en präst från Ljusdal för tillfället befann sig. Det gick så till att en grannkvinna red med pysen, medan fadern gick före och med en käpp slog snön – även det året kom snön och vintern tidigt – från granarna, där de skulle fram. Denna färd på hästryggen vid två dagars ålder måtte för övrigt ha gått Erik Olsson i blodet, ty han blev som bekant med tiden en av våra mer kända hästsportidkare.

År 1872 köpte Olov och hans broder Per tillsammans Hästnäshemmet, till vilket Olov då flyttade – Per bodde nere på socknen i Tå – och som han senare löste ut Per ur hemmet så blev han ensam ägare av detsamma.

Samtidigt med flytten till Hästnäs sålde han Norrdalahemmet och något senare även Oxåstorpet.

Här på Hästnäs blev han en väldig nyodlare – det är ett tiotal tunnland som han med sina pojkar bröt och röjde upp till åkrar. Som synes var han var han en kraftkarl av ovanliga mått och rädd för besvär är han minst av allt.

När man t.ex. en gång höll på med skrädning av bjälkar och behövde en tummarbok som kvarglömts i staden tog Olov helt enkelt och gick efter den – en promenad över isen och Hallbo, fram och tillbaka en 7 à 8 mil. Hans gård var den enda i Hästnäs men i grannbyn Avholm var han mycket anlitad i och för de olika förtroendeuppdrag som den tiden ålågo byamännen. Trötthet visste han ej vad det vill säga och på söndagarna var han ofta med och rodde den stora, ett 20-tal personer rymmande kyrkbåten från Avholm.

Han blev för övrigt en av de mest respekterade och betrodda sockenmännen samt anförtroddes en hel del olika uppdrag, var ledamot av kommunalnämnden, som ju även var fattigvårdsstyrelse, samt kyrko- och skolrådet, anlitades flitigt som förmyndare, boutredningsman o.s.v. saker som han skötte med mycken skicklighet och omutlig rättrådighet. Han var allt igenom en herdesman av gamla stammen, vars ord var och en visste var oryggligt fast att lita sig till.

År 1890 byggde han den mellan gamla Hästnäsgården och landsvägen belägna gården till sitt ålderdomshem och flyttade dit år 1903 samtidigt med att han till sönerna Jonas och Per sålde Hästnäshemmet, med undantag endast av en jordbit kring den nya gården. Han hade emellertid året förut köpt hälften av hemmanet Avholm n:r 8 och hade även denna hemmansdel till 1916, då han sålde den till dottern Brita, varefter han, nu visserligen gammal vorden men med ännu obrutna krafter, endast hade kvar undantaget. Nu på gamla dar förestod honom en svår prövning, kanske hans livs svåraste.

Han fick i slutet av år 1918 ett skavsår på en tå på högra foten, det kom kyla i det och som han med sitt vanliga oömhet om sig själv ej brydde sig vidare om det, blev det slutligen kallbrand och benet måste amputeras ovanför knäleden. Man ville att han skulle lägga sig till med träben, men det var han ej med på. Hade han nu blivit utan ben, skulle han ock vara det menade han, och så skaffade han sig en rullstol, i vilken han själv kunde köra sig omkring och i vilken han satt och högg ved och var med om så gott som allt arbete som helst. Ty sysslolös kunde han dock inte vara.

Men till slut kom dock vilans tid även för honom. Den 12 december drabbades den hittills alltjämt krye, och med sin vakna intelligens för allt intresserade åldringen av slag och så måste han då intaga sängen, tills han som sagt i tisdags morse stilla sluta sitt långa och strävsamma liv.

Minnet av den gamle stränge men ock blide, rättrådige hedersmannen och odalbonden är ett av de vackraste.

Närmast sörjes han av maka, 6 söner, nämligen Erik Olsson, hemmansägare i Västansjö, Anders, hemmansägare i Näppänge, Olov fabrikör i Stockholm, Per gårdsägare i Stömne, Jonas, vilken sedan 1924 köpte brodern Pers del i Hästnäshemmet, och Lars bagarmästare i Trösten, Jättendal, av en dotter. Brita, gift med hemmansägaren och byggmästaren Anders Svensk i Avholm, samt av sonhustrur, barnbarn och barnbarns barn.

Hästnäs 303. Lägg märke till den svaga texten BRYGGERI på uthusgaveln


    
Olof Andersson                                                 Brita Eriksdotter


 

 

Hästnäs. Här firar Olof Andersson och hans hustru Brita diamantbröllop, 60 år den 17/10 1927
Bilden utlånad av Erik Wengelin

Fr. v. Lars och Agda Olsson, Jonas och Kristin Olsson, med barnen Olle och Sven. Bakom Olof Andersson står Anders Svensk, Olle Eriksson (Törs), Brita Svensk, bakom henne står sonen Bernt Olsson, A.O. Andersson (kerstes-Ante), Anders Olsson, Näppänge, Kerstin Eriksson (hessans fru), Kerstin Andersson, Näppänge, Per Olsson, Jonas Östberg, Skålsvedja, Hulda Olsson, Per Vilhelm Olsson, (barn), Ella Östberg



Syskonen Olsson, Lars, 1889, Brita 1886 och Jonas 1881

—18—
13 OLOF ANDERSSON, * 11/12 1837, s. t. bonden A. Pehrsson i Hästnäs 1. Fosters. t. bonden E. Eriksson i Norrdala 3. G. 17/10 1867. Bonde i Norrdala 3, sen. i Hästnäs, Avholm 9, Bjuråker. † 3/11 1931
36C5 BRITA ERIKSDOTTER, * 2/12 1843, d. t. torp. E. Olofsson i Oxåsen, Bjuråker. † 1/11 1933.
ERIK * 25/9 1868                                             31
ANDERS * 16/1 1871                                         32
OLOF * 18/8 1873                                             33
PER * 6/5 1878                                                 34
JONAS * 14/10 1881                                         35
BRITA JULIANA ALBERTINA * 22/7 1886       36
LARS * 2/8 1889                                               37



Flints på Oxåsen. Det högra huset är nu rivet

—36 C 5—
3 ERIK OLOFSSON, * 22/11 1816, s. t. torp. O. Flinta i Oxåsen. G. 1840. Torp. i Oxåsen, sen. i Hästnäs, Bjuråker. † 16/8 1885
5E6 BRITA ANDERSDOTTER, * 3/6 1811, d. t. bonden A. Pehrsson i Bricka, Bjuråker. † 11/2 1881 (bråck)
Brita * 2/12 1843  Gift med Olof Andersson ovan    2F18

—19—
13 ANDERS ANDERSSON, * 3/2 1840, s. t. bonden A. Pehrsson i Hästnäs 1. G. 21/5 1866, Måg o. bonde i Tå 1, Bjuråker. † 11/8 1923.
19E3 CARIN FORSVIK, * 18/11 1840, d. t. bonden N. Forsvik i Tå 1. † 17/7 1925.
NILS * 2/3 1867                                               38
ANDERS * 11/8 1871                                         39
OLOF * 18/11 1872                                           40
KARIN * 10/9 1881. Gårdsäg. i Kyrkbyn 1, Bjuråker


—20—
13 JONAS ANDERSSON, * 4/6 1843, s. t. bonden A. Pehrsson i Hästnäs 1, Bjuråker. G. 26/5 1876. Bos. i Hästnäs 1. Utfl. t. Delsbo 1876, där han nämnes som bonde i Duvnäs 6 (3 öresl. o. 13 pngl.). † 4/3 1915.
2H6 ELLA LARSDOTTER, * 3/5 1847, d. t. bonden L. Eriksson i Vedmyra, Bjuråker. † 13/12 1907.
LARS * 28/10 1877. † 3/7 1878 (slag)
GOSSEBARN (odöpt) * 6/6 1879. † 6/6 1879 (allm. svaghet)
KERSTIN, tv., * 31/7 1883                                 37C7
FLICKEBARN (odöpt), tv., * 31/7 1883. † 31/7 1883 (allm. svaghet)


—21—

13 KERSTIN ANDERSSON, * 11/8 1845, d. t. A. Pehrsson i Hästnäs 1. Bos. i Avholm, Bjuråker. † 19/3 1929.
ANDERS OLOF * 9/9 1881. † 30/1 1947  Homeopat, känd som Kerstes – Ante.


—31—

18 ERIK OLSSON, * 25/9 1868, s. t. bonden O. Andersson i Avholm (Hästnäs). Hessan kallad. G. 15/6 1896. Måg o. bonde i Mon 3, sen. i Västansjö s9, Bjuråker. † 30/6 1938.
1D8 KJERSTIN LARSDOTTER, * 29/10 1867, d. t. bonden L. Andersson i Moen 3, Delsbo. † 23/11 1936
OLOF * 8/9 1897                                              47
LARS * 3/7 1900. † 15/1 1927
BRITA * 24/10 1903                                          48


—32—

18 ANDERS OLSSON, * 16/1 1871, s. t. bonden O. Andersson i Hästnäs. G. 17/10 1899.Bonde i Kyrkbyn 86, Bjuråker.
1F19 ANNA LARSDOTTER, * 25/5 1877, d. t. bonden L. Larsson i Näppänge 4, Bjuråker. † 24/7 1923
BOTOLF OLOF * 17/6 1900                                 49
KRISTINA * 24/3 1902. Utfl. t. Dunkers sn 1929
BRITA EVELINA * 4/11 1904. Hemmansäg. i Kyrkbyn 86.
LARS * 19/1 1908. Hemmansäg. i Kyrkbyn 86.
ANNA * 31/12 1909


—33—
18 OLOF OLSSONWENNERSTEN, * 18/8 1873, s. t. bonden O. Andersson i Avholm 9, Bjuråker. G. 17/11 1901. Bag. Bos. i Skålsvedja. Utfl. t. Borgsjö 1909.
34H1 ELIN AMANDA HELLSTRÖM, * 1/4 1882, d. t. arb. A. G. Hellström i Moviken, Bjuråker. Utfl. t. Borgsjö 1909
BRITA JULIA EVELINA * 3/6 1901. Utfl. t. Borgsjö 1909
INGRID ELISABET * 25/10 1904. Utfl. t. Borgsjö 1909

 


Per Olsson och Hulda Nyström gifta 16/6 1904 i Hästnäs.
Vill du veta mer, klicka här på Storbröllop.

—34—
18 PER OLSSON, * 6/5 1878, s. t. bonden O. Andersson i Avholm 9, Bjuråker. G. 16/6 1904. Bonde i Hästnäs, Avholm 9. Nämnes sen. som bonde i Stömne 1 o. Ede, Delsbo. † 20/8 1938.
22E2 HULDA KRISTINA NYSTRÖM, * 26/9 1883, d. t. arb. C. V. Nyström i Moviken, Bjuråker. Utfl. t. Ljusdal 1944.
OLOF EDVIN * 22/8 1904                                   50
BIRGIT MARGRETA * 27/4 1909                          (X6)4K17
PER VILHELM * 27/11 1920. † 15/8 1930

 


Hulda Olsson framför sitt 1936 hitflyttade och ombyggda hus på Blåsåsen, Finngatan 4 i Delsbo
Vill du veta var huset stod tidigare och hur det då såg ut, klicka på Moviken del 2.

 


Christina Olsson med dottern Annie – mor till Tås-Harry

—35—
18 JONAS OLSSON (HÄSTNÄS JONKE) * 14/10 1881, s. t. bonden O. Andersson i Avholm 9, Bjuråker. G. 17/5 1908. Bonde i Avholm 59.
29B3 MARGRETHA CHRISTINA JOHANSSON, * 28/10 1879, d. t. bonden J. Johansson i Sniptorp s2, Bjuråker.
ANNIE MARGRETA * 29/7 1908                     31G8 se nedan
ERIK OSVALD * 18/5 1912                                 51
BRITA ELISABET * 9/9 1915. Utfl. t. Sth. 1945
SVEN SIGFRID * 2/5 1920                                  58
OLOF INGVAR * 4/2 1924. Jordbr.-arb. i Bjuråker.

—31 G 8—
7 ERIK PERSSON, * 30/4 1909, s. t. bonden P. Ersson i Tå 22, Bjuråker. G. 6/8 1933. Bonde i Tå 22. † 16/7 1968
2F35 ANNIE MARGRETA OLSSON, * 29/7 1908, d. t. bonden J. Olsson i Avholm 59, Bjuråker. † 24/7 1990
PER HARRY * 24/5 1932 Tås-Harry
ERIK JOHNNY * 6/10 1933
KARIN ELISABET * 9/9 1944

 

—36—
18 BRITA JULIANA ALBERTINA OLSSON (HÄSTNÄS BRITA), * 22/7 1886, d. t. bonden O. Andersson i Avholm 9, Bjuråker. G. 1927 m Anders Svensk  43A21 se nedan
BERNT OLOF BERNER * 12/1 1912                       52


—43 A 21—
15 ANDERS SVENSK, * 18/4 1875, s. t. sold. A. O. Svensk i Våtmor, Bjuråker. G. 1905. Änkl. o. omg. 31/12 1927. Byggn.-arb. Bos. i Avholm 514, Bjuråker.
24H9 KRISTINA ÖSTLUND, * 26/1 1880, d. t. arb.-förman J. Östlund i Hedvigsfors, Bjuråker. † 5/6 1910.
2F36 BRITA JULIANA ALBERTINA OLSSON, * 22/7 1886, d. t. bonden O. Andersson i Avholm 9, Bjuråker.
EDIT KRISTINA * 16/6 1906                               47E14

—37—
18 LARS OLSSON, * 2/8 1889, s. t. bonden O. Andersson i Avholm 9, Bjuråker. G. 6/9 1913. Gårdsäg. o. bagare i Skålsvedja. Utfl. t. Forsa 1929
14H14 AGDA MARIA ANDERSSON, * 17/4 1891, d. t. H. Andersson i Moviken, Bjuråker. Utfl. t. Forsa 1929
DAGMAR BRITT MARGIT * 31/1 1927. Utfl. t. Forsa 1929.


—38—

19 NILS ANDERSSON, * 2/3 1867, s. t. bonden A. Andersson i Tå 1, Bjuråker. G. 12/6 1895. Bonde i Tå 23 (2 öresl. o. 3½ pngl) † 22/4 1926
31G6 ANNA ANDERSDOTTER, * 19/6 1871, d. t. kyrkvärd A. Olsson i Tå 3, Bjuråker.
ELLA KATRINA * 28/3 1906                                41A30


—39—

19 ANDERS ANDERSSONFORSVIK, * 11/8 1871, s. t. bonden A. Andersson i Tå 1. G. 5/11 1903. Bonde i Kyrkbyn 3, Bjuråker. Utfl. 1919 o. bos. i Knutslunda, Delsbo.
22A7 ANNA PAULINA TÖRNELL, * 18/4 1870, d. t. klensmeden P. Thörnell i Strömbacka, Bjuråker. Utfl. t. Delsbo 1919.
INGRID KATRINA * 5/8 1904. Utfl. t. Njutånger 1930
(B80) SIGURD HELMER * 15/4 1912. (Fosters.) Utfl. t. Västerås 1946
(X8) PER ÅKE »HOLM» * 23/11 1925. Utfl. t. Hudiksvall 1940


—40—

19 OLOF ANCLERSSONFORSVIK, * 18/11 1872, s. t. bonden A. Andersson i Tå 1. G. 29/10 1916. Bonde i Kyrkbyn 16, Bjuråker.
(D67) SOFIA VILHELMINA ERIKSSON, * 22/3 1874 i Taxinge, Söd.
(A4) PER ERIK »ANDERSSON» * 1/2 1914. Fosters. 54


—41—

22 OSKAR FREDRIK OLSSON, * 18/2 1895, s. t. landbonde O. Eriksson i Ö. Norrbobyn 4, Norrbo. G. 15/5 1921. Arr. i Norrbobyn 4.
(X8) ANNA PALM, * 22/10 1895 i Forsa, Gävleb. Infl. 1921.
ANDERS GUSTAF * 10/10 1921                           53
ANNA LISA * 28/2 1923                                     (X33)3Å56
KARIN CECILIA * 2/8 1925                                 54
OLLE * 19/8 1937

 

 

—50—
34 OLOF EDVIN PERSSON, * 22/8 1904, s. t. bonden P. Olsson i Stömne 1, Delsbo. G. 24/9 1933. Chaufför. Bos. i Ede, Delsbo. Utfl. t. Ytterhogdal 1935. † 7/1 1960
(Z54) KARIN LINNEA PERSSON, * 8/6 1910 i Ytterhogdal, Jämtl. Infl. 1932. Återfl. 1935.
PER HELMER * 6/5 1932. Utfl. t. Ytterhogdal 1935

   

 


—51—

35 ERIK OSVALD OLSSON, * 18/5 1912, s. t. bonden J. Olsson i Avholm59. G. 3/11 1935. Jordbr.-arb. i Avholm 5, sen. bonde i S. Lia 62, Bjuråker.
11C16 VIRA MARGRETA ERIKSSON, * 6/8 1915, d. t. bonden L. V. Eriksson i S. Lia 62, Bjuråker.
ERIK BÖRJE, * 16/8 1938
DAGMAR MARIANNE * 13/9 1943

 

 


Tidningsbild på Bernt och Klara från bröllopet den 6/11 1938

—52—
36 BERNT OLOF BERNER OLSSON, * 12/1 1912 i Avholm. G. 6/11 1938. Byggn.-arb. i Avholm, sen. chaufför, bos. i Ängebo 91, Bjuråker. † 2/12 2009
(X3) KLARA MARIA SUNDIN, * 16/1 1915 i Bergsjö sn, Gävleb. Infl. 1938. † 11/1 1919, nästan 104 år
INGER KRISTINA * 8/5 1946
Ulla Brita *29/4 1954

—53—

41 ANDERS GUSTAF OLSSON, * 10/10 1921, s. t. arr. O. F. Olsson i Norrbobyn 4, Norrbo. G. 11/8 1946. Jordbr. i Norrbobyn.
(X33)7Å50 EMMA KRISTINA OLSSON, * 16/12 1915, d. t. bonden O. Larsson i Norrbobyn s7, Norrbo.


—54—

40 PER ERIK ANDERSSON, * 1/2 1914 i Engelbr. förs., Sth. Fosters. t. bonden O. Forsvik i Kyrkbyn 1, Bjuråker. G. 20/5 1945. Chaufför. Bos. i Kyrkbyn 16.
41 KARIN CECILIA OLSSON, * 2/8 1925, d. t. arr. O. F. Olsson i Norrbobyn 4, Norrbo.
TORD HÅKAN * 18/2 1945


—55—

(X27) ERIK STRANDBERG, * 22/3 1918. G. 26/4 1943. Skogsarb. i Ljusdal.
45 SVEA EMILIA BERGEN, * 28/1 1923 i Bjuråker.


—56—

49 KARL BERTIL SUNDBERG, * 28/1 1919 i Tjärna. G. 6/1 1946. Måleriarb. Bos. i Tå 23, Bjuråker.
41A30 ANNA BIRGIT PERSSON, * 25/7 1925, d. t. bonden P. G. Persson i Tå 23.
JAN GUNNAR BERTIL * 21/1 1945. † 30/1 1945
KJELL ÅKE * 21/5 1946


—57—

(X8) PEHR OLSSON, * 28/7 1841 i Forsa sn, Gävleb. Infl. 1870. G. 186.. Bonde i V. Norrbobyn 17, Norrbo. † 2/5 1910.
12 ELSA OLSDOTTER, * 20/1 1836, d. t. skrädd. O. Pehrsson i Hålsjö, Norrbo. † 22/3 1909.
ANNA * 29/9 1867                                            (X33)3Å42
MARGTA * 16/5 1880                                        (X33)15Y14

 

 


Hästnäs 303. Bild från Arkiv-Digital


 

   

—58—
35 SVEN SIGFRID OLSSON, * 2/5 1920, s. t. bonden J. Olsson i Avholm 59. Bonde i Hästnäs, Bjuråker Gift 15/5 1948.
46A30 IDA LOUISE MARGARETA JONSSON, * 26/5 1924, d. t. arr. J. Jonsson i Skärås 12, Bjuråker.
Gudrun Ann-Marie 25/5 1950
Eva Kristina 16/2 1955
Berit Carina 6/11 1960

   



Hästnäs 303. Bild från Arkiv-Digital


Hästnäs 303 A och Hästnäs 303 B med ingång från andra sidan. September 2021

—21 D 21—
12 ERIK JOHANSSON, * 1/11 1904, s. t. lanndbonden J. Olsson i Söderdala 1. G. 27/7 1941. Byggn.-snick. Bos. i Avholm 95, (Hästnäs), Bjuråker
47F7 MÄRTA MARIA VILHELMINA SALLANDER, * 17/9 1909, d. t. masugnsarb. W. Sallander, Moviken, Bjuråker.
SVEN HELMER * 20/8 1927
TORA INGEGERD * 16/6 1930. † 11/9 1930
MILDRED MARGRETA * 5/8 1931
GUN MAJVOR * 2/10 1935
MARIANNE * 23/8 1938


—5 H 10—

6 OLOF PEHRSSON, * 6/4 1828, s. t. bonden P. Olofsson i Västansjö 3, »Pållas». G. 1/11 1860. Bonde i Västansjö 3, sen. bos. i Hästnäs, Bjuråker. † 20/2 1903.
14A3 CARIN ERIKSDOTTER, * 16/10 1831, d. t. sold. E. Sporrk i Skärås, Bjuråker. † 23/11 1917.
PEHR * 3/12 1865. † 9/1 1870
KJERSTIN * 4/5 1871. † 11/8 1876 (scharlakansfeber)



Hästnäs egen bakstuga där man bakar sitt omtyckta Hästnäs Hällbröd.
Bakstugan lär vara flera hundra år gammal.



Hästnäs 307, Avholm 9:12, byggd 1985 av Marianne och Åke Hägg



Hästnäs 309.



Hästnäs 304.

 

 

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller donation senare,  mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78

Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök!

Sammanställt av Åke Nätterö


Tillbaka till toppen till Pipar-Jonke.

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *