Dellenportalen har med hembygdsforskaren och författaren Kjell Grönbergs godkännande fått publicera hans forskning om Delsbofödde Sven Elofsson, som blev kunglig sekreterare .
Sven Elofsson – Wikipedia
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det här dokumentet.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan.
Sven Elofsson, född 1533 i Delsbo. Svens far var kyrkoherde Elaus Laurentii Svensson, monarkist och lutheran och hade tagit emot Gustav Wasa 1528. Sven Elofsson död cirka 1600 blev kunglig sekreterare åt Gustaf Wasa, Erik XIV, Johan III och hertig Karl. Han skrev en hel del minnesanteckningar om alla sina utlandsresor och åberopas av de flesta historiker.
Sven Elofsson Foto: Nationalmuseum
Sven Elofsson Sveno (Elai Gothus)
Sven Elofsson, född 1533 i Delsbo prästgård, Hälsingland. Fadern Elaus Laurentii Svensson, var präst i Delsbo från 1525. Där tog han emot Gustaf Wasa, 11-13 mars 1528, som då kom från Stora Tuna med 14.000 (mera troligt 1.400) soldater för att förmå norrlänningarna vid deras årliga landsmöte till skattelydnad och omvändelse från den katolska tron. Någon konflikt uppstod med t f biskop Jöns Laurenti i Uppsala och denne tillsatte en ny präst till Delsbo herr Påvel som var mera katolsk sinnad. Efter flera brevväxlingar insatt k. Gustaf år 1533 ånyo Elauas Laurentii som präst i Delsbo faktiskt mot befolkningens vilja. Prästen lämnade 1542 ett silverstop som gåva och 1556 en speciell skatt p g a det ryska kriget. Han avled 1556.
Två systrar:
Birgitta Elofsdotter född ?, gift 1554 med Engelbertus Olai Helsingius f. 1520 död 1602 då som präst efter 43 år i Leksand. Äktenskapet gav upphov till släkten Terserus. Bl a föddes sonen Elaus Terserus, som 1588 blev sekreterare hos k. Johan, år 1594 blev han rektor i Västerås och 1599 fick han ersätta faderns som präst i Leksand (förordnades 1602).
Gaudelina Elofssdotter, född ? död 1594, gift med Olaus Stephani Bellinus 1545-1618, sedan 1589 biskop i Västerås. (16/4 1606-febr. 1608 var han avsatt av k. Karl p g a undfallenheter mot k. Sigismund). Den 20/3 1598 testamenterade Belliuns flera bokverk till kyrkan i Västerås ”till åminnelse av min fromma maka ..” Båda är begravda i mittgången å domkyrkan (plats 156).
Sven Elofsson finns omnämnd i de flesta historiska verk mycket tack vare ”Paralipomena” eller ”Bihandlingar mycket nyttiga att veta som lyda till konung Gustafs, k. Eriks och k. Johans regementes handlingar”. Denna skrift på 153 sidor är mera neutral än andra krönikor. En historiker skriver; då berättelsen härrör från Sven Elofsson synes det vara riktigt. Däremot skriver SE alltid mycket litet om sin egen person.
SE började som sekreterare åt k. Gustaf 1556 (trohetsförklaringen 5/11 1556) och fick stora förtroenden av sin kung som SE alltid värderade mycket högt. SE var med de sista dagarna av k. Gustafs levnad och skrev ”En kort undervisning om… Sveriges konungs härliga aflidande …1560″(Bewzeliska samlingen XC1V, Link. stiftsbibl.) samt ”Chrönika om Gustaf 1” (handskrift i Skokloster fol. 25, HSH 12. 1826).
Han fortsatte som sekreterare år k. Erik och k. Johan men hade den bästa kontakten och flesta uppdragen (sept. 1572-1593) av hertig Karl. Han fick resa på många utlandsuppdrag åt alla kungar och var mycket kunnig i tyska och latin. SE fick uppdraget av k. Gustaf att medfölja prinsessan Katarina, gift 1559 med greve Edzard av Ostfriesland till Aurich men den resan blev försenad p g a ”Vadstenabullret” och sedan k. Gustafs död och startade först 23/1 1561. Han stannade i Tyskland och studerade i Wittenberg 1561 och Jena 1562.
SE blev under ett uppdrag 1563 av k. Erik fängslad av hertig G. Kettler i Churland och satt i fängelse i Bauske söder om Riga till sommaren 1567. Han var närvarande vid bröllopet mellan k. Erik och Karin Månsdotter. Efter hertig Johans övertagande av makten i sept. 1568 får SE omedelbart nya uppdrag och är även tjänstgörande vid fredsuppgörelsen i Stettin 1570.
År 1572 gifter han sig med änkan till kungl. sekreteraren Clemet Hansson, Karin Ivarsdotter, som var dotter till borgmästare Ivar Andersson i Stockholm. Därmed blev SE ”ägare” till en förläning, en kronby i Smista och Vårby och stenfastighet i Gamla stan vid Stortorget och Gråmunkegränd. Han ägde även fastighet i Uppsala, som köptes av Johannes Henriksson (som anses ha förkortat k. Eriks liv i Örbyhus slott) men den husaffären var betalt med ”ont mynt”. Så sent som 1604 krävde styvsönerna ersättning för den affären.
Så får SE resa till Tyskland 1573 på h. Karls uppdrag för att förbereda hertigens frieriresa. H. Karls resa sker först 1577 och SE är en av många som medföljer. De kommer till Aurich till Karls syster Katarina som nu har sju barn. SE återvänder senare till Aurich eftersom han tydligen var personlig vän av familjen. Han är närvarande vid förlovningsfesten mellan Karl och Maria i Heidelberg. De återvänder till Nyköping och två år senare är det klart att Karl får hämta sin Maria. SE får då med två andra sköta hertigdömet. Efter giftermålet i Heidelberg återvänder paret till Nyköping den 28/8 1579 och då har SE nöjet att på landgången till fartyget hälsa de nygifta, speciellt Maria välkomna. Det var tydligen ett stort ögonblick för SE.
SE:s hustru Karin avled 1585 och då måste han lämna ifrån sig förläningen i Smista och Wårby till Ivar och Måns Klemetson (1586 adlad Oliveblad) men SE får en likvärdig förläning, sex gårdar i Daga härad (Gåsinge, Kattnäs, Näs och Björnlunda socknar). Han tjänstgör hela tiden som sekreterare åt h. Karl, sitter ibland i rätten i Stockholm och dömer. Själv hade han flera ärenden där till behandling. Han var vid denna tid ganska välbärgad och hade ett stort bibliotek. Han bedrev viss utrikeshandel. På något sätt får SE även förläning i Västerås trakten och han gifter om sig med en kvinna nämnd Elisabeth. 1593 drar han sig tillbaka från aktiv tjänst och donerar då 12 böcker till Västerås domkyrka och 1597 ger han 94 böcker till Strängnäs domkyrka. Tre böcker på latin finns kvar i Västerås, bl a ett av Calvins stora verk, köpt tryckåret 1561 och där syns många anteckningar i kanterna på latin gjorda av SE. Fyra böcker finns kvar i Strängnäs domkyrkobibliotek. Alla böcker är väl bevarade.
Sven Elofsson, oljemålning på Skokloster, konstnären B. von Uther 1595.
Under 1595 blir han avmålad av den berömde konstnären B. von Uther (som även målat av k. Johan). Han blev en av de första, icke adlige eller prästvigd, som avporträtterades i Sverige. En text som finns under själva bilden lyder: ”Bild av Sven Elofsson utförd i hans sextioandra år” samt på inskriftstavlan: ”Då hade han levat fromt i tolv lustrer (=12×5år) var han sådan att skåda. Född som son till Elof Svensson var han under tre kungarna Gustaf, Eric och Johan i tur och ordning beredd att klara upp allvarliga ärenden. Därefter när han skriftligen behandlade hertig Karls hemliga angelägenheter gav han ofta ett nyttigt och fromt råd. Anno 95”.
Denna översättning från dåvarande latinet översattes 1995 av prof. Edvin Larsson gm försorg av undertecknad. Enl. ”Vasarenässansens porträttkonst” av K.E. Steneberg finns ”en glimt i den gamle mannens öga såsom tecken på att målningen endast avser att representera en enskild karaktär och icke ett abstrakt ståndsideal”. Ännu en målning, 51×46 cm bröstbild finns på Grips-Holm (GRH 937) av okänd kopist på 1800-talet. Det är en gåva av kronprins Oscar.
SE finns med i Beställningsregistret (kungl. tjänstemän) 1595, på första plats med pensionärs lön och äter då någon gång vid kansliets hovutspisning. Han skriver sina ”memoarer” våren 1599. I denna bok ”Paralipomena” åberopar han ett beslut i Riksdagen juli 1599 (sid. 167) alltså levde SE då. Han skriver i förordet att hans ”ögon äro mig något klarare”, vidare skriver han ”så småningom, stundom och lithet i sönder” på min ålderdoms dessa sista dagar. Tydligen kände han sig gammal och trött. Detta egenhändiga manuskript ärvdes hans närmaste anhörig, Lars Eriksson, som var K. Carls änkedrottnings, Christinas gamle betjänt och riksarkivets sekr. Erik Palmskölds fader. Manuskripten förstördes vid branden i Stockholms slott år 1697 men avskrifter finns bevarade.
Enligt ”Svea rikes historia” av Dalin var SE återhållsam om sig själv ”hvarpå han med en viss försynthet tyckes från början icke ha velat i skriften utsätta sitt eget namn, där tal var om honom själv”. SE har även skrivit rapporter om ”Hertiginnan Maria av Södermanland” och ”Beschriffuelse om Högborne Furstes och Herres Her Carls, Sveriges Rykes Arffurstes, Hertig till Sudermanlandz, Närke och Wermelandh, twenne resor till Tydzlandh och huru H F N både för sigh i fremmande landg och hema efter sigh vti sitt furstendöme om alle saker beställt haffuer”.
När SE avled och var han är begravd är ännu okänt. Undertecknad har under 6-7 års period sökt i alla möjliga skrifter, annonserat i kyrkliga sammanhang, letat i Riksarkivet, Stadsarkiv, Landsarkiv ännu utan framgång.
År 1605 den 10/11 har k. Karl uppgett till en domprost Jon Andersson i Västerås …”Item enn wår och Cronans Eng som ligger vnder Westertärnaby i Kumbla Sochn och Swen Eloffsson tilförne haft haffuer, oss till behaglig tidh att niutha och beholla”. I två historiska verk om Kumla socken finns inga sådana bekräftelser. Domprosten Jon har på baksidan av ett brev år 1605 annoterat att löfte av k. Karl på kammaren 19/5 om – utöver viss tionde från socknar kring Västerås – ”it ängh som Sven Eloffsson haft haffuer kring Västerås” (domkap. arkiv VDA vol. E.1Va:99).
Se skrin efter Sven Elofsson på Nordiska museet
För övriga mindre viktiga noteringar samt fastighetsförsäljningar 1604 -1606 åberopas ett Kalendarium av u t betr. SE med totalt 138 noteringar. Där finns även källnoteringar.
Manuskriftet till Paralipomena ärvdes av SE:s närmaste anhörig Lars Eriksson.
Lars Eriksson, född 1584 död 1620, levde i Runsö, Överselö socken, Södermanlands län, var betjänt hos änkedrottning Kristina och sedan häradsskrivare i Selebo och Åkers härad. Hans farmor (uppgiften bör kontrolleras – se nedan) var bror med M. Nicolaus Olau (Nils) Helsingus 1563-1585 som var biskop i Strängnäs.
Lars E. var gift med Elin Eriksdotter, född 1587 i Runseby, Översele, Södermanlands län, död 1658. Elin var dotter till Erik Pedersson i Runseby och Maria Pedersdotter.
De fick 1608 en son Erik som sedermera antog namnet Runell (från fädernegården) och adlades 1681 och fick namnet Palmsköld. När Lars Eriksson avled 1620 var fru Elin mycket fattig och sonen Erik måste avbryta sina studier i Strängnäs. Mor och son flyttade sedan till Stockholm där modern gifte sig 2:a g. med en borgare Mats Jacobsson. Erik fick fortsätta sina studier och blev informator till en prästson och när denna prästson skulle fortsätta studier i Uppsala fick Erik följa med och studerade så flitigt att han senare blev assistent, tf och 1651 föreståndare (=chef) för Riksarkivet i Stockholm. Erik avled 1686.
Erik Larsson-Runell-Palmskiöld fick i sitt andra äktenskap en son Elias Larsson-Runell född 1667, död 1719. Denne fick även det adliga namnet Palmsköld och blev även chef för Riksarkivet och duktig på att samla gamla handskrifter och handlingar vilket blev det kända Palmsköldska arkivet. (prosten Josef Thun, Strängnäs har år 1707 skrivet en avhandling Thun Vita Palmsköldi, eller Palmsköldska lefwernes beskrivning).
Nils Olai (mäster Nils) Helsingius (född i Hälsingland) var biskop i Strängnäs åren 1563-1585. Hans bror Olaus hade en son Jonas samt en dotter BRITA. Denna Britas son-son var Lars Eriksson (Sven Elofssons anhörig).
Annan bekantskap?:
Martini Olaus Gestrius förr 1525 i Gävle var 1581-1585 biskop i Linköping (fadern Olof Mattsson och hh Karin f. Grubbe de hade 9 barn). Denne Mäster Mårten fick högsta antal röster till ÄB men kung Johan utsåg Lars Petri Gothus som ÄB 1574. Mäster Mårten kom i onåd av k. Johan men skyddades av hertig Karl samt syster
Elisabeth. Mäster Mårten avled utfattig 18/3 1586. Han var gift med Kristina Månsdotter (prästdotter från Forsa Magnus Erici).
ÄB Andreas Laurenti var gift med Kristina Månsdotters syster från Forsa.
Biskopen i Strängnäs (1593-)Petrus Jonae var född 1539 i Hälsingland avled 1607. Sven Elofsson skänkte år 1597 94 böcker till Strängnäs domkyrka.
KALINDARIUM
SVEN ELOFSSON, ÄVEN NÄMND SVENO ELUFFSON-GUTHUS, M M FÖDD 1533 I DELSBO.
1528 11-12/3 var Gustaf Wasa i Delsbo hos SE:s fader, Elof Svensson. Kungen skrev dessa nätter Delsbo-ordinantia, bl a avlöningsriktlinjer för präster. Han bestämde att största kyrkklockan på tre ton skulle till Stockholm ”för att brukas där”.
1529 Blir fadern avsatt eller sidosteppad
1530 Tillsatte diakonen i Uppsala herr Jöns Laurenti (i stället för biskop där) en präst, Påvel i Delsbo
1530 21/4 k. Gustafs brev till sockenmännens i Delsbo begäran om att få behålla Påvel som präst. (Handl. till Sv:s Reformations- o. Kyrkohist. 1:a band sid. 322)
1533 Tillsatte ånyo k. Gustaf fadern Elof som präst i Delsbo
1533 (ev. 1534) FÖDDES SVEN ELOFSSON I DELSBO
1542 Lämnar fadern ett silverstop som gåva till staten.
1554 Systern Birgitta Elofsdotter gifter sig med Engelbrekt O. Helsingius från Hälsingtuna.
1556 Avlider fadern Elof
1556 Börjar SE arbeta hos k. Gustaf
1556 Var SE med då k. Gustaf blev arg/ledsen på danske kungen Chistian som använt Tre kronor i sitt sigill. K. Gustaf ville ej ha ett blodbad – krig – för detta tilltag och på uppdrag, och till stor del kungens egna ord, skriver SE (rimbok) detta till danskarna. De ansåg att Tre kronor bara var Sveriges vapen men i Danmarks svar kom ”andre fåfänge ord och argumenter, som mera bittrade saken än bättrade” (Paralipomena s. 130)
1556 5/11 skriver SE under Trohetseden i Västerås som sekreterare åt k. Gustav (Strödda historiska handl. vol. l, samt faximiltryck i Rikskansliet i Sverige). Han lovar att alltid stå efter kronans bästa och ”att iagh icke effther dagh skall någon then deell szom iagh ombetrodht ähr eller framdelis bliffwer att see, forhandle, höre eller wethe……….”
1556 På ”sidhösten”,7/11, medföljer SE till Storfursten i Ryssland. På resan finns ÄB Laurentius Petri, Sten Eriksson – Gyllenhuvud, Bengt Gylte, biskopen i Åbo Påvel Justen, sekr. Olof Larsson och Knut Knutson. (enl. Paralipomena framgår ej om SE var med men han var där ytterst anspråklös om egna insatser: Svalenius.)
1556 18/12 Ett kvitto till Jöns Västgöte ang. ett förgyllt silverstop, 35 lod, som kom från framlidne Eloff i Dilsbo.
1557 Deligationen kommer till Moskva 21/2 1957 och återvänder till Stockholm i maj efter ett beslut om fred i 40 år. De fann k. Gustaf i Strömsholm, ”byggande en sätegård”
1558 Fick SE (troligen högläsa) för k. Gustaf på Stäkeborg, hertig Eriks brev från Kalmar om Dionysios brev om frierierna till drottningen av England och hennes yttrande.
1559 29/3 utfärdar k. Gustaf ”öppet brev” för SE på två läster spannmål råg och korn som faller uti Törsilie och Valbo socknar uppå Östra Rekerne.
1559 7/8 Brev från k. Gustaf till h. Johan om redan utrustade skepp, om presenter för resan till England, ”Låthe vårt betecknande förstå med vår tjänare SE att vi hade låtit skriva till Jacob Bagge”.
1559 SE är närvarande då k. Gustaf och drottning Katarina samtalar om ”Vadstenabullret” d v s nattbesöket av greve Edzards bror Johan, hos prinsessan Cecilia.
1560 1/3 brev från k. Gustaf till dottern, grevinnan Katarina ang. ”Vadstenabullret” men …..”då dem vill prata med (oss) då äro vi till obesväret eftersom SE vidare vet tig vår mening till att berätta”. (Katarinas man greve Edzard hotade med att ta hit egna soldater från Tyskland för att befria sin bror Johan, som kastats i fängelse bl.a. i Örbyhus slott, av hertig Erik).
1560 25/6 är SE, Pder Swart, Rasmus Ludvigson och många VIP personer närvarande vid k. Gustafs avskedstal till ständerna i slottet. Han hade då lille Karl stående framför sig mellan benen.
1560 29/9 kl. 07-08 avlider k. Gustaf. Den perioden är SE tydligen närvarande och delaktig i händelserna för han rapporterar bra i sin bok Paralipomena samt en särskild rapport.
1560 SE skriver rapport till Erik om vad k. Gustaf sade mot slutet. ( SE skrev alltid mycket vördnadsfullt och fint om sin förste kung).
1560 17/12 fördes k. Gustafs och tidigare drottning Margaretas lik till Uppsala med kortege där greve Edzard red först. Allt och alla hade svart kläde.
1560 21/12 ägde begravningen rum i Uppsala domkyrka och SE var av allt att döma med då. Svante Sture överlämnade rikssvärdet till k. Erik och uppmanade honom att regera som fadern hade gjort.
1561 23/1 medföljer SE (trol. på uppdrag av k. Gustaf redan vid bröllopet 1/10 1559) prinsessan Katarina som den 15/12 1560 fått en dotter Margareta.( Maken greve Edzard af Ostfriesland hade rest 26/129) resan till Tyskland. Där är även med Jöran Gera, Nils Gyllenstierna, Knut Knutsson, Erik Eriksson och Birger Nilsson.
1561 15/4 anlände de till staden Aurich där greve Edzard bodde. SE blev kvar ”någon tid vistades här och där i Tyskland så länge penningen och förtäringen räckte” De övriga svenskarna vände omedelbart hem till Sverige igen.
1561 Antecknas att SE finns i Wittenburg för studier
1561 Köper SE Calvins huvudarbete ”Institutio christianae religionis” och läser det noga med understrykningar och kommentarer på latin (boken finns i Västerås stiftsbibliotek arkiv)
1562 Antecknas att SE finns i Jena för studier
1563 I början av juni i Rostock blir SE ögonvittne från land till att amiral Jacob Bagge seglar i hamn med beslagtagna danska skepp och den fångne amiral J. Brockenhausen. Där träffade han då Jöran Gera, som på uppdrag av k. Erik framfört frieri till greve Hessens dotter Christina. Allt hade gått väl tills Hessen genom danskar fick tag på ett annat frieribrev, från k. Erik till drottn. av England och Jöran Gera fick genast ”vika stad och land före ,gryningen”. (Christinas dotter med hertig Adolf, blev aug. 1591 gift med k. Karl IX)
1563 4/7 återvände SE via Rostock och Danmark till Stockholm.
1563 I augusti blir SE vittne till när k. Erik låter avrätta 30-tal personer, mest tjänare, till h. Johan ”Det var ett ömkeligt spektakel att skåda halshuggande och steglande…”
1563 Sent på hösten åker SE, på uppdrag av k. Erik, till Polen via Finland men i Johans namn för att förhandla om en brudskatt för Katarina Jagellonica och om en fordran för lån av 125.000 silverdaler i Polen med h. Johans svåger kung Sigismund. På order av hertig G. Ketler blir SE fängslad i Churland (nuv. Lettland) och satt i Bauske slott (Rundales pils), 6½ mil s. Riga, beskylld för att, av k. Erik, fått andra värv i Tyskland.
1564 17/7 får SE, troligtvis i slottet, träffa en svensk legation med greve Peder Brahe och sekr. Olof Larsson med samma ärende som SE. De återkom 21/9 utan framgång i Polen. Innan besöken fick SE åter sina personliga kläder, tingest och daler (allt i gott förvar)
1564 Antecknas SE tillsammans med Nils Hansson Brask som studenter utomlands (Rikskansliet i Sv. sid. 124) – trol. en fel uppgift)
1565 20/3 kom prinsessan Cecilia förbi till sitt nya hem med sin nya man, markgreve Kristofer Baden-Rodemachern och tydligen träffade SE prinsessan. Hon reste sedan ganska omgående vidare till England och träffade drottningen där.
1565 5/5 fick SE reda på att Pernov slott och stad var förrått och intagits av tyska ryttare varvid Anders Persson-Liljehök, Fåredal blev förd till Bauske och många andra svenskar ihjälslagna.
1565 30/12 kom fem polska adelsmän som suttit i svenskt fängelse genom hertig Johan, nu frigivna med förbehåll att svenskarna, SE, Anders Persson (Liljehök) m fl. i Bauskae slott skulle frigivas. Dessa adelsmän gjorde sitt bästa men det gick ändå trögt.
1567 13/3 träffade SE den finska adelsmannen Johan Bosson, som var hövitsman över hertig Johans panthus i Lifland och fick reda på att polacker indirekt hade tagit över dessa panthus.
1567 8/5 blir SE, Anders Person/Liljehök m fl, utväxlade med polacker och således frigivna.
1567 (24/5 utför k. Erik ”sturemorden”)
1567 Sommaren vistas SE, Anders Person m fl ”med dolt tvång” kvar i Riga på olika slott. Då blev en svensk kommissionär, Erik Andersson Gestrich, mördad-strypt på slottet Mevar Molen (i början av juli). De andra svenskarna måste vakta sitt tal för att överleva.
1567 12/9 anländer SE till Stockholm
1567 8/10 är SE närvarande vid et ”märkliga mötet” mellan k. Erik och h. Johan i Svartsjö, då även Sten Leijonhuvud (h. Johans morbror) och Olof Larsson var med.
1567 9/10 roddes SE till Wäntholmen till h. Johan och Katarinas bostad med rapport från polen-uppdraget och med brev.
1568 7/4 blir sekr. Mårten Helsing slagen i ljumsken av k. Erik så att han senare avlider. (Enl. Winblad v. Walter var SE med och försvarade Helsing men detta finns ej belägg för)
1568 April – maj deltog SE som sekreterare i flera förhandlingar mellan ryska stormän, Per Brahe, Gabriel Christiernsson, Nils Gyllenstjerna och Bengt Gylta. Ryssarna ville ha Katarina Jagellonica utlämnad, vilket k. Erik hade lovat tsar Ivan 4:e. Ingen förlikning kunde ske, ingen utlämning.
1568 24/6 blev SE, Gabriel Christiernsson och Christian Person sänd av k. Erik till h. Johan i Eskilstuna (där hos h. Karl) med begäran att h. Johan skulle bege sig till kungen i Polen och förordna frihandel mellan Sverige och Polen samt Danzig och Livland. Under detta uppdrag kom brev från k. Erik med inbjudan till bröllop den 4/7 med Karin Månsdotter. Hertigarna svarade Ja därtill men reste ändock söderut. SE med följe återvände till Stockholm 30/6.
1568 SE närvarande vid bröllopet 4 – 5/7 då Karin kröntes till drottning. Vid festen såg SE, när Nils Gyllenstjerna svimmade och tappade kronan i golvet.
1568 18/7 spordes i hovet att hertigarna samlat krigsfolk i Vadstena.
1568 19-20/7 sändes SE och Jöran Gera till hertigarna med ”föreställningar”. Träffade h. Karl och Sten Leijonhuvud i Norrköping. De hänvisade då till h. Johan i Vadstena (som var erövrat) men återvände till Stockholm med besked att ingen satte tilltro till k. Erik.
1568 SE i Stockholm på uppdrag av k. Erik då h. Johan och Karl gör intåg i staden.
1568 Dessa dagar går några tjänare och gamle sekr. Olof Larsson till Äb Laurens Nericius och frågar om de ska hålla sig i från eller till, deras konung. De fick ett formellt svar, inskrivet i någon bok som talar om plikten. (samma svar lämnades f. ö. juli 1599 med Sigismunds situation.
1568 29/9 gav k. Erik upp makten, var nästan helt utan soldater och 30/9 intog h. Johan slottet. (formellt avsattes k. Erik 20/1 1569) (en. Handl. rör. Erik XIV del 3 var ”med kungen trogen till slutet och med mannamod…Carl de Mornay, Erik Håkansson, baron … sekr. SE, Olof Larsson, Jesper Nilson-Cruus, Sigvard Kruse, Nils Person-Silversparre med söner och sekreterare”.
1568 16/10 blev SE och Erik Gustafsson-Stenbock sänd till Småland och Västergötland att ”akta på saker vid gränsen mot Danmark”.
1569 SE och Erik G. var kvar bl a i Sunnebo härad, Berga by den 24/3 då omfattande brevväxling och förhandlingar mellan k. Johan och k. Fredrik av Danmark om fredsvillkor ägde rum.
1569 8/5 var SE fortfarande kvar vid gränsen och träffade bl a Olof Andersson-Oxehufvud.
1569 Våren är SE tillbaka i Stockholm men sänds av k. Johan till Polen med Anders Lorichs, Arvid Gustafsson-Stenbock och Hans Björkman-Leijon, att bjuda polske kungen Sigismund August till kröningen samt en del andra ekonomiska spörsmål bl a brudskatten.
1569 9/6 kom de till Reval, 18/6 till Riga-Kurskin, 29/7 Lublin och satt i förhandling den 1/8, fick muntligt besked av k. Sigismund den 14/8 och återvände till Sverige den 14/11 till prästgården i Hwalsta i Vartorfta där k. Johan vistades.
1570 3/6 sändes SE och Erik Sparre av k. Johan att möte ryska kejsarens ombud Casper Minckwitz i Nyköping men när de kommer dit fick de besked att ombudet åkt båt till Stockholm från Norrköping. SE och Erik S. vänder åter.
1570 Minckwitz träffar k. Johan i Uppsala 23/9 och där även h. Karl den 1/10. Den 12/10 sändes SE med ett koforts-skepp från Stockholm mot Stettin med order att be fredsförhandlarna (Sverige-Danmark) där skynda på eftersom ryss-krig hotade. Då sändes även Erik Stensson med en pinka (?) med 8.000 dales silverkakor, hängande i kupor, i en förseglad kista mot samma mål. De hade även med sig grunddiktat om de speciella förhållanden som var önskvärda i förhållandet till Danmark.
1570 27/10 kom SE iland vid Dantzig p g a oväder och han anlände till Stettin 5/11 och 17/11 anlände Erik Stensson med silvret från Sverige.
1570 13/12 underskrevs freden i rådhuset mellan Sverige-Danmark-Lybeck, Älvsborgs lösen, med Nils Gyllenstierna som främsta förhandlare. Sedan blev det en festmåltid med alla närvarande.
1570 21/12 återvänder svenskarna, de kom till Rostock 29/12 men vattnet var fruset.
1571 3/1 var det töväder och öppet vatten, de reste med båt men isen tvingade båten in i Själland, till flera platser. De tog landvägen till Köpenhamn, 7/1 över Öresund, 10/1 kom de till Jönköping där sällskapet skildes.
1571 4/2 föredrogs freden (inget gick att ändra) för k. Johan och 14/2 sändes SE med Jöran Gera till h. Karl för underskrift. Den 28/2 sändes Hogenskild Bjelke och sekr. Erik Madsson till kungen i Danmark för slutlig underskrift i Knäred.
1572 SE GIFTER SIG med Karin Ivarsdotter (Clemet Hanssons änka) och ”får” en kronby i Smista och Vårby. (Cl.Hansson hade ”via” Karin ägt flera hus vid Järntorget och Stortorget samt Gråmunkeholmen och vid Brunkebergsåsen) Karins far hade varit borgmästare i Sthlm och modern gifte om sig med rådman och rättsfogde Henrik Olsson i Sthlm.
1572 Juli, arbetar SE med latinskt brev ang. k. Johans son hertig Sigismund som tronarvinge. Brevet sänds till Polen till ”bättre, säkrare och vissare förvaring”.
1572 SE skriver i Paralipomena flera sidor denna tid om passande att gifta sig med en kusin. (det förekom med Erik Gustafsson-Stenbock). Olika synsätt framkom då av olika biskopar. Prästmötet i Uppsala i augusti avstyrkte detta.
1572 15/8 befalldes SE, Hogenskiöld-Bjelke och hovmarskalk Gustaf Banér, att ånyo resa till Polen för brudskatten och för att få ut lånet på 125.000 daler. Sjukdom förhindrade SE att vara med (nygift ?). Resan blev för de andra resultatlös.
1572 SE beviljades avsked från k. Johan trots önskemål att han skulle stanna. SE övergår nu till h. Karls tjänst i september.
1573 3-4/8 en gruvlig storm kring Stockholm och Nyköping då det enl. SE:s skrift regnade blod ”på några gators rum”.
1573 5/10 SE sänds av h. Karl till Tyskland för att ordna lejdbrev och säkerhet till Karls resa för att söka efter en hustru. Fyra fina hingstar hade sänts tidigare med en av h. Karls tjänare till hertig Ernest Ludvig av Pommern.
1574 2/1 återkommer SE till h. Karl med ”skriftlig svar och väl uträttad resa Gudi dess lof”.
1574 Under våren fanns skotska krigare som uppträdde i Sverige under ledning av fransos Carolus Mornai, som varit i tjänst hos k. Erik (nu fängslad i Västerås) och en skotsk kapten Poiet Bafur. De sökte visst skydd hos h. Karl i Nyköping. De hade anhållit att få dansa inför k. Johan med avsikt att under dansen döda k. Johan. H. Karl satte, efter kontakter med k. Johan, krigarna i fängelse men de rymde och blev efterspanade både till lands och sjöss. Därefter blev Erik förflyttad till Örbyhus. Allt beskrivet av SE.
1574 15/6 kom till rätten SE med borgmästare Mikael Persson, Vadstena, och anförde att SE:s tidigare faktor Jöns Henriksson, Linköping hade en spannmålsaffär med Mikael P. Spannmålen hade 1562 sänts till Rostock men hamnat i Lybeck. SE hade ej fått någon ersättning för affären.
1574 SE och herr Åke Bengtsson blev 28/7 sända till k. Johan med brev och uppdrag att berätta vad som hänt med de skotska krigarna. De kom den 29/7 till Stockholm men gick ej till kungen förrän 30/7 eftersom de ville veta om Carolus Mornai som först var gripen (senare Poit Bafur). De dömdes och avrättades med svärd den 4/9 och begravdes i Gråmunkeklostret. Övriga skottar benådades.
1574 Enl. uppgift höll SE förträfflig ordning i h. Karls kansli.
1575 8/4 kallades h. Karl till k. Johan med erbjudande om att bosätta sig och regera i Lifland, ett stort behov nu då ryssar gjorde angrepp och plundrade där (mars) Karl avböjde efter noga övervägande men uppsköt ändå sin planerade frieriresa till Tyskland under sommaren.
1575 14/7 utsågs M. Laurens Gothus till ny ärkebiskop i Uppsala. SE observerade att ÄB och andra biskopar hade klofhatt och stav, som brukades under den katolska tiden. Detta stred mot tidigare beslut och en speciell föreskrift.
1576 25/1 kom till rätten SE och borgmästare Mikael Persson då SE ansågs ha rätt till 100 riksdaler för spannmålen. Rätten i Lybeck hade redan 1574 gett SE någon rätt i saken.
1576 30/1 kom SE och M. Persson ånyo till rätten som ansåg SE hade rätt till 35 (?) riksdaler ”vilket man i lördags hade talat om i rätten”.
1576 8/3 kom till Nyköping från k. Johan, herrar Jöran Gera, Erik Sparre och Erik Madsson och den 9/3 överlämnade de en ny mässbok, Liturga, samt framförde krav att kyrkan inom hertigdömet skulle följa den. Dessutom kom krav från k. Johan att denne skulle få utse biskop och egna lagmän i Strängnäs. Den 11/3 svarade h. Karl muntligt och den 13/3 skriftligt (tydligen gm SE) att han endast rättade sig efter sin faders k. Gustafs testamente.
1576 21/6 förhörde sig h. Karl med Pontus de la Gardie, som hade k. Johans uppdrag att framföra olika yrkanden. I juli träffades bröderna Johan och Karl på Svartsjö och reste sedan tillsammans med båt till Törfvesund (senare Drottningholm) och vistades mycket tillsammans i Stockholm tiden 17/7 – 13/9 och talade ut om många olika ärenden.
1576 15/9 kom till rätten borgmäst. Mikael Persson, Vadstena, och meddelade att han fått reda på att spannmålsgodset i Lybeck var arresterat 1562 och då ansåg han sig ej vara skyldig att betala detta. Rätten ogillade borgmästarens krav.
1576 25/9 gör h. Karl, präster, borgare och bönder ett uttalande om bevarande av den sanna tron och lutherska läran.
1577 30/1 kom SE och M. Persson till rätten, nu helt överens ”för all evig tid för dem och deras avkommande, klart och platt aldrig mera, ytterligare yppas eller reppes i någon måtte”.
1577 26/2 dör Erik XIV på Örbyhus slott.
1577 Seglade hertig Karl på friarresa till Tyskland med SE, Philip Bonde, Ludbert Kauer, Axel Ryning, Just Kursel, Olof Hård, stallmästare Anders Gudmundsson och sekr. Nils Jönsson Den 18/8 avfärd från Oxelösund, Kalmar 26/8 därifrån 31/8, Bornholm 1/9 därifrån 4/9, storm vid Gripsvold 7/9, till klostret Eldenov 9/9, var med på rådjursjakt med Ernest Ludvig, var med på en fest den 13/9. Kom de till Stralsund 16/9 var på brudgumsfest hos Niclas Stövens 5/10, kom till Wolgast 17/10, var med på brudgumsfest hos Julius Brunsvig 20-21/10. Kom till Gådebusk 30/10 och Schönberg senare till Lybeck och blev isolerade i tre dygn p g a pest. Olof Hård i sällskapet blev sjuk. 14/11 for de från Lybeck till Mariewalde och Bergerdorf 15/11 kom till Hamburg 16/11.
Där såg de två g. en komet. Kom till Nidersachen 22/11 och till klostret Österholdt 1/12 varefter de besökte Stockhausen och kom så fram till Aurich den 4/12 där fanns h. Karls syster Katarina med 4 söner och 3 döttrar samt svågern greve Edzard af Ostfriesland. De blev kvar där länge och Karl engagerades i en jordtvist. Slottet isolerades en tid p g a översvämningar som där tydligen var vanliga.
1577 I h. Karls registratur finns 18 sid. nu 18 sidor troligen skrivna av SE, det var div. befallningar och de hade tydligen kontroll över hemmaläget.
1578 7/1 bjöd h. Karl många prominenta personer på fest i Knipens hus. Den 25/1 efter 8 veckor lämnade sällskapet Aurich och då fick alla tjänare fina gåvor. De reste sedan runt till olika platser i Tyskland men SE återvände till Aurich eftersom han så väl kände familjen.
1578 30/1, när översvämningarna överallt minskat, fortsatte h. Karl inkognito med 4 man, och inbjöds till churfursten i Heidelberg, som hade en 15-årig dotter Maria. H. Karl fortsatte för att churfursten skulle få betänka allt och de besökte Strassburg, Basel, Zyrich och vände sedan åter den 20/4 och då gjordes upp om kommande giftermål.
1578 5 maj, SE var med på h. Karls förlovningsfest med Maria i Heidelberg. SE beskriver festen noga inkl. bordsplacering.
1578 10/5 reste svenskarna m fl med båt 20 mil på Rehn. 19/5 tog Maria med mor och far avsked i Coblentz och de svenske reste hemåt via Köln, Dysseldorf, Aurich (igen), Bremen, Hamburg, Lybeck och den 20/6 därifrån till Bornholm 24/6 och de anlände Nyköping 30/6. H. Karl visade nu de pfaltzgreviska ombuden Marias livgeding, Gripsholm, Strängnäs, Tynnelsö och Räfsnäs, f v b tíll k. Johan i Stockholm.
1578 I Nyköping fick äntligen h. Karl consens-brev för Maria av k. Johan och sände- buden återvände med skeppet Svanen. De tre hade av h. Karl fått var sin guldkedja om 100 kronor som avskedsgåva. Fartyget härjades dock av eld och allt brändes men passagerarna räddades sig i bara skjortan. SE sändes då till k. Johan för att få ut nytt consens-brev vilket skrevs ut 14/8 och den 15/8 överlämnade SE detta. Ombuden reste med ett nytt skepp den 23/8 mot Tyskland. Även SE skulle ha rest med livgeding (om Maria överlevde Karl) med Svanen men fick vänta ända till 23/8 på nytt livgeding från k. Johan och därefter kan SE resa Tyskland.
1579 12/3 reser h. Karl för att hämta sin brud. SE fick tillsammans med Esbjörn Persson-Liljehök och kamrerare Nils Nilsson förordnande 6/3 att vara ståthållare för hertigdömet. Det blir bröllop i Heidelberg och den 28/8 återvänder Karl och Maria med sällskap till Nyköping. Då får SE representera alla närvarande och hälsa Maria välkommen till Sverige då hon stiger iland. Det var ett stort ögonblick för SE. Svarstalet hölls av Hans Meinhart.
1579 12/9 reste Karl och Maria runt och besåg livgedingsplatserna Strängnäs, Åker -styckebruk), Selebo, Öknebo och Daga härad. Den 23/9 kommer de till Gripsholm. Den 3/11 reste Marias ombud hem med gåvor i form av olika guldkedjor.
1579 Under hösten avlider minst 12 000 personer i pest. Här slutar SE sina egna anteckningar i Paralipomena
1581 22/1 kom SE till h. Karl i Nyköping, hade besök av Skenck von Toutenberg, Nils Jönsson. De besökte alla 4/2 gamle Kåpparberget i olustigt snöoväder. Den 12/2 drog SE sin kos.
1581 3/3 kom SE åter till h. Karl och 12/3 drog SE och Nils Gyllenstierna sin kos 7/4 fick h. Karl, på Simon Rommers gård (D-län), brev i något ärende från SE.
1581 6/7 önskar h. Karl att SE under hand skall göra sig underkunnig om lösgivande av biskop Martinus Olai (Mårten) ägodelar. (k. Johan hade arresterat Mårtens gods i Östergötland). Mårtens, Petrus Jonai och Abr. Angermannus inställelse i Stockholm, hade fått anstå, efter ett brev 3/3, eftersom h. Karl var utomlands.
1581 28/10 var h. Karl i Gripsholm med hustru och barn då kom SE men grevinnan herr Urfeldts frumoder avreste, även Nils Jönsson.
1582 29/1 kom SE till h. Karl i Nyköping även Johan Spack via U. Ryning
1583 27/7 tilltalade SE och styvsonen Ivar Clemetsson framlidne Måns pungmakares efterlevande hustru Margareta, att hon sålt SE:s hustru och Ivars moder ett halft hus för 165 daler men önskade 10 daler till.
1584 19/7 kom SE till h. Karl i Gripsholm. 7/8 kom SE till h. Karl i Nyköping.
1585 SE:s hustru Karin Ivarsdotter AVLIDER och begravs i Botkyrka i Olivebladska graven bredvid sin första man och fader. Sönerna Ivar och Måns Klemetsson (adlad Oliveblad år 1586) gör anspråk på gårdarna. De får efter vissa besvär Smista till Ivar och Wårby till Måns. Den 7/4 1585 får de kronobrev på förläningarna.
1585 23/4 kom SE till h. Karl i Örebro där han var med hustru och tre döttrar varav en nyfödd.
1585 8/9 får SE en likvärdig förläning, sex gårdar i Daga härad (dvs Hjelminge gård samt 2 gårdar i Gåsinge socken, en gård i Kattnäs sn och 2 gårdar i Näs, Björnlunda sn, allt i Södermanlands län, utav h. Karl (se kortreg. i RA/KA Söderlund 1586/14).
1585-86 Syns SE:s handstil på många handl. i h. Karls registratur t ex bara i december 1585 i 54 akter.
1586 8/1 kom SE till mig (i Nyköping) enl. h. Karls ”Calendaria Caroli” (tryckt 1903).
1586 Kort efter Jocob Andreas bok ”Solida refutatio….” utgivning detta år köper SE denna bok (år 1586 en SE:s anteckning). Det är en polemik mot calvinism. (Finns i Våsterås stiftsbibliotek arkiv).
1588 23/5 kom SE till h. Karl i Örebro (Lasse Västgöte och Håkan Larsson reste samma dag). Dagarna innan hade h. Karl börjat med diet ”Gud låt det ha skett i god tid”.
1589 15/7 kom SE, Libert Råberg, Urfel Ryning och Mikael Olsson till h. Karl i Eskilstuna. 18/7 drog SE och Mikael Olsson till Nyköping.
1589 29/7 mellan kl. 05-06 avlider h. Karls hustru Maria i Eskilstuna.
1589 SE:s syster Gaudelinas man, Olof Staffansson-Bellinius, blir biskop i Västerås. Han avlider 15/5 1618.
1590 18/8 SE är bisittare i rätten i Stockholm med. h. Karl, Claes Flemming, Bengt Ribbing samt 11 andra personer.
1591 H. Karl gifter om sig i augusti med Kristina av Holstein, bröllop i Nyköping.
1591 SE satt i rätten med 16 andra och dömde.
1592 19/1 SE, bisk. Petrus Jonae och sekr. Nils Jönsson får i uppdrag av h. Karl, att göra en omfattande översyn av skolväsendet i hela stiftet. De fingo fullmakt att examinera i såväl Strängnäs, Nyköping som Örebro.
1592 12/6 kom till rätten i Stockholm, Tönies Bösskytte och erkände att han sålt ”till h. Karls sekreterare erlig och welaglet” SE ett stenhus vid Gråmunkegränd näst ovan Erik Nilssons hus för 714 daler pluss en vängåva på 60 daler. (St. Eriks Årskrön.1919).
1592 12/6 kom till rätten SE och begärde stadsbrev på Gråmunkegränd köpt av 1. Bösskytte (ovan) men Henrik Simonsson ansåg att hustrun hade bördsrätt till huset (kunde ej bevisa detta) SE lade upp fredsschilling och fick sitt stadsbrev.
1592 8/7 kom till rätten SE och styvsönerna Ivar och Måns och meddelade att de träffat överenskommelse om morsarvet i Nyköping, både fast och löst gods ”kvit och fri för alle eftermaning” (tydligen med handräckning inför rätten).
1592 17/11 avlider kung Johan. 18/11 kom h. Karl till Stockholm. 26/11 kom greve Johan och Cristoffer af Friesland till Stockholm, 28/11 kom SE och Nils Jonsson till h. Karl.
1593 SE drog sig tillbaka från aktiv tjänst, blev benådad med ett hemman ej långt från Västerås (ej klart var).
1593 23/8 donerar SE 12 volymer 1500-tals böcker till Västerås domkyrka med förbehållet, att hans hustru Elisabeth (nu alltså gift 2:a gången), skall ha rätt att taga de böcker på svenska och tyska som hon vet att SE avsett för hemmet. Undertecknat med namn och sigill.
1593 4/10 var påvens legats utskickade tjänare hos h. Karl i Stockholm i närvaro av SE, Urfel Rining och Libert Råuers.
1594 SE:s syster Birgittas son Elaus Terserus, (även han en tid kungl. sekr.) blir rektor i Västerås.
1594 SE:s syster Gaudelina avlider i Västerås. (maken är biskop där).
1595 Avporträtteras SE (den första icke adlige) av B. von Uther. Målningen med text finns nu på Skoklosters museum. (gm försorg av u. t. blev den gamla latinska texten för första gången översatt år 1995).
1595 Kvarstår SE i kungl. beställningsregistret och äter någon gång vid kansliets hovutspisning.
1597 Ger SE 94 fina gamla böcker till Strängnäs domkyrka, ”vara de till skolstugan knutna prästerna till en hjälp i deras studier” (4 böcker finns kvar).
1599 Våren, avslutar SE ”Någre fragmenta och så stycker af de ärneder och saker som från anno 1556 till 1580 under kon. Gustafs, kon. Erichs, kon. Johans och kon. Carls regemente passerade äro, ihop dragne av Sven Elofsson. 116 sid. fol. von Stiernman har i företal till en annan bok om k. Johan, gett skriften namnet ”Paralipomena”, vilket blivit dess använda namn. Olof Celcius anför ”at intet annat upteckna, än det han med egna ögon sedt och erfarit”. I förordet skriver SE….”efter sjukdom förlidna vinter är då synen något ljusare än förr” … ”min ålderdoms sista dagar…” Han var då 65 år. SE åberopar i boken, sid 167, ett traktat efter Riksdagen i Stockholm juli 1599.
???? AVLIDER SVEN ELOFSSON. Hans närmaste anhörig utöver hustrun är häradsskrivaren Lars Eriksson (död 1620) drottning Kristinas d.ä. skrivare och betjänt på Tynnelsö gård, fader till Erik Larsson-Runell, adlad Palmsköld, fick boken Paralipomena, f v b. Lars Erikssons hustru kom från en lagmansgård i D-län samt södra Norrland tillhörande släkten Bureus.
1604 29/5 på slottet i Stockholm talar k. Karl IX personligen med domprosten i Västerås Jonas Andreae Jemtius (Jon Andersson) om en blivande förläning ”it ängh som Sven Elofsson haft haffuer”.
1604 10 och 17/11 kom till rätten i Stockholm styvsönerna och yrkade på någon kompensation av Henrik Henriksson, för en fastighet i Uppsala, som SE:S 1:a fru Karin sålt till Johannes Henriksson (död 1592, som k. Johan sände för att vakta – förgifta – brodern Erik i Örbyhus 14 dagar efter uppdraget dog Erik). De pengar de fått var ”ont mynt” och tydligen fanns nu en chans till mera pengar. En sedel skriven av SE åberopades.
1604 10/11 beskrivs av k. Karl i text om kronans äng m m i Västertärnaby, Kumla socken som SE ”hafft haffuer”.
1606 Sålde änkan Elisabeth SE:S stenhus Kifuenäbbenn uti Gråmunkegränd i Stockholm anmält 13/10, 20/10 och 3/11 enl. Stockholms stads tänkebok del.6 (det var den tomt där nu Riddarhuset står).
TRYCKTA KÄLLOR:
PARALIPOMENA (Handl. rörande Skandinav. historia del. 11-12)
DELSBOA ILLUSTRATA, 1736 (tryckt 1764) av K N Lenæus
RIKSKANSLIET I SVERIGE 1560-1592 av Ivan Svalenius
JOAHN III KRÖNIKA, sammanfattn. Agdius Girs, tryckt 1745
KUNG GUSTAFS REGISTRATUR åren 1521-1560 Nr 29 sid. 455 (RA)
HANDLINGAR RÖRANDE SV. INRE FÖRH. UNDER K.GUSTAF l, 1:bandet
CALENDARIA COROLI IX 1581-1597 O. 1604-1609
SV . BIBL. O. EX LIBRIS, uppl. 2:1 av Carlander
EN SVENSK FURSTES BRÖLLOP I HEIDELBERG 1579, Sv.Historisk tidskrift 1881
DEN CIVILA LOKALFÖRVALTNINGEN I SV. 1523-1630 av J A Almquist
GEORG NORMAN, akadem. avhandling av Ivan Svalenius
KARL IX SOM TEOLOG OCH RELIGIÖS PERSON av Herder Block 1918
ERIK XIV, BIOGRAFI av Erik Andersson
STOCKHOLMS STADS TÄNKEBÖCKER (RA)
HANDLINGAR RÖRANDE SKANDINAVIENS HISTORIA (utöver 11-12)
COLLEKTANENA HISTORIA, 8 TOMEN, Linköp.bilbl.handskrift del 1.
VÄSTERÅS GENOM TIDERNA 1500-1600 av Kj. Kumlien 1971
VÄSTERÅS DOMKYRKAS BIBLIOTEK ÅR 1640 av P O Dalekarlus
KORT HISTORIA ÖVER KUNGL.GYMNASIET I VÄSTERÅS av J H Schröder
BIBLIOTHECA HISTORICA, av C.G. Warmholtz 6:e delen, sid. 33, 91 och 114-115
STRÄNGNÄS STIFTS HERDAMINNE av Collmar, del. 2. sid. 99.
STRÄNGNÄS STADS HISTORIA, sid. 684
BESKRIVNING ÖFVER KUMLA SOCKEN av L F Kihlman 1828
FINLAND UNDER STRIDERNA MELL.SIGISMUND O. HERT.KARL av H. Sommarström
VASARENÄSSANSENS PORTRÄTTKONST
MÅRTEN HELSING, av Ivan Svalenius SBL 26,
KUNG ERIK OCH HISTORIESKRIVARNA av Fr. Winblad von Walter
BILDER, del. 1 av S.Kraft / H.Seitz (Kungl.livrustkammaren)
SVENSKA BIBLIOTEK av C M Carlander, 1902, del 2:2 sid. 807
HANDLINGAR TILL SVERIGES REFORMATIONS OCH KYRKOHISTORIA band 1 s.322
SVENSKA FOLKETS UNDERBARA ÖDEN av C. Grimberg, del 2
SVEA RIKES HISTORIA av Olof v. Dahlin
SVENSK HISTORIA, av Alf Henriksson
HISTORIEN OM SVERIGE av Herman Lindkvist
SVERIGES HISTORIA del. 4 av Otto Sjögren
SVENSK UPPSLAGSBOK
NORDISK FAMILJEBOK
SVENSKT BIOGRAFISKT HANDLEXIKON av Herm. Hofberg, 1873-76, sid. 296
SVENSKA MÄN OCH KVINNOR
SVENSKA FOLKENS HISTORIA av H Almkvist, band 2. 1916
STUDIER RÖRANDE VASATIDENS LÅGFRÄLSE av H. Gillingstam
STRIDEN KRING KALVINISMEN I SVERIGE UNDER ERIK XIV av Sven Köllerström, 1935
GUSTAF WASA av Sven Vikberg, 1945
SVENSK KONST av Andreas Lindblom
ILLUSTRERAD SVENSK LITTERATURHISTORIA, 3/171
KARL ANDERSSONS ADLIGA ÄTT – OLIVEBLADS VAPEN av Pontus Mörner
BIBLIOTEKENS HISTORIA av C G Warmholtz 1791, sid. 91
UPPSALA MÖTE 1593 av E J Holmberg, 1893 (SE ej direkt nämnd)
SWEA OCH GÖTHA HÖFDINGAMINNE, av And. A. Stierneman, tryckt 1745
GUSTAF I:A HISTORIA av Olof Celcius (von Celsi) tr. 1753, 2 delar, 891 sid.
RERUM SVECIA HISTORIA av Johan Loccenius
MONOMENTA QUEDAM PALMSKIÖLDIA (1707) av Joseph Thun
SVERIGES HISTORIA av G. Starbäck ERIKS KRÖNIKA, 1919 s. 117
LINKÖPINGS BIBLIOTEKS HANDL. 1:a del. 1793 av J H Lidén
24 jan 2019 Kjell Grönberg
Ringvägen 27
820 60 Delsbo
070/311 2412
kjellgronberg34@gmail.com
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62