Dellenportalen har samlat ihop fakta från intervjuer, böcker och i olika arkiv om kraftkarlar. Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.
Följ oss på Facebook, och dela gärna den här sidan med dina vänner
Gillar du den här sidan, glöm då inte att klicka på Gilla-knappen. Tack!
Var den här sidan intressant? Glöm då inte lägga den bland dina favoriter.
Har du en egen hemsida får du mycket gärna länka till oss
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du söka vad du vill i det här dokument.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
Erik Persson – atleten från Bjuråker
75-årige Erik Persson framför sin stiliga prissamling
Tidningsbild. Malmberget 1907. Från vänster är tyngdlyftarna ”Erik Persson”, ”tjocka Lindkvist”, Bryggar-Emil, okänd, Olsén.
Se bilder på atleten I Gällivares trakter, Erik Persson, på You Tube
I Bjuråker var Erik Persson känd som atleten.
På 40-talet ingick han i dragkampslaget för Bjuråker.
(43E2) Erik Persson föddes i Hassela 1885 och var två år när han kom till Born i Bjuråker där han växte upp.
Från det att Erik var 15 år slet han som en hel karl och bar järn 12 timmar om dagen vid smedjan i Strömbacka. När han var 17 flyttade han med familjen till Malmberget för att bli gruvarbetare.
1907 kom en cirkus till Malmberget där världens starkaste man uppträdde.
200 kronor utlovades till den som kunde lägga ner den väldige bjässen. En utfästelse som cirkusdirektören fick ångra när Erik kastade jätten i golvet.
1907 var Erik med och bildade brottningsklubben i Malmberget. Under ungdomsåren uppträdde Erik som atlet och elitbrottare. En stor prissamling visar hans överlägsna framfart. Han gifte sig med Helga Jansson från Gällivare som i unga år uppträdde på cirkus i trapets och som lindanserska.
Efter en tid övergick Erik till sjömansyrket och 1922 avlade han examen i Härnösand och fick skepparbrev. Han hade då seglat på många av jordens hav och varit med på många spännande och dramatiska upplevelser.
1924 bosatte han sig med hustrun Helga och barnen i Björsarv. Under 15 somrar var han kapten på ångbåten Tamm som trafikerade Dellarna. 1954 sålde de torpet i Bjuråker och flyttade till Trogsta i Forsa.
1972 flyttade paret in i en pensionärslägenhet i kyrkbyn i Bjuråker. Erik avled 1973 och hustrun Helga avled 1980
De fick sex barn: Clary 1906, Evald 1913, Helge 1915, Vera 1917, Millard 1924, Harry 1928.
Stor-Mörken
Jonas Larsson- Mörk.
Stor-Mörken vid sitt hem i Johannesberg 303. Husets vackra ytterdörrar kommer från Delsbo gamla tingshus.
Hudiksvalls Tidning 2 oktober 1928 Mörks 75 årsdag.
(8B14) Jonas Larsson – Mörk föddes på Alsjövallen i Bjuråker 22/9 1853. Där växte han upp, blev stor och stark. Han gifte sig den 2/11 1886 med Brita Nilsson f. 21/4 1862 från Sjömyra 9, i Delsbo. Frånskilda 1905. Barnen, Anna Margareta f. 1887 och Lars Johan 1891. Jonas Mörk avled 30/7 1936.
Jonas Mörks vackra hus ägs nu av hans barnbarn Margit och hennes man Helge Björk.
Vid 18 års ålder tog han ett bolagshemman, Lia 6, på arrende och bodde där till han 1886, då han köpte hemmanet Kalv nr 9 i Järvsö, dit han flyttade och där han ingick äktenskap. Där bodde han tills han år 1897, genom den på sin tid omtalade Järvsöligan, störtades i eländet.
Han hade ådragit sig ligans misshag och skulle därför tillintetgöras. Detta lyckades dock inte, men enligt Mörks utsago var det nära mer än en gång.
J L Mörk är numera boende i Johannesberg i ett eget av honom själv uppförda idylliska hem, som han kallar paradiset. Här bor Mörk ensam och allena. Jag kliver in och står öga mot öga med åldringen.
Men vilken åldring!
En rese, en slagbjörn, mot vilken undertecknad, som dock vad storleken beträffar, är fullmåttlig, föreföll så obetydlig som helst. Jag räckte fram min hand, och den bokstavligen försvann i hans, och jag är säker om att det funnits god plats där även för min andra hand. Stor och bred och väldig är han, gamle Mörk. Och hans krafter har varit därefter.
Enligt Fredrik von Walter lär Mörk under sin krafts dagar ha lyftat fyrahundra kilo. Slut citat.
Atleten och brottaren L E Bergman
HT 29 januari 1942, saxad intervju från 60 årsdagen
(37T1) Stationskarl Lars Erik Bergman född i Ljusdal 29/1 1882. I 20 årsåldern kom han upp till Östersund, där han stiftade bekantskap med cirkus Mattsson, som hade rest sitt tält på Sjötorget i stan.
De gick så till, att cirkusens dragplåster var den urstarke ”Sala – Eriksson”, som inom parentes sagt var landets styvaste tekniker i mellanviktsklassen, utmanade vem som helst i publiken till en match i grekisk-romersk brottning. Den som kunde stå på benen i 10 minuter mot honom skulle få 50 kronor.
Tjugoåringen från Ljusdal klev då fram och stod i hela 25 minuter mot den rutinerade västmanlänningen. ”Sala-Eriksson” blev nu mycket intresserad av den starke hälsingen och erbjöd sig instruera honom i fortsättningen.
Bergman antog erbjudandet och följde sedan med cirkusen lite här och där i Norrland.
Även sedan han 1910 blev ordinarie vid järnvägen i Ljusdal uppträdde han på bl. a. marknaderna i Hudiksvall. Han gav då även uppvisning i atletiska kraftprov.
Han bröt vanliga ”Nävla-hästskor” med tänderna, liksom hans tänder också voro kraftiga nog för att böja 1,5 tums järnstänger krokiga. I vanlig brottarbrygga kunde han låta 4-5 man stå på bröstet och samtidigt pressa upp en man med händerna, samt i ”brygga-ställning” med en träbrygga över sig bära upp 12 man.
Ett verkligt kraftprov mot 10 man på vardera sidan om sig, dragande i rep från Bergmans båda armbågar. Han drog också ledigt upp sex man med tänderna, liksom han med lätthet lyfte 5 sammanbundna män om vardera 75-80 kg. med en arm över huvudet. Den prestationen hörde till Bergmans bästa praktnummer. Bergman vägde på den tiden cirka 85 kg.
1912 var den kände Brazil Jack med sin cirkus London på Ljusdals-besök. Med på cirkusen följde en jättelik dansk på 130 kg, som utmanade vem det vara månde till en match. Bergman som då vistades hemma i sin födelsesocken, gick upp mot dansken och fällde honom efter en kort stund. Det fanns emellertid ingen mattdomare och Bergman fick därför fortsätta i hela 40 minuter mot dansken trots att publiken buade och ropade att Bergman hade vunnit.
Knappast någon av ortens folk har fått pröva på Bergmans brottarkrafter. En kväll kom det emellertid ett par lätt berusade bjuråkersbor till Delsbo järnvägsstation och sökte efter en lämplig person att pröva sina just då mycket förnämliga kroppskrafter på.
De såg då en kortväxt och till det yttre oansenlig man stå vid stationsknuten och den dök de på. Affären blev kort. Den ene mannen kastades mot väggen med en väldig fart och föll ihop åtskilligt vimmelkantig, medan den andre beskrev en saltomortal i jämnhöjd med stationstaket och försänktes efter nedslaget för en stund i drömmarnas rike.
Säkert hoppar dessa personer inte på förre stationskarlen Lars Erik Bergman i Delsbo en gång till.
Slut citat.
Uppgifter ur Delsbo släktbok:
—37 T 1—
(X27) Lars Erik Bergman, * 29/1 1882 i Ljusdal, Gävleb. G. 12/4 1908. Infl. fr. Forsa 1919. Stationskarl. Bos. i Ede 125, Delsbo. † 6/11 1960.
(X8) Anna Katrina Norin, * 23/1 1886 i Forsa, Gävleb. †17/10 1969.
Anna Margreta * 20/3 1904. Utfl. t. Forsa 1929
Lilly Viktoria * 16/12 1907. Utfl. t. Söderhamn 1946
Signe Johanna * 6/6 1909 30T36
Anny Elisabet * 9/5 1912. Utfl. t. Hudiksvall 1935.
Atleterna Aspling
I Bällingsmyra i Gnarp föddes en av världens starkaste personer – Anton Aspling
Anton Aspling framför ett av sina gamla träningsredskap.
Tidningsbild ur Sundsvalls Tidning 1997
Atleten Anton Aspling föddes 17/10 1884 i Bällingsmyra i Gårdsjön i Gnarp. Han avled i Sundsvall 23/8 1964. Hans far hette Anders Petter Aspling född 1839 i Njurunda. Modern hette Britta Kajsa Wallström född 1841 i Njurunda.
Deras barn:
Marta Amanda 1871
Brita Kristina 1874
Anna Albertina 1877
Katarina Andrietta 1879
Anton Petter 1884
Ida Olivia Adolfina 1887.
Anton Aspling som världens starkaste man. Han föddes 1884 i Bällingmyra i Gårdsjön. Där bodde han till sin död 1964.
HT den 22/2 2000
Anton Aspling hade världsrekordet i fingerlyft. På ett enda finger (långfingret) lyfte han 230 kilo.
Anton Aspling reste runt och uppträdde i USA, Kanada och Mexiko under artistnamnet The Swedish Bear. Under sex år prövade han lyckan på andra sidan Atlanten genom att med handen slå spikar genom tjocka plankor, räta ut hästskor, lyfta hästar och bilar och utföra andra atletiska kraftprov.
Hans som Kalle har skänkt priser och andra saker efter fadern till hembygdsföreningen i Gnarp, säger Kalles son Lars, som har sin farfars scenkostym i sin ägo.
Utav Anton och Ida Aspling fyra pojkar, blev det yngste sonen Kurt som mest kom att efterlikna sin far. Han fick därför redan som liten börja träna på flera övningar varje vecka, säger han i en tidningsintervju.
Kurt Aspling föddes i Sveg 27/2 1917. Även han blev atlet och kraftkarl.
Redan som 16 åring skrev tidningarna om honom.
”Kurt Asplings kraftprov stod på gränsen till det otroliga. Hans bästa prov var när han slog en spik genom en tretumsplanka som hängde fritt i luften. ”Alltså inget motstånd och ändå körde han spiken igenom”, Skrev Nya Dagligt Allehanda.
”Blond jätte på 16 år slår spik med handen. När man tar honom i handen så känns det”, skrev Stockholmstidningen.
”Han har sin pappas seniga muskler och förbluffande styrka”, skrev Idrottsbladet
Saxat ur ST 24/8 1997
När Kurt skulle debutera som tyngdlyftare gick det snett.
Junior-SM skulle gå i Stockholm säger Kurt. Jag åkte ner för att få vara med. Eftersom jag inte hittade i storstan hade jag avtalat om att någon skulle möta mig vid stationen.
Men ingen mötte och eftersom klockan var närmare tolv på natten gick Kurt och lade sig på en parksoffa för att sova. Han ville vara utvilad inför tävlingarna. Efter en stund väcktes han av två poliser som tyckte att han skulle gå hem och lägga sig istället.
Men sa Kurt, jag kommer från Sveg och hittar ingenstans i Stockholm. Jag måste få sova för jag skall vara med i på junior-SM i tyngdlyftning i morgon.
Poliserna var förstående och tog 16-åringen med sig till stationen där han fick en tillfällig brits. På morgonen skjutsade man honom till tävlingarna.
Då kom chockbeskedet. Kurt proffsförklarades. – Och jag visste inte ens vad ordet proffs betydde, skrattar han. Man hävdade att han tillsammans med sin pappa hade uppträtt mot betalning flera gånger.
Så tävlingarna genomfördes utan den urstarke norrlänningen.
Killen som vann och blev svensk juniormästare lyfte 92 kilo.
Efter tävlingen var det en del upprörda känslor över att Kurt inte fick vara med och publiken tyckte att tävlingsledningen åtminstone borde ge Svegynglingen en chans att visa upp sig utom tävlan. – Då beordrade jag upp 100 kilo, säger Kurt. Gick upp och lyfte stången tre gånger i rask takt. Bara för att visa liksom.
Året är 1936. När Kurt var 18 år var han Sveriges näst starkaste man i fingerlyftning, bara hans far var starkare. Kurt lyfte då 140 kg en prestation han senare ökade på till 180 kg.
I mitten av 30-talet flyttade familjen Aspling från Sveg till Sundsvall, där modern Ida hade köpt café Cecil på köpmangatan. För Kurt började nu karriären som kraftkarl på allvar. Nu åkte han runt och visade upp sig på festplatser och i folkparker.
Senare kom han att äga och driva hotell Continental i Sundsvall.
Kurt Aspling avled i Timrå 25/12 2001.
Kurt Aspling 80 år på sin gård i Lunde i Timrå. Tidningsfoto av Linus Wallin Sundsvalls Tidning
Annons införd i Hudiksvalls Tidningen den 20 januari 1916
Lington – järnmannen från Tolsta
Tidningsbild från HT 31/1 1981. Bild från översvämningen 1916
Saxat ur HT 5/2 1983. Reportage av Lennart Ersson /Staffan Andersson
74 år fyller han nästa gång, den forna atleten eller ”Järnmannen” som han kallades när han uppträdde på marknader och varietéer när det begavs sig på tjugo och trettiotalet. Numer framlever Olle Löjdström sina dagar som nöjd pensionär tillsammans med sin Karin på hennes fädernegård i Tolsta.
Det har funnits gott om kraftkarlar i den Löjdströmska släkten. Fadern Erik Löjdström, var också atlet och reste omkring och var ”stark karl” på cirkusar och varietéer. Han reste till och med över till staterna för att visa upp sin styrka.
Namnet Löjdström förknippas emellertid främst med plåtslageri i Hudiksvall.
Pappan Erik var plåtslagerimästare och det yrket gick i arv till sönerna.
Olle ärvde också faderns enorma råstyrka och dessutom intresse att lära sig sådana konster som att slå knut på en eldgaffel, riva upp hästskor och linda stångjärn runt benet och andra välkända styrkeprov.
1928 stannade han två månader på nöjesfältet i Stockholm. Han var också på marknaden i Kivik. 1929 uppehöll han sig hela vintern i trakten kring malmfälten i Lappland.
Några sporadiska uppträdanden har det blivit även på senare år. 1954 uppträdde Olle på Tjalles revy på marknaden i Hudiksvall tillsammans med bland andra Plantan Örn.
Den sista uppvisningen kom lite i ohappa när han hade fest för pojkarna häromsistens. De tråkade Olle och tjatade och till slut gav han med sig och det visade sig att takterna sitter i.
Då var det mamma Karins sista eldgaffel som strök med och blev till en knut på gammalt känt manér.
Fortfarande har Olle kvar en affisch från 1929 på vilken hans porträtt har huvudplatsen och där man ropar ut i stora bokstäver:
Järnmannen nutidens Simson
Den berömde atleten och Järnbrytaren Olle Lington
Tidningsbild på Olle Lington från 1983, av Lennart Ersson och Staffan Andersson
Lington var Olles artistnamn. Det hade han tagit efter fadern. Hur denne kom fram till namnet Lington är också en poäng. Det är en sammansättning av Ling efter Per Henrik Ling, gymnastikens fader, och ton efter viktmåttet. Det var alltså en syftning på styrka och smidighet.
Olle blev änkling 27/3 1991 och avled själv året därpå, den 31/7 1992
”Månsens – Johan” – Kraftkarl från Finflo
Avskrift ur Hälsingtuna Hembygdsförenings tidskrift ”Tuna-Kajan” år 2010
Johan Eriksson föddes i Hallsta 1864. Föräldrarna var jordbrukare. Efter storskiftet fick familjen flytta till Lövänge, där mangårdsbyggnaden timrades upp 1875 och övriga byggnader året därpå.
Redan som 10-åring fick Johan delta i på gården förekommande sysslor.
Johan började skolan vid 13 års ålder och efter fem terminer om vardera fyra veckor, ansågs han fullärd för sin livsuppgift.
Johan ryckte in i militärtjänst till Mohed, som varade i 15 dagar. Han var känd för sina väldiga kroppskrafter. Det ville sörhälsingarna testa, så han utsattes för en batalj som han sent skulle glömma. Själv är han av den uppfattningen att han ådrog sig en skada, som gjorde honom oduglig som krigare och han befriades från andra årets övningar på Mohed.
Den skada han ådrog sig vid denna uppgörelse, bestod i en njurskada och därmed åtföljande äggvitesjukdom. Läkarna på lasarettet dödsdömde honom, men Johan åkte hem och levde på vegetabilisk kost och det hjälpte honom att bli frisk.
Johan gifte sig med Jenny från ”Måses” i Finflo och efter flytten var tilltalsnamnet alltid ”Måses-Johan”. Familjen fick två döttrar och en son.
Vid ett tillfälle då familjen skulle fotograferas, råkade makan Jenny att blunda och kommentaren från Måses-Johan blev: ”Se ut som folk du med”. Måses-Johan var känd för att arbeta mycket hårt. Vid skörden hade två kvinnor fullt arbete ”att ta upp säd” efter Johan. Men efter mycket hårt arbete kunde Johan sova ut eller ta ledigt någon dag.
Hans styrka var omtalad.
Vid ett tillfälle skulle han tävla mot några ungdomar. Han fyllde en madrass med två och en halv tunna råg, vägde ungefär 300 kilo som han bar omkring. Det var ingen annan som klarade av detta kraftprov.
Vid ett tillfälle skulle Johan köpa en spis från Sjökvists i Sanna. Fyra man lyfte upp spisen på Johans rygg och kommentaren från Johan att ”häng på nu pojkar fån Ni åka”. Spisen kom hem till Finflo på Johans rygg.
Hälsoprogrammet utöver sin vegetariska mat, var att ta en kall dusch varje kväll innan nattens vila. Grannar kunde berätta att de kunde se Johan gå ut till ”fäjset” i nattskjortan för att ur en vattentunna ta sig en kall avrivning.
Även vintertid pågick denna procedur. Johan tog även snöbad, innebärande att han rullade i sig i snön. Han berättade själv att han vid över 80 års ålder rullat sig i snö när termometern visade minus 20 grader.
Måses-Johan var en trogen kyrkobesökare. För att inte slita på byxbaken, lade han sin näsduk på kyrkbänken innan han satte sig.
Johan avled 1952 nära 88 år gammal.
Källor: Intervju i HT
Berättare Ivar o Karin Brolin
Foton lånade av Karin Brolin
Av Erik Larzon
I anledning av att den här artikeln blivit uppmärksammad av Jakkin Wiss tänker jag berätta att min far, Johan Jonsson utfört ett spektakulärt kraftprov när han lyfte den s k hejarkulan som finns i Movikens masugn.
Johan Jonsson (1900-1976) var en lugn och trygg bonde (till 1947) med glimten i ögat, som knappast pratade om sig själv eller andra. Att han var stark fick jag ju själv uppleva och även höra från andra, men att han lyftat den där kulan tyckte han kanske själv inte var så märkvärdigt.
Efter hans död berättade någon han hade lyftat en järnkula som fans i Movikens masugn. Vid ett besök i Movikens masugn, troligen var det i slutet av 1970-talet, kunde guiden där, Oskar Djurman både visa mig järnkulan och bekräfta att detta hade han själv sett med egna ögon, som han sa. Vi var jämnåriga din far och jag, berättade Oskar Djurman och vi gick i skolan tillsammans i alla år.
Oskar Djurman hade själv arbetat i masugnen ända fram till dess nedläggning 1937. Han var en allmänt betrodd och respekterad person, så det finns ingen anledning att tvivla på hans ord.
Jakkin Wiss skriver 12 feb 2018:
Jag är en cirkusartist, författare och amatör-strongman.
Det var med stor glädje jag läste din artikel om forna svenska kraftkarlar!
Jag har precis påbörjat arbetet på Projelt Stenfolket där jag skall katalogisera, berätta om och filma dessa stenar och andra kraftprov.
Mer info om Projekt Stenfolket finns på www.stenfolket.se
Det här är den så kallade hejarkulan i Movikens Masugn. Ingen vet vad den väger men man tror att den väger omkring 300 kilo.
Sommaren 2018 kommer Jakkin Wiss till Moviken för att visa att även han kan lyfta den här kulan. Vi hälsar Jakkin välkommen och önskar honom lycka till.
O.B.S. Midsommar 2018, Jakkin Wiss svarar inte på mejl, vad hade hänt?
Till slut fick jag veta att det finns alltför många påstådda styrkelyft runt om i landet att han tyvärr avslutat sitt projekt.
Johan Jonsson och undertecknad 1962.
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62