Hans Andersson på Naggen var sin tids store björnjägare och lyckades ensam fälla 22 björnar.
Läs om Björnar – Wikipedia
Läs om Älgar – Wikipedia
Läs om Lodjur – Wikipedia
Läs om Betlehem på Hällås.
Läs om Jakt och skytte i Dellenbygden
Läs om Damastvävaren på Sörnaggen
Läs om Posten i Bjuråker och den legendariske lantbrevbäraren Jöns Düsswold från Valsjön.
Läs om Vägarna i Bjuråker.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du söka vad du vill i det här dokument.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
Björnjägaren från Naggen
Björnjägaren Hans Andersson avled den 15 maj 1918, 97 år gammal.
HT 1993, av Bruno Frank
Den 14 juni 1821 föddes i (Ljusdal) Sörnaggen, övre Svågadalen, Hans Andersson, vars namn kom att nämnas med stor respekt inom jaktkretsar. Han var sin tids store björnjägare och lyckades ensam fälla 22 björnar.
Tillsammans med sin jaktkompis 1) Mårten Andersson i Nybo, Ramsjö, fördubblades antalet till över 40 fällda björnar.
Hans Andersson berättar: ”När jag var 12 år, sköt jag min första älg, den största jag någonsin skjutit. Det blev 14 bördor. Några år senare fick jag skjuta min första björn i närheten av Stagelåsen. Den första snön hade fallit och Mårtens hund drev upp en hona med unge ur idet. Ungen klättrade upp i en tall, jag siktade och sköt och ungen damp i backen”.
Flintlåsgevär
De gevär som användes var enligt min farbror Ante Frank flintlåsgevär och lodbössa. Ante brukade berätta efter Hans Andersson: ”att tänd flinta, då ligg björna där”. Han var inte rädd för att missa sitt mål. Att det var farligt med dessa vanskliga gevär, berättar Hans Andersson vidare.
”När jag var 27 år var det nära att en björn tagit livet av mig. Det var i Bjuråkersskogen. Knallhatten tände inte. Jag rusade åt sidan när björnen kom och reste sig för att mig. Men hunden var honom i hälarna bitande i bakbenen så jag fick tid att ladda om och skjuta. Det var en stor hona!
På våren 1866 sköt Hans Andersson en av sina sista björnar vid Remmantjärn i sällskap mer Per Persson, Naggen och Hedsjö-Pelle. Den sista sköt han 1870 i närheten av Långsjön, nordost om Tigers i Valsjön.
Hans Andersson bodde kvar i Sörnaggen till 1852, då han flyttade till Norrnaggen och gifte sig med Britta Andersson från Stormörtsjön.
Ett strå vassare
Snäppet värre som björnjägare var nog ändå ”Mårten i Nybo”. Mårten Andersson i Hälsingenybo. Han lyckades under sin levnad fälla över 60-talet storvilt, – 25 björnar, 16 lodjur och resten älgar. Hans son 2) ”Valsjö-Mattis”, (som blev arrendator i Valsjön för Iggesunds bruk), hade mycket att berätta om sin fader.
När Mattis var 14 år (1858) fick han följa sin far på björnjakt till Ulfastjörn. Under ett vindfälle fick man syn på en björn, Mårten sköt först med sin ”granna lodbössa”, sedan Mattis med sitt gevär av ”grovkaliber”. Men björnen blev endast sårad, och störtade mot dem, då den träffsäkre Hans Andersson med sitt tunga flintlåsgevär fick in nådaskottet.
Att Mårten Andersson hade en bra björnhund bekräftades av att den en gång sprang upp en björnunge och höll den tills Mårten kom och slog ihjäl den med en yxa.
Medaljerad
Varför då denna till synes så hämningslösa jakt på björnar? Ja, varg och björna betraktades som rovdjur och gjorde stor åverkan på skogstorparnas ”kritter”, främst då får och getter. När Mårten Andersson blivit gammal erhöll han vid en ceremoni i Ljusdals kyrka en silvermedalj för sina bedrifter. Sonen Matts Mårtensson, ”Valsjö-Mattis” lyckades skjuta sju björnar. (Mattis som blev svärfar till den så legendariske postbrevbäraren Jöns Düsswold i Valsjön).
När jag i vintras besökte en sonson till Hans Andersson, bekräftade han att man lyckades utrota både björn och varg i slutet 1800-talet i dessa trakter. Först på 60-talet hade en björn ”återkommit” till Hans Anderssons gamla jaktmarker kring Valsjön. Sedan har stammen ytterligare ökat. Så var på er vakt när ni gör ett besök.
Fredade tamdjuren
Mycket finns att berätta om dessa björnjägare, men vi får förstå att deras handlande var att freda sin boskap och sina husdjur. Det var ell livsvillkor tillsammans med fisket och jordbruket. Att minnas och bevara våra förfäders gärningar är också en livsuppgift för oss ”skogsbor”…
Torpet på Sörnaggen där Hans Andersson växte upp och som Bruno Franks *) far köpte på 30-talet.
Bruno Frank, Näsviken
—10G40— Uppgifter ur Bjuråkers släktbok
39 *) PER GUNNAR FRANK, * 24/7 1894, s. t. arr. O. Frank i Valsjön, Naggen, Ramsjö. G. 3/8 1924. Skogsarb. Bos. i Naggen 61, Ramsjö.
(Y54) ANNY MATILDA PERSSON, * 13/1 1906 i Torp, V.-norrl.
PER BRUNO * 22/5 1929. Skogsarb. † 9/11 2022
ULLA STINA KATRIN * 13/5 1940
Söderhamns Tidning 17 januari 1883
MÅRTEN ANDERSSON * 10/4 1791 bonde i Nybo. 1) Björnjägare bos. Sörnaggen. † 27/11 1882. Son till Anders Mårtensson * 21/10 1753 och Anna Pehrsdotter * 13/10 1759
Gift 15/10 1819 med Ella Matthisdotter * 1791 i Hogdal † 18/5 1844.
Anders * 13/2 1821
Matts * 20/12 1824 se nedan ⇓
Jonas tv * 27/2 1829
Anna tv * 27/2 1829
MATTS MÅRTENSSON * 20/12 1824 i Ramsjö, 2) Valsjö-Mattes son till Mårten Andersson. † 6/12 1903
Hustru KERSTIN GRELLSDOTER * 19/2 1827 i Ljusdal. † 17/7 1900
KARIN * 9/5 1857 Gift 2/3 1890 med lantbrevbärare Jöns Düsswold.
JONAS * 17/9 1888 † 2/2 1885
Bland skog och berg 1891
GEFLEPOSTEN WECKOUPPLAGAN DEN 13/8 1891
(Bref från Ramsjö)
När man från Ljusdal färdas landsvägen till Ramsjö, är den första by, man möter, belägen vid den långsträckta Hennans vestra strand och bär det egendomliga namnet Huskasnäs. Inklämda mellan sjön och ett ganska högt, brant nedstupande berg, ligga här några mindre gårdar, bebodda af arrendatorer och torpare. Det förnämsta huset eges af byggmästaren 1) Jonsson, som nyligen låtit uppföra detsamma i den s.k. »bränvinsviken», der det har ett särdeles vackert läge. Skolhuset med omgifvande nyanlagd trädgård är gammalt och oansenligt.
Fortsätter man vidare norrut, anländer man efter en half timmes vandring till byn Gåda, som består af några få åbygnader.
Midt emot på andra stranden af Hennan framskymtar Nybo, der en anhaltsstation finnes, och hvars förnämsta bygnad eges af den ende »sjelfegande» hemmanegaren i byn, 2) Jonsson, som är en mycket förmögen man. Igenom denna by går stambanan fram, hvarför också här och der i den lummiga björkskogen en rödmålad, prydlig banvaktarestuga tittar fram nära den elfliknande Hennans sandiga östra strand.
I Nybo finnes en mindre folkskola med förhyrd lokal.
Här bor också socknens ende adelsman, skogvaktaren 3) Wachenfeldt,
Vi återvända emellertid till Gåda, för att derifrån fortsätta promenaden norrut.
Efter tvänne timmars marsch ankomma vi till Sundet, en ganska stor by, den största i Ramsjö näst kyrkbyn, med ett vackert läge invid Hennan, som här är mycket smal och försedd med en tidsenlig färja, anlagd och underhållen af 4) kronolänsmannen, som residerar uti byns vackraste byggnad, ett på en grönskande, löfomkransad kulle beläget hvitmåladt hus.
Midt emot länsmansbostället är nu det nya, ståtliga skolhuset upptimradt. Det gamla, i samma stil som det i Huskasnäs, står fortfarande kvar.
Från Sundet är anlagd en ganska god körväg upp till byns fäbodevall, Sundsvallen, hvarifrån man har god utsigt ned till Hennan.
De flesta hemman i Sundet egas af bolag.
Om vi begagna färjan, komma vi på några minuter öfver till järnbanan och byn Viken. Här är Ramsjö järnvägsstation förlagd.
Bland andra bygnader i närheten af den vackert belägna stationen märkas handlanden 5) Broströms, lokal, kronojägaren 6) Edsbergs, i lummig trädgård inbäddade boställe och Marma bolags prydliga kontorsbyggnad med tillhörande skogvaktareboställe.
Från stationen leder en nyanlagd landsväg fram genom byn Holmsveden till Kyrkbyn.
I Holmsveden äro under de senaste åren flere bygnader uppförda, bland hvilka märkes urmakaren 7) Söderlinds, hus uppe på en höjd nära banan.
Fortsättes vägen till kyrkbyn, se vi snart framför oss en mycket stor envåningsbygnad invid Hennans ändpunkt, och hyser denna bygnad det stora mejeri, som eges af Bergviks bolag och hvars produkter börja blifva eftersökta i handeln.
»Vest i backen» residerar bolagets 8 o 9) inspektor uti prydliga ekonomibyggnader nära intill handlanden 10) Rydströms oansenliga hus.
Det nya bostället för skolläraren har ett fritt och vackert läge, under det skolhuset är beläget ett stycke derifrån på en stenig, barrskogskransad backe nära landsvägen. Såväl skolhuset som lärarebostället lemnar intet öfrigt att önska i tidsenlighet och bekvämlighet.
Nära intill reser sig den särdeles vackra kyrkan, uppförd af trävirke och nyligen restaurerad, omgifven af en liten, vacker plantering och den gamla kyrkogården. Den nya, stora begrafningsplatsen ligger ett godt stycke från kyrkan i skogsbrynet på andra sidan ån, som förenar den lilla Kvarnsjön med den stora Hennan.
Prestgården med sina tillhörande arrendatorshus och ladugårdsbyggnad, nyligen uppförd, ligger nära intill kyrkan, hafvande ett särdeles fristående, vackert läge ofvanför Kvarnsjön.
Om vi nu skulle lemna allmänna landsvägen och beträda en smalare, mindre trafikerad väg för att från kyrkbyn fortsätta norrut, påträffa vi på en sträcka af 15 kilometer ingen annan menniskoboning än vaktstugor, förrän vi uppnå byn Norrberg, som synes vida omkring både från banan och landsvägen till följe af sitt höga läge. Gå vi upp till byn, bestående af sex arrendatorsgårdar, se vi rundt omkring oss endast berg, skog och sjö, så långt blicken når. Marma bolag eger det mesta af jord och skog härstädes.
Barnen i Norrberg nödgas gå lång väg för att få skolundervisning, ty skolhuset ligger i närmaste byn, Hedsjö, på andra sidan Stor Hedsjöns strand, cirka 4 km från Norrberg.
Landsvägen slutar i Hedsjö, hvarest under sista tiden Svartviks- och Ortviksbolagen låtit uppföra bättre åbyggnader för sina arrendatorer.
Härifrån leder en nybruten väg fram till Mellansjö station, hvarest tvänne tidsenliga bygnader också nyligen blifvit uppförda.
Stationshuset ligger nära Vester-Hedsjöns strand. Här finnes ock en handelsbod och vissa tider af året under timmerdrifningen tvänne sådana.
Mellansjö station ligger i nordvestligaste hörnet af Helsingland, och härifrån är ej lång väg till Borgsjö och Hafverö socknar i Medelpad.
Byarne Stugutjern, Krankmyran, Hällås och Naggen samt Stagelåsen, alla förlagda i villande skogen öster om Mellansjö, bestå hvardera af högst trenne gårdar, bebodda af arrendatorer under åtskilliga bolag, hvilka deromkring besitta ofantliga arealer skog. Höga berg och oräkneliga större och smärre sjöar äro här inbäddade i furu- och löfskog.
Återvändom nu till byn Sundet, hvarifrån vi öfver Sundsvallen på ridstig kunna komma öfver bergen till Tefvansjö, som är en särdeles täck… by, speglande sig uti den ganska stora sjön Tefvansjö.
Marma bolag besitter hela byn och har härstädes förlagt sitt inspektorsboställe och en större arbetarekasern.
Från Tefvansjön kunna vi återvända till kyrkbyn utefter den nya, präktiga landsväg, som brutits af Marma och Bergviks bolag, och hvilken väg går igenom byn Wås invid den fiskrika sjön Wåsen. Byn Getkölen får också njuta godta f denna landsväg. I närheten af denna by är ett nytt skolhus uppfördt, likaledes i byn Finneby, belägen på andra sidan om Tefvansjö.
Den mest vanlottade byn inom Ramsjö är Enåsen, bestående af trenne gårdar högt uppe bland bergen, hvarifrån ingen körväg leder, utan endast några eländiga skogsstigar, hvilka äro ganska besvärliga att passera. Värst är det naturligtvis om vintern för de menniskor, som isolerade från verlden, hafva bosatt sig här uppe. Men äfven om sommaren är det mycket besvärligt för Enåsens arrendatorer att kunna hemförskaffa nödiga lifsförnödenheter från kyrkbyn. Jagten och fisket får ersätta det, som blott med svårighet kan fås till följd af de bristande kommunikationerna.
Befolkningen i Ramsjö är idog och förnöjd, härdad och van vid umbärandet af många bekvämligheter, hvilka ej saknas i sydligare bygder, men hvilka här få ersättas af ett särdeles helsosamt klimat.
Man kan med skäl påstå, att större delen af Ramsjö socken är ett naturligt sanatorium, hvadan också bröstsjukdomar äro mycket sällsporda härstädes.
Under de sista åren har socknens hufvudnäring, boskapsskötseln betydligt uppdrifvits.
Något saknas dock, och det är en och annan såg vid våra vattendrag. Till alla nybyggnader måste virke anskaffas från Ljusdal och Arbrå, under det härstädes skog nog finnes till förädling.
- Byggmästare Jon Jonsson, * 2/1 1834 i Ekshärad, gift 21/4 1862 och död 7/8 1914
- Hemmansägare Jon Jonsson, * 2/10 1828, gift 13/11 1866
- Skogvaktare Jonas Gustaf v. Wachenfeldt, * 4/12 1837 i Ekshärad, gift 4/12 1870, fl. t. Ljusdal 1891.
- Kronolänsman Johan Axel Pihlman, * 21/5 1856 i Wendel, Upps. l., gift 26/2 1890. Hitfl. fr. Wendel 1/7 1888
- Handlanden Per Broström, * 8/11 1860 i Ramsjö, gift 14/5 1883
- Kronojägare Per Edsberg, * ./11 1831 i Ljusdal
- Urmakare Erik Söderlind, * 28/3 1840 i Färila, gift 15/9 1884
- Inspektor Arvid Waldemar Palin, * 11/2 1856 i Katrina, Sth. G. 4/12 1881
- Inspektor Lars Fredrik Forsman, * 13/3 1853 i Sth. G. 24/5 1890
- Handlanden Albert Leopold Rydström, * 15/9 1851 i Bälaryd, Jönköping
KÄLLOR:
Kungliga Biblioteket
SVAR
Avskrift: Viveca Sundberg
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra.
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62