Dellenportalen har samlat uppgifter om mord i och omkring Dellenbygden. Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.
Läs om Brott och ohyggliga straffmetoder i gångna tider, klicka på Historiesajten
Följ oss på Facebook,och dela gärna den här sidan med dina vänner
Om du gillar den här sidan, glöm då inte att att klicka på Gilla-knappen. Tack!
Var den här sidan intressant? Glöm då inte lägga den bland dina favoriter.
Har du en egen hemsida får du mycket gärna länka till oss
Karta: Söräng= Ingalid 244.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
Hudiksvallsposten tisdagen den 28 juni 1904
Avskrift: Viveca Sundberg
Dråp. Natten till söndagen sammanträffade på väg från Näsviken omkring 22 årige O. F. Lybeck från Söderäng i Forsa med 23-årige Jonas Tapper från Delsbo och 16-årige Johan Erik Nord från Böle i Forsa. Då de vid halv 4-tiden på morgonen hunnit mellan Söderängs och Övernäs byar kommo de i slagsmål, varvid Lybeck av de andra två blev slagen i huvudet med stenar, så att han fick ett stort hål i bakhuvudet samt ett mindre vid vänstra tinningen. Med tillhjälp av en tillstädeskommande person kunde Lybeck begiva sig till sitt hem, men vid 11-tiden på förmiddagen avled han.
Vid i går hållet polisförhör erkände Tapper och Nord att de under slagsmålet kastat var sin sten på Lybeck. De blevo båda häktade och införpassade till Hudiksvalls kronohäkte.
Hudiksvallsposten torsdagen den 21 juli 1904
Avskrift: Viveca Sundberg
Dråpet i Näsviken
Tyvärr händer det ej allt för sällan i våra bygder att helgerna ej förflyta utan upprörande blodsdåd tack vare brännvinets uppeldande av hälsingelynnets sämre och vildare instinkter. Så under sistförflutna midsommarhelg, då några ynglingar i Näsviken i fyllan och villan »kommo ihop sig» och ställde till ett uppträde, som kostade en av dem livet och gjorde två andra till dråpare.
Det sorgliga uppträdet var i tisdags föremål för rannsakning å kronohäktet. Först infördes eldaren vid Böle ångsåg Jonas Tapper. Han är född 1881 i Delsbo i Eckelsbo, men är mantalsskriven i Hudiksvall, där han var i smideslära innan han i slutet på förra året fick sin anställning vid Böle ångsåg.
Efter att på kvällen den 25 juni ha bevistat en danstillställning vid Forssån hade han senare på natten vid kasernerna träffat tillsammans med tre andra av deltagarna i dansnöjet, däribland arbetaren Oskar Fredrik Lybeck från Söderäng i Forsa, vilken han vidare, påstod Tapper, farit på honom och sparkat honom. Sedan Tapper sparkat igen, blev det emellertid intet vidare av den gången, och alla fyra gingo vidare i sällskap. Komna utanför cementfabriken hade Lybeck bett Tapper följa med honom. När dessa båda så gingo tillsammans och kommit upp på landsvägen hade Lybeck dragit upp en literbutelj för att slå Tapper med den, men ändrat sig och sparkat honom i stället. Då Lybeck därefter gett sig iväg för att gå hem till Dalen, hade Tapper och en annan av sällskapet, mjölnardrängen Johan Erik Nord från Fredriksfors, följt efter honom för att, sade Tapper, »gå i gårdarne». Mellan Övernäs och Söderäng hade Lybeck emellertid vänt sig om och åter hotat med litern och då hade Tapper för att försvara sig tagit en sten och kastat den på Lybeck, som träffats av den bak i nacken, då han böjt sig ned för att undvika den. Omedelbart efter Tapper hade Nord kastat en sten på Lybeck. Tapper trodde att den hade träffat, ehuru han ej sett det, ty Lybeck hade omedelbart efter det Nord kastat sin sten fallit omkull och blivit liggande. I detsamma hade de sett en karl komma gående fram åt vägen emot dem, då de vänt om och begivit sig hem till Tapper, hos vilken Nord även bodde. Dagen därpå hade de hört att Lybeck avlidit och då nog tänkt att hans död orsakats genom stenkastningen. Tapper nekade på det bestämdaste till att han och Nord följt efter Lybeck i avsikt att »klå» honom.
Nord, som härefter infördes, är endast 16 år. Han berättade om förloppet delvis som Tapper, men uppgav därjämte att han på kvällen ifråga hört Tapper säga att han »varit ihop» med Lybeck vid dansbanan, något som Tapper förut nekat till. När Lybeck sedermera begav sig hemåt och Tapper följde efter, hade Nord tänkt sig att det nog var för att ge Lybeck en minnesbeta. Själv hade Nord följt med Tapper därför att denne sagt till honom att komma med. Och här uppgav Nord i olikhet med Tapper, att medan de så följde efter Lybeck hade denne visst icke hotat dem med litern utan Tapper hade utan vidare tagit och kastat en sten mot Lybeck med uppmaning till Nord att göra detsamma. Och Nord hade följt uppmaningen. Tappers sten hade träffat Lybeck i nacken. Hur hans egen sten tagit, visste Nord ej riktigt.
Tapper erkände nu, att denna Nords framställning var riktig, samt att han gått efter Lybeck för att »dänga honom».
Åklagaren uppgav, att Nord omedelbart efter uppträdet skulle ha yttrat, att han kastat två stenar på Lybeck. Härtill nekade Nord nu emellertid.
Av det upplästa obduktionsprotokollet framgick att Lybeck blivit svårt sårad i nacken samt att dödsorsaken varit kompression av hjärnan genom blödning, vållad direkt av yttre våld.
På åklagarens begäran uppsköts målet till den 2 augusti.
Hudiksvallsposten torsdagen den 4 augusti 1904
Avskrift: Viveca Sundberg
Det sorgliga uppträdet i Näsviken, då arbetaren Oskar Fredrik Lybeck från Söderäng under midsommarhelgen avled till följd av det våld som övergått honom genom stenkastning av eldaren vid Böle ångsåg Jonas Tapper och mjölnardrängen Johan Erik Nord, var i tisdags föremål för förnyad rannsakning å kronohäktet. Härvid erkände även Nord, att han liksom Tapper följt efter Lybeck för att »dänga honom» för det han förut sparkat Tapper.
— Han (Lybeck) skulle ha stryk nu, hade Nord sagt.
— Ja, kom, instämde Tapper.
Nord erkände även, att han kastat 2 stenar, av vilka en träffat Lybeck.
Av de inkallade vittnena berättade bondesonen Lars Fredrik Trolin i Övernäs, att vid 3 á 4 tiden på natten, då uppträdet ägt rum, hade han kommit gående från Söderäng på väg hem, och därvid mött Lybeck, som sagt, att han fått stryk, ehuru ej mycket. Han hade haft 3 sår i huvudet, men sagt, att det var »bara i skinnet». Han hade därför ej brytt sig i att söka vård utan tänkt lägga sig i skogen och sova, då vittnet emellertid fått honom med till en gård i Söderäng, där han blev förbunden.
När vittnet mött Lybeck hade han längre bort sett de tilltalade, vilka då emellertid givit sig av tillbaka.
Två andra vittnen berättade om det föregående uppträdet, då Tapper och Lybeck munhuggits och sparkats utanför cementfabriken, därvid ett vittne, Anders Oskar Norin, tillade att då Lybeck sedan gick hemåt och Nord och Tapper följde efter honom, hade Lybeck stoppat stenar i fickorna.
Då Nord och Tapper efter att ha kastat sten på Lybeck kommit tillbaka och åter träffat de båda vittnena, hade de yttrat »att Lybeck fått vad han skulle ha» samt omtalat stenkastningen.
Målet uppsköts för vidare behandling till den 23 augusti.
Hudiksvallsposten torsdagen den 25 augusti 1904
Avskrift: Viveca Sundberg
Uppträdet i Näsviken, då arbetaren Oskar Fredrik Lybeck från Söderäng under midsommarhelgen avled till följd av det våld, som övergått honom genom stenkastning av eldaren vid Böle ångsåg Jonas Tapper och mjölnardrängen Johan Erik Nord var i tisdags föremål för slutrannsakning, därvid de båda tilltalade vidhöllo sina förut gjorda uppgifter. Intet egentligt nytt framkom vid rannsakningen, förutom att ett vittne, arbetaren Anders Olsson i Övernäs, berättade, att då han samma kväll som våldet ägde rum, lämnade dansbanan, där såväl Lybeck som de tilltalade varit, hade han utanför banan sett en person ligga på marken. Och då han sett närmare efter, hade han funnit att det var Lybeck, vilken vittnet då sökte få upp. Därunder hade Tapper kommit och sagt till vittnet att låta Lybeck vara, ty »honom skall jag — vittnet var dock ej säker på om han sagt »jag» eller »vi» — taga reda på», varför vittnet också gått sin väg.
Åklagaren yttrade, att han med detta vittnesmål velat styrka, att redan innan Tapper och Lybeck drabbade ihop vid cementfabriken, hade det varit uppgjort att Lybeck skulle ha stryk.
Tapper förnekade emellertid detta och sade sig ej heller minnas nämnda omvittnade episod.
Efter överläggning resolverade rätten att de båda tilltalade för med berått mod utan avsikt att döda utövat misshandel, varav döden följt, skulle hållas till straffarbete, Tapper i 3 år och Nord i 2 år och 6 månader, varjämte de skulle ersätta målsäganden, Lybecks fader, med inalles 575 kronor.
Söderhamns kuriren 23 april 1981
Gustaf Fagerström berättar — Minnen från Näsviken (14)
Av Lennart Ersson
Avskrift: Viveca Sundberg
Visan om mordet i Näsviken sjöngs med melodin till ”Vi sålde våra hemman” och så här diktade alltså en okänd samtida skald om den tragiska händelsen:
En visa vill jag sjunga som är alldeles ny,
om du den vill begrunda och sedan ruset fly.
Men du har kanske hört om den hemska händelse,
som väckt så sorgsna tankar och stor förskräckelse.
Den handlar om en yngling som här i nejden bott,
hans namn var Oskar Lybeck, med döden gick han bort.
Hör, kära yngling, stanna och se med grämelse,
att ruset skall dig föra till evigt kval och ve.
På väg från dansens nöje han hemåt sig beger,
men anade nog icke att ingen tid är mer
för honom kvar att leva på denna jorden här,
ty hemska tankar smyga i unga hjärtan där.
Han nalkas några buskar, men då han hinnes upp
av tvenne grymma gossar, som efter honom gått
allt med den hemska tanken att här föröva dåd,
och tänk så sorgligt hände, det blev ett rysligt mord.
I brist på vapen ta de från marken upp en sten
och efter honom slungar att blodet strömmar ner,
och sedan tvenne slag han av stenar tycks ha fått,
men vad som hände mera har ingen veta fått.
På marken låg han stilla och tycktes redan död,
han säkert där fått ligga, ja,kanske och förblö
men då var det en yngling, som hemåt, sig begav,
då fick han höra smällar och undrar vad det var.
Då börjar han att springa emot den mörka fläck
och snart så fick han skåda två ynglingar så fräck,
som inte tycktes vilja upphöra med att slå,
då börjar han att ropa ”Men sluta nu ändå”.
Hans namn vi även känna jag tror det Fredrik var,
han har nog många vänner i detta livet kvar.
Hans namn ni bör berömma allt för hans tappra mod,
hans ryckte bör besjungas, hans ära hållas stor.
Hans rop nu åter hördes ”ur vägen, en och var
låt edra hjärtan röras om livet än är kvar”.
Då tordes de nog säkert ej längre stanna här,
och därför hastigt vika inpå en annan väg.
Ömheter nu ej sparas på Oskars arma kropp.
Han kraftigt understödjes, från marken reses opp
av denna raska yngling, som redan hunnit fram
att undan döden rädda en stackars hjälplös man.
Man sen får brått att komma till ömma människors hus
att där försöka hejda det röda blodets brus
som än ej slutat strömma, nej, flödade allt mer,
han tycktes då inslumra men vaknar aldrig mer.
Må nu hans själ få följa sin goda fromma mor,
som redan gått till himlen, där sällheten är stor,
ty han har redan återlämnat det liv, som herren gav,
han haver nederbördats i en för tidig grav.
Hans syskon haver många som sörjande är kvar
och, sorgligt nog att säga, han har en åldrig far,
och av sina vänner han ej fick ta farväl,
ty döden kom så hastigt, när ingen anar det.
Och dessa båda gossar gjort ett sådant fall
de redan har fått resa till staden Hudiksvall.
Att där sin dom förbida för detta hemska dåd,
må det en varning bliva för deras övermod.
År nittonhundrafyra midsommar det var,
det hemska mordet hände som jag här skildrat har
och du min unge vän, som lyssnar häruppå,
giv aldrig vreden rum uti hjärtats dolda vrå.
Vem visan diktat haver ni aldrig veta får,
ty den är gjord av flickan vars namn ni ej förstår.
Hon vill dig endast bedja du glada yngling där,
att mer på döden tänka, vårt liv så kort ju är.
Den visan som jag diktat, den första som jag gjort,
den kan väl mycket fela i tankesätt och ord.
Jag ber, att den ej bliver till nån försmädelse,
jag endast den utgiver till er åminnelse.
Så sjöng man alltså i Näsviken år 1904 om den tragiska händelsen.
Det är intressant att lägga märke till att man utan tvekan kallar det inträffade för ”mord”. Rättsmedvetandet var lite annorlunda då. Dödade man en människa så var det mord. I dag skulle en domstol kanske finna att det var fråga om dråp, eller kanske ”grov misshandel och vållande till annans död” men knappast mord.
Uppgifter, ur Forsa och Delsbo släktregister
(10G1 Forsa) Oskar Fredrik Lybeck född 17/10 1884. Död genom yttre våld 26/6 1904. Son till Nils Jansson Lybeck från Sunne i Värmland och hans hustru ”Dunkhols” Brita Ersdotter från Boda Annex i Rättvik, bosatta i Söderäng,= Ingalid 244, Näsviken.
(32D1-2 Forsa) Dömd för dråp, Johan Erik Nord född 12/8 1888 i Delsbo. Gift 1909, frånskild 1955, bosatt i Byberg. Död i Stockholm 31/5 1976.
(37K2 Delsbo) Dömd för dråp, Jonas Tapper född 19/9 1881 i Delsbo. 1904. Död på Långholmen 9/5 1905 (Tarm sjukdom).
Oskar Fredrik Lybecks gravsten på Forsa kyrkogård
Ungdomskamraterna i Dalen reste stenen
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62
En kommentar