Här får man en unik möjlighet att få en inblick i och hur det var att leva och verka i Bjuråker på 1780-talet. Från en publicerad dagbok (skriven med gåspenna) som till en del handlar om Rönnebo i Bjuråker, får du här följa ett flertal intressanta personers i deras dagliga göranden och låtanden.
Boken berättar om det dagliga livet i en högreståndsmiljö år 1781. Under ett år får vi i följa familjen Rönquist, deras släktingar och prominenta gästers öden och äventyr.Det är Viveca Sundberg som ur denna bok renskrivet det som är relevant för Bjuråker (ca 40 sid).
Läs om Svenska lantmätare.
Allt material här är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.
Det är okej att använda några av Dellenportalens bilder, frågor och svar om ni anger dellenportalen.se som källa. Men det är inte okej att bara ta bilder och text och lägga ut det på andra sidor.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
Rönnebo – en högreståndsmiljö
I Bjuråker fanns det förutom soldattorp även gårdar för officerare. År 1772 bestämdes att fältväbeln i Majorens kompani, d v s Forsa kompani, skulle ha boställe i Bjuråker. Gården tycks ha blivit klar före år 1774. Enligt samma bestämmelser skulle även fältväbeln på Delsbo kompani ha boställe i Bjuråker.
I Bjuråker fanns även en gård, Rönnebo, där kaptenlöjtnanten Jacob Rönqvist bodde fram till år 1753 och därefter hans son, majoren Axel Rönqvist. Omkring år 1806 såldes gården till lantmätaren Anders Aspholm som bodde där till år 1823, då den åter fick en ny ägare i löjtnanten A Scherström. Efter ytterligare ägarbyten kom den under Strömbacka bruk, men numera är gården privatägd. Gården har fått sitt namn efter släkten Rönnqvist.
Rönnebo ligger på mark som tillhört Änga by. På en karta från 1773-74 uppges att gården var ett skattehemman som innehades av majoren och riddaren av svärdsorden major Axel Rönnqvist. Hemmanet tjänade alltså som ett officersboställe, men det var inte i kronans ägo. Hur gammal gården var framgår inte. Det är inte omöjligt att den kan ha tillkommit någon gång vid slutet av 1600-talet när den förste i släkten kom hit. På 1770-talet bestod gården av en större manbyggnad ca 15×7,5 meter som vette mot söder. I vinkel mot detta hus, utefter östra gårdssidan, stod två långsmala byggnader på rad. I söderdelen av denna länga stod ytterligare en byggnad i vinkel så att hela gården fick en sorts Z-form. En bit från själva gårdsanläggningen fanns två byggnader invid landsvägen.
På det sätt som husen grupperats erhölls en ljus och luftig gårdsanläggning som var helt olik de slutna och kringbyggda gårdar som var välkända under 1800-talet i trakten. I allmänhet var det just officersboställen och prästgårdar som var först med att bryta det gamla mönstret med fyrbyggda gårdar. Det var emellertid inte förrän i mitten av 1800-talet som detta nya mode började slå igenom. Rönnebo kan ha varit en föregångare i detta avseende, men lika troligt är att gården aldrig varit fyrbyggd.
Den odlade marken låg norr om gården och bestod huvudsakligen av ca två tunnland svaljord. Åkern, som också bestod av två tunnland (= ett hektar), låg i den s.k. Spångmyraåkern en bit ifrån utefter landsvägen till Delsbo. Två tunnland ängsmark fanns i Vismyran (Delsbo?). Den största delen av gårdens markinnehav bestod av nybruten mark som dels låg på Hagen vid Gabrielstäkten och dels på Berge utmark väster om byn samt i Ramsjö. Under gården lydde också Furir Tigers och soldaten Elgs nybruk vid Stormyran. I Ramsjö fanns också ett ”uppodlingsland” som tillhörde Rönnebo och som majoren höll på att odla upp till sval.
År 1806 ritade den nye ägaren A. Aspholm en ny karta över hemmanets ägor. I huvudsak var den tidigare markens utbredning oförändrad. Den senare kartan är dock mycket detaljerad och ger därför en ovanligt bra bild av en högreståndsmiljö på den hälsingska landsbygden i början av 1800-talet. Gården, som även tidigare hade en öppen karaktär, har nu fått en ännu friare form och en del av husen tycks ha byggts om.
Förmodligen har det äldre boningshuset fått stå kvar, och därintill finns nu en nybyggd källare, ungefär lika stor som bostadshuset. Mangården inhägnades av ett staket på framsidan mot Delsbovägen och vid sidan av gårdsplanen fanns en prydlig trädgård, som på kartan kallas ”Gamla kryddgården”. En ny kryddgård låg strax intill och inhägnades av en gärdesgård. Inne på denna gård stod två vinkelställda hus.
Söder om mangården bildade ekonomibyggnaderna en särskild ekonomigård med ladugård, loge och andra utrymmen, En bit norr om bostadshuset fanns en brunn. På behörigt avstånd från gården låg en badstuga.
Källa: SVÅGADALEN
HÄLSINGLANDS MUSEUM 1990
Jan Lundell
Avskrift av Viveca Sundberg
Axel Magnus Rönquist
RÖNNEBO – kaptensgård i 1700-talets Bjuråker
Personuppgifter och hänvisning till, Bjuråker – Delsbo – Norrbo släktregister
Registerbeteckning ”17 H” omfattar en släktgren från Ingermanland som inflyttat till Bjuråker omkring 1740
17H1 Ingermanland (Idag är Ingermanlands största stad Sankt Petersburg) Patrik Ogilvie 166.. Major i Ingermanland.
Sophia von Rohr, 167..
Eleonora 169.
17H2 Jacob Rönquist född 1/3 1688 i Medelpad. Löjtnant vid Hälsinge regemente 1741. Kapten 1747. Avsked 1750. Bosatt i Änga, Bjuråker. Död 7/8 1753
1. Gift 1728 med Elionora Ogilvie 169. Dotter till Major Patrik Ogileve i Ingermanland. Änka och omgift med kapten Johan Flogmark
Barn:
Greta Nora Hagmark 172.
Axel Rönnqvist 27/5 1730 Han lät bygga Rönnebo 1753
Catharina Rönquist 19/2 1732 – 21/5 1740
Sophia Rönquist 25/4 1733 – 18/6 1743
Elisabeth Rönquist 2479 1736
Elionora Rönquist 30/11 1738
2. 17H3 Axel Rönquist född 27/5 1730, son till Kapten Jacob Rönquist i Änga Bjuråker. Riddare. Lät bygga Rönnebo omkr. 1753. Major 1789 vid Hälsinge regemente. Död 9/2 1820
Hustru Dorothea Elisabet Frödlin 1730 – 21/6 1807 (ålder)
Fyra barn:
Axel 6/2 1755
Fredrik Jacob 10/12 1756 kyrkoherde i Norrbo o Prost i Norrala. Död 1823
Petrus 7/10 1765 Skrev dagbok 1781. Prv 1791. Hovpred o Teol.dokt. 1809
Axel Magnus 15/9 1771. Utflyttad till Stockholm 179… Borgmästare.
3. 17H4 Fredrik Jacob Rönquist född 10/12 1756, son till major Axel Rönquist i Bjuråker. Stud. 1774. Prästvigd 1780. Bevistat finska kriget (bat.- präst). Kyrkoherde i Norrbo. Prost i Norrala. Död 29/4 1823.
Gift 1793 med Hedvig Magdalena Almqvist född 175., dotter till professor E. J. Almqvist. Död 1810.
Änkling och omgift 1811 med Anna Magdalena Zimmerman född 176., dotter till hovkvartermästare Christian Zimmerman. Död 1813
Änkl. o. omgift 1814 med Christina Elisabeth Gyllengam 176., Änka efter löjtnant Omnberg.
Barn:
Hedvig Dorotea 28/10 1794 – 23/11 1800 (koppor)
Axel Eric 30/9 1795 Prästvigd 1819 kyrkoherde i Hogdal 1830
Magdalena Elisabeth 12/11 1796 – 30/7 1798 (rödsot)
Jonas Jacob 25/10 1799 – 2/4 1802 (skållad av kokande vatten)
Hedvig Magdalena Cecilia 1802. Gift med kyrkoherde N.L. Åkerberg i Tyresö
Jonas Fredrik 1803. Stud. Död 1820.
Sophia Margareta 1812 – 1813
Gustaf Pehr Jacob 1815 – 1820
Carolina Dorotea Fredrica 1820
Gustaf Per Magnus 1822 Handelsbokh.
3. 17H5 Petrus Rönquist född 9/10 1765, son till major Axel Rönquist i Änga Bjuråker.
Student. 1781 (Hans dagbok från 1781 finns bevarad på KB) Mag. 1788. Teol. Kand. 1789. Teol. Docent 1790. Prästvigd 1791. Hovpred. O bataljonpredikant vid Hälsinge regemente. Teol. Dokt. 1809. Kontraktprost i Weckholm.
Hustru Catarina Sophia Stjernheim 176., dotter till löjtnant C. J. Stjernheim.
Fyra barn:
Axel Conrad 179. Kapten vid Uppland. Reg.
Eleonora Ulrica 179. Gift med komminister Åkerberg i Tensta
Clara Catharina 18.. Gift med komminister Giers i Vendel
Pehr 18.. Fanjunkare och senare ansvarig redaktör av Aftonbladet
4. 17H6 Axel Eric Rönquist född 30/9 1795, son till prosten Fredrik Jacob Rönquist i Norrbo. Stud. 1814. Prästvigd 1819. Kyrkoherde i Hogdal 1830. Prost i Mo 1840.
Hustru Anna Elisabeth Omnberg 17.., dotter till löjtnant J. M. Omnberg vid Hälsinge reg.
Fyra barn:
Axel Fredrik Johan Bernhard 1831
Emma Hedvig Christina 1833
Ernst Erik Gustaf 1835 – 1836
Anna Elisabet Mathilda 1837
Rönnebo ca 1807 – 1823
70D3 Anders Aspholm född 10/12 1772, son till vice borgmästare J. Aspholm i Nådendal, Finland. Lantmäterielev 1786 i Västerbotten. Rest till Finland 1788. Magasinskrivare i bl.a. Hejnola, magasinskommissarie 1790-1791. Återkom och blev lantmät. -auktarie. Kommissionslantmätare 1796. Utnämnd till andre lantmätare i Gävleborgs län 1807, lantmät.-direktör 1814 och förste lantmätare 1818. Vistades i Delsbo, Rogsta och Bjuråker i 27 år. Död 21/5 1823 (slag)
Gift 31/12 1796 i Stockholm med Margreta Zimmerman född 28/12 1769 i Siikajoki i Österbotten i Finland, dotter till t. hovkvartermäst. Christ. Zimmerman o. h. h. Utfl. t. Ljusdal 1851
Fyra barn:
Ulrica Margareta * 22/3 1800 Gift 1820 med *) Anders Gustaf Sefström komminister i Bjuråker
Anders Johan * 5/10 1802 Gift 1821 med komminister A. G. Sefströms syster Brita Justina
Gustaf Ludvig * 29/11 1805 Utflyttad till Hassela 1823
Carl Fredric * 14/2 1812 Utflyttad till Hassela 1823
Läs mer om släkter Sefström från Ilsbo
—69D1— Uppgifter ur Bjuråkers släktregister
(C5) ANDERS SEFSTRÖM, * 172. i Sätuna säteri, Björklinge, Upps. Fabrikör. Bos. i Hudiksvall. † 17…
(I) CATHARINA DOROTEA RONANDER, * 172. på Gotland. Bos. Hudiksvall. Änka o. omg.
(X18) JONAS WIBERG, * 17… Handl. i Hudiksvall.
JACOB GABRIEL * 11/1 1747 2
—2—
1 JACOB GABRIEL SEFSTRÖM, * 11/1 1747, s. t. fabr. A. Sefström i Hudiksvall. G. 10/8 1775. Stud. 1763. Skolmäst. i Hudiksvall 1766 o. kantor i Stadskyrkan. Pvgd 1772. Adj. i Rogsta s. å., kommin. därst. 1778, i Norrbo 1811. Bos. i Änga, Bjuråker. Hemmansäg. i Rogsta, Tuna o. Ilsbo. † 21/12 1830 (ålder).
(X23) ANNA BROMAN, * (24/11) 13/11 1752, d. t. prosten N. Broman o. h. h. Anna Christina Ekman i Ilsbo sn. † 17/2 1830 (lungsot).
ANNA DOROTEA * 25/11 1775 3
NILS GABRIEL * 2/6 1787. Prof. RNO, RRS:tAO 2 kl. LKVA (Uppt. av grundämnet Vanadin)
ANDERS GUSTAF * 20/5 1790 4
BRITA JUSTINA * 13/ 4 1793 70D4
—3—
(X23) PEHR JONSSON, * 11/8 1764, s. t. bonden J. Jonsson o. h. h. Kerstin Jonsdotter i Ilsbo sn. Infl. 1849. G. 13/5 1799. Bonde i Änga, Bjuråker. † 24/1 1856 (ålder).
2 ANNA DOROTEA SEFSTRÖM, * 25/11 1775, d. t. kommin. J. G. Sefström i Änga. † 25/2 1838.
ANNA CHRISTINA, tv., * 30/9 1799. † 16/10 1799
MAGDALENA DOROTEA, tv., * 30/9 1799. (G. o. änka i Wij.) † 1/1 1877
(magplågor)
ANNA CHRISTINA * 12/2 1804. Utfl. t. Ilsbo 1822
JACOB GABRIEL * 9/2 1810 5
A. G. Sefström, bild ur boken: Ekonomisk statistisk beskrivning över Bjuråker 1816,
utgiven av Bjuråkers Hembygdsförening 1936.
—4—
2 *) ANDERS GUSTAF SEFSTRÖM, * 20/5 1790, s. t. kommin. J. G. Sefström i Änga, Bjuråker, G. 6/6 1820. Stud. 1808. Pvgd 1813. Kommin. i Rogsta o. Ilsbo 1822. Kommin. i Bjuråker 1831. Bos. i Änga 8. Kommin. i Ljusdal 1851, † 5/2 1861.
70D3 ULRICA MARGARETA ASPHOLM, * 22/3 1800 i Rogsta sn, Gävleb. D. t. lantmät. And. Aspholm i Rönnebo, Bjuråker. Utfl. t. Ljusdal 1851.
ANNA MARGRETA EMILIA * 2/11 1820. G. m kronolänsman J. W. Pira i Ljusdal. Utfl. 1846
—5—
3 JACOB GABRIEL PEHRSSON–SEFSTRÖM, * 9/2 1810, s. t. bonden P. Jonsson i Änga, Bjuråker. G. 1840. Sold. nr 115 vid Delsbo komp., Häls. reg. Bos. i Änga. † 8/2 1882 (vattusot).
(X3) HELENA SUNDELL, * 30/3 1803 i Bergsjö sn, Gävleb. † 19/4 1871 (bröstinflammation).
ANNA DOROTEA * 1/1 1841. Utfl. t. Hogdal, Jämtl., 1857
JACOBINA MATHILDA * 1/12 1842. Utfl. t. Ljusdal 1861
P H Widmark, bild ur boken, Beskrivning över Provinsen Hälsingland av P.H. Widmark
P H Widmark lärde till lantmätare på Rönnebo
Per Henrik Widmark var inte hälsing till börden, han var född i Umeå 6/4 1800.
Son till urmakare och rådman Olof Widmark och hans hustru Margareta Löfdahl. Men nästan hela hans livsverk kom att utföras inom våra landskaps gränser. Rådmannen var från Vedmark i Lövångers socken i Västerbotten. Namnet härledes från denna by.
Per Henrik Widmark var bara fjorton år när han kom i lantmäterilära i hos Anders Asplund i Rönnebo i Bjuråker. Han skaffade sig på egen hand både uppehälle och utbildning till lantmätare. Examen avlade han redan som 17-åring. Vid 19 års ålder fick han förordnande att verkställa storskiftet i Färila. Knappt bliven myndig fullbordade han därpå det av Johan Ström på 1700-talet påbörjade storskiftet i Järvsö.
P. H. Widmark var gift två gånger.1822 köpte han mark i Färila och från 1828 gift med Karolina Andreietta Ström, dotter till överstelöjtnant Carl Petter Ström på Katrineberg i Färila. Från 1843 med Marian Laurentia Emilia Wåhlén prostdotter från Ovanåker.
Av hans 14 barn är inte mindre än fem presenterade i Nordisk Familjebok där utförligare biografier ägnats familjen Widmark.
Författare av boken ”Beskrivning öfver Provinsen Helsingland”. P.H. Widmark avled 1859.
Rönnebo 1823 – 1850
56D2 1823 köptes gården av Herr Lieutn. Anders Andersson – Schæström 13/10 (4/9) 1793 i Enånger. Son till brukspatron A. Schæström i Hedvigsfors. Löjtnant vid Hälsinge regemente. Utflyttad 1850.
Gift 26/12 1829 med Margareta Lovisa Sandström född 4/1 1800. Inflyttad från Söderhamn. Död 15/1 1825 (barnsbörd.)
Två barn
Andriette Lovisa 5/1 1823 Gift och bosatt här med A G Agrell
Anders Alfred 24/11 1824 – 24/11 1824
Inflyttad från Norrbo 1844. (56D4) F.d. Bokhållaren Anders Gustaf Agrell, född 29/10 1817 i Grythyttan.
Gift 24/6 1844 med Andriette Lovisa Schæström 5/1 1823. Hon avled 9/9 1876 (vattusot)
Fyra barn
Anders Gottfrid 9/9 1844 Utflyttad till Boteå 1861
Anna Maria Charlotta 1/5 1847 Gift 1871 med Pehr Johan Nordlinger skollärare Hjälttäkt.
Erika Lovisa Ottilia 30/3 1852
Alfred Gustaf 29/12 1859 Soldat nr 39 vid Delsbo komp. Gift 1882. Utflyttad till Forsa sn.
Husfolk:
Drängen (10C17) Lars Jonsson, född 18/1 1811,i Änga (Snars), utflyttad 1830
Pigan Catarina Öberg, född ?/9 1793, inflyttad från Hudiksvall
Gamle färgaregesällen Johan Samuel Ekengren född 18/10 1782
Jungfru Barbro Cath. Winlund, född i Enånger 1802, infl. 1831, flyttar till Bergsjö 3/11 1836
Drängen Lars Jonsson, född 12/12 1805, avflyttar 1832
Pigan Greta Öberg, född 24/4 1800 i Norrbo, oegta dotter Anna Greta född 3/1 1838
Barnhusbarnet Christina Wilhelmina Graff, född 1816, flyttar till Moviken 1838?
Drängen Olof Lundholm, född ?/12 i Hög, flyttar till Harmånger 27/10 1835
Drängen Johan Nordström född 2/10 1808 inflyttad 1832
Pigan Greta/Eriks/ oegta, född 27/11 1815 flyttar till Norrbo 1835
Drängen (29C3) Johan Bröms, född 24/9 1818, inflyttad från Källsjösjö 1834, återflyttar
Pigan Helena Eriksdotter, född 25/12 1819, inflyttad 1834, flyttar 1837
Drängen Olof Olofsson, född 13/5 1814, inflyttad 1835, flyttar till Bergsjö 3/1 1836
Drängen Jon Christiansson, född 7/3 1813, inflyttad från Hög 1835
Pigan (9B11)Anna Stina Wärme, f. 30/12 1811, oegta son Anders, född 7/3 1836, infl. 1836
Pigan Brita Johansdotter, född 13/1 1805, inflyttad 1837, flyttar 1838
Drängen Erik Carlsson/Åkerberg, född 13/9 1826 i Hassela, flyttar 1847
Drängen (1G32) Erik Danielsson, född 2/11 1826 i Frisbo, flyttar 1846
Pigan (49D1) Catarina Margareta Brinck, född 6/8 1825 i Njuparne, inflyttad 1847
Pigan Johanna Norlin, född 30/5 1830 i Enånger, inflyttad 1846. Utflyttad till Enånger 1848
Pigan (26A8) Sigrid Olofsdotter, född 6/2 1832 i Österbo inflyttad 1853, flyttat samma år.
Pigan (2D14) Sigrid Olofsdotter, född 30/5 1837 i Bjuråker, inflyttad 1854, utflyttad 1856
Pigan Märta Catharina Carlsson, född 29/8 1831 i Nätra V. Norrland, infl.1855, utfl. 1856
Ca 1848 – 1854
19A2 Bonden Olof Hansson-Östling född 8/2 1822, son till arb. H. Rask i Österbo.
Gift 1844 med 17A5 Catharina Nordström född 3/8 1825, dotter till O. Nordström i Thormyra
Fyra barn
Hans Olof 11/10 1845 – 24/6 1863 (drunknad)
Katarina Margareta 26/5 1848
Christina Elisabet 1/6 1851
Pehr Erik 2/1 1854
Från 1850 –
Eges Rönnebo no.1. 3öres 6 pgl av Hedvigsfors o Strömbacka Bruks A-B
Arrenderas af:
Inflyttad 1851 – Utflyttad 1857
Bonden (3F8) Hans Jonsson, född 1/9 1799 i Kyrkbyn, inflyttad 1851, utflyttad 1857
Änkling och omgift 1853 med (6E10) Anna Olofsdotter, född 22/5 1824 i Norrberg
Två barn
Anna, född 12/2 1854
Olof, född 2/12 1856
Ca 1857 – 1860
4B16 Bonden Erik Larsson född 10/12 1818 i Ö. Stråsjö. Familjen inflyttad från Ljusdal 1857 Gift 5/6 1843 med 30G5 Anna Larsdotter född 10/5 1819, i V. Stråsjö
Barn:
Ella 13/4 1844
Karin 1/8 1846
Lars 28/4 1849
Erik 19/3 1852
Sigrid 28/6 1857
Anna 14/11 1859
Tillsammans med Erik Larsson inflyttade även hans fosterföräldrar Erik Olofsson 4/5 1786 – 20/7 1861 och Ella Eriksdotter 22/4 1789 – 12/12 1862. Erik Olofsson spöstraffad för stöld 1806.
Ca 1860 – 1882
10H7 Bonden Pehr Pehrsson född 15/1 1816, son till P. Mattsson i Västansjö 9. Inflyttad 1860
Gift 1843 med 11E9 Margta Jonsdotter född 19/3 1823, dotter till J. Jonsson i Dalänge.
Tre Barn:
Ella 3/4 1845 Gift 1868 med bonde o kyrkvärd Anders Olsson Tå 3 (Tås)
Jonas 29/5 1848 Gift 1871 med Margta Nilsdotter Bonde i Tå 3 (Kraftgården)
Pehr 1/4 1855 Han tog över efter fadern
Bor här gör även, en farbroder Jon Pehrsson 12/4 1818 – 7/11 1873
liksom gamle torparen Jon Pehrsson 20/10 1797
10H9 Bonden sonen Pehr Pehrsson född 1/4 1855 Hela familjen utflyttad till Bergsjö 1882
Gift 20/4 1876 med 15H5 Margta Nilsdotter född 1/5 1849, dotter till bonden N. Persson i Änga 5, Bjuråker
Tre barn:
Pehr 7/7 1876
Nils 24/3 1879 – 26/6 1880
Jonas 10/9 1881
Inflyttad 1884 – Död 1884
39D1 Per Olofsson född 7/4 1811 i Ovanåker. Handlare i Gärde. Död 19/12 1884 (slag)
Gift 27/12 1840 med 28A2 Brita Finnström född 8/3 1816, d. t. kol. O. Finnström i Frisbo
Inflyttad 1891-
7E13 Bonden Erik Ersson född 31/8 1837, son till torparen E. Eriksson i Holmberg.
Gift 3/5 1868 med 11C3 Gölin Ersdotter född 31/1 1844, dotter till E. Andersson i Alsjö, Bjuråker
Barn:
Erik 5/10 1869 Gift 1895, första tiden bosatt här med Anna Kraft född 18/2 1878 i Vintermyra
Gölin 5/3 1871 Gift 1891 med Jonas Larsson Tomtens Västansjö
Jonas 25/2 1873 Gift 1899 med Sigrid Eriksdotter Bosatta Sörgårds Gårdsmyra
Margta 5/3 1877 – 5/5 1878 (magplågor)
Anders 8/2 1880 – 21/8 1881 (kikhosta)
Pigan (11H19) Karin Löfström född 28/9 1872 inflyttad 1894 G. 7/10 1894 m. Pehr Pehrsson
Efter att ha varit arrendegård under många år inköptes fastigheten av:
(1D12) Per Olsson 1843 – 1919. År 1933 övertogs den av hans sonson Erik Persson som drev den i sambruk med Änga 7.
Nu ägs och förvaltas Rönnebo Herrgård och Rönnebo Knektboställe av Per Olssons barnbarns barn, Gun Bergman och hennes man Sten Bergman. Sten Bergman avled den 20 november 2024
Karta över Rönnebo kaptensboställe
RÖNNEBO
Avskrift: Bjuråkers-Blad år 1998 av Ingela Broström Länsmuseet
Rönnebo ligger vid Bjuråkers kyrka, omedelbart intill prästgården. Gården har inte, som man kanske frestas tro, fått sitt namn på grund av att det växer rönnar intill huset, utan efter den ursprunglige ägaren som hette Rönquist. Det är den lilla, rödfärgade byggnaden till vänster om gårdsplanen som tilldrar sig vårt intresse. Vi upplever den som relativt liten och anspråkslös i jämförelse med de stora och påkostade bondgårdar som ligger runt kyrkan, men på 1700-talet och i början av 1800-talet var Rönnebo ett förnämt boställe med elegant inredda rum där brukspatron, hövding, officerare, lantmätare och andra ståndspersoner i bygden var ofta sedda gäster.
Släkten Rönguist härstammar från en fransk hugenottfamilj som invandrade till Sverige omkring 1600. Ättlingarna följde i flera generationer den millitära banan, och Rönnebo nämns ofta i hembygdslitteraturen på grund av en dramatisk historia som förknippas med gården. Det berättas om hur den unge fänriken Jacob Rönquist föll i rysk fångenskap efter slaget i Poltava 1709 och hur han efter är av umbäranden i Sibirien till sist lyckades fly tillsammans med en skara andra helsingar- ”en skidfärd utan like med Sibirien som utgångspunkt och Sverige som mål”. På själva julafton 1722 skall han ha nått hem till Bjuråker och sedan påbörjat byggandet av Rönnebo.
Som oftast är verkligheten inte fullt så underbar som dikten. Källorna bekräftar att Jacob Rönquist verkligen befann sig i rysk fångenskap 1709-21, men det är svårt tro annat än att han hörde till de många svenska krigsfångar som frigavs efter fredsslutet 1721. Inte heller fanns Rönnebo på hans tid. I stället visar lagfartshandlingar att hemmanet köptes in av sonen Axel först 1752.
Hur gammal är då den äldsta mangårdsbyggnaden på Rönnebo? När Axel Rönquist köpte hemmanet var det som en avstyckning från en av bondgårdarna i byn och det fanns inget skäl att tro att där då redan fanns någon bebyggelse. En annan omständighet som tyder på att huvudbyggnaden uppfördes omedelbart efter köpet av fastigheten är att Axel Rönquist då hade fänriks grad och planlösningen överensstämmer med dåtidens typritning för just fänriksboställen. Hade huset varit byggt efter 1760 borde det rimligen i stället ha haft en rumsindelning som stod en löjtnant eller, allt eftersom Axel Rönquist sedermera steg i graderna, en kapten eller major. Därför får vi tills vidare anta att byggnaden är uppförd 1753, året efter det att fastigheten bildades.
Husets senare byggnadshistoria framgår av bevarade brandförsäkringshandlingar. Därför får vi veta att huset byggdes på med en andra våning på 1780-talet, kanske i samband med att Axel Rönquist blev major 1789. Av brandförsäkringen framgår också att byggnaden förbättrades väsentligt år 1809. Då hade gården redan sålts till näste ägare, den finlandsfödde lantmäteridirektören Anders Aspholm. Aspholm hade tidigare utfört lantmäteriförrättningar i Bjuråker, bland annat vid storskiftet i Änga by 1796. Eftersom lantmätare tillhörde den normala umgängeskretsen på Rönnebo är det inte otroligt att han redan då kan ha blivit inbjuden till Rönquists och fattat intresse för gården.
Anders Asplunds dotter Ulrika blev sedermera prästfru i Bjuråker. Hon gifte sig med kyrkoherde Anders Gustaf Sefström och avporträtterades tillsammans med sin man av Albert Blombergsson år 1850. Tack vare det får vi veta att hus Rönnebo såg ut i början av 1800-talet. Mangårdsbyggnaden fick nämligen fungera som kuliss i bakgrunden på fru Sefströms porträtt. Där kan man också se att huset i äldre tid skilde sig från bondgårdarna genom att det var målat med gul slamfärg.
Fram till 1860 beboddes Rönnebo av vad man kan kalla för ståndspersoner – lantmätare, militärer och en bruksbokhållare – och behöll sin förnäma prägel. Därefter har gården ända fram till vår tid ägts av bönder.
När den nuvarande ägarens farfarsfar. Per Olsson, köpte gården 1901 var den gamla mangårdsbyggnaden både omodern och obekväm. I stället byggdes flygeln från 1810 om till ett modernt tvåvåningshus med oljemålad panel och öppen veranda. Den gamla mangårdsbyggnaden uppläts istället till lantarbetare och andra hyresgäster. 1948 blev den vandrarhem under en kort period, men har under lång tid mestadels stått oanvänd. Tack vare att ingen bott i huset under lång tid har det bevarats i det närmaste orört vad beträffar den fasta inredningen. Rönnebo är därför ett ovärderligt tidsdokument från 1700-talet och 1800-talets början.
De del av inomhusmiljön
De båda förstugorna har orörd inredning från 1800-talets början. Väggarna är stänkmålade på lerklining och papp. Dörrar och dörrfoder är av barock- och rokokotyp. De är något olika i bottenvåningen och övervåningen, vilket visar att övre våningen är påbyggd vid ett senare tillfälle. Från början fanns inget trapphus, utan det byggdes till vid 1800-talets början. På en karta från 1806 finns trapphuset med.
Stora salen har målade tapeter i det tidiga 1800-talets starka färger med djärva färgkombinationer – orange, grönt och svart. De härrör med all sannorlikhet från Anders Aspholms tid. På den tiden var papper en lyxvara, så istället för att köpa nytt vände man helt enkelt på Rönquists gamla 1700-talstapeter med bårder och blomsterbuketter. Precis som i farstun är golvet målat med parkettimiterande mönster i oljefärg. Detta är ett luxuöst drag, oftast hade man vanliga skurgolv även på herrgårdarna. I stället för kakelugn har man en så kallad rörspis som är putsad och målad med kalkfärg.
Kontoret mitt fram i farstun fanns inte från början, utan farstun löpte tvärs igenom hela huset. Dörrfoder och andra detaljer tyder på att kontoret delades av vid samma tid som trapphuset byggdes. I kontoret förvarade man stöldbegärlig egendom och därför försågs fönstret med järngaller. På skåpväggen till vänster kan man se hur rummet var inredd vid början av 1800-talet, med vita limfärgstapeter och en bård från samma tid som inredningen i stora salen. Troligen byggdes skåpet för att rymma Anders Aspholms lantmäterikartor. Tittar man inuti skåpet syns rester av äldre inredning från familjen Rönquists tid. Även då var väggarna vitlimmade, men med en målad bröstning i grått.
De båda rummen till höger om farstun och kontoret bildar en bostadslägenhet om ett rum och kök från sekelskiftet. Den inreddes förmodligen i samband med att nya bostadshuset byggdes 1901. Då tillkom järnspis och kakelugn och man tog upp en dörr mellan rummen.
Ett År Med Per Studiosus Pehr Rönquists Dagbok från Gefle
Uppsala och Bjuråker 1781
Jag minns den ljufva Tiden
Jag minns den som igår
Då Oskulden och Friden
Tätt fölgde mina Spår
A. M. Lenngren
PROLOG
Per Axelsson Rönquist tillhörde på färdernet och mödernet gamla kända Hälsingesläkter. Han föddes den 7 oktober 1765 i Bollnäs, där fadern tjänstgjorde vid livkompaniet av Hälsinge regemente. 1780 blev fadern chef för Delsbo kompani och familjen flyttade in i Rönnebo gård i Bjuråker, Då hade Per redan lämnat familjen för att studera, först vid Hudiksvalls trivialskola, där han 1774 flyttats till andra klassen, enligt bevarat protokoll, sedan vid Gävle gymnasium, där han inskrevs den 29sept. 1777 och sedan enligt gymnasiets protokollsbok flitigt deltar i övningar och disputationer. Den 28 maj 1781 dimitterades han med platssiffra 2 och ett stort stipendium till Uppsala universitet. Hösten 1781 tillbringade han i hemmet i Bjuråker. Under detta för honom så betydelsefulla år skrev han den dagbok, som nu ska föreläggas läsarna. Hans fortsatta studier och karriär kan man följa i Fants herdaminne. Han blev slutligen kontraktsprost i Weckholm 1806, teol. dr 1809, avled 1826. I sitt äktenskap med Katarina Sofia Stiernheim fick han tre döttrar och tre söner, av vilka Per blev redaktör vid Aftonbladet. Lärda avhandlingar, översättningar och likpredikningar av hans hand finns tryckta. Efter faderns exempel var han from och gudfruktig, därtill beläst och behaglig i umgänget, säger Fant. Mer intellektuell än praktiskt inriktad tycks han senare i livet ha råkat i ekonomiska svårigheter, vilket inverkade negativt på hans känsliga psyke.
Efter hans bortgång bevarades dagboken i släkten. I den finns nämligen ett exlibris med namnet Fredric Rönquist, Åkers krutbruk, och SE i spegelmonogram inom en hjortkrona med adlig krona över. Per Fredric Jacob Rönquist, 1811-1874, patron på Åkers krutbruk, var brorson till dagbokens författare. Boken inköptes på bokauktion i Stockholm av professor Gunnar Tilander, som anmälde fyndet i Svenska Dagbladet 1969 5/6. Denne hade också, efter vad han meddelade mig, för avsikt att publicera dagboken. Efter hans bortgång 1973 övergick hans boksamling till Kungliga Biblioteket, men hans maka fru Margareta Tilander har godhetsfullt ställt en tidigare utförd avskrift och fotokopior av dagboken till mitt förfogande.
Vissa besvär möter den som vill tolka Per Rönquist notiser. Anteckningarna infördes på tomma sidor och ytor i Historisk Almanack för 1781 och när utrymmet tröt, skrev han i stället på lösa blad, som han kallar ”dagboken” men som nu är borta. Vissa luckor finns därför i texten. Handstilen är petig men nitid, och det är verkligen bara egennamnen som är svåra att läsa, om man inte kan belägga dem i andra källor. Av utrymmesskäl förkortar han orden mycket hårdhänt och använder dessutom nasalstreck (typ hem̅a, ho̅om) och förkortningar som & för ”och”, 9 för –us i namnet Sundius. För att öka läsbarheten presenterar jag hans text med orden fullt utskrivna, men i övrigt med bibehållen ortografi. Rönquist språk vållar inga svårigheter, om man bara kommer ihåg, att ord som fröken, landsfiskal, pipa, ingenjör, gyckelspel för honom hade en något annan innebörd än de har för oss. Rönquists genuina hälsingemål betygas av former som snöga, kvälla, budna, hettia, spelte, lånte, Sörala för Söderala), sockenstuva,, feck, inlada höet, dimba, har waret, spatsera åt Tollfors, på Stockholm, på Gefle. De fina franska orden är ännu främlingar i fransk dräkt: Capitaine, Mademoiselle, cousine, couvert, paquette, mousquette, compagnie, men vi har all anledning tro att författaren uttalade dem så som de snart började att skrivas: kapten, mamsell, kusin, kuvert, paket, musköt, kompani.
Notiserna är ofta stereotypa, detaljerade, koncisa och verkar först avskräckande med sina omkring 350 olika egennamn. Just exaktheten, som vi kan kontrollera genom att jämföra med exempelvis Gävle gymnasiums bevarade handlingar, ger dagboken dess värde som historisk källa. Söker vi med kartor, matriklar och biografiska verk identifiera de orter som Per besökte och de människor han mötte, upplever vi påtagligt nära ärkestiftets bygder och människor, både herrskaper och allmoge, borgare och bönder, brukspatroner, lantmätare, länsmän, postmästare, soldater, änkenåder och fnittriga mamseller. Tar vi bilen upp till de små bruken och vandrar längs mossbelupna kvarnrännor, genom förvildade gamla herrgårdsparker, känner vi liksom i Gösta Berlings saga en vemodig längtan efter det glada liv som en gång brusade eller porlade häruppe, bland blåa Hälsingeberg. Vi möter miljöer, där byggnader och natur är praktiskt taget detsamma som på Per Rönquist tid, men vi måste också konstatera, hur radikalt eldsvådor, stadsplanerare och andra katastrofer förändrat stadskärnorna i Uppsala och Gävle.
Om också de flesta av Rönquists samtida nu är och förblir liksom oåtkomliga svarta silhuetter, får vi vid studiet av boken inte slå oss till ro med bara årtal och namn. Notera unge Pers titulaturer, tonfall och omedvetna värderingar, jämför hans till synes torra fakta, se efter vad han i n t e säger, läs mellan raderna och ni skall upptäcka an charmfull ung gustavian, ni skall bevittna en rad små dramer, idyller och komedier, som vi med våra matriklar i handen helt förnumstigt vet snart skall upplösas i mer eller mindre tragiska slutakter, men som var livet i nuet för dessa våra farföräldrars farföräldrar. Ni skall spåra små ting och obetydliga tidsfenomen, människofrön, vilka är rot och upphov till viktiga kulturdrag, rutiner och vanor i vårt eget nu. Allting är ingalunda färdigtolkat, tvärtom finns många uppslag för läsarens eget forskande, många möjligheter till egna nya värderingar. Så använd blir dagboken en spegelbild av Gustav 111:s vardagsland, ett socialreportage e det feodala agrara samhället, som sedan maldes sönder av tidens kvarn och reformernas mångfald.
Pro captu lectoris habent sua fata libelli!
Läsarens studieiver skall avgöra dagbokens värde!
ANTECKNINGAR I HISTORISK KALENDER
FÖR 1781
FEBRUARIUS GÖJE-MÅNAD
Den 1. om morgonen, reste Herr Lieutenant von Stauden härifrån till sin morbror, Hans Excellens Herr RiksRådet Baron Falckengrén i Stockholm, då äfwen Herr Fänrikmvon Stierneman reste till Hudiksvall. Samma dag, f.m., fölgde Bror C. Noraeus mig till kyrkan och besåg hänne. Herr Doctor Noraeus, dess Fru och Son Carl, morbror och moster Nordmark, Herr Fänrik Hernodh, spisade middag hos oss. Doctorns reste till Hudiksvall strax efter middagen, då ock jag fölgde min käraste Far till Delsbo Gästgifwaregård, der han då höll Liquidation med den delen af sitt Compagnie, som är i Bjuråkers Sockn. Wi kommo tillbaka samma afton, då Fru Pastorskan Rogstadia från Färilla, med 2 sina söner Studiosus Hans och Lars samt sin Syster Fru Pastorskan Wiklund, som alla 4 sedan reste till Norrbo till afton, och äfwen FarBror Altberg, som blef qwar följande dagen, woro hos oss. Herr Major Jägerhorn kom ock då, och blef hos oss öfwer natten. Casseuren Uglund, som förrättat upbörden wid Liquidationen i Delsbo, och Länsman Falck spisade äfwen til afton hos oss.
Kapten Rönquist bebodde inte sitt boställe Haga 3 i Delsbo utan Rönnebo gård i Bjuråker, sannolikt en släktgård, eftersom hans far 1729 var fänrik vid Delsbo kompani och hans son Fredric Jacob enligt Fant var född på gården 1756. Rönnebo ligger strax norr om Bjuråkers prästgård, till höger om landsvägen från Delsbo till Bjuråker. Den s. k. kaptensgården från 1700-talet är ännu bevarad, inrymmande två våningar med porten centralt mot söder och en träskylt ovanför. Bild s. 33.
Familjens grannar och umgängesvänner är bl. a löjtnanten Claes von Stauden på Berge gård, som levde 1745-1799 men avflyttar från orten i sept. 1781 för att så småningom bli tullinspektör i Nyköping, samt kyrkoherden i Norrbo Erik Nordmark, 1729-1792, med hustrun Anna Brita Norelia, dotter till inspektor Axel Norelius i Åmot (Broman s. 679, nämner dock inte hennes namn; jfr Fant) och av titulaturen moster att döma väninna till Rönquists mor. Paret hade barnen Hedvig och Jonas – den senare levde 1776-1819 – men dessa är tydligen ännu små och nämns av Rönquist först i december. Pastor Nordmark hade fram till 1780 varit komminister i Bjuråker och bodde ännu kvar i komministergården därstädes, några steg från kaptenens. Hans uppförande var enligt Fant ”mindre grannlaga” och domkapitlet anställde räfst med honom, men han räddades av församlingens petitioner. – Fänriken, senare kaptenen Carl Peter von Stierneman, 1757-1825, hade sin bostad i Ljusdal. – Svante Kristian Hernodh var fältväbel och fänrik vid Delsbo kompani och dog 1784. Han bodde på Charlotteberg i Delsbo och var kaptenens närmaste man i kamerala och förvaltningstekniska frågor. – Löjtnant von Staudens mor Ebba var syster till amiralen Kristoffer Falckengren, 1722-1789. – Även gäster på genomresa finner man nästan dagligen i det Rönquistska hemmet, både kolleger, släktingar och vänner. Prosten i Bollnäs teol. dr Olof Noraeus, 1720-1802, med hustrun Johanna Birgitta Boberg och sönerna Carl (f. 1767, senare borgmästare i Sigtuna) Magnus (f. 1768) och Johan (1769-1814, provinsialläkare) hörde hit. Familjen Rönquist hade bott i Bollnäs då Per föddes och ända till 1780. Pojkarna Noraeus och i synnerhet Carl var således Pers barndomsvänner. – Från Bollnästiden härrör också Pers intima relationer till ”farbror Altberg”, som han tycks vara synnerligen tillgiven. Altbergarna, som tagit sitt namn från Alfta, var i flera generationer Bollnäsbornas klockare, som hade att allt beställa. Den förste klockaren Peter inflyttade på 1720-talet. Han fick fyra söner: Per född 1725; Hans född 1727, som blev klockare efter fadern och vars son Hans efter honom övertog klockaresysslan; Engelbrekt född 1732 och Esaias född 1734, som blev präster (se vidare Blomberg I s. 268 ff.). Per blev länsman och postmästare i Bollnäs, var mycket driftig som jordförvärvare, befordrades 1786 till postmästare i Umeå, som tycks ha varit ett slags central för Norrlands postväsen. Han bodde på länsmansgården Häggesta i Bollnäs och var gift med Axel Rönquists syster Eleonora, som dock tycks ha avlidit för 1781. Om vi supponerar, att hans broder Esaias dotter (Eleo)nora (Kri)stina nu hushållade för honom (eller möjligen brodern Hans dotter Stina, född 1760), kan vi få sammanhanget mellan de två personer som Per Rönquist kallar farbror och cousine N. S. Altberg. Farbror Altberg är en aktiv person, med många kommissioner på gång och ofta på resa, skriver inlagor och biträder vid s.k. posträtter. – Pastorskan Margareta Wiklund, f. Hazelia 1731, var änka efter kyrkoherden i Norrbo Erik Wiklund, 1713-1779, och bodde kvar i Norrbo prästgård, någon mil från Bjuråker. Hon tycks ha svårt att släppa rollen som socknens främsta dam. För tillfället hade hon besök av sin syster Beata Rogstadia, f. Hazelia 1726, änka efter kyrkoherden i Färila Martin Ragstadius, 1711-1778, och dennes två söner Hans (1759-1813, senare kyrkoherde i Färila) och Lars (död som löjtnant vid Hälsinge regemente 1795). – Rönquist använder konsekvent titeln studiosus enbart om dem som inskrivits vid universitet, gymnasist om studerande vid gymnasiet. Termen djäkne förekommer aldrig, trivialskolans elever nämns alltid utan titulatur. – Gustaf Henric Jägerhorn, 1735-1791, sekundmajor vid Järvsö kompani och bosatt på Haga i Arbrå, var av finsk adel och företog resor till Finland (se 6.11). – Länsmannen i Delsbo och madame Falck förekommer också ofta bland umgängesvännerna. – Bjuråkers kyrka är densamma nu som 1781. – Vid likvidationsmötena samlades rotehållare och kompaniets soldater för utbetalning av löner och andra affärer.
Den 2., f. m. reste Herr Major Jägerhorn till Forssa. E.m skref jag bref till Bror Fredric Jacob, innelyckt i min käraste Fars; Postmästare Wallin från Delsbo kom ock då till oss, och då han samma afton reste tillbaka, fölgde jag honom hem och war der öfwer natten
Kommentar F 2.2: P. Wallin var postmästare i Delsbo och gift med fru Rogstadius dotter Maria Margareta.
Den 3., f. m. reste jag åter hem med Postmästare Wallin, som strax efter ankomsten reste med Farbror til Hernösand, för att der med honom holla en Post-rätt. Med Farbror Altberg sände jag till moster Oldberg i Indal Morfars Biographie, af mig afskrifwen; e. m. war Herr Fänrik Hernodh hos oss.
Kommentar L 3.2: Indal i Medelpad var ett lämpligt rastställe på den långa vägen till Umeå. – Posträtter hölls med en postmästare som preses för att rannsaka om olika fel och ev. brott i postväsendet. – ”Morfar” var rektorn vid Hudiksvalls trivialskola Petrus Frodlin, 1695-1748. Ett ”Vördsamt äreminne” efter honom av Nicolaus Casström finns bevarat i tryck. Frodlin fick med sin hustru Clara Justi fyra vuxna döttrar: 1) Per Rönquists mor. 2) Brita Caisa f. 1737 och gift med komministern Per Strålin i Rasbo, 1732-1785. 3) Anna Margareta, 1742-1791, gift med kyrkoherden i Indal Anders Göransson Oldberg, 1729-1797. Denne hade sonen Erik Gustaf, 1762-1840, som blev kyrkoherde i Nordmaling och enligt Bygdéns herdaminne var en stor kraftig karl med väldig stämma, den där med handkraft och en piska förvarad under skrivbordet lärde allmogen hövlighet och bara behövde visa sig för att slagsmålen på marknaderna skulle avstanna, samt sonen Jöran, 1764-1789, som blev fänrik och dog under ryska kriget. 4) Clara Stina f. 1745 och gift med kyrkoherden i Mo Petrus Brantström, 1728-1779, och efter hans bortgång, som vi skall se, ”konserverad” av efterträdaren Samuel Berg, 1738-1805. Nästan alla dessa släktingar nämns i dagboken.
Den 4. reste mina käraste Föräldrar, Bror Axel och jag till Delsbo kyrka, spisade middag hos kyrkoherde Stålberg och kommo tillbaka om afton, då Inspector Ekebergs, som ock waret i Delsbo, fölgde hem ock woro hos oss öfwer natten.
Kommentar S 4.2: Kyrkoherden i Delsbo Matthias Stålberg, som levde 1730-1808, beskrivs av Fant som en föga driftig och något högfärdig pastor, som trivdes bäst i sin studerkammare. Huset regerades av hustrun, Charlotta Christina Hillberg, 1749-1831, ”en ädel men myndig matrona”, vilket renderade herr kyrkoherden åtskilliga glåpord från böndernas sida. Av sönerna, vilka betecknas som goda huvuden men vildgastar, nämns här flerstädes Petrus 1773-1810, vid namn. Delsbo kyrka och Delsbo prästgårdvar ansenliga och har utförligt beskrivits av prosten Lennaeus och dennes predikobiträde Samuel Ödmann. – Inspektoren på Strömbacka bruk Olof Ekeberg, 1715- efter 1790, med fru Catharina, 1724-1816, tillhörde också umgänget. Ekeberg tycks med ålderns rätt ha slutat sin tjänst i november 1781 och då inflyttat till Berge gård efter von Stauden (11.11). Av parets tre döttrar var Katarina Helena, 1751-1834, gift med bruksinspektor Per Arbman, 1745-1782; Dorothea, 1757-1818, gifte sig år 1788 med fältskären C. F. Rudolphi (27.12), medan Maria Margareta, f. 1761, dog ogift 1819. Vilkendera av de två nu ogifta döttrarna, som nu bodde hemma och av Rönquist kallas mamsell Ekeberg, kan ej avgöras. Om familjen Ekeberg, se Glysisvallur sid. 901 (med delvis felaktiga notiser) och Hasselberg, Släkten Arbman, sid. 30ff.
Den 5. reste Inspektor Ekebergs hem till Strömbacka; Fänrik Hernod kom hit til middag; e. m. reste min käraste Far och han till Forssa.
Kommentar M 5.2: Strömbacka järnbruk hade fått sitt privilegium 1742 och var nu i full drift. Bruket är i våra dagar nedlagt men har ett litet bruksmuseum.
Den 6. fick jag Bref av C. Nibelius, Braendström, Gestrin och Ackarius. – E. m. gjorde jag werser i stor hast på min käresta Mors namnsdag, med hännes namn öfwer, och illuminerade dem. Samma dag spisade middag….
Kommentar Ti 6.2: Dagens namn Dorotea. – Med ordinarie tisdagsposten (se 20.7) får Rönquist brev från studiekamraterna i Gävle. Carl Nibelius, 1764-1814, blev slutligen rektor vid Gävle trivialskola; god vän med Per, dels emedan båda tycks ha gått hårt in för sina studier, dels emedan Per tycks ha bott hos hans mor som inackorderad. – Sam. Gestrin, 1764-1815, blev apologist vid Gävle trivialskola, vars historia han behandlat i en avhandling, men är mest känd som lärd kuf, boksamlare och donator av en fond, vars avkastning Vasaskolan fortfarande utnyttjar för bokinköp.Gestrin ägde i arv efter fadern lektor Magnus Gestrin gården nr 50 i 2. kvarteret, s. o. om storkyrkan i Gävle, samt en trädgård nere vid åkanten och tillhörande vretar; i granngården bodde lektor Schönstedt, som gift sig med lektor Gestrins änka och sålunda var Sam. Gestrins styvfar. – Johan Sim. Braendström, som var son till den kände köpmannen Petrus Braendström, och född 1765, emigrerade sedermera till Hull, där han blev väletablerad köpman. – Jacob Acharius, född 1763, hade redan dimitterats från gymnasiet 1780, men blev sjuklig och avled på 1790-talet.
Rönquist uppräknar alltid gymnasisterna i en bestämd rangordning (24.3, 25.3, 15.4, 19.5 och i disputationsredogörelserna). Efter kunskaper placerades nämligen eleverna i viss ordning i skolsalen, och denna ordning påverkade också mer eller mindre medvetet kamraternas värderingar. På det förkomna bladet, som upptog dagarna 6-28 februari, fortsatte meningen sannolikt med orden: hos oss samt gästernas namn.
Julius Hö-månad
Den 1. kl. 5 om morgonen, kom min käraste Far, sedan han waret i Jerfsö, Färilla, Ljusdal m m., Bållnäs, Mårdnäs, Mo och Regnsiö. Jag bewistade Gudstjensten, som förättades af Morbror Nordmark. E. m. kommo Lieutenant Forssius och Adjunkt Fredin til oss, men som bud kom, att Baron Pfeiff kommit til Norrbo-PrästGård, måste Lieutenant Forssius resa hem; min käraste Far fölgde ock med honom, och jag med Fredin. Wi woro der då til afton med Baron och Fänrik Forssius, och sedan wi spisat reste de sistnämnde til Forssa, ock wi hem.
Kommentar S 1.7: Hemma hos far och mor och bror Axel Magnus i Rönnebo. Kapten Rönquist var ju chef för Delsbo kompani. Hans närmaste överordnade var premiärmajoren och chefen för Forsa kompani, baron Fredrik Pfeiff, 1738-1813, vilken bebodde den bevarade gården i Rolfsta i Forsa. Vid majorens kompani tjänstgjorde fänrik Adolf Forssius, som fick kaptens avsked 1799, och löjtnant Sven Forssius, som fick kaptens avsked 1796. Den sistnämnde var gift med fru Wiklunds dotter Beata Brita och bodde med familjen hos sin svärmor i Norrbo prästgård, vilket förklarar det täta umgänget med Rönquist. – Michael Fredin, 1743-1807, synbarligen pastorsadjunkt i Norrbo, blev senare komminister i Ekerö och gift med Catharina Elisabet Dure, som nämns den 15.7. – Resenotisen bör tolkas så att kaptenen och löjtnant Forssius reste tillsammans och pratade tjänstefrågor i ena chaisen, Per och Fredin i den andra.
Den 2. woro Postmästaren och Studiosus Rogstadius in hos oss wid förbiresan till Bergsiö, hwarifrån den förstnämnde ärnade sig till Hernösand, och sig derifrån til Umeå, på Posträtt.
Kommentar M 2.7: Postmästare P. Wallin var svåger till studiosus Rogstadius (se 1.2, 2.2) och när han nu reste bort, såg han till att svågern fick vikariera (om det nu utgick någon vikariatslön). Släktskap och bekantskap förmedlade anställningar på den tiden. – Det hade ju också varit posträtt den 3.2. Hur var det med ärligheten i postverket? – En smal skogsväg ledde upp förbi Strömbacka till Bergsjö och Gnarp, varefter man kunde följa kustvägen till Umeå.
Den 3. e. m., kommo Faster Greta Nora och Farbror Vetter til oss, ifrån Walbo.
Den 4. woro wi med dem ute och besågo åkrarna, e. m., och äfwen en stund hos Nordmarks.
Den 4. om natten, kom ändteligen wackert regn med åska, efter mer än 1 Månads faselig torka, hwaraf all frukt på marken taget skada.
Kommentar O 4.7: wackert = duktigt, mycket (vacker slant; jfr 3.8, 1.11). frukt = gröda. Åren efter 1780 upplevde Sverige en synnerlig besvärlig torkperiod. Gästernas besök på åkrarna avsåg tydligen att konstatera skördeskador på säden; Vetters tycks själva ha haft någon form av jordbruk i Valbo och ville väl jämföra. I sin dagbok omnämner Rönquist inte någon spannmålsskörd denna höst.
Den 6. skref jag Bref til Professor Mallet, och Bror Fredric Jacob.
Kommentar F 6.7: I brevet till Mallet torde Rönquist efter familjeråd ha anhållit att få vara borta från universitetet under höstterminen.
Den 7. war Nådårs-Predikant Hans Granér, som dagen derpå skulle profwa til Bjuråkers Sacellan, uti Norrbo, hos oss til middag; e. m. woro wi med Farbror och Faster, samt Nordmarks och Granér, på Caffe hos Herr Lieutenant von Stauden. Den 7. om afton, kom Berghults hustru hit med sin Son Eric, som skulle få läsa för mig.
Kommentar L 7.7: Hans Granér, 1739-1821, son till en sergeant, fick vänta länge på befordran och blev först 1787 komminister i Ljusdal, ”då nästan allt hopp försvunnit”. Hans förklarliga bitterhet – han tycks ha stått illa hos domkapitlet – synes ha övergått till hat mot samhället. 1798 sökte han uppvigla bönderna till myteri, dömdes till döden men benådades till vatten och bröd i ett par veckor vid kronprinsens födelse 1799. – Soldaten Berghult bodde i Svedjebo några kilometer norr om Bjuråkers kyrka.
Den 8. reste min käraste Far och jag til Norrbo kyrka, der wi afhörde Granérs Prof-Prädikan; wi kommo hem til middag, då Bruks-patron Smaraei Fru, Son Nils, Fru Ekeberg och Mademoiselle Bennet spisade hos oss. Wi blefwo med dem budne til Nordmarks på Caffe, hwarefter de sedan reste hem til Strömbacka.
Kommentar S 8.7: Kyrkliga händelser spelade en viktig roll även i herrskapens liv. En känd fabrikörssläkt i Hälsingland omfattade under 1700-talet familjerna Bennet, ej att förväxla med den adliga ätten. Stephen Bennet, 1691-1757, hade invandrat från Skottland och 1737 blivit direktör för Flors linnefabrik i Mo. Hans son Thomas Bennet blev direktör efter fadern och gifte sig 1750 med Delsboprosten Lennaeus dotter Catharina, född 1727. Deras son Stephen Bennet inskrevs vid Gävle gymnasium 1765. Rönquist nämner dels en direktör Bennet ”med fru”, dels fru Bennet sen., vilka uppträder i sällskap med Myrins på Charlotteberg, dels en mamsell Bennet, som bodde över sommaren på Strömbacka och inte alls anknyter till de andra Bennetarna. Rimligaste gissningen: att direktören med frun är Stephen Bennet junior och hans hustru, att fru B. senior är hans moder Catharina Lennaea, som sedan gammalt var känd i trakten, och att mamsellen är hans kusin eller annan kvinnlig släkting i sidled. Enligt Sehlbergs släktbok hade bruksinspektoren på Åby i Ockelbo Anton Binett, av åldern att döma en broder till Thomas, en dotter Charlotte Catrina, som levde 1761-1852. Familjen Bennet, som ju normalt hörde hemma i Flor, tycks ha bott över sommaren nära Myrins (jfr 14.10). – Familjerna Smaraeus och Ekeberg har vi redan berättat om (10.5 resp. 4.2)
Den 9. regnade något e. m.
Den 10. regnade mycket f. m., då Farbror och Faster Vetter reste härifrån hem til Walbo, hwarifrån de sedan i Michelmässo-tiden ärnade flytta til Nysätra och Wätö-Sockn, bredwid Norrtelje.
Den 11. woro Morbror Nordmarks, Mademoiselle Norelia och Herr Lieutenant von Stauden hos oss på Caffe, e. m., samma dags f. m., war ett starkt slag-regn.
Kommentar O 11.7: Mamsell Norelia lever hos sin moster fru Nordmark (jfr 11.8). Hon bär samma familjenamn som sin moster och sin mor, hur vi nu skall förklara det. (Familjen Wallners sladdbarn Samuel – 7.6 – är ett par decennier yngre än sina systrar, också ett problem. Snedsteg av ogifta mamseller?) I dagboken finner vi många exempel på de ogifta kvinnornas vanliga öde, att vissna bort som oavlönade sällskapsdamer eller arbetshjon, även i Per Rönquists bekantskapskretsar.
Den 13. f. m. reste mina käraste Föräldrar och Bror Axel til Bruks-Patron Smaraeus på Strömbacka, men jag war hemma och skref Bref til Morbror och Moster Strålin, hwilket jag afskickade tillika med min käraste Fars och Mors Bref til dem. Mina käraste Föräldrar och Bror hemkommo til natten.
Den 14. kommo Häradshöfding Myrin, Bruks-Patron Smaraeus, Directeur Bennet, Lieutenant von Stauden, Ingenieurerne Malmström och Hofverberg samt Bokhollaren på Hedvigsforss, Martinsson, til oss til middag, sedan de waret på en sammankomst i Sockne-stufwan. Sedan de drucket Caffe, reste de hem.
Kommentar L 14.7: Om häradshövding Myrin på Charlotteberg, se 17.3! Familjen tillhörde Rönquists umgänge och omfattade även hustrun och döttrarna Hedvig och Brita Lena samt mamsell Edla-Charlotta, som säges vara kusin till häradshövdingen. De levnadsglada mamsellerna sporrade tydligen unge Pers sällskapstalanger! – Lantmätaren Johan Malmström med fru tillhör umgänget. Lantmätarna var ofta anlitade personer i en tid då förmögenhet och utkomstmöjligheter så starkt berodde av ägd jordareal. De titulerades ofta ingeniör (jfr lantmätare Delin 4-5.6). Malmströms son hette Petrus Fredric, inskrevs vid femton års ålder år 1785 i Gävle gymnasium och dimitterades 1790 till akademin. – Ingeniör C. Hofverberg tillhörde en Delsbosläkt som tagit namn efter gården Hovra och som framträdde med bruksägare under 1800-talet. – Hedvigsfors bruk i nordvästra Bjuråker, med stångjärnshammare och masugn, hade liksom Strömbacka fått sitt privilegium 1742, är nu sedan länge nedlagt. Vid bruket tjänstgjorde efter vad Rönquists anteckningar visar utom bokhållaren Martinsson också inspektoren Rothoff, medan brukspatron Smaraeus och inspektor Ekeberg bodde på Strömbacka. – Sammankomsten avsåg kanske att fastställa röstlistor till prästvalet följande dag.
Den 15. reste min käraste Far och jag till Norrbo kyrka; Comminister Haglund förrättade Gudstjensten; sedan den war slutad, höll Kyrkoherde Stålberg, som i den afsjuknade Prost Holmqvists ställe förrättade walet tillika med Comminister Haglund, ett ganska wackert Tal, i anledning af Apostlagärningarna 1:24, 25, hwarefter walet gick för sig, då Magister Forssberg wann 9½ Rök (röst) eller 62 öre 7¼ penningland; Granér 46½ Röst eller 261 öre 3½ peng., Lockner 113½ Rök eller 774 öre 5⅔ peng. Sedan wi spisat middag i PrästGården, skref jag rent 1 Exemplar af Protocollet öfwer Walet, som Kyrkoherde Stålberg författat, hwilket skulle in til Consistorium; det andra, som skulle förwaras i Kyrko-Kistan, skref klockaren Östberg. Rogstadius kom ock dit ifrån Delsbo, e. m., med Fredin, som der predikat. Sedan wi spisat til afton, kommo Granér och Fredins Fästmö Mademoiselle Dure dit; då Kyrkoherde Stålberg och Haglund reste til Prost Holmqvist i Forssa, och wi hem til natten.
Kommentar S 15.7: Val av efterträdare till komminister Nordmark, som ju blivit befordrad till kyrkoherde i Norrbo. Prästval skulle enligt 1739 års förordning äga rum inför altaret i moderkyrkan, alltså i detta fall i Norrbo, eftersom Bjuråker var annex till Norrbo, och inledas med ”ett tjänligt och uppbyggligt tal” av den prästman, som förrättade valet. De röstande skulle framträda och avlämna sina vota som antecknades. På landet var endast innehavare av skattebelagda jordegendomar, bruksägare och tjänstemän med hemmansboställen (t. ex. officerare) röstberättigade. ”Torpare, kolare, bruksfolk, smeder, ryttare, soldater, båtsmän” och herrskapens tjänstefolk saknade rösträtt. Jordegendomarnas skattekraft, uttryckt i öres- och penningland, gav avgivna röster proportionalitet. I hela Bjuråkers socken avgavs således endast 169½ röster för lika många hushåll (rökar). Det gamla bondesamhällets förakt för ”löst folk” dominerade. Men i städerna hade man tvingats lösa banden till innehavet av fast egendom; där voterade man efter en lista som upptog alla ”hus” och hyresgästerna kunde votera i ägarnas ställe. Valsystemet fortlevde i kommunalvalen på 1800-talet. – Över valet skulle upprättas protokoll i två exemplar, av vilka det ena genast skulle sändas till domkapitlet och det andra läggas i kyrkkistan. – Apostlagärningarna 1:24, 25 i Karl XII:s bibel: Och Bådo och sade: ”Tu Herre som känner allas hierta, wisa uth, hwilken af thessa twå tu uthwaldt hafwer; at han skal få thenna tiensten, och Apostlaämbetet, ther Judas ifrå fallen är, at han skulle bortgå i sitt rum”. – Om vi genom division av skattetalen med röstetalet för varje kandidat söker utröna, vad varje röst var värd skattemässigt, finner vi att Forsbergs och Lockners väljare i genomsnitt skattade 7 öre, medan Granérs väljare skattade 5,5 öre. Granér hade sina anhängare hos de fattigare och gjorde ju också gemensam sak med dem vid myteriet 1798. – Jonas Haglund, 1737-1748, son till en skomakare i Gävle, hade varit komminister i Delsbo sedan 1775. Även han var i överhetens ögon misstänkt för subversiv verksamhet: han beskylldes för att ställa sig in hos allmogen genom att på kalas bjuda kring brännvin skedvis. Delade, som vi skall se, Per Rönquists intresse för burfåglar. Per Lockner, 1743-1801, hade ett svårt fysiskt handikapp i sin stora och tunga kroppshydda, som försvårade hans förflyttning mellan olika tjänstgöringsställen. Om han på socknens obanade och långa stigar råkade falla omkull, måste flera personer till för att få honom på benen. Förgäves hade hela skaran av skriftebarn vid ett sådant tillfälle förenat sina krafter för att lyfta upp honom; han log åt deras fruktlösa bemödanden och sände dem efter hjälp av mansstyrkan (Fant). Med detta stackars köttberg förenade änkepastorskan Wiklunds brorsdotter Maria Catharina Hazelia år 1787 sina öden, trots att hon väl var 20 år yngre. Men hellre det än att bli gammeljänta och hunsad av släkten. Faster Wiklund ordnade det ju så bra! (jfr 4.10).
Olof Forsberg, född 1734, inskriven i Gävle gymnasium 1751, fil.mag. i Greifswald, förefaller att trots sin lärdomsgrad ha stannat som pastorsadjunkt i Bollnäs. Hans låga röstetal tyder på att han saknade en predikares och själasörjares gåvor.
Den 17. e. m. woro Lieutenant von Stauden, Moster Nordmark, Lieutenant Forssius och Frun, Fredin och Mademoiselle Dure hos oss på Caffe; Sedan foro mina käraste Föräldrar, jag och Bror Axel til Erik Pärson i Tjärna, der wi åto til afton.
Kommentar Ti 17.7: Tjärna, gård väster om Bjuråkers kyrka.
Den 18. e. m., regnade starkt några timmar. Min käresta Mor och lieutenant von Stauden reste sedan til Delsbo, för att en gång dricka wid sjelfwa brunn. Min käresta Far och jag skulle följande dagen om middag träffa dem på Charlotteberg.
Kommentar O 18.7: Om Delsbo strax för Rönquist tid kan vi läsa i prosten Knut Lennaeus Delsboa Illustrata (1764) och i Samuel Ödmanns Hågkomster. Om äldre tider i socknen har också Bror Hillgren mycket att berätta. Lennaeus nämner sid. 34, att av läkare beprövade surbrunnskällor inte finns i Delsbo, men säker sig själv känna till flera källor med järnhaltigt vatten. Det var väl en sådan hälsobrunn som Rönquists mor och löjtnant von Stauden nu skulle prova. (Av formuleringen att döma hade de tidigare fått sig vattnet tillsänt). Brunnsdrickningen motiverades av hälsoregler, vid Medevi drack man 15-17 glas om dagen, men gammal vidskepelse och helt enkelt lust att träffa folk och slippa hushållsknoget påverkade också fruarna. En Bjuråkersdam for exempelvis till Hudiksvall för att dricka vid det nyöppnade brunnshuset där (26.7). Brunnskurerna tog man som regel under rötmånaden, säger Linné.
Den 19. reste min käraste Far och jag til Häradshöfding Myrin, för att taga afsked af Herr Secreteraren, som 8 dar efter skulle aldeles afflytta til sin syssla i Stockholm. Wi spisade der middag tillika med min käresta Mor, Lieutenant von Stauden, Morbror Nordmark, Rogstatius, Fänrik Bratts fru. E. m. reste mina käraste Föräldrar, Lieutenanten, Nordmark och jag derifrån til PrästGården i Delsbo, der wi voro en stund, och sedan reste hem til afton.
Den 20. skref jag Gratulations-Bref til Nådårs-Predikant Lockner. Samma dag e. m., gick jag til Delsbo och hjelpte Bror Rogstadius, som, under Wallins frånvaro, förestod Postmästare-sysslan, med Postens affärdande; jag red sedan hem med Posten, til afton.
Kommentar F 20.7: eftersom någon väg söder om Dellensjöarna ännu inte fanns, måste postskjutsen från Delsbo passera Rönnebo och kungsvägen över Norrbo och Hög til Hudiksvall. Rönquist avskickar alltid sina brev på fredagar (2.2, 20.7, 24.8, 21.9, 12.10, 19.10, 9.11, 16.11, 7.12, 14.12, 28.12). Denna tur anknöt alltså till den skjuts som gick från Söderhamn på söndagarna och passerade Gävle på måndagarna (jfr under 28.4). Norrgående posten som passerade Gävle på lördagarna och anlände till Söderhamn på söndagarna, vidarebefordrades till Delsbo så att Rönquist fick sina brev söderifrån på måndagar eller tisdagar (Ti 6.2, M 3.9, M 17.9, Ti 9.10, Ti 20.11, Ti 4.12, Ti 18.12 – postgången tycks ha tagit längre tid i vinterföret). Denna postgång räckte inte till, utan man skickade dessutom brev och framförallt paket med bud, när lägenhet bjöds. Postvagnen tog inte passagerare, varför Per fick rida på en av posthästarna. Alla kunde rida på 1700-talet, Linné red ju på sina färder i landskapen.
Den 21. e. m., war jag med min käraste Far til Wissmyr-Enget och såg på Höets inladade.
Kommentar L 21.7: Wissmyränget, som också nämns den 7.8 i samband med Bergsbukten, tycks vara en strandäng tillhörig kaptenens boställshemman eller Rönnebo gård. Dialektformen änge lever ännu kvar på Gotland i betydelsen löväng.
Den 22. bewistade jag, med min käraste Far och Bror, Gudstjensten, som förrättades af Pastor Nordmark. E. m., war Herr Lieutenant von Stauden, (NB) Morbror Nordmarks, och Ingenieurerna Malmström och Hofverberg hos oss. Denna e. m. började att regna.
Kommentar S 22.7: NB, se 11.8!
Den 23. e. m., war jag som snarligast til Herr Lieutenant von Stauden. (NB) Denna eftermiddag regnade också. Kyrkoherde Ruth kom, med sin Son Bengt ifrån Stockholm, hit til afton.
Kommentar M 23.7: Bengt Ruth, 1713-1792, tillhörde en gammal lärd hälsingesläkt. Han var kyrkoherde, senare prost, i Järvsö. Hans son Bengt blev enligt Fant notarie vid auktionskammaren i Stockholm.
Den 24. woro wi, om e. m., med Kyrkoherde Ruth och dess Son, til Nordmarks på Caffe; äfwen Herr Lieutenant von Stauden; men wi woro hemma til afton.
Kommentar Ti 24.7: ”men” kan tolkas som ett visst avståndstagande från Nordmarks.
Den 25. f. m. reste Kyrkoherde Ruth och dess Son til Norrbo, hwarifrån de sedan ärnade sig til Delsbo, och derefter hem. E. m. war Lieutenant Stauden hos oss. Til afton kom Herr Lieutenant Rickman til oss.
Kommentar O 25.7: Johan Fredric Rickman hade som löjtnant vid Delsbo kompani sitt boställe på Gärde i Ljusdal. Han fick avsked som kapten vid Forsa kompani 1799. Vid riksdagen i Gävle 1792 förde han befäl över den vaktstyrka som uttagits från Hälsinge regemente.
Den 26. f. m., reste Lieutenant Rickman til Hudiksvall, samt sedan min käraste Far och Lieutenant von Stauden til Strömbacka. E. m. war Moster Nordmark och Fru Rothoff (hwilken sistnämnda då kom tillbaka från brunnsdrickningen i Hudiksvall) hos oss på Caffe; äfwen hännes Man och Morbror Nordmark.
Den 27. e. m., kommo min käraste Far och Lieutenant von Stauden tillbaka; och sedan Lieutenant Rickman från Hudiksvall. Hwilken sistnämnde war hos oss öfwer natten.
Den 28. om morgonen reste Lieutenant Rickman hem til Liusdal ; e. m. reste jag, med min Bror Axel Magnus och Soldaten Berghults Son Eric, til nämde Soldat i Swedjebo, då jag lemnade Eric lof på 1 wecka att wara hemma; jag reste åter hem til afton med min Bror.
Den 29. bewistade jag med min käresta Mor och Bror Gudstjensten, som förrättades af Morbror Nordmark; Min käraste Far reste med Lieutenant von Stauden til Delsbo, der Kyrkoherde Stålberg prädikade; e. m., woro Fru Nordmark och Madame Falck hos oss på Caffe; Min käraste Far och Lieutenant von Stauden kommo ock då hem; denna e. m. hände mig den förtreten, att den ena Grönsiskan kom ut, och stod ej att igenfås, ehuru hon hela afton och äfwen något på följande dagen syntes i björk-dungen.
Kommentar S 29.7: Grönsiskan, som är släkt med kanariefågeln, var med sin vackra sångröst en populär burfågel, så populär, att dess infångande sommartid senare förbjöds i lag. Björkdungen kring Rönnebo finns ännu kvar.
Den 31. war Lands-Fiscalen Yggberg in hos oss om morgonen; då min käresta Mor och jag reste til Rolfsta til middag, tillika med Morbror Nordmarks. Min käraste Far och Lieutenant von Stauden reste sedan til Charlotte-Berg til middag för att derifrån följa Secreterare Myrin, som då aldeles afreste från orten, til wägs til Rolfsta, dit de anlände kl. ½9 om afton. Secreterare Myrin reste strax derifrån til Lunbyn til natten; Mina käraste Föräldrar woro qwar hos Barons; jag, med Morbror Nordmarks, reste til Forssa PrästGård, der wi spisade afton, och lågo öfwer natten.
Kommentar Ti 31.7: Landsfiskal Eric Yggberg nämns i landstingets protokoll den 7.7 1777. En landsfiskal hade vid denna tid huvudsakligen skattetekniska uppgifter. Häradshövding Myrin skulle avflytta till en sekreterartjänst i Stockholm (17.3), men familjen stannade tills vidare kvar på gården Charlotteberg. Per och hans mor reste i förväg till Rolfsta, majorsbostället, som ligger strax söder om Hamre i Forsa, medan fadern åkte ner och hämtade häradshövdingen i Charlotteberg och sedan kom efter till Rolfsta. Lundbyn, möjligen Lund i Forsa.
Augustus Skörde-månad
Den 1. f. m. fölgde Studiosus Holmqvist mig up i Kyrkan och Stapelen; wi fortforo äfwen nu, som afton förut, med årtalens utsättande i Hof-Calendern och Historisk Almanack. Probsten war nu åter blefwen frisk, men ännu matt. Sedan jag med Morbror Nordmarks äfwen spisat middag och drucket Caffe, reste wi tillbaka til Rolfsta, hwarifrån min käraste Far och Lieutenant Stauden, min käresta Mor och jag, samt Morbror Nordmarks, sedan wi alla drucket Thée-watten, reste kl. 6 och hem kommo kl. ½10.
Kommentar O 1.8: Kärt besök hos skolkamraten och brevvännen Daniel Holmqvist (se 17.3). Daniel tycks ha delat hans intresse för kalendrar och titlar, om man får tro notisen om ”årtalens utsättande” i Hovkalendern (utgiven 1738-1823) och Historisk Almanack (utgiven 1739-1790). Båda kalendrarna innehåller uppgifter på högre ämbetsmän, den sista även om vissa historiska händelser. Anteckningarna kan ha varit av den typ som vi träffade på den 21.2. – Rönquist använder konsekvent termen thevatten för te. Drycken nämns sparsamt och alltid i samband med aftonvarden – man känner igen stämningen med den doftande tekannan i talgljusens fladdrande sken. Teet var en dyrbar lyxvara. – Prosten var sjuklig, dog ett par år senare.
Den 2. woro mina käraste Föräldrar, Morbror Nordmarks och jag på Caffe hos Herr Lieutenant von Stauden, om e. m.
Den 3. f. m., war jag på Norr-Dell med min Bror och Förar Nordstedt. E. m., regnade wackert; jag skrev ock då Bref til Cousine Altberg.
Kommentar F 3.8: Förare Nordstedt, ej nämnd annorstädes. Förare var en underofficer som assisterade fänriken. Kapten Rönquist ville inte släppa ut sina pojkar på sjön utan betryggande uppsikt. Den kvinnliga kusinen Nora Stina Altberg försökte vi identifiera i kommentaren till 1.2.
Den 4. e. m., sådde min käraste Far Rågen.
Kommentar L 4.8: Enligt Shissler brukade allmogen i Hälsingland så höstrågen vid Larsmässotid, omkring den 10 augusti. Sådd och skörd anknöt gärna till de gamla helgonen Sankt Erik, Sankt Olof, Sankt Lars. Nu gällde det att passa på efter gårdagens regn.
Den 5. bewistade jag, med min käraste Far och Bror, Gudstjensten, som förrättades af Adjunkt Schavong; middag och afton spisade hos oss; Herr Lieutenant von Stauden (som äfwen dagen förut war hos oss til middag) och Cousin Nordgren med sin Discipel, unge Malmström ifrån Delsbo. Samma dag kom Berghults Son Eric tillbaka.
Kommentar S 5.8: Gustav Wilhelm Schavon från Bjuråker var född 1750, intogs i Gävle gymnasium 1767 och prästvigdes 1779 för att bli pastorsadjunkt i Delsbo, men nådde aldrig komministratur, i vart fall inte i ärkestiftet. – Johan Nordgren eller Nordengren (jfr 7.4) var född 1762 i Hudiksvall, inskrevs i Gävle gymnasium 1782, dog som kyrkoherde i Arbrå 1820. Han och hans mor har nära relationer till Rönquist. Johan är ännu elev vid trivialskolan i Hudiksvall men vistas i Delsbo som informator för lantmätare Malmströms son Petrus Fredric (14.7), som även han torde ha varit elev vid Hudiksvalls trivialskola vid denna tid. – Rönquists discipel Eric Berghult hade ju fått hemlov den 28.7.
Den 6. f. m., kom avertissement genom Bref-Karlar att Herr Grefwenoch Öfwersten StenBock, med sin swåger Herr Öfwersten Baron Cederhielm, ärnade resa ifrån Bållnäs Probstgård, der de om Söndagen woro, til Jerfsö, Liusdal, Delsbo, Bjuråker, Norrbo och Forssa, hwarföre wi ock samma dag lagade all ting tilreds til desse höge Herrars hitkomst; men den 7. om morgonen kom åter bud genom exprées, att Herr Grefwen och Öfwersten sjuknat i Bållnäs, och derföre nödgats resa hem tilMårdnäs, samt inställa den tillärnade resan. E. m., war Adjunkt Bollner in som snarast, wid sin resa til Hogdal; äfwen Lieutenant Forssius. Om natten kom FarBror Altberg hit tillbaka ifrån Umeå.
Kommentar M 6.8: Arvid Nils Stenbock, 1738-1782, greve och överste vid Hälsinge regemente sedan 1776. Hans syster statsfrun Magdalena Margareta Stenbock, 1744-1822, var gift med baronen och översten vid Östgöta kavalleriregemente Eric Juluis Cederhielm, 1729-1793. Överste Stenbocks sjukdom, som hindrade honom att företa sin rutininspektion vid kompanierna, var ett förebud – han avled åtta månader senare. Mårdnäs vid sjön Bergviken var översteboställe, nu rivet. exprés = specialbud. – Pastorsadjunkt Per Bollner, 1739-1814, sedermera komminister i Norrala, kom resande från kusten för att fortsätta till Ljusdal och sedan Ljusnadalen upp till Ytterhogdal. Rönnebo ligger nära gamla kungsvägen från Hudiksvall och näset mellan Dellensjöarna till inlandet, vilket förklarar, varför Rönquists så ofta fick upplåta sitt gästfria hem för passerande vänner och bekanta. – Farbror Altberg hade väl varit på samma posträtt som postmästare Wallin (2.7). Resorna till och från Umeå tog lång tid.
Den 7. war en ganska stark hietta, äfwen som den 5. och 6. – Den 7. e. m., war jag med min käraste Far, FarBror Altberg och Bror Axel Magnus til Wissmyränget och Bergs-bugten.
Den 8. fingo wi 192 fiskar på näten (en gång förut, 162). FarBror AltBerg reste då hem til Bållnäs. Til middag kom Herr Baron och Majoren Pfeiff med sin Fru til oss; e. m., woro Nordmarks hos oss på Caffe; min käraste Far och Baron reste då til Kyrkoherde Stålberg, och återkommo til afton, då äfwen utom Baron Pfeiff, Nordmarks och Mademoiselle Norelia, hwilken sistnämnda då återkom ifrån Strömbacka tillika med Lieutenant von Stauden, spisade hos oss afton. Strax efter aftonmåltiden reste Barons åter hem, då Fru Friherrinnan l(ånte) m(ina) C(alendrar) och n(ågra) bl(ad) af m(in) D(ag)Bok.
Kommentar O 8.8: Genom jämförelse med 4.9 tyder jag kalenderns förkortningar l. m. C. och n. bl. af. m. D. Bok på anfört sätt. Rönquist nämner aldrig någon egentlig skönlitteratur, romanläsningens tid hade ännu inte brutit in och för övrigt hade man inte mycken tid att läsa under dagens ljusa timmar. Men de förnäma damerna hade förstås kvinnans säregna intresse för personalia, så och fru Hierta (27.5). Den personliga samvaron ersatte både böcker, bio, radio och TV – nu har dessa media gjort oss till ensamma vargar i samhället. – Majorskan Pfeiff var född friherrinna Eva Christina Marcks won Würtemberg och levde 1751-1813. Med sin martialiske herre och man – som enligt Anrep uttalat sig förgripligt om kungens brännvinspolitik och därför en kort tid suttit på fästning – hade hon en nu ettårig dotter Fredrika Christina.
Den 10. e. m., kom wår dräng, Soldaten Flygt, tillbaka från Bållnäs, då han berättade, att Förar Bång och dess son, Soldaten, olyckeligenm omkommet om Måndagen, eller den 6., under det [de] summit wid Röste i Ljusna-Elfwen; jag fick ock med Flygt Bref ifrån Cousine N. S. Altberg. Fruarne Myrin och Bennet, Sen(ior), kommo hit til afton, och woro qwar öfwer natten.
Kommentar F 10.8: Soldaten Flygt var städslad som dräng hor Rönquists. Lennaeus upptar sid. 162 nummer och namn på soldaterna i Delsbo, men Flygt återfinnes icke bland dessa, bodde således i Bjuråker. – Röste, norr om Bollnäs. Bångarna var gamla bekanta till Rönquists, som ju hade bott i Bollnäs till helt nyligen.
Den 11. f. m., reste de hem; e. m., kom wår Jungfrus Bror LinwäfwareGesällen Lars Broman i Hudiksvall hit til afton, äfwenså Inspector Rothoff. Samma eftermiddag reste Fru Nordmark med Mademoiselle Norelia til Rolfsta.
Kommentar L 11.8: Mamsell Norelia har varit borta i Strömbacka någon tid, men redan ett par dar efter återkomsten åker hennes moster med henne till Rolfsta, där hon stannar ända till den 4 september. Samtidigt återspeglar Rönquists titulatur en ändrad attityd till Nordmarks. Han har fram till denna dag kallat dem morbror och moster, men nu blir titeln morbror sällsynt (16.9, 23.9, när Rönquist får tillstånd att predika, samt 9.11, 11.11 efter återkomsten från Mårdnäs). I stället kallas grannen pastor (11.8), kyrkoherde (23.11, 17.12, 26.12) eller benämnes bara med efternamnet (12.9, 16.9, 7.10, 13.10 etc), medan hustrun hela tiden kallas ”fru”. Den 22.7, då de två makarna är gäster på Rönnebo, sätter Per ett Nota Bene vid deras namn och går nästa dag över till von Stauden i ett med Nota Bene angivet ärende. Jag gissar djärvt, att ett uppträde ägde rum mellan makarna den 22.7, och att Per Rönquist ville ha löjtnant von Staudens syn på den ömtåliga affären. Frun uppträder sedan påfallande ensam på bjudningar (29.7, 13.8, 22.11, 4.12, 23.12). Det tycks ha rått slitningar i Nordmarks äktenskap och de synas ha ett samband med den unga mamsell Norelias vistelse i hemmet och med alkoholmissbruk. Just nu har det inträffat något som starkt stöter den varmt religiösa familjen Rönquist. Den 14 augusti åker de ner till Delsbos kyrkoherde och rapporterar. Nordmarks enligt Fant ”mindre grannlaga uppförande” (1.2) framskymtar på andra sätt; bl. a. underlåter han att med de andra avlägga visit hos den nye häradshövdingen Norin den 19 november (han var kanske alltför beruskad?). Men ortsborna tyckte trots allt om honom, kanske var han Hälsinglands Gösta Berling. (Dellborna har f. ö. aldrig räknat fylleri som den svåraste dödssynden!)
Den 12. bewistade mina käraste Föräldrar, Bror och jag Gudstjensten, som förrättades af Pastor Nordmark. – Middag spisade hos oss: Inspector Rothoff, Mademoisellerne Ekeberg och Bennet från Strömbacka, samt Gesällen Broman; i middags-tiden kom ett ganska starkt åsk-wäder och slag-regn, som påstod 3 eller 4 timmar, då åskan slog ned i Hudiksvall på Rådstufwan och på Rolfsta Ch(efs)-Bygning, hwarest den träffade Kakelugnen i Friherrinnans förmak, der 5 personer woro inne, så att 2 fötter slogos undan Kakelugnen, och gick derifrån ned i källaren, der en sten, som låg på en tunna, slogs midt itu. Ingen widare skada skedde på Rolfsta, och i Hudiksvall skadades några Portraiter i Rådstufwu-Salen. I Norrbo och flera ställen, i synnerhet åt br(uks)bygden, föll något hagel. Samma e. m. kom Inspector Ekeberg in wid åter-resan från Delsbo, och reste sedan hem med sin dotter och Mademoiselle Bennet. Inspector Rothoff reste ock hem til Hedvigsfors. Samma dag om afton kom Fru Nordmark hem, sedan hon lemnat sin Syster-dotter qwar på Rolfsta.
Kommentar S 12.8: Mamsell Ekeberg var dotter till inspektor Ekeberg i Strömbacka (4.2). Rönquists bjöd kyrkfolket på söndagsmiddag. – Linberedning och linnevävning var en viktig hemindustri för Delsbo-Bjuråkers många soldathustrur. Flors linnefabrik köpte upp garn i socknarna. Linvävargesällens besök i skördetid får ses i detta sammanhang. – Jag tolkar förkortningen som chefsbyggning, d v s kompanichefens bostadshus. Notiserna om nedslagen ger ett ”blixtfoto” av bohaget, om dåtidens kakelugnar på järnfötter och om källartunnorna med sten på locken för att hålla tätt. Rönquist får tydligen sin information om åskans härjningar österut av fru Nordmark, när hon kommer hem. – Gamla rådhuset i Hudiksvall brann ner 1879.
Den 13. f. m., kom Fru Malmström från Delsbo hit; e. m., Lieutenant von Stauden och Fru Nordmark, på Caffe.
Den 14. f. m., gick Fru Malmström hem; åskade och regnade något. E. m., reste mina käraste Föräldrar [til] Stålbergs, och återkommo til afton.
Den 15. e. m., plågades jag af stark hufwud-wärk.
Kommentar O 15.8: Huvudvärk mellan åskbyarna – Per var fysiskt känslig, av allt att döma en lång gänglig tonåring.
Den 16. och 17. regnade
Den 18. blef wackert wäder; samma dag 132 fiskar på näten. E. m., Lieutenant von Stauden hos oss.
Den 19. om morgonen skref jag Bref till C. Nobelius, hwilket afsändes med Soldaten Hammares son, Jonas, som den 20. skulle gå til Gefle på Lagmanstinget. Sedan Gudstjensten war slutad, reste mina käraste Föräldrar och jag, samt Nordmarks, til Bruks-Patron Smaraeus på Strömbacka. Sedan wi spisat middag och drucket Caffe, wigdes Mjölnaren på Bruket, Dan Wård, med Smeddottern Maria Elisabeth Anders-dotter, på Herrgården. Copulationen förrättade Pastor Nordmark. Jag, med Mademoisellerne Ekeberg och Bennet samt lille Nils Smaraeus, höll Pellet. Derefter anställdes dans för Brud-folket och deras Anhörige; jag dansade ock några danser, men fick ondt i hufwudet och wenstra ögat til afton. Afton-måltid anrättades i Herrskapets egna rum, i den nyare bygningen. Brudgummen och Bruden spisade der med oss; skålar druckos ock i Win; brude-parets anhörige undfägnades i den andra bygningen. Derefter fortsattes åter deras dans in på natten.
Kommentar S 19.8: Lennaeus nämner sid. 164 soldaten nr 100 Hammar. Jonas lämnade Delsbo den 19.8 och återkom från Gävle den 9.9. Färden tog alltså 21 dagar; borträknar man en vecka för uppehället i Gävle tog det cirka en vecka att vandra de 20 milen ned. Herrskap och besuttna bönder åkte vagn eller red, fattiga djäknar och vanligt folk använde apostlahästarna, så att en god del av svenska folket alltid var gåendes på vägarna. Länshuvudstaden låg längre bort än Yokohama, med våra mått mätt! – Brukspatron höll bröllop för sina underlydande, men herrskap och folk åt i skilda byggnader; dansen var till för folket och kanske i våldsammaste laget för herrskapspojken. – copulation = vigsel.
Den 20. f. m., spatserade jag ett stycke hitom Bruket på landswägen, norr ut; åt sedan bär i trädgården. E. m. foro min käraste Far, BruksPatron och jag til en dess ega wid landswägen, söder ut. Derefter reste mina käraste Föräldrar och jag hem til afton, i följe med Nordmarks.
Den 21. e. m., kommo Fruarna Smaraea och Ekeberg hit; spisade, jemte Lieutenant von Stauden, afton hos oss, och lågo öfwer natten.
Den 22. f. m., reste dessa Fruar, jemte mina käraste Föräldrar och mig, til Mora och Tomta i Delsbo, på Marknaden, äfwen Nordmarks, med Adjunkt Elfsberg och Studiosus Holmqvist från Forssa, som afton förut kommet til dem. Wi reste allesamman til Stålbergs och spisade der middag; e. m., besåg Fru Smaraea, i följe med oss, Delsbo-Kyrka, hwarefter wi alle reste tilbaka til Bjuråker. Strömbacka-Fruarna reste directe hem, men Holmqvist kom til mig, spisade afton hos oss, och låg öfwer natten. – Den 22. lemnade unge Wallström mig på marknaden mina Präst-ord, som han igentaget af Elias Nibelius i Gefle, men 1½ ark war borta.
Kommentar O 22.8: Lennaeus sid 160: ”Hudiksvalls handlande hava nu någon tid hållit till i Tomta och Mora byar. Härtilldags har deras rätte bytestermin om sommaren varit den 18 juli, men som allmogen brukar att tala, hava de måst rätta sig efter koskällan, eller i socknen sig infinna, när boskapen i det första skiftet kommit av vallarna och allmogen fått sitt smör därifrån hem. Den senare bytesterminen är den 21 december om vintern”. Även herrskapen uppskattade marknadernas uppbåd av folk, varor och tingel-tangel, som omväxling i tillvaron, men framför allt måste man nu förvärva finare textilier, kryddor etc. till hushållet. När unge Rönquist strövade omkring bland stånden, stötte han så ihop med f.d. klasskamraten numera handelsmannen Olof Wallström (18.6) som hade färska hälsningar från Nibelius i Gävle. – Kan pastorsadjunkten Elfsberg i Forsa möjligen vara identisk med sedermera prosten i Alsike Adolf Elfsberg, 1755-1824? Denne hade prästvigts 1779 och var ”av ett särdeles älskvärt väsende”.
Den 23. f. m., reste Adjunkt Elfsberg, som war i PrästGården öfwer natten, och Holmqvist hem til Forssa; e. m., kom stark orcan och hagel.
Den 24. skref jag Bref til Studiosus Montén, innelyckt i min käraste Fars til Morbror Strålin, och til Elias Nibelius, angående Präst-orden och Annotations-Boken.
Kommentar F 24.8: Erik Montén, som Rönquist träffat hos Strålins den 3.6, var alltså fortfarande kvar hos denne. – Sällskapslivet i det glada Bjuråker ger mera stoff till dagboken än det enformiga gymnasistlivet i Gävle. Kalendern räcker inte till för de sista dagarna i augusti och september.
Den 25. kom Fru Myrin til oss til middag; e. m., reste hon hem, och mina käraste Föräldrar til Rolfsta.
Den 26. (Se Dag-Boken)
September Höst-månad
Den 1. spisade Herr Lieutenant von Stauden middag hos oss; e. m., kom Johan Nordgren hit från Delsbo för att taga afsked, emedan han följande Tisdag ärnade resa hem til Hudiksvall och åter frequentera Scholan. Han låg här öfwer natten, och gick följande morgon tillbaka til Delsbo.
Den 2. reste mina käraste Föräldrar och jag til Delsbo-Kyrka, der wi woro med i lik-Processen efter Hustru Brita Sachris-dotter i Bondbo, som war född 1788, och dog den 23. nästlidne Augusti, samt sedan bewistade Gudstjensten, som förrättades af Comminister Haglund och Adjunkt Schavong. Efter slutad Gudstjenst reste wi til Bondbo på Graf-öl hos Anders Olofsson efter dess bemälte Swärmor. Af Herrskaper woro, utom oss, der: Kyrkoherde Stålberg, Ingenieur Malmström, Comminister Haglund, Adjunkt Schavong och Postmästare Wallin; Fru Myrin, Fru Bennet, Fru Malmström och Fru Wallin. Wi reste allesamman hem til afton.
Kommentar S 2.9: Bröllop och begravningar helst på söndagar, för att inte gå miste om söckendagarnas dagsverken. Bondbo gård ligger mellan Rönnebo och Delsbo kyrka.
Den 3. f. m., reste mina käraste Föräldrar, med Kyrkoherde Stålberg och Fru och son Pehr, til Strömbacka. Strax e. m. gick jag, med min Bror, öfwer genwägen åt Spångmyra, Hofra och Bondbo, til Comminister Haglund i Delsbo, och tog min Grönsiska med mig, för att låta honom locka med hänne. Wi foro ock strax med honom öfwer sjön, til en backe på andra sidan om Awa, der wi försökte med lockningen, men lyckades ej. Haglund skulle dock flera gånger försöka, och imedlertid hafwa Grönsiskan i förwar. Jag gick derifrån med min Bror til Ingenieur Malmström, der jag tog ytterligare afsked af Nordgren, och wi åto aftonward; sedan derifrån tilbaka åt Bondbo, der wi i Begrafnings-gården spisade til afton, och sidst derifrån hem kl. ½9. Mina käraste Föräldrar woro då hemkomne från Strömbacka, och Stålbergs redan hemresta.. Samma dag fick jag Bref från MorBror Strålin.
Kommentar M 3.9: Spångmyra och Hovra strax norr om Bondbo. Komministern bodde enligt Bror Hillgren i bostället Ava nr 3. Avasjön s. v. om Delsbo kyrka. Den halvgamla komministern var också ivrig fågelfängare. Gravölet i Bondbo pågick på andra dagen, bröllopsfesterna kunde dra ut ännu längre. När pojkarna Rönquist kom förbi, trugade man in dem på kalaset, fast de redan hade ätit sin kvällsvard.
Den 4. e. m. kom Medemoiselle Norelia tilbaka från Rolfsta, då jag fick igen mina Calendrar.
Den 5. kall blåst. F. m. woro Lieutenant och Fändrik Forssius in hos oss som snarast, wid återkomsten från Bergsjö och Strömbacka. – Om afton kom klockarens Son i Indal, hitskickad af Morbror Oldberg, för att hämta Sto-Folen undan Grållan, som min käraste Far skänkt åt Moster Anna Greta. Samma afton skref jag, jämte min käresta Mor, Bref til Moster Oldberg.
Kommentar O 5.9: Om moster Anna Greta Oldberg, se 3.2!
Den 6. om morgonen, afsändes Brefwet med Morbror Oldbergs utskickade, som då afgick til Indal med Folen. E. m., war jag til Delsbo, och hämtade tilbaka min Grönsiska från Comminister Haglund, sedan han om Måndags-afton låckat til sig en, den han behöll.
Den 7. e. m., war jag med mina käraste Föräldrar på Caffe hos Herr Lieutenant von Stauden, då jag skref Bref til Cousine Altberg, innelyckt i min käraste Fars til Farbror. – Nordmarks, Mademoiselle Norelia, Madame Falck och Jungfru Ström från Delsbo woro ock der.
Kommentar F 7.9: Löjtnant von Stauden bjuder på avskedskaffe. Jungfru Ström – kanske en besviken beundrarinna till den elva år äldre herr löjtnanten? Andra ungmör på orten var nog också förtretade, när ungkarlen for sin kos, för att inte tala om deras mammor. Jungfru Ström har vi den 21.3 förmodat vara identisk med Lisa Ström, syster till organisten Erik Ström och dotter till f.d. postmästaren Ström i Delsbo. Titulaturen ”jungfru” sätter henne något nedanför herrskapen i rang, precis som Madam Falk inte står helt i nivå med herrskapens ”fruar”…men von Stauden äktade en kyrkoherdedotter och fick många barn!
Den 8. f. m., skref Bref til J. Nordgren, med Lieutenant von Staudens hushollerska, som då reste ur dess tjenst hem til Hudiksvall; e. m. woro mina käraste Föräldrar, Bror och jag på Caffe hos Nordmarks, med Herr Lieutenant von Stauden, som den dagen aldelesflyttat från Berge, såldt sit bo til Nordmarks, och spisat der middag. Sedan reste han til Strömbacka och wi gingo hem.
Kommentar L 8.9: Att flytta allt bohag till Stockholm skulle ha ställt sig alldeles för dyrt.
Den 9. bewistade jag Gudstjensten, som förrättades af Nordmark, med min käraste Far och Bror. Mademoiselle Bennet från Strömbacka spisade middag hos oss. E. m. woro Fru Probstinnan Justi och Fru Nordmark hos oss på Caffe; den förra reste sedan hem til Norrbo, imedlertid kommo Herr Capitaine Eldh och Fänrik Hernodh hit, spisade hos oss til afton och reste sedan hem til Charlotteberg. Samma dag fick jag bud med Soldaten Hammares son, som återkommit från Gefle, Bref ifrån C. och El. Nibelius, jemte Annotations-Boken och det glömda 1½ arket.
Kommentar S 9.9: Åter kyrkfolksmiddag. Catharina Justi, född Thornberg, var änka efter prosten i Hudiksvall Christopher Justus, 1713-1779, som var köttslig morbror till fru Rönquist. Hon var mer eller mindre stadigvarande bosatt i Norrbo. – Kapten Eldh nämns inte mer, var uppenbarligen en tillfällig gäst hos Myrins på Charlotteberg.
Den 10. f. m. gick jag, med min Bror, til Norrbo PrästGård med Quartals-Förslaget, som skulle till Majoren; Lieutenant Forssius war der allena; Hans Swär-Mor war på Strömbacka och Frun på Hemman. Sedan wi spisat middag, fölgde wi honom öfwer sjön, til Hemmanet, gingo derifrån til Probstinnan Justi, der wi åto aftonward; och sidst åter hem. Samma dag, om afton, fick jag Bref ifrån Bror Fredric Jacob , och Studiosus Holmqvist.
Kommentar M 10.9: Till kaptenens åliggande hörde att göra ett kvartalsförslag, d v s en översikt över kompaniets räkenskaper under kvartalet. Ett sådant nämns även den 16.12. – Löjtnant Forssius svärmor är alltså änkepastorskan Wiklund (se 1.7). ”Hemmanet” kan möjligen vara hans boställshemman.
Kapten Axel Rönquist var otvivelaktigt en mycket respektabel kompaniets fader och en dugande militär. Under ryska kriget 1788-1790 förde han befäl över de frikårer som sattes upp i norra Hälsingland, berättar Sven Brun, och fortsätter: ”Kapten Rönquist inställde sig i januari 1789 på stadens rådhus och meddelade, att på hans uppmuntran och inrådan hade bönderna i socknarna omkring staden förklarat sig villiga att med staden deltaga i nödiga batteriers anläggande vid därtill tjänligaste stället av inloppet uti stadens skärgård…” (karolinens sextioårige son manar till försvar mot arvfienden, sådana traditioner utgjorde kärnan i vårt psykologiska försvar!). I sonens dagbok förekommer däremot inga uppgifter om militära övningar eller krigsvetenskapliga intressen. Kaptenens hela tid upptas av administration, lanthushållning, kyrkobesök och sällskapsliv. Det berömda indelningsverket visade sig inte så effektivt, då dessa halvgamla lantjunkare och torpare, uniformerade till officerare och soldater, konfronterades med modernt utrustade och väldrillade yrkessoldater. Indelta arméns historia kännetecknas av en lång serie nederlag från Poltava till Oravais! Däremot var militärapparaten starkt integrerad med bygdernas liv och fungerade med utomordentligt stridsmoral då man skulle försvara det egna landområdet.
Den 11. strax efter middag, fölgde jag min käresta Mor til Charlotteberg; Fru Myrin war borta, men bägge Mademoisellerna och Capitaine Eldh hemma. Wi drucko der Caffe, och åto lite bär i trädgården; reste sedan til Stålbergs, der wi drucko Thée-wattn och åto aftonward, samt derifrån hem til afton.
Kommentar Ti 11.9: Vinbär, krusbär, kanske också körsbär och plommon! Forna tiders glada mumsande bland blommor och blader – också en svunnen fröjd för höghusens urbaniserade ungdomar.
Den 12. började jag skrifwa en predikan på 15. söndagen efter Trinitatem. Nordmark reste denna förmiddag til Strömbacka, med sin Fru och Mademoiselle Norelia, för att communicera Smaraeus och Frun, och kom tilbaka.
Kommentar O 12.9: Per har fått sin prästsedel (= venia sermonandi, rätt att predika) och börjar författa sin predikan för 15:e söndagen efter Trinitatem (trefaldighet), som i år inföll den 23 september. – Man höll reda på grannarnas förehavande.
Den 13. då äfwen Lieutenant von Stauden återkom til dem från Strömbacka, Rolfsta och Delsbo, och jag tog afsked af honom i PrästGården. – Min käraste Far war i PrästGården til afton. Samma dag 101 fiskar på näten. Samma dag hade jag Bref af Comminister Haglund, med bud efter min Grönsiska, som han wille locka med.
Kommentar To 13.9: Inför sin avflyttning från orten har löjtnant von Stauden avlagt avskedsvisiter. Kapten Rönquist har särskilt svårt att skiljas från sin vän.
Den 14. reste Lieutenant von Stauden aldeles härifrån til Stockholm. Denna dag 107 fiskar på näten, med en 6 punds gädda. Bref till Jan. Nordgren.
Den 15. f. m., slöt jag min Predikan; jag fick då igen min Grönsiska ifrån Comminister Haglund, samt 2 till, dem han fångat åt mig. Samma dag 188 fiskar på näten. Inspector Ekeberg, med Fru och dotter, kom til oss til afton och öfwer natten.
Kommentar L 15.9: Rekordfångst på näten. Fisket i Dellensjöarna, som tydligen bedrevs särskiltenergiskt i september, var särskilt viktigt under dessa nödår, då det gällde att låta den salta fisken ersätta brödföda. Nättelnarna från Gävle (21.4) kom till god nytta. ”Gädda, aborr, gärs, mört, sarv, lake, ål, lax, foreller, sik, harr, id, tjockfälling (liknar id), braxen, rudor, men nog små, stensimpor, nejonögon….fångas i Delsbo sjöar” (Lennaeus)
Den 16. bewistade jag, med min käraste Far och Bror, Gudstjensten, förrättad av Nordmark. Ekebergs Communicerade. Middag spisade wi samteliga med Bruks-Patron Smaraeus, dess Fru, dotter Lovisa och Bror Olof, Adjutant Hambré, Fänrik Hernodh och Mademoisellerne Myrin uti PrästGården; då de drucket Caffe, woro de upp til oss; och sedan, mot afton, ätet afton-ward i Präst-Gården, reste allt Strömbacka-Herrskapet, och det ifrån Delsbo, hem. Då ock wi gingo hem. Jag fick då Morbror Nordmarks tillstånd att predika nästa söndag. Skref jag Bref til Nordgren med ett bud, och feck sin Kl(ädesrock) den 18.. Den 16. fick jag Bref ifrån Nordgren, med 1 Stop Hampfrö.
Kommentar S 16.9: Åter kyrkmiddag i prästgården. Om familjen Smaraeus, se 10.5. – Michael Hambré var född 1754, inskrevs i Gävle gymnasium 1768, blev sergant och fänrik vid Hälsinge regemente och slutligen bränneriinspektör. Gustav III:s onykterhetspolitik skapade många arbetstillfällen för tjänstemännen. – Rönquist ber vännen Nordgren i Hudiksvall att få låna hans Kl. och återlämnar till honom den 25.9 hans Sw. Kl. Möjligen åsyftar förkortningarna en ”svart klädesrock”, som Rönquist behöver för sin predikan.
Den 17. Madame Falck hos oss til middag; e. m., war jag, med min käraste Far, up i Kyrkan. Bref från Nordgren.
Kommentar M 17.9: Kapten Rönquist är angelägen att sonen skall lyckas i sitt första framträdande i socknens kyrka och följer honom dit för att ge honom goda råd och kanske ha en generalrepetition på ort och ställe.
Den 19. 115 fiskar på näten
Den 20. kom Herr Fändrik von Stierneman hit til oss, i middagstiden.
Kommentar To 20.9: Om C. P. von Stierneman var fänrik vid Järvsö kompani, hade han sitt boställe på Sjulhamre nr 2 i Ljusdal (jfr 1.2)
Den 21. 130 fiskar på näten, med 1 gädda; e. m., skref jag Bref til Bror Fredric Jacob, och til Holmqvist.
Den 22. f. m., reste Fändrik von Stierneman hem till Ljusdal. Samma dag 121 fiskar på näten. Inspector Ekeberg war in hos oss i middagstiden; Bruks-Patron Smaraeus med Adjutant Hambré, e. m., bägge, wid åter-resan från Delsbo.
Den 23. höll jag, i Jesu namn, min första prädikan, i Bjuråkers Kyrka. Middag spisade hos oss: Fru Myrin, och Mademoiselle Myrin, som är Cousine til Secreteraren, Morbror Nordmarks, Mademoiselle Norelia, Mademoiselle Bennet från Strömbacka; Länsman Falck, med sin Hustro. E. m., reste Frun och Mademoiselle Myrin hem, då jag skänkte min Grönsisk-Hona åt Mademoiselle Ädla-Charlotta, med litet Hampfrö. Mademoiselle Bennet reste då ock hem; de öffrige gingo. Samma dag, e. m., började det regna.
Kommentar S 23.9: En stor dag för Per Rönquist! Och extra anledning för stor kyrkmiddag på Rönnebo. I ögonblickets glädje skänker Per sin käraste klenod till unga mamsell Edla Charlotta Myrin. – Länsman Falcks ”hustru” (obs! ej ”fru”) var i framskriden grossess, behövde promenera för att få motion. Länsmannen bodde på Sjömyra nr 1, närmare Delsbo kyrka. – Familjen Saraeus tycks nu lämna trakten och flytta till sin vinterbostad.
Den 24. f. m., började min käresta Mor dricka Spa-watten.
Kommentar M 24.9: Mor Rönquist var 51 år gammal, alltså i kritisk ålder, vilket ger olika krämpor. Hennes brunnsdrickning i Delsbo den 18.7 hade väl inte gett önskat resultat, nu började hon systematiskt dricka hälsovatten från Spaa, vilket salufördes i stora mängder och nyligen hade analyserats av ingen mindre än Torbern Bergman. Huskurerna florerar. Trots att rödsoten härjade, hade hela norra Hälsingland ingen annan läkare än en fältskär i Hudiksvall och en kompanifältskär i Delsbo, vilka mest anlitades för amputationer och åderlåtning. Stackars Per fick dras med sin tandvärk tills nerven dog och hur det gick med mor Rönquist efter vattenkuren vet vi inte.
Den 25. f. m., reste min käresta Mor och Fru Nordmark til Charlotteberg, och återkommo til afton. Denna dag regnade något, äfwen som den 24. och 23. Om afton skref jag Bref til Nordgren jemte återsändande af Sw(arta) Kl(ädesrocken); men den låg hos Falckens.
October Slagt-Månad
Den 1. regn och kulet. Länsman Falck spisade middag hos oss. E. m., flyttade Soldaterne Flygt och Flank ur wår tjenst, och Corporal Strömqvists dotter Anna antog den.
Kommentar M 1.10: Stora flyttdagen för allt tjänstefolk i stad och på land. – Lennaeus nämner sid. 163 soldaten nr 19 Strömqvist, som väl senare blivit befodrad. Kaptenen håller sig helt till sitt eget folk, också på spinn sidan, när han ska städsla.
Den 2. kulet wäder.
Den 3. kommo Adjunkt Schavong, Organisten Er. Ström och dess Syster Lisa, (hwilken sidstnämnda ärnade den 5. resa til sin Far i Gefle) hit til middag. De gingo tilbaka e. m., då Fru Bennet, Sen., war in wid sin förbiresa til Hedvigsfors och Comminister Lockner med Pastor Nordmark äfwen hälsade på oss.
Den 4. f. m., war Comminister Lockner, med Nordmarks, hos oss på Caffe; Fru Wiklund och Lieutenant Forssius kommo til oss til middag, och sedan de hade drucket Caffe, gingo wi med dem ner i PrästGården, der wi drucko Thée-wattn och åto afton-ward, hwarefter Fru Wiklund och Lieutenant Forssius samt Comminister Lockner reste til Norrbo.
Kommentar To 4.10: Den nye komministern Lockner (15.7) introduceras och presenteras för folket i Norrbo prästgård, hos vilka han ska bo. De få stegen från Bjuråkers prästgård till Rönnebo kunde även den korpulente Lockner klara av.
Den 5. äfwensom den 4. och 3., wackert wäder. E. m., metade jag på Tjärnen; Fru Myrin och Fändrik Hernodh kommo hit til afton, och reste efter måltiden åter hem.
Kommentar F 5.10: Höstmete på tjärnen, som ligger några hundra meter öster om Rönnebo.
Den 6. regn och kall blåst. F. m., kom Lieutenant Forssius til oss, och reste hem til middagen.
Den 7. fyllde jag, i Jesu namn! mina 16 år. Samma dag bewistade jag, med min käresta Mor och Bror Axel Magnus, Gudstjensten, som förrättades af Nordmark. Min käraste Far reste til Delsbo-Kyrka. Samma dag wigdes Gästgifware-Sonen Olof Persson i Kyrko-Byn med afskedade Soldaten Söderbergs dotter Brita, hwilkas Bröllop wi bewistade både till middag och afton. Min käraste Far kom ock dit från Delsbo, til middag. Utom oss och Nordmarks woro Mademoisellerne Myrin, Fändrik Hernodh, Fru Wiklund, Nådårs-Prädikant Fredin, Adjunkt Schavong, Organist Er. Ström och LänsMan Falks der, samt alla Brudfolkets slägtingar och grannar. E. m. roade wi oss med dans (mest Polskor, några Menuetter) långt in på afton. Mina käraste Föräldrar, Bror och jag reste hem til natten, men de öfriga woro qwar.
Kommentar S 7.10: Namnsdagsfirandet var en fortsättning på de forna helgonfesaterna, fast föremålet övergått till att vara helgonets namne. Födelsedagsfirande nämns däremot aldrig av Rönquist. – Om de ståtliga Delsbo bröllopen, med brud och brudgum ridande från kyrkan, bröllopsfolket i bästa färggranna sockendräkter, kan man läsa hos Lennaeus och få ytterligare kunskap i Hälsinglands Museum i Hudiksvall. Urgamla hedniska seder levde kvar, inte minst i symboliska strider om stintorna mellan drängar och gifta karlar. Bröllopet pågick, så länge ölet och brännvinet flöt till. ”Vid bröllopsdansen går det så till”, säger Lennaeus sid 206, ”att när stintor och pigor dansat en eller annan dans med skor och strumpor på sig, så draga de skor och strumpor strax utav sig och dansa sedan barfotade, ja även med utslaget och löst kringflaxande hår, och det ej allenastom sommaren, utan ock i skarpesta vinterkölden, emedan de äro så vana at mäst året igenom gå barfötte, både i och utom husen. När man får se pigorna så skumpa i dansen med utslagna håret, kan man ställa sig före, huru det gick till på Anna Perennas fest hos de romare, varom Ovidius så skriver (Fasti III, 546):
Tum ducunt posito duras cratere choreas Cultaque diffusis saltat amica comis.
Det är: Då svängelekar gå, man kannan icke ansar/
Och med utslaget hår den snuttra stintan dansar/
Så tolkar alltså vår vittre prost Ovidius på delsbomålet! – Kaptenen måste självfallet vara med, då soldatdottern – efter hans godkännande – gifte sig.
Den 8. e. m., war Fru Myrin, med sina bägge Döttrar, samt Fru Nordmark och Mademoiselle Norelia in hos oss, wid återkomsten från Bröllops-Gården.
Den 9. feck jag Bref ifrån Studiosus Holmqvist och Nordgren, samt 3 Sigill från Bror Fredric Jacob, i dess Bref til mina käraste Föräldrar. Fändrik Hernodh spisade middag hos oss. Kall blåst.
Kommentar Ti 9.10: Den långvariga kontakten med Delsbo-dialekten påverkar tydligt Rönqusits språk i dagbokens senare del (feck, slöt = slutade qwällade).
Den 12. skref min käraste Far til Morbror Strålin, och berättade dess Moders, Bonde-Enkan Hustru Brita Pers-dotters död, den 8. Octobris; hon war född år 1699 i Norrbo Sockn, och gift med Bonden Lars Persson i Bjuråker och Stråsjö.
Kommentar F 12.10: Stråsjö i västra Bjuråker. Komminister Per Strålin (3.2) hade tagit sitt efternamn efter fädernegården.
Den 13. bewistade jag, med min käraste Far och Bror, Gudstjensten, som förrättades af Nordmark.
Kommentar L 13.10: Fjärde böndagen, helgdag
Den 14. bewistade wi Gudstjensten, som förrättades af Nordmark; jag med mina käraste Föräldrar, spisades i Jesu Namn! för 3. gången med den Heliga Nattwarden. Samma dag begrafdes Morbror Strålins Moder, och woro 2 Brudepar; Kyrkoherde Stålberg, dess Fru och son Petrus, som woro här i Kyrkan, samt Inspector Rothoff, dess Hustru och Bokhollare, som Communicerade, spisade middag hos oss, och sedan reste hwar hem til sitt; då ock jag, i följe med Mademoiselle Norelia, reste til Charlotteberg til afton, hwarest förut woro Directeur Bennet och Frun, Comminister Haglund och Organist Er. Ström, hwilka alla efter aftonmåltiden gingo hem; men jag qwar öfwer natten.
Kommentar S 14.10: Enligt Luther borde en sann kristen kommunicera fyra gånger om året. Här tycks ”Herrskapen” ta nattvarden i september – oktober och väl även vid påsktid, alltså två gånger om året, medan 1686 års kyrkolag endast föreskrev sanktioner för den som undanhöll sig från nattvardsbordet ”över år och dag”. Per hade väl tagit nattvardens sakrament för andra gången vid midsommar (lucka i kalenderanteckningarna!). Kyrkoherde Stålberg hade kanske rest till Bjuråker för att övervaka sin alkoholvänlige ämbetsbroder – Nordmarks är inte bjudna på den sedvanliga kyrkmiddagen efteråt.
Den 15. kl. 6. om morgon firades Mademoiselle Hedvig Myrins Namnsdag på det sättet, att hon wäcktes af Trumma och Pipa, då jag sjöng och Er. Ström spelade en Vers, som jag i Mademoiselle Edla Charlotta Myrins Namn gjordt; f. m. roade wi oss med sång och några dansar; och efter middagen reste jag, med Mademoiselle Norelia, åter hem, då det blåste starkt och regnade samt jag feck tandwärk, som jag plågades med til den 19.
Kommentar M 15.10: Dagens namn är Hedvig. Trumma och pipa (= flöjt) var de två instrument som anförde kompaniet i övning och i strid. Uppvaktningenen riktig rokokoidyll, vill man tro. Namnsdagsvers av den typ som bagaredottern Greta Cajsa Gyllander i Gävle bevarade i sina papper från Margaretadagen 1794:
Wi Margaretas hjerta känna
Det är wärt, att önskas godt –
Sälla Dagar efter denna
Blefwe alltid Hennes Lott.
Alt hwad hjertat ljufligt känner,
Alt hwad Sjaelen gör förnögd
Önskas af Margaretas Wänner,
Lef Margareta Säll och nögd.
Den 16. kall blåst och regn.
Den 17. kall blåst
Den 18. strax efter middag, kom Inspector Ekeberg med sin Fru hit, då min käraste Far med dem reste til Charlotteberg
Den 19. e. m., kom min käraste Far tillbaka med Ekebergs, hwilka statim reste hem til Strömbacka. Samma dag skref jag Bref til Carl och El. Nibelius, på Gefle.
Kommentar F 19.10: statim = genast. Ekebergs har inte nämnts på tre veckor. De har kanske besökt sin dotter i Hamrånge och kommer nu med nyheter utifrån. Samtidigt torde Per Rönquist ha fått bud om ”morbror” Wallners död den 9 oktober (se 7.6) och beklagar sorgen i sitt brev till bröderna Nibelius.
Den 20. sträng köld och blåst. E. m. reste min käresta Mor til Delsbo, för att dagen derpå kläda Fältwäbel Svedners Dotter Magdalena til Brud, som skulle hafwa Soldaten Quist, hwars Broder, Soldaten Käck, äfwen samma dag skulle stå Brudgum; bägge deras Bröllop skulle då firas hos deras Fader Bonden Per Eriksson i Sannäs, 1 mil ifrån Delsbo-Kyrka.
Kommentar L 20.10: Petter Svedner, 1716-1789, hade varit fältväbel vid Delsbo kompani men nu fått avsked 1778. – Bondsönerna som blev soldater hade fått ta namn efter sina resp. soldattorp. Namnbyte föranleddes således av förflyttning till olika torp, vilket gör det svårt att identifiera soldaterna efter deras namn. Nr 57 Qvist nämns av Lennaeus sid. 163. Käck däremot hade väl sitt soldattorp i Bjuråker, eftersom Lennaeus inte nämner honom bland sina Delsbosoldater. Bröllopen ägde gärna rum på hösten, då man hade stora matförråd i visthusen. Om bröllopsdräkterna säger Lennaeus sid. 204: ”Nu kommer en Delsbo-brudgumme, såsom på andra orter i Riket sker, till Kyrkan uti sina egna svarta klädeskläder, med en vit Linnehalsduk om halsen. Bruden, det hon icke förr varit gift, låter pryda sig med en stor och förgyllder silverkrona, om 80 lods vikt, samt med åtskillig annan grannlåt”. – Sandnäs gård, öster om kyrkan och söder om Söder-Dellen.
Den 21. om morgonen reste min käraste Far ock til Delsbo-Kyrka, för att bewista det omnämnda Bröllopet; jag, med Bror Axel Magnus, bewistade Gudstjensten i Bjuråker, som förrättades af Nordmark. – 1 Brudepar. – Samma dag återkommo mina käraste Föräldrar ifrån Bröllopet,om afton.
Den 22. sträng köld och blåst.
Den 23. kl. 2. e. m., reste min käre Far och jag hemifrån, och kommo til Jerfsö-PrästGård kl. 8, der wi qwällade.
Kommentar Ti 23.10: Per Rönquist åtföljer sin far på en tjänsteresa till regementets övningsfält i Mohed. De åker den s.k. Kalvstigen över skogen till Järvsö. (Även de körbara landsvägarna kallas i Norrland sedan gammalt stigar, t.ex. Norrstigen = den gamla kustvägen från Gävle norrut).
Den 24. kl. 8 f. m., derifrån, woro in hos Comminister Ahl i Undersvik, hos Prosten Högman i Arbrå, och hos Capitaine Astner i Koldmo, der wi, med Fröken A. G. Skogh och dess Broder Reinhold, spisade afton, samt kommo sedan til Farbror Altberg i Bållnäs, kl. 10, då wi der qwällade.
Kommentar O 24.10: Pehr Ahl, 1730-1815, var nu komminister och blev senare kyrkoherde och prost i Arbrå. 1781 hette prosten i Arbrå Olof Högman; han levde 1719-1806, och var känd för sina kvicka infall och sin lärdom. – Kapten Astner nämndes den 19.3 – Carl Gustaf Skogh, av gammal Hälsingesläkt, var född 1723 och f.d. kaptenlöjtnant, senare major vid Hälsinge regemente. Nu bodde han som possessionat på Röste nr 1 i Bollnäs. Rönquist träffar hans barn Anna Greta, född 1757, Carl 1765-1796, och Reinhold, 1766-1782. Som Anna Gretas frökentitel anger, var släkten adlig.
Den 25. kl. 10 f. m., reste wi från Bållnäs, woro in hos Kyrkoherde Hallgren i Hanebo, och kommo til Mårdnäs, kl. ½5 e. m. En Baron Hierta, Adjutant wid Dal-Regementet, war och der, äfwen Adjutant Hambré, som då reste derifrån. Mot afton roade Herr Grefwen och äfwen min käre Far, Baronerne Mörner och Hierta sig med ett spel i forme af Lotterie.
Kommentar To 25.10: Resenärerna tog färden söder om Varpen till Hanebo kyrka och sedan norrut, där Mårdnäs ligger på höger hand strax innan man far över bron till Segersta. – Jacob Hallgren, 1738-1784, hade varit bataljonspredikant vid Hälsinge regemente, vilket gett honom meriter att bli kyrkoherde i överstens församling, Hanebo med Segersta. – Baron Lars Hierta, 1762-1835, fänrik och adjutant vid Dalregementet, skulle i sinom tid bli landshövding. Högadeln hade en särskild karriär, ännu bara pojkar eller barn sattes dess söner att som officerare kommendera gamla skäggiga soldater. Men främst tycks de unga generalsämnena ha fungerat som adjutanter och stabstjänstemän, varigenom de ju fick praktisk utbildning i taktik och militär administration på lokal- och riksplanet. Adjutanter och brevkarlar var ännu oumbärliga, telefon och telegraf skulle dröja ännu något sekel, vilket medförde personliga sammankomster i en mängd ärenden, som nu klaras per telefon. Hierta skulle tydligen ge och få information för grannregementets räkning. – Graderna över kapten är vanligen förbehållna adelsmän vid denna tid och de ofrälse officerarna fick nöja sig med majors avsked. – Gustaf Fredrik Mörner av Tuna, 1753-1814, var kaptenlöjtnant, d v s löjtnant eller sekundchef vid överstens livkompani. – Lotto, ett kortspel kombinerat med lottdragning, påminner om våra dagars bingo.
Den 26. f. m., föll första snön, med yrwäder; Herr grefwen och Öfwersten samt Baronerne Mörner och Hierta woro då ute på jagt. Herr Majoren Baron Pfeiff kom til middag; e. m. roade Herrarne sig åter med lotto.
Kommentar F 26.10: Jakt i nyfallen spårsnö, en sport för krigare – men knappast för skrivkarlen Per Rönquist.
Den 27. f. m., reste Baron Pfeiff, då ock Herr Öfwerste-Lieutenanten och Riddaren Baron von Otter, Capitainerne Ström och von Platen, Lieutenanterne Rickman och Hårdh, Fändrikarne Th. Nordenadler, von Stiernman och Hedman, Auditeur Graffman, Fältwäbel Kiöhling, hwilka alla, utom Lieutenant Rickman, waret på en Regiments-Krigs-Rätt i Mo-Myskie, Öfwerste-Lieutenant Wittstock och några Rotehållare i Rengsjö-Sockn hitkommo til middag (wid måltiden drucko wi Ungerskt win). E. m. reste Lieutenaterne och Fändrikarne, men de öfrige, jemte min käraste Far och jag, blefwo qwar. Mot afton spelades Lotto. Denna dag blef åter wackert wäder, och snön gick bort af regn, som kom om natten.
Kommentar L 27.10: Baron Sebastian von Otter (25.5) var regementets överstelöjtnant. Överstelöjtnant Wittstock i Rengsjö synes däremot ha lämnat aktiv tjänst och enbart ha titulär rang; regementet ägde dock ett officersboställe på Broddböle i Rengsjö. – Kompanicheferna, i detta fall översten såsom chef för livkompaniet, hade att fullgöra vissa representationsplikter mot de bönder som bekostade knektarna. – Kaptenen vid Järvsö kompani Per Ström, 1738-1832, hjälten i många legendariska äventyr, fick för sin otroliga förmåga att uthärda strapatser hedersnamnet ”järnmajoren”, se Bocken 1969/70 sid. 29 med bild. – Kaptenen Fredrik Christian von Platen, 1755-1815, fick som överste anföra Hälsinge regemente i finska kriget 1808-1809 och som generalmajor deltaga i fälttåget mot Norge; på hemvägen därifrån avled han. – Löjtnant Johan Adolph Hård av Segerstad, född 1744, tycks ha haft sitt boställe på Sibo 2 i Hanebo och tjänstgjort vid livkompaniet. Han befordrades 1790 till kapten men drunknade 1794 under notfiske på Ljusnans is i Järvsö. – Fänriken Theodor Nordenadler, 1761-1833, avancerade till överstelöjtnant vid sitt regemente, där hans porträtt ännu bevaras, och fick sitt avsked 1811. – Von Stierneman, se 1.2; fänrik Hedman sannolikt sedermera kaptenen Carl Hedman; Graffman: i övrigt mig okänd. – Jost Kiöhling från Delsbo, o. 1725-1799, var fältväbel vid livkompaniet 1788-1791.
Den 28. spisade wi ock middag och afton på Mårdnäs.
Den 29. f. m., reste Herr Baronen och Öfwerste-Lieutenanten von Otter samt Herrar Capitainerne Ström och von Platen. Samma dag var fullt snö-wäder; jag började då hjelpa Auditeuren med renskrifning af Protocollet öfwer Regiments-Krigs-Rätten.
Den 30. föll regn, med snöblandning och blåst, hwilket mestadels borttog den dagen förut fallna snön. Til middag kom Regiments-FältskärEckel, som war qwar öfwer natten. (Under dessa dagar, wi woro på Mårdnäs, war min käraset Far til en del sysselsatt med expedierande af Regiments-Ordres, jag mestadels med skrifning och Annotationer).
Kommentarer Ti 30.10: Regementsfältskären Carl Heinrich Eckel från Stralsund, 1732-1791, var gift med Gävleflickan Ulrika Charlotta Garberg. Han fick senare assessors titel, ansågs mycket kunnig. Läkare, fältskärer och apotekare kom vid denna tid ofta från Tyskland; deras rotvälska ökade knappast soldaternas benägenhet att söka läkarvård, om inte i yttersta nödfall. (Hur har vi det själva med våra utländska läkare på landsbygden?) Hade fältskärens besök nu något samband med överstens ohälsa? – Sammandraget hos översten motiverades dels av samråd med Dalregementets ledning, dels av rådslag med kompanicheferna i samband med regementskrigsrätten, dels av arbete med därav föranledda regementsorder.
Den 31. regnade ock något, med lite snö-blandning, men blef sedan upholdswäder. E. m., war Högwälborne Grefwen etc. Stenbock så Nådig och lånte mig l’Art de bien parler Françoise, 2 tomer, Vrais Principes de la langue Françoise, och Principes Généraux et Raisonnés de la Grammaire Françoise, whilka böcker jag skulle få hafwa tills högbemälte Herr Grefwen åter hitkommer, och jag honom träffar.
Kommentar O 31.10: Rönquists franska stavningar är ju inte helt felfria, men vi kan väl förstå att han önskade lära sig den fina världens konversationsspråk. Hoppas han kunde finna någon att öva uttal med. Gymnasiet i Gävle lämnade ingen undervisning i levande språk – kunde man inte latin, behövde man inga frivola romanspråk, tyckte de gamla lektorerna. Behovet av kunskaper i moderna språk växte emellertid med handelns och utlandsresornas ökning mot slutet av seklet och 1797 började Gefle elementarskola undervisa i de levande språken.
November Winter-månad
Den 1. f. m., regnade wackert; blef sedan wackert wäder. E. m. reste Regiments-Fältskär Eckel, då ock jag slutade med Auditeur-Protocollets renskrifning.
Den 2. dracks wid middagsmåltiden Ungerskt win, då wi drucko Högwälborne Herr Grefwens och dess Herrar Söners skålar. Strax efter måltiden, reste Högwälborne Herr Grefwen och Öfwersten ifrån Mårdnäst il Stockholm, tagande wägen åt Högbo Bruk, der han ärnade qwälla. Adjutanten Baron Hierta åkte ock då med honom, men skulle sedan ifrån Högbo resa hem til sin Fader, General-Lieutenanten Commendeuren af Swärds-Orden, som bor i Dalarne. Wid samma tillfälle reste ock min käraste Far och jag ifrån Mårdnäs, woro som snarast in hos Kyrkoherde Hallgrens, och kommo til FarBror Altberg til afton. Wägen war mestadels islupen af kölden som waret om natten. Auditeuren Graffman reste på samma gång til Söderhamn.
Kommentar F 2.11: Ungerskt vin – om det nu var tokajer eller österrikiska förfalskningar – troligen en okänd lyx för Rönquist. De söta dessertvinerna av madeiratyp, var länge de enda viner som förekom bland vanligt folk och då endast serverades vid särskilt högtidliga tillfällen, som begravningar. – Överste Stenbocks söner hette Magnus, 1763-1822, blivande generalmajor, och Gustaf Harald, 1764-1833, som blev förste stallmästare. Rönquist nämner i övrigt intet om dem, de var sannolikt redan i tjänst vid Livdragonerna i Stockholm. – Vägen åt Högbo gick över skogarna via Lingbo och Ockelbo. – Baron Lars Hierta var son till generalen KSO Carl Hierta, 1719-1793, som hade varit chef för Dalregementet. En gren av släkten Hierta residerade ju på Högbo bruk, på den gamla herrgården som ännu visar upp sin vackra karolinska stil mot orangeriet nere vid ån.
Överste Stenbock skulle efter rådslaget med sina officerare resa till Stockholm och avlägga rapport för sina överordnade. Vi ser en av svagheterna hos indelningsverket, den långsamma kommunikationen. Adjutant Hambré hade rest runt bland kompanierna och väl lämnat inställelseorder till kapten Rönquist den 16-22 september. Kaptenen konfererar med sina underofficerare och fänriken samt avreser till stabsöverläggning den 23 oktober. Efter denna avreser nu översten till generalstaben den 2 november. Det tog faktiskt över månaden innan informationen nådde från kompaniets soldater upp till generalstaben. För brådskande angelägenheter kunde man naturligtvis skicka beridna kurirer och för allarm stod de gamla vårdkasarna med sina tjärtunnor utplacerade på bergen längs kusten ända in på 1800-talet (en finns ännu bevarad på Iggön i Hille). Behovet av snabbare kommunikation kändes ändock allt starkare och 1794 började man i Frankrike och även i Sverige att pröva optisk signalering, med signaler på stänger i stationer som låg i kedjor inom synhåll från varandra. Militärerna har gett oss nyttigheter som antibiotika, plastkirurgi, telegrafi, radar och – kanske – kärnkraftverk! Men allt detta låg ännu länge bortanför Hälsingekrigarnas horisont.
Den 3. spisade min käraste Far och jag middag hos Doctor Noraeus. E. m. hälsade wi på Fru Esping på Heden och Fiscalen Langs, som nu woro i sin lilla och wackra nybygde gård wid kyrkan. F. m. afhörde jag, med Doctorns Informatorer Studiosi Kämpe och Berg, Magister Forssbergs wecko-Predikan öfwer Nionde Budet i Luthers Cateches. – Den 3. regnade.
Kommentar L 3.11: Kapten Rönquist var född i Bollnäs, son till kaptenlöjtnanten Jacob Rönquist, 1688-1753, och hans hustru Eleonora Ogelvie från Narva, 1696-1776,. Jacob Rönquist var en storväxt karolin, hade blivit fången i Ryssland 1709 och frigiven först 1722. Enligt en sägen, publicerad av Fr. von Walter i hans Helsingminnen, hade denne Jacob Rönquist skrämt de vidskepliga ryska fångvaktarna från vettet genom att klä ut sig till djävulen och i denna potentats namn ålägga dem att frige några svenskar, vilket de med hänsyn till svenskarnas förbindelse med mörkrets furste synnerligen snabbt och villigt beviljade.Efter mannens död 1753 hade änkan flyttat till mågen Altberg i länsmansgården Häggesta. Hennes sonson Per var ju född i Bollnäs och själv hade kapten Axel Rönquist före sin befodran till Delsbo varit kaptenlöjtnant på Säversta i Bollnäs 1772-1780 (se vidare Blomberg, I sid. 283, 285). Per var alltså hemmavid och man läser återseendets glädje i kalendernotiserna. – Bollnäs rika pastorat, med stora boställsskogar och präktig prästgård på höjden vid kyrkan, lockade alltid många väl kvalificerade prästmän; många Bollnäsherdar har varit teologie doktorer. – Fru Esping, troligen Catharina Bidenia Renhorn, änka efter Gabriel Esping, som var kommissionslantmätare i Bollnäs 1764-1771. Hon bodde i byn Heden väster om kyrkan. – Akademibefallningsmannen Erik Lang, född 1744, hade med sin familj år 1773 flyttat till Lottefors bruk, som då köptes av hans fader, rådmannen i Söderhamn Samuel Lang. Nu hade familjen tydligen skaffat sig en liten gård vid Bollnäs kyrka. – Veckopredikan, vardagsgudstjänst, skulle på landet hållas en gång i veckan. Pastorsadjunkten Olof Forsberg träffade vi, då han sökte komministraturen i Bjuråker den 15.7. – Johan Kämpe, 1761-1816, hade blivit student 1780, dog som kyrkoherde i Villberga. Den andre informatorn, Berg, ej identifierad. Doktor Noraeus kostade på sina pojkar flera informatorer, men så gick det också bra för pojkarna, en blev professor (1.2).
Den 4. bewistade min käraste Far och jag, med FarBror och Cousine, Gudstjensten: Doctor Noraeus Predikade, Adjunkt Schavong, som nu på någon tid war hos Capitaine Skogh, mässade. Min käraste Far, FarBror, Cousine och jag spisade middag hos Doctorns. E. m. reste min käraste Far och FarBror til Alfta; Cousine gick hem, men jag, med Mademoiselle Hanell, war der til afton, då sedan Bror C. Noraeus fölgde mig til Granberg, och låg der med mig, öfwer natten. – Den 4. klart och kallt.
Kommentar S 4.11: Adjunkt Schavong från Delsbo, se 5.8. – Mamsell Hanell, ett stackars ogift ”påhäng”, måste vara någon av döttrarna till komministern Per Hanell, 1698-1771. Hon bör ha varit i övre medelåldern. Länsmansgården Häggesta, där Per bodde under Bollnäsvistelsen, låg i Granberg söder om kyrkan.
Den 5. spisade jag middag i PrästGården, med Adjunkt Schavong och Capitaine Skoghs äldste Son Carl, hwilken efter middagen reste hem. Som jag ock spisade der afton, och det blef både kallt och sent att gå til Granberg, blef jag der öfwer natten.
Den 6. f. m., återkommo min käraste Far och Farbror från Alfta, då min käraste Far gick up til Doctorns, och wi af dem togo afsked, hwarefter wi gingo up til Farbror AltBerg och spisade der middag, med Mademoiselle Hanell; e. m. kl. 2, reste wi från Bållnäs, då min käraste Far och Farbror fölgdes åt til Academie-Inspector Tunelius och CapitaineSkogh, men Cousine och jag til Vice Lands-Fiscalen Lang på LotteforsSågwerk, 1 mil från Bållnäs Kyrka, dit min käre Far och Farbror kommo efter, och der min käre Far och jag skildes wid Farbror och Cousine; wi woro, under wägen, in hos Capitaine Astner och kommo sedan til Major Jägerhorn på Haga, som förleden Fredag war återkommen från Finland, då wi der spisade afton och lågo öfwer natten. – Denna dag snögade, e. m.
Kommentar Ti 6.11: Akademifogdarna och deras tjänstemän skulle bevaka att tiondet till Uppsala universitet inflöt från de s.k. akademibönderna. De tycks ha varit dåligt kontrollerade själva och frestelserna till egna små affärer blev flera övermäktiga. Akademifogden Tunelius avsattes för förskingring 1782 (Annerstedt III:2 sid. 569). Det undanhållna beloppet utgjorde 2.751 riksdaler, som dock senare återställdes till huvudmannen.
Lottefors vattensåg anlades 1753 av kaptenen vid Hälsinge regemente C. G. Neetherwood och är fortfarande i drift. På Rönquists tid var den märkvärdig för sina olika system med finbladiga sågklingor. Råvaran fick den nedflottad från Hogdal och Färila; kapaciteten angavs till 1500 sågade träd per år. 1784 ägdes den fortfarande, enligt Flintberg, av rådmannen Samuel Lang, far till vice landsfiskalen Eric Lang.
Major Jägerhorn (1.2) hade väl hälsat på släkten hemma i Finland. Haga i Arbrå var egentligen kronoboställe för kaptenen vid Arbrå kompani. – De måltider, som nämns i dagboken, är dels middagsmålet som man åt kl. 12, såsom framgår av tidsangivelserna här och den 8.11 (motsvarande vår lunch), dels aftonvarden (motsvarande vår ”middag”). Dessa huvudmåltider har ju varit gängse bland lantfolk och arbetare till nyligen, och det är först på senaste tid som den s.k. överklassens genom morgonsömn och nattvak försenade ättider blivit gemensamma för hela svenska folket. Mellan målen drack man kaffe och närmre aftonvarden te. 1700-talets förläggning av huvudmålet till kl. 12 är tvivelaktigt sundare än att som nu proppa sig full med middagsmat strax före sänggåendet. Som vår engelska doktor säger:
”After dinner sleep a while,
After supper walk a mile.”
Den 7. kl. ½10 f. m., reste wi från Haga; spisade middag hos Comminister Ahl i Undersvik, och kommo til Jerfsö-PrästGård kl. 7 om afton. Samma dag regn och snö, som gjorde wägen islupen och ganska farlig (NB Kramsta-Backen).
Kommentar O 7.11: Den långa Kramstabacken söder om Järvsö är vid halka fortfarande mycket farlig. De tre milen från Haga till Järvsö tog onormalt lång tid; inga barn var väl ute och öppnade grindarna över vägen; i uppförsbackarna måste säkert de två resenärerna stiga av och sakta leda Grållan på isgatan.
Den 8. f. m., regn och stark dimba. Wi reste från Jerfsö-Prästgård kl. 12, sedan wi der spisat middag, och Capitaine Gyllengham ditkommit. Wägen öfwer Kalfstigen war ganska hal och farlig. Wi kommo, Gudi Lof, lyckligen hem kl. ½7 om afton, och träffade min kära Mor och Bror wid hälsa. Under wår bortowaro, hade min käresta Mor låtet gräfwa en Brunn på gården, som nu murades, och blef färdig den 10. Wid hemkomsten, hade jag Bref från Bror Fredric Jacob, och från Holmqvist.
Kommentar To 8.11: Gustaf Gyllengahm, 1748-1808, kapten vid Hälsinge regemente och Arbrå kompani, senare vid Göta garde, gifte sig 1782 med fänrik Hedmans syster Elisabet och deras dotter Christina Elisabethgifte sig 1814 med Per Rönquists broder Fredric Jacob. Och kapten von Platen (27.10) gifte sig 1784 med officerskollegan Nordenadlers syster Catharina Margareta. De provinsiella herrskapens ingiften skapade en härva av släktförbindelser – ”i och med detsamma blir man svåger med sig själv”, för att travestera en vanvördig visa. Men om det i längden var så lycklig genetik, kan man fråga sig.
Enligt almanackan gick solen denna dag ned kl. 15.50 på Stockholms horisont och månen var i nedan. Resan i dimma och mörker på isgatan genom tremilaskogen var otvivelaktigt livsfarlig. Vargflockarna strök omkring överallt; resenärerna lyssnade ängsligt efter tjut och andra ljud i natten, som kunde innebära rovdjursangrepp. Någon lykta hade man väl i kärran, och bössan låg klar för användning. Men Gudi Lov! Per missbrukar aldrig Guds namn, desto uppriktigare är hans tacksamhet för de högre makters beskärm, då man äntligen får se ljusen glimta i stugorna i Delsbo och köra in på Rönnebo gård.
Den 9. klart och kallt. Morbror Nordmarks hälsade på oss efter middagen, då jag skref Bref til Bror Fredric Jacob.
Den 10. snögade. Lieutenant Forssius här efter middagen.
Den 11. bewistade mina käraste Föräldrar, Bror och jag Gudstjensten, som förrättades af Nordmark. E. m. woro Inspector Ekebergs, som nu flyttat til Berge ifrån Strömbacka, samt Morbror Nordmarks hos oss.
Kommentar S 11.11: Ekebergs hade övertagit Berge efter von Stauden (jfr 8.9)
Den 12. f. m., yrwäder. E. m. war jag till Ekebergs, och sedan med mina käraste Föräldrar och Bror til Nordmarks.
Kommentar M 12.11: Per skulle kanske hjälpa till med inflyttningen – nästa dag bjöds på flyttgröt på Berge.
Den 13. f. m. reste min käre Far och Mor til Stålbergs och Fru Myrin i Delsbo, sedan de förut druckit Caffe och frukosterat hos Ekebergs på Berge Hem(komst), jemte mig och Bror Axel Magnus, som också spisade der til middag; e. m. ditkommo på Caffe: först Nordmarks, sedan Fändrik Hernod samt Mademoisellerne Edla och Brita Lena Myrin (hwilken sistnämnda nu war hemkommen från Justitiarie Bergs i Mo); dessa, jemte Mademoiselle Ekeberg och min Bror och mig, bjödos då i PrästGården, der wi roade oss med spel och spisade til afton, hwarefter wi åtskildes. Samma dag föll wåt snö.
Kommentar Ti 13.11: De vuxna åkte till Delsbo för att rådgöra om hur man borde ta emot den nye häradshövdingen. Under tiden ordnas en ungdomsbjudning i Bjuråker. – hemkomst (osäker läsning) tolkar jag som ”flytt gröt”. – Fänrik Hernodh eskorterar mamsellerna Myrin till Berge, det fanns ju gott om bettlare och luffare på vägarna. – Sven Nilsson Berg, av gammal köpmanssläkt i Söderhamn, var född 1718, inskrevs vid Gävle gymnasium 1733 och fungerade i många år som justitiarie, ett slags borgmästare eller polischef, vid Flors linnefabrik i Mo. Vi har mött en son till honom i Gävle den 4.3. Berg var känd och aktad i landskapet, skrev redogörelser om fabriken, valdes till landstingsman och anlitades ofta av bönderna som deras talesman.
Den 14. f. m., återkommo min käraste Föräldrar från Delsbo. Klart och kallt.
Den 15. war yrwäder; e. m. Nordmarks och Fändrik Hernodh hos oss på Caffe.
Den 16. Tö med yrwäder; e. m. skref jag Bref til Holmqvist.
Den 17. Töwäder.
Den 18. bewistade Gudstjensten, som förättades af Nordmark. Inspector Ekeberg och dess Fru spisade middag hos oss.
Den 19. om morgon, skref jag werser på min käresta Mors Namnsdag. F. m. hitkommo Kyrkoherde Stålberg, Frun, dess bägge Söner, och Fändrik Hernodh. Min käraste Far, Stålberg och Hernodh reste då til Norrbo, för att beneventera nye Häradshöfdingen Norin, som der började tinget; men Fru Stålberg war här til middag, jemte Nordmarks och Fru Ekeberg. E. m. gingo vi til Ekebergs och drucko Caffe; mot afton återkommo min käraste Far och Stålberg från Norrbo, då Stålbergs reste hem.
Kommentar M 19.11: Judiciellt indelades Hälsingland i södra och norra domsagan, med resp. sex och fem tingslag. Som överdomstol fungerade lagmanstinget (jfr 19.8). Förhandlingarna på tingen leddes av häradshövdingarna i resp. domsaga. Ett sådant ting skulle nu inledas på Norrbo tingsplats. Det var den nye häradshövdingen Norins första besök där. Han hette Johan Paul Norin, levde 1752-1801, och var gift med Johanna Scherdin, 1760-1823. Paul Norin hade blivit student i Uppsala vid tre års ålder (sic!). Det gick fort för somliga (adeln brukade skriva in sina söner vid universitetet och regementen innan de knappt lärt sig gå och stå). Artigheten krävde nu att ”herrskapet”, präster och officerare, hälsade den nye domaren välkommen (beneventerade) och man märker att nyfikenheten är stor i familjerna. Men varför är inte Norrbos kyrkoherde pastor Nordmark med? Se 11.8!
Stålbergs vildgastar till söner, se 4.2! – Dagens namn: Elisabet.
Den 20. skref Bref til Fru Wiklund, och fick Bref från Holmqvist. Samma dag blef Madame Falck förlöst med en Dotter. E. m. war Kyrkoherde Stålberg här; Fändrik von Stierneman kom hit til afton och war öfwer natten.
Den 21. starkt tö. F. m., reste min käraste Far och jag til Tingsplatsen i Norrbo, dit Fändrik von Stierneman fölgde, och hwarifrån han sedan reste til Rolfsta; wi reste strax hem igen, och sedan til Charlotteberg til middag. Kyrkoherde Sundius med sin Fru war der; han hade rest til Norrbo för att invitera Häradshöfdingen til Charlotteberg, men både han och Sundius blefwo i Norrbo PrästGård til middag; sedan wi wäntat på dem til kl. 2, spisade wi middag, jemte Kyrkoherde Stålberg, som ock ditkom. E. m., kom Sundius tilbaka; wi spisade der ock afton, och reste hem til natten.
Kommentar O 21.11: Per Olof Sundius, 1726-1795, kyrkoherde och senare prost i Ljusdal. Hans hustru Elisabet Wahlman hade varit gift med Sundius företrädare i ämbetet och blivit svårt bränd vid en eldsvåda i prästgården, så svårt att hon fick tre nådeår efter den första makens död, vilket dock icke avhållit Sundius att konservera den brandskadade änkan för att få pastoratet. – Fru häradshövding Myrin tyckte väl att hon borde vara den första att ta emot sin mans efterträdare, men hennes planer gäckades av den fiffiga fru änkepastorskan Wiklund i Norrbo prästgård. Äldsta dam, minsann! Myrinskan blev nog inte lite förargad, när särskilt inbjudne pastor Stålberg och de andra gästerna satt och väntade, maten blev kall och måste värmas på nytt.
Den 22. blidt wäder. E. m. Fru Nordmark här.
Den 23. kl. 2 e. m. döptes Länsman Falcks Dotter hemma af Kyrkoherde Nordmark, och kallades Anna Dorothea; Faddrar woro: Häradshöfding Norin; dess Fru, företrädd af min käresta Mor; Inspector Ekeberg, företrädd af Kyrkoherde Nordmark; Fru Ekeberg; jag, och Mademoiselle Norelia. Utom Faddrarna woro der til middag: min käraste Far, Fändrik von Stierneman, återkommen från staden, Fru Nordmark, Mademoiselle Ekeberg och Häradshöfdingens Notarie, samt vice Häradshöfding Schilling. Kl. ½6 reste Häradshöfdingen med sitt följe åter på Tinget, och de öfwrige hwar hem til sitt, då Fändrik von Stiernemanfölgde oss hem til afton och natten. Denna dag sicut et den 24. klart och kallt.
Kommentar F 23.11: kom ändå häradshövdingen med sitt följe till Delsbo, på barndop, men det var hans patriarkaliska ämbetsplikt, eftersom länsman Falck var anknuten till rättsväsendet. Faddrarna skulle enligt traditionen vara minst två; de skulle i den nydöptas ställe recitera trosbekännelsen och garantera barnet en kristlig uppfostran. Fadderskapet var en heder, som här bevisades dels länsmannens överordnade, dels goda vänner, summa tre par. Dopet ägde tydligen rum på länsmansgården i Änga. Flickan fick väl namnet Dorothea efter sin fadder mor Rönquist. Dopet ville man ha gjort så fort som möjligt, innan djävlarna hann snappa upp barnasjälen.
Adam Schilling, av gammal Hälsingesläkt, född 1728, inskrevs vid Gävle gymnasium 1739, blev student 1743 och tjänstgjorde, efter att ha fullbordat sina juridiska studier, vid hovrätten, innan han förordnades som vice häradshövding i Hälsinglands norra domsaga. Han skötte borgmästartjänsten i Hudiksvall under borgmästar Bobergs sjukledighet 1783-1787 och sökte tjänsten efter denne men kom endast i andra förslagsrummet, kanske beroende på sin ålder (jfr Brun I sid. 144, 145!). Hans hustru hette Margareta Elisabeth Qvist och deras son Eric Benedict Schilling, 1770-1845, har i Tollstedts avhandling om norra Hälsingland 1789 (se bibliografin!) ägnat sina föräldrar en tacksamhetens vers. – sicut et = såsom även.
Den 24. e. m., reste Fändrik von Stierneman hem til Ljusdal.
Den 25. bewistade wi Gudstjensten, som förrättades af Nordmark. E. m. woro wi, med Nordmarks, til Berge och gratulerade Fru Ekeberg på dess Namnsdag; wi tracterades med Caffe.
Kommentar S 25.11: Dagens namn Catharina, vilket alltså var fru Ekebergs förnamn. Notisen är personhistoriskt viktig, då den avgör en omstridd fråga om vem släkten Arbmans stammoder fru Ekeberg egentligen var (se Bromans Glysisvallur II sid. 901). – Rönquists umgänge med Ekebergs ersätter det tidigare umgänget med von Stauden på samma gård.
Den 26. e. m., war Adjunkt Schavong hit. Samma dag ut et 27. et 28.
Kommentar M 26.11: Latinet utläses: ”samma dag, liksom den 27. och den 28…”
Den 27. e. m., war jag med min käresta Mor, Bror och Fru Nordmark til LänsMan Falcks, der wi drucko Caffe. Wid hemkomsten, woro Fru Ekeberg och dess Dotter hos oss, som ock spisade här til afton.
Den 28. e. m., war Fältwäbel Omnberg hit.
Den 29. f. m., reste mina käraste Föräldrar på Soldaten Svensks Bröllop i Delsbo och Wästanäng.
Kommentar To 29.11: Soldaten Svensk, som ej nämns av Lennaeus, gifte väl alltså in sig på gården Västanäng, som ligger någon mil sydost om Delsbo kyrka.
Den 30. e. m., återkommo mina käraste Föräldrar. Samma dag skref jag Bref til Nordgren, som afsändes den 5. Decembris.
December Jul-Månad
Den 1. e. m., reste min käresta Mor och jag til Bonden i Mora By, Delsbo, [utraderat namn] der Soldaten Flanks Bröllop skulle stå; wi lågo der öfwer natten.
Kommentar L 1.12: Rönquists hade särskild omtanke om soldaten Flank, som varit i deras tjänst (1.10).
Den 2. om morgon, klädde jag brudgummen Soldaten Er. Flank, och min käresta Mor Bruden Anna, Soldaten Olof Strandfeldts dotter. Min käraste Far och Bror Axel Magnus kommo sedan dit, då wi reste til Kyrkan med hela Brudskaran, och woro först in i PrästGården. Utom detta Brudpar woro äfwen 2 andra, 1 i Ede, och 1 i Sjömyra; äfwen 3 Barndop, Communion och Kyrkogångs-Hustrur. Schavong prädikade, Haglund mässade, Stålberg copulerade. Efter Gudstjensten reste wi åter til Bröllopsgården, dit Schavong, Sergant Myrsten och Jungfru Gullberg från Charlotteberg fölgde. Sedan Brudeparet blifwet sänglagdt och wi spisat middag, dansade Bröllops-gästerna in på natten.
Kommentar S 2.12: Söndagsbröllop för en soldat och en soldatdotter! Dubbelt ansvar för kompanichefen, båda skulle kläs. Lennaeus nämner soldaten nr 77 Strandfeldt. Säkert satt uniformerna rätt, med putsade knappar och skinande blanka skor, då kompaniet följde brudparet till kyrkan. Om bröllopet informerar Lennaeus sid. 202 ff.: ”brudgummen bjuder en, högst två ogifta drängar, som varit hans förtroligaste kamrater, med på bröllopet. När bruden är ur kyrkan kommen, fägnar hon ute på prästgården dem med bröd och brännvin, som hava vid in- och utgången till och ifrån kyrkan varit hennes brudepigor…” – Sergant Myrsten vars soldattorp liksom Charlotteberg låg vid gården Myra, kan möjligen vara identisk med den corporal Eric Myrsten, som Lennaeus nämner under nr 49 och som enligt Bror Hillgren hade deltagit i Karl XII:s krig och avled 1792 vid 95 års ålder, väl Sveriges siste karolin. I så fall är han bjuden som hedersgäst och slipper rida som resten av brudföljet. Kaptenens omsorg att hämta honom och sedan personligen köra honom hem igen, jämte prästen, tyder på att han är gammal. I bröllopsgården utföres den gamla ceremonien med brudparets sängläggning – med åtskilliga minst sagt vågade sängledningsvisor – anmärkningsvärt tidigt redan före middagen, men detta är ändock i enlighet med vad som står i 1963 års kyrkohandbok.
De kvinnor som hade fött barn återupptogs i kyrkan (kyrktogs) genom att prästen läste en förbön innan gudstjänsten började.
Den 3. sedan wi spisat middag i Bröllopsgården, reste min käresta Mor och Bror hem, samt Schavong och Myrsten, min käraste Far och jag til PrästGården och Charlotteberg, derifrån hem til afton.
Den 4. e. m., Fru Nordmark här.
Den 5. ut et prius, kallt snö-wäder. Samma dag, f. m., reste min käraste Far til Rolfsta och Staden, då jag sände Brefwet til Nordgren, med 1 Plåt för Sammandrag. Samma dag Bref ifrån Bror Fredric Jacob.
Kommentar O 5.12: ut et prius = liksom tidigare. Rönquist reglerar sina skulder till Nordgren, exempelvis för hampfröna som han fick den 16.9. 1 plåt = 6 daler kopparmynt (se 12.3). För sammandrag = summa utlägg.
Den 6. om afton, kom Lieutenant Rickman hit.
Den 7. om morgon, reste han; e. m., skref jag til Bror Fredric Jacob och Cousine Altberg. Dessa dagsr, sträng köld, äfwenså den 8., hela följande weckan, till den 19., då den slog sig.
Kommentar F 7.12: Nu har vintern kommit på allvar, slätterna ligger som vita hav, granarna står snötyngda:
”Drifwan knarrar under Skon,
wädret wildt från Norden ryter.
Strömmen stelnar under Bron,
wandrarns Näsa flyter.
Kölden utan all pardon
kufwar Prins och fattighjon,
Hieltar och Recruter.
Dagen fyra timmar Kort,
Tre tums Is på fensterrutan,
Gamla lif som hosta tort,
Snufwa ingen utan.
Men, min Skaldmö, vik nu bort!
Sånger af så ängslig sort
Skorra kjärft vid lutan”
(Anna Maria Lenngren 1793)
Men julen börjar också närma sig och bjällrorna pinglar allt oftare, när ångande hästar kör upp slädarna med besökare till Rönnebo gård.
Den 9. f. m., hemkom min käraste Far ifrån Staden. Wi höllo Gudstjenst hemma, för stränga köldens skull. Fru Myrin kom hit til middag, och reste eftermiddagen; Adjunkt Schavong och C. G. Kiöhling woro ock här, äfwen Fru Ekeberg och Mademoiselle Norelia. Ifrån den 10. till och med den 16. war jag sysselsatt att hjelpa min söta Far med Quartals- Förslags skrifwande, till Kongl. Maijt., till Fältmarskalkarne, till K. Krigs-Collegium, till Grefwe Stenbock och till Baron von Otter, samt med en Ancienneté-Lista på Herrar Officerare, Under-Officerare och Stabs-Betjente wid Helsinge-Regimente.
Kommentar S 9.12: Ute knäpper Norrlandsvintern i knutarna, inne sprakar stockvedsbrasan och den väldiga Karldentolvtesbibeln ligger uppslagen på stora bordet, med karolinens son läsande högt och allt husfolket församlat till andakt. Ännu levde karolinernas kärva tro och anda i sinnena. Corporal Myrsten och andra gamla krigare höll kung Karls minne levande i bygderna. – Mönsterskrivaren skulle vara kompanichefen behjälplig med uträkning av löner och andra ekonomiska ting. En mönsterskrivare von Kiöhling hade enligt Hillgren III sid. 120 hand om gästgiveriet i Delsbo; släkten von Kiöhling eller Kiörling hade tidigare bott på Hammaren i Delsbo. Om vi sätter mönsterskrivarens besök i samband med kvartalsförslaget, som Per får skriva ut följande dagar, finner vi nog det riktiga sammanhanget.
M 10.12:Alltså åter dags för ett kvartalsförslag (jfr 10.9). Per skulle nog ha varit glad, om det funnits möjligheter att kopiera med kalkerpapper; men det skulle dröja hundra år, innan sådana arbetsbesparande knep blev intressanta; anilinkopiering förekommer för första gången 1880 i examensuppgifter för studentexamen. Under 1700-talet var renskrivning ännu ett hantverk, som man fick slå vakt om; inga nymodigheter som berövade skrivareskrået arbetstillfällen tolererades.
Sverige hade 1781 fem fältmarskalkar: greve Gustaf Adolf Hamilton, som lämnat aktiv tjänst 1778; greve Fredric Axel von Fersen; Fredrik I:s son furst Fredrik Wilhelm von Hessenstein (befälhavare i Pommern), friherre Bernhard Otto Stackelberg (överbefälhavare i Finland) och fri herre Per Scheffer (befälhavare i Skåne). Krigskollegiet var den centrala myndighet som närmast under konungen hade hand om försvarets förvaltning. Stenbock och Otter var ju regementets överste och överstelöjtnant. Summa nio handlingar att pränta med vacker handstil.
Den 14. om morgon, reste min käraste Far til Jerfsö-Marknad, och samma dag skref jag Bref til Nordgren, hwilket ej blef afsändt förrän den 19. med Glasmästare Rosenqvist i Hudiksvall.
Kommentar F 14.12: Luciamarknaden i Skärsta i Järvsö var den kanske förnämsta i hela landskapet. Här mötte hälsingarna jämtar, som saluförde norska hästar för 30-50 plåtar (10-17 riksdaler) stycket, säger Schissler. Långt in på 1870-talet kunde man möta jämtlandsbönder med långa rader av saluhästar bakom släden komma farande på de gamla pilgrimsstigarna genom storskogen ner till Mellan-Sveriges marknader. – Kapten Rönquist skulle troligen köpa hästar för kompaniets räkning, ty i Bjuråker födde bönderna inte upp hästar. Med björnskinnspälsen över öronen går han i släden och åker iväg i arla morgonstunden. Efterhand tillkommer andra resenärer från byarna, man reser gärna i sällskap för vargarnas skull. Sent nästa dag återkommer han, sedan han lämnat de nyköpta hästarna på stall i Delsbo.
Jonas Rosenqvist var en driftig hantverkare i Hudiksvall, där han 1804 valdes till rådman. Han avled 1822. När kölden satte in i Bjuråker, måste man ”bygga fönster” som det hette, och eftersom hantverkare inte fick förekomma annat än i städer, fick Hudiksvalls mästare och gesäller resa runt både här och i andra socknar.
Den 15. e. m., återkom min käraste Far.
Den 16. f. m., war Inspector Rothof hit, wid resan til Delsbo. Samma dag höllo wi ock Gudstjenst hemma.
Den 17. f. m., reste min käresta Mor till Delsbo Marknad. E. m. war Kyrkoherde Nordmark hos oss, då ock min Mor återkom ifrån Delsbo.
Kommentar M 17.12: Julslakt och julbak var i full gång, men trots allt vad lanthushållet kunde erbjuda behövdes ändå kryddor och annat från staden, och därför lämnade mor Rönquist sitt julstök och for med många andra, som inspektor Rothoff, till julmarknaden (om denna jfr 22.8)
Den 18. fick jag Bref ifrån C. Noraeus. Samma dag f. m., war Fändrik Hernodh hit.
Den 20. e. m., woro Inspector Ekebergs hit och togo afsked.
Den 21. f. m., reste de til sin Måg Inspector Ardman på Viksjö-Bruk i Hamrunge Sockn, der de skulle Jula.
Kommentar F 21.12: Inspektor Per Arbman (så hette han, Rönquist hade hört fel) var far till den nu levande släkten Arbmans stamfader, sedermera prosten Johan Olof Arbman, vilken var född i Hamrånge den 29 september 1780. Man kan väl förstå att Ekebergs ville träffa sin dotter och späde dotterson (jfr 4.2). Familjelyckan fick dock ett brått slut. Inspektor Arbman dog i lungsäcksinflammation den 2 juli 1782 och hans fru Kajsa Lena flyttade med sonen hem till föräldrarna i Delsbo. Om henne finns släkttraditioner bland Arbmännen. Som gammal bodde hon hos sonen, var allvarligt gudfruktig och berättade gärna om sina glada barndomsupplevelser i Bjuråker och andra minnen (se Hasselberg!).
Den 22. e. m., woro Nordmarks här, då ock Lieutenant von Stauden, som 24 dagar förut återkommet från Stockholm, kom til oss ifrån Hudiksvall, der han nu taget sig qwarter hos Apotekaren Djurman.
Kommentar L 22.12: Ett kärt återseende! – Apotekare Erik Djurman, 1747-1805, var duktig och företagssam; han hade satt sitt apotek i gott stånd och utanför västra tullen i Hudiksvall upptäckte han en hälsokälla; dit hade ju ibland andra fru Rothoff farit för att dricka brunn (26.7).
Den 23. reste min käraste Far och Lieutenanten til Delsbo-Kyrka; jag, i Bjuråker, bewistade Gudstjensten, som förrättades af Nordmark; min käresta Mor och Bror Axel Magnus, hemma. E. m., återkommo min käraste Far och Lieutenant von Stauden, under det min Mor, Fru Nordmark, dess barn, Bror Axel Magnus och jag woro til Falckens, dit de äfwen reste efter. Wid hemkomsten derifrån, war Bror Fredric Jacob hemkommen ifrån Stockholm, hwarifrån han rest den 20., och under wägen waret in i Rasbokihl.
Kommentar S 23.12: Ännu en kär julgäst! Det är storebror Fredric Jacob från Stockholm som vi nu äntligen får skåda livslevande efter att förut bara ha fått höra om hans många brev. Resan hade gått snabbt, på tre dagar och nätter, men skjutsen hade ju inte kunnat ta med bagaget (29.12).
Rönquists hade kyrkstrejkat den 9.12 och 16.12. Den 17.12 kommer kyrkoherde Nordmark och vi kan föreställa oss hans förebråelser: ”Vet ni inte, kära grannar, – hick – att kyrkplikten och vördnaden för socknens präst – hick – kräver att – hick, hick…” Nästa söndag blir Per ändå ensam i kyrkan. Far och löjtnant von Stauden åker långa vägen till Delsbo – hellre till den lärde toffelhjälten Stålberg än till hemmaprästens fyllesnack. Den allvarligt religiöse Axel Rönquist hade också tidigare ratat sin grannes förkunnelse (29.7, 2.9, 7.10, 21.10). På jul- och annandagen sker en viss försoning, med ömsesidiga bjudningar. Det är jul, man måste tänka på barnen och grannsämjan.
Den 24. e. m., kom Faster Nordgren med sin Son Johan hit ifrån Hudiksvall, då han hade Bref och en skjorta, som jag glömt i Gefle, åt mig ifrån C. Nibelius, jemte Genealogiska Tabellerne, hwilket Tollstedt fört med sig ifrån Gefle. Denna afton, äfwen följande morgon och natten mot den 26., regnade och war blidt wäder.
Kommentar Julafton 24.12: Faster Nordgren skulle av titulaturen att döma, både hennes och sonens, vara syster eller svägerska till kaptenen (jfr 7.4). De genealogiska tabellerna vittnar ytterligare om Per Rönquists intresse för fina anor. Detta intresse hade ju alltid florerat bland adelsmän och kungliga personer, men spred sig bland vanliga lärde, såsom Hudikprosten Bromans många släkttavlor i Glysisvallur bär vittne om. – Jonas Samuel Tollstedt, 1765-1818, var gymnasist på andra året i Gävle men hörde hemma i Hudiksvall, där han senare skulle bli lärare för att sluta som kyrkoherde i Hälsingtuna. Om hans avhandling om Norra Hälsingland, se bibliografin! Han hade tagit med Rönquists effekter, när han nu reste hem till julen. – Julgåvor förekom ännu inte på julafton; det skulle Per i så fall ovillkorligen ha skrivit om.
Den 25. war mina käraste Föräldrar, Bror Axel Magnus, Faster och Cousin Nordgren i Ottesångs och Högmässo-Gudstjensterne, som båda två woro slutna til kl. 9 f. m.; men Lieutenant von Stauden, Bror Fredric Jacob och jag woro hemma. Wi spisade samtelige middag i PrästGården, tillika med bägge Bokhollarne Sund och Martinsson, samt Hushollerskan, ifrån Strömbacka Bruk, och Fältwäbel Martinsson. Desse foro efter middagen hem, och sedan wi spisat aftonward, gingo wi ock hem til afton.
Kommentar Juldagen 25.12: Per hade så mycket att säga sin äldste bror och löjtnant von Stauden, att han försummade gudstjänstern. – Middagen för det enklare kyrkfolket från Strömbacka gör ett ovanligt intryck. Herrskapet tycks ha tackat nej till fylleprästen. Om julmiddagen i ett prästhem vid denna tid kan vi läsa hos Samuel Ödmann: Efter bordsbönen serverade värden julbrännvinet, man åt pepprad lutfisk, julgröt med en stor smörklick mitt i skålen, revbensspjäll eller stek och tårta samt sjöng en tacksägelsepsalm.
Den 26. höll jag, i Jesu Namn, min Andra prädikan här i Bjuråker; Bror Fredric Jacob mässade. Utom wåre Jul-Gäster woro hos oss til middag: Fru Wiklund, med dess äldsta Dotterdotter, Kyrkoherde Nordmark och Frun, dess barn, och Mademoiselle Norelia. De spisade här ock til afton hos oss.
Kommentar Stefans dag 26.12: Kaptensparet hade den stolta glädjen att se två av sina söner officera vid gudstjänsten. Därpå gav de lyckliga föräldrarna middag för socknens två prästfamiljer. Änkepastorskan medförde tydligen en dotter till löjtnant Forssius – hon måste ha varit mycket ung. Också Nordmarks små barn (1.2) nämns för första gången i samband med julfirandet.
Den 27. strax efter middag, reste Lieutenant von Stauden ifrån oss, till Hudiksvall. Sedan kommo hit: Adjunkt Schavong, Studiosus Montén (som waret i res-sällskap hem med Bror Fredric Jacob), Compagnie-Fältskären Rudolphi och Organisten Er. Ström, hwilke alle reste hem til afton.
Kommentar To 27.12: Mellandagsbesök. Eric Montén, som var informator hos morbror Strålin i Rasbokil, hade Fredric Jacob tagit upp, när han hälsade på där under hemresan (ovan 23.12). – Carl Friedrich Rudolphi, 1735-1814, var blivande måg till Ekebergs (4.2) och bror till två andra mer berömda läkare som flyttat över till Sverige från ”kolonin” Pommern, nämligen Gustaf Daniel Rudolphi, 1739-1779, och Johan Jacob Rudolphi, 1744-1822. Kompanifältskären efterlämnade i Delsbo en talrik släkt, som ännu lever kvar där.
Den 29. war ganska starkt yr-wäder; samma dag, f. m., kom Factorn och Rådmannen Charling ifrån Söderhamn hit. Sedan han, med min käraste Far och Bror, spisat, reste de alle 3 til Delsbo, hwarest Charling skulle af min Far emottaga Mousquette-stockämnen. Til afton återkommo min Far och Bror, då ock min Bror feck sin Couffert med en bonde hit ifrån Stockholm.
Kommentar L 29.12: Det gamla gevärsfaktoriet i Söderhamn pressades av ekonomiska svårigheter, led bl. a. av brist på träkol, som inte kunde levereras från de kringliggande socknarna i tillräcklig mängd. 1813 flyttades faktoriets verksamhet till Eskilstuna, men den gamla faktoribyggnaden ligger ännu kvar vid kvarndammen i Söderhamnsån, nu liksom kvarnen ett museum. Faktoriet åtog sig tydligen att leverera och montera musköter till kompanierna i landskapet, om bara dessa först kunde bestå bösskolvar. Faktoriets direktör kallades faktor. – ”Min bror” är förståss Fredric Jacob.
Den 30. höllo wi, för den stränga köldens skull, Gudstjenst hemma. E. m. woro wi hos Länsman Falck, då min Bror tog hänne (Madame Falck) i kyrkan. Fabriqueur Sothoff och Sämskmakare Åkerströms woro ock der.
Kommentar S 30.12: Kyrktagning av madame Falck efter hennes förlossning. Därefter bjöd länsmannen Rönquists och ett par andra vänner på förtäring.
Den 31. war kölden lika, om icke mera stark. E. m. woro Nordmarks här på Caffe.
Kommentar M 31.12: Versen återfinnes i vår nuvarande psalmbok under nr 465:1.
Citatet inom klammer är tillagt av utgivaren.
Det gamla år framgånget är.
Nytt Kommer nu i stället här.
Gud vare lof, att vi i frid
Ha lefvat intill denna tid!
Förlän, o Gud! ett godt [nytt år
Att hvar och en nytt sinne får
Och i sin gamla synd ej står]
etc.
(Svenska Psalmboken No 136:1)
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan också Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen tillbaka!
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62
En härlig, intressant ja spännande beskrivning mest hur ”bildat” folk hade det 1771. Dagboken ger många uppslag och upplysningar, Kjell Grönberg
Jag håller med dig, dagböcker är våra bästa och mest tillförlitliga källor vi har.
Hej
Snubblade över en intressant artikel om en torparson från Bjuråker. Är det något du redan visste om? Vad tror du om sanningshalten i artikeln?
https://newspapers3.mnhs.org/jsp/viewer.jsp?doc_id=mnhi0031%2F1E0XSD5C%2F21121401&query1=&recoffset=0&collection_filter=All&collection_name=490da125-087a-46e1-a544-1414dc5347d6&sort_col=relevance&objRsltIdx=0&CurSearchNum=7&recOffset=0
Hej Stefan!
Tack för den här intressanta tidningen. Jag har inte läst den här tidningen tidigare, men jag har någon tidningsartikel ur HT om den här kejsarinnan med rötter från Bjuråker. Det är kanske en artikel som är värd att kolla upp lite närmare. Det var snällt och omtänksamt av dig det här, ha det bra, Åke Nätterö
Hej,
Om ni fortfarand uppdaterar ANTECKNINGARNA I HISTORISK KALENDER FÖR 1781 på Dellenportalen kan ni stryka att Axel Larsson Norelius 1701-1770 bara SANNOLIKT var fadern, han var verkligen det, till Anna Brita Norelia/Nordmark/Broman 1751-1813. Anna Britas mor var Hedvig Persdotter Bergqvist 1704-1764. Detta framgår av noteringarn vid Anna Britas son Jon Axel Nordmark födelse 17 OCT 1776 i Änga, Bjuråker.
Se:
https://app.arkivdigital.se/volume/v134470?image=136
ArkivDigital: Bjuråker (X) C:2 (1755-1792) Bild: 136 Sida: 132
Hälsningar
Leif
Hej Leif! Ber att få tacka för klargörande informationen. Nu är ordet sannolikt strukit. Mvh Åke Nätterö