Delsbo kompani


1812-13 års kompanifana, utförd efter 1766 års modell

Delsbo kompani från 1682 till 1901– då indelningsverket upphörde och allmän värnplikt infördes.

Väldigt många har någon soldat i släkten. Ska vi rota vidare vill vi hjälp med bilder och uppgifter. Det här är bara början – mycket arbete återstår.

Delsbo kompani vid det indelta HÄLSINGE REGEMENTE.


Läs om kapten Thore Härdelin.


Läs om Ridderschanz Johan Hållfast.


Läs om Erik Stålberg.


Läs om major Axel Rönqvist.


Läs om indelningsverket.


Militärisk ordlista.


Läs här om Forsa kompanis 300-åriga historia.


Militära grader i Sverige.


Har du en egen hemsida får du gärna länka till dellenportalen.se


Följ oss på Facebookoch dela gärna den här sidan med dina vänner


Om du gillar den här sidan och vill stödja vår verksamhet är en gåva mycket välkommen. Tack!


Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.


Om du har möjlighet, kontrollera de angivna källorna och använd dem istället!


Allt material här är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.
Det är okej att använda några av Dellenportalens uppgifter om ni anger dellenportalen.se som källa. Men det är inte okej att bara ta bilder och text och lägga ut det på andra sidor.


Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.


Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan

 

Uppgifter ur Bocken 1964/65

Delsbo kompani vid det indelta HÄLSINGE REGEMENTE.

Kompaniområdet omfattade hela Delsbo socken med hela 96 soldatrotlar, vartill kom delar av Bjuråker med 24 och av Ljusdal med 47 rotar. Resten av Bjuråkers (19 rotar) och Ljusdal (47 rotar) ingick i Forsa (tidigare Majorens) respektive Järvsö kompanier.


 

FÖRORD I KYRKBOKEN MILITÄRA HANDLINGAR

Om soldater och Båtmans-håll 1681 – 1884
Det var socknarna längs kusten som ingick i båtsmanshållet.

Båtsmanshåll äro här icke. År 1665 har Delsbo Socken ej mera hållit, än 18 Man Soldater, och derjämte haft 1 Major, 1 Capitaine och 1 Lieutenant hos sig indelta; men nu, efter det nya Indelnings-verket, som i Högstsalig Konung Carl den XI:tes upprättades, och af Riksens högloft.

Stånder stadfästadt år, ligger en ganska swår Soldate-tunga Delsbo Socken uppå. Ty utom det, at Delsbo Socken, af 121 mantal bestående, när Prästebolets ena mantal uteslutes, skal nu ståndigt hålla 95 Soldater, under Delsbo Compagnie och Kongl. Helsinge Regementet,
så njuterCapitainen, wid bemälte Compagnie, Indelnings-räntan af N:o 3 uti Hagen, N:o 3 i Wästra Bergie, N:o 5 i Mora, N:o 1 i Håknorbo, N:o 2 uti Wi, N:o 3 i Myra, N:o i Näsbyn, N:o 1 i Wästeräng, N:o 1 i Bondebo, N:o 2 i Wästanäng, hwilka hemman tilsamman bestå af 102 öres och 13 penningars land.

Dito njuter Fenrichen, wid samma Compagnie, af N:o 1 i Långsbo, N:o 8 i Sjömyra, N:o ?? i Hofra, som tillsammans bestå af 31 öres och 18 penningars land.

Dito njuter Sergeanten, wid bemälte Compagnie af N:o 2 i Sunnansjö, N:o 1 i Sandnäs som bestå af 11 öres och 18 penningars land.

Dito Munsterskrifwaren, af N:o 1 i Tomta, N:o 8 i Mora, N:o 5 i Wästeräng, N:o 4 i Fjerdsätter, som bestå af 35 öresland.

Dito njuter Föraren af N:o 1 i Linfläck, N:o 2 i Afwa, N:o 2 i Hagen som bestå af 25 öres och 17 penningars land. Dito njuter Fouriereu, af N:o 4 i Näsbyn, N:o 4 i Mora, N:o 1 i Bergie som bestå af 25 öres och 6 penningars land.

Dito Rustmästaren af N:o 7 i Näsbyn, N:o 1 i Källeräng, N:o 1 i Prättingberg som bestå af 25 öres och 2 penningars land.

Dito första Trumslagaren af N:o 3 i Näsbyn, N:o 1 i Wi som bestå af 19 öres och 8 penningars land.

Dito andra Trumslagaren af N:o 2 i Dufnäs, N:o 1 i Bondebo som bestå af 15 öres och 19 penningars land.

Dito Piparen af N:o 1 i Ofwanåker som består af 10 öres och 12 penningars land.

Dito Fäldtschers-Gesällen af N:o 5 i Sjömyra, N:o 4 i Myra som består af 20 öres och 17 penningars land.

Dito Profossen af N:o 1 i Myra som består af 9 öres och 2 penningars land. Skulle wäl Delsbo Socken mer kunna draga och tåla.

Delsbo kompani föreskrifter
Kongs och Ladugårdar, samt egentliga Herre-Gårdar, med Såteris friheter och wäl anlagda Trädgårdar försedde, lära förr aldrig warit här i Delsbo, mera än de nu äro. Dock tör det wäl hafwa händt, at när Under-Lagsmannen, Lars Larsson Nerbelius (c), här i Socknen bodde på gården N:o 5 uti Myra, jämväl ock, när Majoren Jon Andersson Myra (f), bodde på gården N:o 3 uti Hagen, at deras hemwister blifwit med Herregårdars namn behedrade, såsom Nybygget Margretebårg i Myra, det Majoren och Riddaren af Kongl. Swärds: Orden, Herr Johan Wrångh, af ris och rot uptagit, nu äfwen af Allmogen Herregård kallas.(Charlotteberg).

För Kusthåll lärer Delsbo Socken blifwa förskonad, så länge det af Riksens högloft. Stånder confirmerade Indelnings-werket får bliwfa orubbadt (g), och man uti Helsingland icke wet utaf något Cavallerie.

Bruks-Patroner och Bårgsmän äro ännu här i Socknen aldeles obekante.

I stället för Boställen äro här några Hemkallshemman  i Socknen.  (Hemman som var skyldigt att upplåta spannmål eller andra naturapersedlar till en indelt soldat utan torp. Hemkallshemman skulle också erlägga bl.a. herredagspenningar och delta i durchtågs-, hålls- och kronoskjutsningar).

Capitainen wid Delsbo Compagnic, ag Kongl. Helsinge Regementet, hafwer sitt Hemkallshemman uti gården N:o 3 i Hagen och den X Socknens Rota, af 15 öres och 2 penningars skatt. Fäldtschers-Gesällen af samma Compagnie har till hemkallsheman N:o 5 i Sjömyra och IX Rotan, af 14 öres och 10 penningars skatt. Krono-Länsmannens hemkallshemman är N:o 1 uti samma Sjömyra och sist nämnda Rota, af 14 öres och 11 penningars skatt. Gästgifwaren har sitt uti enstaka gården Angia och den IX Rotan, af 8 öres och 12 penningars skatt.

Bland Officerare, här i Socknen boende, är Majoren och Riddaren af Kongl. Swärds-Orden Herr Joh. Wrångh, hwilken såsom Capitaine af Delsbo Compagnie, hemkallet uti Hagen tilhörer, jämwäl är Lieutenanten i Dansk tjenst Herr Gudmund Pontelin, här, som Fäldtwäbels indelningen wid Delsbo Compagnie och Adjutantens wid Lif-Compagnier innehafwer. Dessutom bo och här Officerare af den reducerade Helsinge Bataillon, Capitaine Wälborne Herr Henric Liljebjelke, på gården N:o 2 uti Sunnansjö och I Rotan och Sergeanten Jonas Norberg uti Mora. Jämwäl afskedade Under-Officerare af Delsbo Compagniet Pehr Loberg, Sergeant, bor uti Rossla och Rust-Mästaren Carl Fagerberg uti Sjömyra. Eljest, när Regementet icke är i Fäldt commenderadt, utan Manskapet står här i Socknen hemma, så hafwa här i Delsbo sina stationer, indelningar och hemwister, nämligen: 1 Capitaine, 1 Sergeant, 1 Förare, 1 Fourier, 1 Rustmästare, 1 Mönsterskrifware och 1 Fäldtschers-Gesäll. Pipare-indelningen är nu indragen.

I de äldre tider tilbaka, måste wid, och rundt omkring Delsbo kyrka, warit någon Marknads- eller Bytesplats, som af krönta Järn-alnen, den utantil wid Socknestugan södra dörr-post nu häftad är, men för 1740 års brand satt likaledes utantil wid Kyrkoherbergets dörr, samt af de många i Bogårdsmuren är befindtliga skåp eller sina bodar, hwarom tilförene och och taladt är, tycktes med säkerhet kunna slutas. In till värwarande tiden hafwa Hudiksvalls Handlande icke haft något wisst ställe til Bytes-plats här i Socknen, utan de hafwa nu någon tid hållit till i Tomta och Mora Byar, såsom tilförene uti Näsbyn. Härtildags har deras rätte Bytes-termin om Sommaren warit d. 18 Juli; men som Allmogen brukar at tala, hafwa de måst rätta sig efter koställen, eller i Socknen sig infinna, när boskapen i det första skiftet kommit utaf wallarna, och Allmogen fått sitt smör derifrån hem. Den senare Bytes-terminen är d. 21 December om winteren.

Delsbo Socknemän pläga ibland resa öfwer Fjällen til Löfångers marknad i Norrige, til Frösö marknader i Jämteland, til Salberget Hedemora, Fahlun och Hudiksvall. Det de hafwa at föra til marknads på de södra orter i Riket, är Smör och Wäfwnad, och understundom något Fogel.

I Norrige köpa de sig Hästar, Sill och åtskillig slags torr Fisk, såsom grof och små Seyn, Stockfisk, Långor. I Jämteland tillhandla de sig detsamma, som i Norrige, när de icke orka resa dit öfwer, ja, när de omtränger, köpa de i Jämteland och äfwen i Medlpad, säd och spannmål. Liar, Slipstenar, Laggkärl och ibland Humble, förer Dalekarlen dem tilhanda, likaledes Ångermanlänningen förer hit Kött, Fläsk, Talg och saltad Lax. På de marknader, de i Riket besöka, köpa de, när råden så tillåter, Silfwer, Koppar, Tenn, Mässing, Järn, Salt och salt Fisk, Kläde, Walmar, Sammet, Bly, Fris, …….., ……., Lufwor, Kryddor, Tobak samt Linfrö från Riga

Källa:
Krigsarkivet
Renskrivet av Viveca Sundberg

 

 

Delsbo kompanis anor kan – liksom regementes övriga kompaniers – spåras flera sekel tillbaka, och några av Dellenbygdens söner har skaffat sig ett aktat och berömt namn på ärans fält.

Först genom det yngre indelningsverkets tillkomst 1682 fick emellertid kompaniet sitt gränsbestämda rekryteringsområde. Den första tiden därefter återfinnes kompaniet under sina chefers – Kristian von Bruchner 1682 – 1689 och Erik Björnberg från 1689 – respektive namn, men under 1690-talet blir benämningen Delsbo kompani allt vanligare.

Med undantag för en kortare tidsperiod under 1700-talets senare hälft, då majoren Johan Gustav af Donner var kompanichef och hans förband därmed kallades Sekundmajorens kompani, behöll kompaniet praktiskt taget oavbrutet sitt sockennamn ända till 1916, då det helt enkelt omdöpte till 7:e kompaniet. Dessförinnan var dess officiella benämning under Mohedstiden “Nr 4 Delsbo kompani”.

Kompanichefen bodde vanligen i Delsbo, men saknade länge ett kronans tjänsteställe.
De flesta kompanicheferna tycks ha haft egen gård. Först ett stycke inpå 1800-talet tilldelades han tjänsteboställe i Sjulhamre i Ljusdal, vilket tidigare varit anslaget till fänriken vid Järvsö kompani. Löjtnanten däremot hade av ålder sitt löneboställe i Gärde Ljusdal, medan fänriken liksom kompanichefen saknade kronoboställe.

Kronoboställen för underofficerarna fanns överhuvudtaget icke på hela regementet vid indelningsverkets införande; de fick i stället nöja sig med 5 daler i “hyresbidrag”. Den 30 september 1728 förband sig emellertid allmogen i Hälsinglands norra kontrakt att redan nästa vår bygga nödiga hus för underofficerarna, nämligen ett bostadshus om 13X8 alnar, innehållande kök om 8X8 alnar och en kammare om 5X8 alnar, vidare ett fähus om 12X7 och ett härbre om 6X6 alnar med källare därunder. Då denna förbindelse av allt att döma ännu icke infriats 1772, ålade landshövdingen allmogen att snarast fullgöra sina förpliktelser i detta anseende. Enligt planerna skulle därvid fältväbeln bo i Bjuråker, sergeanten i Ljusdal samt föraren, furiren och rustmästaren i Delsbo. Om och i så fall dessa byggnader kom till utförande inom Delsbo kompani, är icke känt.

När Delsbo kompani fick nummer sju, kom det att tillhöra regementets II. bataljon, av beväringshumorn döpt till “de röda rävarna”, i motsats till I. bataljonen, som på skämt kallades “de vita fåren”. Även respektive kompanier hade sina öknamn och sjundekompanisterna benämnas “Delsbo kivar” (=tjuvar) av okänd anledning.
Som kompanimärke hade de en knapp i mössan med ett vitt vågrätt streck med röd botten.

Källa: Bocken 1968/69 av Erik Wickberg

 

 

Riksantikvarieämbetets karta


Kompaniets chefer och dess adjutanter

Kompanichefer 

Kaptener

1682-1689    Kristian von Bruchner. Född i Tyskland, kom till Sverige 1675, stupad 1709 vid Liesna                               som överstelöjtnant.
1689-1703    Erik Biörnberg. Född 1655, sårad vid Gemauerthof 1705, sotdöd 1707 i Thelze i Litauen                         som major.
1703-1705    Markus Rasberg. Stupad 1705 vid Gemauerthof.
1705-1708    Johan Henrik Böckler. Död före 1744 som överste och chef för  lantmilisen på Gotland.
1708-1709    Axel Rotkierck. Född 1672, rysk fånge 1709 vid Poltava, hemkom 1722, avsked 1743                               som överstelöjtnant, död 1747.
1709-1712    Erik Lundman. Född 1685, avsked 1712, död 1746.
1712              Karl Andenflyckt. Född 1671, majors avsked 1720, död 1738.
1712-1713    Johan Roth. Död 1713 i Tönning i Danmark.
1713-1717    Karl Gustav Rosenmüller. Född 1689, avsked 1724, död 1745
1717-1718    Zakarias Åkerfeldt. Född 1682, avsked 1744 som major, död 1753.
1720-1722    Anton Fredrik von Schantz. Född 1685, dansk fånge 1712 vid Stades övergång, hemkom                         1713, död 1741.
1722-1743    Axel Rotkierck. Se ovan!
1743-1744    Karl Fredrik Lilienberg. Född 1714, död 1769 som generalmajor.
1744-1764    Johan Wrångh. Bos. på gården Charlotteberg. Född 1697, rysk fånge 1742 vid Reval,                               hemkomst 1743, avsked 1764 som major, död 1769.
1764-1768    Gideon Henrik Fock. Född 1726, död 1768.
1768-1770    Johan Gustav af Donner. Kom i tjänst 1747, överstelöjtnant 1779 vid Västerbottens                                  regemente, död som landshövding i Västerbotten.
1770-1772    Karl Wendelin. Född 1722, avsked 1777, död 1785.
1772-1773    Isak Dahl. Född 1722, majors (?) avsked 1777, död 1792.
1773-1778    Johan Gustav af Donner. Se ovan!
1778-1785    Axel Rönqvist. Född 1730, avsked 1785 som major, i Rönnebo, Bjuråker. död 1820.
1785-1794    Jakob Gustaf Oxenstierna. Född 1760, avsked 1794, överstekammarjunkare, död 1824.
1794-1796    Sven Forsius. Kom i tjänst 1764, avsked 1796.
1796-1808     Jakob Bernard Ström. Född 1771, död 1857 som överste i armén och postdirektör.
1808-1814    Fredrik Ulrik Georgii. Född1774, berömd för tapperhet i fält 1809, avsked 1816. Han                                begärde 1818 att på grund av fattigdom få återinträda i tjänst, men vägrades detta.
1814-1820     Gotthard Johan von Rehausen. Född 1775, avsked 1834 som major i armén,                                              postmästare i Bollnäs, död 1848.
1820-1825    Gustav Vilhelm Gyllenpalm. Född 1780, avsked 1825, död 1829.
1825-1827    Johan Gustaf Unander. Född 1783, belönad för tapperhet i fält, majors avsked 1827,                              död 1856.
1827-1833    Gustav Vilhelm Ström. Född 1792, död 1833 som major i armén.
1833-1835    Anders Adolf Johan Ammilon. Född 1795, död 1864 som överste i generalstaben.
1835-1843    Erik Nannersten. Född 1794, avsked 1843, död 1845.
1843-1846    Johan Erik Bergstedt. Född 1801, död 1873 som major i armén.
1846-1850    Karl Adolf Petter Ström. Född 1805, avsked 1862 som överstelöjtnant, död 1869.
1850-1878    Erik Vilhelm Ström. Född 1812, avsked 1878 som major i armén, död 1888.
1878- 1879   Johan Viktor Ekengren. Född 1837, död 1883.
1879-1890    Maria Martin Bror Set Daniel Fougberg. Född 1840, död 1904 som major i armén.
1880-1884    Karl Magnus Axel Wästfelt. Född 1844, död 1884.
1894-1900    Alfred Emanuel Hahn. Född 1841, avsked 1894, död 1911.
1900-1905    Karl Ludvig Eugen von Hedenberg. Född 1854, avsked 1905, död 1912 som major i                                 armén.
1905-1916    Nils Gustav Swedlund. Född 1867, major på reservstat 1916, död 1957.

Armémuseum, här kan du söka bilder


   
Kapten A. A. J. Ammilton                                 Kapten J. E. Bergstedt

   
Kapten E. V. Ström                                           Kapten J. V. Ekengren

   
Kapten M. M. B. S. D. Fougberg                    Kapten K. M. A. Wästfeldt

   
Kapten A. E. Hahn                                           Kapten K. T. Pagander

   
Kapten K. L. E. von Hedenberg                      Kapten N. G. Swedlund


KOMPANIADJUTANTER

Fältväblar

1681-1703    Nils Persson Varg, avsked 1703.
1703-1705    Erik Finelius. Född 1679, rysk fånge 1708 vid Liesna, hemkom 1722, kaptens avsked                                 1733, död 1745.
1705-1707    Kristian Rasberg. Kom i tjänst 1701, löjtnant vid Västmanlands regemente, avsked 1720.
1707-1708    Emanuel Hedberg. Kom i tjänst 1701, försvunnen 1708 under slaget vid Liesna.
1709              Lars Larsson Litén. Född 1677, rysk fånge 1709 vid Poltava, hemkom 1722, död 1730.
1709              Kristian Rasberg. Se ovan!
1709              Lars Svebell. Kom i tjänst 1709, död 1733 som kapten.
1709-1713    John Lang. Dansk fånge 1713 i Tönning, död 1720 som regementsväbel.
1713-1715   Olof Löthman. Född ca 1691, sachsisk fånge 1715 i Stralsund, hemkom 1717, avsked                              1719 som fänrik, löjtnants karaktär 1722.
1715-1718    Lars Mums. Död 1718.
1718-1719    Pauel Elg. Avsked 1719.
1719-1722    Magnus Danielsson Isman. Född ca 1688, kom i tjänst ca 1704, avsked 1722.
1722-1723    Magnus Granat. Född ca 1694, överstelöjtnants avsked 1763, död 1763.
1723-1724    Arvid Johan von Benten. Född  1691, rysk fånge 1709 vid Poltava, rymde och hemkom                            1718, död 1745 som löjtnant.
1724-1739    Adam Schiffner. Född ca 1690, sachsisk fånge 1715 vid Stralsund, avsked 1746 som                                 löjtnant.
1739-1743    Tyris Wetterberg. Född ca 1682, dansk fånge 1713 i Tönning, hemkom 1719, död 1743.
1743-1751    Johan Sturm. Född 1715, avsked 1751.
1751-1772    Gudmund Pontelin. Född 1731, löjtnant vid Artilleriet 1772.
1772              Karl Johan Coyet. Född 1746, avsked 1797 som överstelöjtnant, död 1813.
1772-1778    Petter Svedner. Född 1716, avsked 1778, död 1789.
1778-1784     Svante Kristian Hernod. Död 1784 som fänrik.
1784-1785     Lars Bleckert Sparre. Född 1762, död 1765 som stabslöjtnant.
1785-1795    Gotthard Johan von Rehausen. Se ovan under kompanichefer!
1795-1796    Samuel Lang. Avsked 1803 som löjtnant.
1796-1805    Olof Åberg. Kaptenens avsked 1813.
1805-1809    Martin Forsvall. Född 1781, sårad vid Oravais, belönad för tapperhet, avsked 1815 som                         löjtnant.

Fältväbelslönen vid kompaniet var sedermera fram till 1833 års lönereglering anslagen till 2:e regementsadjutanten och andra officerare, och rullorna ger osäkert besked om vem som bestred fältväbelstjänsten.


Fanjunkare

1833-1847    Gustav Fredrik Romander. Född 1800, avsked 1847.
1847-1867    Karl Johan Lindh. Född 1813, avsked 1867, död 1892.
1867-1883    Jonas Fredrik August Wixner. Född 1830, avsked 1883, död 1908
1883-1885    Per Pettersson. Född 1843, avsked 1900, död 1913
1885-1900    Johan Petter Rask. Född 1850, avsked 1900, död 1930.
1900-1907    Jonas Styf. Född 1858, avsked 1907, död 1932.
1907-1916    Jonas Kiölling. Född 1872, avsked 1922, död 1926.

   
Fanjunkare Johan Petter Rask                                       Fanjunkare Jonas Styf


Fanjunkare Jonas Kiölling

Källa:
Text och bilder ur Bocken 1968/69


Mer uppgifter Delsbo kompani 

Officerare:

År då vi vet att befälet vistats i Delsbo:

1603              Drabantkvartermästare Per Hansson, Mora
1645              Kapten John Hållfats Ekelund, flyttade till Näset (senare major), död 1694
1650              Kapten Jon Andersson-Myr 162?-1691 flyttade som nygift m. Maria von Uggla år1652                           till Hagen 3 (Sl-bok 3 L 11).
1657              Kapten David Seaton, insp. Klätthålet
1662              Kapten Ingelbrekt Rasthammar
1673              Ryttmästare Erik Andersson
1674              Kapten Anders Pålsson Bergman, g.m. Anna Simonsdotter (Bondesson s. 102)
1682              Drogs Delsbo kompanis gränser med 95 soldater och torp =Indelningsverket
1682              Kapten Arvid Kullon. stupade 1712 i Danmark. (KHR s. 159)
1682              Kapten Markus Rosberg, Mora (KNL 1736, KHR sid.142)
1688              Underlöjtnant Lars Tingsten
1690              Kapten Erik Björnberg, Hammaren
1696              Kapten Johan Henrik Lillebielke, Sunnansjö 1678-1765. Kapten 1711. Gift 1: Britta                               Andersdotter, 2: Anna Brask. Bildade gruvbolag 1730. (Om D:o 2 s. 62)
1703              Kapten Markus Beckman. Fick UÄ-barn med Malin Jakobsdotter (Fr. fl. sid, 22)
1707              Fänrik Robert Petré, avancerade fr. menig till f. (KHR s. 141-144)
1708              Kapten Johan von Swartz stupar i Leissna. (HR 1993)
1710              Kapten Erik Lundman 1685-1746, avsked 1712 (Fr. fl. s.22, Bock 68-69 s.12
1718              6 okt. fick sex man fr. D:o (av sex kompanier) spöstraff  och sedan avlägga faned p.g.a.                          litet myteri.
1718              Löjtnant Ernest Patrik Pchils, g.m. Maria Sofia Gripenberg (Fr. fl. s.23)
1719              Många soldater från D:o komp. fryser ihjäl i Jämtland
1719              Löjtnant Gustaf Adrian Tandefelt  i Västeräng (Fr.fl.s.23)
1719              Kapten Didrik Stenkie gav då gåva till kyrkan (Fr. fl. s.22)
1719              Löjtnant Jost Kjölling, 1672-1747 dog i Finland, Ö. Hammaren (Beskr.)
1724              Kapten Magnus Granat, Byn (KHR s.342, Fr. fl s.22)
1724              Fältväbel Adam Schiffner 1890–? Fånge i Saschen 1715, avsked 1746 (Bock 68/69                                 s.15)
1730              Sergeant Lars Persson Ruth, 1699 -död i Finland 1742, skänkte runsten till kyrkan                                 1740 (Sl-bok 49P1, (Bock 68-69 s.42, D:o Ill s.155)
1734              Fänrik Anders Brask, (Beskr.,  D:o Ill s.110))
1735              Överstelöjtnant Axel Rotkirk, 1672-1747. Fånge i Poltava  ( D:o Ill, Fr.fl. s.22)
1739              Marscherade 172 soldater fr. D:o till Gävle-Finland
1743              Fältväbel Thyris Wetterberg, g.m. Elisabeth Backman. Begravd i kyrkan (KjE s.57)
1746              Kapten Johan Wrångh, 1697-1769, 1743 till D:o,  Charlotteberg avsked 1764 (Bock.                               68/69)
1757              Sergeant Andreas Svala. 1758 tvångsarbete i Preussen
1764              Löjtnant Jonas Norberg. Mora (D:o Ill s.110)
1763              Rustmästare Carl Fagerberg, Sjömyra (D:o Ill s.110)
1770              Kapten Karl Wendelin, 1722-1785, avsked 1777
1778              Kapten Axel Rönkvist 1730-1829, avsked 1785 som major, Rönnebo (Bock 68)
1785              Kapten Jacob Gustaf Oxenstierna, 1760-1824. Avsked 1794 (bock.68/69 s, 12)
1808              Kapten Fredrik Ulrik Georgii, 1774-? Avsked 1816.
1812              Rustmästare Anders Bårman 1736-? Gift 1771
1825              Kapten Johan Gustaf Unander,  1783-1856, avsked 1827.
1835              Kapten Erik Nannersten, 1794-1845. Avsked 1843
1842              Degraderades korpral Fors till menig av kapten Erik Nannersten ? då han varit på                                     läsarmöte.
1850              Kapten Erik Vilhelm Ström, 1812-1888, avsked 1878

Referenser:
Beskr.            Beskrivning öfwer Delsbo sochn 1736
Do ill             Delsboa Illustrata, 1764
H- minn.        Hälsingeminnen 1919
Om D:o          En bok om Delsbo del.1 1925
Om D:o          En bok om Delsbo del 2. 1925
Om D:o          En bok om Delsbo del 3. 1926
Fr.fl               Från flydda tiders Delsbo 1942
Sl.bok            Sveriges släktregister 1949
KHR               Kungl. Hälsinge Regementes Historia 1968
Bock.             Bocken, H:e reg. Kamratförening
KjE                 Kjell Ekelöfs forsning 1990
Re.konf.         Religiösa konflikter i Norra Hälsingland 1630-1800 2003

Delsbo 26 jan 2121, Kjell Grönberg


Det här är vår tids högste befälhavare. Den sanne generalen,
Delsbos okrönte allvetare, Kjell Grönberg

 

År 1682, under Karl XI:s regeringstid infördes det s.k. indelningsverket. Det innebar att byar indelades i rotar och att varje rote var tvungen att ha en soldat (knekt) eller båtsman.

Inom varje rote fanns s.k. rotehållare. Det var hemmansägare som var skyldiga att för knektens räkning tillhandahålla torp med utrustning. Knekten var många gånger tvungen att klara sitt och sin familjs uppehälle på jordbitar som var dåliga och med utsäde som inte hade den bästa kvalitéten. De fick många gånger förlita sig på hjälp utifrån.

Knekten var enligt kontrakt, skyldig att en gång om året inställa sig till regementsmöte. Regementsmöte hölls i Mohed, dit man tog sig till fots längs den s.k. ”militärvägen”.

En gång varje månad samlades man till kompanimöte. För knektar som tillhörde Forsa kompani ägde dessa rum vid den s.k. kaptens gården i Rolfsta. Alltsedan 1814 har Sverige varit förskonad från krig. Detta medförde att knektarna fick utföra annan sysselsättning åt kronan. Soldater från Hälsingland fick te. x. order om att hjälpa till med grävningarna av Göta kanal. Transporten fick de ombesörja best de kunde. Se reportage om detta längre ner.

Rotarna hade flera uppgifter än att underhålla en knekt. Sockenstämman utsåg en rotmästare för varje rote. Dessa ansvarade för att rotens innevånare inte levde i otukt och oordning.

Roten hade också att organisera brandtillsyn. Varje gård turades om att ansvara brandtillsyn. Om eld utbröt någonstans i byn skulle man dessutom ringa i kyrkklockorna. För att folket skulle få veta var inom byn det brann ringde man olika många gånger i klockorna.

Rotens gårdar var också skyldiga att vissa dagar ta emot äldre människor som saknade anhöriga eller var obemedlade. Det var s. k. fattighjonen.

Roten hade också en rotekassa och en rotekista som de förvarade gemensamma papper i.
Detta skriver man i Norrboboken, Gård och bygd genom 100 år.



Delsbo kompaniläger 1872

Kompaniets samlingsplats i Hagen kallades för lägret och heter så än i dag. En lokal tradition berättar, att soldaterna i äldre tid hade sin exercisplats på Heden, en plats vid nuvarande Tomta. Heden var även byanamn. Före lägrets tillkomst var östra Hammaren vid kyrkan samlingsplats för kompaniet. På Lägret byggdes trossboden för soldaternas utrustning, och den stod kvar till 1911.

 

 

Delsbo kompani

Uppgifter ur Delsbo släktregister:

Registerbeteckning »3L» upptager de tidigaste brukarna av hemmanet Hagen nr 3 i Delsbo. Hemmanet har varit majorsboställe och övertages omkring år 1730 av en släktgren från Ede nr 6, som brukat detsamma till början av 1900-talet.


Hagen 63, tidigare kallad Hagen 3


Hagen 63, tidigare kallad Hagen 3, som varit många lägerchefers bostad.

Befälet för Delsbo kompani, från majoren till korpralen, har bott i socknen, majoren tidigast i Åkre och sedan på Hagen n:o 3, kaptenerna dels på Hagen n:o 3, dels på Ö. Hammaren, löjtnanterna i Wästeräng, fänriken i Ava, o.s.v.

Från 1600-talets mitt finns mönsterrullor m.m. i krigsarkivet varur åtskilligt angående Delsbo kan inhämtas, men vilken roll dellborna spelat som krigare under äldre tider – därom kan ej vinnas någon tillförlitlig upplysning. Här får man nöja sig med småsmulor, men icke ens de äro många.

1592 fick Mårten Persson, ”hövidsman för Hälsingefänikan, frihet å hemmanet Stömmne i Delsbo”, (Widmark). Bevisligen deltogo delsbomän i striden vid Faxehus 1434 och det är ju självfallet, att de så gjort vid alla tillfällen hälsingarna varit ute i krigsstråt, ända sedan vikingar bodde i Hudiksvalls trakten.

I Tolbo har påträffats ett vackert armborst från 1500-talet med elfenbensinläggningar, och i Hagen fann man för några mansåldrar sedan en järnhatt; vidare har man i Bobygden vid grävning hittat flera stridsyxor från 13-o 1400-talen. Hagen var i äldre tider mönstringsplats.

Sedan gammalt och lång in på 1800-talet har Delsbo kompani haft 95 soldater. 1663 bestod ”kapten Johan Hållfasts kompani” av 141 sold., 88 från Delsbo, 34 från Bjuråker och 20 från Ljusdal samt 6 officerare, 6 korpraler och 3 tre trumslagare.

Helsinge regemente deltog 1656 i slaget vid Warchau och 1657 i Karl XI:s krig i Skåne. Vid Narva och Nyen stupade 19 soldater från Delsbo 1669-70.

1657 års rullor visa att 1655 – 57 dogo 29 soldater och 6 officerare av detta kompani utomlands, flera tillfångatogs.

1695 skrives att ”detta regemente var nu alldeles försetthttps://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Narva med nya rockar, karpuser, handskar och gula stickade strumpor, så att de i allt voro munderade, förutom kappor dem de ej hava” och från 1721 ha vi följande upplysning angående Delsbo kompanis utstyrsel:

”Hatt med vitt snöre, blå rock med gult foder och tennknappar, blå väst med lärftfoder, blå byxor, handskar, gehäng, sölja, damaskor, knäremmar med spännen”, o.s.v.

Hur underofficerare och manskap vid Delsbo kompani 1740 voro utrustade får man veta genom en beskrivning undertecknat av Gust. V. Kiölling, lydande: Underofficerare: mundering och gevär, bestående av hatt, med silvergalon, blå rock med blått foder och tennknappar, blå väst och byxor, gehäng och sölja samt handskar och korsgevär.—

Trumslagare har bruklig mundering av blå rock med snören och rött foder, röd väst och byxor, handskar och gehäng, trumma med snören, snören och hakar, o.s.v. Korpraler och gemene haver brukliga hattar med vita snören, blå rock och gult foder och tennknappar, gula västar och byxor, handskar och gehäng, svarta halsdukar, vita strumpor, skor, musquetsremmar, bantlerstaskor med remmar, smörjhorn samt nya läderkuntsar.

1792 dog 95-årige korpralen Er. Myrsten, som enligt anteckning i dödboken ”tjänt under konung Karl den XII”.


Av 1600-talets i Delsbo bosatta militärer var major Jon Andersson Myr en av de märkligaste. Som kommendant å Frösö skans försvarade han sig med mycken tapperhet mod en mångdubbelt överlägsen dansk styrka. Fattig husmansson från byn Myra tjänade han sig genom framstående egenskaper upp till den höga ställningen som major vid Hälsinge regemente, blev gift med en adlig dam – Anna Maria von Stedslo, med vilken han 1652 inflyttade på Hagen n:o 3 i Delsbo, som sedan under långa tider fortfor att vara militärboställe. Major Myr ägde tvenne döttrar, den ene gift med prosten Olof Kanicius i Rogsta, den andra med Hans Kiöpling.


Hagen nr 3  (1968).


Delsbo släktbok om Jon Andersson:
—3 L II—

Jonas Andersson, * 162. . Härst. okänd. (Major.) Bonde i Hagen 3, Delsbo, enl. 1656—1683 års Jdbk. † ./4 1691 (» vildvargbiten»).
Maria von Uggla, * 162. . Härst. okänd.
Elisabet * 165 .


Samtida kapten vid Delsbo kompani och senare major var Johan Hållfastsson Ekelund i Åkre, i Delsbo. Han skall ha haft 14 barn, av vilka sonen Jonas under Karl XI:s tid avancerade till ryttmästare vid kavalleriet och senare adlades med namnet Ridderschanz, av den anledning, att han i snapphanekriget lyckades skjuta snapphanarnas huvudman.

Angående denne Ridderschantz anförvanter i Delsbo har jag funnit följande:
1701 framsteg för rätten bonden Erik Eriksson i Åkre och efter laga stämning på sal. Hr. Majoren Johan Hållfastsons änka, dygdesamma Catharina Larsdotter i Näset, klagel:n tillkännagav, huruledes hans fader Erik Eriksson ägde och bebodde Näshemmet 8 – i skatt, för vilket fadern i sista finska kriget lejde Karl, men när mönstringen skedde, blev soldaten ej gillad, då fadern måtte gå i stället och resa till Påland, medan kärandes sal. Moder, Ingrid Ersdotter, ingen hjälp hade att föreslå hemmansbruket, ity emottogs det av grannen Per Jansson i Loka, men när fadern blev – och sal. Hr Majoren Hållfast ifrån Påland hemkom, (vissa året kunde käranden intet nämna) begynte sal. Majorskan kärandes faders hemman att bruka och besitta, låvandes fuller ingen någon jord, som var bortsett ifrån dito hemman, men gav dock hans gamla sal. Moder icke en penning för avträdet, och ehuruväl 7 år äro passande, sedan sal. Hr Majoren med döden avgick, så haver käranden dock intet velat oroa änkan uti sin possetion förrän nu, emedan han fast ogärna förnimmer, det Majorskan hemmanet till en helt obördig, Jon Persson försålt. Han ville nu tillåtas med penningar återbörda sin faders hemman, och i anledning härav upplystes nu om att efter sal. Hr. Majoren leva ock 3:ne söner, Hr Majoren Välborna Johan Ridderschanzt, bonden Nils Holfast, samt en son allenast Jonas benämnd. (I tryck har förekommit en uppgift om att han ägt 14 barn. Flera av dem hade antagligen dött i unga år. Ur 1710-års jordebok: Åkre n:o 4 Johan Hållfast nu Jon Persson).

I 1694 års dombok omnämnes Sal. Majorens Johan Hollfastson Ekelund änka Carin Larsdotter. 1698 kallas majorskan Catrina Hedelia.

Som man ser blev en av majorens söner bonde i Delsbo. Med största sannolikhet leva där ättlingar av denne Nils Hållfast. Namnet skrives både Hollfastson, Holfastson, Hållfast och Hållfastson.

John Svarts, en fattig soldatson från Svartstugorna vid Norsbron, avancerade under Karl XII:s krig till kapten vid Arbrå kompani och hette sedan Johan von Schvarts. Han stupade i slaget vid Ljensa i Litauen 1708. Johan Olsson från Håknorrbo tjänade sig under Gustaf II Adolfs tid upp till en hög ställning vid hovet – om det var på grund av krigiska förtjänster är dock ovisst.

I slutet av 1600 kom till Delsbo och fick mitt första tillhåll på Ö. Hammaren, hos min skyldman, kapten vid Delsbo kompani Wälborne Hr. Erik Bjeurnberg; då vore begge Nordsbroarna i brukbart stånd, såsom de sedan allt härtill varit. Hemmanet på Ö. Hammaren hade någon tid stått öde efter en olycklig brand, innan kaptenen Bjeurnberg det köpte, och på ödestomten hus uppsatte, att självan bo.


1765 dog Henrik Lilliebielke, son av ryttmästaren vid västgöta kavalleriet Sven Nilsson Liljebielke och fru Hedvig Eleonora Wase, av dansk härkomst och syskonbarn med salig kung Karl den XI:s drottning Ulrika Eleonora. Antogs som pipare vid Delsbo kompani 1694 och blev furir 1699. 1704 löjtnant och 1711 kapten vid Delsbo kompani. Var gift första gången med Brita Andersdotter, död 1732 och andra gången med Anna Brask, som skänkte honom en son, Alexander, död 1736.


Delsbo släktbok:
—54 R 1—

(R183) Johan Henrik Lilljebjelke, * 1679 i Stångsätter, Skövde pastorat, s. t. ryttmäst. Sven Nilsson Lilljebjelke o. h. h. Hedv. Eleon. Reb. Wase. G. 17… Änkl. o. omg. 15/9 1734. Furir vid Häls. reg. 1697, fänrik 1702, löjtn. 1706, reg.-kvartermäst. 1710, kapt. 1711. Avsked 1717 på gr. av sjuklighet. Bos. i Sunnansjö, Delsbo. † 28/5 1765.
Brita Andersdotter, * 16… Änka e. tid. äkt. i Ö. Hammaren, Delsbo. † 1732.
(X33)22U1 Annika Brask, * 6/12 1695, d. t. serg. A. Brask i Åkre, Delsbo. † 16/12 1778.
Alexander * 9/1 1736, † 18/4 1736
Carl * 5/8 1738, † 12/1 1739


Den framlidne herren var ej särdeles stor utan av medelmåttig växt; han höll nu gärna diet och levde nyktert men var dock stundom i yngre åren något vidlyftig och på okyskhet begiven, både förr än han blev gift, och jämväl under båda sina äktenskap. Dock gav honom Gud nåd att besinna sig, och han förde en stilla, ärbar och gudaktig levnad uti ålderdomen.

1747 dog i Delsbo i sin lilla gård på Byn överstelöjtnant Axel Rotkirk, född år 1672 i Östergötland. Fången vid Pultava 1709 och bortförd till Astrakan, där han måste stanna i 13 år. 1722 återkom han till Sverige och blev kapten vid Delsbo kompani. Fick 1742 pension. Ur dödboken: ”Han var begåvad men en väl proportioerad hälsofull kropp, utav ansenlig längd, tjocklek och styrkio, jämväl med ett skarpt förstånd, friskt sinnesmod och karlavulet uttal. Han levde väl sitt liv ogift, dock så allvarsamt, rättvist, nycktert och kristenligt, att så länge någon i Delsbo är till, som honom minnes, bliver hans låvvärda namn i evärdlig välsingnelse 74 år.

Att både soldater och befäl även i fredstid och hemma i socknen stundom kunna bära sig krigiskt åt synes av följande i 1705 års dombok. Sergeanten Er. Horn och soldaten Jacob Tranfeldt kommo i träta med en hemmansägare son – Per Persson – vilken gick ur striden med ett svullet och blått öga. Horn erkände inför rätten, att då soldaten slagit drängen omkull, så bar intet bättre till än han (Horn) sparkade honom en gång, men förnam han fast ogärna, att det råkade honom i ansiktet. Ävenväl tillstod soldaten Jacob Tranfeldt uppå P. Perssons laga tilltal att han denna uti Ander Hanssons gård i Ede 2:ne gånger fattat i håret samt givit honom en örfil.

Av 1800-talets kaptener vid Delsbo kompani är Thore Härdelin ännu ej glömd i orten. Delsbo kompani var under hans tid ett mönsterkompani, vilket till stor del var hans förtjänst. En dotter till kapten Härdelin var Anna Härdelin, gift Hjälmström, bekant för sin värdefulla skildring av delsboförhållanden, införd i De svenska landsmålen och svenskt folkliv XI, 4.

Källa:
En bok om Delsbo
Av Bror Hillgren
Avskrift Åke Nätterö

 

 

Regementet och den nationella dräkten

Den nya munderingen.
År 1773 beställer chefen för Hälsinge regemente nya uniformer till sitt manskap. De inköptes för medel som ”Kongl. Majt i nåder bestått samt Riksens Höglovliga Krigskollegium anordnat till detta regementes Livmunderingar”.

Den mundering som då bars fortfarande bars var av beprövad karolinsk modell, men fullständigt utsliten. Den bestod av en svart trekantig hatt med vita snören, svart halsduk, blå rockar med gula västar och byxor samt vita strumpor. Den nya uniformen uppsyddes i huvudsak efter samma mönster, men i färgerna blått och vitt. Anledningen till färgbytet var att man under kriget i Pommern upptäckt svårigheter i att skilja olika regementen från varandra då de flesta bar samma färger.

En nöjd mönsterherre.
I juni månad 1774 mönstrades regementet vid Mo läger, och manskapet får då för första gången bära den nya uniformen, den gamla lämnades till soldaterna att använda enligt eget godtycke. Mönsterherren, Baron Fabian Wrede, var mycket tillfreds med vad han sett och i hans rapport sägs bl.a. ”Beträffande Reglementets Exercice, så har jag med nöje funnit, at detta Regemente, som på sju år, efter allt sedan sista Generalmönstringen år 1767 icke varit samlat, likväl nu på 14 dagars tid förvärvat sig den färdighet i handgrepp, evolutioner, marsch och chargeringar och övriga krigsrörelser, att de med alla andra Regementen icke allenast kan jämföras, utan även passerar många”. Han har dock tillfogat en liten anmärkning på foderväven till en del byxor och västar, då och han noterar ”ehuru den är med proven i jämlik godhet, befinnes den nog glis och således icke länge hålla kan”.

Nationella dräkten införs.
Redan vid riksdagen 1734 hade det framförts tankar om att införa enhetliga klädedräkter för de olika stånden, då som en följd av de regleringar och förordningar som skulle begränsa importen, samt gynna användare av inom landet framställda material. Något beslut blev då inte taget. 1778 sker emellertid en förändring. Gustav III bryter med det gamla och bestämmer sig för att införa den så kallade Nationella dräkten. För männens vidkommande skulle den bestå av en jacka med skört och en enkel knapprad, samt väst, knäbyxor, skärp och halvstövlar. Senare infördes även bruket av skor med bandrosetter och spännen. Särskilt karakteristiskt var en uppslitsad, och med band kantad puff vid ärmens fäste uppe vid axeln, samt att knappraden inramas med påsydda band.

Armens anpassning till nationella dräkten.
Till 1779 års infanteriuniform hörde en kort klädesjacka som var kantad med vita trådsnören, samt passepoiler i sömmarna. Den trekantiga karolinska hatten skulle ersättas med en modell med smala brätten med prydnader bestående av blå och gula plymer. En annan nyhet på jackan var den så kallade axeltungan som stack ut över ärmen. Samma år infördes även nya modeller av uniformsknappar. Förändringarna genomfördes vid alla regementen, men med bibehållande av de färger som tidigare nämnts.

Vid Hälsinge regemente, som erhållit ny uniform för endast 5 år tidigare, kunde naturligtvis ingen nyanskaffning ske. Ett kungligt beslut medgav uppenbarligen inga undantag, för i det här länet kapas hattbrätten och rockskört, plaggen sprättas isär och sys om efter bästa förmåga.

En missnöjd mönsterherre.
Från den 17 juni och till den 19 juni 1783 är regementet åter samlat för mönstring av Generallöjtnanten och Kommendören Johan August Meyerfeldt. Även i dennes rapport förekommer en hel del beröm, men när tillståndet hos manskapets beklädnad ska beskrivas är alla lovord borta.  Meyerfeldt noterar: ”Varvid bör anmärkas, at Hattarna för Underofficerare, korpraler och Gemena, såsom 1773 nyanskaffade, och sedan vid nationella dräktens införande, förändrade, nu mera ganska mycket vanställa manskapet, och föga bättre förhåller det sig med jackor och tröjor”.
Direkt efter det här citatet nämner han även att rockar och västar blivit förändrade, och även om det inte sägs rent ut, så var nog inte heller dessa till belåtenhet. Man får anta att Meyerfeldt har rätt i sitt omdöme, och vad tyckte då rotebönderna hemma i socknarna som antagligen ogillade förändringen av det som var vant och beprövat. Bland folket i hemorten fanns nog många uppslag till spefulla kommentarer.

Ett regemente av trashankar
4 år senare, den 28 juni 1787 återfinns följande skrivelse:
”Kapporna, 753 st. äro redan kasserade”. Manskapets Livmundering befanns, både igenom omändringen ifrån den gamla til den Nationella dräkten, så mindre passande till manskapets växt, och i synnerhet så försliten och söndrig at den knappast lönar mödan at reparera, då utan tvivel omkostnaden till reparation skulle kosta i det närmaste lika mycket som en helt ny mundering, emedan största delen av jackorna äro på vänster sidan igenom geväret aldeles sönderslitne, dessutom på flera ställen skadade, fodret mycket felaktigt, och tröjorna mäst förslitne; dock som Regementet allenast uti 13 år nyttjat munderingen, så kunde den ej nu hel och hållen kasseras, utan får tills widare nyttjas”.
Hattarna som blivit ändrade, befanns även så förslitna också olika i modell att de blev kasserade. Crepens halsdukar, strumpor, skjortor och skor blev även bedömda som alldeles utslitna och kasserades. Att man använder uttrycket ”allenast 13 år” om klädernas användningstid kan kanske tyckas märkligt, men livmunderingen användes endast vid kompani- och regements-mönstringar samt kyrkparader. Uppskattningsvis omkring 10 a 15 gånger per år.

I krigstjänst mot ryssen
1788 kommenderades 800 man ur regementet ut till krigstjänst i Finland, utan att ha fått sina slitna kläder utbytta. Vid mönstring den 24 augusti 1790, vid lägerplatsen i Värelä, Finland, meddelas att man år 1789 erhållit nya kappor, jackor, hattar, halsdukar och byxor, men dessa var då redan slitna, men sades ännu en tid kunna nyttjas. De tröjor och västar som kasserades redan före krigsutbrottet hade man då ännu inte fått ersatta. Värst var det med Skjortor, strumpor och skor, om de senare sägs att: ”de äro så slitne at de knappast uthärda med regementets marche till hemorten; emedan hängband fattas för hela regementet”.

Under soldaternas 2 åriga vistelse i Finland, 1788 – 90 avlider nästan exakt 600 man, varav endast 24 stupat i strid. Våren 1790 överflyttades även en vargeringsbataljon, och trots att dessa deltog i gränsstrider i Savolax, stupar endast 7 man i strid, medan ca 200 avlider av sjukdomar. Man kan undra om de undermåliga uniformerna bidrog till att förvärra hälsotillståndet?

Nationella uniformen avskaffas.
Den nationella infördes trots en ganska stor motvilja och blev, trots att den bars i tämligen stor omfattning, aldrig särskilt populär av någon samhällsgrupp. För militärt bruk var den i alla avseenden opassande. Med anledning av dess olägenhet i fält avskaffades den för armen, enligt ett påbud daterat 25 oktober 1792, endast 7 månader efter Gustav III:s död. Materialet till den här artikeln är hämtat ur mönstringsberättelser och kassationshandlingar för Hälsinge regemente, dessa ”äreminnen” är svåra att finna i den utgivna litteraturen från våra trakter, men är en utmärkt dokumentation för förståelse av en gången tid och dess villkor.

Källa:
Dellenmagasinet februari 98.
Av Kjell Ekelöf

Avskrift, Åke Nätterö

 

Regementets nya musköter


Uniform m/1765 för underofficer vid kungl. Hälsinge regemente

År 1774 blir Hälsinge regementets soldater anklagade för att genom vanvård och ovarsamhet fördärvat sina musköter. Trots att gevären erhållits som nytillverkade och endast brukats vid två kompanimöten och ett regementsmöte, finns flera vapen med utslitna eldstål, sprickor i olika låsdelar osv.

Regementschefen lämnar in en anmälan om flera allvarliga fel, men eftersom gevären levererats som fullgoda endast tre år tidigare anser krigskollegium att soldaterna orsakat skadorna och att de själva ska betala eventuella reparationer.

I september månad 1774 anländer Baron Fabian Casimir Wrede till Mo läger för att mönstra regementets soldater och utrustning. Wrede är naturligtvis särskilt uppmärksam vid granskningen av gevären, och i den rapport han lämnar angående musköterna, daterad den 6 september, kan man läsa följande text:

Baron Wredes rapport
”Ehuru musköterna efter Kongl. Krigs kollegi författning äro fullgode upptagne, har jag låtit dem för mig uppvisas, och funnit felen till större delen oboteliga och så många att de här icke kunna särskilt uppräknas. Det är väl icke omöjligt att med visshet urskilja om de alla härrört av gevärens mindre dugliga beskaffenhet, eller om några kunnat genom soldaternas egen ovarsamhet tillkommit.

Men vad jag av själva felaktigheternas egenskap med visshet kan sluta, är det att de till minsta delen bör soldaterna allena tillskrivas. Vid första påseendet förefaller det genast så mycket mindre troligt, att ett så stort antal goda gevär kunnat bliva obrukbara på så kort tid och vid ett så sparsamt nyttjande. Och som jag med egna ögon sett gevären för vacanta nummer, vilka aldrig blivit brukade, äro lika felaktiga som de övriga.

Således har jag även sett att skruven i låsen kunnat med fingret utplockas, att gängerna varit dels utklappade och dels virade med blånor, att fjädrar äro utnötta, lama eller halvbräckta, att hanar icke slå, varken på hel eller halvspänning, samt dessutom äro avbrutna, med tydliga tecken till mindre dugligt järn. Och pipor, dels rämnade med håligheter utan på, fyllda med gravrost, dels hoplödda med koppar, dels utan fänghål, vilket till äventyrs härrört utav en kvarlämnad avbruten borr med mera.

Soldaterna frias från ansvar.
Så har jag stannat i den fulla övertygelsen att dessa gevär icke äro nya, utan gamla och vårdslöst reparerade, samt att alla dylika huvudsakliga fel icke bör uppföras på soldatens, utan på en vårdslös factor eller mindre uppmärksam besiktningsmans räkning. Att nu soldaten skall för så beskaffade gevär ansvariga vara, samt att de utan hans förvållande derå befintliga brister med sin lön skall betala det har jag funnit icke överensstämma med Eders Kongl. Majts nåd och rättvisa, som ej lärer tillåta det högst berörde författnings verkställighet må sträckas till andra gevär än dem vilka fullgoda i soldaternas händer lämnas.

Stadd i Eders Kongl. Majts höga ställe har jag för den skull låtit tills vidare dermed att anstå, samt friat soldaterna för ett så märkligt lidande, intill dess Eders Kongl. Majt själv nådigast täckes besluta huru härmed förhållas skall och om icke en ny besiktning till fullkommligt utredande av denna ömtåliga sak i nåder förordnas må.

”Det är ostridigt att ett gammalt förslitet och uppstuvat gevär aldrig kan kallas fullgott, ehuru många reparationer det undergått. Ty förfarenheten visar att fullgoda, nya och provskjutna gevär med tiden blir förslitna och obrukbara, genom skurning, skjutning och klickning, varigenom dylika bristfälligheter äro månge utan något soldatens förvållande samt oftast sådane att ingen försiktighet dem avböja kan. Vilken kan väl med skäl tilltala en soldat, ja ofta en hel rote, för det han stupar i en snabb och hurtig krigsrörelse, om en tunn och oduglig pipa kroknar vid minsta stöt”.

Det är otroligt vad en soldat kunna få utstå under den här tiden, om han till äventyrs lyckades avfyra ett skott, så tyck det ha varit större fara för honom själv än för målet eller en eventuell fiende. Lyckligtvis var perioden tämligen fridfull, och inget fientligt vapenskrammel störde tillvaron. Rimligen borde någon i ansvarig ställning råka i onåd för den här muskötleveransen, men om den saken kan jag inte lämna någon upplysning.


15.8 mm studsare m/1793 med sabelbajonett, typ Jägerhorn

Vid generalmönstringen på Mo läger 4 juli 1778, sägs att:
”Vad Regementets Gevär beträffar, så äro de icke i bättre utan i sämre stånd, än de vid 1774 års General mönstring befanns, men enligt Herr Regements Chefens berättelse, äro andre gevär med det första att förvänta”. Och i 1783 års rulla kan man se att 1.097 nya gevär av 1747 års modell levererades 1779. Av de äldre musköterna hade man reparerat 102 stycken, och dessa ansågs vara i fullgott skick, men vid närmare granskning vid 1783 års undersökning kasserades även dessa. Det tog alltså minst 12 år innan samtliga musköter byttes ut till fullt användbara vapen lämpade för krigstjänst.

Källa:
Dellenmagasinet april 1998
Av Kjell Ekelöf

Avskrift Åke Nätterö

 

 

Uppgifter ur Delsbo släktregister:

—43 M 1—

(Tyskland) Henrik von Walter, * 1630 i Mecklenburg. Trumslag, vid Vb. reg. 1642, korp. 1645, serg. 1656, fältväbel s. år, fänrik 1657, löjtn. 1659, reg.-kvartermäst. 1665, kapten 1677, major s. år, ö.-löjtn. 1682. Adlad 1688 (introd. 1689 und. nr 1127). Deltog med beröm i slaget vid Warszawa o. belägringen av Krakow samt i utfallet vid Kristianstad o. bataljen vid Landskrona. (Hedrande beröm av Karl XI.)† 1696.
Catharina Frijs, * 163. . Härst. okänd, † 16. .
Anna von Walter, * 16. .. Härst. okänd. (Anhöll 1697 om nådar e. mannen.)
Catharina * 1661                                              2


—43 M 6—

5 Hendric Wilhelm Winblad von Walter, * 25/5 1794, s. t. kapt. G. Winblad von Walter i Alfta. Premierlöjtnant vid Häls. reg. Bos. i Hagen, Delsbo. Utfl. t. Forsa (Rolfsta) 1838. † 11/3 1862.
Carolina Falén, * 10/9 1797. Grossh.-d. fr. Falun, † 9/3 1861.
Carl Fredric * 7/2 1819                                      8
Daniel Fredric * 21/7 1820                                 9
Gustaf Fredrik Oscar * 18/1 1825                        10
Fredric Detlof Napoleon * 21/10 1826. Rättare i Ovanmyra, Boda, opp. † 25/4 1915
Johan Fredric Ludvig * 3/5 1830. Guldsmed i Gävle. † 1870

—8—

6 Carl Fredrik Winblad von Walter, * 7/2 1819, s. t. löjtn. H. W. Winblad von Walter i Forsa, Gävleb. Fl. fr. Delsbo till Norrbo 1842 och 1845 t. Forsa. G. 29/11 1850. Fanj. vid Häls. reg. Bos. i Forsa. † 16/4 1874
(X25) Anna Kristina Bornell, * 26/8 1827, d. t. organisten O. Bornell o. h. h. Brita Cajsa Woxberg i Järvsö. † 10/9 1885
Fredrik Teodor * 6/2 1853. † 14/4 1853
Valborg Karolina * 1/12 1854. G. 10/4 1885 m. flottn.-förm. J. Eriksson i Näsviken, Forsa
Henrik August Simon Fredrik * 5/1 1857. Fanj. vid Häls. reg. Bos, i Delsbo
Anna Elin Kristina * 7/6 1860. G. 26/4 1886 m. farmare A, Björk i Minnesota, N. Amerika
Carl Samuel Theodor * 13/4 1862                        14
Fanny Charlotta Gunborg * 7/6 1864. Utfl. t. Härnösand, † 14/12 1890
Maria Adolfina * 14/10 1866. G. 14/12 1890 m. sadelm. J. Fredr. de Meimermonden i Forsa
Hulda Henrietta Katarina * 7/4 1869. G. 4/5 1919 m. skrädd. Jonas Elof Arvid Elander fr. Rogsta


—16 T 3—

1 Olof Jonsson-Myrsten, * 25/6 1731, s. t. bonden J. Olofsson i V. Tolbo 1. G. 2 ggr. Serg. vid Häls. reg. Bos. i Ava, Delsbo. † 13/4 1800.
20KV Karin Pehrsdotter, * 29/8 1721, d. t. bonden P. Pehrsson i Glombo 1, Delsbo, † 30/9 1786,
32S1 Anna Margretha Rudolphi, * 22/9 1758, d. t. fältskär C. F. Rudolphi i Sunnansjö, Delsbo. † 1844.
Jonas * 3/11 1752                                            7


—11 N 4—

(X27) Carl Carlsson-Fagerberg, * 11/5 1700 i Ljusdal, Gävleb, Rustmäst. Bos. i Myra 2, sen. i Charlotteberg, Delsbo.
1 Kjerstin Pehrsdotter, * 14/11 1704, d. t. bonden P. Jonsson i Mora 11. † 12/3 1795,
Anna * 1726                                                    19NIX
Kjerstin * 1728                                                 49J1
Karin * 1738                                                    14R4


—31 P 3—

(X6) Anders Svala, * 5/8 1733, trol. i Delsbo. G. 17/5 1769. Anst. som sold. (serg. o. rustmäst.) vid Häls. reg. Bos. i Svala, Delsbo. † 21/2 1790.
1 Karin Jonsdotter, * 18/12 1742, d. t. bonden J. Larsson i Svala 1, Delsbo. † 29/12 1810 (ålder).
Johan * 12/3 1770                                            6
Margta * 22/12 1771                                         7
Jonas * 30/6 1774                                            8
Eric * 19/9 1776, † 2/8 1779
Brita * 18/3 1779                                              47N3
Karin * 4/8 1781                                               49O5
Anders * 28/10 1784, † 5/10 1785
Anna * 11/7 1786                                             51N5


—23 N 4—

1 Thore Härdelin, * 12/7 1816, s. t. handl. A. Härdelin i Gävle. Infl. fr. Norrbo 1856. G. 24/6 1856. Kapten. Bos. i Nordanäng 4, Delsbo. † 20/12 1896.
(X4)49B3 Sara Maria Lovisa Berg, * 7/4 1827, d. t. prosten L. O. Berg i Norrbo. † 11/9 1881 i Söderhamn.
Anna Cecilia * 14/5 1857. Utfl. t. Söderhamn 1880 skrev om Delsbomålet
Maria Juliana * 13/7 1858, † 23/8 1930
Tord * 24/1 1860, † 22/8 1865
Emma Margreta * 6/12 1861, † 23/8 1865
Ivar * 13/3 1863, † 9/8 1865 (scharlakansfeber)
Lars * 27/5 1864, † 7/9 1865 (scharlakansfeber)
Thore * 6/8 1866                                              5
Clara Matilda * 26/4 1868                                  9P26
Nils * 9/5 1871, † 22/5 1871

 

 

 

Stenen restes 1964. Den är tillverkad av stenhuggare Emil Burgman i Johannesberg, Bjuråker

 

 

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78

Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök!

Sammanställt av Åke Nätterö


Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *