Vadmalstillverkning – en del av vårt kulturarv
Läs om Skanså Såg & Färgeri, i Hassela, där det även fanns en vadmalsstamp.
Läs om Vadmalsstamp på Wikipedia
Läs om Vadmal på Wikipedia
Stampa Vadmal – en berättelse från Skansen på YouTube
Lär dig tova med Skansen – YouTube
Se bilder på fler vadmalsstampar.
Se Micklagårds vadmalskläder.
Vadmalstyg säljes 150 cm brett
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det här dokumentet.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
Vadmalsstampar i Sverige
Vadmalsstampar har funnits över hela landet, i dag finns 13 stampar bevarade. Det är endast några av dem som används regelbundet, det vill säga en eller två gånger om året: Skrikarhyttan i Västmanland, Kvarna och Orsa i Dalarna samt stampen på Skansen som kommer från Härjedalen. Här sorterade efter ursprungslandskap.
Dalarna
Gagnef. Fanns ursprungligen i Gagnef, men finns nu på Färgargården i Norrköping, Östergötland (där finns också Arnbergs färgeri från Dala-Floda, som ägdes stampen i Dala-Floda). Stampen är ej i brukbart skick. Se bilder.
Kvarna, Dala-Floda. Ursprunglig plats. Står vid Kvarna hembygdsgård. Var i bruk 1850–1940, ägdes då av Arnbergs färgeri som färgade och stampade yrkesverksamt i Västerdalarna. Sedan 1990-talet används den en gång om året av Sätergläntan Institutet för slöjd och hantverk. Drivs med vattenkraft.
Rot Skans, Älvdalen. Flyttad till hembygdsgården. Ej i brukbart skick.
Råbergs kvarn, Orsa. Ursprunglig plats. Byggd på 1860-talet. Drivs med vattenkraft.
Storsäter, Grövelsjön, Särna. Finns på fjällbondegården Jotli. Originalet från 1830-talet, rekonstruerad på 2010-talet. Drivs med vattenkraft. Se guidade turer.
Gotland
Bungemuseet. Hämtades till museet 1919 från Slite socken på södra Gotland. Ej i brukbart skick.
Halland
Södra Unnaryd. Byggd på 1990-talet, men det har funnits stamp på denna plats även tidigare. Den går att använda men används inte regelbundet. Är i behov av mindre restaureringar vilka kommer att göras under våren 2019. Drivs med el. Unnaryds Hembygdsförening.
Stampen i Unnaryd har renoverats och körts två gånger i sommar men kommer att behöva justeras till ytterligare.
Hälsingland
Skanså Såg & Färgeri, i Hassela. Troligen upphörde den redan 1899 då ägaren avled
Det finns inga uppgifter om någon vadmalsstamp i Delsbo, med varför finns det misstänkta namnet Lumpån och Lumpå-kvarn?
Härjedalen
Bodasjön i Sveg. Flyttad till Skansen, Stockholm. Används en gång om året av Skansen. Drivs med vattenkraft. På grund av liten tillgång till vatten kan den endast köras korta stunder i taget.
Vemhån. Restaurerad på ursprunglig plats. Var i bruk 1867–1942. Drivs med vattenkraft.
Småland
Korrö. Har haft en stamp och färgeri, oklart om det finns något kvar i dag.
Värmland
Brunskogs, Arvika. Flyttad till Brunnskogs hembygdsgård. Används ibland för stampning. Drivs med el.
KvarnbackenFagerstad 1:2 Ej verksam
Hamra, Ekshärad. Står på ursprunglig plats. Drivs med el.
Västerbotten
Skellefteå museum. Flyttad till museet.
Mariedal, Vindeln. Rester av stamp som var i bruk 1890–1916.
Västmanland
Skrikarhyttan, Nora. Byggd på 1980-talet av Kerstin Gustafsson. Används en gång om året för stampning. Drivs med vattenkraft.
Källa:
Levande kulturarv.
Hudiksvallsposten den 18 juni 1903
Här sålde man Vadmal och mycket annat.
I Delsbo skriver Knut Linæus att karlarna allt efter årstiden hade långa undertröjor av renhud eller bockskinn, rött eller blått kläde, ludna fårskinnspälsar, grå eller svarta vadmalsrockar, och att Wadmal funnos längre tillbaka i Hvardagswestar.
Strumpor af Hvitt Vadmal på vanliga helgdagar och om Hvardagarna. Röda Wadmalslifstycken fordom och nu. Hvita Vadmalströjan brukas om Söndagsaftnar och hvardagar.
Bild från Hälsinglands Museum.
Kjolväska med framsida av svart vadmal med applicerade mönster av grön vadmal och rött kläde. Inkantningar med spunnen tenntråd. Bygel och hake av gjuten mässing. Baksida av skinn.
Stampning eller valkning är en metod för att bearbeta ett ylletyg så att tyget blir tjockare och mer slitstarkt. Ett bearbetat ylletyg kallas vadmal. Innan det stampas måste det först vävas. Metoden är känd sedan medeltiden och det finns bevarade tyger i ylle från denna tid som visar vilken teknik som använts för att bearbeta tyget. Såväl material som metod har dock varierat under olika perioder och på olika platser. I delar av Sverige förekom vävning av ylletyg för stampning även efter sekelskiftet 1900.
Tidigare brukade man bearbeta tyget med fötterna vilket förklarar varför det heter ”stampning”. Sedan 1600-talet och framåt har man i Sverige stampat tyger i särskilda stampar vilka drevs med vattenkraft. Till stampen kunde tygerna lämnas in för att beredas. Den nya metoden innebar att en betydligt större valfrihet vad gällde metod och tjocklek. Det fanns även möjlighet att i efterhand välja vilken färg den färdiga produkten skulle få. Efter hand har elkraften ersatt vattenkraften och det finns ännu några företag kvar som specialiserat sig på beredning av ylletyger för produktion av bland annat filtar och plädar.
Det finns i dag endast ett fåtal vävare kvar som kan utöva tekniken. Hantverket lever vidare främst genom överföring av kunskap från lärare till elev genom kursverksamhet. Även några folkhögskolor ger kurser i beredning av ylletyger. Ytterligare exempel på kunskapsöverföring är föreningsdagar med uppvisning av hur tekniken fungerar. Dessutom finns flera filmer tillgängliga på internet där stampning demonstreras, både från Sverige och från andra länder.
Det här är Kjell Grönberg iklädd kronans vadmalsuniform. Han står på sin egen tomt en dag i maj 2023 med den vackra Stömnesjön i bakgrunden. Han har donerat uniformen till undertecknad som tänker införliva den i det planerade prylmuseet.