Blacksåsvallen omnämnd redan 1538.
Platsen kan dock ha haft permanent bosättning redan under medeltiden.
Blacksås – Länstyrelsen.
Blacksås– Natur, kartan
Se filmen Magiska Blaxåsberget.
Se film av Tommy Mårtensson, Blacksås Mountain.
Lyssna på ÖSTEN MED RESTEN, Blackåsberget.
Film Blacksåsberget den 20 nov 2012. – film 2. snutt med Åke Nätterö. Foto Viveca Sundberg
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ner på sidan
Stupet på Blaxås. Viveca ser Dellensjöarna i fjärran
Här ser vi Dellensjöarna i bakgrunden
Toppstugan på Blacksåsberget
Blacksåsberget You Tube
Blacksåsberget har grottsystem på flera kilometer
HT onsdagen den 23 maj 1984
Sig: pH
Vi står utanför en av Blacksåsfruns många dörrar. Leder den månne in till ett av de finare gemaken med kanske silvertak… eller är det någon av jätten Blackes visthusbodar eller är det här som björn och varg och lo har haft sin vinterbostad i gångna tider.
Klockan är 19.00 på torsdagskvällen. Mycket har man fått se och uppleva i Forsa, men aldrig tidigare har jag fått sätta min fot i det sagoomspunna Blacksåsbergets inre.
Men nu var jag inviterad. Undrar om Blacksåsfrun är en stilig kvinna? Hon lär ju vara enormt rik.
Tänk om jag möter ett par fräsande lodjur därinne i mörkret, i ficklampans sken. Skall jag då hålla till höger eller vänster i de trånga passagerna?
Min ciceron, Hudiksvalls store grottkung Alf Sidén, Njutånger, kastar en blick ned mot Blacksåsvallen som färgas i kvällsblått. Han rullar undan ett par stenar och se där öppnar sig en av de allra hemligaste portar under ett jättestort stenöverhäng.
Mellan den 31 maj och 3 juni skall Alf Sidén vara värd för Sveriges grottforskare, Sveriges Speleologiska förbund, som då förlagt sitt årsmöte till Hudiksvall. Det stora sällskapet på 60-talet grottforskare kommer att hälsa på i de nyupptäckta grottorna på Hölick, Bodagrottorna i Iggesund och så krypa in i Blacksåsberget.
Jag tar ett fast tag om kameraväskan, drar ned toppluvan över öronen och börjar att åla mig in i det becksvarta mörkret och med Alfs ficklampa blinkande som ledstjärna.
Hu så kallt. Våren är ingen skön tid inne i berget. Här finns vinterns kyla kvar och bergväggarna är våta.
– Tacka vet jag hösten och även vintertid. Då är det varmt och skönt inne i berget, säger Alf och träder in i en kyrkliknande grotta, mycket spetsiga takformationer och ca 4 meter upp till ”nock”.
Vi klättrar, kryper och kränger oss fram…
Nu är vi på väg till min exklusivaste grotta. Du är privilegierad som får följa med, säger Alf.
– Jaså, tänker jag, det är kanske Blacksåsfruns finrum. Å ser man på vilket tjusigt rum.
Förunderlig stämning
Alf tänder två röda ljus och en marschall på det stora stenbordet och en förunderlig stämning sprider sig. Detta har jag aldrig upplevt i mitt liv. Tänk om någon ändå ville komma in med en kaffebricka…och äppelpaj.
Mina ögon är på ständig jakt efter guld och silver. Men vad jag kunde skåda var urberg i alla de färgnyanser som det kan erbjuda. Den utsvettning som berget gör efter vinterns kyla har broderat upp det hela som den bäste lasyrmålare.
Björnide???
Strax intill denna grotta har Alf funnit en väl tillröjd grop. Man kan mycket väl tänka sig att björnen här har sovit i sitt ide eller att varghonan har lånat husrum för att föda.
Vi blev kvar vid Blacksåsbergets stup i tre timmar denna kväll och vi kom inte längre än till de yttre blockgrottorna. Vad som har bildats i detta enorma ras som skedde någon gång i fornhistorien då en stor bit av berget rämnade.
Vid marina gränsen
Här finns klippblock som är 10X10X10 meter. Det ska vara jätten Blacke för att kunna flytta på ett sådant. Där vi ålade in och ut genom smala passager som forntidens jätteödlor där har marina gränsen gått en gång för många miljoner år sedan.
Dessa blockgrottor ligger på 250-300 metersnivå över havet. Alf Sidéns teori är att det stora raset skedde för 8-10 miljoner år sedan och efter inlandsisen låg havet kvar och slipade till alla dessa block och grottor. Ja, berget kunde ha störtat ned i havet och på så sätt har klippblocken klarat sig bättre från att smulas sönder.
Tidningsbild ur HT
Mycket outforskat
Alf Sidén har under de tre år som han nu forskat i bergets inre påträffat ett flertal grottsystem som tillsammans uppgår till över 1 km. Men han räknar med att det finns minst lika mycket outforskat. Redan 1899 skrevs i Svenska Turistföreningens årsskrift om de kolossala sprickor som genomkör berget och om blockgrottor som är en produkt av bergets avspjälkning.
Hur många sommarljusa nätter har man inte suttit däruppe på Blacksåsbergets topp, kring en puttrande kaffepanna i goda vänners lag, och filosoferat över detta märkliga sagoomspunna berg. Från havet liknar det en jättestor val med 438 meter upp till översta fenan. Många har offrat pengar, svett och möda för att finna dessa rikedomar.
Det var sen afton när Alf blåste ut de röda ljusen inne i en av urbergets många boningar. Blacksåstjärnen och vallen hade färgats i vårkvällsblåa toner. Luften var ljum och dagg rik och väster-göken sjöng med glädje.
Skogsvårdsstyrelsen gör sig inte besvär
Här är det den mest otillgängliga delen av forsabygden. Skogsägare eller skogsvårdsstyrelse göre sig inte besvär. Här står torrake vid torrake och väntar på sin ägare. De vilda djuren må sannerligen känna sig säkra intill dess grottforskarna dyker upp. När Sveriges Speleologiförbund gör entré vid månadsskiftet kommer många människor att kravla fram i dessa blockgrottor.
Nu finns en spricka uppe på berget som går i öst-västlig riktning och en intressant fråga är om denna spricka vidgar sig och ett nytt stort ras kommer en dag. Vad sedan det nära 200 meter branta stupet har av överraskningar sin övre del har ännu ingen forskat ut. Att vara bergsklättrare i Blacksåsberget är en mycket svår uppgift, har expertis vittnat om.
Någon närmare beskrivning och uppmätning av de grottor som Alf Sidén funnit vid Blacksåsberget har han ännu inte fäst på papperet. Då det gäller Bodagrottorna har han karterat fram 2.896 meter med gångar och salar som på sina håll är i tre våningar.
Hur många våningar skall inte Blacksåsfrun och jätten Blacke kunna hålla sig med i detta berg och med en vattenreservoar överst på toppen. Ja, i vilket fall är det en myr där hjortron växer.
Blacksåsvallen – bilder
Fäbodvallen tidigast omnämnd 1538.
Platsen kan dock ha haft permanent bosättning redan under medeltiden.
Under en period efter 1600 finns bosättning på platsen. Sjöfäbod 170 meter över havet.
Antal stugor:
1726 (Glysisvallur); 18 stugor
1880; 18 stugor
1937; 12 stugor
1965; 12 stugor
1994; 12 stugor
Markägare 1996 (12 st)
Nansta 1:1 Astrid Margareta Jonsson, Nansta
Nansta 1:3 Erik Birger Eriksson, Nansta
Nansta 2:2 Nils-Anders Olsson, Nansta
Nansta 4:10 och 7:5 Agneta och Sten Lennart Berglund, Sörforsa
Nansta 4:13 Erik Larsson, Matnäs
Nansta 11:4 Anna Björklund, Långby
Nansta 12:2 Nils Folke Jonsson, Häggnäs
Tomtnäs 2:4 Anny Groth, Hudiksvall
Tomten 2:6 Erik Börje Eriksson, Tomten
Medvik 1:10 Per Sundell, Nansta
Harv 1:8 och 1:12 Pekka Olavi Jonszon, Östhammar
Odlad mark 1937 25-30 ha
1965 17 ha
Hembyar 1965:
Bergnäs
Häggnäs
Lund
Nansta
Tomten
Tomtnäs
Senaste år för fäboddrift: 1937
Fäbodvallen ligger i skuggan av ett av Hälsinglands högsta berg, som med sin högsta del når upp till 437,8 meter över havet.
En av Hälsinglands mest namnkunniga män, Nathan Söderblom, iakttog Blacksåsberget från Norrbonäset och skrev sedermera i en uppsats:
”Än visar Blacksås likt ett vilande jättedjur sin mäktiga rygg och tvära nos…”
Blacksås föddes förmodligen i ett hav, som för mer än en och en halv miljard år sedan fanns i dessa trakter. Bergets födelse följde sannolikt samma mönster, som gäller för de allra flesta bergkedjebildningar. Från land, som inte längre finns, fördes genom otaliga vattendrag sand, lera och grus ned i detta hav under miljoner och åter milhjoner år. På grund av rörelser i jordens inre och på grund av tyngden av det framforslade materialet sjönk havets botten, så att en trågliknande form uppstod – en geosynklinal för att använda expertisens benämning. Genom tryck från sidorna tvingades geosynklinalens botten att vecka upp sig till den grad, att flertusenmeter höga berg uppstod.
Under den tid, som följde, alltså för mer än 1500 miljoner år sedan, hade vi här ett alpliknande landskap, vars högsta delar måste ha varit lika höga som Himalayas högsta partier. Mellan dem låg avgrundsdjupa dalar.
Men samtidigt, ja, redan innan bergen färdigbildats, hade värme och kyla, regn och torka, kanske även vind, börjat slipa ned de högsta partierna. Det lossprängda materialet började fylla ut de djupa dalarna.
Kvar finns nu några enstaka delar av särdeles motståndskraftigt material som ynka rester av det som en gång varit. Dessa ynka rester är exempelvis Blacksås och Storberget!
Illustratören till Nils Holgerssons underbara resa, Selma Lagerlöfs klassiska skildring av Sverige vid senaste sekelskiftet, har återgivit Blacksås i starkt stiliserad form. Berget framträder här som en klackliknande bildning med sin tvärt avhuggna del mot öster.
Med någon fantasi kan man likna klacken vid en limpa eller en ost, där man låtit kniven bana sig väg rakt genom massan och kvarlämna endast en del av limpan eller osten.
Vilken naturens väldiga kraft höll för en halv miljard år sedan i kniven, som med ett enda hugg klöv berget och endast lämnade den västra delen kvar?
Den omätbart stora spänning, som funnits i jordskorpan, fick plötsligt sin utlösning – förmodligen vid de inte alltför sällsynta jordskalven, som inträffade här. Vid ett av dessa jordskalv blev den ena halvan av Blacksås kvar eller till och med höjdes något, medan resten försvann i djupet. Det som nu kan ses av berget är alltså endast en del av det som en gång fanns. Under Blacksåstjärnens mörka vatten bör återstoden av berget gömma sig, liksom de nordligaste delen av Storberget är begravd under Sjösjös nivå och rester av Köpmanberget bör finnas under botten av Hudiksvallsfjärden.
Ungefär samtidigt skapades på samma sätt som nyss beskrivits vår fjällvärld. De krafter, som då var i verksamhet, påverkade således även Forsabygdens berggrund, vid denna tid redan 1000 miljoner år gammal.
Omedelbart efter den senaste istidens slut för mer än 9000 år sedan slickade ett Österhavs vågor Blacksåsbergets östra sida halvvägs mot toppen. Ismassans väldiga tyngd hade pressat ned marken omkring 240 meter. När isen försvann, låg den största delen av kustlandet under vatten och visade upp en rikt utbildad skärgård. Allt eftersom landet höjdes- från början med en hastighet av 10 cm per år, numera 0,78 cm året, frigjordes landet öster om Blacksås från det våta famntaget. Men då hade redan material i form av grus, sand och lera avsatts på bottnen av detta forntidshav. Marken blottlades nu och blev, där näringsämnen fanns, åkerbruksjord.
Öster om den djupa del, som blev Blacksåstjärnen, hade sålunda forntidshavet som en skänk lämnat odlingsbar jord, som utnyttjats sedan hundratals år, bland andra av finskbördade människor.
Senast i dunkel medeltid kom bönderna från Forsa till Blacksås med sina kreatur för att låta dem under sommaren njuta av det näringsrika skogsbetet. Så småningom tog dessa bönder den bästa jorden i besittning för åkerbruk.
Till Blacksås har fäbodstintorna kommit i gångna tider, väntat vid mjölkningsdags på sina kreatur, ibland måste med melodiska lockrop kalla på vilsna kreatur, känt vällukten från nykärnat smör och kanske också som på John Stens tavla på Hälsinglands museum i Hudiksvall vandra upp på Blacksåsberget och med näverlurens toner hälsa soluppgången.
Den kända målaren och Njutångerspojken John Sten målade 1905 ”Vallflickan med sina kor”. Motivet är hämtat från Blacksåsvallen.
På John Stens tavla från 1905 över Blacksåsvallen ser man raden av kor på väg längst fägatan ut mot skogsbetet. I spetsen går fäbodstintan. På båda sidor om fägatan finns ett antal rödmålade hus. Stugorna syns vara väl bibehållna. Reproduktion: Hilding Mickelsson.
Blacksås har också spelat en viss roll i sägnen, som berättar om Forsaringens öde, en sägen alltför välkänd för att här behöva återges.
När sjöfarare, som var ute i krigiska eller fredliga syften, kanske redan i vikingatid (750 – 1050 e. Kr.), närmade sig vår kust, fick de syn på den lättigenkännliga klacken vid västra horisonten. Då visste man, var man var. Blacksås fungerade sålunda som sjömärke i äldre tid.
Försök har gjorts för att finna brytvärd malm i Blacksås. Flera gruvhål vittnar ännu idag om de förhoppningar, som berget väckt. Enligt all geologisk expertis består Blacksåsberget av ögon gnejsgranit, också kallad Ljusdalsgranit. Trots de försök, som gjorts att hitta värdefull malm, särskilt under 1930-talets arbetslöshet, har aldrig något av större värde hittats.
Den sägen, som berättar om gruvfruarna i Falun och Blacksås, hade inget fog för sig. Enligt sägnen uttalar sig gruvfrun vid Falu koppargruva med orden: Visst är jag rik, men min syster på Blacksås är mycket rikare. Här var således inte gruvfrun inte riktigt sanningsenlig!
Nej, det värdefulla med Blacksås har varit och är den vidunderligt vackra utsikten där uppifrån berget och den trivsamma fäbodbebyggelsen, som gömmer på så många minnen från förgångna fäbodsomrar.
Ägaren till Tomten nr 1, Engelbrikt Matsson, född 1510 och död omkring 1550, hade med köpe-och dombrev av åren 1538 och 1541 styrkt sin skatterätt till sin jord i Blacksås. Anmärkningsvärt är här, att det talas om skattejord. Fäbodjorden var, såvitt man vet, på inget ställe skattejord. Tomtens jord på Blacksås kan då anses vara en del av en tidigare odling med fast bosättning från tiden före Digerdöden (1350). Israel Jonzon drog den slutsatsen, att jorden vid Digerdöden råkat i lägervall.
En eller flera familjer från den centrala bygden i Forsa förvärvade antingen genom köp, arv eller släktförbindelser med den forna befolkningen på Blacksås denna skattejord, som sedan fick ingå i fäboddriften. Det finska inslaget på Blacksås får av allt att döma anses som en parentes med början först vid mitten av 1600-talet, och kanske avslutad redan under 1700-talet.
I Glysisvallur uppges, att det i början av 1700-talet fanns 2 skattelagda finnar, medan en skattelagd finne var skriven på Fuskås.
Enligt ett köpebrev av 1571 hade underlagmannen i Hälsingland, Peder Larsson i Holom (Holm i Högs socken), född omkring 1540 och bonde på Holm nr 1, köpt några vallar jämte skogslotter i Fuskås av bönder från Häggnäs, Nansta och Medvik.
Nanstabönderna erhöll sannolikt en kopia av underlagmannen i samband med köpet. Men eftersom deras efterlevande inte var läskunniga, hade de fått den uppfattningen, att brevet tillförsäkrade dem äganderätten av vallotterna på Blacksås. Israel Jonzon förmodar, att bönderna på 1570-talet hade köpt lotterna i Blacksås för de pengar de fått vid försäljningen i Fuskås.
1690 blev som framgår i avsnittet om Fuskås ett antal Forsabönder bortdrivna från Fuskås på grund av att staten ställde sig bakom Iggesunds bruk, som fått avverkningsrätt för träkolsproduktion på kronoallmänningen.
När de fördrivna bönderna från Fuskås sökte sätta sig ned i Käxbo, ursprungligen kallad Nyvallen, omkring 1720-1730, vaknade Blacksåsbönderna till och blev oroade över denna närgångenhet. Avståndet till Blacksåsvallen är 3,5 km! Långvariga och hetsiga fejder med processer vid tinget uppstod. Med möda kunde häradsrätten den 8 juli 1774 fastställa beslutet. Vad beslutet innebar, framkommer i kapitlet om Käxbo. Ännu i denna dag har Nansta by några åkrar i den södra delen av Käxbo men inga stugor. Stugorna har de på Blacksåsvallen.
Enligt 1742 års dombok träffades någon slags uppgörelse mellan Blacksås och Nyvallen (Käxbo).
Vid en jämförelse mellan situationen 1726 och 1965 framkommer följande: Sedan prosten Bromans tid har antalet stugor minskat med 6 stugor.
Bergnäs var en gång Israel Jonzons vallboning men innehas nu av adoptivsonen Pecka Jonzon. Vallboningen var ursprungligen från ett Harvhemman.
Häggnäs fanns inte 1726 med på Blacksås utan på Ofärne.
Inte heller Lund fanns med vid Blacksås på prosten Bromans tid.
När det gäller Nansta, är situationen densamma både 1726 och 1965 (också 1994).
Tomtens besittning av 1538 tycks vara oförändrad även 1965 (1994)
Om Tomtnäs har prosten Broman inget att förtälja.
Två hemman från Frägsta fanns på Blacksås 1726. Det ena flyttades emellertid 1774 till Trogstabodarna. Det andra försåldes i sen tid till utomstående (Nils Jonsson i Häggnäs).
Prosten Broman har angivet, att ett Rumsta hemman fanns i Blacksås, men det är sannolikt det hemman, som kom att finnas på Käxbo. Det samma torde gälla för ett hemman från Hedsta. Även ett Medviks hemman kunde man hitta på Blacksås 1726.
Jordbruksfastigheter med fastboende fanns enligt vissa uppgifter på Blacksås långt fram i tiden:
Jonas Persson, född 1804 och död 1879 var visserligen skriven i Harv men sannolikt bosatt på Blacksås med sin hustru Kerstin Andersdotter (1805-1890) och dottern Kerstin (1838-1929), gift 1868 med Anders Östlin, torpare i Nianfors.
Jonas Perssons syster Margeta (1801-1870) gifte sig 1833 med Olov Olsson (1797-1857) och uppges vara torpare i Harv och Blacksås.
Innan vi nu lämnar Blacksås, vill vi gärna påminna om det våffelbruk, som under ett antal år var inrymt i det gamla men ombyggda stallet, ursprungligen ägt av Frägsta nr 2 och senare försålt till Nils Jonsson i Häggnäs.
Ur boken: Fäbodbygderna i Forsa och Hög och deras historia
Anders Nilsson
Avskrift: Viveca Sundberg
Bankkamrer Nils Kjellbo med familj
Bilder från Blacksåsvallen är ur Dellenportalens egen samling.
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Till toppen till Flygolyckan på Blacksås 1956.
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62