Avrättningsplatser och mord

Avrättningsplatser i och omkring Dellenbygden, samt äldre straff- och avrättningsmetoder

---

Materialet i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.

Det är okej att använda något av Dellenportalens uppgifter om ni anger Dellenportalen.se som källa. Men det är inte okej att ta bilder och text och lägga ut det på andra sidor.

---

De sista bödlarna, SverigeSRadio

---

Läs om, De offentliga avrättningsplatserna i Gävleborgs län.

---

BROTT, SYND OCH STRAFF Tidelagsbrottet i Sverige under 1600- och 1700-talet

---

Läs om definition Mord och dråp och olika straffskalor på Wikipedia

---

Avrättningsmetoder på Wikipedia.

---

Gamla straff och som tidigare tillämpats i Sverige.

---

Lista på livstidsdömda i Sverige.

---

Veckans brott-olösta mord – Wikipedia

---

Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.

---

Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan.

 

Läs boken, Döden i skogen – Svenska avrättningar och avrättningsplatser, av Göran Lager.

Här ett provkapitel ur boken!

Runt om i Sverige ligger de gamla avrättningsplatserna tysta och igenvuxna, överbyggda och glömda. Ändå finns spåren kvar. Här vilar människor som halshöggs i Guds namn, hastigt nedvälta i grävda gropar och kärr. Exakt hur många som avrättats i Sverige är det ingen som vet, men bara mellan 1800 och 1865 bragtes 644 människor om livet nästan en i månaden. Avrättningarna var offentliga fram till 1876 och det kunde komma tusentals människor för att beskåda spektaklen.

Det var förstås stor uppståndelse varje gång en dödsdömd skulle sättas på kärran och åkandes baklänges i kyla eller regn för att långsamt föras till döden. Ofta var prästen med. Gud var med på vagnen sade man för att delinkventen skulle hålla sig lugn och inte spela upp hela registret av panik och dödsångest inför insikten om det oundvikliga slutet.

Ibland bojades de dödsdömda fast i den vagn som skulle föra dem in i döden och folk spottade eller applåderade, sjöng eller gjorde grimaser åt den dömde.

---

---

BÖDELTAXA FRÅN ÅR 1736

För halshuggning	5 Daler
Särskilt för handens avhuggande	2 Daler
Brådråkande och halshuggning och parterande och steglande på tvene eller flera pålar	15 Daler
Halshuggande eller steglande på en eller flera pålar	10 Daler
Halshuggande och missdåres brännande å båle	10Daler
Upphängande i galge	8 Daler
Kåk? och hudstrykande	3 Daler
Fördrivande utur stad eller härad	2 Daler
Knipande med tång, var gång	2 Daler
Brännande i pannan eller å rygg med stadens eller Häradets vapen för att visa att han var en missdådare	2 Daler
Tungans avskärande	5 Daler
Öronens avskärande	2 Daler

Dessutom ålåg det bödeln eller bödelsknekten att prygla dårarna i dårhuset, men taxa härför är ej nämnd. För spöslitningen vid pålen anlitades i regel icke bödeln utan en bödelsknekt från orten utförde detta, eller den länsmannen eller lagmanstinget utsåg härtill.

Källa: Tidningen ”Ursprunget” Årgång 1, oktober 1998

---

OLIKA STRAFF

Arvbot — böter som en dråpare betalar till den dräptes arvingar

Avkoppa — halshugga

Beboja — förse med bojor; fängsla

Bysättning — inspärrning, på fordringsägarens bekostnad, i gäldstuga (häkte) av den som ådragit sig skuld tills denne betalt skulden eller fordringsägaren gett upp. Hustrun till den bysatte är ej betalningsskyldig för dennes skuld.

Castigera — tukta

Dekopitering — halshuggning

Dödsstraff — halshuggning upphör under 1840-talet, hängning 1858; off. Avrättningar upphör 1877. Dödsstraff avskaffas helt 1921 (i krigstid 1973). Sista avrättningen sker 1910 (Alfred Andersson Ander)

Dömd till halsjärn — den dömde står i halsjärn, fastkedjad vid en skampåle vid tingsplatsen

Gisslasnärt — piskrapp

Hjulbråka — rådbråka i pinohjul, tortera

Hundpenning — böter för otukt

Inhäfta — häkta; inmana i häkte

Oranbot — böter som en dråpares släkt betalar till den dräptes släkt

Rådbråka — misshandla, krossa, tortera, benen i kroppen slås sönder och samman och av innan den dödsdömde halshuggs, därefter läggs kroppen på en stegel och huvudet hängs på en stör.

Skallsaköre — böter för brott mot skallagen

Skamstraff — avsikten är, att genom skymflig behandling av brottslingen framkalla ånger och varnande exempel

Slag av katten — spöstraff med knutpiska

Spårgäld — dråpböter, som dråparen döms att betala om han självmant infinner sig och erkänner

Spö och ris — mannen straffas med spö, kvinnan med ris; han med maximalt 40 par, hon 30

Spöstraff — militärt spöstraff är maximerat till högst 50 prygel under 10 min/dag. Mil.s. upphör 1868. I svenska fängelser upphör s. 1938. Uttrycket 20 par spö avv paret innebär, att profossen har två knippor spön i ena handen med vilka första slaget utdelas, efter vart slag av paret byts till nya spön.

Stockstraff — skamstraff för smärre förseelser. När s. utdöms sätts syndaren på en bänk med fötterna, ibl. händerna, fastlåsta i en stock, i vilken utskurits öppningar lagom stora för människans smalben. S. placeras, el. utanför kyrkan. Straffet upphör 1841

Stympningsstraff — hugga av tunga, näsa, fot, hand, öron; genomsticka handen el. öronen

Tvångsarbete — blir lag 1885 och utdöms av landshövdingen för: ”den som sysslolös stryker omkring från ort till annan utan medel till sitt uppehälle, och utan ärligt försöka försörja sig”

Vatten och bröd — enl. 1734 års lag är längsta straffet på v. 28 dagar, kortaste fyra dagar. År 1864 ändras v. till längsta 20, kortaste tre dagar. Straffet upphör 1884

Källa: Ordbok för släktforskare av K. Andersson/H. Anderö

 

Avrättningsplatser i Hälsingland

Författaren Göran Lager skriver att man lade helst en avrättningsplats utanför en geografisk gräns, för att på så vis undvika att de avrättade skulle återvända som vålnader (enligt folktron kan vålnader inte passera gränser).

Arbrå stegelbacke

Belägen strax norr om Växbo, nordost om Bollnäs. Läs mer här.

Bollnäs avrättningsplats

Belägen vid Skjutarens mellan Alfta och Bollnäs.

Delsbo härads avrättningsplats

Förmodligen samma plats som Delsbo tingslag vid Norrbo sockengräns.
Känd avrättning den 26 juni 1799.

Enångers avrättningsplats

 
Belägen vid Sivik, Sonkmo eller Janses mellan Enånger och Njutånger

Jörgen Bengtsson berättar, se Kungsgården Långvind.

Lördag 22 augusti 2020, klockan 15 är det nedstigning i dödsriket. Då arrangerar Kungsgården Långvind en forntidsvandring till avrättningsplatsen i Sivik, Enånger, på gränsen till Njutånger.

---

Avrättad 28 november 1845

Uppgifter om avrättningen
Hudiksvall den 29 nov. I går Klockan en qvart till 11 afrättades bonden Jon Larsson ifrån Enånger, i närvara af en talrik samling af menniskor, ditlockade härifrån, de kringliggande socknarne och jemväl Söderhamn. Han gick lugn döden till mötes. Särledes uppskakande skall skiljsmässan hafva varit emellan honom och hans hustru aftonen förut.

Källa: Aftonbladet, Fredag 5/12 1845

Forsa, Vålsta, se karta. Det här är troligen bara en gammal begravningsplats.

Färila avrättningsplats

Belägen strax sydost om Sorga i Ljusdals kommun

Harmångers äldre avrättningsplats

Belägen söder om Harmånger vid E4:an och avfarten mot Masksjöberget

Harmångers avrättningsplats

Belägen vid Halan, Stigsängarna i Harmånger. Anders Jonsson född 8 feb. 1730 Vattrång, Harmånger. För postrån avrättad och steglad den 3 mars 1767.

Hudiksvall Galgberget

Belägen vid Högliden i Hudiksvall. Läs här om en avrättning 1635.

Korset på Galgberget. Foto: Viveca Sundberg

 

Hälsingtuna Bödelstäkten

Bödelstäkten, Riksantikvarieämbetet nr 193:2 och 193:3 = Tunby gård i Hälsingtuna.

Enligt traditionen skall bödelstäkten fått sitt namn därav att här fordom varit avrättningsplats. Missdådarnas kroppar brändes sedan på bål, – ännu idag är jorden svart av kol.

Ilsbo galgbacke

Belägen på höger sida av Bergsjövägen strax norr om Ilsbo.

Järvsö avrättningsplats, kallad ”Ringfura”. (efter den ring som lär ha suttit där runt en fura)

Platsen är belägen efter kalvstigen vid det s k sommarcaféet. Troligen blev ingen avrättad här.

Vid gränsskillnaden mellan Delsbo och Jerfsö stod fordom invid landsvägen, den s. k. Kalfstigen, en väldig fura full med utväxta knölar. Den hade varit omgifven af en grof jernring, till tecken att hon var ett »laggildt råmärke» och kallades » Ringfuru ». Men redan långt före prosten Lenaeii tid hade *tjufvehanden henne sin jernring beröfvat, at hon då af honom ej hade mera qvar än blotta namnet.» Sjelfva furan var dock redan på den tiden torkad.

Norrbo gamla avrättningsplats

Belägen nordost om Ormberg

Den senare avrättningsplatsen var vid sockenrået mellan Norrbo och Bjuråker 

Platsen känd för sex avrättningar mellan 1706 och 1847.

NB: Sal. Länsman Pär Danielsson sade sig ingen större sorg hafwa hafft, än öfwer sin dotter Son Anders Larsson Nordberg, då han åhr 1706 dz 23 Januari bedref den horibel missgärningen, dödade och mördade en wästgiöt wid nampn —- —- utpå Swågabron i Biuråker, slåendes honom i hufwudet med en bråttyxa och kastade honom ned uti steen kistan, hästen som bemälte wästgiöte ägde ledde han längre utför strömmen, slog honom ihiäl med samma yxa och kastade så häst och släde i strömmen, och all dess egendom, penningar och gods tog han på sin släde, och när han kom til Ängia begynte han strax sällia den ihiälslagnes waror, och Pålsmässo dag afreste han til HW, strax der på for han til Salbergz marknad, imedlertÿd blef detta dråp yppad, strax hade man misstankar att Anders Nordberg skulle wara baneman effter han hade dess hund och war i sällskap med honom från Bergsiö öfwer Gimskogen.
pag.28.
När han kom til Salberz marknad blef han tiltalad, strax bekiände han för Kyrkioherden Magister Olof Beronius att han denna faseliga gerning bedrifwit, ty blef han fängzlad och fast tagen, och sedermera af Hr Häradz höfdingen Petter Jonsonius uti Biuråker, ransakat och saken til Håfrätten remetterat, och den 21 Maij 1706 blef han wid Sochnerå emellan Norbo och Biuråker halshuggen och satt på 5 stegel.

Sockenrå – Gränssten mellan Norrbo – Bjuråker, med avrättningsplatsen i bakgrunden

Norrala

Avrättad och steglad 1706

Fördubblingsbåtsmannen Erik Olsson Borg mördade sin hustru Elin Olofsdotter i byn Källene, Norrala. Han steglades vid Källan norr på skogen på gränsen mot Enånger

Källa: Kyrkobok öfver födda 1673-1707

Norrala

Ovanåkers galgbacke

Belägen nordväst om Viksjöfors i Ovanåkers kommun.

Rengsjö

Belägen mellan Rengsjö och Bollnäs. Sista avrättningen skedde den 10 maj 1832

---

Runemo, skalleplats

Sonkmo avrättningsplats

Belägen mellan Enånger och Njutånger. Det finns ett kors uppsatt på platsen. Känd avrättningen den 28 november 1845.

---

Stråtjära galgbacke

---

Sättjära, Delsbo?

Wattrång by

Platsen är belägen söder om Wattrångs by, ett litet stycke från landsvägen. Känd avrättning av en tidelagare den 24 oktober 1721.

---

Vålsta, Stegelbacke Forsa

Årsskogen/Njurunda avrättningsplats

Belägen intill den gamla landsvägen i Häggsjö by på gränsen mellan Hälsingland och Medelpad ca 3 mil från Sundsvall. Här skedde sista avrättningen i Hälsingland den 16 juli 1851, då Johan Höglund och Johan Andersson avrättades för rånmord.

 

Hälsinglands offentliga avrättningsplatser

I en liten arrest i Slottshäktet i Gävle sitter Sigrid Olsdotter Granlund i väntan på att hon ska föras upp till Alfta för att avrättas. Året är 1777 och Granlund, född i Arbrå, är dömd att halshuggas och att i båle brinna för att ha mördat sitt nyfödda barn. Detta var det vanliga straffet för kvinnor som begått barnamord. Då brottet skedde i Alfta där hon tjänstgjorde som piga hos Fänrik Gustaf Gyllengahm, så ska även straffet verkställas offentligt ”androm till skräck” och varnagel”. Slottshäktet var ett litet häkte och ofta satt många tillsammans i väntan på dom och straff. Granlund sitter dock ensam. Precis som andra dödsdömda isoleras hon för att med stöd av präst förberedas inför döden. Hur förberedd Granlund var inför sin avrättning kommer vi aldrig att få veta, men det finns nedskrivet att bödeln ”med beskedlighet förrättade sysslan på mörderskan Sigrid Granlund”. I vår utställning sitter dock fortfarande Granlund i dödsarresten. Dörröppningen in till henne är trång och dörren tung och järnbeklädd. I det lilla fönstret är det dubbla galler. Besökare på museet går ofta bara in i arresten och vänder, det är lätt att få klaustrofobi där inne.

Sigrid Olsdotter Granlund från Alfta i dödscellen på Gävle Slottshäkte.

Granlund är bara en av flera dödsdömda från Hälsingland som suttit inlåsta på Slottshäktet. I Sveriges Fängelsemuseums projekt ”Gränsland, mellanrum, avgrunder”, som handlar om avrättningsplatserna i Gävleborgs län, har vi hittat ytterligare 75 personer som ska ha avrättats i Hälsingland från 1600-talet fram till att det offentliga dödsstraffet avskaffades 1876. I projektet, som är ett samarbete mellan Sveriges Fängelsemuseum och Kulturutveckling Region Gävleborg, har vi tillsammans med lokalbefolkning och föreningar i Hälsingland sökt fakta och lokaliserat avrättningsplatser i hembygden. När projektet startade 2015 hade vi vetskap om ett tiotal tidigare avrättningsplatser i Hälsingland. Vi kände även till ett tjugotal personer som blivit avrättade, om vi räknar bort häxprocesserna på 1670-talet. Vi hade stort behov av att få veta mer. Till exempel visste vi att Granlund blivit förd upp till Alfta för avrättning, men inget därefter. Var själva avrättningen skedde var för oss ett stort frågetecken. Vi hoppades att under projektets gång finna svar.

Den sista som fördes med fångtransport från Slottshäktet upp till en avrättningsplats i Hälsingland var bonddottern Brita Andersdotter år 1847. Hon var dömd av Delsbo Häradsrätt att mista livet genom halshuggning för att ha giftmördat tre personer. I slottshäktets fångrulla står det att hon sändes till Näsbyn i Delsbo socken den 26 januari 1847. Dödsdomen verkställdes 3 dagar senare på avrättningsplatsen vid Norrbo bro, som var den gemensamma avrättningsplatsen för Delsbo, Norrbo-och Bjuråker socken. Den låg på gränsen mellan Norrbo socken och Bjuråker socken, nära gränsen till Delsbo socken. Platsen hade, som vi känner till, använts fyra gånger tidigare vid avrättningar: 1706, 1748, 1772 och 1833. Den låg mitt emellan Dellensjöarna, strategiskt bra att ta sig till både till fots och med båt. Inför avrättningen 1847 protesterade norrboborna och ville flytta platsen. De vände sig till prosten om hjälp att bli befriade från ”det fruktade obehaget” som skulle äga rum. Många bodde så nära avrättningsplatsen, att de kunde se platsen från sina fönster. Att det dessutom var en person från Delsbo som skulle avrättas var än värre, då platsen inte ens låg vid gränsen till Delsbo socken.

De flesta av de avrättningsplatser som vi har lokaliserat i Hälsingland ligger precis som den vid Norrbo bro, på sockengränser. Många av dem ligger även vid dåtidens allfarvägar. Att har en avrättningsplats på just sin mark var inget man trakterade efter. Den skulle helst inte ligga för nära byn, men ändå vara tillgänglig för många. En annan anledning till varför avrättningsplatserna ofta låg vid sockengränser kan vara att avrättade enligt lagen fram till 1864 ”i galgbacken eller avsides i skogen skall begravas”. Detta gällde även självspillningar (självmord). Enligt folklivsforskaren Ebbe Schön placerades avrättningsplatser på gränser, då den döde gick igen om hen inte begravdes i vigd jord. Gränsen sades fånga den osalige anden på platsen och hindra den döde från att gå igen.

När en avrättning skulle ske i en bygd var det en extraordinär händelse som drog till sig folk. Det antas ofta att det ska ha varit folkfest men många källor säger något annat, i alla fall när det gäller de avrättningar som inte skedde i städerna. När riksdagen på 1860-talet diskuterade dödsstraffet så krävde bondeståndet att det skulle avskaffas, vilket kan vara en indikation om att det egentligen inte handlade om folkfest. Adeln, borgarna och prästerna var däremot inte alls lika eniga i frågan.

Vid en avrättning skulle det alltid stå en spetsgård av ca 150 man kring schavotten för att hindra oreda och trängsel. En spetsgård innebar att män stod sida vid sida i en fyrkantsformation med var sin spetsig stör i sina händer. I städerna bestod spetsgården av militärer, men där dessa inte fanns att tillgå, var allmogen från närliggande byar och socknar enligt kunglig förordning skyldiga att ställa upp. En ögonvittnesskildring från det som anses vara den sista avrättningen i Hälsingland vittnar om att stå spetsgård kunde upplevas som mycket obehagligt. Avrättningen skedde i Årskogen, på gränsen mellan Gävleborgs län och Västernorrlands län 1851. Det berättas att blodet från den som precis mist sitt huvud sprutade ända fram till spetsgården. En av spetsgårdsmännen fick blod på sin sko och var då ”på väg att dåna”.

På karta från 1654 hittar vi i det vänstra övre hörnet en galgbacke utritad som ”Galg B”, på gränsen mellan Söderala socken och Norrala socken. Platsen kallas idag för Mostigshällorna.

I projektet har vi tillsammans med lokalbefolkning och föreningar forskat fram 28 stycken offentliga avrättningsplatser i Hälsingland. Hur mycket vi har om de enskilda platserna varierar. Ju längre tillbaka i tiden vi kommer, desto svårare är det att bekräfta att där har varit en avrättningsplats. Den första avrättningsplatsen som vi kan peka ut i Hälsingland är galgbacken i Sorga. Den är mest känd för att två kvinnor anklagade för trolldom avrättades där under häxprocesserna på 1670-talet. Men redan 1610 vet vi att den användes som avrättningsplats. Då avrättades och brändes en kvinna på bål, dömd för blodskam (incest). Hon anklagades för att ha haft sex med sin systers make Halfward Gunnarsson. Även han dömdes till döden, men lyckades undkomma genom att skära sönder fängelsedörren och rymma.

År 1616 blev ett par i Skogs socken dömda till döden för exakt samma brott, men i det fallet vet vi inte var de avrättades och brändes på bål. Vi vet dock att det fanns en galgbacke i Stråtjära i Skogs socken år 1700, så kanske skedde avrättningen där?

Om 28 avrättningsplatser i ett landskap är mycket eller litet i jämförelse med andra landskap i Sverige vet vi inte. I Gästrikland har vi nu kännedom om 12 offentliga avrättningsplatser. Varför Hälsingland har fler avrättningsplatser än Gästrikland är svårt att säga. För att svara på det behövs en fördjupad forskning. Kan det bero på att Hälsingland är större, att det finns en mer omfattande brottslighet eller kan det helt enkelt bero på att det här bedrivits mer forskning?

På en karta från 1700 finns en galgbacke markerad strax söder om Stråtjära. Kanske var det den som användes vid dubbelavrättningen 1616?

Besöker man dessa platser idag finns i de flesta fall inget som vittnar om ohyggligheterna som skett där. Bara på ett fåtal ställen finn minnesmärken eller skyltar.

I projektet ”Gränsland, mellanrum, avgrunder”, arbetar vi tillsammans med kulturutveckling Region Gävleborg vidare med ett urval av platserna och kommer att låta samtidskonstnärer skapa tillfällig konst på tre av dessa, med bidrag från Postkodlotteriets Kulturstiftelse. Under 2017 planerar vi att hålla samtal och möten på platserna medutgångspunkt från platsernas historia och konsten som skapas. Vad berättar de här platserna? Hur var det att leva i ett samhälle som använde offentliga dödsstraff för att tukta sin befolkning? Kan de här platserna kopplas samman med andra platser idag runt om i världen där offentliga dödsstraff fortfarande verkställs?

Med hjälp av Forskarföreningen Släkt och Bygd i Bollnäs, som under året haft en studiecirkel om avrättningsplatser, fick vi i maj 2016 äntligen svar på frågan var Sigrid Olsdotter Granlund blev avrättad och bränd på bål. I en anteckning i kyrkbokens husförhörslängd står det att hon blev miste livet den 17 september 1777 på avrättningsplatsen mellan Bollnäs och Alfta, den som vi nu kallar Runemo avrättningsplats. Anteckningen är näst intill oläslig och bara en riktig van läsare av 1700-tals text kan tyda det som står. På samma plats avrättades även Johan Ljung Krantz, en av de ökända ”Ljungspojkarna”, år 1823. När han fördes fram till schavotten lades han ner på stupstocken och för att hålla honom på plats höll två män en stång över hans rygg när bilan föll över hans nacke.

Källa: Text och bilder ur Hälsingerunor 2016
Av Desirée Kjellbarg

 

 

Dömd till spöstraff i Enånger

En gången tids straffmetoder har varit helt olika våra dagars och vad vi i dag betraktar som rena bagateller har under en svunnen tid varit belagda med ganska kännbara straff. Särskilt när det gällde tjuvnadsbrott var straffen stränga. Vid spöstraffens verkställande drogs delinkventens armar upp efter pålen, så han knappt nådde marken med fötterna. Ryggen var bar och till bestraffningen användes käppar av hassel eller rönn, som var sega och starka. Skampålen i Enånger var uppställd i närheten av fattigstugan och arresten vid Mosebacke. Där utdelades spöstraffen och vid sådana tillfällen samlades många åskådare, vederbörande till straff och andra till varnagel.

Det sista spöstraffet i Enånger försiggick någon gång på 1830-talet, då en man kallad Blindtjärnas Olle från Larsbo erhöll trettio par spö, till vilket straff han dömts för tjuvnad av en mössa i kyrkan en julmorgon. Detta tjuvnadsbrott betecknades som mycket svårt emedan det begåtts i kyrkan under gudstjänst. Den som förrättade spöstraffet kallades spögubbe. De flesta som handhade denna delikata syssla i Enånger var kronobåtsmän, som i de flesta fall även var kyrkvaktare. Under en tid på 1700-talet var båtsmannen Pehr Andersson Hiller i Myra, ”spögubbe”.

Källa: Enångers socken, av Elliot Burgman 1971.

 

 

HUDIKSVALLS ALLEHANDA DEN 2/10 1884

Vatten- och brödstraffet i Sverige upphörde från och med i går onsdag. Andra kapitlet 10 § strafflagen har i sammanhang härmed erhållit förändrade lydelse:

  »Saknas hos den, som blifvit till böter fäld, tillgång till deras fulla gäldande, skola böterna förvandlas till fängelse;» samt 11 § i samma kapitel:

»Vid sådan förvandling, som i 10 § sägs, svara tre dagars fängelse mot böter icke öfverstigande 5 riksdaler, fyra dagars fängelse mot böter utöfver 5 till och med 10 riksdaler, samt hvarje följande dags fängelse mot 10 riksdalet, dock med iakttagande, att fängelsestraffet ej må sättas öfver 60 dagar».

I sammanhang med dessa förändrade lagbestämmelser har K. m:t i särskild kungörelse förordnat, »att fånge, som skall undergå fängelsestraff, hvartill ådömde böter förvandlats, ej må förskaffa sig eller mottaga underhåll eller beqvämlighet, utöfver hvad honom vid straffinrättningen består», samt att han är skyldig att verkställa tjenligt arbete, hvarpå tillgång finnes.
Källa och avskrift: Viveca Sundberg

 

 

HUDIKSVALLSPOSTEN DEN 13/1 1898

Rymningsförsöket kostade prygel.

Lifstidsfången Ivar Lindahl, som trettondagen gjorde det dumdristiga rymningsförsöket från Långholmen, fick i lördags kl 10 f. m. för sitt tilltag en disciplinär bestraffning, bestående af 30 prygel. Hans hjälpare, straffången Andrén, fick 20 prygel.

Afbasningen skedde reglementsenligt i fängelseläkarens närvaro och med 15 sekunders mellanrum mellan hvarje slag.

Fängelsedirektören har för D.N. förklarat, att af de olika straffarterna som få användas inom fängelset är prygel det straff, som tycker göra den största verkan på en del individer. De allra flesta äro mycket rädda för detta straff; ja, det är ofta det enda som åtskilliga af fångarne frukta för. Och just därför att det så sällan förekommer, men dock faktiskt är i bruk, verkar det så mycket bättre. Särskildt med afseende på ligapojkarne har han iakttagit att man ej kunde få bugt med dem annat än genom prygel.

Bestraffningen tillgår så, att fången får aftaga sina gråa fångbyxor och ikläda sig lättare och svalare sådana af linne; sedan lägges han på en bänk, konstaplar hålla honom i hufvudet och ben, och de bestämda slagen appliceras på den köttigaste delen af hans kropp med en tre kvarter lång käpp, en half tum i toppen.

Sådan bestraffning förekommer emellertid icke utan iakttagande af åtskilliga försigtighetsmått. Så blir den, som skall undergå prygelstraff alltid förut undersökt af läkare. Befinnes det att den ringaste fara för hans kroppsliga välbefinnande vore förenad med ett sådant straff, får han undergå annan disciplinär bestraffning. Läkare undersöker honom äfven strax efter bestraffningen.

Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg

 

 

Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78

Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök och välkommen åter!

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62