Vägarna i Bjuråker

Här får vi ta del av Kjell Ekelöfs forskning som visar att före 1730 fanns det inga vägar i Bjuråker som var framkomliga med hjulfordon.

Vägar i Bjuråker under 1900-talet har vi hämtat ur material efter vägmästare Jon Olof Eriksson i Friggesund. Han var född 24/7 1904 i Gnarp, och avled den 7/12 1994


Följ oss på Facebook,och dela gärna den här sidan med dina vänner


Läs om   Automobilar vid Dellen 1912.


Läs om P. O. Ståhl från Bjuråker, som fotvandrade fram och åter till Stockholm varje år, under 7 år.


Läs om Cronstedts milstenar.


Gävleborgs läns vägars historia.


Länsstyrelsen och våra vägar.


Lista över länsvägar i Gävleborgs län.


Följ pilgrimsleden till Stråsjö kapell och vidare


Läs om Gästgivargårdarna i Bjuråker.


Högertrafik 1967
Klockan 05.00 söndagen den 3 september 1967 infördes högertrafik i landet.
Brevlådor och mjölkbryggor (om sådana var i bruk) fick flyttas över till höger sida.
Se trafikomläggningen på Youtube.


Post – och husnummer
1968 infördes postnumret i landet för att underlätta all postsortering.


2006 kom nästa förändring. Postnumret ersattes med ett fastighetsnummer som ingår i ett officiellt register för att underlätta för räddningstjänst, polis, taxi, hemtjänst, posten m. fl. att snabbt hitta rätt.


Om du gillar, Bil- och väghumor.


Gillar du sidan ber vi dig vänligen klicka på Gilla-knappen. Tack!


Har du en egen hemsida får du gärna länka till dellenportalen.se Tack för ditt stöd!


Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.


Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan.

 

FORNA TIDERS VÄGAR I BJURÅKER

En sammanställning gjord av hembygdsforskaren och historiken Kjell Ekelöf i Delsbo
Bjuråker december 2002. K.Ekelöf.

1791 skickar landshövdingeembetet i Gävleborgs län ut ett cirkulär med ett antal frågor om Hälsinglands kommunikationsleder m.m. Befallningsman Sven Falk som undertecknat svaret från Bjuråkers socken lämnar ett rätt innehållsrikt och personligt svar, till skillnad från andra som svarat mycket knapphändigt. Genom att Falks svarsskrift ganska tydligt visar vilka frågor som ställts har dessa utelämnas för att minska mängden text.Till aller ödmjukaste åtlydnad af Högwälborne Herr Grefwen, Landshöfdingen och Commendeuren Cronstedts utfärdade befallning, genom Circularie under den 30 nästlidne September, får jag i största ödmjukhet på de ther uti utsatte frågor lämna följande swar och upplysningar om Bjuråkers Sochns wägars och broars med mera, beskaffenhet.

Swar på 1:sta Frågan. Inga gamla handlingar finnas, som gifwa wid handen när wägarne i älsta tider blifwit uppbrutne och anlagde; men af de ålderstegna berättelse har ei farbar Kjärrwäg blifwit uppbruten till Norrbo och Delsbo sochnar, förr än början af 1730 tahlet i Lands Höfdingen Högwälborne Herr Grefwe Bjelkes tid, men wägen från Biuråker till Bergsjö blef ej uppbruten förrän året 1767 och wägarne till Hedwigzforss och Strömbacka bruk på 1750 och 1760 talet, men sluteligen uti fullkomligt stånd satte 1767; och fölljande åren, som war början af min tjenstetid och då till alla wägars utbrytning allmogen blef samfäldt och med samnad hand antydd att det året gripa till med med utbrytning af 6 alnars bredd utom diken, och giordes den sommaren 1523 karl gångleds dagar, då wägen denne gång först fick sin Lagliga bredd. Samma år rättades alla större och mindre krokar, som förut woro ganska otjenlige och hindersamma, ibland dem wore circa 1/3 fjerdingz wäg från Kyrkan österut till Norrbo en stor bugt eller krok wägen stäld omkring en stor sten och skogzbacke, jag med mine arbetare, någre öfwer 100:de man raska och unga, säger till dem såsom uppmuntran, om i willja alfwarsamt gripa till och gjöra wägen rätt, twert genom denne stenbacke, så skolom wi giöra slut i dag efter det är midsommars afton, detta gjorde dem så hågade att ifrån kl. 12 till ungfärligen half 8:ta om aftonen alla stenar woro borta, af hwilka stor del ej af desse 100:de Man kunnat ther ifrån tagas med mindre sluttningen till Norra Dellen warit härtill behjelpelig, wägen blef rät, jemn och farbar, wid slutet ropade alle på detta wägstycke ställe det namn, Midsommars backen, få i alla tider behålla.

2: Lika så okunnig om de gamlas ridwägar är man; men före 1730 war ej annat än ridwäg till Norrbo och Delsbo, där landswägen blef anlagd sedermera, och wägen till Bergsjö brukades som ridwäg till 1778, då den sattes i farbart stånd, ridwägar har af äldre tider warit från Hewigzforss Bruk förbi fäbodewallarne Nywalln och Sebberwalln och finntorpen Furuberg till Hassella Sochn, hwilken ännu brukas, dock sällan.

3: Inga gamla wägar äro igen lagde, de byar som ligga wid Landswägarne samt Brukswägarne nyttja them till Kyrkwägar, men de hemmans och finntorps åboer, som bo aflegne från och med 1½ mihl till och med 3½ från kyrkan betjena sig af ridwägar tills de träffa antingen bruks eller landswägen, dock hafwa i sednare tider en del upparbetadt sine ridwägar att de med möda kunna färdas med kjärra.

4: Wägen till Bergzsiö kallas Gimskogz wägen förmodeligen fått det namn af 2:ne siöar som ligga midt på skogen, wid Gimma bodeland och kallas lilla och stora Gimsiöarne.

5: De Äldre Broars namn är först öfwer utloppet emellan Norra och södra Dellarne inom Norrbo rå och kallas Norrbo bron, denne bro som under hålles af Norrbo och Bjuåkers Socknar hälften hwarthera längden är 110 alnar och bredden 7 alnar med tillsatte ledstänger på sidorne, samt i underbyggand försedd med brokistor fyllde med sten, samt 5 tums tjocka planckor till tak. Den andre på wägen Norrut Ram Bron kallad 19 alnar lång 7 alnar bred med underbygnad, 2:ne träkistor med fyllde med sten, tak och ledstänger lika med Norrbo bro, den tredje äfwen norrut Swågbron kallad, hwilken går öfwer swåga Elf 46 alnar lång 7 alnar bred i öfrigt lika som de förre. På wästra wägen el. till Hedwigzfors, Ytteråsbron kallad, 64 alnar lång äfwen lika med föregående; wid Strömbacka 2:ne st. af 25 alnars längd och 7 alnars bredd med tak af 5 tums tjocka plankor och underbyggnaden af Murade stendammar och gå öfwer Rågjerdeboån, den öfre Hammars bron kallad och nedre Qwarn bron. Dess utom ligger till särskilte bywägar 7 Broar öfwer swåga Elf, hwilka kallas, den första Lia bron, 50 alnar lång, den 2:dra Suback bron, 47½ alnar lång, den tredje Dahla bron, 60 ¾ alnar lång, den 4:de Stråsjö bron, 48½ alnar lång, den 5:te Ängebo bron, 52 alnar lång, 6:te och 7:de Östra och wästra Björsarfs broar, båda 37 ½ alnar långa. Inga färgor brukas i denne Sochn.

6:te Ej många Monumenter och antiqwiteter finnes här, men ¼ mihl öster ut åt Norrbo wägen, på den så kallade blomyran, som är belägen emellan södra och norra Dellarne skall i urminnes tider stådt ett blodit fältslag, emellan Swenskar och Danskar, och på norra sidan af denne myra och landswägen synes lemningar efter wallar och förswarswerk, sådane finnas och på östra sidan af Norrbo bro, wid Blomyran har uti sednare tider af ännu lefwande menniskor blifwit funnit en liten hop musqwet flintor och messingzringar efter ett betsell der jernet aldeles utrostadt, det synes som denne myra theraf fått sitt namn. Wid Stråsjö by 2:ne mihl från Kyrkan finnes ännu lemningar efter murar där ett capell i forntiden stådt. 1750 nedrefs den gamla trä Kyrkan och en ny af sten samma år upp muardes, och den nya byggnaden blef förledtit år, eller 1790 målad, samt Altar taflan förgyldt.

7: Som wägarne till Norrbo, Delsbo och Bergzsiö blifwit stolpade 1688, så hafwa de wäl samma tid blifwit uppmätte. 1743 mättes och stolpades efter stora landswägen, men igenom Norrbo och Delsbo 1747, och på förenämnde wägar, samt wägen öfwer Gimskogen till Bergzsiö stolpades med de andre wägarne 1785 med de nya tackjerns hällarne. Inga trän äro wid wägarne här planterade utom gatan wid Strömbacka Bruk.

8:de Inga märkwärdiga händelser äro skjedde wid wägarne; allenast förledne Sommar timade en händelse att en Soldat wid namn Anders Palm fants död liggande på wägen utan att någodt wanck eller åkomma fants på hans kropp. Likaledes år 1787 sidste Store Böndagen gick en gammal, 70 åra, afskiedad Soldat wid namn Olof Ekqvist bredewid Landswägen och wallade sine 2:ne kor, desse kokreatur kom hem men mannen kunde ei fås till rätta ehuru jag och hela Sochnen brukade all efterforskning i 3:ne dagar, men fants ei minsta tecken efter hans kropp, ej eller till denne dag funits.

9:de Ingen båtfart äro öppnad, men sedan jern Bruken Hedvigzforss och Strömbacka samt Österbo masugn blefwo anlagde transporteras på haxar från wästra och norra ändan af Norra Dellen, till yttersta och östra ändan af den samma ett uplagz ställe kalladt Hallbo som utgiör circa 7 fjärdingar eller 1 ¾ mihl hwarifrån ny wäg till Hög Sochn är anlagd, warest sedan allmänna landswägen träffas.

Bjuråker den 18 Nowember 1791. Sven Falck.


ftvb-001-midsommarbacken
Midsommarbacken, ett vackert vägparti när landskapet var öppet

 

Klockare Allsén gick 12.720 mil, jorden runt flera gånger.

Tidningen: Kalmar 13/5 1889, sid.2:


Jorden rundt flera gånger har förre klockaren Allsén i Bjuråker under sin tjenstetid tillrygalagt, skrifwes det till Hudikswallsposten. Från sitt hem i Mowiken har han under en tjenstetid af 44 år hwarje sön- och helgdag gått den 1¼ mil långa wägen till kyrkan fram och åter, alltså 2½ mil.
Om man beräknar sön- och helgdagarne till i rundt tal 60 årligen blir det sålunda en wäglängd af 150 mil årligen och på 44 år 6,600 mil.
Under nästan hela denna tid tjenstgjorde han ock såsom skollärare dels wid Hedvigsfors och dels wid Strömbacka bruk, en tid af 4 månader på hwardera stället årligen. De tider skolan hölls på Hedvigsfors plägade han gå dit måndagsmorgnarne och återwända lördgasqwällarne – en wäg af 1½ mil fram och åter eller tre mil i weckan 4 månader af året eller tillsammans 51 mil årligen.
Då skolan hölls på Strömbacka, gick han den en half mil långa wägen mellan Mowiken och Strömbacka fram och åter dagligen, 6 mil i weckan under 4 månader eller 102 mil årligen. Dessa skolfärder, fortsatta under en tidsrymd af 40 år, utgöra en sammanlagd wäglängd af 6,120 mil, och tillsammans med de söndagliga färderna till kyrkan 12,720 mil. Den gamle, som de senare åren warit ett slags kommissionär wid Mowiken för ångaren Bjuråker är ännu wid jämförelsewis goda kroppskrafter, ehuru åren tryckt sin stämpel på honom.

 

 


Minnessten mellan Moviken och Strömbacka som minner om att nämnda vägsträckning byggdes 1847

 

Vägar i Bjuråker


En väg, som ännu i huvudsak har kvar sin ursprungliga sträckning, är vägen från Ljusdal via Delsbo  över Strömbacka och Norrgimma till Bergsjö.Den anlades redan på 1600-talet och är ännu idag tydlig – särskilt sträckan Strömbacka- Bergsjö hur den planlöst utvecklades från gång- och ridväg till sitt nuvarande skick. Vägen har av Riksantikvarieämbetet förklarats ha stort bevarandeintresse särskilt sträckan Strömbacka fram till Bergsjögränsen. Här får man den unika möjligheten att färdas på en väg där inga kurvor är uträtade, och inga backar blivit utjämnade  -allt finns bevarad i det skick som vägen såg ut på 16 – 1700-talet.


Oluf Tresk karta ritad 1641-42, visar att vägen genom Moviken gick samma väg då som den gjort fram till våra dagar

 

Vägar i Bjuråker

Av vägmästare Jon Olof Eriksson i Friggesund

Före 1930-talet hände inte så mycket på vägområdet inom Bjuråker. Alla vägar var grusvägar och vägmästardistriktet i Delsbo skötte de löpande göromålen, som mindre justeringar, vissa grusningar och plogning.
Efter 30-talet ökade antalet bilar på vägarna, arbetslösheten var stor och delvis på grund härav påbörjades en stor omläggning av sträckan Änga-Kyrkbyn-Friggesund-Avholm.

Under 1940-talet infördes ny vägmästarindelning, men Delsbo blev kvar som vägstation och vägbyggandet fortsatte med stor livlighet.
Bro byggdes över Svågan vid Dala och på sträckan Ängebo-Brännås-Brändbo vidtogs under årens lopp flera förbättringsarbeten. Från Hedvigsfors och över Furuberg till Hassela drogs en ny genomfartsled.
Ett omfattande förbättringsarbete har utförts på sträckan Ängebo-Holmberg-Svedjebo. Senaste genomförda avsnittet är den under 1990 av vägverket byggda bron över Svågan vid Svedjebo. Alla vägar har nu någon form av beläggning.
Ännu icke förverkligade önskemål är en omläggning av vägen Ängebo-Bricka och sträckan Västansjö-Överälve-Ljusdal.

Bjuråker har sina utbyar, de ligger där de ligger och de hade fram till mitten av 1940-talet endast gångvägar och enklare utfartsvägar.
Brännås är näst sista byn i nordvästra Bjuråker. Om man därifrån följer Svågan söderut över Klovan, Knallen, Tallbacken och Dragsved till Norrberg blir sträckan ca 10 km. Den första delen av körvägen från gården var igenbuskad.

Byn Lennsjö ligger på östra och norra sidan av Lennsjösjön. Körväg fanns till den sydost liggande byn Frisbo och därifrån till Strömbacka 4,5 km. Körvägen var framkomlig för biltrafik. Mot byn Skärås, som ligger söder om Lennsjö fanns endast gångväg. Skäråsbyn, som ligger väster om Skäråssjön, var rätt stor med flera gårdar och skola. Utfartsvägen därifrån gick ned till Skålsvedja vid norra Dellen var densamma som idag. Till Nipen, några gårdar ca 3 km öster om Frisbo gick en dålig kärrväg.

År 1940 satte Norrbo sockens bönder igång med brytning av vägen Gammelsträng-Fönebo (Norrdellsvägen). Denna vägs byggnad gjorde att andra skogsägare började inse fördelarna av att medelst vägar komma in i tidigare väglösa skogsområden.
Iggesunds Bruk, nu MODO, som hade andelar i Norrdellsvägen och ägde betydande arealer skogsmark inom Bjuråkers socken, startade omgående en stor satsning för byggande av vägar. Den drivande kraften var skogschef Rolf Åhlund, Iggesund.

Bjuråker har sina utbyar, de ligger där de ligger, gångvägar och enklare utfartsvägar har inte förändrats under årtionden. Brännås är näst sista byn i nordvästra Bjuråker.
Om man därifrån följer Svågan söderut över Klovan, Knallen, Tallbacken, Dragsved mot Västerstråsjövägen, sträckan blir då ca 7 km. På denna sträcka finnes många gårdar med besvärliga framkomstmöjligheter.

Byn Alsjö ligger på norra och nordvästra sidan av Alsjösjön.
Framkomlig körväg över Njuparna med kraftiga backar mot Hedvigsfors. Till Björsarv, som ligger 5 km rakt västerut från Alsjösjön, en krokig stig, vilken slingrade sig fram efter myrkanter och över stenknallar. Stigar fanns och de utnyttjades när det gällde att komma fram till de österut liggande byarna Lennsjö och Furuberg.
Moräng, en ensam gård i storskogen, gården hade många djur.
Avståndet till Lennsjösjön var ca 10 km. Den första delen av körvägen från gården var igenbuskad. Vägen gick mot Lennsjö.
Byn Lennsjö ligger på östra och norra sidan av Lennsjösjön.
Körväg finnes till sydost liggande byn Frisbo. Därifrån till Strömbacka 4,5 km. Körvägen framkomlig.
Mot byn Skärås, som ligger söder om Lennsjö, endast gångväg.
Skäråsbyn var rätt stor med flera gårdar och skola. Den ligger väster om Skäråssjön.
Utfartsvägen gick ned till Skålsvedja vid norra Dellen.
Nipen, några gårdar ca 3 km öster byn Frisbo.

Varje väg som stakades skulle längdmätas, kurvor utsättas efter tabell, utmärkas med nedslagna pålar, avvägas och kostnadsberäknas. Även för kortare sträckor samma system.

På norra sidan Svågan kom en vägsträckning att gå fram i etapper från Alsjö-Paskotjärn-Älgesjön-St. Hundsjön-Siksjön mot Naggen inom Torps socken.
Utlöpare mot Harungarna-Geasjön-Skån och Valsjön.
Skån och Valsjön ligga inom Ljusdals socken.

När så vägen Alsjö-Njuparna-Hedvigsfors byggdes år 1951, kan man säga att en ny stamväg öppnats genom milsvida skogrika trakter.
På samma sätt kopplades vägbitar ihop på leden Björsarv-Alsjö-Nyvallen-Lennsjö-Frisbo. Nyvallen en fäbodvall.
Till stamvägar går det att ange sträckorna Lennsjö-Moräng-Furuberg och Strömbacka-Fönebo, norra Dellen.
Vidare sträckan Fönebovägen-Blästen. Vägen ansluter väg som går in i Ilsbo sockens västliga skogsområden.
Fönebo-Blästenvägen byggdes år 1957.
Vägen Strömbacka-Frisbo byggdes år 1958

Från Västerstråsjövägen drogs en ny väg fram över Dragsved-Tallbacken-Klovan-Brännås. Anslutning väg i Brännås.
Denna vägsträckning låg på västra sidan Svågan.

Utöver nämnda vägar stakades ett flertal andra. Tvärforsen-Paskotjärn med bro över Svågan, området söder Österstråsjö.
Skärås-Gråsjön-Moviken, ansluter befintlig landsväg Friggesund-Strömbacka.

De första vägarna fick brytas för hand, det vill säga med korp, spade och spett. Tippkärran hade järnhjul. Plank lades ut för kärrning av schaktmassorna. Varje lag tilldelades en stubbrytare för att klara stenar och större stubbar. Sprängämne nitrolit.
Förtjänsten 6-8 kr om dagen.
Det var skogsarbetare som hade litet att göra som fick rycka in och bli vägarbetare.

1947 inhyrdes en bandtraktor från Sundsvall. Sträckan Skån-Geholm blev försöksplats.
Maskinen som sådan verkade otrolig, några stötar på en tvåhundraårig tallstubbe och vips låg stubben i vägkanten.
Många personer cyklade långa vägar för att se vidundret.

Resultatet av traktorns arbete blev så pass bra att Iggesunds Bruk bestämde sig för att anskaffa egna bandtraktorer. Två stycken inköptes. I fortsättningen kom även grävmaskiner till användning för mycket stora skärningar och fyllningar.
Men trots bandtraktorer och grävmaskiner fortsatte dikningarna för hand flera år framåt.
Skogsarbetarna skulle gynnas med dikningsarbete sommartid.

Traktorerna drog med sig all utrustning på en i skogen tillverkad kälke, bestående av två grova timmertallar varpå slanor spikats fast som tvärslåar. Längd 5-6 meter. Två man på varje traktor, skiftvis. Utrustningen bestod av flera fat bränsle, smörjfett, reservdelar m.m. En raststuga 1,3×1,85 ställdes längst bak. Raststugan hade plåtkamin.

Bandtraktorerna hade nackdelar, det ville bli en sträng av sten, jord och bråte vid vägkanten. Ibland var det nödvändigt att göra öppningar för att eventuellt virke skulle kunna forslas fram till vägen.

Där de nya vägarna drogs fram stod som regel skogen orörd, vissa sträckor som mellan St. Hundsjön och Naggen verkade skogen uråldrig med ovanligt grova tallar och mastiga torrtallar, torrakar.
En del granar hade ett egendomligt utseende, där de stod med en meters trävita toppar, grenverket växande neråt som en smygande grön matta runt stammen.
Tjäder och orre en daglig syn åren 1945-1946.

Den första tiden i byarna verkade trivseln och glädjen över att de äntligen fått väg med möjlighet att nå ut från brostenarna.
Men med vägen följde även en känsla av oro, den låg liksom i luften och dallrade. De dagliga sysslorna fick en annan innebörd.
Det var inte som förr.

Idag är Alsjö avfolkat, sommarstugefolket har tagit över.
Lennsjö som by är borta, alla åkrarna är igensådda med granskog.
Skogen har redan tagit massavedsform.
Gården i Moräng riven. Innevånarna i Nipen försvunna. En gård kvar.
Byn Skärås avfolkad, en och annan sommarstugeägare har tagit över.

De första vägarna var egentligen tänkta för att forsla fram virket med häst. Vägen skulle ligga lågt, då var det lättare att få fram virket till vägen. Stigningar undvikas.

Det blev bandtraktorer och grävmaskiner som avhyste vägarbetarna från sina jobb, på samma sätt kom skogsmaskinparken att knuffa undan både skogsarbetarna, häst och körare.

Nya idéer och nya vindar hade blåst fram över de milsvida skogsområdena.
Maskiner som kunde fälla träd och aptera togs i bruk.
Synliga tecken, ändlösa kalhyggen som går fram kilometervis.
Marken har fått sår som knappast kan läkas under överskådlig tid.
Den skog som där växte går inte att återskapa.

Varje väg som stakades skulle längdmätas, kurvor utsättas efter tabell, utmärkas med nedslagna pålar, avvägas och kostnadsberäknas. Även för kortare sträckor samma system.

På norra sidan Svågan kom en vägsträckning att gå fram i etapper från Alsjö-Paskotjärn-Älgesjön-St. Hundsjön-Siksjön till Naggen inom Torps socken, i folkmun kallad inlandsvägen.
Utlöpare byggdes mot Harungarna-Geasjön-Skån från Längsjökorset förbi Tigers till Valsjön.
Skån och Valsjön ligger numera inom Ljusdals socken.
När så vägen Alsjö-Njuparna-Hedvigsfors byggdes 1951, kan man säga att en ny stamväg öppnats genom milsvida skogsrika trakter.
På samma sätt kopplades vägbitar ihop på leden Björsarv-Alsjö-Nyvallen-Lennsjö-Frisbo. Från mitten av 1980-talet är underhållet av vägen statsbidragsberättigat.
Som stamvägar kan anses vara även sträckorna Lennsjö-Moräng-Furuberg och Strömbacka, Brännåsen-Fönebo liksom vägen Brännåsen-Blästen.
den sistnämnda vägen ansluter till väg, som genom Ilsbo sockens västliga skogsområden går fram till Ilsbo.
Fönebo-Blästenvägen byggdes år 1955 och nya vägen Strömbacka-Frisbo år 1958.
Från Västerstråsjövägen vid Norrberg drogs en ny väg år 1943 fram över Tallbacken-Klovan-Brännås- och anslöts till väg i Brännås. Denna vägsträckning låg på västra sidan Svågan.
Utöver nämnda vägar stakades ett flertal andra, bl.a. Tvärforsen-Paskotjärn med bro över Svågan vid området söder Österstråsjö, samt vägen Skärås-Gråsjön-Moviken, som ansluter till befintlig landsväg Friggesund-Strömbacka.
Samtliga vägar som stakades inom Bjuråkers socken under åren 1945-1946 blevo och byggda.

Av Iggesunds Bruk under åren 1943-1963 stakade och kostnadsberäknade vägsträckningar inom Bjuråkers socken.


Vägarnas namn, hur långa de är, och vilket år de har byggts

 

Byar Meter År
Dragsved-Knallen-Brännås 10 100 1943
Björsarv-Alsjö 5 200 1944
Skån-Geholm 4 600 1946
Alsjö-Storåsen 9 120 1947
Björsarv-Digerön 6 500 1947
Digerön-Storlomma 8 050 1949
Byväg till Njuparna 550 1949
Hedvigsfors-Alsjö 6 920 1949
Rödkullsvägen-Moräng 8 500 1950
Frisbo-Nipen 2 560 1951
Byväg Frisbo 880 1951
Strömbacka-Brännåsen-Fönebo 12 760 1952
Rödkullsvägen-Lännsjö 3 060 1952
Geadammen-Elgebo 2 270 1954
Moräng-Furuberg 7 040 1954
Långtjärn-Gäddtjärn 12 400 1954
Sörgimma-Norrgimma, stickväg 2 100 1954
Fönebovägen-Blästen 11 800 1955
Strömbacka-Frisbo 4 450 1956
Storåsen-Stendalen 2 500 1956
Långtjärn-Olkaott 6 000 1956
Storåsvägen-Paskotjärn 8 000 1956
Nyåker-Öratjärn 4 220 1956
Frida Sjöbergs gård, förb. Arbeten 500 1957
Stråsjö-Öratjärn 4 490 1957
Stråsjö-Öratjärn Ansl.väg 2 650 1957
Skärven-Valsjön 8 910 1957
Skärås-Gråsjön-Moviken 8 100 1958
Källsjöbygget-Skärås 4 500 1958
Brännås-Brändbo Först. Arbeten 3 300 1958
Televägen, Frisbo 1 170 1959
Korstallen-Rönnmyran 1 330 1959
Källsjöbygget-Hedvigsfors 2 700 1959
Sträckås-Lockjärv 4 100 1959
Trollbergstjärn-Hävlungen 2 740 1959
Brånviken-Alsjödammen 4 235 1959
Nipen-Gammelbodarna 5 300 1959
Norrberg-Brännås, förb. arbeten 1 400 1959
Nipen-Rödkullen 2 480 1959
Lusseåsvägen 2 300 1960
Pappelås-Furuberg 3 140 1960
Elpavägen 2 470 1960
Vassa-Rävkullarna 2 930 1960
Storåsen-Hötjärn 5 530 1960
Gråsjön-Sylån 5 160 1960
Järsö-Karmansbo-Frisbo 4 500 1961
Fagerfallsvägen förb.arbeten 1 400 1961
Björsarvsvägen-Torråsen 2 700 1961
Mälingstjärnsvägen 4 900 1961
Bergeskogen 3 820 1962
Avholmsberget 1 075 1962
Örvallsvägen 8 800 1962
Dragmyrvägen 5 100 1963

Avskrift:
Viveca Sundberg

 

Väghållningssten

Väghållningsstenar är markeringar av varierande utformning som förr stod uppställda utmed allmänna vägar och visade den vägsträcka som markägaren var skyldig att hålla i farbart skick. Redan på medeltiden hade bönderna och jordägare olika väglotter att sköta.

År 1628 fick det nyinrättade Lantmäteriet uppgiften att göra längder för så kallade väglottsdelningar. I dessa delningslängder förtecknades den aktuella vägsträckan, som skulle underhållas av markägaren. Vägavsnitten markerades med väghållningsstenar. Vägmarkeringarna (som oftast var av trä) utformades efter markägarens smak. Vanligen förekom gårdsnamn eller ägareinitialer, uppgift om gårdens storlek i mantal samt en pil som markerar åt vilket håll underhållet sträcker sig. Att jordägaren skötte sin plikt kontrollerades årligen genom vägsyner, bönder som inte gjorde ett fullgott arbete fick protokollförda anmärkningar.

År 1891 fick Sverige sin första väglag som trädde i kraft 1895, där stadgades för första gången om väghållningsstenar. Enligt den nya lagen blev de nyinrättade väghållningsdistrikten ansvariga för väghållningen. I 30 § heter det angående väghållningsstenar: “Vid ändpunkterna af hvarje till underhåll indeladt vägstycke skola väghållaren anbringa tydliga märken, angifvande den fastighet, som har vägstyckets underhåll sig ålagdt.”


pryl-068-klubba-2
Plogklubba från Tås-gården i Tå

Skyldigheten att underhålla vägarna låg på bönderna som brukade jorden. För att hålla reda på turordningen använde man sig av s k plogklubbor. Man ”ägde” klubban under den vecka man hade ansvaret. Några använde plogklubban som en stafettpinne som överlämnades till nästa gård efter fullgjord plogtur, berättar Harry Persson.

Före 1730 fans det inga vägar för hjulfordon i Bjuråker. Så långt det var möjligt hade man sedan urminnes tider strävat efter att lägga vägarna där marken var torr och fast. Med fördel drogs de utmed rullstensåsar eller andra höjdsträckningar.

I 1734 års gästgivarförordning talas det om att landsväg skall läggas där den behövs och att den skall dras fram på jämnaste och genaste sätt.

År 1790 kom en förordning om vintervägsunderhåll som sade att varje socken skulle bilda ploglag bland dem som bodde närmast den stora landsvägen. De som ingick i ploglaget fick ersättning av socknens övriga invånare.
Ploglag sammankallades med särskilda budkavlar; plogklubbor. På kavlarna fanns medlemmarnas initialer. Ansvarig för ploglaget var snöfogden och han var i sin tur ansvarig inför länsman.

Snöplogar började inte komma i allmänt bruk förrän vid 1700-talets mitt.

Den 7 juni 1934 kom förordningen om vägdistrikt, som övertog underhållet och byggandet av vägar och broar m.m. Detta blev en stor lättnad för bönderna som blev fri en tung belastning.

Väghållningsstenar är liksom milstolpar en fornlämning som skyddas enligt lag.

 

 

 

 

skal-012-vagbygge
Vägbygge mellan Hästnäs och Avholm 1930 -31.
Fr v, en lagbas, Åsberg, Per Storm, Erik Östberg med spett, Ivan Nyström, Henrik Prins.


Vägbygget mellan Hästnäs och Avholm, 1931
Från vänster, Per Storm, Åsberg, vägbas okänt namn, Ivan Nyström, Fritz Trygg och Erik Östberg


Vägbygget mellan Hästnäs och Avholm, 1931.
Avholm
, flickan som som har ägt bilden sitter på vagnen, Alice (Elisabet) Olsson från Hästnäs. Hon var 103 år då hon avled 2018. Den andra flickan är okänd.

 

 

  

 

 



Bron över Svågan byggdes 1965-66

Källa:
Boken Friggesund, sidor 41-42

 

Källa:
I KYRKBYN OCH TÅ, sidan 12



Ängakroken

Två av barnen dödades. Elvy 8/3 1938 – 15/2 1948 och Erik Olov 3/10 1942 – 15/2 1948

 

Kyrkbyn med kyrkan i mitten och Tås gård till vänster

 


Tåparken högs upp till vänster, kraftbackarna mitt i bild och Tås gård till höger

 


Här har man påbörjat bygget av den nya vägen för att få bort de besvärliga kurvorna i Sjövik

 


Friggesund med vägskälet mot Hedvigsfors. Till höger om kurvan ligger en hockeyrink.

 

 

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du uppskattar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo, eller Swisha till 073-600 42 78
Tack för ditt bidrag – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök!

Sammanställt av Åke Nätterö


 Tillbaka till toppen

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *