Här har vi samlat en del intressanta uppgifter som funnits längs den gamla landsvägen till Skärås.
Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
I nedre vänstra hörnet ser vi vägskälet mot Skärås. Kartan är från 1915
I Pipsteget fanns tidigare vägskälet mot Skärås
Fram till mitten av 30-talet var det här man tog av om man skulle mot Skärås.
Vägen började med en lång uppförsbacke som var ett stort bekymmer för de som bodde i byarna högre upp. Var lasset för tungt måste hästen stanna mitt i backen för att vila och då gällde det att ha ett bra bakhåll till hands. En rejäl bromskloss som snabbt kunde läggas bakom något av hjulen.
Idag har den gamla landsvägen vuxit igen och den vi ser idag löper parallellt med den gamla och ansluter till den lite högre upp på berget. Under 20-, 30-och 40-talen när vägen användes som basväg, var backen tvåfilig – den nya vägen (den vi ser idag) kom då att kallades för bakväg.
När vägen mot Skärås fick en ny sträckning med uppfart i Anderbo, kom den här gamla landsvägen att användas som basväg.
Vintern 1927 blev mycket skog avverkad på bergen här ovanför och virket skulle då köras ner på Dellen. För att undvika möten med uppifrån kommande timmerlass, var man tvingad att bryta en s.k. bakkörningsväg. Timmerkörare som hade lämnat sin last på isen fick ta den nya vägen när de skulle återvända för att hämta ett nytt lass. Den här vintern hade man ställt ett dieseldrivet kapverk på isen. En del av virket skulle kapas och transporteras till Movikens skola för att där användas till byggnation av uthus, berättade Bernt Olsson i Avholm.
Röletten – Gruvhål
Vi skall nu göra en intressant promenad i omgivningen längs den gamla Skäråsvägen. Vi följer vägen uppför berget till det att det är dags att ta av åt vänster mot Ö Sjusjön. Före Sjusjön kan vi bekanta oss med Röd-letten där man i äldre tider tog sin rödfärg.
Klicka här om du vill läsa mer om brunjordockra, från 1750.
Strax intill finns ett oinhägnat gruvhål efter Blom-Olle. Han gjorde många fruktlösa gruvbrytningar runt om i Bjuråker i hopp om att finna den sällsynta bergarten Molybdenglans.
Gruvhålet har fortfarande brädfodringen kvar invändigt. Det är inte inhägnat och är minst 2,5 meter djupt.
Vid besök på platsen i maj 2022, har marken blivit avverkad, skövlad och den bruna jorden blottad, men gruvhålet gick inte att finna.
Var har begrepp som biologisk mångfald för växter och djur, fåglar och bär, tagit vägen?
27 maj 2022. Inte ett träd är sparat. Var finns alla skogvaktare, som bleckade de träd som fick fällas, har dom dött ut allehop?
Vi ska strax korsa en vandringsled som till vänster leder till ett klapperstensfält och andra intressanta upplevelser. Hela den leden finns beskriven i en folder som finns på restaurangen på Avholmsberget
Ambulansen på Lenåsen
Tidningsbild 26 juni 1937. Ambulansen från Hudiksvall ute för svår olycka
Östra Sjusjön, Ambulansen.
Framme vid Ö. Sjusjön ser vi ett litet timrat och vackert beläget hus. Huset har varit en skvaltkvarn, som blivit hitflyttat från Snipen i slutet av 30-talet. Vi fortsätter på sjöns nord västra sida och följer den gamla basvägen uppför berget. En bit upp, före Älgkälla tar vi av till höger. Efter något hundratal meter uppenbarar sig resterna efter Hudiksvalls första ambulans från 1929. Sedan motorn plockats bort blev den transporterad hit för att används som rastkoja åt skogshuggare.
Huset vid Ö. Sjusjön, är en f d Skvltkvarn hitflyttad från Snipen på 30-talet
Östra Sjusjön med Lenåsen till höger
E-Kvist hôle
Vi går tillbaka till Älgkälla och fortsätter till höger uppför berget till dess vi kommer fram till E-Kvist hôle, Här finns en naturlig vattensamling bildad av tre runtomsluttande bergssidor. (22D1 hänvisning till släktboken) Bakgrunden till namnet är följande: Den 16 okt. 1788 försvann Olof Eqvist från Avholm när han vallade sina boskap. Trots upprepade skallgångskedjor stod Olof inte att finna. Först nio år senare den 25 juli 1794 anträffades hans kvarlevor på den här platsen. Det restes ett kors men det verkar som det har försvunnet. Gamla personer som hört den här historien berättas, säger att Olof blev bragd om livet.
Det vattenfyllda E-Kvisthålet
V. Sjusjön – Blom Olles gruvor
Vi återvänder till Sjusjön och vill du inte gå längre bort ta då landsvägen österut mot Storsten, i annat fall ta stigen till höger som leder runt de båda stämningsfyllda Sjusjöarna. Det ska sägas att det även går att åka bil nästan ända fram till Blom Olles gruvor, som är nästa utflyktsmål.
Vid den V. Sjusjön finns två inhägnade gruvhål (egentligen tre men det tredje ligger en bit ifrån) efter ”Blom Olle” samt resterna efter det som var hans övernattningskoja. Söder om sjön finns det ett system av fångstgropar och ett vindskydd. Här kan man äta sin medhavda massäck och njuta av en verkligt rofylld naturupplevelse. När man sitter här ska man veta att man befinner sig bara några hundra meter från restaurangen på Avholmsberget.
Sedan följer vi stigen på den södra sidan om sjöarna och fortsätter längs landsvägen mot Likkistesten, Storsten och Offersten. Stenarna finns utmärkta och med hänvisningsskyltar vid landsvägen.
Offerkastet utefter gamla vägen mot Skärås
Offersten
Stenen ligger utefter gamla Skäråsvägen. Offerstenar eller offerkast är ofta lämningar från järnåldern. Som namnet anger (offer) minner platsen om att där har någon människa gått en våldsam död till mötes.
Seden var sådan att när man passerade ett offerkast måste man kasta en sten eller pinne för att undvika att möta den dödades vålnad. Med tiden har tragedin bakom offerstenen glömts bort och istället har stenen kommit att bli en plats som bringar lycka och tur. Ungdomar på väg till fäbodarna tävlade om att få sina kastade stenar att stanna kvar på offerstenen, för stannade stenen kvar skulle det bringa tur med flickorna på vallen. Offerkast har förekommit i hela landet men främst i Mellansverige, skriver Nationalencyklopedin.
Kiosken var ett stycke kulturhistoria från nöjesplatsen Dellenbaden
Kiosken från Dellenbaden
När Dellenbaden upphörde som nöjesplats i mitten av 60-talet, räddades biljett -och godiskiosken som stod utanför entérn, av Sven Olsson i Hästnäs. Han placerade paviljongen, som han kallade den, på sin mark bara ett stycke från Offersten. Kiosken var sexkantigt byggd med ärjat koppartak. Någon brände ner den 13 okt. 2006
På stenens topp står en höjdrädd Viveca Sundberg
Undertecknad har den 9 juni 2020 gjort en ny halkfri ramp upp till stenens topp. Även om den nya rampen är stabilare än de som tidigare har legat där, är det ändå på egen risk man man går upp på stenen.
Läs om fler besöksplatser och utflyktsmål.
Läs om flyttblock.
Läs mer om Inlandsisen under Dellensjöarna.
Storsten – ett utmärkt studieobjekt
Här ligger Storsten, se karta. På berget ovanför Anderbo utefter landsvägen mot Skärås finns en skylt som visar var Storsten ligger. Sista biten får man gå ca 300 meter
Några hundra meter från offersten ligger Storsten. Stenen ligger på Stenberget strax söder om Lappheden. Stenen är 8 m hög, 11 m bred och 14 m lång. Under stenen finns en grotta där en samefamilj bodde så sent som 1927. Stenen är mäktig att se och bestiga. Den är en av de större flyttblocken i Hälsingland. Hälsinglands största sten ligger i Ovanåker och kallas för Edmanstjärnsstenen och är näst störst i Sverige. Den är 45 m lång, 12 m hög och mellan 13 och 20 m bred. Sveriges största sten ligger i Botsmarks by, sex mil norr om Umeå. Den är 15 m hög och 30 x 30 m. Här kan du läsa mer om inlandsisen
När den minst 2 kilometer tjocka inlandsisen drog sig undan för omkring 10 000 år sedan släpade den med sig grus (rullstensåsar) och infrusna stenar. Här får man se något ovanligt. Utan förvarning står man framför en ansamling jättelika stenar som likt en jättehand bara fösts ihop. Stenarna kan ha lagat vid den myrmark (Rotvadsmyran) man ser till höger om gångstigen man går fram till stenen. Landhöjningen som fortfarande pågår efter istäckets enorma tyngd, är här i Södra Norrland ca 7 dm per 100 år.
Likkistesten
Likkistesten
Förr i tiden var Likkistestenen en känd plats bland resande. Här stämde man möte, stannade för att rasta eller tog farväl av varandra, ifall man skulle åt olika håll. Resande mot Moviken och Strömbacka kunde ta genvägen förbi Vintermyra och komma ner vid Anderbo. Stenen ligger alldeles vid vägkanten och har formen av en gammaldags likkista, därav namnet. Den är flat ca 90 cm hög, 5 m lång och på mitten 2 m bred. Platsen finns utmärkt och det finns skylthänvisning vid landsvägen.
Vintermyra.
Härifrån går han Du följa vandringsleden ner till Anderbo. Den följer den gamla 200 – åriga körvägen.
Vintermyra är en 200 år gammal boplats.
År 1794 gifter sig Erik Carlsson med Anna Olofsdotter. Under 50 år är paret torpare vid Vintermyra. Eriks far blev dömd för mord och blev den 10 sept.1788 halshuggen och steglad vid avrättningsplatsen i Norrbo.
Stegling innebar att den halshuggnes huvud och ev. högra hand spik ades upp på en påle, eller blev kroppen hel eller fyrdelad fastgjord på liggande hjul som var fästade på pålar.
Läs mer om den som troligen gav platsen dess namn och andra som har bott här i artikeln om Vintermyra.
Tormyra
Tormyra var en omtyckt plats att bo på. Den stora arrendegården låg ett stenkast från vägen och bäcken. Någon gång under 1960- talet försvann hela bosättningen. Läs mer i skriften Tormyra
Tormyrtorpet
Tormyrtorpet finns fortfarande kvar, men uthusen och fejset är borta, och täkterna har vuxit igen.
Lenås källa eller Hälla
Vi befinner oss på Skäråsvägen vid vägskälet mot Storsten och är nu på väg mot Skärås. Innan vi kommer fram till avtagsvägen mot Klosstjärn rinner en liten bäck under vägen som kallas för Sandbäcken. Den kommer från Torvströmyran och delvis från små källor som på 1600-talet kallades för Lenås källa. Före 1650 gick sockengränsen mellan Norrbo och Bjuråker just här. Allt öster om den här gränsen hörde till Norrbo socken. Vid Torvströmyran tog boende från Slättjärn torv som de sedan torkade i en lada som fanns vid kanten av myren. Ladan finns inte längre kvar.
Klosstjärn – Storåsmyran
Abborrtjärn
På höger sida om landsvägen går vägen mot Klosstjärn, Abborrtjärn och Gråsjön. På vänster sida med början nära landsvägen låg tidigare en försöksplantering. Lite längre upp på samma sida låg Margitsmyra och där gick även en väg in som anslöt till gamla Skäråsvägen. Strax därefter på höger sida började Storåsmyrans åkrar. De är nu igenväxta med fullvuxen barrskog. Bosättningen låg lite högre upp på samma sida.
Storåsmyra
Storåsmyra är en gammal bosättning som ibland även kallas för Margits myra efter Mathias Wikberg hustru Marget Olsdotter. Den kullerstensbyggda jordkällaren liksom grundstenarna efter huset och den sluttande uppfarten in till logen finns ännu kvar. Kallvattenkällan där man tog dricksvattnet och gårdstunets mjuka gräsyta kan man ännu se trots att ingen har bott här sedan 20-talet. Tyvärr har avverkning och skogsmaskiner genom markberedning förstört det mesta av den tidigare idyllen.
Läs mer om vilka som har bott här i skriften Storåsmyra.
En plats som ligger någon kilometer från Storåsmyra i riktning mot Ängesholm, eller i ostlig sluttning av Storåsen, kallas för faens-träe. Bakgrunden till namnet torde vara att platsen är mycket otillgänglig.
I närheten av Klosstjärn fälldes Europas största Älg 1981. Lyssna och se på HT 2016.
Bild från rastplatsen på Klossberget
Här vid rastplatsen sitter Ernst och Julia Brodin och Anna Hellström
Utsikt från rastplatsen maj månad 2024
Rastplats
I mars 1963 var Iggesunds Bruk värdar för pressmän från olika länder som skulle förevisas det svenska skogsbruket. Studierna förlades till Strömbacka och Iggesund under ledning av skogschefen Daniel Zacco. På berget strax före Klosstjärn hade en rastplats med bänkar och bord av kluvna torrakar med härlig utsikt över Norr-Dellen, gjorts i ordning. Flammande stockvedsbrasor gav värme och lindring i den snåla blåsten. Gästerna serverades smörgåsar, kaffe och andra förfriskningar. Därefter gick färden till Iggesund där de blev visade runt i fabriken. Dagen avslutades med middag på stadshotellet i Hudiksvall.
Idag är rastplatsen nästan igenväxt och av bänkarna återstår enbart spridda rester. Dasset som byggdes är fallfärdigt men den galvaniserade soptunnan står kvar.
Klosstjärn
Ett par hundra meter till och vi är framme vid Kolsstjärn. Här fanns det klofisk, en sorts salamander som sprang iväg sedan man dragit upp den. Namnet klossa är ett gammalt yttryck för groda.
Skolbarnen från Slättjärn
När Per Johan Storm och Arne Glad från Slättjärn började skolan i Moviken i början på 30-talet, gick de morgon och kväll över Storåsmyran för att komma ner i Snasen i Moviken. Ibland gick gångstigen över Torberget som kom fram i Hotta. Nuvarande landsväg var då inte byggd, så de fick gå efter den gamla vägen.
Åter vid landsvägen
Landsvägen går här i en lång uppförsbacke. I början av backen lär det förr ha stått en plogsten. Den markerade var gränsen gick för de som hade ansvar för vägens underhåll.
En bit upp i backen står en telefonstolpe på höger sida. Just där gick den gamla landsvägen in, fortsatte till höger om den stora stenen, över Annderebobäcken och över tallmon på andra sidan. Härifrån och fram till det att vägarna gick ihop före Sumås har de följt varandra sida vid sida på ett avstånd av ca 100 – 150 meter.
Ett hundratal meter högre upp efter Annderebobäcken ligger rester efter en Halldammen. Dammluckan är borta sedan länge och slam och buskar döljer det mesta av den storlek som dammen verkar har haft. Halldamm är dialekt och avser egentligen Hålldamm och sådana finns det lite varstans i våra bäckar. Anledning till dammbygget är osäkert. Kanske har här funnits en svaltkvarn, en vattendriven såg, linskäkt, spånhyvel eller liknande.
Slättjärn
Sedan vi passerat dammen och den sista backen är vi framme vid Slättjärn. Här har det funnits två bosättningar. Slugtorpet och Jossens. Idag används det enda kvarvarande hemmanet bara som sommarnöje. Omkring 100 meter norr om nuvarande landsväg gick den gamla Skäråsvägen. Den är bitvis helt igenväxt men för det mesta går den att följa. Något ovanför Slättjärn efter gamla vägen låg Slug-källan. Där brukade förbipasserande stanna för att vila och för att släcka törsten.
Iggströms
Mellan tjärnen och vägen låg ett gammalt torp som varit i fam. Iggströms ägo sedan mitten av 1800-talet. Med tiden gjordes huset om till en smedja på den ena sidan, och en snickarbod på den andra. Huset revs i slutet av 60-talet. I torpet hade Per Hägg bott en tid innan han 1907 gav sig iväg som volontär till Kongo. Per avled i Kongo 1913. Han var far till Olga Hermansson som drev Café och herrgården i Moviken under många år. Hon växte upp vid Snars i Ängesholm.
Slugtorpet
De hus vi ser idag tillhör Slugtorpet. Torpet fick troligtvis sitt namn efter Adam Olsson-Slug 1767-1824 Sold. Nr 124 Häls.reg.
Under 1970 – 80-talet skrevs det mycket om Slättjärn och paret Elsy och Per Johan Storm som tog hand om moderlösa älgkalvar.
Helmer Storm som varit mig behjälplig med uppgifter är uppväxt på den gamla släktgården. Det är han och hustrun Anna Lisa som idag äger stället.
På översidan av vägen till höger om bagarstugan hade man sedan gammalt en tjärdal. Fortfarande finns en del rester kvar.
Jossens
Huset som stod här kallades för Jossens. Ägan har troligtvis i äldre tid även innefattat Josstjärn som ligger strax intill. Arne Glad som är uppväxt i Jossens har berättat att efter det att hans mor avlidet höll de auktion här1937. Det var Gottfrid Högberg från Skålsvedja som ropade in huset. Vart logen tog vägen är osäkert men det var Arnes mor som bekostade byggandet av den 1926. I logen gjordes tröskning med hästvandring. Hästvandringen var av gjutjärn och såldes på auktionen 1937. Det som idag minner om var logen har stått är den höga rampen i huggen sten som var sockeln till uppkörsbryggan. I övrigt är det mesta borta.
Arne Glad berättar att när han började skolan i Moviken 1933 fanns det bara den gamla vägen att gå efter, och den gick omkring 100 meter från gården. Vägen byggdes i mitten av 30-talet som ett AK- arbete och den bekostades av statens arbetslöshetskommission som under 30-talet stod bakom många landsomfattande vägförbättringar.
Karta från 1915
Ängesholm
Här har det funnits fem bosättningar
I kurvan före Ängesholmsrakan låg gården Pilholms. Omkring 100 meter från den gamla vägen och kanske 200 meter från Snars. Den som gav namn åt gården var troligtvis Pehr Andersson-Pihl 1822-1864.
Efter Pihls hastiga död i förkylning drevs troligtvis gården vidare av hustrun Catarina och sonen Pehr Erik. Gården försvann när vägen byggdes i mitten av 30-talet. Kvar finns delar av spisröse och gårdsgrund. En loge stod kvar vid kurvan till 70-talet
Snars
Ett par hundra meter från landsvägen i sydvästlig riktning låg gården Snars. Den kvarvarande jordkällaren i huggen sten liksom fundamentet till uppkörsbryggan och stenspelarna som mangårdsbyggnaden vilade på är vad som återstår.
Jonas Olsson 1857 -1928 var av Snarsläkt från Änga och det var nog han som gav gården dess namn. Han var skomakare och hade enligt uppgift skomakeri i Friggesund. När husen revs i slutet av 60-talet fanns det fullt med trämodeller av fötter (läster) efter honom. Huset från Storåsmyran lär ha blivit flyttat hit liksom fähuset var hitflyttat från Anderbo. Fähuset finns nu uppbyggt som gäststuga vid Skålsverönningen. Bostadshuset blev nermonterat och flyttat och finns uppbyggt i Rogsta utanför Hudiksvall. Mycket av de övriga finns återuppbyggt i Hästnäs.
Mattsas i Ängesholm
Den här gårdsgrunden ligger ca 100 meter söder om nuvarande landsväg, vilket den gjorde även tidigare fast då på något längre avstånd.
Maths Mattsson – Åsberg 1814 gifter sig 1835 med Margareta Andersdotter-Pihl Paret var nybyggare och födde upp åtta barn mellan åren 1837 – 1858. Maths levde mellan åren 1814 – 1897 och Margareta mellan 1814 – 1900.
Bolagets stora gård i Ängesholm
Den gård de flesta förknippar med Ängesholm var en stor arrendegård för två familjer som Strömbacka bruk byggde 1918.
Gården byggdes strax ovanför den gamla landsvägen som då passerade rakt över gårdsplan vilket var praktiskt på den tiden.
Den fortsatte ovanför Wibergs som låg ca 400 västerut mot Sumås och gick samman med vägen från Aggtjärn.
Strax väster om gården gick sedan gammalt en väg till Aggtjärn.
Nya vägen, den som vi åker på idag, kom att gå ca 100 meter nedanför huset.
Till huset byggdes en jordkällare för två familjer. Den byggdes av huggen sten och står fortfarande kvar och kommer så att göra under lång tid.
Huset låg i ett upphöjt soligt läge med utsikt över landsvägen och alla öppna åkrar. Vid sidan om gården rann en liten bäck som kom från Bläckmyran.
1965 hade de sista boende auktion på sina tillhörigheter och 1970 revs alltsammans
Wibergs i Ängesholm
Wibergs kallas den gård som låg ca 400 meter i väster om den stora bolagsgården. Den gamla vägen gick troligen över bergknallen ovanför huset och gick sedan ihop med vägen från Aggtjärn. Här finns en väl gömd kullerstensbyggd jordkällare. Den uppodlade marken är idag igenväxt. Anders och Hedvig Eriksson – Wiberg kom inflyttade från Hassela 1868 med en son på fyra år. Innan de utflyttar till Bergsjö 1873 hinner tre barn födas.
En flicka dör som spädbarn den andra flickan dör när hon är 15 månader. Den äldsta sonen emigrerar till Amerika år 1900 och den yngre sonen avlider 1912 i Lennsjö.
Gruvhålen på Gråsjöberget
På höger sida vid Gråsjöbergets norrsluttning (riktning Skäråssjön) finns fyra gruvhål på linje och ett på sidan om med skärvstenshögar.
På vänster sida på Gruvbergets krön i NÖ riktning finns två inhägnade gruvhål med skärvstenshögar. Det ena gruvhålet är 12 meter långt och 6 meter djupt. Det andra är något mindre. Malmfyndigheten upptäcktes av Lars Ruth 1729. Brytningen ägde rum under 1700- talet men fick avbrytas då järnet blev rödbräkt som man sa. På grund av för mycket svavel blev det sprött och brast vid rödvarmt tillstånd. Idag vet vi att malmen var blandad med vanadin och titan som man då inte kunde smälta
Gruvhål på Gruvberget
Före gruvbrytningen kallades berget för Middagsberget. Middagsberg finns det lite varstans och bakgrunden till namnet är den att när solen stod rakt över berget var det mitt på dagen, dvs. middag, naturligtvis bara från den plats där namngivaren orienterat sig ifrån, i det här fallet troligtvis från Sumås.
Sedan vi passerat Lapperska, den första nedförsbacken, och den andra branta backen som mest liknar en berg och dalbana är vi framme vid Sumåsvallen. Den kan du läs mer om i artikeln ”Sumåsvallen”. De andra platserna finns också närmare beskrivna.
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62