Rödkullen

Dellenportalen har samlat ihop fakta om Rödkullen från intervjuer, fastighetspapper och i olika arkiv.

Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.


Se var Rödkullen ligger genom Google maps


Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.


Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan.

 

 


I kartans nedre högra hörn finns Rödkullen


ro-025-karta
Karta 1761 visar att det fanns en kvarn i åkroken. Detta är en detaljförstoring ur kartan ovan




Rödkullen från Enirokarta


Rödkullen en trehundraårig bosättning, som ligger ca fyra kilometer nordväst om Frisbo som är en av flera finnbyar som funnits i Bjuråker. År 1694 fanns 61 finnar inom socknen.

I texten från 1761 års karta kan man läsa att soldaten och finnen Nils Persson år 1740 övertagit efter sin fader Per Larsson det finntorp som var byggt av finnen Mats Matsson som kommit till Rödkullen 1638 med en skara av nio till antalet. Dessa kom från Skallmyrevallen, för att anlägga skogsbrand för svedjebruk. Slut citat.

1761 års karta visar att det fanns en kvarn i bäcken just i svängen där diket/bäcken uppifrån berget ansluter. På nersidan av landsvägen, intill den väg som gick ner till täkterna finns en kulle med rester efter en husgrund och en raserad jordkällare.

Sifferhänvisningar till Bjuråker, Delsbo, Norrbo släktregister.

År 1638
10F – I – Mats Matsson född 162.. i Finland. Nämnes som bofast finne i Rödkullen 1650. Hustruns namn okänt
Barn:
Gertrud född 165..

10F -II- Lars Pehrsson 165.. Härstamning okänd. Nämnes som bonde i Rödkullen 1 (1683-1698) Hustru Gertrud Matsdotter född 165.. Troligen Mats Mattsons dotter
Nio barn:
Pehr 1678 Tog över efter föräldrarna
Mats 1680 Soldat. Bosatt i Sniptorp i Bjuråker
Anna 1686 Gift med bonden Hans Nilsson i Ramsjö
Brita 1688 Gift med bonden Anders Jonsson i Stråsjö
Karin 1690 Gift m bonden Hans Nilsson sedan hennes syster avlidit 1728. Bos. i Spångmyra
Kerstin 1693 Gift med bonden Påhl Larsson i Gårdsmyra 2
Påhl 1695 Okänd vistelseort
Gertrud 1697 Okänd vistelseort
Margta 1699 Gift? med Erik Nilsson Bonde i Rödkullen. Utflyttade. De fick dottern Gunilla 1725. Hon gifte sig 1745 med bonden och postför. i Norrbobyn 9, Anders Brask. Åtta barn.

10F1 Sonen Pehr Larsson född 1678
Gift med Margta Olofsdotter född 1682 i Furuberg
Sju barn:
Olof 1710 Okänd vistelseort
Gertrud 1712 Gift med bonden Jonas Hansson i Änga 2
Pehr f. 1714 Gift här 1743 med Anna Hansdotter nedan 
Nils 15/3 1717 – 4/7 1717
Eric 8/10 1718 Dräng i Tjärna Bjuråker. D. 17/4 1779 (slag)
Nils 9/9 1723 Bonde här i Rödkullen nedan
Påhl 30/9 – 26/1 1731

10F3 Sonen husman Pehr Pehrsson f. 1714 från Rödkullen. Blind i många år. D. 7/7 1797
Gift 1743 med Anna Hansdotter 1716 från Delsbo. D. 1/3 1785
Ett barn:
Margta 11/6 1746 bosatt här på Rödkullen nedan

10F4 Sonen bonden Nils Pehrsson född 9/9 1723. Bonde. Utfl.
Gift med Margta Ersdotter född 1714 Infl. från Hassela. Utfl.
Fyra barn:
Margta 20/4 1746 – 29/7 1747
Margta 23/10 1748 Gift med järnroddare Mårten Lögdström bosatt i Jönsarbo, Strömbacka
Pehr 9/4 1752 Utflyttad till Hassela
Brita 1756 – 1756

10F5 Dottern Margta Pehrsdotter 1746 – 1809 från Rödkullen får ett barn med kringvandrade skräddaren Jonas Viksten 1745 – 1817 från Torps socken.
En dotter:
Margta f. 1775 Gift 1796 m. Christoffer Pehrsson Torpare i Moräng

9F1 Inflyttar från Hassela Mats Matsson 1735 – 1818 med hustrun Elisabeth Nilsdotter. Sedan hustrun avlidit 1767 gifter Mats om sig med Christina Olofsdotter 1737 – 1800
De fick sex barn:
Elisabeth 1762 Blev gift här på Rödkullen
Mats 25/1 1864 Gift och bosatt här på Rödkullen
Anna 7/4 1767 Gift 1795 med bonden Lars Larsson på Trossnarven
Carin 14/12 1772 Piga i Gärde, Bjuråker Död 25/2 1841
Anders 24/1 1775 Gift 1799 med änkan Brita Eriksdotter i Norrhavra
Brita 1/1 1780 – 6/1 1780

Vi ska följa barnen Elisabeth och Mats och deras barnbarn som stannade kvar här på Rödkullen

Först dottern Elisabeth och hennes son Mats
41A2 Elisabeth Matsdotter 21/3 1762
Gift 28/12 1788 med kolaren på Rödkullen Johan Pehrsson född 21/3 1762 i Norrgimma, Bergsjö
Sex barn:
Pehr 31/10 1789 Fjärdingsman och bonde i Svedjebo, Bjuråker
Christina 9/11 1791 Gift 1822 med Anders Eriksson – Brandt. Son till E. Hjelte i Gärde
Carin 6/4 1793 Gift 1823 med bonden Jonas Jonsson i Svedjebo 4
Mats 1794 kolare här på Rödkullen
Anna 18/5 1799 gift 1831 med bonden Olof Andersson i Kyrkbyn
Anders 19/6 803 – 11/12 1807

41A4 Barnbarnet Mats Johansson Kolare, bosatt på Rödkullen född 7/12 1794. Död 7/5 1863
Gift 1824 med Anna Eriksdotter 24/3 1798 från Hjeltens vid Gärde i kyrkbyn Död 5/2 1869
Deras dotter:
Carin Mattsdotter har i bevarade brev berättat om livet på Rödkullen. Sedan har Anna Lindegren med stor inlevelse tolkat och levandegjort de nedskrivna berättelserna. Av den 50 sidor långa levnadshistorien ska vi få en liten inblick i det dagliga livet på Rödkullen vid den här tiden.
De fick fem barn:
Carin 1825 gift med Jonas Jonsson i Långmor. Hon skrev om livet på Rödkullen.
Johan 1827 – 1830
Anna 1830 – 1833
Margta 1832 utfl. till Hassela 1859
Johan 1839 Gift och bosatt här sedan kolare i Frisbo

41A8 Barnbarnsbarnet Johan Matsson-Stolt född 11/4 1839
Gift 25/6 1862 med Brita Phersdotter född 12/3 1833 i Dragåsen i Skärås. Hon avled 3/3 1874 i gastrisk feber.
De fick fyra barn:
Anna 24/6 1863 Utflyttad till Hassela 1881
Pehr 7/11 1865 Gift 1891 med Margit Larsdotter från Karmansbo i Skärås. Bosatt i Frisbo
Mathias 6/2 1869 – 12/1 1874 (hjärninflammation)
Johannes 14/11 1871 Utflyttad till Hassela 1880

Troligen var det efter hustruns död 1874 som familjen flyttade till Västergårn i Frisbo. Där gifte fadern om sig 1875 med Anna Maria Phil från Nipen. De fick 10 barn

Därefter sonen Mats och hans två barn
9F2 Mats Matsson född 25/1 1764 kolare på Rödkullen Död 28/1 1846.
Gift 27/1 1788 med Christina Jonsdotter 1760 – 1845
De fick fem barn:
Christin 1788 G.1815 m. Pehr Hansson i Österstråsjö
Ella 7/2 1790 G.1811 m Pehr Mattsson i Västansjö
Mats 21/11793 G. 1822 m Anna Christina Johansdotter Kolararrende på Rödkullen
Elisabeth 17/8 1794 – 1868 stannar kvar o gifter sig med Mårten Jonsson 1793 – 1769
Jonas 11/11 1797 G. 1825 m Brita Andersdotter Bruksskomakare i Frisbo

9F4 Barnbarnet Mats Matsson 21/1 1793 – 8/6 1873 Kolare bosatt på Rödkullen
Gift 1822 med Anna Christina Johansdotter 1796 – 28/2 1882
De fick nio barn:
Kjerstin 1823 Utfl. t. Hassela 1843
Matts 1825 – 1829 Drunknade i het drickaså.
Carin 1826 – 1907
Anna 1828 G 1861 m. Mattias Pehrsson utfl. t. Bergsjö 1863
Margta 1831 G..1855 m. Olof Olofsson Emigr. t. N. Amerika 1884
Matts 1833 G. 1866 m. Carin Olofsdotter Emigr. t. N. Amerika 1868
Johan 1835 G. 1863 m. Anna Jonsdotter bos. i Sylkvarn
Pehr 1838 G. 1874 m. Margareta Nilsdotter. Kolportör i Strömbacka
Jonas 1840 G.1866 m. Anna Brita Alcén Handlare i Ängebo

1B7 Barnbarnet Elisabeth Matsdotter 17/8 1794 – 29/3 1868.
Gift 1814 med Mårten Jonsson från Berge, Bjuråker född 14/6 1793 Död 8/7 1869. Husman i Rödkullen
De fick fyra barn:
Jonas 1816 Utfl. t. Hassela
Kjerstin 1818 G 1841 m. Anders Johansson Nio barn Moräng sedan Hassela
Anna 1820 – 1831
Gölin 1822 – 1861 G. 1853 m. Pehr Andersson N. Storåsen

Här slutar den här släktgrenen

 

ro-002-overgivet-rokullen
En bild från ett övergivet Rödkullen

ro-033-2015
Rödkullen, med Viveca vid jaktstugan, sommaren 2015.


 

Livet på Rödkullen i mitten av 1800-talet


Carin Mattsdotter
född 1825 har i bevarade brev berättat om livet på Rödkullen. Sedan har Anna Lindegren med stor inlevelse tolkat och levandegjort de nedskrivna berättelserna. Från den 50 sidor långa levnadshistorien ska vi få en liten inblick i det dagliga livet på Rödkullen vid den här tiden.

Däruppe på storsvedjan stod en afton en ung kolarbonde och drömde skogsbons allvarsveka drömmar. Det hade hänt honom, Mats Johansson, något idag, som kom honom att ta Brattbacken i några djärva svingande steg, tills han stod däruppe på storsvedjan. Far hade nämligen talat med honom denna morgon om hur det skulle bli med gården i framtiden.

Jon Pehrsson började känna sig trött och mente att tiden kunde vara inne för sonen nu att skaffa sig en hustru och överta en del av ansvaret för gården. Då kunde jon och mor, som slitet länge nog, få lite vila och ro innan herrens bud kom. Det var därför som Matts hade gått upp på Storsvedjan för att riktigt tänka klart över den här saken. Hittills hade han varit så bekymmersfri knogat med far i arbete på gården och gått till mors dukade bord. Nu stod han vid ingången till något nytt. Det strömmade en våg av stor glädje över honom … Mats Johansson skulle taga sig en hustru och bilda ett hem han med, liksom far och farfar och de gamla Rökullsgubbarna före dem. Ett kristligt hem, där Guds klara solsken komme att lysa både inom och utom dem som bodde där.

Tankarna började röra sig omkring henne, som skulle dela all denna glädje med honom. De behövde inte söka mycket för att finna henne.

Matts tänkte för sig själv:
”När lördan kommer så sadlar jag Blacken och rider utför åsen. Så rider jag genom Frisbo och så är jag snart framme på bygden … Där ligger kyrkan och prästgården. Så binder jag hästen vid prästgårdsgrinn och går in i köket. Systern ber mig stiga in till prästen. Sefström sitter väl och tänker på sin predikan, men han blir glad att se mig. Och så frågar han vad Matts Johansson nu kan ha för ärende. – Jag berättar alltsammans, och så frågar han om jag är viss på att Hjältens Anna vill följa mig i Rökukulln? … Då svarar jag att jag tänkte Sefström skulle följa mig till Hjeltens nu för att få saken klar. Ja, säger prästen – ni ha ju båda varit mina skriftebarn och aldrig sedan gjort mig varken bekymmer eller sorg, så nog vill jag hjälpa dig med den saken, Mattes”.

Ett ljust leende drar över Matts ansikte, han sträcker på sig, lyfter på luvan och vinkar mot den ljusa punkten därnere vid Dellensjön, sockenkyrkan, där han skall vigas vid sin hjärtanskär.

Det var en klar och vacker söndagseftermiddag vid Mikaelitiden 1822, som en liten brudskara red in på Mattesgården. Först red Matts Johansson och Anna Eriksdotter Hjälte på sin blacka häst. Brudgummen såg värdig och manlig ut i den mörkblå sockendräkten, och bruden satt rak och fin i höga karmsadeln. På den tredje hästen red ”Sefström”, som han kort och gott kallades, och på den fjärde hästen red hans syster, brudframman, hon som klätt bruden, och som bland folket var nästan lika avhållen som prästen själv. Sist i tåget red Annas far, den ståtlige soldaten Erik Hjälte. Han satt med stram hållning till häst, som det anstår en krigare, och ärret över högra kinden var ett hederstecken från finska krigets dagar.

Tre mil hade de ridit genom bygd och skog, uppför berg och utför brant, innan de nådde hemmet uppe på åsen. Men … så var det också något för hela byn att beskåda, detta ståtliga följe! Grann var bruden som riktig en Bjuråkersbrud kunde vara! Silverspännen, förgyllda pänningar och pappersrosor från huvudet ner till midjan, och silkesband i granna färger hängande över den svarta kjolen från silverbältet till fotabjället! Bäst av allt var dock den stora, tunga guldkronan, med mångfärgade stenar och förgyllda blad dallrande och blixtrande i solskenet.

Ja det var ingen ände på ståt. Hela Rökulln solade sig i den härliga synen. Men Matts Johansson var ej en karl som hade öga blott för den granna dräkten. Han såg in i de goda ögonen, där kärlek lyste fram. Och djupt allvar låg i den blick som mötte Annas, när Matts lyfte sin hustru ur sadeln.

De voro till naturen mycket olika, dessa två. Mannen var den inåtvända skogsbon – sen till att tala – men med det lyssnande och spanande sinne, som livet i ensamhet ger. Som alla barn av skogen älskade han lidelsefullt musik. Redan som pojke kunde han snart på sin fiol spela spelmanslåtar, som voro gängse i socknen, och många nya hade han själv funnit upp. Han var en mästare uti att med kniv slöjda den smäckrast näverlur, ur vilken tonerna om kvällen, djärva och lockande, klungo ut över vidderna.

Men i arbetslivet på gården var han stark att bryta sten och köra plog, och tungsint var han inte. Glad knogade han från bittida till sent. Arbete var ju dagarnas innehåll, och det låg lust uti att plöja, så och skörda! Även däri kunde sångens och fantasins gåva finna plats hos ett så fromhetsfyllt sinne som Rökulls-Matts.

En helt olika läggning hade soldatdottern, som han hade valt till brud. Flickan från Änga, Anna Eriksdotter, var den praktiska, förvärvsflitiga landkvinna – föga lagd för drömmerier, men desto mer intresserad för dunket i vävstolen och spinnrockshjulets surr. Drömde hon, så var det om klädkammare och granngarnshärvor hängande i stora buntar längs väggen om buldanvävar och vadmalsstycken, staplade på varandra. Och naturligtvis ett präktigt fäjs med välgödda kor och kalvar.

Sådana var de, när de denna minnesvärda dag trädde över tröskeln och välkomnades av de gamla på Mattesgården. Löftena som de avlagt därnere i Bjuråkers kyrka ville de hålla så långt Herren gav dem kraft därtill. De ville vandra tillsammans i gudsfruktan och i all enfald vårda Andens låga däruppe i gården, ja – så att den om möjligt komme att brinna även hos andra, som bodde i storskogen.

Det var den unga prästen, som avlagt examen för några år sedan och kommit åter till hembygden, och där med nitens heliga allvar börjat kämpa för storskogens andliga väl – det var han som väckt dessa tankar till liv. Förunderligt också, vilken omgestaltning det redan hade blivit i mångt och mycket häruppe bland bergen sedan Anders Gustaf Sefström kommit hem. Hans outtröttliga kamp för själarna förblev ej längre utan verkan. Prästen var en väckelsens man. Stämman hade en metallisk klang, och folket greps av hans bildspråk och det djupa allvaret i hans tal. Man fattade med ens att man var i ett brinnande hus, där det gällda att rädda sig eller förgås. Det var en sådan övertygande kraft i allt vad denne man sade. Bland dem som till sin egen lycka snart gjorde sitt val voro Matts och Anna. Hos Matts uppstod även en, med hans läggning naturlig, stark beundran och hängivenhet för den några år äldre själasörjaren. Därför gav det åt bröllopsdagen en dubbel lycka, att deras präst var dem följaktig den långa vägen till hemmet, och att de på aftonen, innan han återvände, fingo samlas med hela byn kring det heliga Gudsbudet, som han läste och förklarade.

Av fadern hade Karin ärvt den stora fallenhet för musik och sång. Hon trallade och sjöng dagen i ända om än hon var på ängen nedanför eller om hon var uppe på berget och vallade fåren och getterna.

”Samlingar” hade föräldrarna allt oftast i hemmet. Det hände att en och annan predikant kom vandrande över berget, t.ex. Ström-Olle (1806-1865) från Norrberg. Åtskilliga andra bröder sökte sig ock dit. Någon gång hände det att, deras egen Sefström kom upp till Rökulln för att hålla samling. Då sände man bud ut i alla riktningar, och det var ej blott nerifrån Bjuråkersbyarna, Lindbo, Lennsjö, Frisbo och Strömbacka som de kommo, nej uppför åsen på norra sidan kom Hasselafolk på slingrande stigar vandrande – från Moräng och Skallmyrvall. Husbonden Anders Lang med sitt husfolk hade ej låtit hindra sig av vårbrådskan från att gå den långa vägen. Då var det stor högtid på Rökulln. Karin satt bredvid far och kände sig trygg och andaktsfylld, när hon ömsom såg upp på den kämpalike prästen, och ömsom tittade bort på Langsgubben, som satt i karmstolen, ärevördig, med det långa håret på gammaldagsvis kammat åt sidorna, och höll händerna om silverknappen på sin bastanta käpp.

Här lämnar vi denna levande skildring om hur livet kunde vara i mitten av 1800 –talet och flyttar fram till år 1890.

Enligt CD skivan Sveriges befolkning var då 18 personer skrivna vid Rödkullen.

Många av ovan nämnda personer är borta förutom Karin Mattsdotter 1826 – 1907 som bodde kvar hela livet men förblev ogift. Troligtvis bodde hon i det översta huset

Förutom två arrendefamiljer bor här två drängar Anders Olsson f.1868 i Brunnskog och drängen Jonas Ljus f. 1873 i Frisbo. Gift 1902 m. Skallmyr – Brita

 

 

Övre huset kallat Mackins

HUDIKSVALLSPOSTEN DEN 6/12 1910

Eldsvåda utbröt i onsdags f. m. hos kolaren Petter Mackin i Rödkullen, lydande under Strömbacka bruk.

Elden hade uppstått i bostadshuset af anledning att någon brand fallit ned på golvet från spisen under det hustru Mackin var utgången. Sedan hjälp anländt lyckades man efter stora ansträngningar begränsa elden till stugan, som nedbrann till grunden jämte i det närmaste allt lösöre samt alla säng- och gångkläder. Äfven närmare 90 kronor i kontanter, däraf en del tillhöriga drängen i gården, blefvo lågornas rof. Däremot räddades det ej obetydliga matförrådet, äfvensom ett alldeles intill den brunna stugan varande byggnaden hvari kör- och åkerredskap förvarades. Då äfven ladugårdslängan i början var starkt hotad, utsläppte hustru Mackin strax kreaturen, hvilka alla sålunda voro utom all fara.

Makarna Mackin göra utan tvifvel en afsevärd kännbar förlust genom den timade olyckan, enär det hela, hus och kreatur samt redskap och kläder, var försäkradt till allenast 4,700 kronor.
Källa och avskrift: Viveca Sundberg


ro-049-1930
Laura Mackin framför sin stuga 1930. Strax nedanför stugan gick/går vägen mellan Frisbo – Moräng. Det fanns två jordkällare under huset, en på var ände

ro-029-makins

Mackins nedre jordkällare med spisröset bakom Viveca

ro-030-makins
Mackins övre jordkällare. Det finns ingen ingång, därför är det troligt att det fanns en lucka golvet. Här har Viveca hittat husets spis och en plåtburk som varit upphängd någonstans. I bakgrunden husets spisröse.

ro-004-isak-berglund
Isak Berglund sambo med Laura

ro-005-mackins-bro
På Mackins bro sitter bak, Laura och Petrus Stochhaus
fram, Isak Berglund och Greta-Lisa Stockhaus född Wård

ro-006-fika
Strax ovanför Mackins hus sitter Petrus Stockhaus , Greta -Lisa
Stockhaus och Jonas Petter Stockhaus. Damen okänd


fr-278-r-kullen

Okänd plats. Troligen Kristina Johansson till höger.Bild ur Susanne Swangs samling


ro-032-stenmur

Ovanför gårdarna går den gamla vägen mot Skallmyrvallen och Moräng. Här fanns också åkermark som tydligen varit ganska stenig vilket den långa stenmuren vittnar om

Troligen var det här som Karin Mattsdotter bodde till 1907
Därefter kom pigor och drängar att bo i huset.

År 1914 – 1940-talet
Hitflyttad 1914 från det nedre huset som togs över av Olof Svang.
59B1 Per Mackin f. 1847 i Hassela
Gift 1873 med Stina Benjaminsdotter f. 1850 i Hassela.
De fick nio barn:
Erik 10/7 1871 Utfl. till Forsa 1895
Arvid 10/4 1874 Handlare i Frisbo G.1909 m. Karin Berg Utfl. t. Hög 1919
Brita Stina 2/3 1877 – 21/2 1904 En son, Johan Sten 20/9 1898 Flyttade till Lennsjö
Per Olof 29/12 1879 – 18/1 1899
Anna Karolina 24/10 1883 g.1903 m. Hans Petter Persson i Strömbacka
Lars Gustaf 17/12 1886
Johanna Margareta 9/5 1888 g. 1910 m. Erik Arvid Frenell Utfl. t Hassela 1913
Emma 13/12 1890. g. 1911 m. Karl Viktor Frenell Utfl. t. Torp 1020
Laura 1895 – 1959 och sambon Isak Berglund 1891 – 1953 De flyttade till Frisbo på 40-talet, troligen 1942
Laura 25/2 1895 Förblev ogift men sammanbodde med Isak Berglund 1891 – 1953
Modern Stina Mackin avled 27/10 1923 och fadern Per Mackin avled 15/11 1929
Johan Sten född 1898 bodde kvar här under sin skoltid trots att hans mor avlidit 1904. Fadern var okänd. Men 1923 bor Johan Sten i Lennsjö och Johan Petter Sten född 1862, tillsammans enligt en lönelista från Strömbacka. Troligen är detta Johans far, men han står inte att finna bland tillgängliga sökmöjligheter

 

 

Huset i mitten

 

ro-047-hammars 
Hammarstedts. Bild ur boken, Gods och Gårdar

ro-008-mellan-huset
Mellan huset. Hammarstedts hela familj

ro-026-kellare

Hammarstedts Jordkällare sommaren 2015

ro-009-knut-leman
Knut Leman på dragspel flankerad av Sven och Olle Wedin

ro-031-jaktstugan
Samma hus som ovan, sommaren 2015.


ro-010-midsommarfirande Midsommarfirande hos Hammarstedts med Knut Leman på dragspel


ro-011-anna-hammarstedt
Anna Hammarstedt f. 1932

Ca 1882 – 1898
57F1 Anders Nilsson född 23/8 1856 i Brunskog i Värmland
Gift 23/8 1882 med Helena Jonsdotter – Sjölin född i Hassela 25/9 1858. Inflyttade från Hassela Bergsjö 1898
Helenas barn:
Johan Erik Johansson – Huss f.27/2 1880 Utfl. t. Bergsjö 1898
Gemensamma barn:
Anders Fredrik 22/10 1883 G. 1913 m. Betty Höglund arrendator. i Moräng Utfl. t. Bergsjö 1939
Anna Katarina 30/11 1886 Utfl. t. Bergsjö 1898
Hulda Maria 30/9 1889 – 1893 Död genom olyckshändelse, föll i sjudande bryggkittel.
Kristina Sofia 22/11 1892 Utfl. t. Bergsjö 1898
Hulda Maria 24/5 1896 Utfl. t. Bergsjö 1898
Efter 16 år lämnar de arrendet och flyttar till Bergsjö 1898

Ca 1898 – 1920
Efter fam. Anders Nilsson inflyttar samma år 1898 från Hassela
(39 B1) Jonas Olov Wedin f. 31/7 1865 i Stöde.
Gift 4/7 1889 med Anna Greta Persdotter född 18/12 1864 i Hassela. Utfl. t. Harmånger 1920
De fick sju barn:
Anton 3/9 1889 G 1912 m. Emma Sundberg från Lingåsen. De bodde på holmen i Skäråssjön till 1928 eller 1934 då de flyttade t Frisbo. De fick åtta barn
Hilma Maria 1/12 1891 – 4/2 1900
Elin Katarina 4/3 1896 G. 1918 m. Erik Wiberg från Lennsjö
Alfred 30/5 1898 Chaufför G. 1924 m. Emma Kristina Wiberg från Lennsjö Bos. i Strömbacka
Selma Maria 4/3 1902 Utfl. t. Harmånger 1920
Anna Kristina 21/7 1904 Utfl. t. Harmånger 1920
Hans Edvin 3/4 1906 Utfl. t. Harmånger 1920
De barn som ännu inte var utflugna flyttade med föräldrarna till Harmånger 1920

1921 tog Oskar Hammarstedt över efter J.O. Vedin
Mangårdsbyggnaden uppförd omkring 1840 Ekonomibyggn. 1917

Ca 1921 – 1948
16D5 Oskar Hammarstedt f. 22/9 1883 i Strömbacka. Kolare och arrendator Död 5/5 1959
Gift 11/12 1909 med Andrietta Maria Berg född 27/11 1876 i Strömbacka. Död 14/5 1920. Änkling och omgift 7/8 1921 med Anna Sundin f. 30/12 1895 i Bergsjö. Död i Frisbo 9/8 1978
Fem barn:
Johan Birger 16/4 1910 – 23/4 1910
Per 27/3 1916 ( styvson) gift 1939 m. Hildegard Wedin bos. i Frisbo och Lennsjö
Karin 26/11 1921 Gift 1945 m. Erik Nilsson f. 1914 i Frisbo. De flyttar till Frisbo 1946.
Erik 14/3 1927 utfl. t. Sthlm. 1946 Änkling 1995. Död 13/1 2000
Anna 1/4 1932
1948 flyttar makarna Hammarstedt från Rödkullen till Frisbo.

Sista arrendatorn blev troligen Martin Brant 1909 – 1999. Gift 1936 med Anna Frank f. 1912. De flyttade hit från Gammel – Häggens i Lennsjö

 

 

Nedre huset

Ca 1886-1914
59B1 Per Mackin f. 2/11 1847 i Hassela Inflyttade som arrendekolare till Rödkullen 1886.
Gift  21/1 1873 med Stina Benjaminsdotter f. 4/5 1850 i Hassela. På ålderns höst 1914 lämnar de över arrendet till Olof Svang och flyttar upp till det översta huset.
De fick nio barn:
Erik 10/7 1871 Utfl. till Forsa 1895
Arvid 10/4 1874 Handlare i Frisbo G.1909 m. Karin Berg Utfl. t. Hög 1919
Brita Stina 2/3 1877 – 21/2 1904. En son Johan Sten 20/9 1898
Per Olof 29/12 1879 – 18/1 1899
Anna Karolina 24/10 1883 gift 1903 m. Hans Petter Persson i Strömbacka
Lars Gustaf 17/12 1886
Johanna Margareta 9/5 1888 g. 1910 m. Erik Arvid Frenell Utfl. t Hassela 1913
Emma 13/12 1890. g. 1911 m. Karl Viktor Frenell Utfl. t. Torp 1920

Olov Svang tog över en fräsch och fin arrendeplats. Mangårdsbyggnaden var nybyggd 1911 och ekonomibyggnaden 1905.
Senare blev bostaden vitrappad.

Ca 1914 – 1937
17F3 Olof Svang f. 1883 i Hassela
Gift 1/7 1913 med Hilda Jansson f. 3/12 1890 i Bergsjö
Infl.från Bergsjö 1914. Kolare och arrendator vid Rödkullen till 1945 då Olle o Hilda flyttade till västegårn i Frisbo och därifrån till Delsbo
De fick fyra barn:
Evert 1913 Gift 1937 m. Ester Andersson f. 1917 från Frisbo De tog över efter Everts föräldrar
Verner 1918 gift 1944 m. Greta Eriksson f. 1922 i Ljusdal Utfl. t. Ösmo 1947
Gustaf 1924 gift med Karin f. 1929. Bosatta i Bondebo i Delsbo
Karl Johan 5/1 1927 – 26/1 1927.

Ca 1937 -1952
17F5 Sonen Evert Svang född 20/12 1913 tog över efter föräldrarna.
Gift 5/9 1937 med 41A15 Ester Andersson från Västergårn i Frisbo. Född 23/5 1917
Omkring 1952 flyttade de till Håknorrbo i Delsbo
Två barn:
Bengt 11/7 1937
Bertil 16/9 1939

ro-012-nedre-huset
Nedre Huset. Olle och Hilda Svang med barnen Evert, Verner och Gustaf


ro-048-vinter
Svangs hus. Bild ur boken Gods och Gårdar



ro-013-olle-svang
Olle Svang framför sitt renoverade hus, sin fina häst och sina barn, Bengt och Bertil.

ro-014-svangs-hus

Svangs hus med Olof Svang bredvid Albin Hansson i vit mössa  Längst t h står barnen Gustav Svang och Erik Hammrstedt. Jordkällaren låg till vänster om huset


ro-028-svansg-spisgrund

Här sitter Viveca vid spisröset efter Svangs hus. I förgrunden en av stenstolparna varpå huset var uppbyggt.


ro-027-svangs-kellare

Så här ser jordkällaren ut sommaren 2015. Taket har delvis rast in.


ro-050-os-till-hest

Olof Svang sittande på sin slåttermaskin bakom norra logen. De höga pelarna varpå logen vilade, finns delvis kvar.Till vänster skymtar jordkällaren.


ro-016-svangs-sodra-loge
Svangs södra loge

ro-017-framfor-log-porten

Framför Svangs loge står Tore Storm och Erik Hammarstedt


ro-018-erik-hammarstedt
Erik Hammarstedt framför Svangs hus


ro-045-hilda
Hilda Svang vid köksspisen. Bild ur Susanne Swangs samling


ro-044-hilda-jansson-svang
Hilda ovan f. 1890 i Bergsjö. Bild ur Susanne Swangs samling.


ro-039-ester-evert
Ester och Evert Svang som nygifta 1937. Bild ur Susanne Swangs samling.


ro-041-ester-m-bengt.
Ester och Evert Svangs son Bengt. Bild ur Susanne Swangs samling


ro-036-bengt-svang

Bengt Svang född 1937. Bild ur Susanne Swangs samling


ro-037-bertil-svang
Bertil Svang född 1939. Bild ur Susanne Swangs samling


ro-038-bengt-o-bertil
Längst fram sitter Bengt och Bertil Svang. Osäker vilket vilket hus det är.
Bild ur Susanne Swangs samling.


ro-020-hilda-birgit
Greta och Birgit


ro-043-evert
Verner Svang. Bild ur Susanne Swangs samling


ro-042-evert
Verner Svang. Bild ur Susanne Swangs samling


ro-046-verner-greta

Verner gift 1944 med Greta Eriksson. Bild ur Susanne Swangs samling


ro-021-ester-evert-svang
Ester och Evert Svang


ro-022-ester-evert-svang
Ester och Evert Svang


ro-040-hilda-olle-o-olles-s
Hilda och Olle Svang och Olles syster. Här bosatta i Delsbo
Bild ur Susanne Swangs samling


 

ro-024-skojars
Det här är huset Skojars som nu är flyttat till Bondebo i Delsbo


Här fanns tre bostadshus, plus skojars. Högst upp låg Mackins, i mitten Hammarstedts, det hus som idag är jaktstuga, och ett nedre vitrappat hus där familjen Svang bodde. Sedan fanns ett mindre hus (skojars) som stod längre ner där vägen går idag. Det var troligtvis byggt för skogsarbetare. Det revs och flyttades till Bondebo i Delsbo. Huset var byggt på fjäder som man sa, en mycket gammal byggteknik där timmerväggarna var intakta vid rivning och resning.

Den gemensamma färskvattenkällan fanns intill Mackins varifrån vattnet leddes med genom självtryck till husen nedanför.

ro-034-brunn
Under det här trasiga locket finns vattenkällan

Husen på Rödkullen fick aldrig något vatten och indragit. Därmed blev de utan diskbänk med vatten och slask, toalett och badrum. De fick aldrig uppleva telefon och utan elektricitet ingen tvättmaskin, kylskåp och TV. Lite elektricitet ordnade Olof Svang genom att dra en ledning från en generator vid bäcken, men hur mycket de räckte till är ovisst. Bäcken var en pålitlig livsnerv för Rödkullen. Den sinade aldrig och där fanns gott om öring. Vid kokstan intill dammen tvättade man kläder och mattor. Där fanns även en vattendriven slipsten där liarna slipades inför slåtterarbetet.

Bland de sista som bodde i skojarstugan var Vidar Frank (1924 – 1979). Vidar hade varit ute på sjön och när han kom hem fick han en huggning i trakten av Rödkullen och fick då bo i skojarstugan.

 

 

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78

Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök och välkommen åter!

Sammanställt 2007 av Åke Nätterö 


Tillbaka till toppen

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62

6 kommentarer

  1. Så kul att hitta bilder på mina släktingar.

    Jonas Petter Andersson (Stockhaus) är min farfars morfars mormors mormors farbrors sonsons sonsons sonson.

    1. Hej Michael, det är lika roligt för mig att du hör av dig och att du hittat igen dina släktingar så långt tillbaka som i åttonde ledet. Hälsningar, Åke Nätterö

  2. Släkten 41 A kände jag igen. Min farfarsfar ska ha varit kusin med Carin Matsdotter. Intressant berättelse hon skrev om hur livet var i Bjuråker första hälften av artonhundratalet.

    1. Hej Matts, vad roligt och höra att du har släktskap med Karin Matsdotter. Det är så intressant när det finns nedskrivna släkthistorier. Nu måste du nog leta dig upp dit och se hur det ser ut där idag. Åke Nätterö

  3. Stort tack för ert arbete med sajten! Jag blev både lite rörd och glatt överraskad av att hitta hit idag.
    Per Johansson f.1865 och son till Johan Matsson Stolt, var pappa till min farmor. =)
    Varma hälsningar från en Matsdotter

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *