Dellenportalen har samlat ihop fakta om posten i Delsbo från intervjuer, fastighetspapper och i olika arkiv. Första postkontoret öppnades 1757
Materialet i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.
Det är okej att använda något av Dellenportalens uppgifter om ni anger Dellenportalen.se som källa. Men det är inte okej att ta bilder och text och lägga ut det på andra sidor.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det här dokumentet.
Länkar till Frimärken, Brev och Vykort:
Nova Frimärken i Stockholm. Här finns det mesta.
Hudiksvallsortens-samlarförening En förening för alla samlare.
Se film, Post på hjul.
Se film Som ett brev på posten.
Se film, En dag på posten.
Siffror inom parentes hänvisar till Delsbo – Bjuråker – Norrbo släktregister
1600-talets brevbärare kallades för postbönder.
År 1636 utfärdades bestämmelser för ett allmänt postverk i hela riket. Undantag var militärpost som sändes via kurirer eller ordonnanser med soldatpost eller kronopost. Enligt postverket skulle det tillsättas en postbonde inom varannan eller var tredje landsvägsmil. Dessa postbönder skulle svara för att posten befordrades från den ena orten till den andra. De gick till att börja med till fots men fr.o.m. 1646 bestämdes att de skulle färdas med posten ridande. Ridande postryttare var utrustad med ett posthorn, pistol och plomberad postväska.Se posthistoria på Wikipedia
Lyssna på olika posthorn
Postryttare
År 1700 ansåg sig överpostdirektoratet böra överlåta en ”åtvarning och påminnelse om riktig postföring, postförare och postridare till efterrättelse på postväg”. Därav kan man erhålla en god föreställning om den tidens ledsagande av post.
En mil skulle tillryggaläggas på 1 ¼ timme, om vägen var god, på 1 ½ timmen å ”elaka vägar”. För bestridande av postens fortskaffning skulle postbonden förse sig med dugliga och goda postridare och posthästar.
Postbonden skulle hålla sin postridare färdig och klädd, posthästen sadlad och i beredskap i stallet åtminstone en god timme förut, samt så snart han hörde den ankommande postryttaren blåsa i hornet uppsadla hästen och leda den på det ställe i vägen, varest omväxling av posten skulle ske, skyndsmlingen taga emot detsamma och därmed fullfölja och förrätta sin postridning utan att låta sig av någon i vägen upphållas eller hindras. De enda avvikelser postryttaren fick göra från vägen var för att rida in till prästgårdar och andra gårdar för att avlämna post. Då en postryttare mötte någon eller nalkades en postgård, skulle han blåsa i hornet. Skulle, då visitationen skedde, spörjas den ringaste försummelse eller eftersättning härvidlag då skulle postbonden plikta med en månads fängelse på vatten och bröd eller 1 daler silvermynt av sin lön för varje timme förseelse skedde. Var det postryttaren som skolkade, fick han stånda samma straff, ävensom den, som fördöljde felet. Den som efter några ådömda straff icke tog sig till vara förklarades från postföring och posthemman avsatt.
Skulle däremot en postförare komma fortare fram än vad föreskrivet var, så skulle han vederbörligen anmälas till postinspektionen i residensstaden för att njuta flitighetslön och vedergällning.
Postfunktionärerna blevo tagna under konungens hägn och skydd. Den som därefter vågade överfalla dem skulle straffas till livet. Den som okvädade med smädelseord eller skrift skulle dömas dubbelt i böter mot eljest i lag straffat. Samtidig bestämdes att Postbonde skulle bestås två drängar och en eller flera pojkar, om postföring skulle utföras på stora sträckevägen fyra gånger i veckan och en dräng och en eller flera pojkar, om postföringen skulle utföras på bivägar. Brevet är undertecknat 23 juni 1704.
Gävle, Söderhamn och Hudiksvall vore länge de huvudpunkter, från vilka inom vårt län sidolinjer utgrenade sig. Det framgår av flera omständigheter att vägarna ännu voro av mycket primitiv beskaffenhet. För det mesta utgjordes de av ridvägar, klövjevägar och gångstigar. Det var icke gott att förmå allmogen att bryta upp vägar, som kunde befaras med åkdon. Allmogen ansåg nog detta som lyx och överdrivna anspråk på bekvämligheter. Vi få icke heller tänka oss att landskapet sågo ut alldeles som i våra dagar. Vägarna skulle brytas genom stora odrivna skogar, moras och kärr. Icke heller funnes de verktyg och sprängämnen samt byggnadsmaterial, som vi ha att förfoga över. Det var förenat med oerhörda uppoffringar och kostnader att bryta upp körvägar.
Då Karl IX kom till makten och skulle genom Norrland företaga en resa till Finland såg han genast att det var åt ”Hälsingland” med välförhållandena. Norrlänningarna hade ännu inga andra vägar än smala gångstigar, i bästa fall ridvägar, på vilka de kunde färdas. Han påbjöd för den skull, att en för hjuldon farbar väg skulle upptagas längs kusten. Alla socknar i Hälsingland skulle bidraga härtill, och år 1607 uppdelades vägsträckan för sagda ändamål. På grund av oroliga tider måste dock arbetet snart nog upphöra och kom sedan icke att upptagas förr än efter år 1620 sedan länsindelningen genomförts.
Ståthållaren Kristoffer von Wernstedt, sökte också med all kraft genomföra vägbrytningsåliggandena, men önskad fart blev det icke i arbetet. Vid landsting den 21 aug. 1621 finner sig ståthållaren föranlåten att tillhålla hälsingeallmogen för dess obenägenhet att efterkomma konungens önskningar och befallningar. Ståthållaren yrkade till och med på att få samtliga väghållningsskyldige sakfällda. Allmogen lovade emellertid att därefter göra bättring och förband sig att senast åtta dagar före Mikaeli hava vägen vid kusten fullt färdig och körklar, varför den gången med straffet fick bero. Det sades dock ifrån, att den som nu icke fullgjorde sina åligganden, finge stå sin egen fara. Med detta besked lommade gubbarna av hem.
Men ser man till, vid synmännens till tinget 1622 ingivna anmälan upplyses dock trots gubbarnas fagra försäkringar ”hade en stor mängd bönder i samtliga socknar vare sig iståndsatt den väg, som påbjöds 1607, eller den år 1620 tillkomna”! Försummelsen renderade varje bonde 3 marker i böter. År 1623 nödgas ståthållaren Johan Månsson Ulfsparre ålägga en hel del bönder till samma belopp och dessutom förständiga att vid äventyr av dubbla böter göra sina vägstycken färdiga inom viss kort tid.
Skyldigheten att uppbryta och underhålla vägar utvecklades emellertid att omfatta jämväl ”sträckevägar” (farleder mellan socknar, städer och tingsställen) och visa och förståndiga män av allmogen förordnades att vid sidan om tjänstemännen tillse att bönderna i väghållningsskyldighet fullgjorde sina åligganden. Även skulle vägarna uppmätas så, att alla mil voro lika långa, 6,000 famnar.
Vid landstinget 1649 ålades allmogen att skaffa sig kärror. Den skulle också nu vid plikts görande, endast under länsmännens och tolvmännens tillsyn, bygga och underhålla vägar. Detta lovade nu bönderna göra, alldeles säkert.
Med det sistnämnda löftet synes dock även nu gått tämligen klent, ty 1652 nödgas länets hövding Eric Sparre, ännu en gång giva bönderna en alvarlig tillrättavisning och tillhålla dem att med flit bygga sina vägar och åtlyda de tillsatta tillsyningsmännen. Särskilt anbefalldes samma år om en väg mellan Delsbo och Ljusdal över Gryttjesbergen, vilken väg skulle upptagas så ”att man med vagn och kärra kunde framkomma”. Arbetet skulle begynna redan på våren påföljande vår och fingo kringliggande socknar sig ålagt att ”vid plikts görande” framforsla virke innan den 26 februari.
År 1652 förnyades påbudet om böndernas skyldighet att hålla kärror, varje bonde minst 1 kärra och varje gästgivare minst 4.
Senare än denna tid ha de större färdvägarna genom västra Hälsingland tillkommit. Härjedalsvägen, som var påbjuden att uppbrytas redan i början av 1700-talet, kom ej till stånd förr än först 1751, och då endast till en liten sträcka, och det är först i senare tid som vägen blivit fullbordad.
Med denna återblick på vägbyggnadsarbetet i vårt län, är det lätt att bilda sig ett omdöme hur vägfaranden fick ha det, och det är givet att en mera ordnad postgång kunde komma till stånd endast i mån som det byggdes vägar.
År 1753 hade det dock kommit så långt, att det ansågs nödvändigt inrätta ett postkontor i Bollnäs och 1756 även ett i Delsbo.
Som hans M:t genom nådig reskript till dess riksens Canselie Callegium av den 11 sistlidne augusti gott funnit att vid Dehlsbo kyrika uti Hälsinglands norra fögderi ett Postkontor till Correspondencers befrämjande måtte inrättas, i avseende till de omständigheter att därtill årligen en här gjord uträkning ej mera skall betarvas än 50 daler silvermynt åhrligen lön till postmästaren. Tio dahler cronmynt till Contoirs expenser och Ett Hundradeaderton daler 20 öre samma mynt till avlöning såväl för den ändan de som gående med posten, sedan 13 daler 16 öre s:mt blivit avräknade för postgången, nämligen Järvsö och Färila, som genom denna nyare kommer att upphöra och att allmogen i Wästermanland för ett betingande i skrivelse med resolution på allmogens allmänna besvär av åhr 1748 och dess 51 § är befriad men någre socknar ännu ej kommit till åtminstone av samma frihet samt därför nu anhållit att en postgång i norra fögderiet måtte inrättas på samma som i det södra skett.
Alltså och emedan Hr Postinspektoren därvid bland annat föreslagit till postmästare organisten Jon. Ström emot förenämnda villkor fördenskull har jag utom de härom under detta data utfärdade cirkulär ordes till samteliga postkontoren velat till postförvaltningen antaga bemälte Ström och skall för honom drärå vederbörligen fullmakt utfärdas, så snart postinspektoren till mig inför merbemälte Ströms Coutiansbrev för uppbörden ställd efter formulär pag. 236 i tryckta Postordningsboken och skriven på tolv öre S:mts Charta Sigillata jämte trohetsreversen börjad efter närvarande regeringsform tillika med en frivillig lasarettsavgift, varmed så mycket mera bör påskyndas som med denna nya Postkortorsinrättning skall börja 1 tillkommande novembris. Sedermera vill jag om installeringen, brevtaxa, postsigill och vigter med mera låta vederbörligen anställt förfoga.
Jag är
Herr Postinspektorens
Tjänstskyldige Tjenare
Stockholm den 16 september 1756
Leonhard Klinckowström
Alltnog, den 9 okt. meddelar postinspektoren Wahlman i Gävle att fullmakten för den nya postmästaren kommit, och den 30 samma månad utsänder han den första tidtabellen över den sålunda nyinrättade postlinjen Hudiksvall – Delsbo – Ljusdal – Färila – Sveg.
Den är utskriven 27/10 1756 och lyder som följer:
Emellan Hudiksvalls stad och Dehlsbo samt till Herjeådalen Swegs Sogn dit ställe varest Krona Befallningsman är boende uträknat för the Ridande Posten 1 ¼ timma på milen sommar och vinter i goda vägar, 1½ tima på milen vår och höst uti menföre och olända vägar, samt för den gående posten från Färila Sogn och Lillbyn 3 timar i goda och 4 timar i olända vägar.
Postbonden eller postdrängen skulle inställa sig Måndagsmorgon kl. 6 för att avhämta posten och föra den till kronolänsmannen i orten, som då var boende i Tun-byn.
Det beräknades att länsmannen ”med knappnämlighet hinna expediera kronoäredena”, så att posten kunde avfärdas vidare kl. 10 f.m. Sedan skulle postryttaren färdas enligt fastställda ankomsttider.
Sommar och Vinter:
Tuna, Tunbyn
Forsa, Åkre
Delsbo, Hammaren, dröjer vid Delsbo ¼ tima
Ljusdal
Över Ljusne älf
Färila, Svedja
Här stadnar den ridande posten och sedan bäres efter vanligheten var fjortone dag till Sveg i Härjeådalen, vars Krono befallningsman i orten (Spångberg) är boende, vanligtvis tisdagsmorgon.
Posten till Ytterhogdal bäres ömsom av fem hemman i Kårböle efter varv, om de ej annars överenskomma, att den som tager breven med sig till före berörda ort och vara pliktig att avhämta de därifrån förekommande kronoämbetsbrev och rapporter och de övriga breven till Kårböle varifrån de sedan komma att följa Härjeådalsposten till Delsbo postkontoir.
Ridpost fanns alltså vid denna tid mellan Hudiksvall och Färila, en gång i veckan, men sedan var det gångpost varje fjortonde dag till Sveg och likaledes, förmodligen var fjortonde dag från Kårböle till Ytterhogdal.
Det är lätt att räkna ut, att det förutsatte fysisk kraft och mod att fullgöra dessa postturer, särskilt beträffande den ännu ödsliga sträckan Färila – Sveg.
Postmästaren i Delsbo var fullmäktig i Post-och Rådstuvurätt och fick i anledning därav resa än till den ena, än till den andra staden för att närvara vid rannsakningar i postmål.
Delsbo posthistoria
Omkring 1820 gick en hel svit ålderstigna storgubbar i Delsbo till en sällare värld. Häradshövding (25J12) Gustaf Ronander på Charlotteberg gick först, därefter regementsfältskären Rudolphi. Brukspatron Lars Fredrik Fahlander i Wij troppade nu också av, likaså direktör Ström på Hammaren; och nämndeman Per Olsson i Svedja, som ju alltid hållit sig bland herrarna, fick göra följa han med. Ingen vet nu under vilken torva på kyrkogården dessa på sin tid så viktiga personers ben multnar, utom Fahlanders, ty han lät själv i livstiden resa en stor gjuten gravvård över sin tidigt bortgångna hustru, och naturligtvis fick han sitt sista vilorum vid hennes sida. På vården läses i stora gjutna bokstäver:
»L. F. Fahlanders älskade maka Brita Cath. Löfgren. Född i Umeå d. 27 juli 1788. Död i Delsbo d. 29 jan. 1821, ömt sörjd av make och 5 småbarn.
Frid över hennes stoft,
Välsignelse över hennes minne.
Då här en kristen går förbi,
må han med tysta suckar säga:
är jag så värd att älskad bli!»
Fru Fahlander var dotter till guldsmeden Löfgren i Vasa, vilket är antecknat i vigselboken 1809, då hon gifte sig med spannmålshandlare Lars Fredrik Fahlander född 3/12 1773. Fahlander var inte bara brukspatron, han hade också i sitt hus i Wij — vackert beläget med utsikt mot Delsbo kyrka — en handelsbod, där det fanns allt möjligt, från apotekarvaror och färger till plogar och dynggrepar. Den underliga blandningen upptar många sidor i hans bouppteckning. Detta var Delsbos första, och till 1840 enda handelsbod. Den andra var Olof Hedmans i Näsbyn. På Delsbos kyrkogård vila dessa båda handlanden, som båda tillika voro bruksägare, tätt intill varandra, men järnkorset och stenen som pryder deras gravar äro uppsatta över deras fruar.
Då Fahlander dog 5/4 1829 efterlämnade han tre söner, Lars Fredrik, Johan Erik och Anders Petter, den sistnämnde endast 10 år gammal — samt döttrarna Elisabeth Johanna och Brita Cathrina.
En titt i bouppteckningen ger en god föreställning om åtskilligt rörande Fahlanderska hemmet m.m. och frestar till följande utdrag:
Mansgångkläderna bestod av vargskinnspäls, kapprock av blått kläde, 3 su(y)rtuter av blått kläde, 2 av grönt vadmal, 9 frackar, jacka, grå dito, skinn dito, svarta, bruna och grå långbyxor. 11 kortbyxor, 22 västar, skor med damasker, luden mössa, 3 par pantalonger. Kvinnokläder: sidensargspäls, samoge, salopp, svart taftsklänning, 4 vita klädningar, 5 callm. dito, bomullsdito, björnskinnsmuff, hatt, röd sidenhalsduk, 3 vita dito, halvärmare, skor m. m.
Guld: 5 ringar samt guldur med nyckel, örhängen.
Silver: 3 dussin matskedar, 3 raguskedar, 2 förläggarslevar. 2 punschslevar, sockerdosa, ströslev, sockertång, kakspade, dosa, tesil, karafinproppar, 2 dussin teskedar, dosa, fickur.
Koppar, tenn, järnsaker och malm förbigå vi; likaså kan det vara onödigt att räkna upp porslin, linne och sängkläder. Av koppar fanns emellertid över trettio föremål.
Möbler: 6 soffdynor och rött täcke av kläde, alrotssockerskrin, mahognycheffonie med marmorskiva, kristall ljuskrona, speglar, pelarbord med marmorskiva, 2 bordurnor, kanapé med tagelstoppning och svart klädesöverdrag, gustaviansk säng med kartuns omhänge, 2 blåmålade utdragssängar, 2 soffor, 20 stolar med dynor, 6 taburetter, 2 stolar, målade, med dynor, 4 dito med svarta läderdynor, alrotstebord, 5 bänkar, 4 fällbord, 3 andra bord samt 25 tavlor.
1756 blev ett postkontor inrättat i Delsbo »dit brev från och till Härjedalen» adresserades. Den första postmästaren (1756-1774) här var Johan Ström på Vestra Hammaren, då boende i sin svärfaders komminister Isaeus gård. Sedan 1747 var han i äktenskap förenad med Margareta Elisabeth Isaeus, blev härigenom svåger med kapten Jost Kjölling som var uppväxt på Östra Hammaren, den gamla lilla herrgården från 1600-talet, som ännu ligger på sin höjd vid den vackra Avasjöns strand, och som Ström slutligen köpte. Benämningen »Vestra Hammaren» är för länge sedan bortlagd, numera är det endast östra kullen vid sjön som bär namnet Hammaren.
(8L12) Johan Ström föddes 1723 i Gävle, och var där son till en hattmakare. Han var en mångsidig man, och postmästarbefattningen, då inbringade 50 daler riksmynt om året, var för honom endast en bisyssla. Han var lantmätare och organist i församlingen (1 F. 1747 och son till dåvarande löjtnanten Jost Kiölling och Anna Busk.) samt betitlades direktör. Med sin (8L8)Margareta Isaeus ägde han många barn, av vilka dock flera dogo som små och en son som student. Sönerna Erik och Johan, den förra född 1749, den senare 1754 trädde i hans fotspår beträffande val av yrke.
Erik, som några år hjälpt sin fader uti sysslan blev 1781 vald till organist efter fadern, som då flyttade till Gävle, dit han, nyss bliven änkling, sökt och fått organistbefattningen vid stadens trefaldighetskyrka.
Men redan året därpå flyttade även Erik till Gävle, och blev kantor i trivialskolan. Nu återvände fadern till Delsbo och Hammaren, men ägnade sig nu åt annat arbete än orgelspel, ty hans son Johan fick organistbefattningen efter sin broder.
Han var tillika postmästare och sockenskrivare, bodde dock icke på Hammaren hos sin fader, utan i Wij by, där han dog 1807, då gamle Ström åter blev organist. (8L14) Johan Ström junior var gift med en syster till brukspatron Fahlander. Då komminister Delin flyttade till Delsbo och Lyktan, blev direktör Ström, som då nyligen återkommit från Gävle, en ofta sedd gäst där, och så begav det sig, att då Delin till sitt hem på ett par veckors tid inbjudit sin kusin, prostdottern Anna Ruth från Järvsö, blev organisten snart övertygad om att hon borde bli fru Ström nummer två. Han var gammal och hon var ung, så det behövdes nog litet övertalningsförmåga, om han skulle få en sådan fru. Han försummade nog inte att bland annat påpeka, hur trevligt det skulle vara för henne att bo uti Delsbo, sina fäders bygd. Både hennes far och mor voro ju födda här, den senare på Hammaren, i samma hus där jungfru Anna nu kunde bli fru, ty morfadern var ju löjtnant Jost Kiölling, som ägde gården före Ström. Det kan väl hända att en och annan i alla fall tyckte att hon tog ett vågat steg, då hon äntligen 1786 gav honom jaordet, och den som skrev bröllopsverserna, som blevo tryckta, kunde inte låta bli att skämta smått härom. En vers lyder nämligen så här:
Om ni ej lärt att ljuvligt tala,
Ni detta bytet aldrig gjort.
Vad? Prästdöttrar är o fala —
Nej tack, ni vetat tungan föra
och klaga så på prästmors tråk
att Zephis lockad blev att höra
och ge på båten mammas bråk.
Ni har för livligt sökt att måla,
hur man på Hammaren vackert bor.
Hon borde aldrig Aron tåla,
då skägg uppå hans haka gror.
Nå, nog var det vackert på Hammaren, det gamla stället som en gång i tiden uppbyggts som kaptensboställe. Byggningen, lika bred som lång, på den tiden rödfärgad, hade tjärat tak som Ström låtit beströ med finkrossat glas, och på ena sidan om huset fanns en trädgård. Från denna sida har man en härlig utsikt över den täckaste av sjöar, Avasjön, och salen har sina fönster åt det hållet. I salen fanns förr, efter gammalt bruk, en öppen spis, men i de andra rummen utsökt vackra små 1700-talskakelugnar. Och utom detta vackra hem ansågs Ström nog ha litet på kistbotten, ty hans sparsamhet var känd. »Den som inte spar på styvern, får aldrig riksdalern», brukade man härma efter honom. Och där hade nog flytit in många styvrar och riksdaler, så mycket som Ström låg i.
Anna Ruth skulle inte få litet att ärva, spådde man, men människan spår och Gud rår och Ström blev änkling för andra gången, och gifte sig för tredje gången 1817 med Anna Margareta Forsström — men henne överlevde han inte utan dog 1832, varefter Hammaren såldes och fru Ström flyttade från orten.
Mellan (8L12) Johan Ström d. ä. och (12L14) Johan Ström d. y. tjänstgjorde som postmästare i församlingen en man från Färila socken vid namn (54T1) Pehr Jonsson Wallin (10V9 Färila släktregister). Denne var alltså postmästare i Delsbo mellan 1774 – 1786, då han återflyttade till sin hemort, där han dog 1814. Han var född 14/4 1749 och gift 1776 med kyrkoherdedottern Maria Margreta Rogstadia f. 16/2 1752, med vilken han hade många barn. Då hans efterträdare, Johan Ström d. y., dog, sökte han sockenskrivarbefattningen, men förbigicks av direktör Ström på Hammaren.
Ströms efterträdare som postmästare (1807-1831)— Olof Dahlberg — född 5/12 1777 i Sänna Ytterhogdal men kom som 6-åring till Gävle. Död 1/4 1851. Postmästare i Delsbo 24/2 1807, i Ljusdal 1831, avsked 23/9 1834. Gift 4/12 1814 i Delsbo med Magdalena Fahlander f. 13/12 1781. Hans fru var syster till brukspatron Fahlander i Wij och en tid bodde han i den Fahlanderska gården där, men en tid i det på södra sidan av Dellensjön belägna Klubbo, varifrån han vintertid brukade köra över sjön då han skulle fram till bygden vid kyrkan. Men en julmorgon höll det på att gå mycket illa under en sådan färd, ty han körde rätt ned i en vak. Med knapp nöd tog han sig upp, men häst och släde gingo förlorade. Då han sedan på kyrkbacken berättade om händelsen, och man beklagade förlusten av hästen, sade Dahlberg glatt: »Ingen orsak, go’ vänner! Fålen var lycklig att han slapp från den här jämmerdalen, och jag är lycklig, som fick stanna kvar.»
I mitten av 1830-talet sökte Dahlberg att få övertaga gästgiverirörelsen i Delsbo, men hade till medsökande handlanden (30M6) Olof Hedman, som avgick med segern. I en vaccinationsmatrikel från denna tid står Dahlberg och Hedman antecknade som vaccinations föreståndare.
Postkontoret i Delsbo flyttades 1831 till Ljusdal, men poststation och poststationsföreståndare, den senare av allmänheten betitlad postmästare, fanns fortfarande på platsen. År 1830 den 7 dec. meddelas att postkontoret i Delsbo skulle upphöra med årets utgång. I stället skulle inrättas postkontor i Ljusdal fr. o . m. den 1 jan. 1831. Utvecklingen hade nämligen kommit dithän att det skulle inrättas postgång från Bollnäs över Järvsö till Ljusdal, som därigenom kom därigenom kom att bliva en knutpunkt för posttrafiken på orten och då blev ju lämpligast att inrätta ett postkontor där konungens befallningshavande anmodades att skaffa skjuts för postföringen antingen genom beting eller genom åläggande av gästgiverierna. Detta pågick 1869 då postkontoret i Delsbo blev flyttat till Hammaren
Kalabaliken vid Anders-Långs.
Det är klart att postiljonerna icke precis föllo alla på läppen, när de sökte att med vägfarande hålla den ordning och respekt som tjänsten krävde, och ett nappatag kunde icke alltid undvikas
Särskilt lät en postiljon, Stor-Olsson, på 1870-talet tala om sig. Han hade mot lag och bokstav låtit skarpslipa sin värja, och hans pistol satt löst i hölstret. Nu hade han gjort några tabbar här och var efter vägen. Han hade i Älvros skjutit ned en krake till häst för en samvetslös skjutsbonde, och i Rismyr hade han vältrat ett järnlass, draget av två hästar, för en forkörare, som vägrade att lämna halva vägen fri för posten. Slikt spred sig bland forbönderna. Och så hade han huggit en hetsad hund tvärs utav med sin värja…
En dag var det på Lassekrog särskilt livligt bland ett tjugotal Delsbo-formän. Det antyddes rätt högljutt bland de överförfriskade sällskapet att nu äntligen skulle Stor-Olsson få ”smaka rema” innan sola dalat.
Och Stor-Olsson kom…
Det värda gänget rasslade iväg med sina tjugo hästar och lass uppåt Ängra till, medan posten tog sig en stunds vila på Lassekrog för hästombyte. Komna till Anders-Långs torp får dellborna höra smattrande lurlåt nedåt landsvägen. Men de morska forkörarna skulle icke ha trotsat mannen den gången. På Lassekrog var man orolig för utgången och hade varnat Stor-Olsson. Den skränande hopen mitt i ödeskogen imponerade dock icke på honom. Han var redan avpälsad och i smorlädersstövlarna, då han kom och började genast sin bärsärkagång mot dellborna, måttande hugg med sin sabel till höger och vänster. En synnerligen djärv och stortrutad delsbokarl fick vid tillfället näsan bortkapad ur ansiktet och blev till följd därav liggande en vecka i Kårböle. Sedan vägen sålunda rensats från de hotfulla antagonisterna, vräkte han omkull deras forlass och åkte med posten mitt efter vägen förbi. Efter den betan vågade man icke trotsa Stor-Olsson.
Fotograf Richard Ekman/Jamtli. Original JLM. Bild nr: 89X333:5
Olof Olsson, kallades för ”Stor-Olsson” därför att han var storväxt och kraftig. Född i Järnskog, Värmland 1/4 1833. Gift 9/7 1871 med Märta Larsdotter från Vang, Norge född 20/9 1845. Död 2/6 1901.De fick många barn. År 1872 blev han postiljon på linjen Vemdalen-Ljusnedal. Olof pensionerades 1907 och avled i Glissjöberg 1-14, Sveg den 1/12 1918. Läs om Stor-Olsson i Jämten 1915, sid 67.
Första postkontoret i Delsbo öppnat 1757
Brev stämplat på Hammaren – så kallad förfilateli, innan vi fick frimärken. Stämpeln Delsbo, anses vara en raritet och är känd i några få exemplar. Sveriges första frimärke, Skilling banco, utkom 1 juli 1855.
Ovanstående uppgifter är hämtade från Nya Helsingen 23/5 1868
Den 1 instundande Juli kommer wid Delsbo kyrka att öppnas en poststation, hwilken skall lyda under postkontoret i Hudikswall samt direkt utwerka post jemwäl med poststationen i Ljusdal.
Postkontoret man talar om var beläget i fastigheten Lyktan
Försändelse med tåg från Hudiksvall till Näsviken. Därifrån med båt till Delsbo 1883
1872 blev det daglig ångbåtstrafik med daglig postgång mellan Stockholm och Hudiksvall
Är 1873 beslöt Postverket att posten skulle befordras ”med egen häst och lämpligt fordon”. Detta beslut kanske var en förberedande åtgärd för öppnandet av poststationen i Norrbobyn.
I samband med öppnandet av poststationen avtalade Postverket med en Jon Jonsson att för kr 2:50 pr mil köra posten från Hudiksvall till Delsbo en gång i veckan i båda riktningarna. Denne Jon Jonsson var sannolikt gästgivaren i Norrbobyn. Enligt arrendekontrakt mellan Strömbacka Bruk och innehavaren av detta hemman och gästgiveriet i Norrbobyn hade sistnämnde skyldighet att köra a 100 mil pr år med post. Detta kontrakt skrevs år 1852. Denna skyldighet för ägaren av detta hemman kan ha sitt ursprung i Sveriges första postordning år 1636. Det föreskrevs nämligen i denna att vid de stora stråkvägarna genom landet edsvurna postbönder skulle finnas bosatta på 2-3 mils avstånd från varandra och svara för postbefordran.
Den 1 januari 1874 fick Norrbobyn en egen poststation. Den inrättades vid Norrboån hos länsman Pira. Dessförinnan är det sannolikt att postbud till fots eller med egen häst skött postförbindelsen för Norrbos del. Antagligen hämtades posten i Delsbo och via Bjuråker till Norrbobyn och vidare samma väg tillbaka med de avgående försändelserna.
Hudiksvallsposten den 7 april 1883
Kraschpost
1888 invigdes järnvägen mellan Hudiksvall och Ljusdal. Därmed blev posten befordrad i postlådekupevagnar där försändelser blev stämplade med PLK, eller i bevakade postexpeditionsvagnar, där försändelser stämplades med PKXP.
Vykort stp. PLK 255 B (postlådekupévagn) avsänt från Delsbo 1917
Meddelande stämplat med PKXP 1887 ( bevakad postexpeditionsvagn) till bruksförvaltare O W Hägg i Hedvigsfors, Bjuråker.
Brevkort från A. L. Wästlunds, avsänt 1898 med Järnvägspost till Ljusdal
Järnvägspost: HUDIKSVALL – LJUSDAL 1888 – 1899
Lantbrevbärarpost: DELSBO – ÖFVERELFVE 1891 – 1901
Postförare Johan August Andersson N. Långsbo 1842 – 1926
(10G22) Johan August Andersson född 15/12 1842 i Svarteborg i Bohuslän. Inflyttat från Norrbo 1877. Handlare. Bosatt i Svedjorna, Bjuråker. Utflyttat till Delsbo 1891, där han nämns som bonde i N. Långsbo 3 (2 öresl. o 7½ pngl.). Död 27/12 1926
Gift 5/6 1876 med 19G13 Ingrid Larsdotter född 13/1 1856, d. t. bonden L. Olofsson i Brändbo 1. Bjuråker. Sju barn. Läs här om dråpet på sonen Otto.
Någon gång vid sekelskiftet 1897 blev nämligen Nils Reinhold Georg Seigbahn föreståndare för den förenade post-och järnvägsstationen i Delsbo. Han hade en son som hette Manne som med tiden blev han Nobelpristagare.
Då som nu anordnades skidtävlingar för ungdomar och i den tävlingen det här är fråga om deltog både Manne Seigbahn och en annan dellbo, som med tiden även blev ett känt namn, nämligen J.P. Hansén.
– Det var enda gången jag klått en nobelpristagare, berättade Hansén på äldre dar
Postkörning vintertid med häst på linjen Delsbo – Strömbacka. Bild ur HT 2 mars 1974. Postförare Erik Hansson, Näsbyn, Delsbo. Bilden är tagen i Bjuråker omkring 1912. Postsläden lär finnas kvar.
Det här är Olof Blank i Delsbo 1918. Hans son Gösta Blank som äger bilden berättar att fadern körde posten mellan Delsbo och Strömbacka under ett år. Det torde ha varit omkring 1918-20.
—35T14— Uppgifter ur Delsbo släktregister
5 Olof Olsson-Blank, * 25/9 1896, s. t. bonden O. Carlsson i Ede s 15, Delsbo. G. 5/8 1934. Brandmäst. Bos. i Ede 79. † 14/2 1981.
61T1 Tora Karolina Pettersson, * 11/5 1900, d. t. gårdsäg. G. Pettersson i Ede. Hemmansäg. i Ede 2 s 5. † 10/9 1985.
Birgit Emelia * 28/6 1935
Olof Gösta * 31/3 1939 Lärare
År 1912. Först postbilen linjen Delsbo – Strömbacka, hade registreringsskylt A 1400.
HT 2 mars 1974
Den förste att köra post med bil var (39N9) Erik Hansson från Näsbyn i Delsbo, född 1889, Krus-Erske kallad. Erik Hansson gift 1915 med en gästgivare dotter från Avholm, Bjuråker.
Som postförare till häst hade han helt naturligt gjort bekantskap med bolagsgubbarna i Bjuråker. En dag blev det aktuellt, om han inte skulle kunna köra posten med bil i stället för med häst. Då skulle han ju också kunna skjutsa dem lite varstans de dagar han var ledig från postkörningen. Hudiksvalls trävarubolag hade en begagnad bil, som han kunde få köpa. Det var en Minerva. Sagt och gjort. Han köpte bilen och skaffade sig ett körbevis, som det hette. Det var 1912. Då talades det allmänt om att bilen hade tillhört kronprinsen innan han sålde den till trävarubolaget. Den hade registreringsskylt A 1400.
—39N9— Uppgifter ur Delsbo släktregister
8 Erik Hansson, * 15/9 1889, s. t. bonden H. Olsson i Näsbyn 2, Delsbo. G. 24/5 1915, Bonde i Näsbyn 25, »Krus».
(X4)4A17 Anna Eriksson, * 17/6 1888, d. t. gästgiv. E. Olsson Avholm 3, Bjuråker.
Anna Birgitta * 13/9 1916 (X4)21E21
Märta Linnéa * 15/12 1919 10
POSTSTATIONSFÖRESTÅNDARNA OCH DERAS MEDHJÄLPARE.
Gården Hammaren från 1662. Vykort från 1902
Hammaren
Benämningen poststationsföreståndare var ju för lång och ovig att använda i dagligt tal, och ingen, om än aldrig så pedantisk, kunde väl fodra att man skulle säga poststationskontoret. Nej, det blev postmästare och postkontor både i tal och skrift. Men rätt ska vara rätt, sa Hybbinett, och här presenteras de nu under den titel de egentligen gjorde rätt för.
Carl Ludvig Blomberg och hans fru Matilda Caspolin, ur boken, Kring Lyktan.
Carl Ludvig Blomberg, född 1808 i Storbyn i Färila. Flyttade till Hudiksvall 1826, därifrån till Tälle i Ljusdal 1834 och 1837 till Åkersta i Ljusdal. Postmästare i Ljusdal 1835 – 1844, då han flyttade till Hudiksvall. Gift 13/8 1837 med kyrkobyggmästaredotter Matilda Caspolin, född 1807. En son Carl Johan Blomberg, f. 29 maj 1838 i Ljusdal. Den 22 okt. 1855 avled postmästare Blomberg i Hudiksvall i en ålder av 47 år. Som änka bodde Matilda Caspolin kvar i Hudiksvall, där hon var ritlärarinna.
Anm. Källa: RIKSARKIVET SVAR. Bouppteckning på 13 sidor uppvisar skulder till 36 fordringsägare på 1964,80 kr. Summa tillgångar 1798,44 kr.
Postmästaren handlaren och gästgivaren Edlunds hem i Ede, senare missionshus.
Gästgivarskjuts. Foto ur boken ”Kring Lyktan”, taget 1869 utanför Edlunds i Ede.
Missionshuset
(1K12) Erik Edlund, som var bondson från Mårtens i Ede, men gått i läroverk i Hudiksvall och var handlande och gästgivare innan han blev »postmästare», var född 1844 och dog 1874. Hans stora hus, numera missionshus, var det första vitrappade i Delsbo och innehöll 11 rum, utom handelsbod, kontor och kök. Denna gård övertogs av hans svärfader Olof Hedman, som bodde här till sin död 1883.
Lyktan
Lyktan. Namnet minner om den lyckta som en gång fanns utanför gården vid vägkräken
Lyktan
Edlund efterträddes av Johan Olof Wallin på Lyktan, där postkontoret 1869 inrymdes i gårdsflygeln. (6K14) Johan Olof Wallin, som var son till sockenskrivaren Wallin, förlovade sig med en dotter till prosten Norelius, men dog kort därefter i lungsot. Uti personalieboken är om honom antecknat år 1882:
Postmästare Johan Olof Wallin på Lyktan. Bild ur boken, Kring Lyktan.
»Postförvaltaren och Inspektören vid Sunnansjö station (6K14) John Olof Wallin föddes i Hammarsvall den 6 augusti 1851. Föräldrarna voro sockenskrivaren Olof Wallin och h. Karin Jonsdotter. Han vistades städse i föräldrahemmet, biträdande vid sin faders göromål, varjämte han för omkring 10 år sedan emottog postförvaltarebefattningen, och förvärvade, genom skicklighet, ordning och samvetsgrannhet allas förtroende — senast erhållna befattning hann han knappast tillträda förrän en även tillförene erfaren sjuklighet allt märkligare gjorde sig förnimbar och bäddade hans dödssäng.»
Efter Wallins död flyttades postkontoret till Sunnansjö ångbåtsstation och förestods nu av Per Tollstedt, som var den siste poststationsföreståndaren.
Sunnansjö ångbåts-och poststation. Här med ångbåten Delsbo
Sunnansjö ångbåtsstation
Poststation till 1938 då posten flyttade till Delsbo järnvägsstation
Då 81-årige järnvägsinspektoren (1L28) Per Tollstedt gick till sina fäder, och bäddades ned på Delsbo kyrkogård, så skrev ortstidningarna långa spalter, ty han var på sitt vis en berömd man. Att vara profet i sin fädernebygd är inte allom givet — kanske det går lättare för en väderleksprofet än för andra. Ur en av de långa dödsrunorna, införda i en Hudiksvallstidning, kan anföras följande:
Inspektor Tollstedt. Ur boken, Kring Lyktan.
»Hans vagga stod i Öster Tollbo i Bobygden, där fadern var bonde och där han föddes den 8 april 1842. Redan i den tidiga barndomen visade det sig att det var något särskilt med den pojken. Han gick därhemma för sig själv och funderade och var inte mer än 6 år när han gjorde sina första väderleksiakttagelser och meteorologiska rön. Det gällde vissa molnfigurer på himmelen. Det var en skarp iakttagare den pojken, och en skarp intelligens, men man kan nog förstå, att han tedde sig litet underlig i sina brådmogna kombinationer och fadern bannade honom flera en än gång för hans drömmerier och de gamla i byn skakade på huvudet: vad månde det bliva av detta barnet?»
Vidare berättas nu hur han fick lära sig skriva själv, och att han fortsatte på självlärandets väg till dess han efter att ha tjänt dräng hos åtskilliga bönder 1869 blev förman vid godsavdelningen vid Sunnansjö ångbåtsstation, och utan några vidare mellanstadier slutligen blev järnvägsinspektor vid Fredriksfors i Delsbo, år 1888.
Som väderleksprofet fick han förfrågningar från så gott som alla håll i Sverige, och även från Finland. Och vad han spådde slog in. Efter den 15 mars brukade han förutsäga när Dellensjön i hans hembygd skulle gå upp och efter den 15 oktober när den skulle frysa till. Som bevis för hans tillförlitlighet anför tidningen att då vid en s.k. stänksommar bekymrat folk hörde sig för om skördeutsikterna fingo de följande svar:
»Den 22 juli kunna ni börja bärgningen fastän det då regnar en smula, men sedan blir det önskeväder under åtta dagar, till dess blötan kommer igen den 8 augusti.» Vilket alltsammans slog in.
Innan järnväg fanns till Delsbo fingo de reslystna som ville åt Norrbo, Forssa och Hudiksvallshållet, passa »ångfartyget Dellen», vid stationen i Sunnansjö, i närheten av Delsbo kyrka.
Hemmanet no, 3 i Ava var av gammalt ett s, k, posthemman, likaså, något senare, Vestra Hammaren no. 3. Åbon på ett posthemman skulle köra posten, och erhöll därför följande förmåner:
»Utom den betalning, som av postmedlen erhålles, njuta postbönderna för sine hemman frihet för sådane besvär, varigenom de i postföringen kunna hindras, såsom materialers och timmers forslande till allmänna hus och byggnader; kungs, håll- och reserve- jämte gästgivareskjuts, såframt icke hemmanet redan är indelt till gästgiveri, med skyldskap, att såsom gästgivare skjutsa, och gästgiveriinrättningen icke bekvämligen kan flyttas; krono och durchmarch-skjutser, transporter för kronans räkning samt fångars forsel och förplägning, inkvartering och gästning; kronobrevs framskaffande samt centonalens erläggande av postförarnas löner, utmätning av posthästar och till postförseln erforderliga åkdon; planterhagars anläggning och instängning samt ved och torvförsel till allmänna behov, dagsvärken till kungsgårdar, kronohemman och lägenheter, knäkte och båtsmanshåll», och några andra obetydligare förmåner.
Gästgiverier fanns i Näsbyn – vilket lär ha varit det förnämsta – Långede och Norrhvena
Postförare i Delsbo under Ströms tid var (3J7) Erik Jacobson på no. 3 i Ava, sedan hans son, (3J8) Jacob Eriksson, och på 1850-talet kyrkovärden (7J12) Jon Persson på Vestra Hammaren no. 3. som efter skiftet något längre fram i tiden blev Ava no. 1.
Gående postbud voro naturligtvis även på postböndernas tid anställda, och vilka faror ett sådant bud kunde råka ut för ser man bland annat av följande 1751 nedskrivna redogörelse i Delsbos dödbok:
»Soldat Per Persson Cuselius gick 29 nov. om morgonen till Knutslunda, att där förbida, mottaga och lämna posten från Ljusdal, men emedan posten den gången längre än vanligt dröjde, måste han där hela dagen vänta på dess ankomst. Änteligen kom soldaten Per Eriksson Blank som samma dag bittida om morgonen begivit sig till Bjuråker, med posten därifrån, vid pass kl. 8 om aftonen. Och emedan Cuselius då icke kunde i det tjocka mörkret, samt hala och slippriga väglaget begiva sig ut på vägen åt Ljusdal, utan ville gå hem och något litet dröja till dess månen skulle framkomma, därför följdes de bägge ut, vid pass kl. 9 i tanke att gå till sin hemvist uti Ede. Men när de voro komna ett litet stycke ut på Avasjön, brast isen under dem sönder, och de kommo begge strax ned i vattnet, där de väl en liten stund höllo sig vid isen, och ropade om hjälp. Men emedan alla människor då voro inne i sina hus, och somliga lågo jämväl i sin bästa sömn, så kom hjälpen för sent, när de begge voro till bottnen nedersjunkna. De eftersöktes väl då strax, men kunde icke igenfinnas förrän morgonen derpå, då de med sammanknäppta händer igenfunnos. Begge två voro i sin livstid och in i slutet nyktra, stilla och gudfruktiga soldater,»
De båda omkomna voro ej mer än 21 och 24 år gamla.
Som man ser hade det sina sidor att vara postbud, och mindre riskabelt var det inte i mitten av 1800-talet, som synes av följande:
Då postböndernas saga var all så måste man avlöna särskilda för postkörning lämpliga personer, och 1872 upplästes i Delsbo kyrka följande kungörelse:
»Med anledning av från Kungl. General Poststyrelsen till postexpeditionen i Ljusdal ankommen skrivelse, uppmanas de, som från och med 1873 års ingång kunna vara hugade att åtaga sig fortskaffandet av den å linjen Hudiksvall—Östersund gående post, med en häst och lämpligt åkdon en gång i varje vecka från Delsbo poststation till Ljusdals postexpedition och Norrbo gästgivaregård, att därom med uppgivande av billigaste pris och tiden för åtagandet göra skyndsam anmälan antingen å Ljusdals poststation eller till den posten ledsagande postiljonen.»
Postiljonen Lundberg som på 1870-talet reste med posten mellan Lyktan och Ljusdal.
Foto ur boken, Kring Lyktan.
Den avlönade postiljonen som efterträdde postbonden, blev utstyrd i uniform, fick horn att blåsa i, pistol och sabel vid sidan. Sålunda utstyrd, med den digra postväskan på magen, ingav han nyttig respekt, även om han för att styrka sitt mod och sin motståndskraft mot kylan, tagit sig en eller annan pilleknarkare för mycket, som fallet ej sällan var med postiljon Lundberg, som i början av 1870-talet körde posten mellan Lyktan och Ljusdal. Han var förlovad med postmästare Wallins syster Marta på Lyktan, men genom ett oblitt öde gick han miste om både Marta och svågerskapet med postmästaren, ty han drunknade. Marta sökte tröst på annat håll och hette snart fru Blank. Med sitt nya stöd bodde hon, efter sin broder postmästarens död, på Lyktan, som då upphört att vara postanstalt.
Delsbo järnvägsstation – postkontor från 1938 –
Delsbo järnvägsstation invigdes 1 juni 1888. År 1938 moderniserades expeditionen och utökades med poststation och godsmagasin.
År 1938, utökades stationen med poststation och godsmagasin
Fredriksfors station – postkontor 1/6 1888 – 29/4 1967
Fredriksfors järnvägsstation, postkontor mellan 1888 och 1967
Fredriksfors järnvägsstation med (1L63) Carl Olof Tollstedt med familj
Vykort avsänt från Fredriksfors 1904
Långbacka station – postkontor 1/5 1908 – 31/3 1953
Delsbo POB 1
Långbacka station 1944. Poststation mellan 1-5 1908 – 31-3-1953.
Två postväskor
Postväska
Postväska där ägarens namnplåt fallit bort
Så här ser västan ut under locket om någon möjligen kan identifiera den.
Båda väskorna kommer från Hagen i Delsbo där de hittades i en kista år 2021
Postanstalten stämplar
Beredskapsstämplarna under och efter andra världskriget
Delsbo 1609
Fredriksfors 1614 F
Delsbo postombud:
Långbacka 01-04 1953 – 31-12 1953
Lantbrevbärarlinjer:
Knaggälve, Delsbo 1 1969 -1980, 1981 –
Nordanäng, Delsbo 2 1969 – 1980, 1981 –
Vedmyra, Delsbo 3 1969 – 1980, 1981 –
Svedja, Delsbo 4 1969 – 1980, 1981 –
– Delsbo 5 14-01-1982 – vikarie
Källa:
Facit Postal lX, 1997
Några postförare, lantbrevbärare och föreståndare
Bild lånad från Postmuseum. Vem är lantbrevbäraren?
(12L30) Erik Åhs född 26/3 1884, son till soldat E. Åhs, Överälve, Delsbo, Postförare o hemmansägare i Överälve 4:4, Död 28/8 1934 Läs här om mordet på Erik Åhs
Gift 7/5 1911 med (13N29) Sigrid Olsdotter född 16/2 1886, d. t. bonden O. From i Myra 9. Delsbo.
Barn: Erik Edvin 4/11 1911, Johan Bertil 11/6 1914, Ingrid Maria 18/5 1916 och Alma Lydia 13/4 1921.
(12L33) Johan Bertil Åhs född 11/6 1914, son till postförare Erik Åhs ovan, lantbrevbärare bosatt i Tomta 4:2, Delsbo.
Gift 1/5 1940 med (23/L2) Anna Maria Svensson f. 24/2 1913, d. t. bonden S. Svensson i Högtomt 2:1, Delsbo.
Barn: Siri Margareta f. 13/11 1941.
HT den 2 maj 1974
Bertil Åhs avtackad för 40 postår i Delsbo
På valborgsmässoafton åkte Bertil Åhs, Delsbo sin sista tur som ordinarie lantbrevbärare efter en 40-årig tjänst vid postverket.
Det blev fest för Åhs efter sista turen. Hela personalen tog plats vid kaffeborden och postmästare Jan-Erik Thunwall tackade och överlämnade blommor (bilden).
Interiör från brevbärarrummet vid posten i Delsbo kl. 6.45 Valborgsmässoafton 1974.
Närmast kameran bröderna Eric och Olle Bergman och längst bort Johan Ågren.
(36N22) John Albin Thorén född 17/11 1903, son till bonden O. Thorén i Nyåker 5:2. Lantbrevbärare. Makarna bodde först i Norrberg 2:2, sen i Vitterarv, innan de köpte en gård i Norrberg i Bobygden. Död 5/6 1973.
Gift 12/5 1929 med (29G18) Elin Linnea Jonsson f. 13/5 1905, d. t. bonden J. Larsson i Västansjö 8:3, Bjuråker. Åren före makens död 1973 hjälpte hon honom i hans arbete som lantbrevbärare. Nio barn. Elin Thorén avled 5/8 1982.
(42N57) Johan Edvin Johansson född 11/3 1914, son till bonden J. Johansson i Överälve 7:1. Brevbärare, bosatt i Ede 2:14, Delsbo.
Gift 27/6 1937 med (41L2) Emma Kristina Sundell, född 28/7 1917, d. t. bonden P. J. Sundell i Åbo s 4, Delsbo.
Barn: Jonas Olov Charles 4/3 1937, Sigrid Elvy Kristina 8/5 1938, Eva Johanna 6/8 1940, Johan Evert 16/9 1945.
Göran Lindgren född 12/5 1948 uppväxt i Moviken Bjuråker. Brevbärare i Delsbo åren 1969 – 1970. Därefter kom han att arbeta vid posten i Stockholm i olika befattningar fram till sin pensionering.
(12J30) Pehr Pehrsson-Björk född 19/2 1867, son till bonden P. Pehrsson i Överälve ss 6. Skomakare, postombud o bonde i Överälve 4, sen bos. i Hammarsvall s 1, Delsbo. Död 13/1 1929.
Gift 13/6 1892 med (42N41) Margta Jonsdotter f. 25/5 1857, d. t. bonden J. Olsson i Överälve. Död 8/4 1931
Barn: Pehr Viktor 2/2 1898 Bonde i Hammarsvall s 5.
(11R8 Färila släktbok) Lars Fredrik Almström född 21/5 1865 i Ygsbo, Färila. Flyttat till Gunnarsbo i Ljusdal 1897. Skomakare och postförare mellan Holänna o Ljusdal
Gift 14/10 1895 med Karin Olsson född 19/3 1872.
Barn: Olof Adolf 6/11 1897
(2R58 Färila släktbok) stationsmästare Einar Berg född 26/9 1917 i Färila. Död 25/2 2003 Gift med Sigrid Kristina född 2/10 1915 i Ljusdal. Hon avled 3/10 1996
Barn: Per Anders 7/3 1947 och Per Erik 18/6 1949
(19G10) Johan Ågren född 15/8 1901, son till fjärdingsman Per Mathias Ågren i Ede Delsbo. Lantbrevbärare. Död 22/3 1992
Gift 21/12 1958 med (39A28) Anna Kristina Henriksson f. 24/2 1915. Död 31/10 2007.
(19B40) Hans Edvard Hansson född 25/10 1901, son till landbonden H. Larsson i Kyrkbyn, Bjuråker. Flyttat till Delsbo 1936. Lantbrevbärare, bosatt i Ede, Delsbo. Död i Ytterhogdal 18/6 1980. Gift 7/9 1940 med Hildur Margareta Ulrika Hasselström f. 18/12 1902 i Ytterhogdal. D. 2/4 1980. Barn: Hans Hjalmar 21/1 1945
(10R21) Erik Bergman född 27/9 1910 i Delsbo. Lantbrevbärare bosatt j Sunnansjö 3:4 Delsbo. Han berättade i en HT-intervju att han under 33 år som brevbärare bara varit sjuk i tolv dagar. Enl. uppgift gick hans dagliga rutt till Nordanäng. Död 7/7 2008, 97 år gammal.
Gift 13/4 1940 med (10N21) Anna Matilda Arvidsson f. 7/3 1918, d. t. A. Andersson i Baggälve, Delsbo. Död 27/2 2003
Barn: Ingrid 6/2 1940
Erik Bergman fotad av Nils Johansson i april 1956
Bilden ägs av Postmuseum
Erik Bergman 1956. Bilden ägs av Postmuseum
Ada Larsson född 8/9 1931 i Forsa. Postkassör, gift med Åke Larsson. Hon avled 29/11 2013.
(18T23) Johan Pertus Olsson, , född 7/3 1900, son till Olof Persson i Långede, lantbrevbärare, ogift. Död 27/12 1983.
Håkan Wallin född 28/4 1953 i Eskilstuna. Postchef. Gift med Lena bosatt på Ringvägen i Delsbo
(1G51) Per Herbert Strand född i Bjuråker 21/6 1906 Postförare
Sven Erik Bertilsson, Seb-kallad. Född i Motala 8/6 1950, uppväxt i Hägersten, lantbrevbärare, bosatt i Delsbo. Fadern är avliden och hans mor Elsa bördig från Delsbo är omgift med Herje Hernestål och bosatt i Delsbo.
Anställd vid posten Ingrid Thavenius – Wallberg, dotter till Tobaksmonopolets disponent Herman Thavenius i Hudiksvall. Gift 1936 med Holger Wallberg i Ava. Mellan 1936 – 1939 var hon föreståndare för posten i Friggesund. Hon avled i maj 1939 på Hudiksvalls lasarett bara 29 år gammal.
Text och bild ur HT den 4 juni 1958
Postkupp i Delsbo 1975 gav 425.000 kronor
Det är stationsmästare Einar Berg vid posten i Delsbo som undersöker hålet i valvdörren
Genom ett hål på 3 X 3 decimeter kröp rånarna in och länsade valvet.
Hudiksvalls Tidning 17/2 1975
Text och foto:
Bror Jonsson
Ett kvalificerat inbrott förövades vid 2-tiden natten till lördagen. Men det hela kunde ha en ända med förskräckelse. Vid 3-tiden kom nämligen en post transportör från Ånge. Egentligen kom han från Hudiksvall närmast och skulle fortsätta till Bollnäs. När han kommit in i sorteringsrummet och tänt lyset, såg han genast att det var någonting på tok.
Han fortsatte och fick se en karl i fönstret till lantbrevbärarnas garderob. Mannen hann öppna fönstret och skulle just till att hoppa ut när transportören grabbade tag i byxbaken på honom och höll honom fast. Då var det en annan som ropade:
– Slå ner den djäveln!
Och då måste transportören dra sig undan och söka skydd. Men så snabbt som möjligt skyndade han sig sedan över landsvägen och bultade på ett fönster till veterinär Janne Wisths bostad och därifrån larmades polisen.
Först på plats var sedan personalen för tidningsutbärningen, Berndt Ohlsson i Avholm och några andra. Dessa blev ombedda att stanna tills någon av postpersonalen kom, och den som då kom först var lantbrevbärare Helga Jonsson från Ängebo. Hon larmade stationsmästare Einar Berg kl.4.30 och strax före kl 6 började polisen sitt undersökningsarbete.
Även postpersonal från Hudiksvall och Sundsvall kom på morgonen till Delsbo.
Tjuvarna hade gått försiktigt tillväga
Ytterdörren till sorteringsrummet hade tjuvarna öppnat med ett bräckjärn. Sedan hade de snart lokaliserat klockan till tjuvlarmet strax under taket, klättrat upp och sölat ner och haft sig, innan de kommit upp och gipsat över hela klockan med den sortens kladdig massa man vanligen använder för att rostskyddsbehandla underredet på bilar.
Så hade de gått in i expeditionslokalen och därifrån lokaliserat sig vidare till en av de små environger, där själva larmapparaten sitter och oskadliggjort den på lämpligt sätt.
Först när dessa och andra försiktighetsåtgärder hade vidtagits, grep man sig an med huvuduppgiften, som bestod i att svetsa upp ett tillräckligt stort hål i dörren till kassavalvet.
När man tagit sig in där hade länsades alla kassafack så när som på två. Det var Irma Brandt och Gertrud Löfblom som fick ha sina fack i fred.
Tjuvarna var ute efter pensionärernas pengar!
Inbrottet skedde natten till natten till den femtonde och då är det lätt att räkna ut man var ute efter pensionärernas pengar! Men då bedrog de sig. Åtminstone kan man gissa att bytet mindre än vad man hade räknat med.
Ty bovarna visste nog inte att flertalet pensionärer lyft sin pension redan dagen innan. Det får man nämligen göra om den femtonde infaller på en lördag. Men det fanns åtskilligt med pengar, checkar och postväxlar i facken i alla fall.
När kassörskorna kom kl. 9 på lördagsmorgonen satt beredda att ta emot den vanliga inversionen av kunder, behövde ingen bli utan pengar. Sådana hade man rekvirerat i tillräckliga mängder från Hudiksvall. Men det gapande hålet i kassavalvsdörren och andra spår av kuppmännen gjorde kunderna både ilskna och bestörta-
Postpersonalen hade hela dagen ett drygt arbete med att få någon slags ordning i det hela. Här är det Irma Brandt från Strömbacka
HT den 6 mars 1976
HT den 30 juni 1989
Posten festade rejält på fredagsmorgonen då två trotjänare slutade vid posten i Delsbo.
Fr v Leif Sandberg, Posten i Hudiksvall, Helga Jonsson, avtackad lantbrevbärare och Gerda Norberg avtackad postkassörska, samt vikarierande postmästaren i Delsbo, Gertrud Löfblom, och SAF:s representant Eva Löjdström.
Helga och Gerda har onekligen blivit två profiler inom postväsendet i Dellenbygden. De har lärt känna sinakunder vid postkontoret och längs lantbrevbärarlinjerna.
Helga Jonsson började vid posten 1968. Då i Ängebo . Kom sedermera till Delsbo. Gerda Norberg började sin bana inom posten redan 1944. Då som vikarierande poststationsföreståndare i Hedvigsfors. På senare tid har hon arbetat vid Delsbo-posten.
Leif Sandberg från personalavdelningen vid posten i Hudiksvall, Ulf Bolin, postmästare i Delsbo och Eva Löjdström, SAF-representant talade och överlämnade gåvor. Även den övriga personalen hyllade sina kamrater.
För Gerda och Helga kändes det vemodigt, men samtidigt skönt med tanke på vad som välförtjänt väntar.
Post i Brevlåda
Den 2/11 1959 började post att delas ut i brevlådor i Bjuråker, men bilder visar att det skedde betydligt tidigare i Delsbo. Därmed upphörde hantering av postväskor till privatpersoner. Kunderna blev uppmanade att anskaffa en postlåda som kunde köpas av postverket för 7:60 kr.
Högertrafik 1967
När högertrafik infördes i landet 05.00 söndagen den 3 september 1967, fick brevlådor och mjölkbryggor flyttas över till höger sida. I Bjuråker pågick mjölkhämtning i kruka till 1970, troligtvis var det samma sak i Delsbo.
Post– och husnummer
1968 infördes postnumret i landet för att underlätta all postsortering.
År 2006 kom nästa förändring. Postnumret ersattes med ett fastighetsnummer som ingår i ett officiellt register för att underlätta för räddningstjänst, polis, taxi, hemtjänst, posten m. fl. att snabbt hitta rätt.
Samma år den 24 april blev bosatta i Bjuråker informerade att nu kunde de skicka sina paket från ICA i Delsbo.
Postkontoret i Delsbo. Bilden ägs av Postmuseum
Bilden ägs av Postmuseum
Bild ur HT. Utanför posten i Delsbo 18/11 2003. Linnéa Nordin från Bjuråker till höger avtackas efter 20 års tjänst tillsammans med Ingeborg ”Bojan” Björk och Mårten Karlsson, båda från Delsbo.
Källa:
Kring Lyktan 1942
Av Bror Hillgren
Bilder från flydda tiders postliv i Gästrikland och Hälsingland
Av Förste Postiljon L. L. Lund
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha den gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt 2009 av Åke Nätterö
Till toppen Till Brev från Delsbo.
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62
År 2006 kom nästa förändring. Postnumret ersattes med ett fastighetsnummer
Så här är det! :
År 2006 kom nästa förändring. Postlåde numret ersattes med ett fastighetsnummer
alternativt en gatuadress.
Hej Dan, vilken gård är det som saknar fastighetsnummer?
Postmästare Olof Dahlberg föddes 5/12 1777 i Sänna, Ytterhogdal. I Personalierna (volym GII:1) när han dog står det ”3 December 1777 i Hogdal”, men kollar man i själva födelseboken så framkommer ovanstående. Som ytterligare indicium på att det är rätt så står det ”till Gefle [överstruket] Hille” vid födelsenotisen, medan det i Personalierna står att han och föräldrarna flyttade till Gävle när han var 6 år gammal.
Hej Mikaël!
Tack för den värdefulla informationen. Jag är mycket imponerad av dina kunskaper och allt arbete som du har lagt ner. Att du dessutom har tid och ork att engagera dig i andras uppgifter är jag mycket tacksam för. Bugar och bockar och önskar dig ETT GOTT NYTT ÅR. Åke Nätterö
Hej Åke.
Tack för senast, det var trevligt att träffa dig.
En rättelse ang min tjänst på posten i
Delsbo. Jag var brevbärare inte lantbrevbärare, det var nog distrikt 2 med en massa hyreshus.
Hej Göran, det är uppdaterat. Åke