STRÖMBACKA BRUK 1752 – 1953. Vid det gamla bruket, kan man se den vallonhärd som fram till 1947 var den sista igångvarande vallonsmedjan i världen. Ett tvåhundraårigt bruk, men vilka var arbetarna kanske någon undrar. Ett försök till svar finns under rubriken Bosatta i Strömbacka.
Det här är smedjan i Strömbacka den 27 dec. 2022
Se filmen om Strömbacka.
Se bilder från skolan i Strömbacka.
Läs om smedjor och smidesmetoder.
Läs om Telefonväxeln i Strömbacka.
Läs om posten i Strömbacka.
Läs kalendarium.
Se bilder från Skogs Exkursion 1931.
Sörgimma, en del av Strömbacka
Masbo, en del av Strömbacka
Jönsarbo och Vargsnåret en del av Strömbacka.
Röjarbo, en del av Strömbacka
Läs om Mordet i Strömbacka 1867.
Lyssna på intervju med August Hahne.
Lyssna på intervju med Georg Bolin.
Lyssna på intervju med Gösta Sjöstedt.
Lyssna på intervju med Karin Sjöstedt.
Lyssna på intervju med Valdemar Fernström.
Lyssna på intervju med Karl Ärfström.
Lyssna på intervju med Ernst och Gertrud Rann.
Lyssna på intervju med Ragnhild Brodin.
Lyssna på intervju med Edvin Vinlund.
Lyssna på intervju med Knut Lejdström.
Lyssna på intervju med Erik Kallberg.
Lyssna på intervju med Karl Larsson, rättare på bruket
Lyssna på intervju med Nanna Larsson.
Läs om Järnvägen Strömbacka – Moviken.
Se bilder från Strömbacka bruk.
Läs om kolugnen på Strömbacka.
Läs om Vallonsmide.
Bjuråker – Norrbo sockengräns, gick tidigare vid Rågärdesån.
Mer information och mer bilder finns hos hembygdsgruppen Strömbacka Bruk.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
STRÖMBACKA BRUK
Strömbacka vallonsmedja i juli 2023
Det här är en bild från 1950. Kapellet byggt 1864, därefter brukskontoret och herrgården från 1862. Framför kapellet ser vi matkällaren som låg under den gamla herrgården som brann ned 1861.
Omkring år 1730 fann man malm vid Gåcktjärsberget/Masugnsberget i Hedvigsfors och Middagsberget vid Sumås i Bjuråkers socken. Malmstrecket fanns på mark som tillhörde flera byar bl.a. Västansjö, Mellanby och Näppäng.
Gruvorna började att bearbetas av en bonde från Delsbo och en sergeant vid Delsbo kompani. Flera officerare gick in som intressenter i gruvbolaget. Man lät Bergskollegiet undersöka malmen och de innehöll 39-40% järn. Gruvdriften blev dyrbar och 1734 såldes hälften av företaget till Daniel Ahlbom, en tjänsteman vid Bergskollegiet.
Av elva Bjuråkersbönder köpte företaget vattenfallsrättigheter i närheten av Gåcktjärsberget. Man fick även löfte om skog för kolframställning. Bönderna förbehöll sig dock rätten till att ta timmer och ved för eget behov.
År 1735 ansökte Daniel Ahlbom om att få anlägga ett järnbruk i Bjuråker. När Bergskollegiet året därefter gjorde en undersökning på platsen, fann man att bönderna hade ångrat sig. De befarade nämligen att bruksfolket skulle kräva foder och bete för sina kreatur samt ved och annat skogsbehov. Bönderna förklarade bestämt att de inte tänkte kola åt bolaget eller lämna skog för kolning.
Sex år senare ansökte Ahlbom på nytt om att få uppföra en masugn och två stångjärnshammare. Detta beviljades 1742. Masugnen fick namnet Österbo och uppfördes vid Dalaån. Den ena stångjärnshammaren placerades utmed samma vattendrag längre norrut och gavs namnet Aldersfors (Hedvigsfors). Den andra hammare byggdes vid Rågärdesån och kallades Strömbacka efter Ahlboms svärfar Peter Strömbäck, som redan 1742 övertagit Strömbacka hammare och hälften i Österbo masugn, med Johan Halenius som medhjälpare .
Motsättningar mellan bruksägare och bönder
Uppbyggnaden av hammaren i Strömbacka försenades först 1747 kunde bygget påbörjas och dammen byggas färdigt. Natten mellan den 4 och 5 juni började upplaget av byggmaterial och den halvfärdiga anläggningen att brinna. Branden var troligen anlagd. Bönderna i området hade nämligen blivit alltmer oroade av brukens framväxt. De ansåg att kolning för brukets räkning skulle ge dem lägre inkomster, än om de kunde fortsätta att sälja bräder och bjälkar som tidigare. Bruket hade också förköpsrätt när staten ville sälja sina marker. I en rättegång vid Bergstinget 1749 anklagades bönderna för att de med alla medel hade försökt förhindra att hammaren skulle uppföras. De hade drivit bort arbetarna och överfallet dem och bokhållaren. De hade satt ut vakt vid byggplatsen för att förhindra att byggandet och förstört verktyg. Slutligen beskylldes de för att ha anlagt branden som förstörde den delvis uppbyggda hammaren. Bevisen mot bönderna var svaga och rättegången gav inget större resultat. Bönderna lyckades i varje fall fördröja brukets uppbyggande under sex år. 1753 var anläggningen färdig och tillverkningen i Strömbacka stångjärnssmedja kunde börja.
Strömbacka bruk tillhörde sedan 1820-talet brukskombinatet Österby och Strömbacka bruksägare.
På denna teckning av C.A. Tamm från 1851 synes till höger en del av övre hammaren och gamla herrgården som brann ned 1861.
Ekonomiska problem
Efter några år övertogs bruket av P.A. Örnsköld, friherre och senare bl. a. landshövding i Västernorrlands län, som dock hade stora svårigheter att få bruket lönsamt. Under slutet av 1700-talet bytte Strömbacka bruk ägare vid inte mindre än åtta tillfällen och flera gånger skedde försäljningen genom exekutiv auktion. Trots dessa ekonomiska problem kunde Strömbackas olika ägare utveckla bruket och vid slutet av 1700-talet bestod Strömbacka bruk av tre stångjärnshammare och fyra härdar.
Bakom bruket ekonomiska problem låg det faktum, att järnmalmen på platsen aldrig i någon större utsträckning kunde nyttjas. Malmen var alltför fosforrik, vilket gjorde att järnet fick dålig kvalitet. Till stora kostnader måste man därför köpa malm från mellansvenska gruvor. Malmen fraktades med segelfartyg till Hudiksvall. Därifrån transporterades den med hästdragna foror till Hallbo vid Norra Dellens östra ände. Sedan seglades och roddes malmen i båtar, så kallade haxar, de två milen till Friggesund. Där skedde ytterligare en omlastning till hästforor för den slutliga transporten till Österbo masugn.
Nästa gång det såldes blev 1774. Köpare då Maria Kristina Hassel, änka efter köpman Daniel Hassel, och handlaren Lorentz Görges. Den senare avyttrade snart sin hälft till brukspatron Matts Samarèus. 1816 såldes bruket på auktion och inropades av överstelöjtnant C. Wrede, från vilken det längre fram såldes till brukspatron P. A. Tamm
Österbo masugn hade dock aldrig fungerat tillfredsställande och för att förbättra och förbilliga tackjärnsproduktionen uppfördes Movikens masugn år 1796. Masugnen anlades vid Norra Dellens strand. Närheten till vattnet gjorde att malmtransporterna blev betydligt billigare i jämförelse med Österbo. Även transporterna av det färdiga tackjärnet underlättades, då vägen mellan Moviken och Strömbacka endast är en halv mil lång.
Omkr. 1850. Utblick över dammen vid Mellanhammaren, med gamla herrgården i bakgrunden
P. A. Tamm, ny ägare – nya investeringar
År 1827 köptes bruket av brukspatron P.A. Tamm, ägare till Österby bruk i Uppland. Redan 1828 infördes vallonsmide vid Strömbacka. Movikens masugn fick tilldelning av den berömda Dennemoramalmen. Detta var nödvändigt för att kunna tillverka det speciella tackjärn som vallonjärn krävde.
För att underlätta de kostsamma transporterna lät man 1842 bygga en ångslup med 8 hästars kraft. Ångaren döptes till Tamm efter brukets ägare. Ett stort kanalbygge projekterades mellan Dellensjöarna och Iggesund. Kanalen byggdes dock ej längre än till sjöstationen i Forsa, där en järnväg från Hudiksvall anslöt. Transportvägen Strömbacka – Hudiksvall togs i bruk 1860.
De första kolugnarna i bolagets ägo uppfördes på 1820-talet i Friggesund. På 1850-talet tillkom den första kolugnen i Moviken. En ny gasrostugn hade 1855 uppförts vid Movikens masugn. Några år senare i början av 1860-talet, byggdes själva masugnen om och den fick då en höjd av nära 15 meter.
AFTONBLADET DEN 19/4 1839
Med sist ankomna Norra Post, har underrättelse ingått, att natten emellan den 11 och 12 i denna månad eldsvåda timat vid Strömbacka Bruk, i Bjuråkers socken af Norra Helsingland. Elden kom, under häftig storm klockan mellan 1 och 2 på natten, lös genom gnistor från en af smedjorna; deraf ett kolhus, hvaruti förvarades 6000 Stigar Kol, antändes; och ehuru elden genast af de aftonen förut tillförordnade dubbla eldvaktare upptäcktes, och inom kort tid, som des syntes, var genom begagnande af sprutor alldeles släckt; så började den, till allas öfverraskning, snart åter från ett annat kolhus med den häftighet, att släckningen blef, oaktadt de största ansträngningar, omöjlig. Sedan sprutor från flera byar i Norrbo och Bjuråker hunnit ankomma, lyckades det att från elden rädda smedjor och boningshusen vid Bruket, så att endast kolhusen jemte 6000 Stigar kol uppbrunno. Skadan anses uppgå till ungefärligen 16,000 Rds Rgds:sedlar
Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg
1850. I Strömbacka bor Maskiningenjör David Runer född 25/3 1813 i Ovansjö, Gävleborg Död 30/8 1888 i Gävle. Gift 30/12 1849 med Emilie Euphrosyne Hagberg född 10/3 1813 i Stockholm
Till piga har de Christina Olsdotter, mera känd som Prästbords-Stina. (läs mer här)
Parti av Srömbacka med magasinet från 1846 till höger. Gården strax bortom magasinet är mjölnars. Den gården är riven. Där går landsvägen nu.
Bolagsbildning
Efter P.A. Tamms död förvaltades bruket av släkten Tamm. År 1869 inköptes bruken Iggesund och Nianfors av familjen Tamm och dessa bruk ställdes under en gemensam förvaltning tillsammans med bruksanläggningarna i Strömbacka, Moviken och Hedvigsfors. Samtliga dessa anläggningar ingick i AB Iggesunds bruk, som bildades 1876.
Mellanhammaren med sågen och Masbosjön i bakgrunden, 1910-talet. Mer bilder från sågen finns längre ner.
Vykort med mellanhammaren till vänster . Tidigt 1900-tal
Mellanhammaren med klensmedja 1910-talet
Mellanhammaren. Kvarnhuset från 1874 blev 1930 ombyggt till kraftstation och klensmedja
Mellanhammaren, med den rivna spiksmedjans vattenhjul i förgrunden. I bakgrunden krafstation med egen tub och vattenhjul.
Kvarnhuset vid mellanhammaren som nu blivit ombyggt till klensmedja. Huset byggdes som kvarn 1874. År 1930 blev det ombyggt till klensmedja på övre plan och till kraftstation på den nedre våningen.
Interjör från klensmedjan med smeden Ernst Rann
AB Iggesunds bruk köptes 1903 av Hudiksvalls Trävaru AB. Från köpet undantogs dock Strömbacka, Moviken och Hedvigsfors, som bildade eget bolag ”Strömbacka Bruks AB”, med Arvid Lindman som disponent. 1923 återköptes Strömbackabolaget av AB Iggesunds bruk och ingick då som en integrerad del i företaget.
1880-talets Strömbacka
Under 1880-talet var verksamheten i Strömbacka mycket omfattande. Omkring 350 personer var bosatta på bruket och smidet pågick i tre hammarsmedjor. Tre smidesmetoder användes under denna tid.
Lancashirejärn tillverkades i den nedre smedjan och franche comtésmide pågick i mellanhammaren. Den övre hammaren var vallonsmedja. Förutom de tre stångjärnssmedjorna fanns det även en klensmedja, som användes vid tillverkning och reparationer av verktyg och maskindelar.
En kvarn och en såg drevs för brukets räkning och man hade ett omfattande jordbruk.
Under Strömbacka bruk hörde även Movikens masugn, Hedvigsfors bruk, kolugnar i Moviken och Friggesund, sågverk i Friggesund och lastageplats vid Håsta udde i Hudiksvall. För att förenkla transporterna mellan Movikens masugn och hammarsmedjorna i Strömbacka, byggdes 1884 en smalspårig järnväg mellan de båda anläggningarna. Oxar och hästar drog till en början järnvägsvagnarna. Järnvägen användes även för transport av timmer och den utgjorde på så sätt ett mellanled i flottningsleden Lennsjösjön – Strömbacka – Dellensjöarna.
Nederhammaren med blåsmaskinhus och sågen till vänster 1910-talet
Smeder vid Nedre hammaren 1915-16.
Fr. v. Algot Wahlqvist, Anders Wedmark, Edvin Vinlund, Gustaf Öhman, Salomon Lejdström, Einar Norin, Reinhold Hellberg, John Wixner, Knut Kallberg, Lars Brandt, Karl Sjöstedt, Gunnar Fernlund och Wilhelm Sjöstedt
Wallonsmeder vid nedre hammarens kolhusvägg 1888.
Bakre raden från vänster. 1. Alfred Ksllberg 2. Wilhelm Hammarstedt, smältare, 3. Erik Fernlund, 4. Henrik Fernlund 5. Anders Petter Söderström 6. Petter Wahlkvist 7. Salomon Gill 8. Alfred Rann, dräng, 9. Fredrik Fastèn , mästare, 10. Johan Kallberg 11. Wilhelm Sjöstedt 12. Carl Winlund 13. Manne Wahlkvist 14. Salomon Lejdström 15. Carl Sjöstedt 16. John Wixner, smältare, 17. John Wixner 18. Alfred Ärfström, vällare, 19. P. Mejer, smältare, 20. Anderias Sinderström, smältare, 21. Herman Swartz bokhållare och järnsynare.
Främre raden: 22. Per Erik Ström, smältare 23. Gustaf Hammarstedt, räckare 24. Janne Wahlström, smältare 25. Jonas Fernström 26. Alfred Tornberg. 27. Olof Palm, smältare, 28. Gabriel Ärfström, smältare 29 Wilhelm Hübbinett
Läs mer om smederna under Bosatta i Strömbacka.
Järnhanteringen avvecklas
Driften vid Österbo masugn hade upphört redan 1866 och 1902 lades smidet vid Hedvigsfors bruk ned. Den gamla masugnen i Moviken revs och en ny uppfördes samma år. Driften fortsatte fram till 1937, då Movikens masugn lades ned. Därefter togs tackjärnet till Strömbacka från masugnen i Iggesund.
Smedjan omkring 1900
Stångjärnssmedjan i juli 2023
Blåsmaskin avsedd för lancashirehärdarna
Blåsmaskin –Bagges– avsedd för vallonhärdarna
Strömbacka museum 1972. Vallonsmeden Valdemar Fernlund under arbete med att framställa en vallonsmälta
Samma härd i juli 2023
Det här är baksidan på vallonhärden, där vi ser öppningen varigenom man tog in gösen
Strömbacka museum 1972. I förgrunden reservdelar till vallonsmidet. I bakgrunden vällugn
Det här är vällugnen i juli 2023
Smeden Ossian Sjöstedt vid vallonhärden 1916
På den här bilden kan vi fortfarande se traversen varmed man hanterade de tunga vallonjösen
Läs mer om vallonprocessen under smedjor och smidesmetoder.
Läs mer om verksamheten under Järnvägen Moviken och Strömbacka.
Stångjärnssmedjan i juli 2023
Samma vallongös ligger kvar i juli 2023. I bakgrunden skymtar vi kapellet till vänster, kontoret som nu är Café och herrgården.
Utefter vägen vid smedjan ligger detta 5 meter långa vallongös. Tillverkningsår 1920, vallonstämpel F och tillverkningsnummer 130. Vikt 800 kg.
Smedjan 1932
Mumlinghammaren i juli 2023
Lancashirehärdarna i smedjan i juli 2023
Smederna Karl Johansson och Bertil Jonsson väger ett smältstycke Lancashire järn 1950
Närmast Karl Johansson och Karl Hill Karl Hill och Karl Johansson
Hopslagare Edvin Winlund vid mumlinghammaren under arbete med att slå ihop en en Lancashiresmälta 1951
Åskådare bl. a. Inspektor August Hahne och Konrad Wahlström
Smeden Valdemar Fernlund och inspektor August Hahne vid en Lancashirehärd 1950
Kontoret, Herrgården och smedjan 1955
Lancashiresmidet återupptogs i Strömbacka 1944 i tre nyuppförda Lancashirehärdar i övre hammaren.
Det sista vallonjärnet räcktes den 26 april 1947. Smältningen hade dock avslutats något tidigare. När tillverkningen av vallonjärn upphörde var Strömbacka den sista vallonsmedjan i bruk i världen. Järnbruksdriften fortsatte dock fram till den 16 maj 1953, då även Lancashire smidet upphörde.
Efter 1953 kvarstod Strömbacka som centrum för en av AB Iggesunds bruks skogsförvaltningar. Under 1950-talets högkonjunktur inom skogsindustrin, skedde en utveckling av samhället Strömbacka. Vatten och avlopp drogs fram i takt med att bostäderna renoverades. En tvättstuga och en bastu för brukets invånare byggdes och moderna samlingslokaler iordningsställdes. En genomgripande ombyggnad och modernisering av herrgården genomfördes.
Friggesunds- och Strömbacka skogsförvaltningar slogs samman i mitten av 1960-talet till ”Bjuråkers förvaltning”, med förvaltningens kontor placerat till Friggesund. Avfolkningen av Strömbacka inleddes. Skogsarbetets rationalisering innebar att antalet arbetstillfällen i skogen minskade kraftigt. Strömbacka förlorade successivt olika delar av samhällsservicen.
Idag (1986) är Strömbacka ett samhälle med drygt 100 invånare. Många äldre och någon verksamhet i bolagets regi bedrivs inte längre på platsen. Skola, post och affär nedlagda. Trots att flera av de äldre byggnaderna har rivits är bruksmiljön enhetlig och välbevarad. Bruket är uppbyggt kring en lång bruks gata med bostäder på var sida. Herrgård, kontor och kapell är grupperade kring en öppen plats i bruksgatans ena ände. Mellan herrgården och bruksgatan är övre hammaren placerad. Den är helt intakt bevarad, så som den lämnades när verksamheten lades ned 1953.
Källa:
Iggesund del I och del II
Läddikan 1986
Av Ann Nilsén och Carl-Magnus Gagge
Avskrift, Åke Nätterö
Fyra smeder utanför överhammarens kolhus omkring 1918
Fr v. Karl Wahlqvist, Holger Fredin, Wilhelm Hübinette, och Knut Fagerström
Smeder utanför den övre stångjärnssmedjan
Brukshandeln 1910-talet, med spruthuset till höger och vägen till Frisbo till vänster. Lägg märke till bilen. I början av 1890-talet hade J. H. Iwarsson brukshandel i Strömbacka, han gifte sig 1893 med Insp. Grafströms dotter Signe Hilda Maria. 1907 slöt sig arbetarna samman och bildade en konsumtionsförening. Affären i Strömbacka gick bra och snart följdes den av filialer i Moviken och Hedvigsfors
—55E2— Bjuråkers släktregister
(O73) JOHAN HILMER IVARSSON, * 16/11 1861 i Strömstad. Infl. 1887. G. 19/8 1893. Handl. i Näset, Västansjö, Bjuråker. † 27/8 1938.
1 SIGNE HILDA MARIA GRAFSTRÖM, * 19/12 1868, d. t. insp. N. G. Grafström i Strömbacka, Bjuråker. † 13/7 1943
GUSTAF * 11/8 1894. † 14/11 1902
SVEN * 19/11 1897. Utfl. t. Västerås 1920
DAGMAR * 17/6 1900. Utfl. t. Helsingborg 1931
NILS GUNNAR * 7/2 1902. † 12/3 1915
EIVOR MARIA * 5/7 1903. Hushållsbitr. i Västansjö 14.
STIG ERIK GUSTAF * 30/10 1905. Handelsförest. i Västansjö 14.
ERIK RAGNAR * 5/6 1909. Utfl. t. Ad. Fredrik, Sth. 1937
Strömbacka 27, f d Strömbackas livsmedelsbutik som Hakonbolaget ?, lät bygga i början av 1950-talet. Hör av dig – om du vet vem som var den första föreståndaren. Från1960, till slutet av 60-talet var Gustaf Linderdahl, Butiksföreståndare.
Gustaf Linderdahl född 12/2 1926 i Ljusdal. Gift 14/5 1951 med Britta Klang född 18/2 1931 i Ljusdal. Två söner. Bo Anders * 31/3 1954 och Lars Ove * 14/12 1957
Arbetsvillkoren på bruket
Berättat av John Wixner, hösten 1946
Smeden Wixner och hans fruga. Text och bild från en odaterad fotokopia
Utevaro från arbetet blev ett kok stryk.
Tidigare blev följden av bortovaro från arbetet ett ordentligt kok stryk. Man fick order att infinna sig på kontoret för att få smörj. Då vankades läderdaggen, och det slogs ordentligt. Vår värd berättar om, hur det gick till när daggen definitivt lades åt sidan. Det var en stark kolare som kallats upp till kontoret för att få sona för ett fel han begått. Daggen kom fram, men kolaren satte upp en bestämd min.
– Är det jag eller ni som ska ha stryk? Sade han.
Slutet på visan blev att kolaren lät sina antagonister smaka vad ett par barkade kolarnävar duger till, och hans avbasning av bolagets tjänstefolk resulterade i att läderdaggen kom bort
Även till Strömbacka kom nykterhetsrörelsen och vann mark bland de robusta bruksborna. Fru Wixner var en av dem som tidigt anslöt sig till rörelsen och hon var under många år logens kaplan. I övrigt hade man då och då besök av någon kolportör som predikade Guds ord för de svarta (i dubbel bemärkelse) smederna och deras familjer. Prästen höll till i brukskapellet invid herrgården.
2 sillar årligen utöver lönen
Gamle smeden Wixner har mycket att berätta från svunna dagar. Han berättar att utöver lönen hade den furstliga extraersättningen av 2 kannor öl, 2 sillar och 2 kakor bröd varje år man arbetade för bolaget. Var man dräng fick man jämt hälften. Vidare kunde man få lite spannmål av bolaget, men tog man inte ut den kvantitet man var berättigad till, fick man vid årsskiftet mellanskillnaden i pengar. Wixner tyck ha varit synnerligen snål, ty många gånger hade han vid årsskiftet en mellanskillnad på 70 – 80 kronor att ta ut. På den tiden var det en stor summa.
På många håll hade bolagen egna affärer, som arbetarna fick handla i. Så var emellertid inte i Strömbacka. Där var det privathandlare, som svarade för affärerna. Smederna fick där handla på ”krita” och vid årsskiftet gjorde man upp, d.v.s. såg efter huruvida man handlat över sina tillgångar eller inte. Det var vanligt att handlanden lurade på smederna diverse krams när de kom fulla för att göra uppköp. När gubbarna senare kom hem för till sina bättre hälfter vankades det både skällning och stryk, om de låtit lura sig allt för påtagligt.
Wixner talade om gamla tider i radion
1933 slutade Wixner arbetet vid smedjan och blev pensionerad. På den tiden var pensionen inte mycket att hänga i julgran, men det var bättre än ingenting alls. Den 18 oktober i fjol flyttade makarna till pensionärshemmet, där de trivs prima och tycker att de har sina bästa dagar. Dock är de mindre förtjusta i de besvärliga backarna kring pensionärshemmet, som är inrett i en gammal kasernbyggnad. För gamla pensionärer som har svårt att gå är det särskilt svårt att bo långt från landsvägen och med en backig stig fram till denna. På vintern, då vägarna är isiga och hala, är det synnerligen besvärligt, särskilt för Wixner som har ett mycket dåligt ben. Han bröt detta vid ett tillfälle och då det sedan läktes snett har han aldrig blivit riktigt bra.
Den gamle Wixner har inte tappat modet. Han har en gudabenådad humor och hans mångsidiga kunskap har gjort att han fått vara med om lite av varje. Häromåret var Radiotjänst på besök på det gamla bruket och Wixner skulle säga några ord. Han berättade om den ”gamla goda tiden” och det gjorde han på ett mycket tillfredsställande sätt.
Att hela Strömbacka satt vid sina radioapparater när skivan spelades, behöver väl inte omtalas.
-9Å68- Uppgifter ur Bjuråker – Delsbo – Norrbo släktregister
67 Jonas Jakob Wixner * 27/2 1867, s. t. kopparsl. J. E. Wixner i Ava, Delsbo. G. 13/10 1894. Smed vid Strömbacka bruk, Bjuråker † 20/1 1947
(X4) 45C4 Anna Brita Lejdström, * 31/12 1872, d. t. smed. A. F. Lejdström i Strömbacka. † 31/12 1957 i Friggesund
Hilma Johanna * 14/12 1894 † 6/7 1895
Bertil Fredrik * 28/5 1904 70
Paret Wixner bodde i det nu rivna pensionärshemmet i Hagen, som är den långa vita byggnaden längst ned i bild
Sågen i Strömbacka byggdes 1875 och upphörde 1957. Lägg märke till den stora sågspånshögen som finns under tak till höger på bilden. En del av sågen finns bevarad som gäststuga i Tå.
Det här är Allan Bolin som petar fram virke till spelet som drog in stockarna till sågen.
Vid virkesintagningen (se uppfodringskedjorna) till sågen står arbetarna som är fr. v.
Gustaf Ström, Elov Ström Herbert Karlsson, bakom honom står Allan Bolin, Johan Eriksson, Arne Brant, Vilhelm Brink och Sture Wahlqvist.
Det här är arbetslaget vid sågen. De står på dammbron med det stora kolhuset i bakgrunden.
Här behöver vi hjälp med namn
Fr v. 1… 2 …3. Gustaf Ström, han var dövstum 4. Elov Ström? 5 … 6. Arvid Rann 7. Helge Rann 8 …
Här står arbetslaget vid ramsågen, färdig till att såga den stock som ligger upplagd på stockvagnen
Här kan du se en film från en Norbergs ramsåg som liknar den här ramsågen.
Här finns en PDF -fil som berättar ingående om ramsågning.
Undertecknad har själv arbetat en kortare tid vid den här sågen.
Hjälp oss med namn på den unga grabben. Mannen lär vara Ernst Rann
Hjälp oss med namn på den unga grabben. Mannen lär vara Ernst Rann
Stabbläggarna med pukor på axeln är Arvid Rann i keps och Helge Rann med Hatt.
Ovanför trappen står till vänster en okänd och troligen Gustaf Ström som jag minns mycket väl
En suddig bild på brädstabbarna nedanför sågen. Bilden är tagen från andra sidan Masbosjön.
Den öppna platsen till höger om fotbollsplan var tidigare Strömbackas festplats.
Sedan byggde Gösta Holm upp sin lastbilscentral där. Den streckade linjen mitt i bild är gångstigen till Vargsnåret.
Det var här som Strömbackas festplats låg tidigare. Se bilder under Masbo. År 1996 togs den här bilden över bilskroten i Strömbacka. Bilden är lånad från Arkiv Digital
Det var Skogsfrakts chef, Gösta Holm; som lätt bygga dessa stora lastbilshallar i början av 1960-talet
Anläggningen togs sedan över av Bröderna Jonsson KB.
Ägare av Strömbacka bruk
Daniel Ahlbom och Peter Strömbäck 1742 – 1746
Peter Strömbäck 1746 – 1750
Erik Strömbäck 1750 – 1754
Per Abraham Örnsköld och Johan Halenius 1754 – 1756
Per Abraham Örnsköld 1756 – 1774
M. Kristina Bohman och Lorens Görges 1774 – 1780
Mats Smaraeus 1780 – 1789
Bohman, Hassel & Göres 1789
Daniel Lithander och H. Wilhelm Hahr 1789 – 1793
Magnus Bjuggrens stärbhusdelägare och
H. Wilhelm Hahr 1793 – 1794
Magnus Bjuggrens stärbhusdelägare och
Bohman, Hassel & Görges 1794 – 1815
Kasper Wrede 1816 – 1827
P. A. Tamm 1827 – 1856
P. A. Tamms arvingar 1856 – 1876
AB Iggesunds bruk 1876 – 1903
Strömbacka bruks AB 1903 – 1923
AB Iggesunds bruk 1923 – 1953
Färskningsmetoder
Tackjärnet (från masugnen) var inte färdigt att användas till smide. För att bli smidbart måste det smältas och färskas (förädlas) och för denna förvandling till smidesjärn tillämpades olika metoder. Den äldsta var tysksmidet. Genom vallonerna infördes på 1600-talet det så kallade vallonsmidet. Lancashiresmidet infördes i Sverige i början av 1830-talet och Franche-Comtésmide under 1800-talets senare hälft.
Vid Strömbacka tillämpades följande färskningsmetoder
Tysksmide 1752 – 1864
Franche-Comtésmide 1865 – 1893
Vallonsmide 1828 – 1876, 1881 – 1947
Lancashiresmide 1876 – 1881, 1944 – 1953
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Tillbaka till toppen till Hedvigsfors och Österbo till Movikens masugn till Friggesunds Bruk. till Bosatta i Strömbacka.
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62