Någon övergripande beskrivning om polisens verksamhet i Dellenbygden har inte gjorts tidigare, vad vi vet.
Det var förre kriminalkommissarien Kalle Viklund i Delsbo som tycke att vi borde ta oss ann den här uppgiften.
Så här blev det påbörjade resultatet. Nu efterlyser vi bilder och mer uppgifter om poliser som varit verksamma inom Delsbo polisdistrikt.
Här kommer du i kontakt med polisen i Hudiksvall.
Se film Sundsvallsglimtar från 1942
Se film Bil på öppen gata från 1954
Se film Polisbil 36 från 1962
Svenska Utryckningsfordonsföreningen.
Läs om polisväsendet i Sverige, på Wikipedia.
Läs om länsman på Wikipedia.
Ett spännande museum är polismuseet.
Läs om polisens verksamhet på sidan Blåljus.nu.
Polistidningen, för polisförbundets medlemmar.
Polisunderrättelser, en publikation inom polisen från 1878
Polisunderrättelser, hitta i arkiven
Läs här om polisutbildning och mycket annat.
Bilder och inf. Delsbo/sockenbilder.
Boken, En polisman berättar om brott i Hälsingland, av Jan-Eric Berger, kan vi verkligen rekommendera.
Polisman Jonas Stertman har med egna dagboksanteckningar detaljrikt beskrivit flera ruskiga händelser som han fick vara med om, inom det här polisdistriktet.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Allt material här är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.
Det är okej att använda några av Dellenportalens uppgifter om ni anger dellenportalen.se som källa. Men det är inte okej att bara ta bilder och text och lägga ut det på andra sidor.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
POLISVERKSAMHETEN I DELSBO
Uppgifter ur Bror Hillgrens kända skildring ”EN BOK OM DELSBO” del 3, sid 96 – 120.
Skildringen är avkortad.
Avskrift: Åke Nätterö
LÄNSMÄN OCH GÄSTGIVARE
På kammararkivet i Stockholm finns en handling daterad 1593, vari förekommer en förklaring över ”Gästgivare såsom kallas länsman i Hälsingland”. Ännu i mitten av 1700-talet var det vanligt, att länsmännen i vissa Hälsingesocknar samtidigt voro gästgivare. Så var det t.ex. förhållandet i Delsbo.
Länsmän i Delsbo tiden 1571 – 1866 hava varit:
Joen Svensson, som 1571 kallas länsman i Delsbo. Möjligen var den Påvel Jonsson som år 1600 bodde på länsmansgården Sjömyra n:o 1 ( Sjömyra 112) en son av Joen Svensson. I 1600 års mantal och jordebok finns i Sjömyra även Påvel Olsson och Olof Påvelsson, den senare nämnd som boende här redan 1593.
Olof Larsson, länsman en kortare tid omkring 1600.
Olof Pålsson, i tidigare handlingar kallad Olof Påvelsson, bodde 1610 på Sjömyra n:o 1. På n:o 2 bodde Påvel Jonsson och på no 3 Jon Påvelsson: möjligen voro dessa tre bröder. Sjömyra n:o 1 var ett mycket stort hemman – 15 öresland -.1623 är antecknat härvid i jordeboken: ”Länsman Olof Pålsson i Sidmyra njuter sitt hemman fritt”.
Men då Olof Pålssons son blev länsman och fick frihet för ett hemman i Mora, Olof Pålsson mycket stor skatt. Han ägde jord även på andra håll. 1640 hade länsman Olof Pålsson i Delsbo och Peder Karlsson förlikts om en jordlott i Bjuråker, den länsmannen försålt och ansett sig ej fått tillräckligt betalt för. 1641 köpte han en gård i Uppsjö i Delsbo, som synes av följande: 1645 kom till tinget ”ärlig man Joen Olofsson i Sjömyra och lade i rätten ett förseglat köpebrev, dat 26 jan. 1641, förmälandes att – Lars Larsson Borgare uti Söderhamn var med brev och sigill fullmäktigad gjord av Sal. Olof Erikssons, barn vid Kopparberget, såväl som av deras faders syster h. Brita Eriksdotter som och av Pell Persson Borgare i förb:a Söderhamn, att på sin och allas vägnar försälja – dess hus och jord liggande i Uppsjö, som är i skatt 7½ öre till Sal. Olof Pålsson i Sjömyra”.
Pål Olofsson, företrädandes son, blev länsman omkring 1642 och bodde på hemmanet n:o 6 i Mora, vid vilket i 1643 års jordebok står: ”Länsmannen haver frihet”. Ännu 1649 förekommer samma anmärkning vid Morahemmet och det bebos även då av Pål Olofsson. Men ”Länsmannen Pål Olofsson hade försummat sig i sitt ämbete” 1650 och fick plikta, och härmed var hans länsmanstid slut. 1642 gav han penningar till kyrkan, efter sin sal. Hustru och 1649 gavs ”till klockans omgjutning och förbättring” av Olof Pålsson, länsmans son.
Johan Olofsson Delin. Redan 1651 hade denne efterträtt sin broder, men bodde kvar på sin faders gård i Sjömyra som nu åter står som länsmansgård. 1664 kallas han länsman och gästgivare i jordeboken och hans hemman säges vara 15 öresland.
I 1642 års dombok finner man att en finne Jöran Persson i Skarpäng, besvärar sig över länsmanssonen Jon Olofsson i Sjömyra och Olof Jonsson i Skoga, – som voro uppbördsman, för att de hava våldfört honom utur hans gård och satt honom i kistan för kronans utlagor. Detta hade de gjort huvudsakligast för att han utfarit i otidigheter mot dem, ty när de kommo till gården ropade och skriade han på dem, men han sade sig ropa på höken, som var efter hans höns.
Skarpäng var ett stort hemman och Jöran Persson kunde nog betalt sina utlagor om han velat Hans son studerade och kallas 1646 ”M. Anders Georgi Hatzolie” (på ett annat ställe Hatzelius).
1647 blev Johan Olofsson bestulen av en ångermanlänning på tvänne kosor, och en rämmare om 28½ lod, ett huvudkläde, ett par skinnbyxor, handskar och Gustaf Adolfs konterfej rivet ur han bibel. Av hans granne stals samtidigt ett förgyllt silverbälte till 32 lod och en silverskål.
En anteckning i kyrkoräkenskaperna för 1651 lyder:
Länsman John Olofsson i Sjömyra för bättre och lägligare rum i kyrkan åt sin hustru. Året därpå var han med om en insamling till ljuskronor i kyrkan. 1653 gav han i testamente efter 3 sina sal. söner 7 daler, och 1656 gav länsman John Olofsson i Sjömyra testamente efter sin sal. moder.
Av anteckningar om upprepade frivilliga gåvor till kyrkan och deras storlek, kan man draga tre slutsatser: att Jon Olofsson var förmögen, att han var en gudfruktig man och att han icke var snål. Sjömyra n:o 1 var också på den tiden ett av socknens allra största hemman. Att Jon Olofsson var en betydande man i sin ort framgår av följande rader i Delsboa illustrata:
I själva kyrkan finns allenast en liksten, i stora gången, fram mot kordörren, på vilken intet mer uthugget är, utan endast detta:
1. O. S
2. P. D.
1685
Med dessa bokstäver betecknas forna kronolänsmannen Jon Olofsson i Sjömyra, och hans hustru Margareta Persdotter
Per Delin Tjänstgjorde tiden 1685 – 1718 ungefär. Han efterträdde sin fader som länsman i Delsbo och bodde på Sjömyra n:o 1 som han övertog 1687.
Erik Wahlberg. Tjänstgjorde tiden 1708 – 15 ungefär, under länsman Per Delins sjukdom. Bodde i Tomta.
Lars Lind, även kallad Lindsäll, tjänstgjorde endast en kortare tid efter Wahlberg och bodde i Tomta. 1719 klagade prosten i församlingen över Lind till Domkapitlet därför att drickande och dubblande förekom i hans hus, vilket Lind ”skylte på gästgiveriet som han måste hava”, han försummande sin skyldighet att allt som ofta lät han ”igenom Hr Peder Ruth sina länsmansbeställningar förätta. För övrigt har han understått sig att sätta handklovar på bonden då han skall till kyrkan och begrava sitt barn, slå bönder på kyrkvallen utan laglig attest”, o.s.v.
I manuskriptet till Delsboa illustrata har dess förf. skrivit angående Lind; ”Den avsatte länsman Lars Lind har låtit dessa gravkullar ”ättehögarna i Gubbåkern” uppgräva oaktat Kungl. Majt. Stränga förbud av d. 28 nov. 1666.
Icke ens i dödboken undgick Lind att bliva kritiserad. Här står bland annat: ”Var i sin ämbetes välmakt nog egennyttig och högdragen, viljandes då gärna pråla och storävlas”. Då hans länsmannamyndighet upphörde gav han sig att handla i Hudiksvall, där han sin kredit illa nyttjade. Kom sedan tillbaka till Delsbo, där han avled 1748.
Länsman Waldners närmaste efterträdare i Delsbo voro:
Erik Lind. 1770. Närmare omständigheter obekanta.
Per Forsblad. Närmare omständigheter obekanta.
Christoffer Forsberg. Forsberg var tillika sockenskrivare. Han dog 1817 i Bredåkers by och i dödboken finner man att han varit vänlig i umgänget men fördjupade sig i betydlig skuld hos kronan och enskilda.
Per Delin. Född 1792 på Lyktan, där fadern, Per Delin bodde som komminister. Under många år handelsbokhållare i Gävle, blev han 1839 länsman i sin hemmasocken.
Under sin tid som bokhållare underhöll han utan någon skriftlig förbindelse på återbetalning sina bröder Erik och Fredrik, under deras skoltid, och lång efter sedan de tagit studentexamen. Han var gladlynt, godhjärtad men mycket hetlevrad karl, och ansågs av en del församlingsbor vara grym, då det gällde bestraffande av brottslingar. ”Slå bara på, sa Delin”, var ett ordspråk i Delsbo och ett minne efter den tid han brukade vara närvarande vid bestraffningar av brottsliga individer. Han var en storväxt, korpulent man med ett koppärrigt jovialiskt ansikte. Hans liv ändades 1866 genom ett slaganfall som drabbade honom under en promenad ute i det fria. Han sades sedan gå och spöka och det fanns folk som mött honom långt efter dödsfallet, i gatan utanför hemmet. (Kyrkgränd 3).
I äktenskapet med Anna Greta Östgren, efterlämnade han en son: aktuarien Per Vilhelm Delin, f. 1832 död 1909 i Stockholm. I likhet med sina fäder har denne ihågkommit Delsbo kyrka med åtskilliga gåvor.
Från tiden 1623 till 1776 voro Delsbos länsmän bevisligen gästgivare, och har alltså Delsbos gästgivare bott i Sjömyra, 1623 – 1776 och under 1700-talets förra del samtidigt i Änga och Näsbyn, och efter vad det påstås, även i Långede och Norrväna, därefter någon tid endast i Näsbyn samt efter 1850-talets mitt på det s.k. Tidemanska hememmanet å Ede, sedan på Ede n:o 1 och slutligen åter på Tidemanska hemmanet och på handlare J.O. Westerlunds gård, belägen intill Tidemans.
Någon slags krog har aldrig hållits på Delsbo gästgivargårdar, varför något vilt leverne aldrig där förekommit.
Till namnen kända gästgivare i Delsbo under ovan nämnda tid hava varit:
Länsman Olof Pålsson, 1623 – 1642
Länsman Pål Olofsson, 1642 – 1650
Länsman Johan Olofson Delin, 1650 – 1685
Länsman Peter Delin, 1685 – 1718 – ungefär
Länsman Lars Lind, 1718 – 1722 – ungefär
Länsman Johan Eriksson Delin, 1722 – 1754
Länsman Olof Waldner, tiden 1754 – 1776
Mönsterskrivar von Kiölling.
Alla de ovan nämnda, utom Pål Olofsson, Lars Lind och Kiölling, bodde på Sjömyra n:o 1, (Sjömyra 112) men vid Waldners frånfälle upphörde denna gård att vara gästgivargård.
Uppgifter ur Delsbo – Bjuråker – Norrbo släktregister:
Registerbeteckning »5P» omfattar en bondesläkt i Delsbo tidigast omnämnes i 1596 års jordebok i Sjömyra by.
—5 P I—
Påfvel Joensson, * 156.. Härst. okänd. Bonde i Sjömyra 1, Delsbo, enl. 1596—1614 års jdbk.
H. namn okänt.
Oluff * 159. II
—II—
I Oluff Påfvelsson, * 159., trol. s. t. bonden P. Joensson i Sjömyra 1, Delsbo. Länsman o. bonde i Sjömyra 1 enl. 1618—1629 års jdbk o. enl. 1629 års boskapslängd äg. t. 2 hästar och 11 kor.
H. namn okänt.
Joen * 163. III
—III—
II Joen Oluffsson-Delin, * 163., trol. s. t. länsman O. Påfvelsson i Sjömyra 1, Delsbo. Länsman o. bonde i Sjömyra 1 enl. 1656—1683 års jdbk. † 1685.
Margtha Pehrsdotter, * 164.. Härst. okänd, † 1687.
Pehr * 166. IV
Erich * 166. V
Brita * 166.
Karin * 167.
Sigrid * 167.
—IV—
III Pehr Joensson-Delin, * 166., trol. s. t. länsman J. Delin i Sjömyra 1, Delsbo. G. 2 ggr. Länsman o. bonde i Sjömyra 1 (Ava) enl. 1690—1710 års jdbk.
Elisabeth Olofsdotter-Ruth, * 166.. Härst. okänd. (Tidvis sinnessjuk.) † ./12 1700.
Elisabeth Johansdotter-Wahlberg, * 168.. Äg. av hem. enl. 1715 års jdbk. † 1719.
Lars * 1/4 1714, † 11/4 1714
Brita * 8/4 1718, † 6/7 1743
—V—
III Erich Joensson-Delin, * 166., trol. s. t. länsman J. Delin i Sjömyra 1, Delsbo. Bos. i Sjömyra.
H. namn okänt.
Johan * 1686 1
—1—
V Johan Erichsson-Delin, * 1686, s. t. E. Delin i Sjömyra, Delsbo. G. 2 ggr. Kronolänsman o. bonde i Sjömyra 1. † 1754.
(X4)54D1 Kjerstin Nordelius, * 1689, d. t. kommin. O. Nordelius i Norrbo. † 1739.
49P1 Anna Catharina Ruth, * 15/9 1703, d. t. kommin. P. J. Ruth i Delsbo.
Elisabeth * 15/6 1718 25N4
Margreta * 16/10 1721 2
Pehr * 1/8 1744 3
—2—
(X2) Olof Jonsson-Waldner, * 8/4 1720 i Arbrå, Gävleb. G. 1745. Måg, länsman, gästgiv. o. bonde i Sjömyra 1, Delsbo. † 1776.
1 Margreta Delin, * 16/10 1721, d. t. länsman J. Delin i Sjömyra 1. Äg. av hem. 1760—1780-talen. † 20/5 1801.
Johannes * 27/7 1746, † 18/1 1747
Jonas * 11/12 1747 4
Anna Catharina * 29/9 1750 5
Christina * 30/7 1752 48P3
Johan * 6/1 1755, † 26/7 1812 (bröstfeber)
Pehr * 6/4 1760 6
—7—
3 Pehr Delin, * 23/4 1792, s. t. kommin. P. Delin i Ava, Delsbo G. 28/9 1830. Handelsbokhåll. i Gävle, sen. Kronolänsman i Ava, (Kyrkgränd 3). † 5/9 1866 (slag).
(W7) Anna Margreta Östgren, * 7/4 1799, d. t. skomak. Östgren o. h. h. Margreta Hedman i Falun, † 15/3 1874 (ålder).
Pehr Wilhelm * 19/10 1832. Häradshövding i Sth.
—22 U 3—
Lars Lindell *168.. Härst. okänd. Länsman. Bos. i Tomta, Delsbo.
1 Margreta Brask *6/8 1689, d. t. serg. A. Brask i Åkre, Delsbo.
Anna Margreta *7/2 1722 (X4)18H4
Registerbeteckning »32J» berör en till Delsbo omkring år 1720 inflyttad släktgren.
—32 J I—
Erich Wahlberg, * 168 . . Länsman. Bos. i Tomta 2, Delsbo.
Brita ..….., * 168 . . Härst. okänd
Johan * 2/6 1707 1
Brita * 6/6 1709, † 1709
Anders * 21/1 1711 2
—114 A 2— Forsa släktbok
77O1 PER LARSSON FORSBERG,* 8/9 1720, s. t. soldat Lars Persson Dahlström i Böle. G. 3/10 1756. Soldat i Hillen. † 1761.
1 ANNA PERSDOTTER, * 20/7 1736, d. t. soldat Per Hillerström. Änka o. omg. 16/10 1763. 23A2.
PER FORSBLAD, * 17/3 1758. Länsman i Ava, Delsbo (X6)66T1.
—66 T 1—
Pehr Forsblad, * 17/3 1758. Härst. okänd. G. 2 ggr. Befalln.-man i Ava, Delsbo. † 18/7 1808 (lungsot).
Charlotta Christina Streng, * 1/7 1755. Härst. okänd, † 3/7 1802 (lungsot).
(X33)23U2 Brita Engman, * 28/2 1754, d. t. stadsbetjänten Carl Engman o. h. h. Anna Hanning i Hudiksvall. Änka e. kronolänsman F. G. von Schavon i Norrbo. † 9/3 1824 (nervfeber).
Maria Henrietta Gråberg * 7/10 1786 i Sth. Fosterd. † 8/6 1801
Anna Christina * 17/8 1790. Utfl. t. Söderala 1807
Pehr Niclas * 6/6 1792. Utfl. t. Rogsta 1809
Lars * 29/11 1795. Utfl. t. Ljusdal 1812
—24 Å 2—
1 Olof Hammarström, *(20/10) 20/8 1774, s. t. byggmäst. J. Hammarström i Norrbobyn, Norrbo. G. 1805. Fanj. o. kronolänsman i Bredåker 1, Delsbo. † 18/11 1824
(X4)20E1 Brita Elisabeth Falck, *29/12 1777, d. t. kronolänsman S. Falck i Kyrkbyn, Bjuråker. Änka. Bos. i Vi s4, Delsbo. † 12/4 1850 i Hogdal, Jämtl.
Sven Olof, *25/1 1808. Häradsskriv. i Härjedalen
Margreta Elisabet, *15/8 1811
Johanna Christina, *31/7 1816, † 14/8 1816
Johanna Christina, *14/7 1819, † 7/1 1822
– 39 C 3 –
2 Christopher Forsberg * 10/6 1776, s. t. organist A. Forsberg i Söderala, Hälsingland. Reg.-skriv. O kronolänsman. Bos. i Bredåker s4, Delsbo. † 3/7 1817.
Christina Margreta Edling * ./ 1784. Infl. Fr. Söderala. Utfl. t. Söderala 1818.
Anders Erik 28/8 1808. Utfl. t. Söderala 1818
Hedvig Christina 2/12 1810. Utfl. t. Söderala 1818
Carl Christopher 28/5 1815. Utfl. t. Söderala 1818.
—14 N 13—
8 Jonas Larsson, * 2/10 1779, s. t. bonden L. Jonsson i Åkre 2, Delsbo. G. 1809. Fjärdingsman o. bonde i Åkre 2. † 27/8 1865 (bröstinflammation).
13T41 Anna Jonsdotter, * 14/5 1784, d. t. bonden J. Andersson i Västeräng 3, Delsbo. † 27/6 1853.
Karin * 6/9 1810 23M10
Margta * 25/9 1813 11K9
Anna * 2/3 1817 26N13
Jonas * 3/5 1822 19
—6 K 14—
9 Olof Larsson-Wallin, * 2/2 1822, s. t. skrädd. O. Zakrisson i Hammarsvall, Delsbo. G. 21/4 1851. Infl. fr. Sala 1846. Sockenskrädd, kronofjärdingsman o. sockenskriv. Bos. i Knutslunda, Delsbo.
† 6/12 1889.
12J9 Karin Jonsdotter, * 30/12 1820, d. t. nämndeman J. Pehrsson i Hammarsvall 4, Delsbo. † 31/10 1867 (bröstsjukdom).
Johan Olof * 6/8 1851, † 24/5 1882 (lungsot)
Margta * 6/3 1856 7T60
Jonas * 20/3 1864 20
—46 N 26—
16 Pehr Hansson-Wallén, * 14/2 1864, s. t. bonden H. Ersson i Fjärdsätter 2. G. 29/4 1888. Korp. nr 66 vid Häls. reg. o. fjärdingsman i Ovanåker, Delsbo.
42N42 Kerstin Jonsdotter, * 2/1 1868, d. t. korp. J. Haglund i Myra, Delsbo.
Anna * 19/8 1888. Utfl. t. Bollnäs 1921
Carl Petter * 28/12 1892 31
—19 L 13—
10 Erik Eriksson, * 29/7 1864, s. t. bonden E. Ersson i Slättäng 1. G. 22/10 1910. Snick. o. fjärdingsman. Bos. i Ede, Delsbo. † 4/2 1936.
(M233) Anna Åkesson, * 1/10 1878 i Ö. Kärrtorp, Malm. Infl. fr. Sth. 1910.
—7 F 10— Forsa släktregister
9 VILHELM ÅSTRÖM, * 15/5 1832, s. t. länsman Jonas Magnus Åström i Frägsta 2. Bokhållare o Kronolänsman. 1855 fl. t. Tolffors bruk, Valbo. † 24/3 1915
Gift 21/6 1857 med Eugenia Magdalena Ljusberg * 22/7 1832 i Gävle † 8/9 1910
Anna Eugenia 1854
Emma Eleonora 1857
Thekla Ingeborg 1861
Wilhelmina Augusta 1865
Oskar Edvard 1867
Sven Bernhard 1870
Ester Elisabeth 1872
Helena 1875
—3 S 6—
(C62) Erik Peter Eriksson-Lindesjöö, * 10/1 1876 i Tierp, Upps.
G. 21/12 1906. Ex. länsman. Bos. i Ede, Delsbo. Utfl. t. Öregrund 1907. (Frånsk. 8/4 1918.)
2 Thyra Elisabet Hedström, * 6/5 1883, d. t. bonden O. Hedström i Norrväna, Delsbo. (Frånsk. 8/4 1918.) Utfl. t. Göteborg 1923.
Gösta Erik Hilding * 12/1 1906. Utfl. t. Öregrund 1907
Maj Thyra Elisabeth * 8/5 1909. Utfl. t. Göteborg 1923
19G7 Per Mattias Johansson Kniv född 27/7 1854 i Lindbo, Bjuråker. Son till Margta Ersdotter. Hon har beskrivits som en attraktiv kvinna som föder fem barn med okända fäder varav Pehr Mathias var den fjärde i ordningen. Tre av barnen dör i späd ålder. Tillnamnet Kniv, fick Mattias när modern gifte sig 1866 med 1Å6 Johan Olofsson – Knif i Lennsjö, Bjuråker. Han var då 12 år. Utflyttat till Bredåker i Delsbo 1875. Bonde o fjärdingsman i Björka 1. Död 6/11 1921
Gift 5/12 1875 med 15J6 Gertrud Johansdotter född 15/6 1849, dotter till bonden J. Hansson i Bredåker 2, i Delsbo. Död 24/4 1887 (leversjukdom).
Sju barn:
Pehr 6/4 1875 – 22/8 1875
Pehr Mathias 6/1 1877 fjärdingsman. Gift 1902 med Ingrid Frid. Bos. i Bredåker.
Anna Brita 1/2 1878 Gift 1904 med Per Erik Söderberg. Till Ljusdal 1906
Gerda Margreta 18/9 1880 Gift 1901 med Anders Isaksson i Baggälve 7:3
Gertrud Mathilda 31/1 1883 Gift 1908 med Lars Wästlund i Bredåker 2:6
Johan Ragnar 12/9 1884 Gift 1934 med Anna Larsson. Bos. i Sörväna
Anna Katharina 11/8 1886 – 14/9 1886
Länsman Mårten Kjällander född 1837 i Norrtälje, Ensam. Länsman Kjällander var den som grep ”Kniven”, den 11 okt. 1890.
Hushållerska Kristina Stenberg f. 1868
Polisman Olof Andersson och hans hustru Margta Hansdotter
—3 P 15—
9 Olof Andersson, * 18/11 1864, styvs. t. husman O. Olsson i Nyåker. G. 12/6 1889. Änkl. o. omg. 23/4 1912. Bonde i Nyåker 2 o. i Glombo 1, sen. polisman, bos. i Sunnansjö, Delsbo. † 16/3 1926.
6O13 Margta Hansdotter, * 11/3 1867, d. t. bonden H. Jonsson i Oppsjö 10, Delsbo. † 1/3 1908.
29J13 Ida Amalia Blom, * 1/10 1881, d. t. bonden J. Blom i Sunnansjö ss 1, Delsbo. Utfl. t. Sth. 1947.
Olof * 25/1 1890 23
Ingrid Katarina * 20/1 1892 10K29
Hans Olof * 5/4 1893. Emigr. t. Kanada 1928
Karin Margreta * 3/2 1895, † 29/4 1895
Marta * 8/5 1896 41K3
Per Olof * 22/8 1897. Emigr. t. Kanada 1926
Lars Olof * 30/12 1898, † 12/10 1899
Jonas Olof * 11/3 1900, † 4/8 1900
Anna Evelina * 13/2 1901 24
Knut * 28/3 1902 25
Karin * 26/8 1904 (X4)60H2
Gustaf * 6/11 1906. Mål.-arb. Bos. i Ljusdal
Bror Axel * 23/2 1908. Utfl. t. Valö 1926
Ester Linnea * 6/6 1909. Utfl. t. Solna 1927
Johan Olof * 5/10 1910. Utfl. t. Gudmundrå 1929
Paulina Justina * 5/6 1912. Utfl. t. Sth. 1938
Elsa Birgitta * 7/7 1920. Utfl. t. Sth. 1939
Hjalmar Ingemar * 29/5 1923. Utfl. t. Sth. 1941
—10 R 10—
(P143) Johan Casper Englund, * 2/7 1849 i Sexdrega sn, Älvsb. G. 4/7 1880. Fjärdingsman o. bonde i Näsbyn 5, Delsbo. † 22/12 1936.
6 Karin Jonsdotter, * 23/9 1851, d. t. bonden J. Hansson i Tomta 1, Delsbo. † 18/12 1905.
Karl August * 22/12 1880 22
Carl Johan * 26/5 1882. Bonde i Näsbyn 52
Carl Adolf * 9/8 1884. Emigr. t. USA 1902
Anna Augusta * 9/9 1887
Carl Reinhold * 18/1 1892. Bonde i Näsbyn 52
Carl Jonas Knut * 17/3 1896
– 19 G 10 –
7 Pehr Mathias Pehrsson-Ågren * 6/1 1877, s. t. bonden P.M. Johansson-Kniv i Björka 1. G. 14/2 1902. Sold. nr 88 vid Häls. reg. Bos. i Bredåker, sen fjärdingsman i Ede, Delsbo (Tingshusvaktmästare). † 15/3 1969.
(X) 6 44P68 Ingrid Frid, * 21/3 1881, d.t. sold. E. Frid i Långbo, Delsbo † 11/5 1964
Johan 15/8 1901. Lantbrevbärare i Delsbo
Erik, tv. 7/8 1904. Utfl. t. Mo 1934
Kristina, tv. 7/8 1904. Utfl. t. Hudiksvall 1923
Ester 21/1 1910. Utfl. t. Sundsvall 1929
Sven 16/3 1914 – 12
Johan Alfred Bäck född 14/9 1862. Polisman Infl. från Järvsö till Ede 1897.
August Gustafsson Norrby f. 3/5 1872 i Tuna. Polisman. Infl. från Gävle 1899. G. 11/12 1900.
Död 30/9 1934 i Göteborg
Karl Axel Hallqvist f. 14/3 1870 i Stockholms stad. Polisman. Infl. från Ljusdal 1900.
Död 14/9 1906 i Sigtuna.
August Rylander f. 1/10 1873 i Västergötland. Polisman
Infl. 1907 från Sundsvall. Död 1/5 1912 Ede, Delsbo
Polisman i Delsbo, enl. boken, Gävleborgs län, Ett bildgalleri, 1925, sid. 161
Johan Ture Nilsson, född i Hudiksvall den 16/3 1893. Död i Stockholm den 26/4 1956
—14 M 49—
39 Per Iggström, * 31/12 1903, s. t. arb. E. Iggström i Långede 2. † 22/5 1969.
G. 19?.. Frånskild 1932. Omg. 11/8 1935. Fjärdingsman, bos. i Hålsjö, Norrbo, sen. i Ede 319, Delsbo.
Aina Augusta Jonsson, * 190. . Emigr. t, USA.
3O16 Ingrid Sandström, * 13/9 1912, d. t. bonden O. Sandström i Sunnansjö 16, Delsbo.
Bernt Olof * 31/5 1937
Uppgifter ur boken, Styresmän i Norrland, Gävleborgs län, 1957, sid. 96
—53 K 2—
1 Karl Wilhelm Lennart Fyhr, * 20/4 1922, s. t. J. V. Fyhr i Sunnansjö, Delsbo. G. 28/5 1944. Infl. 1946. Polisman. Bos. i Sunnansjö.
(X4)1G59 Ester Ellida Timan, * 28/10 1922, d. t. arb. J. A. Timan i Sävsholm 1, Bjuråker.
Bernt Lennart Erling * 22/11 1944
– 21 H 13 –
10 Margta Pehrsdotter * 5/10 1890, d.t. bonden P. Jonsson i Fjärdsätter 3. Bos. i Stömne 1:23, Delsbo.
Signe Kristina 24/7 1909 † 28/1 1910
Lars Sigvard ”Persson”, tv 23/7 1912. Utfl. t. Årsunda 1940
Erik Einar, tv ”Persson” 23/7 1912 Utfl. t. Sth. 1932
Folke ”Redman” 16/7 1920. Polisman Utfl. t. Uppsala 1947
Uppgifter ur boken, Styresmän i Norrland, Gävleborgs län, 1957, sid. 95
Polisverksamheten inom Delsbo landfiskaldistrikt före polisväsendets förstatligande 1965
Text: Stig Zakrisson
Avskrift: Åke Nätterö.
Bjuråkers polisdistrikt
Den 15 januari 1955 tillträdde jag en tjänst som polisassistent i Bjuråkers polisdistrikt, omfattande Bjuråkers och Norrbo socknar. Polisdistriktet ingick i Delsbo landsfiskalsdistrikt, vilket också omfattade Delsbo polisdistrikt. Chef för landsfiskalsdistriktet var landsfiskal Håkan Lange, som till sin hjälp på kontoret hade en kontorspolisman, Olof Nordborg och två kontorsbiträden, Majvor Olofsson och Siri Nordin.
I Delsbo polisdistrikt fanns tre polismän, polisassistent Lennart Fyhr och poliskonstaplarna Per Iggström och John Eriksson. I Bjuråkers polisdistrikt fanns, förutom undertecknad, två polismän, poliskonstaplarna Åke Wiberg, Friggesund och Gustaf Friberg, Norrbo.
Polisassistent tjänsten, (förmanstitel vid den tiden), innebar att jag skulle ansvara för utredningsarbetet samt fungera som förman för de övriga polismännen.
På mina tidigare tjänstgöringsorter, Sollefteå, Södertälje och Laxå, hade det funnits polisstationer som bas för verksamheten, där personalen samlades och där det mesta av skrivgöromålen och dylikt utfördes. Så var också fallet i Delsbo. I Bjuråker däremot, hade varje polisman kontor i bostaden, vilket jag självfallet var informerad om innan jag tillträdde tjänsten.
Som bostad för mig och min familj hade kommunen anvisat en lägenhet om två rum och kök i den s.k. Unasgården vid Dellenro, Västansjö 617. Bjuråker och där var det meningen att jag också skulle ha mitt kontor. Lägenheten hade även tidigare brukats av en polisman, senast en ungkarl, som vikarierat på tjänsten som polisassistent innan jag tillträdde densamma. Han hade tydligen utnyttjat vardagsrummet som kontor för där stod ett mindre bord på vilket fanns en skrivmaskin. I en låda mitt fram på bordet fanns skrivmaskinspapper, rapportpapper, karbonpapper och ett rakblad. Bredvid bordet stod en väska med kriminalteknisk utrustning. Ett hörn av vardagsrummet fick också bli mitt kontor. Köket kunde knappast användas för detta ändamål och inte heller ett mindre rum mellan köket och vardagsrummet för det måste vi ha som sovrum.
Dagen efter vår ankomst till Bjuråker besökte jag vår chef i Delsbo, kvitterade ut pistol, batong, hand- och fotbojor samt koppel. Jag besökte också Delsbo möbelaffär och för egna pengar inköpte en mindre hurtsliknande möbel, i viken jag kunde förvara olika blanketter, tjänsteföreskrifter m.m. Jag besökte också kollegorna i Delsbo och Bjuråker samt Bjuråkers kommunalkontor. Där fick jag låna ett skrivmaskinsbord och en brevsorteringskorg. Sedan jag sålunda bekantat mig med de närmaste kollegorna och blivit nödtorftigt utrustad kunde arbetet börja.
Allmänt om utredningar och utrustning
Som många säkert förstått, var det en ganska stor skillnad mellan det polisarbete jag tidigare deltagit i och det nya i Bjuråker och Norrbo.
Många av nutidens yngre poliser har nog svårt att tänka sig in i hur det var att bedriva polisverksamhet på den tiden. Det fanns inga tjänstebilar, varifrån man per radio kunde komma i kontakt med kollegor vid behov av hjälp, ingen möjlighet att kolla uppgifter snabbt via radio, inga bandspelare som kunde användas vid förhör eller ”intalning” av minnesuppgifter, ganska bristfällig utrustning för fotografering, särskilt för fotografering under mörker, o.s.v. För trafikolycksutredningar fanns ett 50 m långt måttband, i övrigt ingenting. Ändå fordrades på den tiden en mycket noggrann platsundersökning med skalenlig skiss. I regel skulle också, förutom parterna, samtliga passagerare och eventuella andra vittnen höras. Det var inte ovanligt att en trafikolycksutredning kunde omfatta 10-12 sidors rapport. På grund av Iggesunds Bruks kraftverksbygge i Tvärforsen var det tidvis en mycket livlig trafik i området och då vägarna i allmänhet var smala och kurviga inträffade ganska många olyckor. Ett år i slutet av 1950-talet hade vi, såvitt jag kommer ihåg, över nittio olyckor. I många fall, om olyckorna förorsakade åtal mot någon av de inblandade, måste man också in till tinget och vittna om platsundersökningen m.m. När så till slut domen kom, ofta lydande på 15 – 20 dagsböter á 4 – 5 kronor, undrade man många gånger om det nedlagda arbetet för polis, åklagare, rättens ledamöter och parter med tillhörande kostnader verkligen var rimligt i trafikmål. Ersättningen för de inträffade skadorna gjordes ju oftast upp av trafiksäkerhetsbolagen på grundval av skadeanmälningarna, så åtminstone vid de vanligaste små ”plåtsmällarna” var ju risken att få böta det enda som förarna kunde ”vinna” på att anmäla det inträffade till polisen.
Tjuvjakten
En annan typ av utredningar som tog mycken tid med i de flesta fall dåligt resultat, var tjuvjakten. Ett år, jag tror det var 1958, hade vi mellan 30 och 40 anmälningar, där vi under spaning varit på slaktplatsen och kunnat konstatera att tjuvjakt verkligen ägt rum. Många spaningar företogs också utan att vi fann någon slaktplats, varför mörkertalet beträffande tjuvjakt nog var mycket stort.
I tjuvjaktundersökningarna hade vi ofta hjälp av Iggesunds Bruks skogvaktare eller förmän, vilka också voro förordnade tillsyningsmän för jakt. Någon vidare hjälp från allmänheten hade vi däremot inte. Folk var i allmänhet ovilliga att vittna och detta särskilt i tjuvjakts mål. Detta berodde troligen till en del på att många inte räknade tjuvjakten som något särskilt svårt brott. Det var också mycket sällan vi fick anmälningar om sådan jakt från den vanliga ortsbefolkningen, utan det var i allmänhet från Iggesunds Bruks skogvaktare och förmän och då hade jakten i allmänhet ägt rum på deras mark. Det fanns åtskilliga som tyckte det bara var ”lagom åt” bolaget om de miste någon älg på sina marker.
I många fall hände det dock att vi fick tips om tjuvjakt från andra än bolagstjänstemän, men sådana tips var i många fall mycket tveksamma. Ibland kunde vi misstänka att tipsen kom fråntjuvjägarna själva för att ”lura iväg” polisen åt något håll och sedan jaga på ett helt annat ställe. Hustrun till en sådan tipslämnare gav oss till och med en ”vink” om detta i några fall. Ibland misstänkte vi att tjuvjägarna avsiktligt ”pratat bredvid mun” för att pröva någon avundsjuk granne eller bekant och vid sådana tillfällen måste vi självfallet vara ytterligt försiktiga för då misstänkte vi också att de hade någon ”spion” ute för att kontrollera polisens aktivitet och på så sätt få bevis mot tipsaren.
Att lura polisen
Att ”lura” polisen var naturligtvis också något som i tjuvjakts kretsar var mycket populärt och i många fall ”späddes” väl historien på av tjuvjägaren, så att han skulle framstå som något slags alldeles speciell ”luring”. Ibland var nog historierna riktiga skrönor. En händelse, som jag hörde berättas i början av min tid i Bjuråker, handlade om två polismän som under en tjuvjakts spaning kommit fram till en sjö, där en man till synes förberedde tjärimpregnering av en upp och nedvänd eka. Polismännen skulle ha tillfrågat mannen om han gjort några iakttagelser som kunde sättas i samband med jakten, men detta sade han sig inte ha gjort. Under samtalet med mannen hade polismännen druckit kaffe ur en medhavd termosflaska och även bjudit manen på en kopp, varefter de fortsatte därifrån. Men mannen som de talat med, skulle ha varit en av tjuvjägarna och under ekan hade han köttet från den tjuvskjutna älgen legat. Många år senare fick jag höra historien på nytt, men nu skulle jag ha varit en av polismännen. Jag vet därför att åtminstone den versionen var en skröna.
En annan historia, som skulle visa att poliserna själva inte alltid hade ”rent mjöl i påsen”, handlade om två polismän som tillsammans med en skogvaktare spårat tjuvjägare fram till en myr, där de just höll på att slakta en nedlagd älg. Då det var ganska långt ut på myren till slaktplatsen, var det risk för att jägarna skulle hinna fly undan om polismännen och skogvaktaren gett sig ut på myren och ta männen på andra sidan direkt från samma håll. De beslöt därför att en av polismännen och skogvaktaren skulle smyga runt myren och ta männen på andra sidan om de flydde undan däråt. Den kvarvarande polismannen skulle vänta tills de andra kunde beräknas ha hunnit runt myren och därefter gå ut med jägarna. Polismännen skulle emellertid redan ha känt igen jägarna som ett par goda vänner och för att de skulle hinna undan hade han därför inte väntat mer än några minuter förrän han börjat gå ut mot jägarna och högljutt ropat att de skulle stanna kvar så att han fick tala med dem. Jägarna hade naturligtvis inte stannat kvar utan sprungit undan och försvunnit i skogen. Polismannen hade efteråt urskuldat sig med att han trott att kamraterna hunnit runt myren innan han började gå ut på denna. Han hade också förnekat att han känt igen jägarna. Om det fanns någon sanning i historien vet jag inte, men nog låter den som en skröna.
Arbetstider och ärendetyper
Utöver trafikolyckorna och tjuvjakten hade vi naturligtvis också allehanda andra polisgöromål. Jag förde in alla ärenden i ett diarium och ett år kunde jag konstatera att jag haft närmare tusen ärenden. Visserligen var det många småsaker såsom mantalsärenden, vapenansökningar, brott mot bestämmelserna om registrering av motorfordon och dylikt, men även en hel del tjuvnadsbrott, rattfyllerister, slagsmål vid danstillställningar m.m.
Vår arbetstid var inte reglerad genom någon fastställd tjänstgöringsplan eller dylikt utan det blev istället arbetsuppgifterna som utgjorde grunden för arbetstidens längd. Jag började regelmässigt efter morgonfikat vid 07.30-tiden med avbrott för lunch klockan 12.00-13.00. Vid 15.00-tiden packade jag portföljen full med ärenden och begav mig ut i bygden för att höra folk i olika angelägenheter. Ofta kom jag inte tillbaka hem förrän vid 21-22-tiden på kvällen, varför jag efter en lätt försenad middag gick till sängs.
Likadant var det nog för de flesta landsortspoliser på den tiden. Det skulle ju normalt vara 48 timmars arbetsvecka, men jag hade nog i början av min tjänst i Bjuråker ingen arbetsvecka under 60 timmar, ofta blev det 70 timmar och ibland ännu längre. För tjänstgöring efter kl. 22.00 samt under helgdagar då vi var lediga, utgick tjänstgöringstillägg, i övrigt förkom ingen övertidsersättning. Vi hade regelmässigt trafikkontroller varje vecka, huvudsakligen på kvälls- och nattetid, ofta i anslutning till ordningskontroller vid offentliga tillställningar av olika slag.
För att få möjlighet att erhålla ersättning i enlighet med statens regler om enkel och kvalificerad övertid begärde vi tillsammans med kollegorna i Delsbo att få vårt arbete reglerat genom en fastställd beredskaps- och tjänstgöringsplan, vilket också lyckades så småningom. Detta fick samtidigt till följd att ordnings- och trafikkontrollerna på sen kvälls- och nattetid begränsades i stor utsträckning. För att hinna med arbetet i övrigt måste ändå utgöra en stor del av förhörsarbete och dylikt på kvällstid och då naturligtvis utan särskild övertidsersättning. Det var ju huvudsakligen på kvällarna som vi hade möjlighet att träffa folk hemma. På dagarna var de flesta på arbete, oftast ute i skogen. Att kalla någon till förhör på kontoret under dagtid var i det närmaste lönlöst. Från början försökte jag i rationaliseringssyfte att i förväg meddela dem jag ämnade besöka under kvällarna, men även detta misslyckades i stor utsträckning. Vederbörande hade ofta fått något förhinder, något angeläget ärende eller dylikt och var därför borta. Det säkraste sättet att träffa folk hemma var därför att komma oanmäld.
Om service, förhållandet till folket i bygden, kollegor m.m.
Som framgår av vad jag nämnt ovan var polisarbetet i Dellenbygden nog så besvärligt och arbetsamt. Något som gjorde att vi ändå trivdes med arbetet och fann oss tillrätta var att folket i bygden, frånsett ovilligheten att vittna, var mycket tillmötesgående och i det stora hela mycket rejält på alla vis. Trots att vi många gånger kom med tråkigheter, hade jag ingen känsla av att bli betraktad som något slags ”fiende”. Tvärtom verkade de flesta ha förståelse för vad vi på grund av tjänsten måste göra. Det var också i allmänhet mycket gästfria och ville gärna bjuda på kaffe eller te, ofta till och med mat. Något försök till ”muta” var det aldrig fråga om utan mera ett sätt att umgås i bygden. Istället fick vi ju tillfälle att bjuda igen när någon kom på besök till kontoret. Det gick ju bra när vi hade kontor i bostaden och nära till köket. Många vände sig också till polisen för att få hjälp i olika angelägenheter. Mest var det fråga om skrivelser av olika slag. Det var ju lång till större tätorter där det fanns skrivbyråer eller advokater och i den mån vi kunde, hjälpte vi folk i dylika avseenden, naturligtvis utan att fordra betalning. Vi tog sådant ”extraarbete” som en service och så hade nog de tidigare poliserna eller fjärdingsmännen också gjort. En annan serviceåtgärd från polisens sida och som tydligen varit vanlig i bygden var att ställa upp som ordningsman vid bröllop, men detta lyckades vi få bort sedan under mitt första år i Bjuråker.
Landsfiskalen Håkan Lange
En annan omständighet som gjorde tjänsten fördragsam, var att vår chef, landsfiskal Håkan Lange, själv var ett föredöme både ifråga om arbete, umgänge med allmänheten och framförallt, känslan av plikt för tjänsten. Han var inte heller ”snål” med erkänsla när vi utfört någon svår och arbetsam uppgift. (Detta är för övrigt en bristvara hos de flesta chefer). I allt vårt arbete hade vi också känslan av att ha chefen bakom ryggen, vilket naturligtvis kändes tryggt. Vi kunde ringa till honom när som hels, även nattetid, om vi behövde hjälp eller råd. Han hade ju ständigt jour och såg detta som en plikt. Ofta ställde han upp själv och kom och hjälpte till. Från början var jag tveksam om jag skulle våga störa chefen nattetid, men det var ju ibland nödvändigt, särskilt då det var fråga om husrannsakningar eller andra svårbedömda ingripanden, men han visade aldrig på minsta sätt någon vresighet eller så över att ha blivit störd. Tvärtom, visade han sig alltid positiv och intresserad och frågade ofta om vi behövde hjälp. I så fall skulle han säkert ha kommit själv. Som chef kunde vi således inte ha önskat oss någon bättre än Håkan Lange.
Inom distriktet kände vi polismän oss som en enda stor familj och försökte hjälpa varandra så gott det gick. Ibland behövde vi hjälp av Delsbopolisen och då ställde de beredvilligt upp och ibland behövde Delsbopolisen hjälp av oss i Bjuråker och då gjorde vi naturligtvis likadant. Det var överhuvudtaget en mycket god och kamratlig ton mellan oss polismän i hela landsfiskalsdistriktet och till detta hade chefen till stor del bidragit.
Även med de kommunala myndigheterna hade vi goda kontakter. De var ju självfallet försiktiga ifråga om kostnader men några av de mera inflytelserika personerna i kommunen, bland andra Ivar Ringqvist och Oskar Forslund, insåg att jag behövde ett särskilt rum för kontorsändamål och med deras hjälp lyckades jag få ett sådant rum inrett i övre våningen i samma hus och dessutom i anslutning till detta ett extra sovrum. Så småningom beslutade också kommunalnämnden att bygga ett gemensamt poliskontor i Friggesund, där även en förvaringsarrest för tillfälligt omhändertagna eller gripna personer iordningsställdes. Tidigare hade vi transporterat sådana omhändertagna till landsfiskalkontoret i Delsbo, där arrest fans.
Om speciella obehag och svårigheter för polismännens familjer vid polistjänster på landsbygden
Under den tid vi hade kontor i bostaden och ständigt var i tjänst fordrades nästan att någon var hemma och tog emot telefonsamtal och gjorde vederbörliga anteckningar om polismannen själv inte var anträffbar. Ofta fick hon också vid sådana tillfällen ta emot ovett för vad polisen gjort eller inte gjort. För sådant arbete utgick ingen ersättning, knappast heller något tack och ändå var det nästan en förutsättning för att verksamheten skulle fungera. Även polisens familj i övrigt fick utstå en hel del obehag på grund av hans speciella yrke. Dels blev naturligtvis alla störda av telefonsamtal nattetid och dels kunde det inte undvikas att både hustrun och de barn som vaknat av telefonsamtalen kände oro vid vissa typer av utryckningar. Störandet av telefonpåringningar nattetid fortsatte för övrigt även sedan vi fått reglerbar tjänst och därigenom skulle vara ledig vissa nätter. Många fortsatte nämligen som förut att ringa till den polisman de kände oavsett om han var ledig eller inte. Enda sättet att definitivt undgå störandet var därför att på kvällen dra ur telefonjacken.
Polisdistriktens sammanslagning och omorganisation
Den 1 oktober 1961 sammanslogs Delsbo och Bjuråkers polisdistrikt som därefter fick heta Delsbo-Bjuråkers polisdistrikt. Samtidigt ändrades min tjänst till förste polisassistent. Någon större skillnad ifråga om arbetet innebar omorganisationen inte, förutom att polisassistenttjänsten i Delsbo drogs in. Lennart Fyhr hade då redan sökt och erhållit liknande tjänst på annan ort. I övrigt arbetade vi som förut, frånsett att beredskapstjänsten nu omfattade hela landsfiskalsdistriktet. Någon ändring av stationsorterna blev det inte förrän vid polisväsendets förstatligande den 1 januari 1965, då jag placerades i Delsbo som chef för arbetsgruppen där. Landsfiskalorganisationen hade samtidigt upphört, landsfiskal Håkan Lange hade gått i pension och en del av distriktets förutvarande polismän hade sökt och erhållit andra tjänster.
Indrivningsverksamheten, som förut fullgjorts av polismän på landsbygden, hade skilts från polisverksamheten och överförts till kronofogdemyndigheten, varvid också en del av de polismän som sysslat med sådan verksamhet, sökt överflyttning dit. Kvar i Delsbo blev tre polismän och ett kvinnligt kontorsbiträde, nämligen jag, Georg Backlund, Åke Holmqvist och Siri Nordin. Som arbetsgruppschef hade jag tillförts en hel del s.k. polismyndighetsärenden, i allmänhet – enligt mitt tycke – enformiga och urtråkiga. Genom mina nya arbetsuppgifter kom jag i alltför stor utsträckning att bli sittande inne på kontoret, vilket jag ofta kände irriterande. Jag hade förut i så många år haft ett omväxlande polisarbete, åkt runt i bygderna, träffat folk och försökt hålla mig à jour med vad som hände i området, vilket jag nu kom alltmer bort ifrån. Jag saknade de gamla kontakterna, pratstunderna med folk av olika slag, inte mins de gamla och i många fall mycket roliga och originella tjuvjägarna, som jag i efterhand fått en viss förståelse för. Deras berättelser från de tidiga ungdomsåren kunde vara både roande och upprörande, ibland troligen också lite extra kryddade, men alltid intressanta.
Som tur var hade jag goda medarbetare på kontoret. Kontoristen t.ex. var genom sitt tidigare arbete fullt insatt i handläggningen av polismyndighetsärendena och kunde i detta avseende underlätta arbetet avsevärt och de manliga kollegorna var redan förut rutinerade både beträffande utrednings- och ordningspolisarbete. Men ändå saknade jag kollegorna från den ”gamla goda tiden”, särskilt Åke Wiberg, som gått över till kronofogdemyndigheten och, naturligtvis, landsfiskal Håkan Lange. Det var ju klart, polisens arbetsuppgifter hade ju efterhand förändrats i många avseenden och en förändring av polisorganisationen var säker nödvändig för att motsvara tidens krav. Någon narkotika t.ex. fanns troligen inte vare sig i Bjuråker eller Delsbo vid min ankomst till bygden, tjuvnadsbrott, bedrägeri och liknande var heller inte så omfattande. Våldsbrott förekom men inskränkte sig huvudsakligen till slagsmål i samband med offentliga tillställningar. Med narkotikans insteg i bygden följde, liksom på andra orter, en ökning av därmed sammanhängande brott. Landsbygdspolisens resurser för sin verksamhet måste självfallet också hänga med i någon mån. I samband med omorganisationen fick vi i Delsbo också en hel del ny utrustning, bl.a. tjänstebil med radioutrustning. Detta var nog det som kändes bäst både ur säkerhets- och effektivitetssynpunkt.
Jag arbetade kvar som arbetschef i Delsbo fram till 12 mars 1980 då jag sökte och fick tjänsten som rotelchef, R 2, (allmänna utredningsroteln) i Hudiksvall, vilken tjänst jag redan förut vikarierat på en tid under åren 1977-78. Tjänsten som chef för R 2 innehade jag fram till pensioneringen 31 dec. 1983.
Om Dellenbygdens tidigare polisorganisation m.m.
Främst med välvilligt bistånd av förre redaktören Bror Jonsson, Delsbo, och hans privata arkiv har nedanstående uppgifter erhållits om Dellenbygdens tidigare rättsvårdande myndigheter och tjänstemän.
Delsbo var ju förr en betydande ort. Den hade under många år större folkmängd än Hudiksvall och var i många avseenden dominerande i landsändan.
Under en lång följd av år bodde t.ex. häradshövdingarna i Delsbo, och där hölls inte bara häradsting utan också landsting. Det mesta kända av dessa är landstinget 1528, då Gustav Vasa kom hit med hela sin krigshär, 14 000 man, riksens råd, marsk och riddare. (enl. historiker Herman Lindqvist, är det mer troligt att hären bestod av 140 man).
Tinget hölls med representanter för allmogen i hela dåvarande Norrland och gällde officiellt en övergång från katolicismen till den lutherska läran.
I Delsbo fanns det länsmän ända sedan medeltiden. Titeln kronolänsman var också vanligt, men den avskaffades 1918.
I bror Hillgrens kända skildring ”En bok om Delsbo” del 3 sid 96 – 120, finns från år 1571 till 1866, 14 länsmän omnämnda, den första Joen Svensson, år 1571 och den sista Per Delin, född 1792 på Lyktan och avliden 1866. I Bror Jonssons privata arkiv hittades ytterligare 10 länsmän:
Michael Forsner, född 1841. Efterträdde Per Delin. Bodde under åren 1867-1875 hos Delins änka i gamla länsmansgården i Ava (Kyrkgränd 3).
Wilhelm Åström, länsman några år efter Forsner. Han var född i Forsa, son till länsman J.M. Åström och dennes hustru Ulrika Eleonora, dotter till häradshövdingen Ronander i Delsbo. Åström bodde i tingshuset i Näsbyn. Han hade varit landskanslist i Gävle 1858 – 1860 innan han kom till Delsbo.
Johan Gustaf Schörling, kom till Delsbo som länsman 1874. Fick snart del i ett försäkringsbedrägeri tillsammans med en skräddare och rymde till Amerika. Han blev känd som ”länsman som kom båscht”. Anledningen till uttrycket glömdes väl så småningom bort men lever fortfarande kvar och har av många uppfattats som att ortsborna tagit livet av honom. Men sanningen var således en helt annan. Schörling bodde i länsmansgården i Ava, (Kyrkgränd 3), som han också köpte samma år han kom till Delsbo.
Per Söderman tjänstgjorde i delsbo 1875 – 1886
Läs mer om honom under Kniven och Telefon i Delsbo.
Per Söderman f. 19/3 1852 i Undersvik bos. vid Länsmansgården i Ede, Delsbo. Kronolänsman
Gift 24/7 1878 med Beata Christina von Kiöhling f. 2/5 1851 i Arbrå.
Barn: Gerda f. 1879 i Delsbo och Agda Birgitta f. 1880 i Delsbo. Ytterligare fem barn föddes i Järvsö
Per Söderman, född i Undersvik den 19/3 1852, infl. till Delsbo 1875, blev kronolänsman i Delsbo 1877, således endast 25 år gammal. Han fick 1886 tjänst som kronofogde i Jämtlands södra fögderi och flyttade från Delsbo i samband därmed. Per Söderman var far till den kände kriminalexperten, docent Harry Söderman, född 1902, internationellt uppmärksammad i samband med att den tyska ockupationen av Norge upphörde i slutet av andra världskriget. Man kunde då i de svenska tidningarna läsa om ”dellbon som befriade fångarna i Grini och Möllergarde.
Av kung Haakon fick han sedermera ta emot S:t Olovsmedaljen med eklöv. Hans memoarer kom ut på svenska 1956 med titeln ”Inte bara brott” och där berättar han också en hel del av intresse om Delsbo.
Claes Mårten Kjällander efterträdde Söderman som länsman i Delsbo. Han bodde först hos Nors i Ede, men flyttade senare till den gård som sedermera blev Turisthotellet (Furugatan 1). Kjällander avled 1907 och begravdes på Delsbo kyrkogård.
Erik Lindsjö tjänstgjorde troligen som länsman i Delsbo en kortare tid efter Kjällander.
C.A. Hallqvist är omnämnd som länsman i Delsbo i en notis den 17 oktober 1900 i Hälsinge-Kuriren.
Knut Ericsson, född 28 augusti 1868, kom till Delsbo som ordinarie länsman efter Mårten Kjällander. Han var son till en tobakshandlare i Stockholm. Efter studentexamen vid Beskowska skolan hade han genomgått en mindre juridisk utbildning, den s.k. ”Prillan” i Uppsala. Innan Ericsson kom till Delsbo hade han innehaft förordnanden i Söderhamn, Forsa, Hanebo och Enånger. När länsmanstiteln upphörde blev Ericsson tydligen Delsbos förste landsfiskal. Han pensionerades 1933.
Ragnar Stenborg-Pettersson, född i Söderbärke i Dalarna, blev den 30 maj 1925 extra landsfiskal i Delsbo efter att innehaft tjänst som länsmansbiträde i Färila. Dit återvände han också efter några år i Delsbo.
Walter Görtz, var biträdande länsman i Delsbo några år under Knut Ericssons tid. Han bodde till en början i Moviken, Bjuråker.
I samband med att Görtz tillsammans med en fjärdingsman med en bolagstjänsteman ertappade några tjuvjägare i trakten av Skån, Bjuråker, blev han hotad till livet av en av tjuvjägarna. Görtz hade bett att få se på tjuvjägarens gevär i syfte att ta av honom detta. Tjuvjägaren hade då vänt kolven mot Görtz och yttrat: Så här ser det ut i den här ändan” och sedan vänt pipan mot Görtz och sagt ”och så här i den här ändan, men tittar du nå mer smäller det, gubbjävel”. För tjuvjakten och hotelserna dömdes tjuvjägaren sedermera till ett långt fängelsestraff. Enligt uppgift av min tidigare kollega, Åke Wiberg, Bjuråker, hade Görtz under en fisketur på Norrdellen varit nära att drunkna och blivit så tagen av strapatsen att han troligen aldrig repade sig riktigt från denna.
Håkan Lange, Delsbos sista landsfiskal, var född 1901 i Engelsberg, Västervåls socken, Västmanlands län. Hans föräldrar, landsfogden John Lange och dennes hustru Hermanna, f. Ihre, var ursprungligen gotlänningar. Efter studier vid Västerås läroverk fick han anställning vid länsstyrelsen i samma stad, där han 1921 blev extra ordinarie landskanslist. Sedan tjänstgjorde han på skilda orter till 1934, då han erhöll tjänsten som landsfiskal i Delsbo efter Knut Eriksson. På egen begäran avgick Lange med pension i samband med att landsfiskalsinstitutionen upphörde vid årsskiftet 1964/1965.
Länsmansvägen 1. Här låg polisstation, och strax intill bodde även Håkan Lange och sedan Stig Zakrisson. Dessförinnan bodde Håkan Lange och andra länsmän för honom på kalvstigen 3, Delsbo, berättar Gunnar Mårtensson i Fredriksfors.
Det här är Länsmansgården på Kalvstigen 3. På innergården var det rundkörning, vilket var praktiskt om man kom med häst och vagn eller med flera bilar samtidigt.
Utöver tjänsten som landsfiskal, vilken omfattade polischefssysslan, åklagarverksamheten och utmätningsmannaskapet, var Lange överförmyndare samt chef för distriktets civilförsvar. Han var också ordförande i stiftelsen Solera ferra, som bildats genom en donation av fru Helena Granberg, Lidingö, ordförande i Norra Hälsinglands djurskyddsförening och innehade ett flertal andra uppdrag. För de handikappade på Dellenborg var han med och bildade föreningen Dellenborgs vänner. Lange engagerade sig således i en mängd verksamheter utöver tjänsten som landsfiskal. Han innehade i hög grad allmänhetens förtroende och uppskattning, vilket vid ett tillfälle bl.a. tog sig uttryck i en petition med begäran att han måtte stanna kvar, då han sökt en annan tjänst och ämnat flytta från orten.
Lange avled på julafton 1985 i en ålder av 84 år. Hans närmast anhöriga var hustrun Maj, f. Ehrenberg och barn med familjer.
Bild ur Håkan Langes minnesruna
Stig Zakrisson skriver att han tog över tjänsten efter Håkan Lange
Stig Zakrisson född 22/3 1921 i Los. Gift 24/3 1945 med Hedda född Jansson den 12/2 1924 i Gudmundrå, Ångermanland. Stig Zakrisson avled den 4/7 2010 då bosatt i Iggesund
Två barn: Hedvig Margareta 24/7 1948, och Bo Arne 25/5 1952
Även i Norrbo och Bjuråker synes ha funnits länsmän stationerade i gånga tider. Ur boken ”Gård och bygd genom 100 år. Studier i Norrbos historia” har Bror Jonsson antecknat, dels Johan Vilhelm Pira, född i Färila, länsman i Norrbo från 1880 till i början av 1900-talet och dels V.G. Nordendal, som bodde vid Norrboån, var länsman även för Bjuråker.
Om bygdens fjärdingsmän, krono betjänter eller poliser före innevarande sekel
Fjärdingsmannatjänsterna var förr mest en kommunal angelägenhet. Sökandena synes först ha behandlats av kommunalnämnderna, som efter bedömning av deras meriter m.m. lämnat förslag för vidare befordran till länsstyrelsen. Det är dock svårt att via kommunala protokollen erhålla uppgifter om namn, meriter, tidpunkter för tillsättande och dylikt. Av protokoll över sammanträden, där kommande års budgeter fastställdes, fanns bl.a. fjärdingsmännens löner upptagna. De synes ha varit något olika för de tre socknarna. För t.ex. år 1894 hade Delsbo beräknat sådana kostnader till 300 kronor, Bjuråker 200 kronor och Norrbo 100 kronor. För Norrbos del hade kostnaderna för fjärdingsmannen varierat från 75 kronor åren 1888-1889, 150 kronor 1890-1893 till 100 kronor 1894-1895. För Delsbos och Bjuråkers del hade ifrågavarande kostnader varit konstanta.
Att socknarna haft lite extra utgifter för ordningshållning under åren framgår också av deras protokoll. I ett sådant, hållet vid sammanträde med Delsbo kommundelsnämnd i sockenstugan i april 1892 finns antecknat under paragraf 4 följande:
”Enär socknens vidsträckthet och den ordinarie kronobetjäningens fåtalighet gjorde det till en faktisk omöjlighet att erhålla de här och var uppspirande små lönnkrogarna så som vederbordes beslöt kommunalnämnden enhälligt att hos kommunalstämman anhålla om åtgärders vidtagande att åt en del därför lämpliga personer söka hos Kungl. Maj:ts Befallningshavande i länet utverka polismans skydd och befogenhet i brännvins-, ordnings och brottmål m.m. För sin del vill kommunalnämnden föreslå följande personer”.
17 personer fanns därefter uppräknade som lämpliga för ifrågavarande uppdrag.
Av protokollet framgick också att de uppräknade personerna skulle vara skyldiga att i allmänhet utan ersättning, men för särskilt ansträngande fall, för den ersättning kommunalstämman kan finna skäligt bevilja, tillhandagå kronolänsman och fjärdingsman vid auktioner och alla andra tillfällen.
Att lönnbränning och lönnkrogar utgjorde et stort problem på den tiden framgår också av andra protokoll. Bland annat uttalades i ett sådant att det behövdes ett antal tillsyningsmän för kontroller i detta avseende. Hur tillsyningsmännen skulle ersättas för de tilltänkta uppdragen framgick dock inte. Man får nog förmoda att ersättningen blev ganska lågt tilltagen.
Den svenska kronan hade självfallet på den tiden ett helt annat värde än nu, men man kan ändå tänka sig att en fjärdingsman, som t.ex. i Norrbo skulle kunna livnära sig och sin familj på 75 kronor under ett helt år. Troligen måste nog många fjärdingsmän och polisbetjänter skaffa sig inkomster vid sidan av tjänsten, kanske som hantverkare, jordbrukare eller liknande.
De under de närmaste åren före min ankomst till bygden tjänstgörande polismän inom Delsbo landsfiskalsdistrikt voro följande:
Sammanfattning
18 /1900-talet
P. Wallin, Ovanåker, Fjärdingsman. E. P. Lindesjöö, Polisman
F. d. konstapeln vid Stockholms Poliskår, Oskar Erhard Flygt, född den 7 Januari 1875 i Bjuråkers församling. Infl. till Delsbo den 10 februari 1898
1910-talet
P.M. Ågren Fjärdingsman
1920-talet
E. Eriksson, Ede Fjärdingsman och fjärdingsman Johan Ture Nilsson
1930-talet
Landsfiskalkontor Tel. Delsbo 34
Johan Alexius Söderlund, förordnad 27 juni 1930, fjärdingsman i Delsbo norra distrikt.
Tel. Delsbo 97a
Ivan G Jönsson, * 20/4 1896, förordnad 9 juli 1930, fjärdingsman i Delsbo södra distrikt. Tel. Delsbo 78. Utflyttat till Uppsala 1940. Gift 6/1 1940 med Linnéa Persson f. 10/4 1914 i Delsbo
Polisman Ivan Jönsson, bilden utlånad av Kjell Ekelöf
Per Iggström, förordnad 9 maj 1930, extra fjärdingsman inom Delsbo Norra distrikt.
Erik Johan Valdemar Bäckström, förordnad 26 april 1935 till fjärdingsman i Delsbo norra distrikt.
Stig Helmer Andersson, förordnad 18 mars 1937, extra fjärdingsman i Delsbo socken.
Sigurd Helmer Forsvik, förordnad 31 oktober 1939, extra fjärdingsman i Delsbo socken. Förordnad 10 april 1940 till ordinarie fjärdingsman i Delsbo polisdistrikt.
—4T118— Hassela – Bergsjö släktbok
68 HANS GEORG BACKLUND, * 29/1 1935, s. t. H. B. Backlund i Langsbo, Hassela. Polisman, bos. i Delsbo, Häls. Frånsk. 1/7 1988. † 12/4 2012 i Hudiksvall
(X3)5A21 ELSA MARGRETA HOLMBERG, * 21/6 1934, d. t. L. O. Holmberg i Kyrkbyn 3:33, Bergsjö.
Bror Jonsson, förordnad 2 december 1941, till extra polis i Delsbo landsfiskalsdistrikt.
Per Magnus Bulander, förordnad 24 mars 1943, vikarie för Bror Jonsson.
1947 -års Telefonkatalog
Fjärdingsman i Norra distriktet Per Iggström Ede Tel. 143
Fjärdingsman Södra distriktet Rune Magnusson, Ede Tel. 78
Landsfiskal Håkan Lange Ede Tel. 140
Lennart Cedrenius, landfiskalassistent Tel. 92
John Artur Eriksson, förordnad i april 1947, tillfälligt förordnad fjärdingsman i Delsbo polisdistrikt.
1950 – års Telefonkatalog
Delsbo Norra, John Eriksson Delsbo 78
Delsbo södra Per Iggström Delsbo 143
Lennart Forslund, förordnad 27 maj 1953, extra polisman i Delsbo landsfiskalsdistrikt.
Lars Österberg, nu trafikpolis, var stationerad polisman i Delsbo åren 1995 – 1999
Vilka var hans kollegor? hjälp oss med uppgifter
Torget i Delsbo. I bortre ändan av Apotekshuset låg polisstation
1965 – års Telefonkatalog
Per Iggström f d förste poliskonstapel 0653-10 143
Polisstation, Ede 0653-10 610
1971-72 – års Telefonkataloger
Polisstation Tingsvägen 1. Växel 0653-106 10
Håkan Lange fd landsfiskal Länsmansg 6. Tel. 10 725
Stig Zakrisson Förste Polisassistent Tingsv. 1. Tel. 10 758
1975-1976 – års Telefonkatalog
Åke Holmqvist polisassistent, Ringv. 27. Tel. 107 63
Åke Holmqvist född 16/2 1938 i Lennsjö, Bjuråker. Kriminalinspektör. Gift 24/5 1958 med Vera Andersson f. 8/3 1940 i Bricka, Bjuråker. Sonen Bengt Olov f. 17/10 1958 och dottern Vera Marie 10/4 1962.
Här får Kriminalinspektör Åke Holmqvist en gåva med anledning av att han varit polis i 25 år. Vid hans sida står hustrun Vera.
Polisman Stig Sötterman Delsbo, har varit oss behjälplig med namn på de poliser/polisanställda som finns med på bilden vid polisen i Hudiksvalls polisdistrikt. Bilden är polishusets innergård i Hudiksvall.
1. Kriminalinspektör Åke Holmqvist som efter sin tjänstgöring i Delsbo flyttades till kriminalavdelningen i Hudiksvall.
2. Åkes hustru Vera Holmqvist
3. Polismästare Benny Ericsson, Hudiksvall.
4. Polisinspektör Lennart Lundberg, Hudiksvall.
5. Polisassistent Gunnar Fagerström, Hudiksvall.
6. Kriminalinspektör, sedermera poliskommissarie och chef för Hudiksvallspolisen trafikavdelning, Jan-Erik Westberg.
7. Kriminalinspektör Göran Strömbom, Hudiksvall.
8. Polisinspektör Roland Johansson, Hudiksvall.
9. Poliskommissarie, chef för ordningspolisen i Hudiksvall, Helge Lindström.
10. Kriminalinspektör Jan Eric Hernmyr, Hudiksvall.
11. Kriminalinspektör Britt Wallin Engstrand, Hudiksvall.
12. Kriminalinspektör Bror Klingefors, Hudiksvall.
Bjuråker
Johan Brink, Svedjebo, ordinarie fjärdingsman i Bjuråkers kommun.
Nils (Nicke) Magnusson, Ängebo, ordinarie fjärdingsman i Bjuråkers kommun
Åke Wiberg, Friggesund, ordinarie poliskonstapel, efterträdde Johan Brink, som också var hans svärfar.
Torsten Rosén, Ängebo, ordinarie poliskonstapel, efterträdde Nils Magnusson.
Lars Silén, Västansjö, Bjuråker, efterträdde Torsten Rosén
Norrbo
Per Iggström, Delsbo, vikariat som extra fjärdingsman i Norrbo.
Johan Järnkrok, Hålsjö, Norrbo, ordinarie fjärdingsman i Norrbo socken.
Dan Norrgårdh, Hålsjö, Norrbo, ordinarie fjärdingsman i Norrbo socken.
Karl Gustav Friberg, Hålsjö, Norrbo, först extra fjärdingsman sedan ordinarie poliskonstapel i Bjuråkers polisdistrikt
Delsbo
Parad utanför nuvarande Åkes motor med Ivan Jönsson i täten.
Bilden utlånad av Kjell Ekelöf. Ivan Jönsson var gift med Kjells faster
Ede, Delsbo. I täten går Ivan Jönsson, men vad är det för parad? Någon som vet?
Det här kan vara Sigurd (Sigge) Forsvik, förordnad 31 oktober 1939, extra fjärdingsman i Delsbo socken. Förordnad 10 april 1940 till ordinarie fjärdingsman i Delsbo polisdistrikt.
Han var född i Solna den 15/4 1912 och avled i Sala den 12/7 1994
Troligen Sigge Forsvik till vänster,
och Ivan Jönsson till höger.
Osäkert var bilden är tagen, vet du?
Fr. v. Okänd, Johan Brink, Stig Zakrisson, Håkan Lange, okänd, Åke Wiberg
Den vänstra kontorsdamen är okänd den till höger är Siri Nordin
Bilden är efter Åke Wiberg. Hans son Torsten har lånat ut den.
Stig Zakrisson, Håkan Lange, okänd, Johan Brink, Åke Wiberg, okänd, Siri Nordin, okänd.
Bilden är efter Åke Wiberg. Hans son Torsten har lånat ut den.
Stig Zakrisson, Håkan Lange, okänd, Johan Brink, Åke Wiberg, okänd, Siri Nordin, okänd
Bilden är efter Åke Wiberg. Hans son Torsten har lånat ut den.
Osäkert var någonstans bilden är tagen, någon som vet?
Anders Friberg, Åke Wiberg, bakom honom, Håkan Lange, okänd, okänd och troligen Johan Brink
Sekreterarna är, okänd och troligen Siri Nordin
Bilden är efter Åke Wiberg. Hans son Torsten har lånat ut den.
Anders Friberg, okänd, Johan Brink, okänd, Stig Zakrisson, bakom honom Åke Wiberg, Verner Jonsson och Håkan Lange i spetsbyxor. Damen i vita skidbyxor kan vara Waina Persson, och Siri Nordin.
Bilden är efter Åke Wiberg. Hans son Torsten har lånat ut den.
Som synes vill vi ha hjälp med namn, hör av dig om du känner igen någon
HT Onsdagen den 13 december 1961
Delsbo hembygdsförening får länsmans kask — värja
De stiliga paradföremålen Knut Ludvig Eriksson
Delsbo hembygdsförening får ibland ta emot gåvor av dellbor och delsboättlingar i förskingringen. I dag kan vi berätta om en sådan gåva, För omkring ett år sedan gav distriktschefen Curt Enbrand, Uppsala, tillkänna att han gärna ville, överlämna några föremål till föreningen som minne av hans föräldrar, landsfiskal och fru Knut Ericsson, och helt nyligen har föreningen fått mottaga dennes parad och värja, vilken troligen även hans företrädare, Mårten Kjällander, använde vid högtidliga tillfällen. Dessutom fick föreningen nio stycken fotoförstoringar med delsbomotiv från seklets början.
Det är nu något mer än ett kvarts sekel sedan landsfiskal Ericsson avgick med pension och flyttade från Delsbo, men det är fortfarande många ortsbor som minns honom och hans familj. Han var stockholmare till börden, medan hustrun Ella, f. Andersson, var bördig från Närke. Dottern Vera blev gift med landsfiskal Walter Görtz, numera avliden, medan sonen Curt blev välbeställd chefstjänsteman i försäkringsbranschen.
Ur Landsstatsmatrikeln har för övrigt inhämtats följande uppgifter, som bör vara av intresse för ortsborna och för den forskare, som möjligen kommer att intressera för uppgiften att skriva en monografi över socknens länsmän eller en avhandling rörande rättsväsendet i Delsbo. T.ex. med aspekter på Delsbolagen och Gustav Wasas berömda landsting i socknen 1513. Men nu till matrikeln:
”Ericsson, Knut Ludvig, f. i Stockholm 28 aug 1868. Föräldrar John Ericsson, handlande och Charlotta (Lotten) Ludvika Elisabet Holmberg. Mogenhetsex vid Beskowska skolan i Stockholm 18 maj 1887stundent i Uppsala september samma år; preliminär ex. där maj 1888; kansli ex. där 15 sept 1894. E. o. amanuens i Kommerskoll. 9 okt. samma år; idkat advokatverksamhet i Stockholm 1894-98; e. o. landskanslist i Gävleborgs län 1899; t. f. kronolänsman inom olika distrikt i nämnda län 3 år och 12 dagar; t. f. stadsfiskal i Söderhamn 11 mån 17 dagar; t. f. stadsfogde där 1 mån; kronolänsman i Delsbo distrikt 1 maj 1907; landsfiskal fär fr.o.m. 1918. Pensionerad 1/1 1934. Död den 27/10 1951.
Den fina, guldstickade paradhatten och den stiliga, förgyllda värjan med fäste i elfenben kommer att sättas inom glas och ram liksom tidigare Finn-Jonkes fiol. Snickarmästare Per-Erik Persson har även denna gång åtagit sig uppgiften att bli mästare till skåpet.
Knut Ludvig Ericsons stiliga paradföremål
Avskrift: Från Åke Nätterös arkiv av Viveca Sundberg
Hudiksvalls Tidning Lördagen den 10 januari 1976
Hudiksvalls Tidning Fredag 15 januari 1988
Det var i den här radhuslägenheten på Ringvägen 23 E i Delsbo som 68-årige Edvard Olsson mördades. Poliserna, här i form av Peter Dahlberg, Lasse Hedlund och Jan Hernmyr, genomförde under torsdagen brottsplatsundersökning. Läs mer här.
Expressen Onsdagen den 17 oktober 1990
Foto: Stig Andersson
Lugna gatan utanför polisstationen i Delsbo. Inte en enda lynchning att ta hand om för poliserna Hans Nordqvist och Leif Mohlin.
HT Torsdagen den 8 augusti 1996
Text och bild: Roland Hamlin
Gravskändning i Delsbo – 69 gravstenar vräktes omkull
– Bedrövligt och onödigt. Det är många som kommer att ta illa vid sig av det här, säger kyrkvaktmästare Lars Mickelsson som inspekterade förödelsen tillsammans med poliserna Gunnar Sundström och Stig Sötterman
HT Lördagen den 29 juni 2002
Mord på öppen gata i Delsbo
HT:s lokalredaktör i Delsbo, Inge Gardh, blev vittne till det blodiga skottdramat i Delsbo, då en medelålders man från Åland blev mördad i ett svartsjukedrama.
Foto: Stefan Westerlund
Tekniker anlände senare på kvällen för att undersöka mordplatsen
Foto: Stefan Westerlund
HT Tisdag den 2 juli 2002
Den anhållna dellbon fördes till måndagens häktningsförhandling vid Hudiksvalls tingsrätt av kriminalinspektörerna Peter Dahlberg och Göran Strömbom. Foto: Magnus Bergström
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Till toppen– till polisen i Norrbo till polisen i Bjuråker.
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62
Ser att Stig Sötterman hjälpt till att identifiera polismän på ett foto som numrerats. Där står det att Jan-Erik heter Wester men det är fel. (Har nummer 6.) Han hette Westberg,
Hej Alf! Tack för rättelsen, nu är det rättat. Hälsningar Åke Nätterö