Mordet å landstingsmannen Johan Söderqvist i Offerberg 1886
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i den här sammanställningen.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan.
GEFLEPOSTEN DEN 16/10 1886
Mordet å landstingsmannen Johan Söderqvist i Offerberg
På mördares spår
I tisdags på morgonen erhöll jag den sorgliga underrättelsen, att landstingsmannen Johan Söderqvist föregående dags afton blifvit mördad invid sin egen bostad i Offerberg. En stund efter det jag intelegraferat förhållandet, sådant det då berättades hafva egt rum, sammanträffade jag med länsmannen Per Söderman i Järfsö, der jag vid tillfället befann mig, och vi beslöto oss nedresa till mordstället, Söderman för att forska efter mördaren eller mördarena och jag för att kunna lemna eder tillförlitliga meddelanden.
Vi bestälde hästar och det bar iväg. Komna ungefär halfvägs mötte oss ett åkdon, å hvilket 2:ne kvinnor sutto framuti och skjutskarlen stod baktill och körde. Söderman tillsade skjutskarlen att stanna och tillade: »stig ned ur kärran, du får följa med mig, du». Karlen såg i början litet häpen ut, men lydde dock godvilligt. Hästen och åkdonet tillhörde emellertid karlen, bondesonen Anders Olsson i Offerberg, hvarföre kvinnorna i stället fingo stiga af och Anders Olsson vände. — ”Kör före ni” — ordinerade Söderman till mig och fjärdingsmannen Anders Andersson, som var i följe med oss, — ”jag åker med Anders jag”. Söderman höll tämligen långt efter oss, så vi kunde ej uppfatta de ord som växlades mellan honom och Anders Olsson, men den senare föreföll nedstämd. Vid ett ställe, der landsvägen gick genom en skogsbacke, hade Söderman tillsport Anders Olsson: ”kanske du har revolver på dig?” — och då framkröp en ganska aktningsbjudande, skarpladdad sådan ur Anders Olssons ficka. — ”Det är så godt jag tar hand om den här”, förklarade Söderman och dervid blef det.
I närheten af Offerberg anträffade vi tvillingbrodern till Anders Olsson, Per Olsson (vi kalla dem för korthetens skull härefter endast för Anders och Per), och fick denne också göra oss sällskap till Söderqvists bostad. Dit komna mötte oss den sorgliga anblicken af den djupt bedröfvade, af smärta nästan tillintetgjorda enkan efter den så hastigt ur detta lifvet förpassade, ovanligt kraftige och starke mannen. Äldste sonen, omkring 15 år gammal, var högeligen upprörd, men tog dock saken något lugnare. Det yngsta af de tre barnen, en fem års gosse, förklarade: ”pappa är sjuk, han sofver”. Vid åsynen af Anders och Per utbrast enkan: ”Fader, förlåt dem, ty de veta icke hvad de göra” och föll i häftig, konvulsivisk gråt.
Söderqvists gård ligger fritt på en höjd ungefär 300 fot från landsvägen. Utom boningshuset finnes ett uthus, på ungefär 70 fots afstånd. Invid detta uthus hade Söderqvist rykt revolvern och mössan från mördaren.
Trappan och förstugan till boningshuset voro mycket nedblodade och på gården mellan bonings- och uthuset funnos talrika blodspår.
Söderqvist var i lifstiden mycket anlitad såsom rättegångsbiträde och hände det derföre ofta, att rådsökande kommo till honom om kvällarne sedan tågen anländt till den i närheten liggande Karsjö järnvägsstation. Mördaren begagnade sig just af denna tid, ty senare på natten är ej troligt, att Söderqvist stigit upp för att öppna förstugudörren. Nu uppsteg Söderqvist, som nyss lagt sig, och utgick i blotta linnet för att öppna för den, som knackade å förstugudörren, möttes då af de mördande skotten, men sprang ändock ut på gården och lyckades, som sagdt är, taga revolvern och mössan från mördaren. En hos Söderqvist arbetande äldre man vaknade vid skotten, steg upp till fönstret och såg i månljuset Söderqvist vara i handgemäng ute på gården, men kom sig ej för eller vågade ej gå ut. Emellertid såg han tvänne personer springa bort öfver gårdstägten åt järnbanan till, men kunde ej känna igen dessa. Söderqvist återvände in, hållande handen för bröstet, men nedföll i förstugan, och då husfolket kom till, hördes endast ett par rosslingar; han var död.
Söderman företog nu en noggrannare undersökning å gårdstägten, som delvis var nyligen upplöjd, samt å järnvägsbanken. Det hade emellertid regnat något litet på morgonen, som försvårade upptäkten af spåren efter skodon. Efter en stund ankommo provinsialläkaren, doktor Öhrn, som redan på morgonen besökt sorgehuset, och länsmannen i distriktet Arvid Delin, som också förut på dagen varit på platsen.
Polisförhör och kroppsvisitation företogs nu med såväl Anders och Per. Båda förnekade enständigt allt deltagande eller kännedom om mordet, Anders med nedslaget sinne, i synnerhet då han infördes för att betrakta liket, men Per deremot med leende och glad, nästan hånande min. Anders kände igen revolvern och erkände att den tillhört honom, men förklarade att han sålt den till sin kusin, torparesonen Jonas Jonsson i Offerberg n:o 2. Per sade sig ej igenkänna revolvern och visste ej om Anders innehaft densamma. Ingendera hade sig bekant hvem mössan tillhörde.
Emellertid var nu ett spår angifvet, som genast följdes. Söderman och Delin samt fjärdingsmännen Andersson och Jonsson begåfvo sig åstad för att söka anträffa Jonas Jonsson och eder korrespondent erhöll för första och antagligen sista gången uppdraget att vara fångvaktare. Anders och Per fingo sålunda följa mig till den omkring ¼ mil från mordstället belägna gästgifvaregården i Offerberg och der inlogerade vi oss.
Efter ett par timmar kommo Söderman och Delin efter till gästgifvaregården, då nytt förhör företogs. Anders upplyste då, att hans far, f. bonden Olof Persson i Offerberg n:o 13, vid ett tillfälle yttrat: ”nog skall jag laga så, att Söderqvist ej kommer på något ting mer”, samt att Olof Persson och Jonas Jonsson arbetade tillsammans med kolning i närheten af Valås fäbodar. Dit hade fjärdingsmännen blifvit sända för att hemta Jonas Jonsson. På vägen och sedan dessa fått underrättelse att Olof Persson vistades samman med Jonas Jonsson, upptäcktes spår efter ett par näfverskor och ett par läderskor. Dessa spår undersöktes och fjärdingsmannen Andersson yttrade då: ”har nu Olof Persson näfverskor, så ta vi honom också med oss”. Och det slog in; Olof Persson hade näfverskor och derför fick äfven han följa med. Spåren voro nämligen synliga till Söderqvists gård. Olof Persson har dessutom varit häktad och tilltalad för mordbrandsanläggning förlidet år å Söderqvists uthus, som då jämte kreatur blef lågornas rof. Sålunda fanns misstanke att Olof Persson bar agg till Söderqvist.
Fjärdingsmännen kommo med sin fångst i går kl. 9 på förmiddagen. Anders och Per försattes nu i frihet och polisförhör företogs nu med:
- JONAS JONSSON, som är född den 19 februari 1871 och son till torparen Jon Andersson i Offerberg. Jonsson är således en yngling om ej fullt 16 år och är konfirmerad först under innevarande år. Han är storväxt och groflemmad och har ett särdeles fräckt utseende och sätt att skicka sig. Rösten är hård och sträf, synnerligt frånstötande och gäll, nästan skrikande. Ögonen äro ljusblå och ganska stora, men slöa och uttryckslösa. Han nekar alldeles bestämdt för mordgärningen å Söderqvist eller att hafva minsta kännedom om densamma. Han erkänner, att han köpt (tiden derför minnes han ej) en revolver af sin kusin Anders, men kan ej förmås erkänna, att det är just den, som Söderqvist fråntagit mördaren, hvilken förevisade honom. Revolvern har dock bestämda säkra kännetecken, såsom att stången för läsande af revolvern och utskjutande af patronerna saknas; att ett sigtspår af honom sjelf är filadt i hanen; att träkolfven är något sprucken o.s.v.
Den revolver han köpt af Anders har han vid ett tillfälle mistat och dervid tillgick sålunda: För någon tid sedan skulle han anskaffa proviant och lånade för detta ändamål, häst och trilla och for till en handlande Öman i Bondarf, Järfsö socken. Revolvern hade han då med sig, liggande i en rockficka. På återvägen från handelsboden träffade han en för honom alldeles okänd karl, som bad att få åka, som han äfven fick ett stycke af vägen. Sjelf hoppade han, sedan den okände karlen lemnat honom, ur åkdonet och han antager derföre, antingen att den okände karlen stulit revolvern eller att han tappat den, när han hoppade ur åkdonet, emedan han en stund derefter saknat densamma. Sedan han på så sätt mistade revolvern, har han ej sett den och skulle nu så vara att det är densamma, som användts vid Söderqvists mördande, kan han naturligtvis ej veta hvem som då begagnat honom. Under hela denna historia sväljde han efter orden och berättelsen gick hackigt, oaktadt den tydligen var inlärd. Hållningen och minen voro dock hela tiden tämligen obesvärade och svaren på frågorna lemnades utan darrning på rösten. Mössan har han aldrig sett, ännu mindre egt. Klara bevis finnas dock, att såväl revolvern som mössan äro hans.
Jonsson säger att han i söndags var i Offerberg för att helsa på sin far, men återvände till skogen på söndagsmorgonen i sällskap med Olof Persson. Måndagen arbetade de tillsammans i skogen, gingo på aftonen till Valås, men återvände till kolkojan, der de förblefvo hela natten under god sömn. Han har ej hört Olof Persson hvarken tala om eller fälla några hotelser mot Söderqvist. Jonsson fängslades med handbojor, men detta tycktes ej i ringaste mån inverka på hans styfva sinne.
- f. bonden OLOF PERSSON i Offerberg n:o 13, som är född 1830, dagen vet han ej, och blef hemmansegare 1852, men har numera sålt sitt hemman till sönerna. Han är ytterst illa känd och har haft rätt mycket att bestyra med rättvisan, ur hvars klor han dock lyckats rädda sig undan tämligen helskinnad. Han vet häller ingenting om mordet, utan var i kolkojan under hela måndagsnatten tillsammans med Jonas Jonsson. Han har ej sett vare sig revolvern eller mössan förrän de nu förevisades honom. Indicierna för hans brottslighet, för vidlyftiga att här relatera, vore dock starka nog, så att han häktades och sammankopplades med Jonsson. En stund derefter tände Olof Persson sin pipa och tycktes njuta af denna med god smak.
Skodonen togos nu af det värda paret och passade dessa noga in med de funna spåren.
Härefter fick Jonas Jonsson medfölja till Söderqvists gård, der han dock förblef lika kall och känslolös inför liket, som han tillsades att taga noga i betraktande. Till en början hade han dock ganska svårt att fästa ögonen vid detsamma och bleknade synbart dervid. Fattningen och beherskningen öfver ansigtsmusklerna återvanns dock helt snart.
Jonssons religionslärare, kyrkoherden Wahlstedt i Undersvik, besökte honom på gästgifvaregården och höll ett längre samtal med honom utan att kunna uppmjuka hans hårda sinne. Länsmannen Delin medtog båda fångarne till Arbrå, hvarifrån de skola insändas till länshäktet i Gefle i afbidan på ransakning.
Både Söderman ( han är far till den internationellt berömde Harry Söderman) och Delin hafva varit särdeles verksamma under dessa dagar och likaså fjärdingsmännen Andersson och Erik Jonsson. I synnerhet torde Södermans kraftiga ingripande vara värdt allt erkännande. Då den fasaväckande händelsen ej tilldrog sig inom hans distrikt, som är ensamt Järfsö socken, och han sålunda ej hade någon som hälst skyldighet att deltaga i brottslingarnes upptäckande.
Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg
Hur gick det sedan – vill du veta mer då finns en intressant bok som ingående berättar om den tragiska fortsättningen. Se nedan.
Denna skrift utgör en sammanställning av händelserna kring mordet den 11 oktober 1886 på landstingsmannen Johan Söderqvist i Offerberg, Undersviks socken, såsom de beskrivits i rättegångsprotokollen samt i tidningen Gefle-Posten som bevakade detta mål särskilt ingående. Förutom att vara landstingsman och nämndeman var Johan Söderqvist även en skicklig ”by-bond-advokat” som folk anlitade som hjälp/biträde i olika rannsakningsmål. Hans skicklighet skapade också ”ont blod” hos de som led förlust av hans skarpa och klarsynta formuleringar. Sonen Nils, som bara var fem år vid tidpunkten för mordet, fortsatte i sin pappas fotspår. Han lyckades få pengar till att studera, först på Elementarskolan i Gävle och sedan i Uppsala. Med tiden avancerade han till stjärnadvokat med kontor i Stockholm. Liksom sin far gillade han att hjälpa de vanliga människorna i samhället som råkat i klammeri med rättvisan, överheten eller den lokala maffian. Då som nu kan priset för detta bli högt. Johan fick betala med sitt liv, Nils drevs till landsflykt, barnen förlorade kontakten med sin far…. Sommaren 1997 fick jag höra talas om mordet på Johan Söderqvist i samband med min släktforskning i Järvsö. Det var hans sonsonson Nils-Erik Söderqvist i gården ”Sveas” i Åsbo som berättade. Han hade Häradsrättens dom i målet – en sida tolkad och renskriven på maskin från Landsarkivet i Härnösand. Men jag ville veta mer om mordet. Jag skrev till Landsarkivet och bad dem leta fram inte bara SAMTLIGA rannsakningsprotokoll utan ALLA sparade handlingar i detta mål, dvs också polisrapporter, obduktionsprotokoll, etc. om sådana fanns. Efter några veckor kom så den efterlängtade luntan, som jag märkligt nog hade föreställt mig skulle finnas. Det var en 15-årig pojke från Valås och hans morbror i Offerberg som tillsammans utförde det hemska dådet. Pojken lurades att medverka med löfte om 200 kr. Kronolänsmännen Söderman och Delin gör ett gediget polisarbete. Redan efter ett par dagar har man tagit in de två gärningsmännen till förhör. De blir häktade och rannsakade å tingsstället i Järvsö. Inför den 3:e rannsakningen lyckas morbrodern ta sitt liv i transporthäktet i Bollnäs. Pojken döms till 5 ½ års straffarbete och till att betala skadestånd till änkan Söderqvist. Ett stycke svensk kriminalhistoria har lyfts fram ur gömmorna och en liten bit av Undersvik och Järvsö socknars historia har blivit dokumenterad och levandegjord./Författaren
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan, och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78.
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av: Åke Nätterö
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62