Den första patrullen insåg direkt att det var något som inte stämde. Det var söndagen den 14 maj 2017 och några timmar tidigare hade 19-åriga Tova anmälts försvunnen av sina föräldrar.

Poliserna åkte till gården i Forsa, utanför Hudiksvall, där 22-årige pojkvännen Billy bodde. På gården fanns också två kompisar. Ingen av dem sade sig veta var Tova hade tagit vägen. Men killarnas berättelser var motsägelsefulla. Det dröjde inte lång tid förrän de två kompisarna erkände att Billy, ledargestalten i gänget, hade bett dem ljuga.

Natten till måndagen den 15 maj greps han, misstänkt för människorov.
Kriminalinspektör Christer Löf, som arbetar med grova brott på Gävlepolisen, kom tidigt in i utredningen.

– Billys kompisar hade alibi, men i hans historia fanns mycket som inte stämde.

Billy medgav dock att han kvällen innan hämtat flickvännen vid Ica och att de varit ensamma på gården från tiotiden på kvällen. Enligt pojkvännen hade Tova senare fått skjuts därifrån av en okänd person. Själv hade han gått och lagt sig.

Redan under söndagen hittade kriminalteknikerna blod på gårdsplanen hemma hos Billy, så djupt som en decimeter ner i marken. Det visade sig senare komma från Tova.

Polisen upptäckte även spår som såg ut att komma från en skottkärra. De ledde från gården via en skogsstig ner till den närliggande sjön.

Under måndagskvällen hittade dykare Tovas kropp 22 meter ut i vattnet. Den var placerad på en skottkärra. På kroppen fanns en fälg. Runt skottkärran och fälgen hade det lindats ståltråd och silvertejp. Det var utfört med en sådan noggrannhet att ståltråden till och med var instucken i hålen för hennes skosnören.

Det var en detalj som senare gjorde starkt intryck på Hudiksvalls tingsrätt som i domen skriver:

”Hanteringen av kroppen påvisar en känslokyla utöver det som vanligen kan ses vid mord.”

– Runt kroppen fanns också ett bärband med en lyftögla. Allt talar för att hon bara skulle ligga där tillfälligt och sedan flyttas, säger Christer Löf.

Obduktionen visade att Tova utsatts för strypning. Dödsorsaken var dock minst 20 slag med en hammare, de flesta mot huvudet. Mordvapnet hittades på sjöbotten i närheten av skottkärran.

Alltmer talade nu för att Billy var mördaren. Inte minst för att relationen varit mycket destruktiv, något som Tovas vänner berättade i förhör.

Chattarna mellan det unga paret talade dessutom sitt tydliga språk. Hot och svartsjuka var återkommande teman. När Tova själv inte vågade spara en kränkande chatt tog en kompis en bild av konversationen som hon senare gav till polisen.

Vid ett tillfälle skrev Billy till flickvännen:

”NÄR DU FYLLER ÅR SKA JAG SPOTTA DIG I NYLLET”

Relationen präglades inte bara av psykisk misshandel, utan också fysisk. När Tovas mamma våren 2017 upptäckte en blåtira i dotterns ansikte polisanmäldes Billy för misshandel. Tova ville dock inte medverka i utredningen.

Förklaringen kom efter hennes död: hon hade varit livrädd. Det blev tydligt när föräldrarna, mitt under pågående mordutredning, hittade dotterns dagbok. Den hade legat gömd i hennes rum.

De spretigt skrivna dagboksanteckningarna var kuslig läsning, som om Tove talade till utredarna direkt från graven.

”Jag vill inte prata med han. Vill inte se han igen. Men jag tror han kommer att döda mig”, skriver hon på en av sidorna.

På en annan:
”Han säger jag kommer att dö, jag vill inte dö. Det är så fucking orättvist. (…) Om jag överlever sommaren drar jag direkt.”

Luttrade spaningsledaren Christer Löf blev tagen.

– Alla som jobbade med ärendet blev illa berörda och kände ”herregud”.

Tova hade också sparat ett usb-minne med bilder där hon dokumenterat sina skador.

Billy fortsatte dock att neka.

– Han pratade väldigt mycket i förhören, var nästan besatt av att förklara allting, säger Christer Löf.

Känslor fanns det däremot inte mycket av. Inte ens när förhörsledarna visade bilder på Tovas sönderslagna kropp reagerade pojkvännen nämnvärt.

– Enda gången Billy blev irriterad var när förhörsledarna läste upp vissa delar av Tovas dagbok. Då började han härma henne och betedde sig nästan som ett barn.

Frågan var hur utredarna bortom allt rimligt tvivel skulle kunna bevisa att han var mördaren. Några vittnen till mordet fanns inte. Mordvapnet, som legat i sjön, saknade dna-spår.

Däremot pekade många indicier mot Billy.

Att Tovas blod hittades på gårdsplanen talade för att detta var mordplatsen. Tejprullen som använts för att surra fast henne hittades i hans köksskrubb. Dessutom kom hammare, skottkärra, lyftögla och fälg sannolikt från gården.

Vittnen berättade också att Billy dagen efter flickvännens försvinnande betett sig underligt. Enligt egen utsago hade han ringt runt till hennes kompisar. Men analysen av Billys telefon gav inget stöd för berättelsen.

Tvärtom berättade vittnen att han inte verkat särskilt intresserad av att leta efter flickvännen. I stället hade Billy varit märkbart trött och somnat på en hamburgerrestaurang.

Polisen fick även stor hjälp i utredningen av andra digitala spår. I Billys telefon fanns en stegräknare som gav utredarna intressant data. Natten när Tova mördats låg Billy enligt egen utsago och sov. Men telefonen visade att han i själva verket tagit 6 108 steg. Det motsvarar 3,66 kilometer.

– Billy är ingen sportkille, så jag tror inte att han hade en aning om att det fanns en stegräknare i telefonen, säger Christer Löf.

Men som vanligt hade den misstänkte en förklaring.

– Han berättade att han, efter att Tova ska ha lämnat gården, satte på hög musik och att den starka basgången kunde ha gjort så att steg registrerades.

Efter den telefontömning som gjordes kunde polisen läsa de sms som Billy skickat till sina kompisar under natten.

I flera av dem uppmanade han vännerna att hålla sig borta från stugan.

Klockan 1.31 skrev han:

”Ni får chilla 30 min till.”

Polisens slutsats var given – att Billy inte ville bli störd när han dumpade kroppen och städade på brottsplatsen.

Men erkännande? Nej, den misstänkte fortsatte att neka.

Han ändrade dessutom sin historia flera gånger. Först berättade Billy att Tova fått skjuts från gården av en okänd man. Sedan presenterade han en ny version som gick ut på att en kompis varit där på natten. En tredje variant var att 6 000 kronor saknades från gården och att en inbrottstjuv därför varit där – och kanske samtidigt mördat Tova.

Gång på gång kunde utredarna visa att Billys berättelser inte stämde. Sms och telefonsamtal från Tovas telefon visade att hon varit i livet så sent som klockan 1.16. Sju minuter senare svarade hon dock inte på meddelanden i messenger. Klockan 2.20 stängdes hennes telefon av.

I samband med detta kopplade den upp sig mot en mast som täcker området där Billys gård ligger.

Till slut tyckte åklagare Christer Sammens att utredningen var tillräcklig.
I november 2017 väckte han åtal för mord och grov kvinnofridskränkning.

Rättegången i Hudiksvalls tingsrätt blev mycket uppmärksammad. Många berördes av Tovas dagbok, det hänsynslösa brottet och det faktum att både offer och gärningsman var så unga.

– Jag trodde på livstids fängelse, men man kan aldrig vara säker i indiciemål, säger Christer Löf.

I februari 2018 meddelade tingsrätten sin dom. Billy dömdes till livstids fängelse för mord. Han friades dock från grov kvinnofridskränkning.
Föga förvånande överklagades domen till hovrätten. Där var bevisningen ungefär densamma. I maj 2018 meddelades hovrättens dom. Livstidsdomen stod fast.

Rätten var dock inte enig. Hovrättspresidenten var skiljaktig och ville döma till 18 års fängelse. I så fall hade Billy varit en fri man efter tolv år.
Christer Löf tycker att en viktig lärdom när det gäller digitala spår är att utredarna måste vara ihärdiga.

– Det finns flera olika sätt att tömma en telefon på. Man måste hela tiden ställa sig frågan ”kan vi göra något mer?” och våga vara lite tjatig.

I den bästa av världar hade utredarna också fått data som var lagrad i molntjänster. Men det var åtgärder som åklagaren valde bort eftersom det hade tagit lång tid att få den rättshjälp som krävs för att komma åt information från utländska servrar.

– I framtiden hoppas jag att lagstiftningen ändras så att det blir lättare för oss att komma åt sådant, säger Christer Löf.

I dag känner han sig nöjd över att ha vara delaktig i en så gedigen utredning. Kanske har Christer Löf och kollegorna hjälpt Tovas familj och vänner att få ett avslut.

– Men jag har ändå svårt att hitta den där professionella tillfredsställelsen. När jag tänker tillbaka på ärendet och Tovas öde är det 99,9 procent ledsamt och tragiskt. Det överskuggar allting.