I nästan 20 år var Tåparken ett begrepp i Nöjesvärlden i Hälsingland.Hjälp oss dokumentera platsen ännu bättre, med mer information och fler bilder
Se film från Tåparken, den lilla snutt som finns kvar.
Se festplatsen Svenssons Park.
Se festplatsen Ofärne.
Se festplatsen Björsbo.
Se festplatsen Hallbo.
Se festplatsen Dellenbaden.
Se festplatsen i Moviken.
Se andra festplatser i Dellenbygden.
Läs om festarangören Martin Tapper som däckmatros på af Chapman
Följ oss på Facebook, och dela gärna den här sidan med dina vänner
Om du gillar den här sidan, glöm då inte att att klicka på Gilla-knappen. Tack!
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
Ekonomisk karta från 1950-talet
Tåparken 1937 med Gösta Bodin, lyssna
Här kan du se filmen från Tåparken
TÅPARKEN
Säg Tåparken,
till en medelålders dellenbygdsbo och du får höra en historia om fantastiska attraktioner, enastående artister, cyklande besökare, eldar, marschaller, fyrverkeri mm. Och alltid får du höra
”Tänk va’ mycket roligt vi hade där”
Tåparken i Bjuråker,
1 km väster om kyrkan, var en i sitt slag en enastående festplats och unik. Den utgjordes av en björkbacke (ca 2 hektar stor) som sluttade ner mot Norra Dellen. Stenig och gropig var den, men utsikten ner mot sjön var vacker.
Den användes också som ko- och hästhage och eftersom den låg bakom en ladugård så märktes ofta lukten av lantgård. Men vad gjorde det? Här samlades tusentals besökare och trivdes och trängdes.
I nästan 20 år var Tåparken ett begrepp i Nöjesvärlden i Hälsingland.
Under åren 1936 -1954 uppträdde en mängd världsartister i lilla Bjuråker. Vem minns inte Sarah Leander eller Evert Taube, Alice Babs, John Botvid 1944, och Delta Rythm Boys m. fl.
Vilken upplevelse det måste ha varit för dessa berömdheter att komma till Tåparken från stora nöjes etablissemang i t. ex. Stockholm, Berlin och London.
Parken,
började användas som festplats redan 1928, då SLU anordnade sina sommarfester där. Ägaren Gunnar Persson upplät området gratis, en dansbana byggdes och efter hand en liten kiosk och lotteristånd. Till sommarfesterna kom ett hundratal av bygdens ungdomar. 1934 -1935 låg dock verksamheten nere.
1936,
blev året då parken fick ett helt nytt utseende. Joel Öhrn, alias ”Micado” tog över och startade sina fantastiska fester. Joel Öhrn var affärsman och nöjesarrangör. Han startade även ljusfabriken i Delsbo (se Delsbo 1900- talet). Bjuråkers Sportklubb och senare Bjuråkers Bygdegårdsförening som då stod som arrangörer. Kommer ni ihåg ”Glada Paraden”? Med 1000-tals eldar, marschaller, blommor och ett sprakande fyrverkeri. En avslutning på sommarfesterna som blev något av ett kännemärke för Tåparken.
En tidningsbild från en festdag i Tåparken.
Joel Öhrn,
gjorde om den enkla parken till ett nöjesfält. En gammel-dansbana uppfördes, en utescen, flera kiosker för lotterier, luftgevär, chokladhjul, pilkastning, korthjul, 21, mat och serveringstält och brygga. Strax innanför entrén ställdes en liten ”lekstuga” som användes till sekretariat. En originell entré byggdes upp i masonit. Den gjordes som en borg och uppe på tornen stod häroldrar eller musiker och spelade när festerna började.
På borgen ovanför entrén kunde artister och besökare välkomnas så här pampigt.
Publik,
strömmade till från när och fjärran.
Cykelparkeringarna var överfulla. Jonas Eriksson och Bertil Sundberg tog 25 resp. 50 öre för cykel och motorcykelparkering. Bussar gick från ett 10-tal platser runtom i Hälsingland.
Passagerarbåten Dellenita avgick från Norsbron i Sunnansjö varje festdag. Tältplatserna runt festplatsen var överbelagda. Bilarna var få under kriget, men taxi med gengasdrift körde i skytteltrafik.
Dellenita på väg under bron vid Norrboån
Passagerarflygningar började man redan med 1937.
Anita Kittner. Bild ut boken: Kyrkbyn och Tå
Det mest originella,
och speciella med Tåparken var ändå det fantastiska artistuppbådet.
Än i dag pratas det i bygden om Anita Kittner. Två gånger besökte hon Bjuråker, dels under kriget och sen strax efter (1946). Från en 20 m hög mast dök hon ner i en två meter djup vattentunna. Ett hissnande skådespel som varade bara några sekunder men som var nervkittlande. En vindpust och hon kunde missa, eller en liten felbedömning av vattenytan och hon dök för djupt. Enligt rykten omkom Anita Kittner under en föreställning i Tyskland efter sitt Tåparken besök. Detta dementerades dock av Martin Tapper. Att fylla och tappa ur den väldiga vattentunnan hade sina poänger. Ca 20 000 liter rymde den och när den skulle fyllas anlitades brandkåren efter hopplösa försök med langning från Dellen. Vid urtappning hände obehagliga saker för kiosker och tält som låg nedströms. Bl. a. blev Mittådalslapparnas tält vid ett tillfälle helt översvämmat.
Att räkna upp,
alla attraktioner och artister som besökte Tåparken skulle bli för långt. Dock måste Sarah Leander nämnas. 1953 besökte hon parken och hon var veterligen den ende artisten som fick åka bil (limousin) ända ner till dansbanan. Måhända var det för stenigt eller smutsigt? 5 000 kostade hennes uppträdande och Martin Tapper måste denna gång höja inträdet till 3 kr för att täcka kostnaderna.
Evert Taube och Povel Ramel, besökte båda Tåparken, samma helg, midsommar 1948.
Edvard Persson var där två gånger -43 och -49, Brita Borg -49, Svend Asmussen -53, Snoddas -52 och -53, Diana Miller, Cacka Israelsson, Sonja Hedenbratt, Lisbet Bodin, Stig Järrel, Yngve Stoor, Sven Ahrefält m. fl. Där fanns kanonkungen, som med buller och rök flög iväg 40 m ur en kanon, Wilhelm Arne, dödsryttaren, Trapetskonstnärer, jonglörer. För att inte tala om alla svajmastartister och Rasini – mannen som kallblodigt riskerade sitt liv genom att slå volter med sin bil på 20 meters höjd.
Avslutad flygtur vid Tåparkens brygga
Kurt Björkvalls flygplan i Tå 1938. Bild ur Tine Hildingssons album
Vid Tåparkens brygga. Bild ut boken: Kyrkbyn och Tå
En tidig vårdag 2022 medan det ännu låg snö kvar visar platsen där båtbryggan har legat. Man skymtar kyrkan i bakgrunden.
Världens högsta svajmast, 50 m fanns där 1950.
Kinesiska akrobater. Världens starkaste man Jonny Wall lyften 20 man. Motorcyklar på lina, Niagaramännen, Motordrom. Looping med bil på 20 m höjd. Passagerarflygningar (första gången redan 1937) Helikopteruppstigningar, vattenskidåkning, dans på pråm ute på Dellen mm. Hypnositören Tornelli försatte många Bjuråkersbor i trans och fick dom att fiska på torra land, jaga inbillade fjärilar, leta myror innanför skjortan mm. Där fanns varietéer av alla de slag, ja allt som man kan och inte kan tänka sig på en festplats i glesbygd.
Ångbåten Tamm (troligen), med pråm lägger ut från Tåparken.
Vid sidan av Sarah Leanders,
besök var nog Delta Rythm Boy’s uppträdande det mest publikdragande. 1952 och 1953 gästade de amerikanska sångarna Bjuråker och drog väldigt mycket publik. I reklamen stod det att ”negrerna” t o m skulle spela till dansen.
Sarah Leander YouTube
Annons ur HT den 8 juli 1949
De flesta annonserna är så stora att de inte får plats i skannern
Vid varje fest,
var det dans på två banor och ofta spelade fyra orkestrar och bytte av varann.
Tjock Anders spelade ofta.
Gösta ”Snoddas” Nordgren, var en av de stora publikdragarna 1952.
Tidningsbild från HT:s arkiv
Annons införd i HT den 11 juni 1954
Tidningsbild på Dellenbygdens ”nöjespappa” Martin Tapper.
Martin Tapper,
som 1947 tog över efter Öhrn kom på 50-talet med en ny giv. Det anordnades skönhetstävlingar. Tusenskönan och Midsommarflickan. Segraren fick en tusenlapp plus en resa till Paris i pris, liksom den som hade röstat på rätt flicka och hade tur i dragningen. I tävlingarna ställde så många upp att deltagarna fick delas upp i flera heat. Flickorna i baddräkt fick verkligen känna på iskalla nordanvindar från Dellen. Temperaturen var nästan på noll vid finalen. En hissanordning hade ställts i ordning så flickorna kom upp direkt på scengolvet från underjorden. En skönhet från Östersund blev Tåparkens Tusensköna.
Finalisterna på parad, Tåparkens ”Midsommarflicka” 1952.
1. Barbro Åström, Gnarp
2. Karin Jönsson, Delsbo
4. Ingrid Westerberg, Bjuråker
5. Elsie Flyrén, Bjuråker
6. Margit Wetterlund, Hudiksvall
7. Marianne Helin, Sundsvall
8. Marianne Berglund, Tallåsen
9. Ulla Berg, Östersund
Tidningsbild. 9:an Fröken Ulla Berg, Östersund. ”Tåparkens midsommarflicka 1952”.
Tidningsbild. Tåparkchefen Martin Tapper gratulerar en överlycklig vinnare till 1952 års ”Midsommarflicka” – den inramade tusenlappen av ”Tusenskönan” 1952 – Ulla Berg från Östersund.
Tidningsbild på de tävlande om 1954 års Tusensköna
1) Ingrid Jonsson, Delsbo, 2) Inger Haglund, Essvik, 3) Eivor Asp, Arbrå, 4) May-Britt Ohlsson, Bjuråker, 5) Anna-Brita Nordin, Färila, 6) Alin Höglund, Sundsvall, 7) Birgitta Strid, Hassela, 8) Eivor Strandberg, Ljusdal, 9) Heldy Jönsson, Selånger.
Annons införd i HT den 1 juli 1954
Tåparken 1954. Tusensköna, vinnare av 1000 kronor blev Gunborg Jönsson, Sunnansjö Delsbo.
Tidningsbild. 1954 års ”Tusensköna” i Tåparken, 16-åriga, fröken Gunborg Jönsson, Delsbo, koras av parkchefen Martin Tapper, som hänger segerpriset den inramade tusenlappen kring halsen på den lyckliga.
På 50-talet,
anordnades också fisketävling, som var tänkt som förströelse för barn på söndag em. 50 metspön ställdes i ordning. 800 anmälde sig första gången. Det blev kaos förstås, men kul. Kalle Eriksson från Berge var en av segrarna.
Så hade man under flera år ett jippo som blev filmförevigat. Gissa vikten på grisen. En griskulting fanns i en låda på festplatsen och den som gissade rätt vikt fick ta grisen med sig hem som pris.
Den här lilla mässing skylten har troligen suttit på ett dragspel och var ett tredjepris vid dragspelstävlingarna i Tåparken 1952. Skylten upphittad av Rolf och Hjördis Fernström
Motorcykelakrobater som körde på väggarna i en stor tunna
1954 blev sista året för Tåparken.
Det var meningen att Tapper skulle köra ett 20-årsjubileumsprogram 1955 men han tvingades lägga ner verksamheten och festerna. Gagerna till artisterna hade blivit för höga, liksom lönerna till de anställda. Tapper hade ingen förening som ställde upp med arbetskraft. Publiken hade blivit bilburen och fäbodfesterna i Ofärne, Hallbo och Björsbo lockade mer och mer. På 50-talet kom också logdanserna. En epok i Bjuråkers historia var över.
Infört i Bjuråkers-blad 1990
Utgivare Bjuråkers Hembygdsförening
Av Harry Persson
Avskrift av Viveca Sundberg
När jag drack kaffe kaffekask med Evert Taube
Berättat av Martin Tapper, i Dellenmagasinet april 1996
Kaffe ”fredligt smaksatt med kron” passade den store
poeten och estradören.
Under min tid som arrangör vid Tåparken träffade jag många av den tidens estradörer – sångare, skådespelare och artister.
För Tåparken var på den tiden ett ledande nöjesfält, åtminstone i norra Hälsingland. Där uppträdde under åren de flesta svenska toppstjärnor och även många världsartister. Alice Babs, Britta Borg, Edvard Persson, Zara Leander, Snoddas, Stig Järrel, Povel Rammel, Sved Asmussen, Delta Rythmn Boys, Anita Kittner och många, många fler.
En gästartist minns jag särskilt väl – Evert Taube. Mest på grund av hans något ”annorlunda personlighet” och hans agerande i samband med sitt scenuppträdande i parken.
Evert Taube reste sällan i folkparkerna och tecknade inte gärna kontrakt genom artistförmedlare. Jag ringde därför till honom privat i samband med de årliga programsättningarna, men det blev alltid nobben. Men vid ett tillfälle påträffade jag honom i ”en något glad sinnesstämning” och då svarade han på min förfrågan; ”Visst fan ska jag åka upp och sjunga för Dellborna …!”
Vi överenskom datum och tid för hans uppträdande i Tåparken – jag tror det var nån gång i juli månad 1950. Hans gage var 500 kronor och allt fritt = resor och uppehälle. Men utöver gaget skulle jag skänka en lika stor summa till en då pågående insamling för något välgörande ändamål – jag minns nu inte vilket. Evert var nämligen en mycket generös person, vilket ibland t.o.m. vållade honom ekonomiska bekymmer. Något skriftligt kontrakt blev aldrig upprättat, utan jag fick blott förlita mig på Everts löfte.
Som vanligt ”bullrande” jag även på reklamtrumman, och dagar och nätter, och mot slutet i timmar, besvärades jag av den spännande frågan; kommer han, eller kommer, han inte?
Jodå – Evert kom i mycket god tid, ”lagom glad”, i cowboyhatt och med band i de svenska färgerna fladdrande kring lutan. I någon mån medveten om Everts personliga ”böjelser” hade jag sagt till i serveringen om kaffe så snart han eventuellt anlände.
Kaffet kom, och ”fredligt blandat med kron” glättade upp stämningen i stugan och musiksnacket kom igång. Jag har ju själv spelat och sjungit en hel del under mitt ”ljuva liv”.
Vi pratade bl.a. om Calle Schevens vals, som enligt Evert skrevs, en sommarmorgon i Calles eka efter en något ”blöt” sångarfest. Och min fråga; ”Vilken visa, i Din omfattande produktion, tycker Du själv bäst om?” så varade Evert, efter en stunds funderande; ”Det är nog balladen om Ernst Georg Johansson från Uddevalla”.
Jag hade då inte ens hört visan i något sammanhang, men när jag kollade upp den i Everts många vis- och bokutgåvor blev jag själv mycket imponerad, i synnerhet då av poesin i den märkligt berättande texten.
Nåväl – efter ännu en kaffekask, och sedan jag stämt Everts ostämda luta, var det dags för hans uppträdande inför den stora förväntansfulla publiken som samlats framför scenen vid sjöstranden. Evert tog sin luta, gick ut på trappan och frågade; ”Och var skall jag nu sjunga?”
”Från scenen” upplyste jag.
”Nähä, unge man, där bland björkarna skall jag stå” sa Evert, pekande på ett yvigt björkbestånd ungefär mitt i parken. Tablå! Jag försökte beveka honom att gå ner till scenen, men det var meningslöst. Evert envisades, och jag fick problem. Hur lösa detta? Joo, det ordnade sig. Jag bad mina medarbetare att rulla ut den c:a 1 meter höga scenrondellen ( Den som Evert Persson ogärna och under protest sjöng ifrån) till den av Evert utpekade björkdungen mitt i parken. Publiken som märkte att någonting var på gång, blev orolig och det blev en vild rusning till den ”nya scenen” mitt i den sommargröna parken. Men det gick bra – ingen i publiken bröt armar eller ben.
Och där står han – den av hela svenska folket älskade vispoeten, Evert Taube. Han knäpper på sin luta och sjunger – ut över Tåparkens bugande björkar och en entusiastisk publik.
Den pampiga entrén vid Tåparken bestod av en medeltida borg.
Tå-parken 1977. Bild från Arkiv Digital. Där kan man även köpa en förstoring av motivet
Av den pampiga entrén fanns bara detta kvar i mitten av 1980-talet. Nu allt borta sedan länge.
Det här är den moderna dansbanan, men vi vet inte vilka personerna är. Vet du? berätta…
Det är var en del av festplatsen. Längre ner mot sjön låg den moderna dansbanan. Foto: våren 2022
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62
Var inte Tåparken aktiv i någon form efter 1954? Jag vill komma ihåg att jag var där 1956 och dansade som 16-åring till Simon Brehm orkester med Lill Babs som sångerska. Jag tog mig friheten att bjuda upp Lill Babs men fick nobben. Månne jag ansågs för ung eller för att Simon ogillade mitt tilltag?
Hej Gunnar! Vilken intressant minnesbild du har. Jag har ännu inte hittat något belägg för att festplatsen var igång efter 1954,
fast jag har också haft tyckt det, men vi får se, hoppas din minnesbild är rätt.