Axel Nordgren var en känd fiolspelman i Delsbo.
Läs om tiden när Hälsingemusiken i radion var i skymundan
Lista över Hälsingespelmän.
Notor till Hälsingelåtar.
Spelmän som blivit tilldelade Zornmärket.
Sök och forska Svenskt visarkiv.
Sveriges Spelmäns Riksförbund.
Här finns det mesta om Svensk Musikhistoria.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
Två numera bortgångna delsbospelmän: Jonas Olsson (Finn-Jonke) t v och Axel Nordgren
Axel Nordgren t v och Finn-Jonke till höger
Se Delsbo/sockenbilder, med Delsbo Spelmanslag där Axel Nordgren ingick
Delsbospelman som gått bort
Axel Nordgren på Råbergsvallen.
Gamle spelmannen Axel Nordgren i Eckelsbo, Delsbo, avled helt oväntat på torsdagen. Han hade på förmiddagen begett sig från hemmet för att hämta mjölk och i avsikt att lämna sparken vid landsvägen åt sin hushållerska, som väntades hem från ett besök i Hudiksvall. Men han kom aldrig fram. Troligen drabbades han av en hjärtattack.
Nordgren var född den 2 mars 1884 och skulle således snart ha blivit 77 år gammal. Han var en spelman av det gamla slaget, känd och välkänd av de flesta ortsbor, fastän det nu snart är tjugo år sedan han uppträdde i mera offentliga sammanhang.
Ändå är det många hälsingar som sett honom spela även på senare år och lett ett igenkännande leende. Det var i en film om Delsbo, där han på bilden ovan befann sig på den kära Råbergsvallen. Där bodde han i många somrar tillsammans med sin hushållerska, änkefru Karin Nyberg, och där gladde han många besökare med ömsom glada och ömsom vemodiga låtar, som han exekverade från stugbron.
Axel Nordgren på Råbergsvallen. I källaren till höger stod ”separatorn”, som jag fick veva fram grädde med när jag var där med mormor och mamma på sextiotalet, skriver Lars, Lasse, Lalle Mårtensson som lånat ut bilden.
Råbergsvallen. Axel Nordgren och Skôtt-Kare Nyberg
Bilden utlånad av Lars, Lasse, Lalle Mårtensson.
Nordgren bodde tillsammans med min mormor Skôtt-Kare Nyberg i Eckelsbo, men dog samma år som jag föddes, så jag fick aldrig träffa honom, skriver Lars, Lasse, Lalle Mårtensson som lånat ut bilden.
Han var född i Sunnansjö hos nuvarande Roots och således granne med den nyligen avlidne spelmannen och konstnären Finn-Jonas Olsson, mest känd under namnet Finn-Jonke. Som pojke fick han lära sig de flesta grunderna i fiolspelandets konst hos sin morfar Carl Rudolphi i Ede, och sedan meddelade han sina kunskaper till Finn-Jonke. På så vis blev han dennes förste läromästare. De båda spelade även tillsammans vid senare tillfällen. Sista gången de spelade med varandra var för omkring femton år sedan, då de sammanfördes av Anders Jonsson i Ava.
Nord gladdes över det nyvaknade intresset för folkmusiken, som kunde spåras, när Dellenbygdens Spelmanslag bildades 1950 på initiativ av revisor Nils Hägg, men själv kände han sig för skröplig för att vara med och spela offentligt. Den första tiden deltog han dock i lagets övningar och sammankomster.
Nordgren var en äkta konstnärsnatur och han hade gott påbrå. Han var systerson inte endast till Carl Rudolphi – som även målade porträtt och landskap i olja – utan också till den kända konstnärinnan Marta Rudolphi, Simonsson, tillika fotograf vid generalstaben och sist men inte minst den internationellt kände fjärilsforskaren Johan Rudolphi, även färgfabrikant i stor skala. Att han på färdenet var befryndad med sångaren Gösta Snoddas Nordgren, vars far var dellbo, bör kanske också nämnas i sammanhanget
Föräldrarna var bondfolk i Sunnansjö, Elias Nordgren och Hans hustru Karin Rudolphi, tre äldre syskon emigrerade till Nordamerika på 1890-talet, medan han och tvillingsystern Anna blev kvar i hemlandet. Så småningom sålde fadern hemmanet i Sunnansjö och köpte ett jordbruk i Ovanåkers by. Nuvarande Bodins. Men familjen bodde kvar i Sunnansjö i en mindre gårdslägenhet, som nu tillhör Ekboms.
I början av 1930-talet flyttade Nordgren till bagare Blancks gård i Ede, men nu var han sedan i många år bosatt i Eckelsbo.
Nordgren spelade i många år på bröllop i Delsbo och på många andra platser tillsammans med ”Herrgårds-Per” på Charlotteberg, men när spelmanskamraten dog förlorade Nordgren även något av sin forna spelmansglädje.
Spelmannen och bohemen Axel Nordgren gjorde inte mycket väsen av sig. Till professionen var han både murare och skogsarbetare. Han älskade skogen, mest kanske den trolska storskogen vid de gamla vallarna. Och sorlet från bäcken vid Råbergsvallen. Närmast sörjdes han av en son och en dotter, husföreståndarinna samt syskonbarn i Sverige och Amerika
HT Lördagen den 11 februari 1961
Bror Jonsson
Avskrift: Åke Nätterö
—27 K 4— Axel Nordgren enligt Delsbo – Bjuråker – Norrbo släktregister
Registerbeteckning »27 K» omfattar en släktgren från Högbo, Gävleborgs län, som inflyttat till Delsbo 1805.
—27 K 1—
(X21) Anders Norgren, * 1781 i Högbo. Gävleb. G. 1805. Infl. fr. Valbo. Gävleb, 1805. Mjöln. i Ede, Delsbo. Utfl. t. Hudiksvall 1815.
(X47) Johanna Hedlund, * 1783 i Valbo, Gävleb. Utfl. t. Hudiksvall 1815.
Anders * 10/3 1807
Stina Cajsa, tv., 22/7 1808, † 10/10 1808
Johanna, tv., * 22/7 1808
Johan * 10/8 1810 2
Stina Cajsa * 30/1 1814
—2—
1 Johan Nordgren, * (18/8) 10/8 1810. s. t. mjöln. A. Norgren i Ede. Mjöln. Bos. i Klubbo, Delsbo. Rymde t. N. Amerika 1850.
(X36)23S1 Margreta Bäckwall, * 24/9 1806, d. t. fanj. M. Bäckvall i Emnebo, Ovanåkers sn, Gävleb. † 2/10 1870.
Johan Matthias * 16/9 1832. Utfl.
Carl Anton * 31/5 1834. Utfl. t. Idenor 1851
Johanna * 17/4 1836. Utfl. t. Järvsö 1851
Anders Gustaf * 12/8 1841
Nils Erik * 28/8 1843 (X4)5B28
Elias * 3/10 1847 4
—3—
2 Anders Gustaf Nordgren, * 12/8 1841, s. t. mjöln. J. Nordgren i Klubbo. Fosters. t. sold. S. Lind i Västanäng (7T70). G. 5/10 1869. Korp, nr 84 vid Häls. reg. o. bonde i Svedja 8 o. 15, Delsbo. † 11/6 1915.
11K38 Margta Olsdotter, * 22/3 1846, d. t. korp. O. Farm i Svedja.
† 23/3 1914.
Olof * 15/10 1869, † 2/11 1889 (difteri)
Sigrid * 17/4 1871 5
Margta * 9/10 1872 6
Anders Gustaf * 4/1 1876 7
Carl Johan * 27/7 1878. Emigr. t. USA 1913
Vera Albertina * 14/4 1881 11L28
Alma Teresia * 27/4 1884, Utfl. t. Enköping 1917
Anna Vilhelmina * 26/5 1886 8
Tekla Johanna * 23/9 1889
—4—
2 Elias Nordgren, * 3/10 1847, s. t. mjöln. J. Nordgren i Klubbo. Fosterson t. bonden P. Mattsson i Sunnansjö 5 (32S3). G. 13/9 1874. Bonde i Sunnansjö 5, sen. i Ovanåker s 2, Delsbo. † 12/11 1918.
18N71 Karin Pehrsdotter-Rudolphi, * 10/8 1846, d. t. torp. P. Johansson i V. Tolbo, Delsbo. Emigr. t. USA 1905. † 22/7 1929.
Brita * 17/3 1875. Emigr. t. N. Amerika 1893
Pehr Johan * 9/12 1876. Emigr. t. N. Amerika 1897
Carl Gustaf * 22/9 1879. Emigr. t. N. Amerika 1899
Axel Elias, tv., * 2/3 1884 Spelman Eckelsbo 2:5 † 9/2 1961
Anna Margreta, tv * 2/3 1884 10
Lillpolska efter Axel Nordgren, Delsbo, Hälsingland, upptecknad av Sven Härdelin, MP3, med andrastämma av Sven Härdelin, MP3 (2018-11-08)
—13 R 27—
18 Kerstin Pehrsdotter, * 18/9 1860, d. t. bonden P. Nilsson i Ovanåker s 2, Delsbo.
Karin * 13/1 1884. Utfl. t. Söderhamn 1904 . Skôtt-Kare, med vilken Axel var sambo.† 22/8 1960
—27 K 5—
3 Sigrid Nordgren, * 17/4 1871. d. t. bonden A. G. Nordgren i Svedja 15, Delsbo. † 18/11 1941.
Gustaf Olof Nordgren * 20/10 1892. Utfl. t. Gävle 1913
Karin Elvira * 24/11 1894 17
Marta Elfrida * 5/1 1897 11
Anna Elisabet * 12/11 1901. Utfl. t. Bjuråker 1934. Bos. i S. Lia
Albert Emanuel * 23/7 1904 12
Sigrid * 4/3 1907 13
Karl Erik * 25/7 1911 14
Adolf * 23/6 1915. Skogsarb. i Västanäng 66. Delsbo
—6—
(BD17) Gustaf Daniel Dahlberg, * 10/12 1867 i Haparanda. Infl. 1899.
G. 24/2 1901. Skrädd. Bos. i Ede. Delsbo. † 22/6 1912
3 Margta Nordgren, * 9/10 1872, d. t. bonden A. G. Nordgren i Svedja 15. Änka. Bos. i Nordanäng 75, Delsbo.
Hanna Katrina * 17/1 1895
Gustaf Emanuel * 17/1 1899
Marta Antoinette * 17/10 1900
Lydia Josefina * 13/11 1902
Lilly Estelle * 16/6 1914 6L9
Ivar Mauritz * 25/12 1932
—7—
3 Anders Gustaf Nordgren, * 4/1 1876, s. t. bonden A. G. Nordgren i Svedja 15. G. 22/12 1899. Änkl. o. omg. 16/5 1910. Hovslag. i Ede, Delsbo. † 6/1 1942.
14J13 Karin Olsdotter, * 20/2 1877, d. t. skrädd. O. Jonsson i Västanäng, Delsbo. † 21/7 1907.
16M8 Brita Jonsson, * 23/10 1878. d. t. husman J. Olsson i Långede, Delsbo.
Helge Walentin * 14/2 1900, † 13/4 1901.
Ester Margreta * 24/10 1901. Utfl. t. Ljusdal 1930
Helge Andreas * 2/11 1903 15
Karin Vilhelmina * 10/5 1911. Utfl. t. Hudiksvall 1937
—8—
3 Anna Vilhelmina Nordgren, * 26/5 1886, d. t. bonden A. G. Nordgren i Svedja 15. Delsbo. Utfl. t. Färila 1911. Återk. fr. Mora 1938. † 26/11 1939.
Gösta Martin * 15/1 1911 16
—10—
4 Anna Margreta Nordgren, * 2/3 1884. d. t. bonden E. Nordgren i Sunnansjö 5, Delsbo. † 7/7 1910.
Anna Maria * 3/3 1907 (X4)35G73
—11—
5 Marta Elfrida Nordgren * 5/1 1897 i Svedja, Delsbo. Bos. i Prättingberg, Delsbo.
Elsa Viola »God» * 17/9 1927. Bos. i Nvåker 5
Bror Uno »God» * 28/9 1931
Kerstin Siri »God» * 7/9 1932
—12—
5 Albert Emanuel Nordgren, * 23/7 1904 i Delsbo. G. 29/11 1936. Skogsarb. Bos. i Svedja 201. Delsbo.
(A14) Sonja Karin Cecilia Karlsson, * 1/1 1919 i Maria förs., Sth.
Erik Gustav * 8/9 1937
Sven Gösta * 4/2 1941
—13—
5 Sigrid Nordgren, * 4/3 1907 i Delsbo. Bos. i Svedja, Delsbo.
Stig Åke * 7/8 1938. Utfl. t. sth. 1946
—14—
5 Karl Erik Nordgren, * 25/7 1911 i Svedja. G. 7/11 1937. Bonde i Hagen, sen. bos. i Nybo 34, Delsbo.
(X4)6D23 Ester Adelia Roos, * 7/6 1912, d. t. bonden P. Ros i Nybo 3.
Sigrid Birgitta * 10/2 1938
Erik Paul * 25/2 1946
—15—
7 Helge Andreas Nordgren, * 2/11 1903, s. t. hovslag. A. G. Nordgren i Ede. G. 28/6 1925. Bonde i Prättingberg 66. Delsbo.
29K5 Anna Kristina Sundell, * 22/4 1903, d. t. bonden J. Sundell i Prättingberg 66.
Edvin Gösta * 26/3 1924
Kerstin * 4/3 1930
Karin Märta * 15/10 1939
—16—
8 Gösta Martin Nordgren, * 15/1 1911 i Delsbo. G. 8/4 1945. Handelsbitr. Bos. i Ede 121, Delsbo.
9J15 Kristina Jonsson, * 10/4 1914, d. t. bonden J. Larsson i Sjömyra 82, Delsbo.
Erik Robert * 12/5 1946
—17—
46S8 Erik Olof Olsson, * 2/5 1890 i Delsbo. G. 8/10 1921. Vist. i Forsa t. 1943. Bonde i N. Sannäs 72, Delsbo.
5 Karin Elvira Nordgren, * 24/11 1894 i Svedja, Delsbo.
Karin Elisabet * 20/10 1917 19
Gustav Ragnvald * 25/2 1920 18
Erik * 8/5 1921. Banarb.
—18—
17 Gustav Ragnvald Olsson, * 25/2 1920, s. t. bonden E. O. Olsson i N. Sannäs 72. G. 5/4 1947. Banarb. Bos. i Ede 521, Delsbo.
(X33)14Y26 Elin Birgitta Snygg, * 16/1 1923, d. t. bonden P. Snygg i Nordanäng 4, Delsbo.
Gossebarn * 12/6 1947, † 12/6 1947
—19—
(W15) ELOF Helge Wiklund, * 30/9 1915, i Garpenberg, Dalarna. Bos. i Näsbyn.
17 Karin Elisabet Olsson, * 20/10 1917, d. t. bonden E. O. Olsson i N. Sannäs 72, Delsbo.
Gunni Eva Birgitta * 1942
Anna Linnea Margareta * 194 .
Eivor Kristina * 194 .
Folkmusiken i radio monopoliseras?
Kritiska kommentarer från Delsbo
En vinterkväll i slutet på 1940-talet satt tre gubbar tillsammans och resonerade om spelmän, låtar och folkmusik. Två av dem syns på bilden, det är fr v Jonas Olsson (Finn-Jonke) och Axel Nordgren, båda från Delsbo. De två var på sin tid mycket goda spelmän, nu var de några över sextio och hade i det närmaste lagt av med spelningen.
Skribenten hade ordnat sammankomsten, dels för att få lyssna till god folkmusik och dels för att få en bild av de två – som de då såg ut – sista på skansen av en lång rad delsbospelmän. Det blev de nu inte, Delsbo kom på visst sätt igen, men det är en annan historia.
Vi samlades alltså i det trivsamma hemmet hos Jonas och Tekla och efter något resonerande satte värden på stället och hans forne läromästare Axel Nordgren i gång med att spela. Oträningen märktes till en början i en viss kärvhet, men sedan de hållit på en stund kom de gamla takterna fram.
Som ovan sagt så resonerades även. De på den tiden rätt ofta förekommande sändningarna av folkmusik i radio försummande sällan någon av de tre att lyssna på. Vid den tiden hade Dalarna börjat dominera dessa sändningar, vilket påtalades och gav Finn-Jonke anledning att ge följande utlåtande.
”Ni ska få se att masarna tar hand om det här helt och hållet, för de kan hålla sig framme”.
Att han fick rätt framgår av fortsättningen.
Dalamusik dominerade i början av 50-talet
Omkring början av 1950-talet dominerade dalamusiken i det närmaste helt med tätt återkommande sändningar från Rättvik och dessa pågick till 1956. Tanken förefaller ha varit, att genom ett ideligt upprepande av sändningarna och därvid ständigt framhållande av deras utomordentliga värde skulle åstadkommas, om icke en likriktning av smaken, så dock ett fastslående av, vilken musik var värd att sända och höra, tydligen alldeles oberoende av eventuella önskemål, från lyssnarna.
Dalamusik i USA misslyckades
Efter en mångårig preparering gick det ju lätt att dubbla dalamusiken till nationell, men skulle bli internationell, och till den ändan skickades Rättviks spelmanslag till USA våren 1956. Denna turné vilken att döma av vad som kom fram vid spelmännens återkomst var tänkt att bli ett för intressenternas lönade företag, blev ett fiasko.
Inget radioframträdande
När spelmanslaget kom tillbaka och talade om att det ej medgivets radioinspelning, framträdande i TV eller grammofoninspelningar följde ett fasligt ståhej med stora rubriker i tidningarna och ett dagens eko med protester mot amerikanarnas oginhet. En annan stod frågande inför denna opinionsyttring i all synnerhet som det upplystes att vederbörande före avresan hemifrån fått besked om villkoren, som stadgade förbud mot att få uppträda i något av de här angivna sammanhangen. Även om dåvarande Radiotjänst stod bakom det hela och bokstavligt talat betalade fiolerna, så var det dock ett privat geschäft och dess misslyckande ingen riksangelägenhet.
Det sätt, på vilket hallåman eller musikledare i Rättvik presenterade programmen, kom att dra löje över sändningarna och hela landets folkmusik blev lidande på larvet från dalasändaren.
”Katolsk mässa”
Det var något av katolsk mässa när hallåmannen varje gång utbredde sig över att här i Dalarna är det levande tradition i folkmusiken från farfarsfar osv. Så kunde det bli: Nu ska vi spela en polska, där ni riktigt kan höra bröllopsklockorna när Knös Anders Mattssons farmor gifte sig, eller något i den stilen. Polskan kom och befanns inte nämnvärt skilja sig från alla andra. De tämligen likartade låtarna framställdes som både gamla och märkvärdiga, nästan något heligt föreföll det av hallåmannens ton, som tycktes uppfordra lyssnarna att knäppa händerna.
Detta trams blev ett tacksamt tema för spexmakare att parodiera, till obotlig skada för folkmusiken i dess helhet.
Kritik mot Radiotjänst
I Röster i Radio nr 26 för 1956 riktades en anmärkning mot vederbörande i Radiotjänst för ensidigheten vid förmedlande av folkmusik. Dess specielle vårdare Matts Arnberg bemötte kritiken i samma nummer av tidningen och skrev bl a följande:
”Så länge vi är lyckliga nog att i Dalarna ha en mängd spelmän, som är vana att spela sin bygds låtar tillsammans kommer vi att, all alndskapsjalusi (avundsjuka) till trots, ta vara på möjligheten att till lyssnarna förmedla vitaliteten och spelglädjen i den riktiga spelmansmusiken”.
Man häpnade inför självgodheten och den brist på omdöme, som denna kufiska argumentering blottade.
Var det den egna lyckan som ”vi” i första hand skulle tillgodose? Frågar man sig.
Den skrytsamma utfästelsen blev dåligt infriad, tydligen var det någon annan i styret, som insåg nödvändigheten av ett ingripande. Det kom att dröja länge efter det att ovanstående citat publicerats, innan mässan i Rättvik återkom på nytt.
Observeras bör att detta inte avser att vara någon kritik mot dalamusiken som sådan, den har ju sin dialekt, anmärkningen gäller smaklösheten vid sändningarna och propagandabetoningen i visst syfte. Folkmusiken, var den än kommer ifrån, måste tas för vad den är.
I alla fall blev det sparsamt med både den ”riktiga” och den andra folkmusiken i radio. Får ”vi” inte spela vad ”vi” vill, spelar ”vi” inte alls eller så lite som möjligt, resonerades det tydligen. Vid radion tycks det råda den meningen, att alla låtar skall låta lika för att godtas som folkmusik.
From-Olle med flera
I många landskap har funnits spelmän som så att säga kommit att bilda skola. Detta är fallet med From-Olle i Hälsingland, Lapp-Nils i Jämtland, Spel-Gulle i Medelpad, Lomjansgutten i Värmland och många andra. Deras musik har varit påverkad av landskapets struktur och folkets temperament, de har haft förmåga att i sina låtar ge något av bygdens lynne i takter och tonfall. Det kallas dialekt, men på angivet håll har de inte sinne i sådant, de säger att låtarna är tillkrånglade om de inte är varandra lika.
Det har sina sidor med ett monopol, även beträffande radion. Nu är det dock planer å bane att på privat väg ordna konkurrens, vilket inte är något nytt. Trevare har sedan länge känt sig för, men alltid stött på kompakt motstånd och det är inte att undra på. Sådant sägs inte utan i stället att en privat sändare måste finansiera rörelsen med reklam och det skulle inte vara bra för svenska folket. Ihåligheten i denna motivering framstår bäst i denna motivering framstår bäst genom ett exempel. Den som köper en stor huvudstadstidning får ungefär en fjärdedel text, resten reklam och annonser. Det har inte spörjts att någon mått illa av det, köparen tar del av vad som intresserar, sak samma skulle det bli med reklam i radio. Möjlighet att stänga av apparaten finns ju alltid. För övrigt kan man säga att vad monopolradion förmedlar enbart varit av godo.
I radio hölls ett samtal om eventuell konkurrens, då några representanter för olika meningsriktningar deltog. Man fick bl a veta att det finns kanaler för fler sändare och att någon trängsel i etern inte kan åberopas som hinder för ett konkurrerande företag. Att ett sådant är att vänta, kunde man den kvällen lyssna sig till.
Det kan invändas att vad som här pläderats för, inte är av så stor betydelse, vilket kan vara riktigt, men för att påvisa godtycket inom mediet ifråga duger exemplet.
Konkurrens är nog det enda, som kan stoppa påveväldet.
Radiotjänst som det förut hette, var på sin tid en mäktig institution.
Mutor från orkester?
I Stockholms-Tidningen B-upplagan nr 240 för söndagen den 5 sept. 1955 första sidan spalt tre förmälde en kraftig rubrik att en känd namngiven chef i företaget avsatts. Dåvarande ordf. i Radiotjänst styrelse landshövding Conrad Jonsson intervjuades av en tidningens medarbetare om anledningen till fockandet och förklarade för denne att det sedan lång tid tillbaka rått vissa missförhållanden inom företaget. Utredningen hade verkställts och resultatet ”torde kunna presenteras om någon vecka”. Ryktet om att den avsatte tagit mutor av en del landsortsorkestrar? och artister sade han sig ”varken kunna bekräfta eller dementera”.
Radiochefen Elof Ehnmark tillfrågades även, men han visste ingenting om detta, han hade sysslat med annat vid utredningen.
Resultatet av denna kom i en liten notis, som meddelade att den avsatte fått annan uppgift inom företaget och att läget där ”normaliserats”.
Plats för reflektioner.
HT i december 1962
Text och bild av Anders Jonsson
Avskrift, Åke Nätterö
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62