Mordet på Erik Åhs 1934

Dellenportalen har samlat uppgifter om Mord som ägt rum i Dellenbygden och i socknarna runt omkring. Materialet i artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.

---

Läs om Brott och ohyggliga straffmetoder i gångna tider. Klicka på Historiesajten 

---

Följ oss på Facebook,och dela gärna den här sidan med dina vänner

---

Om du gillar den här sidan, glöm då inte att att klicka på Gilla-knappen. Tack!

---

Var den här sidan intressant? Glöm då inte lägga den bland dina favoriter.

---

Har du en egen hemsida får du mycket gärna länka till oss

---

Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan

 

Postförare i Delsbo skjuten från bakhåll.

Postväskan orörd. Allt tyder på en hämndakt.

HUDIKSVALLSPOSTEN 30 AUGUSTI 1934
Avskrift: Viveca Sundberg

Lantbrevbärare Erik Åhs, Överälve, Delsbo, har vid ½ 5-tiden på tisdagseftermiddagen mördats på landsvägen mellan Knaggälve och Överälve. Då postväskan var orörd och denna för övrigt sällan brukar innehålla någon värdepost i denna del av socknen, tar man för givet, att en hämndakt föreligger.

Åhs hade strax efter kl. 12 på tisdagsmiddagen med den stora postväskan på cykeln gått ut ifrån poststationen i Ede. Vid 4-tiden hade han hunnit till Högtomt. Någon halvtimme senare anträffades Åhs liggande död på vägen. Upptäckten gjordes av hemmansägaren Olof Olsson från Överälve, som också per cykel var på väg från stationssamhället mot hemmet. Det första Olsson såg, var postväskan; ögonblicket därefter upptäckte han, att Åhs låg på vägkanten till synes livlös med cykeln och den å pakethållaren fastbundna postväskan över sig. Närmast till hands låg tanken, att Åhs cyklat omkull, men då Olsson upptäckte, att blod strömmade från halsen och övre delen av bröstet, där ett hagelskott från nära håll tydligen träffat, lät han den döde ligga orörd och skyndade bort till skogvaktare Zetterberg i Överälve, varifrån landsfiskal Dickens och provinsialläkaren d:r Bergström tillkallades, samt underrättade de anhöriga.

Doktor Bergström kom först till platsen, och han kunde endast konstatera, att Åhs var död, träffad av ett hagelskott, som avlossats snett framifrån. I väntan på polisutredningen fick den döde ligga kvar i samma läge, som han anträffats. Landsfiskal Dickens anlände till platsen några minuter efter doktorn. Efter att ha gjort sig underrättad om närmast till hands liggande fakta, underrättades statspolisen i Gävle. Tre man från statspolisen anlände frampå morgonsidan med bil till Delsbo. Landsfiskalen och andra polismän hade då hela natten hållit vakt vid mordplatsen, och liket av den mördade låg hela tiden kvar på landsvägen. På onsdagseftermiddagen anlände även landsfogden till Delsbo.

Platsen, där mördaren legat gömd, anträffad.
Flera personer, bl.a. en kvinna, Karin Järnkrok, ha hört skottet, men de fäste sig ej vidare vid detta, då det antogs härröra från någon jägare. Det uppges även, att någon skulle ha hört två skott. redan vid den förberedande undersökningen kunde man konstatera, att mördaren varit gömd bakom en sten vid sidan av vägen, cirka 6 meter från den plats, där Åhs lik anträffades. Mossan var avskrapad av stenen, och riktningen har även kunnat kontrolleras genom märkena efter de hagel, som gått över axeln på den mördade och hamnat på andra sidan vägen.

För dådet hade mördaren valt en brant uppförsbacke, där han beräknade, att Åhs skulle stiga av cykeln och gå till fots. Han hade då icke mer än två à tre kilometer kvar till sitt hem, och den post, han fört med sig, var i det närmaste utdelad. Värdepost förekommer på denna sträcka i ganska ringa utsträckning; denna dag hade ej ett enda värdebrev medförts. Vid undersökning i går av postväskan, som verkställdes av postdirektören från Sundsvall, vilken rest ned till Delsbo, konstaterades, att ingenting hade rörts. Det till 50 kronor uppgående frimärksförskottet var i gott behåll, likaledes två postförskott samt en del brev och tidningar, adresserade till olika personer i Överälve by.

Landsvägen Delsbo—Högtomt—Överälve—Ljusdal löper vid den plats, där dådet ägt rum, på c:a 3 kilometers längd igenom skog. Vägen är dock jämförelsevis väl trafikerad, bl.a. går Hudiksvall—Ljusdalsbussen denna sträcka vissa dagar, medan den andra tider tar vägen över Västansjö—Överälve. Det torde därför ha varit förenat med stor risk för mördaren att efter det skottet avlossats gå fram till den skjutne; antagligen har han efter dådet omedelbart stuckit sig undan i skogen. Förladdningen till hagelpatronen anträffades i närheten av den plats, där mördaren legat gömd.

En hypotes om, att postförare Åhs under dagen tagit ut pengar för finansierande av ett bygge, som han för närvarande höll på med, har visat sig sakna grund.

Den mördades broder plockade bär i skogen.
Det är allmänt bekant i orten, att den mördade sedan många år tillbaka varit oense med en även i Överälve bosatt broder. Då det blev känt, att brodern jämte en son till denne vid tiden för mordet eller strax före av andra personer setts i närheten, sysselsatt med bärplockning, har polisen ansett lämpligt även höra brodern, vilken på tisdagskvällen återkom till hemmet efter sin bärplockningspromenad. De tre statspoliserna och landsfiskal Dickens, vilka på onsdag morgon foro ned till samhället med liket av den mördade, foro på onsdagsförmiddagen åter upp till Överälve.

Obduktionen kommer att förrättas i dag av d:r Bergström.
Lantbrevbärare Erik Åhs var en synnerligen energisk och beräknande man, som så småningom arbetat sig upp till en god ställning. Vid sidan om sin syssla som postförare har han varit både jordbrukare, fiskare och handlande. Till att börja med ägare av ett torp, som han undan för undan förbättrat genom dikningar m.m., köpte han för några år sedan ett angränsande hemman, som var till salu vid den tid, då mangårdsbyggnaden på Åhs torpställe lades i aska genom vådeld. För fyra år sedan öppnade han även en handel.

Erik Åhs var vid sin död 50 år gammal. Närmast sörjande äro maka och fyra barn.

Erik Åhs träffades av 65 hagel.

De anhållna konfronterades i går med liket av den mördade.

HUDIKSVALLSPOSTEN 1 SEPTEMBER 1934
Avskrift: Viveca Sundberg

 
Mannen t.v. markerar den plats, där mördaren antages ha stått vid skottlossningen, de två till höger den plats, där den mördade Erik Åhs hittades död bredvid cykeln. Infälld i bilden den mördade postföraren.

Den vita byggnaden t.v. är den för fyra år sedan uppförda affärsfastigheten; i bakgrunden familjen Erik Åhs bostad.

Den skjutnes fyra barn, Edvin 23 år, Bertil 20 år, Ingrid 18 år och Anna 14 år

Utredningen om morddramat i Delsbo pågår alltjämt med stor intensitet. På torsdagen förrättade provinsialläkaren d:r Bergströmobduktion av den mördades lik, varvid konstaterades, att dödsorsaken var inre förblödningar; bl.a. hade stora kroppspulsådern avslitits. Inalles anträffades 65 sår efter hagel. Endast en del hagel tillvaratogos, men då dessa deformerats något, var det svårt att omedelbart konstatera, om det var hagel av n:r 5 eller 6. Det var emellertid överraskande små hagel, som kommit till användning.

På fredagsmorgonen vid 10-tiden togs den mördades broder, Andreas Åhs, samt dennes båda söner ut ur förvaringshäktet vid tingshuset i Delsbo och fördes till bårhuset, där de konfronterades med liket Erik Åhs.

Olsson Överälve, som anträffade den mördade postföraren på landsvägen.

Vid konfrontationen med den döde, vilken ägde rum å kommunalrummet, icke i bårhuset, som å första sidan felaktigt uppgavs, lära de tre anhållna ha visat sig helt oberörda.

Ett vittnesmål, som torde komplicera de anhållnas sak rätt avsevärt, har vid den fortsatta utredningen framkommit. Hemmansägaren Per Jonsson, Knaggälve, har nämligen meddelat, att han strax efter mordgärningen observerat den yngre av Andreas Åhs söner, 21-årige Gösta, vid Lumpån, till synes sysselsatt med andjakt. Han hade också avlossat ett skott mot en and. Lumpån går parallellt med den landsväg, där mordet ägde rum, och avståndet därifrån till mordplatsen är icke långt.

Nu lär det vara mycket vanligt, att ynglingen ifråga brukar föra bössa med sig, då han strövar omkring i markerna, men då samtliga förut nekat till, att de haft bössa med sig i skogen nämnda dag, verkar upplysningen helt naturligt besvärande för dem.

Kommissarie Persson bekräftade i går för en medarbetare i Hudiksvallsposten, att det vid förhören framkommit, att Andreas Åhs och den äldre sonen vid 3-tiden lämnat hemmet och begivit sig ut på bärplockning. Den yngre sonen hade en halvtimme senare gått till skogs, medförande en hagelbössa. Det är flera personer, som sett honom. Vid Lumpån hade ett skott avlossats. Återkomsten till hemmet hade skett vid ½ 6-tiden. Det är sålunda till fullo konstaterat, att både fadern och sönerna vid tiden för dramat befunnit sig i skogen, icke långt från mordplatsen, och att en av dem medfört gevär.

I detta sammanhang ville kommissarie Persson dementera en i vissa tidningar synlig uppgift, att vid obduktionen plockats ut 75 hagel ur den dödes kropp. Endast några få hagel hade plockats ut, däremot hade antalets sår efter hagel räknats till 65.

Gösta Åhs blev häktad i går för Delsbo-mordet

Andreas Åhs och dennes äldre son försatta på fri fot.

HUDIKSVALLSPOSTEN DEN 4 SEPTEMBER 1934
Avskrift: Viveca Sundberg

I går vidtog landsfogde Björkling häktningsåtgärd beträffande Andreas Åhs yngre son Gösta. Han transporterades under uppsikt av en fjärdingsman i går eftermiddag till kronohäktet i Hudiksvall. Samtidigt försattes Andreas Åhs och hans äldre son på fri fot.

Vid Hudiksvallspostens förfrågan i går kväll meddelar landsfogden, att Gösta Åhs på söndagen vallades på mordplatsen, varjämte en del andra detaljer i samband med affären kontrollerades. Landsfogden betonar, att enligt hans åsikt kan det ej vara någon annan än Gösta Åhs, som förövat dådet. Någon måste ju ha gjort det, och han hade ju sprungit och dinglat med bössan i skogen nästan hela dagen. Det måste också vara en med trakten och med Erik Åhs vanor väl förtrogen man, som är mördaren. Dessutom har Gösta Åhs lämnat tidsuppgifter, som vid närmare skärskådande visat sig vara oriktiga. Något medgivande har han ej gjort, men det har jag heller inte väntat mig, slutar landsfogden.

Enligt vad vi inhämtat kommer landsfogden att åtala Gösta Åhs, vilken, såsom förut omtalats, endast är i 21-års åldern, enligt 14 kap. 4 och 15 par. strafflagen. Dessa lagrum stadga straffarbete ända upp till tio år.

 

Rannsakningen om Delsbo-mordet äger rum 17 september

HUDIKSVALLSPOSTEN LÖRDAGEN DEN 8 SEPTEMBER 1934
Avskrift: Viveca Sundberg

Det är nu bestämt att rannsakningen med den för mordet på postföraren Erik Åhs, Överälve, häktade Gösta Åhs skall äga rum å kronohäktet i Hudiksvall måndagen den 17 september.

Polismyndigheterna har under de senaste dagarna varit sysselsatta med att kontrollera varierande uppgifter, som framkommit under utredningens gång ävensom att undersöka det eventuella foget för en del cirkulerande rykten.

Landsfogde Björkling avreste i tisdags från Delsbo och under lördagens lopp torde de utsända fyra statspoliserna ha slutfört sitt arbete.

 

Rannsakningen med Gösta Åhs blottade mångåriga familjetvister.

Den häktade hade många gånger velat ge farbrodern stryk men att skjuta honom kunde han ej förmå sig till. Det vore barockt.

HUDIKSVALLSPOSTEN TORSDAGEN DEN 20 SEPTEMBER 1934
Avskrift: Viveca Sundberg

NÄSTA RANNSAKNING BLIR DEN 2 OKTOBER
På tisdagen var det åter en lång kö av människor utanför kronohäktet i Hudiksvall. Intresset knöts denna gång kring rannsakningen med den 21-årige Gösta Åhs från Knaggälve, Delsbo, vilken som bekant häktats såsom misstänkt för mordet på hans farbror, postföraren Erik Åhs från Överälve.

Den mördade postföraren och handlanden Erik Åhs.

Som sig borde hade de dellbor, som befunno sig bland de troget väntande skarorna utanför fängelsets portar, företräde, när portarna äntligen öppnades. Det begränsade antalet åhörarplatser i rannsakningssalen räckte i alla fall ej till, utan minsta halva antalet intresserade kunde därför icke släppas in.

Sedan Delsbo häradsrätt tagit plats med hovrättsrådet G. Holmberg i nämndens mitt, infördes den häktade, som uppträdde lugnt och behärskat. Som åklagare anmälde sig landsfogde C. Björkling, Gävle, och den häktade biträddes av rådman C. A. Toll, Hudiksvall. Några skadeståndsyrkanden framfördes ej från Erik Åhs sterbhus sida. Av Erik Åhs familj var endast den mördades yngre dotter närvarande vid rannsakningen.

— Ni har häktats för att ni bragt Erik Åhs om livet, sade domaren. Har ni gjort det?

— Nej, det har jag inte, svarade Gösta Åhs.

— Talar ni sant nu?

— Ja, det gör jag.

— Har ni varit någon annan behjälplig därmed?

— Nej, det har jag inte.

Erik Åhs grep efter sin browning, innan han segnade ned.
Därefter började domaren läsa upp den digra polisrapporten, som omfattar hela 55 maskinskrivna sidor. Rapporten redogör först för hur oenigheten, som rått mellan de två bröderna ända sedan ungdomen, uppstått. Andreas begav sig från föräldrahemmet vid 18-års åldern och hade anställning i Stockholm och Orsa. Först 1922 återvände han med sin familj till Delsbo. Bitterheten mellan bröderna ökades vid Andreas återkomst genom en lösöreförsäljning, som Andreas blev nödsakad att göra till Erik, vilken därvid handlade bedrägligt i det han inte ens sedan Andreas hade tillfullo återbetalt hela köpeskillingen 500 kronor, dels med en växel, dels kontant, återlämnat lösörekontraktet. Med stöd av detta kontrakt hade den döde sökt komma i besittning av Andreas lösegendom. Under det förflutna året hade Erik Lyckats förhindra brodern att komma i åtnjutande av folkpension.

Några tecken, som tyda på att strid utkämpats på platsen för mordet, finnes ej, heter det vidare i polisrapporten. Då Erik Åhs lik anträffades, upptäcktes det, att en i postväskan instoppad väst hängde ett stycke utanför väskan och innanför västen fann man en browningspistol. Då Åhs blev skjuten, hade han vridit på kroppen och trevat efter revolvern, som låg gömd vid västen, men endast nått västen, som han dragit fram, och därefter segnat ned.
”Det är hemskt det här” hade Gösta sagt

— Ni har ju varit på platsen för den här tilldragelsen? sporde domaren den tilltalade.

— Ja, det har jag.

— Vilka såg ni när ni kom till platsen?

På denna fråga uppgav den häktade en del namn.

— Var ni och såg på den plats, där mördaren legat gömd?, frågade hovrättsrådet därefter, under det att han noga fixerade den häktade.

— Nej, jag var aldrig dit. Det var då också så skumt, så jag kunde ingenting se.

— Hur länge uppehöll ni er på mordplatsen vid ert besök?

— Det var inte lång stund, ett par minuter bara.

— Talades det om det inträffade?

— Ja, men jag var inte där lång stund. ”Snälls-Per” sa, att det var då hemskt, att dom skjuter ner en, när man kommer och cyklar på vägen. ”Ja, det är hemskt det här”, hade då Gösta Åhs svarat.

— Tyckte ni att det var hemskt?

— Ja, det såg hemskt ut.

Sedan hade Gösta cyklat hem igen.

Mordvapnet ett gevär av 20 mm:s kaliber
Uppläsandet av polisrapporten avbröts då och då för att domaren skulle fråga den häktade om vissa detaljer. Bl.a. utspann sig en längre diskussion angående geväret, varned mordet utförts. Tidigare har uppgivits att det var av kaliber 16, men en närmare undersökning har givit vid handen att det var kaliber 20. Ett sådant gevär innehar också Andreas Åhs.

Gösta Åhs är mycket intresserad av jakt och brukade ofta ströva i skog och mark med bössa på ryggen. Den häktade vitsordade också att han alltid brukade medföra gevär, när han gick till skogs.
Den häktade påstår, att han ej fick vara i fred för Erik Åhs.
— Det har vid polisförhör framkommit, att det rått stor ovänskap mellan er familj och Erik Åhs, sade rättens ordförande därefter. Vad var orsaken därtill?

— Ja, det var visst någon arvstvist, som var grunden.

— Anser ni, att er far blivit orättvist behandlad?

— Ja, det anser jag.

Det hade också ofta brukat komma till ordväxling mellan Erik Åhs och Gösta. Erik Åhs hade vid flera tillfällen ”skällt” på brorsonen och även hotat denne till livet. Enär Gösta Åhs tidigare varit lungsjuk, skulle farbrodern ha brukat kalla honom för ”bacillen” samt tilltalat honom sålunda: ”Jaså, är det bacillen som är ute och går”. En gång hade Erik Åhs dragit upp sin browning och utropat: ”Kom bara hit, så ska du få din dj—l”.

— Varför kunde han vara så arg på er? Det måste väl ha varit annan anledning än arvshistorien också.

— Ja, så där var han jämt. Han visste att jag aldrig krusade honom och därför var han så arg på mig. Man fick aldrig gå ifred för Erik Åhs.

Transaktionen med lösörekontraktet och Erik Åhs förhindrande av att brodern Andreas erhållit pension hade bidragit till att öka det spända förhållandet.
Gösta Åhs strövade på morddagen ensam i skogen.
Mellan kl. 9 och 10 morddagens morgon (den 28 aug.) hade Gösta Åhs ensam begivit sig till skogs för att plocka lingon, fadern och brodern hade också gått ut på bärplockning.

Domaren: — Varför gjorde ni inte sällskap då? Det hade väl varit trevligare.

Den häktade: — Nej, jag ville helst gå ensam och så hade det nyss varit helg och jag orkade inte gå så långt, som min far och bror.

— Ni hade gevär med er?

— Ja, dubbelbössan.

— Men varför hade ni den, den här gången, då ni annars brukade ha enkelpipiga geväret?

— Jo, den gick bättre och det var ju inte första gången jag använde den, blev svaret.

En detaljerad skiss hade uppgjorts över Göstas promenader i skogen. Han hade plockat c:a 25 liter lingon och sedan gått tillbaka hem. Senare på dagen — det exakta klockslaget kunde Gösta ej minnas — hade han ånyo gått till skogs för att plocka lingon. Fadern och brodern hade begivit sig åstad någon timme tidigare och de hade ej medfört någon bössa. Gösta hade emellertid även denna gång tagit med sig dubbelbössan. Vid ½ 6-tiden på aftonen hade han samtalat med ”Nybonn”, vilken tillsammans med två andra personer höllo på att skära säd på en täkt. Några andra hade han inte sammanträffat med. Efter samtalet med ”Nybonn” hade han passerat över Lumpån och därvid skjutit på två änder men bommat. Sedan hade han gått direkt hem.

Under bärplockningen hade han hört ett skott i riktning mot det håll, där Erik Åhs påträffades. Avståndet dit skulle vara omkring 3 kilometer fågelvägen (vid senare företagen uppmätning av avståndet hade detta visat sig vara endast 1 kilometer). Efter hemkomsten hade han först hämtat hem en korg med grönfoder och sedan på cykel begivit sig till Åbo för att sparka boll.
”Stryk borde Erik Åhs ha haft, men ej döden”

En kamrat till Gösta, som deltagit i bollspelet har vid förhör uppgivit, att Gösta hela tiden verkade lugn och oberörd som vanligt.

När han i skymningen kom hem igen och fick höra om farbroderns död, for han ensam genast dit på cykeln och såg då farbrodern ligga död på vägen, såsom ovan relaterats.

— Tyckte ni inte, att det var bra, att Erik Åhs var borta?, sporde domaren.

— Stryk har jag unnat honom många gånger, svarade Gösta, men aldrig skulle jag ha haft hjärta att döda honom, ja, inte ens haft hjärta att rikta ett skjutvapen mot honom. Detta var att gå för långt. Det var barockt.
Erik Åhs skulle ej skjutas utan tillfogas men för livet?

Landsfogden insköt här: ”Det är ett hagelskott, som avlossats. Det hade säkerligen ej varit meningen att döda Erik Åhs — det synes mig f.ö. egendomligt att en människa kunnat dödas med ett hagelskott — utan i stället ge honom en minnesbeta, som han haft känning av i hela sitt liv. Jag undrar, hur svarande ställt sig beträffande något sådant.

— Nej, det hade varit för mycket det också, ansåg den häktade. Ett kok stryk skulle han ha haft, så att han blivit en bättre människa.

Domaren lät därefter Gösta betrakta ett fotografi av den dödade, taget under polisundersökningen.

Den häktade betraktade fotot utan att ändra min.

— Vet ni om Erik Åhs hade några ovänner i hemtrakten?, sporde så domaren.

— Ja, nog hade han ovänner alltid.

— Känner ni inte till någon, som haft avsikter att bringa honom om livet?

— Nej.

— Det var ingenting tillgripet ur postväskan. Det måste väl tyda på att det ej var rånmord utan en hämndgärning?

— Jo-o.
Gösta Åhs hade velat ge farbrodern stryk.

Man kom därpå åter in på ovänskapen mellan de båda familjerna.

— Har ni hotat er farbror med yxa någon gång?

— Nej.

— Har er far eller bror gjort det då?

— Nej, inte vad jag vet.

— Har ni inte tidigare varit betänkt på att ge Erik Åhs en minnesbeta?

— Nej, inte annat än den där gången, när han bar sig dumt åt. (Erik Åhs skulle en gång ha gått förbi Andreas Åhs gård. Därvid hade han varit otidig och för att visa sitt förakt skulle Erik Åhs ha ”knäppt ner byxorna”).

— Men hur skulle ni bära er åt för att klå er farbror?, frågade nu landsfogden. Han var ju mycket starkare än ni och så brukade han alltid vara beväpnad med browning. Han har ju sagt, att han aldrig vågade gå förbi er gård utan att vara beväpnad. Då räckte det väl inte med bara knytnävarna?

— Jo-då. jag har väl fått passa på någon gång, när han haft byxorna nere.
”Blott ”lillten” kunde göra’t”.
Poliskommissarie Jonas Persson och överkonstapel P. Edström, båda statspoliser, vilka deltagit i utredningsarbetet, hördes som vittnen och vitsordade uppgifterna i polisrapporten. De intygade ävenså, att de med alla till buds stående medel sökt få utrett om det kunnat vara någon annan än Gösta Åhs, som kunnat vara förövaren av dådet. Ingenting har dock framkommit, som kunnat ge stöd åt dylika antaganden. Ovänskapen mellan de båda familjerna och den omständigheten att den häktade vid tiden för mordet strövat omkring i skogen i närheten av mordplatsen försedd med ett 20-kalibrigt gevär ha skapat mycket starka indicier mot Gösta Åhs. Dennes uppgifter om vissa betydelsefulla tidpunkter ha icke blott varit svävande och flera gånger ändrats utan i många fall uppenbarligen visat sig orimliga och osanna. Uppgiften om sammanträffandet med ”Nybonn” har tydligen tillkommit i syfte dels för att styrka att Gösta varit på lingonplockning och dels för att skaffa honom ett alibi. Härtill kommer den märkvärdiga andjakten. Förladdningarna ha trots noggrant sökande ej kunnat påträffas. Skottet skulle för honom ha stor betydelse för att styrka att bössan morddagen blivit använd för jakt. det måste även vara en med lokaliteterna och Erik Åhs vanor väl förtrogen person, som är mördaren. Mångt och mycket pekar därför på Gösta Åhs skuld, anförde åklagaren. Vid ett tillfälle lär Erik Åhs också ha yttrat på tal om broderns fientliga inställning, att om de ämnade ”märka” honom, så skulle det endast vara ”lillten”, som kunde göra det. Med ”lillten” hade han menat Gösta Åhs.

— Har ni legat i bakhåll någon gång för Erik Åhs? frågade domaren.

— Nej aldrig, svarade den tilltalade, som även förnekade att han någonsin sagt, att han ämnat döda farbrodern. ”Han kände väl sig själv, han, och då trodde han, att alla voro lika honom”, tillfogade svaranden.
Materialprovningsanstaltens intyg skall inväntas.
Landsfogden meddelade, att han ej ännu erhållit något skriftligt utlåtande från statens materialprovningsanstalt beträffande resultatet av den undersökning, som verkställts för att utröna, om haglen, som träffat den mördade, avlossats från ett gevär med 20 mm:s kaliber. I avvaktan på detta utlåtande anhöll åklagaren om uppskov på 14 dagar och att den tilltalade under tiden skulle kvarbliva i häkte.

— Vad säger ni om det?, sporde domaren den anklagade.

— Ja, nog kan jag vänta på det alltid, men inte vill jag då sitta här flera månader, när man inte gjort det (d.v.s. utfört mordgärningen)

Svarandeombudet inlämnade till rätten ett intyg från skogvaktare Zetterberg, som framhöll, att Gösta Åhs vore en duktig arbetare och mycket intresserad av jakt.

Målet uppsköts på 14 dagar och nästa rannsakning bestämdes att taga sin början tisdagen den 2 oktober kl. 10 fm. Gösta Åhs kvarstannar under tiden i häkte.

Åtta års straffarbete för dödsskottet mot Erik Åhs.

HUDIKSVALLSPOSTEN TORSDAGEN DEN 4 OKTOBER 1934
Avskrift: Viveca Sundberg
Misshandel med berått mod utan avsikt att dräpa

Domen föll efter nära nio timmars rannsakning på tisdagen.
Delsbo tingslags häradsrätt avkunnade vid ½ 9-tiden på tisdagsaftonen efter nära nio timmars rannsakning utslag i målet mot häktade skogsarbetaren Gösta Åhs för dödsskottet mot dennes farbroder postföraren Erik Åhs, Överälve, Delsbo. Efter en redogörelse över vad i målet passerat heter det i utslagets slutkläm:
Gösta Åhs har följaktligen genom uppsåtlig misshandel dödat Erik Åhs. Det har emellertid icke ådagalagts, att Gösta Åhs handlat i uppsåt att dräpa. Däremot framgår av utredningen, att misshandeln skett med berått mod.

På grund härav, och då omständigheterna icke kunna anses synnerligen förmildrande, prövar häradsrätten jämlikt 14:e kapitlet 4:e paragrafen och 11:e kapitlet 15:e paragrafen strafflagen rättvist döma Åhs för vad sålunda ligger honom till last att hållas till straffarbete åtta år.

Gösta Åhs förpliktas betala dödsbodelägarna efter Erik Åhs begravningskostnader med 240:80 samt Erik Åhs änka Sigrid Åhs och dottern Anna Lydia Åhs, för det de genom Erik Åhs frånfälle kommit att sakna erforderligt underhåll, den förra 75 kronor i månaden från den 28 augusti 1934 så länge hon lever ogift och den senare 25 kronor i månaden tills hon fyller 16 år.

Den häktade skall kvarstanna i häkte tills utslaget vinner laga kraft.

Vid tisdagens rannsakning, som började kl. 10 fm. å Hudiksvalls kronohäkte, tjänstgjorde hovrättsassessor G. Lindh som ordförande. Åklagare var landsfogde C. Björkling, Gävle, den häktade biträddes av rådman C. A. Toll, Hudiksvall, och som ombud för målsägarna inställde sig advokat A. Werneman.

Gösta Åhs hade som bekant sedan föregående rannsakning erkänt, att det var han, som avlossade det dödande skottet.

Den av landsfogden samt statspolisen förebragta utredningen, ett i sitt slag utomordentligt arbete, som resulterat i en mycket besvärande indiciekedja, hade emellertid upplagts huvudsakligen efter de linjer, man hade att följa före erkännandet, vilket bl.a. var anledningen till att ett stort antal vittnen inkallats. Det blev ett omständigt arbete med att gå igenom de vidlyftiga rapporterna och höra de femton inkallade vittnena, och med avbrott för en timmes rast pågick rannsakningen till 7.45 på kvällen. Då det icke är oss möjligt att i detalj följa hela rannsakningen, återges härnedan endast de viktigaste poängerna.

Den häktade, en till utseendet vek pojke, som man minst av allt skulle tro om ett brott av detta slag, tillfrågades omedelbart efter rannsakningens början av domaren:

— Ni påstår alltså, att ni avlossade det där skottet?

— Ja.

— Vad berodde det på?

— Jag ansåg.. jag var rädd att det skulle följa något liv. Hela högen skulle bort.

Och så kom det i korta, avhuggna svar på domarens frågor en upplysning då och då om den osämja, som rått mellan de båda bröderna Erik och Andreas Åhs sedan många år. Av en del vittnesuppgifter framgick, att fiendskapen börjat redan år 1910, alltså tre år innan Gösta Åhs föddes, vid arvsskiftet efter modern till Erik och Andreas Åhs. Advokat Werneman företedde emellertid ett skriftligt avtal, enligt vilket Andreas Åhs på brodern Erik överlät sin andel i kvarlåtenskapen mot att Erik ansvarade för sterbhusets skulder och dessutom till Andreas Åhs överlämna en revers på 300 kronor. Målsägareombudet var även angelägen framhålla, att det var Erik Åhs, som hjälpte brodern och hans familj tillbaka till Delsbo år 1921. Genom vittnena Gunnar och Katarina Smedberg omtalades, hur Gunnar Smedberg, då han skulle fara på skogsarbete i Dalarna, ombads av Erik Åhs att ta reda på, hur det stod till med Andreas och hans familj, som anhållit om hjälp. ”Vi har varit osams, sedan vi voro barn”, hade Erik Åhs sagt, ”men är det alltför svårt för dem, måste jag väl hjälpa dem hem”. Så skedde också. För att ytterligare bevisa Erik Åhs goda föresatser mot brodern, påpekades att han i sin lilla gård på två rum och kök utom sin egen familj, som omfattade sex personer jämte jungfru, första tiden efter överflyttningen inhyste brodern Andreas med hustru och fyra, fem barn. Han lät även köra fram timmer för att därmed bygga en gård åt brodern, men innan denna påbörjades, var det slut med sämjan, och Erik byggde i stället en lada av timret. Han hjälpte honom dock att hyra i en granngård och att sätta igång med litet gårdfarihandel. Den förnämsta anledningen till missämjan lär ha varit, att Andreas söp och slarvade och inte skötte sina affärer. En gång när Andreas enligt Erik Åhs uppgifter legat på Bjuråkers gästgivargård över en lördag och söndag och supit upp sina pengar och sedan åkt bil hem till Överälve kom det till ett alvarligt uppträde. Och sedan hade båda bröderna tydligen förföljt varandra efter bästa förmåga. Erik Åhs skulle å sin sida utom mot brodern ha fått ett särskilt agg även till dennes hustru samt sonen Gösta. Den häktade berättade, att farbrodern skällt på modern för att hon var för tjock, och själv hade han fått öknamn, sådana som bacillen, sockenhjon o.d.; när han var barn drev farbrodern gäck med honom för att han stammade o.s.v. Ett verkligt lömskt anslag mot brodern Andreas skulle Erik Åhs ha gjort i samband med en hundhistoria. Ett vittne, muraren Per Persson-Nordell, berättade sålunda, att Erik Åhs sökt övertala Nordells son att skjuta Andreas Åhs hund. Avsikten härmed var, att Andreas och hans båda söner skulle bli så förbittrade på Erik Åhs, att de skulle överfalla honom, ”och då får jag ju tillfälle att ta dom, ty jag har lagen på min sida”, skulle Erik Åhs ha sagt med en menande gest åt bakfickan, där han bar browningen. Enligt samma vittne hade vid ett tillfälle en järnstång setts sticka upp ur Erik Åhs åkdon. ”Den har jag åt vargen däruppe och vargungarna”, hade Erik Åhs sagt. Domaren invände ett par gånger, att det var allvarliga beskyllningar, Per Persson-Nordell framkastade, och han erinrade vittnet om den avlagda edens betydelse, och svarandeombudet påpekade det otroliga i att en klok, försiktig och nykter person som Erik Åhs avslöjar något sådant om sina planer, som vittnet velat påskina.

Den omtalade hunden blev ändock skjuten en natt, när familjen Andreas Åhs bodde uppe på en vall. Från ett busksnår hade en person riktat ett skott mot hunden, när den var bunden i lidret. Erik Åhs var vid detta tillfälle vid Sätra brunn, men vid hemkomsten skulle han, enligt vad vittnet Knut Leonard Boström från Ljusdal berättade, ha sökt intala Boström, att Andreas Åhs misstänkte honom för hundmordet. Erik Åhs hade en lördagskväll, berättade Boström inför rätta, ropat in Boström till sin bostad. Sedan han bjudit på en sup, skulle Erik Åhs ha sagt, att ”Andreas Åhs går och sprider ut det ryktet här i Delsbo, att Boström sköt hans hund och höll på att skjuta ihjäl hans barn också”. Det där borde inte Boström tåla, ansåg Erik Åhs, utan gå bort till vallen, där familjen Andreas Åhs bodde ”och ta Ante för det”. När Boström gick, fick han en kvarter sprit av Erik Åhs. Senare hade Boström själv frågat Andreas Åhs, ”om han höll Boström för att ha tagit hunden”, men då skulle Andreas ha skrattat och frågat, om Erik Åhs sagt det.

Advokat Werneman undrade, om Erik Åhs verkligen menat, att Boström skulle skjuta Andreas.

— Han menade väl, att jag skulle dänga honom, svarade Boström. Men han sa ”ta honom”.

— Menade Erik Åhs verkligen allvar?

— Allvar var det, att han ville reta upp mig och skaffa Andreas Åhs en ovän, fortsatte vittnet Boström.

Julaftonen 1932 skulle Andreas Åhs, när Erik Åhs och en son åkte förbi, enligt uppgift av Erik Åhs, ha rusat fram mot dem med en yxa i högsta hugg. Andreas Åhs båda söner hade sprungit fram och hindrat fadern. Enligt sönernas uppgift, skulle fadern emellertid inte ha haft något tillhygge, och ett vittne försäkrade, att Erik Åhs son också förnekat, att farbrodern haft någon yxa i handen.

Ett par andra historier, som belyste fiendskapen mellan Erik och Andreas Åhs, berördes under ett vittnesmål av nämndeman Jonas Brodén, Wij. Denne omtalade beträffande den bekanta pensionshistorien, att Andreas Åhs fått läkarintyg på, att han var oförmögen till arbete och därför begärt pension. Erik Åhs hade emellertid menat, att ”det är orätt att en person, som är så frisk som Andreas, skall ha pension och ligga det allmänna till last. Han kan lika gott arbeta, han som många andra”. Erik Åhs hade också samlat underskrifter på intyg om att Andreas var arbetsför och skickat in detta till pensionsstyrelsen, vilket hade till följd att Andreas Åhs fick sin ansökan avslagen. Senare hade Andreas Åhs under någon vecka i och för observation varit intagen på Gävle lasarett, och just i tisdags kom utlåtande därifrån om, att hans hjärtsjukdom är av lindrig art och att hans arbetsförmåga endast kunde betraktas som nedsatt med 25 procent.

Erik Åhs skulle bl.a. ha sagt till vittnet Brodén, att han en dag blivit hotad till livet av Andreas Åhs. Denne kom fram ur skogen med en yxa, och Gösta Åhs låg dold bakom en tuva, försedd med hagelbössa. För att visa, att Erik Åhs även observerat Gösta, hade Erik ropat till Gösta: ”Kom fram du sockenhjon och ligg inte där och förkyl dig”.

Den häktade försäkrade emellertid, att hela denna historia var ren lögn.

Landsfogden påpekade, såväl vid detta tillfälle som senare, att Erik Åhs för någon tid sedan på grund av magsjukdom led av höggradig nervositet och att han under denna tid t.o.m. ville skiljas. Han var också borta på vilohem. Det kunde ju tänkas, att en del obehärskade yttranden av honom vid den tiden berodde på hans sjukdom.

Gentemot ett par vittnesmål erinrade landsfogden och advokat Werneman, att vissa vittnen mycket väl kommo ihåg, vilka anslag Erik Åhs gjort mot Andreas Åhs, men när det gällde de förklenande yttranden, som Andreas fällt om brodern, kunde de ingenting minnas.

Det framskymtade dock något även härom. Enligt ett vittne skulle Andreas sålunda ha insinuerat, att Erik Åhs anlagt eld i sin gård, och den häktade Gösta sökte göra gällande, att det var något mystiskt även med en gammal häst, som Erik Åhs fått ut en hög försäkring för. Det är bara sådana, som ha ett dumt huvud, som måste arbeta, skulle Erik Åhs enligt den häktades uppgifter ha sagt. När man använder sådana metoder, är det inte så underligt, om Erik Åhs hade bättre ställt än brodern, menade Gösta Åhs.

Å andra sidan omtalade de flesta vittnena, att Erik Åhs från alla håll fått vitsordet, att han var punktlig och redbar i sina affärer och synnerligen arbetsam och duglig. Hans gårdar voro verkliga mönsterjordbruk med välbyggda hus och välskött jord. Det var endast avundsjuka, som var orsak till förtal och klander. Att han var sträv och hård till humöret, medgavs dock.

Ett vittne, försäkringsinspektören Karl Nils Mauritz Albertsson omtalade, att Erik Åhs en dag åkt i hans bil, varvid de mött Andreas. Erik gjorde då en grimas åt brodern och brusade upp. Albertsson trodde först det var skämt, men Erik Åhs hade verkat mycket upprörd och sagt något om, att ”sådana där borde skjutas”. Han hade vidare kallat Andreas för ”en satans buse” och antytt, att en av dem nog måste stryka med till slut.

Samtliga vittnen intygade enstämmigt, att fiendskapen mellan de båda bröderna var allmänt känd. ”Ni håller väl på och bråkar, tills det blir något elände” hade vittnet Katarina Smedberg vid ett tillfälle sagt till Erik Åhs. Denne hade då svarat, att ”mig tar dom inte så lätt”. Skulle det vara någon, vore det den där ”lillten”, för han är kvick”. Med ”lillten” skulle Erik Åhs ha avsett Gösta Åhs.

Det låg tydligen spänning i luften, och Gösta Åhs menade, att Erik Åhs vore en fara för familjen Andreas Åhs. Ingen kunde veta, vad som kunde hända, ifall Erik Åhs mötte brodern en dag i skogen. Det hade för övrigt anträffats ett par riskojor efter de vägar, Andreas Åhs passerade, med särskilt iordningsställt stöd för en bössa, och dessa kojor kunde varken ha ordnats av några småpojkar eller för jakt.

Advokat Werneman genmälde, att Gösta Åhs på grund av överspändhet möjligen inbillat sig, att han och hans far svävade i fara, men detta torde inte ha haft någon grund i verkligheten.

Beträffande Erik Åhs död och händelserna denna ödesdigra dag uppehöll man sig utförligt både under förhören med Gösta Åhs och vittnena, men det mesta därav torde vara bekant förut. Gösta Åhs berättade bl.a. att han från en 16-kaliberspatron tog hagel och flyttade över till en 20-millimeterspatron för att ingen skulle kunna misstänka, att de hagel, som anträffades i Erik Åhs kropp, kom från familjen Andreas Åhs. Genom polisens fynd av förladdningen och den tidning, i vilken papperet till denna rivits, samt genom materialprovningsanstaltens noggranna undersökningar blev det som bekant ändock med till visshet gränsande antaglighet ådagalagt, att skottet måste ha avlossats med det 20-kalibriga gevär, som befann sig i familjen Andreas Åhs ägo, och med en hagelpatron, som tillagats där. Den för ändamålet särskilt förfärdigade hagelpatronen hade Gösta Åhs länge burit i byxfickan, innan han fick mod att sätta sin plan i verket. Han förnekade på det bestämdaste, att någon annan av familjens medlemmar invigts i planen, och likaledes var han angelägen framhålla, att det ej varit hans avsikt att döda farbrodern. Han ville endast tillfoga honom en svår kroppslig skada, så att han skulle ”mjukna”. Vid ett annat tillfälle förklarade Gösta Åhs, att han tänkte armen skulle bli söndersliten, så att han inte kunde använda den mer.

Även åklagaren måste sätta tro till den häktades påstående, att han ej velat bringa farbrodern om livet. Om det verkligen varit hans avsikt att döda, så hade han ju i hemmet tillgång till kulor, och landsfogden hade som gammal jägare aldrig kunnat tro, att det skulle vara möjligt döda en människa med så små hagel som här kommit till användning.

Då domaren ifrågasatte, om undersökning av den häktades sinnesbeskaffenhet skulle ske, meddelade fängelseföreståndaren, att fängelseläkaren vid flera tillfällen talat vid Gösta Åhs, men att han icke funnit anledning underrätta häradsrätten, som i enlighet med föreskrifterna bort ske, om han misstänkte, att svaranden icke kunde betraktas som fullt tillräknelig.

Gösta Åhs själv insköt, att ”jag tycker det är, som det skall vara. Det är väl hatet, som man har haft i sig, som gjort att det gått så här”.

— Ångrar ni er nu? frågade domaren.

— Ja, det gör jag.

— Ni ångrar, att ni dödade honom. men om skottet inte fått den olyckliga utgång, som det fick?

— Nog hade jag unnat honom att få plågas lite.

— Och det unnar ni honom fortfarande?

— Ja.

Försvarsadvokaten, rådman Toll, ansåg en undersökning om den häktades sinnestillstånd icke obefogad. ”När han ännu i denna stund yttrar sig som han gör på frågan, om han ångrar sig, då är han intagen av ett hat, som knappast kan vara betecknande för en normal människa”.

Åklagaren överlämnade målet till rättens prövning under åberopande av vad han förut yrkat, alltså ansvar på den häktade för uppsåtlig misshandel, varav döden följt, dock utan avsikt att dräpa. Landsfogden överlämnade till rättens prövning, huruvida förmildrande omständigheter ansåges föreligga; personligen ansåg han, att så icke vore fallet.

Målsägareombudet överlämnade likaledes till rättens prövning att utmäta straffet men kunde dock icke helt dela åklagarens uppfattning: om det varit Gösta Åhs mening att endast ”märka” farbrodern, borde väl skottet ha riktats t.ex. åt benen, då risken att döda varit mindre. Ville även framhålla det osympatiska i, att svarandeparten och dess vittnen velat kasta hela ansvaret på Erik Åhs, vilken dock från början gjort allt för att hjälpa brodern och dennes familj. För målsägarna framställdes närmare specificerade skadeståndsyrkanden.

Den häktades försvarsadvokat, rådman Toll, ingav en längre skrift, vari bl.a. erinrades om de goda vitsord, Gösta Åhs fått. Han var bekant som en nykter och skötsam yngling, som aldrig deltagit i slagsmål och bråk, och den hemska gärningen stod ej på något sätt i samklang med hans uppträdande och karaktär. Han yrkade på att gärningen skulle betraktas ha skett under synnerligen förmildrande omständigheter samt ifrågasatte undersökning om den häktades sinnesbeskaffenhet.

Efter det rätten under cirka en halv timme varit samlad till enskild överläggning, avkunnades vid ½ 9-tiden på kvällen utslag, vilket som nämnts löd på åtta års straffarbete för Gösta Åhs. Denne mottog domen lugnt.

Uppgifter ur Delsbo-Bjuråker-Norrbo släktregister

(12L30) Erik Åhs, * 26/3 1884, s. t. sold. E. Åhs, Överälve, Delsbo. G. 7/5 1911. Postförare o. hemmansäg i Överälve 4⁴. † 28/8 1934.
13N29 Sigrid Olsdotter, * 16/2 1886, d. t. bonden O. From i Myra 9, Delsbo.
Erik Edvin * 4/11 1911                                        32
Johan Bertil * 11/6 1914                                      33
Ingrid Maria * 18/5 1916                                     34
Alma Lydia * 13/4 1921. Utfl. t. Ljusdal 1947

(12L36) Erik Gösta Åhs, * 30/5 1913, s. t. handl. A. Åhs i Knaggälve, Delsbo. G. 1/1 1943. Linjearb. Bos. i Knaggälve. Utfl. t. Ljusdal 1943. Skogsarb. Bos. i Norrkämsta.
(BD4) Lilly Mariana Aittamaa, * 2/10 1921 i Gällivare, Nb. Infl. 1942.
Inger Mariana * 17/5 1944
Gösta Lennart * 21/4 1948

 

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78

Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra