Läs om Nilsasgårdens långa och intressanta historia
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du söka vad du vill i det här dokument.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
Ekokarta från 1958 över NILSASTORPET och KARLSTORPET
Sockentorp och Sockentorpare
Flera av mina förfäder kunde titulera sig SOCKENTORPARE. Sockentorpare?
Ja, frågan är berättigad. Sockentorparen var en utomordentligt sällsynt företeelse i vår landsbygds historia.
I juli 1736 hade Bjuråkers kronoallmänning bildats. Det var ett område i norra delen av Bjuråkers socken. Sockenbönderna hade inte förmått hävda området gentemot kronan.
Enligt en handling i Nilsasarkivet var kronoallmänningen avgränsad till området väster om en linje, som drogs från Brassberg vid Ljusdalsgränsen, över Tvärforshällan och Trossnarven fram till Hasselagränsen. Under 1800-talet avyttrades den till enskilda. Öster om denna gräns blev det en sockenallmänning, d v s Bjuråkers skattebönders gemensamma egendom. Nybyggen, som låg inom kronoallmänningen, skulle efter att visst antal frihetsår skattläggas.
Bland de nybyggen som kom att ligga på sockenallmänningen men redan blivit skattelagda, befann sig Trossnarven, Sniptorpet, Furuberg, Rökullen och Bränbo.
De övriga byggnaderna, belägna på sockenallmänningen, förklarades vid urtima ting med Delsbo tingslags häradsrätt den 23, 24 och 26 september 1796 som SOCKENTORP, d v s brukarna av dessa torp blev böndernas torpare.
Mellan 1765 och 1780 hade efter tillstånd av kungl. majestäts befallningshavande, landshövdingen, anlagts åtminstone 11 nybyggen i Bjuråker med förbehåll, att om de låg inom kronoallmänningen, skulle de skattläggas efter ett antal frihetsår. Låg nybygget i stället inom sockenallmänningen, var det ”skattesamhörighet” eller sockentorp.
”En oqvald besittning”
Enligt beslut 1798 ålades 29 sockentorpare att årligen till skattebönderna fullgöra vissa skyldigheter. Med tiden fastställdes, att sockentorparna skulle betala en viss avgift, som motsvarade de utskylder som de eljest skulle ha erlagt till kronan. Sockentorparna skulle dessutom delta i alla onera, dvs utskylder gentemot kyrkan och församlingen.
I gengäld garanterades sockentorparna att ”ega en oqvald besittning av all jord och skog, som de innehade”.
Avgiften, som sockentorparen hade att betala till skattebönderna, kallades torparavgäld. Som exempel återges här en kvittens, så lydande:
Pål Larsson i Brännås har betalat till nr 8 i Västansjö för åren 1852, 1853 och 1854 kontant 2 riksdaler 24 skilling riksgälds, som kvitterats i Västansjö den 14 juni 1855, Olof Pehrsson
1777 fanns i Brännås 2 sockentorp, 1795 3 st, 1798 12 (!) st, 1800 4 st och 1885 15 st. De äldsta anlagda 1765.
I Klovan fanns 1777 1 sockentorp, 1795 1 st, 1800 2 st, 1837 3 st. Det äldsta anlades 1775.
I slutskedet vid sekelskiftet 1800/1900 fanns i Brännås följande sockentorp:
Karlstorpet, Lassastorpet, Lindbomstorpet, Pållastorpet, Gölinstorpet, Nilsastorpet, Moddtorpet och Klovtorpet.
Tvister
I ungefär 100 år fortgick denna situation, då ett antal Bjuråkersbor var sockentorpare under Bjuråkers självägande skattebönder.
Med tiden uppstod tvister huvudsakligen hur stor avgift torparen skulle betala till skattebönderna. Flera av torparna satt kvar på sina torp utan att lagligen vara tillförsäkrad dispositionsrätten. En väsentlig orsak till denna ”oordning” var att skattebönderna som ägare av ett kollektiv, där ingen viss person var ansvarig utan den ene litade på den andre. Därigenom underlät man att hävda socknens rätt till torparen.
Inför det stundande laga skiftet i Bjuråker insåg man dock att något måste göras. Tanken uppstod då, att torpens brukare mot en viss penningsumma skulle tillförsäkras full äganderätt. Överenskommelse träffades därför den 22 september 1862 att skriftliga avhandlingar skulle upprättas. Redan den 29 september samma år hade åtskilliga torpare och skattebönder underskrivet överenskommelsen.
Men för att överenskommelsen skulle kunna genomföras i hela socknen, instämdes Bjuråkers samtliga 50 brukare av de 21 sockentorp till tinget den 29 mars 1866.
Torparna ställdes inför två alternativ:
Antingen lösa in sitt torp till en fastställd summa av 350 kronor per öresland eller all lämna torplägenheten. Under tiden fram till sekelskiftet torde de flesta torpen ha lösts in av sina brukare.
Här följer nu ett utdrag av lagfartsprotokollet från lagtima vårtinget med Delsbo tingslag i Näsbyn, Delsbo den 28 februari 1882:
”Bjuråkers gamla skattehemmansägare, som ock äga grunden till alla de så kallade sockentorp inom Bjuråkers socken, försäljes härmed genom undertecknade, som därtill för dem samtliga uppdrag, till sockentorparen Nils Larssons stärbhusdelägare full ägande- och besittningsrätt till 3/7 delar av sockentorpet Karlstorpet i Brännås, vilken torpandel för jämförelse med skattehemman i och för utgörande av varjehanda onera (utskylder) är uppskattat till 1 öres land, för en köpesumma av tre hundra femton kronor och enligt vissa villkor”.
Bjuråker den 9 december 1881
Gustaf Grafström, A. Nordlinger, Erik Eriksson i Ramsjö, Anders Larsson i Lia, Lars Larsson i Fagerfall och Per Nilsson i Berge – säljare.
Bonde till Lillön
Bondetiteln var förbehållen den självägande jordbrukaren. Mina förfäder i tre generationer hade emellertid förskaffad sig rätt till titeln, därför att de ägde ett nybygge på kronoallmänning. Detta nybygge kallades Lillön eller som det står i de tidigare handlingarna Lilla Envallen och kom att fungera som familjens fäbodvall men där de faktiskt blev skrivna. Familjens huvudman går i de flesta handlingar under beteckningen bonde till Lillön nr 1.
Källa:
Bjuråkers-Blad 1991
Ljusdal den 14 januari 1991
Nils-Nickes Anders (Anders Nilsson)
Källor: Förutom de handlingar som ingår i Nilsas gårdsarkiv, har uppgifter till den här artikeln hämtats från utredningen
”Kultur och turism i Svågadalen”, där den historiska delen skrivits av Lan Lundell, Hudiksvalls Museum i Hudiksvall
Post och Inrikes Tidningar 5 augusti 1881
I Bjuråkers-Blad 1997 fortsätter Anders Nilsson sin berättelse om Nilsasgården
NILSAS Brännås 426
På Nilsasgårdens baksida, mot Backens, finns denna minnessten. Den liknar en ploghållningssten
Nilsas tillsammans med granngården Backens är två trelängade gårdar, som vid 1970-talets bebyggelseinventering klassades i grupp II och som i fornminnesinventeringen K-märktes.
Gårdsmiljön vid de båda gårdarna liksom de enskilda byggnaderna är i stort sett oförändrade sedan de uppfördes i början av 1800-talet. Något liknande torde inte finnas i Bjuråker!
Utom bostadshus och uthus finns längor med portlider. Men ingen av gårdarna har någonsin varit fyrbyggda, trots att portlider ofta anses vara förutsättningen för en sådan byggnadsform. De omålade väggarna med timret bart ger ett mycket ålderdomligt intryck.
I den s k Västerstugan på Nilsas finns en väggmålning gjord av Dalamålaren Björ Anders Hansson (1775-1837). Längst upp närmast taket har målaren gjort ett textband med orden. ”O Som i äcktenskap will gå an biude Jesus med ig Då om an wil blifwa Signnad 1818”.
I översättning till nutidssvenska: Den som vill ingå äktenskap, han bör bjuda Jesus med sig, om han vill bliva välsignad 1818.
Det har också funnits en brudkista bemålad av Björ Anders Hansson vid samma tillfälle som han gjorde väggmålningarna.
På kistan står texten LNS 1818. LNS var Lars Nilsson (1787-1689), som han var andra generationen på gården. Först 9 år senare gifte han sig Lars Nilsson men var redan 1818 giftasvuxen. Man ville tydligen begagna tillfället att få en brudkista målad, när man för en gångs skull hade en duktig Dalamålare på besök. Giftermålet fick väl komma, när det var så dags!
Familjerna på Nilsas hade att förlita sig på självhushållet, på vad jorden och skogen kunde ge av matnyttiga saker. Sedan högkonjunkturen i skogen kommit, blev skogsarbete, både huggning och körning, viktiga inkomstbringande sysselsättningar. Säsongsvis kunde även flottningen i Svågan ge arbetstillfällen. Jakt och fiske var viktiga tillskott till hushållet. Älgjakten var och är en viktig del i människors liv.
På Lillön, hemmanet som blev deras fäbodvall, vistades man sommartid med kreaturen och på de vidsträckta skogsområdena fann djuren betesmark, som man inte kunde finna i tillräcklig omfattning i hembyn. Där på fäboden förädlades mjölken till smör, ost, messmör och en hel del annat, som inte i likhet med färskmjölken krävde omedelbar förbrukning utan kunde förvaras till kommande behov.
Lillövallen ska inte förväxlas med Lillön SI, som finns i fastighetsregistret och varit en vall bland Brändbovallarna som låg spridda efter Svågan.
Med bussar och andra fordon kunde man med tiden färdas till arbeten på långa avstånd från hemorten, arbeten, som man inte kunde finna hemmavid.
I olika omgångar har medlemmar av Nilsa-släkten flyttat ut från Brännås och bosatt sig på annat håll i landet, där de bildat familj och sökt sig till andra yrken än fäderna.
Och kvar står de åldriga gårdarna Nilsas och Backens sida vid sida som de gjort i snart två hundra år. De sover på sina minnen från tider, då gårdarna var fyllda av ungar och gamla, som här hade sin uppväxtmiljö. Väggarna borde kunna berätta om karlarnas samtal om fiske och älgjakt, om kvinnornas resonemang om hur de bäst skall tillreda råvarorna från jorden och skogen, om ungdomarnas och barnens prat om skolgång, lekar och äventyr.
Då och då har döden – ibland mänskligt att döma alltför tidigt – tagit sin tribut. Barn har vuxit upp för att leva i sina förfäders fotspår men efter sin tids förutsättningar och villkor.
1996 är gården obebodd men ägarna bor i nyare gårdar intill.
Anders Nilsson
Nilsa-Nickes Anders.
Avskrift:
Åke Nätterö
NILSAS – HEMMAN PÅ LILLÖN
En märklig juridisk finess framträder i Historien om Lillövallen och dess status.
Nils Larsson lät 1891 skattlägga sin kronoallmänning belägna egendom. År 1804 övergick han från krono skattebonde till skattebonde för att trygga äganderätten för sig och sin familj och sina efterkommande. Lillön blev sålunda ett regelrätt hemman med beteckningen Lillön nr 1.
Inga andra uppgifter finns, att familjen någonsin var permanent bosatt vid Lillön. Under årtiondenas gång användes den som fäbodvall (1)
I stället bosatte sig Nils Larsson i Klovan, först på ett nybygge, söder om Klovbäcken (2) och sedan, där Nilsas-gården nu står. Enligt släkttraditionen byggdes nuvarande Nilsas år 1809. Men i Klovan och Brännås befann man sig inte på kronoallmänningen, där det sålunda var möjligt att lagfara sin egendom som hemman, utan på sockenallmänningen. (3) Där var det inte möjligt att registrera ett hemman. Man blir så kallad sockentorpare underställd bonde menigheten i Bjuråker. Förs mot slutet av förra århundrandet friköpte sockentorparna sina torp.
På Lillövallen har det sannolikt inte funnits fler än två fäbodstugor. Den ena tillhörde Nilsas och den andra den närmaste grannen i Brännås, som var Backens.
1). Det var Lillön vid Svågan som först var permanent bostad, sedan Nilsas i Klovan
2) Här tar Nilsa-Nickes Anders miste på Lillövallen och Lillön. Fisks son tog först upp ett nybygge och sockentorp på Lillön öster om Svågan i nuvarande Naturreservatet ovanför Digerön. För att komma till vallen fins en bro över bäcken. Sedan tog en brorson upp Lillön S1.
3). Under 1790-talet lät kronan många familjer ta upp kronotorp i Bjuråker och särskilt i Brännås, Brännbo och Klovan. Alltså flyttade Fisks son in från sitt sockentorp på Lillön till Klovan för att få ett skattehemman.
”Fiskars” på Lillön 2007.
Bron över till Lillön.
Källa:
FÄBODVALLAR I BJURÅKER, sid. 94 – 100
Bjuråkers Hembygdsförening
Läs mer under Fäbodar i Bjuråker.
NILSAS – ARTUR I BRÄNNÅS VAR SVÅGSDALENS STOR -PO
HT den 13 augusti 1966
Snus är livets krydda, säger Artur och rättar till den nyss inlagda mullbänken. När snuset var på plats började Artur berätta om hårda tider och om den tid då han var Svågadalens Stor-Po.
Den som berättar det här är Nilsas – Artur Larsson i Brännås. En 57-årig numera sjukpensionerad skogsarbetare, flottare, jägare, timmerkörare, kolare och – berättare. För berätta kan han. Vi sitter kring bordet i hans kök, med kaffe i våra koppar, limpa och ost som tilltugg. Medan den ena smörgåsen efter den andra försvinner erinrar han sig sin första jakt …
Jag var 14 år då, det var inte meningen att jag skulle få vara med, men av någon anledning så hamnade jag i skogen med en bössa. Det blev en älg också, en älgko, stor en, kanske den största jag skjutit.
Kaffet är urdrucket. Artur lägger in en snus och tänker på något annat. Ansiktet blir lite bistert. När jag var 18 år, fortsätter Artur, det var 1927, var jag som vanligt i skogen och högg timmer. När jag skulle kasta mig undan ett träd som föll lite olämpligt vred jag mig så olyckligt att jag bröt sönder ett knä. Jag fick gå gipsad den vintern, det var lönen det. En annan vinter långt senare hände något som dagligen påminner Artur. Det var en onsdagskväll, kamraterna i den kojan som då tjänstgjorde som bostad skulle i väg på frierier eller på bio. Artur hade lovat att han skulle vara kvar i stugan för att se efter hästarna. Han arbetade länge den kvällen. När han skulle koppla en timmerstock med saxen, släppte den och Artur föll i marken. Marken var en bergkam som Artur åkte över och störtade ned i djupet. Han lyckades hålla sig vid medvetande genom att äta snö. Men sinande krafter tog han sig så småningom till kojan där kamraterna fann honom sent på natten. På lasarettet konstaterades att ett muskelfäste skadats så illa att vänstra armen för framtiden var obrukbar till hårt arbete. Det var den största orsaken till att Artur så småningom blev sjukpensionär.
Gården ett museum
Den gård som Nilsas Artur bor i, ensam sedan han för sex år sedan blev änkeman, är något av ett museum. Gården är en färdenegård med handlingar sedan 1702 påskrivna av dåvarande kungen Karl XII!
I ett av gårdens rum har Artur samlat antikviteter. Där hittar vi en smörkärna sedan 1706, en 16-dels tunna sedan 1777, skavjärn för hudberedning från 1842, tapeter som sitter på väggarna från 1818. En av Sandvikens första svansar har också sin krok på Nilsagården, svanstillverkningen började 1905, eller 06.
En pigkammare med kulhål finns också på gården. Kulhålen härledes till ett nattligt frieri från den tiden då drängarna slogs om pigorna med geväret laddat och blydraggen i innerfickan. En av friarna hade lyckats komma in till pigan och placerat sig själv och pigan i sängen. Det gillades inte av nästa friare som kom och kände sig åsidosatt, varför han sköt två skott mot sängen. Inget av skotten träffade. När friaren som kom först till pigan sprang ut för att se vilken idiot det var som friade med gevär fick han ett slag i skallen så medvetandet och en bit av hjärnan rann ut på marken. Han klarade dock livet. Friaren med gevär fick häkte för sitt tilltag.
Kolare
En sysselsättning som Nilsar-Artur tyckt mycket om är kolning. Han har kolat omkring 50 milor, de flesta för Iggesunds bruk, men också privat. En privatkolare som Artur var hos var Gustav Wallin. De två kolade gengasved eftersom det var under krigsåren. Det fanns köpare som först provade gengaskolet innan de bestämde sig för att köpa något av det. Var kolet surkolat (då fanns det syra kvar i kolen) ville ingen ha det.
Vid ett tillfälle hade Wallin och Artur 11 milor att sköta. De gick nattetid mellan milorna flera gånger för att kolla dem. Efter kol perioden som räckte ca 3 veckor, var de så slut och så svarta att de nätt och jämt kändes igen av sina närmaste anhöriga.
Vi sätter oss i bilen för att åka till några av de ställen som Artur förknippar med flottning. Färden går upp mot Skån för att fortsätta mot Geholm, där Artur bott en gång i tiden. Vi stannar utanför den stuga som Artur så många gånger besökt, som slutade med att han blev måg i huset. Det finns bara ett hemman i Geholm, numera obebott. Det ligger öster om Geatjärn i ett läge så vackert att det borde inte få vara tomt.
Färden går vidare.
Du här har jag fiskat, jagat mycket må du tro, och flottat. Ofta hade flottarna ackord, det var först på senare år som det blev timpenning. Det var bättre när timpenningen kom, säger Artur. Flottarna drog ut mot vattendragen tidigt på våren, det blev inte så noga med bostäder. Ofta sov vi utomhus fast det var snö på marken, men så känns reumatismen också, erkänner Artur.
Sista året som flottningen förekom var i fjol. Då spelades in en film där Artur är med. Han har för sina bravader inom flottningen blivit kallad Svågadalens Stor-Po.
Huggning
En vinter skulle Artur ut på huggning. Han hade några kamrater med och mat för ganska lång tid. Av arbetsgivaren hade de fått en säck med lera och en säck med kalk, för den stuga de skulle bo i hade en mur som behövde lagas. Det var inte bara muren som var trasig. När sällskapet kom fram till stugan på kvällskvisten visade det sig att dörren var borta så att en stor snödriva hade bosatt sig i stugan. Det blev att skotta sig in och sedan börja laga spisen som var helt värdelös. Förberedelserna tog hela natten, frampå morgonen kunde gänget ta stugan i besittning, plocka in prylar och leta en bäck med friskt vatten.
Sägner
När vi åkte efter skogsbilvägar norr om Brännås sa Artur plötsligt – Här är Käringberget. Och så berättar han…
Berget har fått sitt namn efter en käring som frös ihjäl där uppe. Kvinnan i fråga skulle gå från Svågavallen till Trossnarven efter eld. Hon hade väl ingen flinta hemma så hon kunde tända själv. På vägen mellan de två vallarna kom hon vilse. Några dagar efter försvinnandet hittades hennes döda kropp uppe på berget som sedan dess hetat Käringberget.
Mona Spartan skriver om käringen på Käringberget:
Thomas hustru dog *) 8/12 1780 när Thomas var 58 år och han skulle föra kroppen till begravningsplatsen. Antagligen skulle han till Hassela (hon var därifrån) för han tog vägen förbi Käringberget men det blev ett oväder och han fick lämna käringen på berget, därav sägs det att berget fått sitt namn. Begravningen fick väl vänta till våren.
—35G3— Uppgifter ur Bjuråkers släktbok.
VI THOMAS HINDRIKSSON, * 24/10 1722, s. t. bonden H. Matsson i Trossnarv 1, Bjuråker. G. 1749. Änkl. o. omg. Husman i Trossnarv. † 5/3 1807 (ålder).
(X27) MARGTA ANDERSDOTTER, * 1726 i Ljusdals sn. *) † 8/12 1780 (rödsot).
(X37) BRITA JONSDOTTER, * 1748. Infl. fr. Ramsjö. † 10/4 1810 (slag).
ELLA * 9/12 1750 10
ANDERS * 26/7 1752 11
Det finns många sägner från nordvästra Hälsingland, om troll, björnar, finnar, flottare och vallpigor. De vinner på att bli berättade av en sån person som Nilsas Artur som själv i alla sina 120 kg är en stor sägen.
Text och foto: Role
Avskrift: Åke Nätterö
Personer vid Nilsastorpet enligt Bjuråkers släktbok
—49G1—
(X27) LARS FISK, * 172.. Sold. vid Häls. reg. Bos. i Ljusdals sn.
(X27) KJERSTIN MÅRTENSDOTTER, * 173.. Bos. i Ljusdals sn.
NILS * 25/7 1755 2
—2—
1 NILS LARSSON, * 25/7 1755, s. t. sold. L. Fisk i Ljusdal. Infl. 1781. G. 1784. Bonde i Lillön, »Fiskars», Bjuråker. † 4/4 1840 (slag).
(W48) KJERSTIN MATSDOTTER, * 24/2 1758, d. t. M. Olsson o. h. h. Märtha Andersdotter i Älvdalen, Kopp. † 7/3 1840 (ålder).
LARS * 22/11 1787 3
ANNA * 13/4 1790 5E5
KJERSTIN * 22/10 1792 44B13
BRITA * 21/12 1796 1G24
—3—
2 LARS NILSSON, * 22/11 1787, s. t. bonden N. Larsson i Lillön, Bjuråker. G. 1827. Bonde i Lillön, »Fiskars». † 16/5 1869 (ålder).
1G11 KARIN LARSDOTTER, * 21/4 1791, d. t. torp. L. Påhlsson i Brännås, Bjuråker. † 30/10 1865 (magsjukdom).
LARS, tv., * 9/12 1829. † 26/12 1829 (konvulsioner)
NILS, tv., * 10/12 1829. † 26/12 1829 (konvulsioner)
NILS * 2/12 1831 4
—4—
3 NILS LARSSON, * 2/12 1831, s. t. bonden L. Nilsson i Lillön, Bjuråker. G. 16/10 1853. Bonde i Lillön 1. † 3/3 1879 (vattusot).
1G24 ANNA LARSDOTTER, * 16/8 1827, d. t. torp. L. Larsson i Brännås, Bjuråker. † 3/2 1901.
CARIN * 19/6 1854. † 8/9 1896
BRITA * 18/11 1855 5E11
ANNA * 12/11 1857 35G50
LARS * 8/7 1862 5
PEHR * 24/4 1864. † 23/1 1865 (scharlakansfeber)
PEHR * 18/3 1866 35G51
NILS * 7/12 1868 6
—5—
4 LARS NILSSON, * 8/7 1862, s. t. bonden N. Larsson i Lillön 1, Bjuråker. G. 1/5 1899. Bonde i Lillön ss1. † 5/5 1924.
(X27) KRISTINA JOHANSSON, * 27/2 1875 i Ljusdal, Gävleb. † 11/5 1945.
JOHAN * 13/4 1902 7
KARIN * 26/1 1904 10G31
NILS * 26/1 1906. † 8/1 1922
LARS * 27/4 1907 8
ARTUR * 22/4 1909 9
ANNA * 28/7 1911. Utfl. t. Idenor 1939
PER * 4/5 1913. † 26/6 1935
ELIN * 15/10 1918 49D9
—6—
4 NILS NILSSON, * 7/12 1868, s. t. bonden N. Larsson i Lillön 1, Bjuråker. G. 20/5 1900. Bonde i Lillön 1. Utfl. t. Forsa 1911.
(X27) EMMA KAROLINA EK, * 30/4 1880 i Ljusdal, Gävleb. Infl. 1900.
NILS * 1/9 1900. Utfl. t. Forsa 1911 ⇓
ANNA * 6/5 1903. Utfl. t. Forsa 1911
KRISTINA ELISABET * 29/4 1904. Utfl. t. Forsa 1911
KARIN * 30/5 1907. Utfl. t. Forsa 1911
—15W5— Forsa – Hög släktregister
(X4)49G4 NILS NILSSON,* 7/12 1868, s. t. bonden Nils Larsson i Lillön 1, Bjuråker. G. 20/5 1900. Infl. 1911. Bonde i Vålsta 3, Forsa. † 3/12 1949.
(X27) EMMA KAROLINA EK, * 30/4 1880 i Ljusdals sn. † 19/5 1957.
NILS, * 1/9 1900.
ANNA, * 6/5 1903 7.
KRISTINA ELISABET, * 29/5 1904.
KARIN, * 30/5 1907. Fl. t. Hudiksvall 1929. G. 1923 med Wilhelm Magnusson † 24/2 1989
BETTY, * 14/11 1912. † 28/11 1913.
LARS FREDRIK, * 29/9 1916 6.
PER, * 13/10 1918.
ANDERS, * 5/2 1925. Läroverksadjunkt i Ljusdal. G. 1957. † 18/1 1998. Skrev artikeln ovan.
—20G11—
9 LARS LARSSON, * 7/2 1875, s. t. bonden L. Pehrsson i Ängebo3. G. 24/11 1901. Torp. i Brännås, Nilstorpet 12, Bjuråker.
8F9 KRISTINA GLAD, * 29/3 1882, d. t. torp. N. Glad i Klovan, Bjuråker.
LARS OLOF * 1/3 1902 13
JONAS ALBERT * 7/6 1907. Arr. i Brännås
—15W7— Forsa – Hög släktbok
5 JOHAN LARSSON, * 13/4 1902, s. t. bonden L. Nilsson i Lillön ss1, Bjuråker. G. 15/6 1930. Bonde i Lillön 14. † 16/4 1991
46F7 ANNA BRITA SOFIA NORMAN, * 1/2 1906, d. t. landbonde P. J. Norman i Brännbo, Bjuråker.
† 17/12 2003
PER TORGNY * 31/10 1926
ELSY KRISTINA * 14/6 1931 ⇓
LARS EIVIN * 20/8 1933
ELSY KRISTINA LARSSON * 14/6 1931. † 3/5 2023. Gift 1/7 1951 med
KARL IVAR LINDQVIST * 21/9 1925 i Håsta, Hälsingtuna. † 6/9 2008 i Brännås
BO IVAR * 21/7 1956
KERSTIN AGNETA * 6/3 1963
HANS GÖRAN JOHAN * 25/11 1964
—49G9—
5 ARTUR LARSSON, * 22/4 1909, s. t. bonden L. Nilsson i Lillön ss1, Bjuråker. G. 24/6 1934. Bonde i Lillön 1. De flyttade hit från Geholm 1934 eller 1935. Efter moderns död 1945 köpte Artur och brodern Johan Nilsasgården som de brukade gemensamt. † 16/10 1977
37B5 INGRID MATILDA ERIKSSON, * 5/6 1912, d. t. arr. E. A. Pehrsson i Geholm 1, Bjuråker. † 6/4 1960
INGRID KRISTINA * 10/1 1931. † 11/1 1931
ARTUR BIRGER * 18/3 1932 Tog sig namnet NILSARE
KJELL INGVAR ÅSTRÖM * 5/10 1940
ARTUR BIRGER LARSSON NILSARE * 18/3 1932. Gift 23/3 1952 † 12/7 2024 i Näsviken
ANNA MATIKDA LILIAN PERSSON * 3/1 1935 i Torp
LAILA MONICA * 19/10 1951
LISBETH CARINA * 16/10 1955
INGRID ANITA * 10/10 1957
LARS BIRGER DANIEL NILSARE * 23/7 1974
Nilsas Brännås 426
Förunderlig affär mitt inne i skogen
HT den 18 juni 1974
Birger Nilsare i sin affär i skogen! Inga skyltfönster eller reklamskylt skvallrar om att det finns en affär i trakterna. Man frågar sig då hur det går att driva försäljning under dessa omständigheter.
Affären som vi stött på år inrymd i ett gammalt bröllops- och begravningsrum med namnet Nilsasgården. Sådana bröllopsrum ankom det på någon rik bonde i trakten att bygga för att bygden skulle använda den vid giftermål och begravningar. Idag får alltså ett sådant rum tjäna som lager och affär för pälsar och kläder.
Det är paret Lilian och Birger Nilsare som driver sin rörelse här i Hälsingegården och gör det under den trevliga devisen Pälsparet Nilsare.
Den årliga släktträffen
HUDIKSVALLS TIDNING den 12 oktober 2005
Syskonkvartetten Nilsare i älgskogen – Karina, Anita, Daniel och Laila samlade till årets älgjakt. Jaktlaget är en ren familjeangelägenhet och stamfader Birger Nilsare kunde i år räkna nio medlemmar med bössa utposterade i Bjuråkersskogen. Lillasyster Anita bröt mansdominansen redan 1975 ( läs mer under Jakt och Skytte)
För Bäcksvedjans jaktlag är pågående älgjakt en ren familjeangelägenhet. Tre systrar och en lillebror bildar kärnan runt pappa Birger Nilsare.
Av Mats Pihlgren
Foto: Lars Sundin
Hudiksvalls Tidning den 28 september 2023
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra.
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Till toppen till Karlstorpet.
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62