Vad är en kyrkogård för dig? En kyrkogård kan troligen upplevas väldigt olika, vid olika tillfällen.
Vi vill närma oss kyrkogården ur ett historiskt perspektiv. Samtidigt vill vi också minnas alla som ligger begravda här. De som verkat och framlevt sina liv här före oss. Vilka var dom? Vi vill att någon berättar om deras liv för oss. Det skulle glädja oss mycket, liksom alla andra som inte kan besöka kyrkogården på grund av avstånd eller andra orsaker. Genom internet finns Dellenportalens uppgifter tillgängliga när man själv har tid och var man än befinner sig.
När det gäller Bjuråkers kyrkogård är den redan inventerad av Länsmuseet Gävleborg som fotat av och beskrivit omkring 120 gravvårdar. Ett initiativ vi gärna vill stödja och helst även utveckla.
Ett uppskattat inslag är guidade vandringar på kyrkogården
Personer som guidar på kyrkogårdar brukar stanna vid gravar där de har något att berätta. Kanske har personen varit smed, skomakare eller har han varit med om något speciellt. Som åhörare är detta ett intressant sätt att få veta mer om sin hembygd. En guide bör åtminstone känna till ett femti-tal eller kanske hundra gravvårdar.
Något i den stilen är även vår målsättning. Med din hjälp kan vi också få hundra personers levnadshistoria berättad för oss. Här får du en unik möjlighet att dela med dig av dina minnen av nära och kära på ett sätt som går att likna vid en digital minnesruna.
Om du berättar för oss om dina anförvanter, kan vi sedan ge uppkopplade besökare på kyrkogården, liksom andra internet besökare när som helst på dygnet och var de än befinner sig – mer information än vad de kan läsa sig till på en gravsten.
Vilka personer vill du att vi ska minnas
Sänd oss en bild på gravstenen, på vilken sida om kyrkan den ligger, och berätta sedan kortfattat om de som ligger begravda där, så för vi in dina uppgifter på den här sidan.
Läs om Bjuråkers kyrka på Wikipedia
Läs Länsmuseets historik över Bjuråkers kyrka.
För aktuell information Bjuråker – Norrbo församling – Svenska kyrkan
Länsmuseet Gävleborgs inventering och digitalisering av kyrkogården i Bjuråker. Med 58 sidor intressant text och bilder.
Bjuråkers kyrkogård – Länsmuseet Gävleborg.
Sökbara gravar utanför Dellenbygden
Hittagraven Stockholms stad
Hitta gravplatsen – Svenska kyrkan
Gravstensinventering Huvudsakligen före 1900
Här kan du göra en historiskt intressant resa genom att klicka på Dellenriket.
HT den 9 februari 1950
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan.
Kortfattad historik om Bjuråkers kyrkogård
På 1860-talet uppkom ett rivningshot av Bjuråkers kyrka. Detta hot skulle finnas kvar i mer än 60 år och orsaka mycken osämja och bråk i socknen. Kungl. Majt och Domkapitlet beslöt nämligen 1866 att en ny och ”centralt” belägen kyrka skulle byggas i Bjuråker.
Man beräknar att ca.1000 personer flyttade uppåt socknen under laga skiftet-tiden 1860-1890. För att få kyrkan mer centralt placerad, sökte man en plats i närheten av Hedvigsfors, som var tätbefolkat på den tiden. Man bestämde sig för Våtmor. Men beslutet att bygga en ny kyrka och eventuellt riva den gamla splittrade bjuråkersborna. Ja, det var en hätsk stämning mellan ”uppsockningarna” och dom ”fram på sockna”, på 20-30-talen.
Marie Bebådelsedagen 1928 predikade ärkebiskop Natan Söderblom i Bjuråkers kyrka. Det var mer än fullsatt. Menigheten ville höra, vad ärkebiskopen hade att säga om kyrkobygget. Ecklesiastikminister Artur Engberg (bördig från Hassela) åkte upp till Bjuråker för att bevista kyrkostämman den 18 dec. 1932. Kyrkan var fylld till sista plats. Statsrådet Engberg satt som ordförande och mötet höll på långt in på natten. Som avslutning lovade Engberg, att saken skulle avgöras så snart som möjligt i riksdagen.
Fjorton dagar senare 30/12 1932 kom riksdagens resolution.
Kungl. Majt. Återkallade 1866 års beslut att bygga en ny kyrka.
De insamlade pengarna användes sedan bl. a. till att restaurera kyrkan utvidgning av kyrkogården (1934), och till en församlingsgård. (klar 1955).
En del av pengarna användes också till 200-årsfirandet 1950.
På 40-talet beslutades att täkten mellan skolan och kyrkan skulle avsättas som krigskyrkogård.
1966 genomfördes en omfattande restauration. Valv och väggar vitmåldes, varvid de på båda sidor om altartavlan 1934 målade änglarna togs bort för att ge plats åt ett kapprum. Toalett iordningsställdes i sakristian. Predikstol och bänkar målades. Två bänkrader längst bak togs bort och gav plats åt en ljusbärare, tillverkad av Gök-Olle Jonsson. En heltäckningsmatta lades in i mittgången.
Till 250-årsjubileet år 2000 vidtogs en ny renovering. Väggar och tak rengjordes, belysningen förnyades, värmesystemet gjordes om med bl. a. värmeslingor under bänkarna, slipning av golv, ytterligare bänkar längst bak togs bort, och toalett byggdes intill kapprummet. Arbetet pågick jan-maj.
250-årsjubileet hölls i oktober 2000.
Begravning
När den döde skulle svepas och läggas i kista anlitades särskilda kvinnor som var vana och självutbildade. Detta var före begravningsbyråernas tid.
Man ställde kistan i finrummet och prästen kom för att läsa ut den döde. Man sjöng psalmer och prästen talade och läste bibelstycken. Gårdens folk och de närmaste var närvarande. Kistan stod på ett säte och på golvet strödde man finklippt granris eller enris. Dagarna fram till begravningen förvarades kistan med den döde hemma på gården i ett svalt utrymme. Detta var innan bårhus hade byggts. Det förekom att grannar kom till sorgehuset med förplägnad och tårta, prydd med ett svart kors. Vid gravöppningen på fredag ringde kyrkklockorna.
Begravningarna hölls nästan alltid på en söndag. Svart klädsel var ett obligatorium, även frack förekom, liksom att de närmast sörjande männen bar ett sorgband fastsatt på rockslaget eller runt armen. Kvinnorna bar ett svart flor i hatten.
Till kyrkan fraktades kistan med häst och vagn, eller på vintern liksläde, se nedan. Då var det vanligt att man körde i procession. Detta har sedan fortsatt även med bilarna.
Fram till mitten av 1800-talet fördes kistor med kyrkbåt in till Tåviken från byar på andra sidan sjön. Läs mer nedan.
Uppe på kyrkbacken ställdes kistan på ett säte, innan den bars in i kyrkan. En av de närmaste släktingarna skulle efteråt välta sätet för att den döde skulle få frid.
I början på 1900-talet blev det ganska vanligt med järnstaket runt gravarna. Minnesstunden hölls i sorgehuset, men om detta låg långt från kyrkan, samlades man i en bondgård nära kyrkan.
Från 1930-talet hölls minnesstunderna oftast på Gästis. Tacksägelseläsningen söndagen efter begravningen var viktig att bevista.
Den här liksläden förvaras i det gamla spruthuset i Österstråsjö. Den som visade det gamla kulturföremålet var Maria Hörnell Willebrand.
”Liktäkta”
Den lilla täkten, ca 50 x 15 m, kallas ”Liktäkta”. Här satte man iland kistor, som hade fraktats med båt från byarna på andra sidan sjön. Nedanför täkten finns en stor brygga, så att flera båta kunde angöra.
Båtarna som användes var snarlika nutida kyrkbåtar, möjligen något mindre, och användes före 1850. Stenfundamentet till bryggan finns fortfarande kvar.
Kistorna bars iland och placerades på en bänk eller på bockar. Från liktäkten kördes kistorna med häst upp till kyrkan.
Enligt en berättelse av Olle Eriksson Västansjö (Berg-Olle 1867-1946) så utfördes en rituell dans kring kistan, innan den fraktades upp till kyrkvallen. Man gick sakta runt kistan motsols och vände sig samtidigt runt, runt och läste en ramsa eller en bön. Detta ska ha varit en sed i Bjuråker i början av 1800-talet enlig husmor i Tå, där Olle tjänade dräng på 1880-talet. Berättelsen finns upptecknat på folkmålsarkivet i Uppsala och stämmer överens med liknande uppteckningar om likdans från andra delar av Sverige.
Det var sannolikt någon form av utläsning och farväl, att den döde skall få frid och inte ”gå igen”. Man kan jämföra med sedan i Bjuråker ända in på 1950-talet, att vända sätet, som kista stått på ute på kyrkvallen. Detta för att den Döde inte skulle ”gå igen”.
Namnet ”Liktäkta” har på senare tid ersatts med ”Lishltäkta”. (Lilltäkten).
Källa:
I Kyrkbyn och Tå, sidan 45, 77 och 79
av Harry Persson
Artur Engberg till vänster, vid besöket i Bjuråker
Bjuråkers kyrka på 1880-talet. Kyrkan och klockstapeln ser ungefär likadana ut idag medan stolphärbret till vänster är flyttat 300 meter till Tås.
Bjuråkers kyrka i början av 1900-talet. Bilden är en gåva från Ivar Ringqvist
Vid Tåsgården står det unika och kulturhistoriskt intressanta Kyrkhärbret. Det är idag inget stolphärbre,men verkar i övrigt vara oskadat med alla järnbeslagen kvar både för den övre gluggen som för dörren.
Harry Persson visar nycklarna till den järnbeslagna dörrens båda lås.
I förgrunden den södra gamla kyrkogården och den nyanlagda kyrkogården på den norra sidan. Lägg märke till att de första nya gravarna anlades på kortsidorna.
En vykortsbild på den nyanlagda norra kyrkogården
Här har björkarna blivit stora på norra kyrkogården
Norra kyrkogården i september 2017. Nu har en del av björkarna blivit dåliga, andra har redan tagits bort.
Vykortsbild på Bjuråkers kyrka och södra kyrkogården. Områden närmast i bild var tänkt som krigskyrkogård om det hade blivit krig i Sverige.
A.
B.
C.
D.
E.
F.
G.
H.
Kyrkogårdens högsta gravsten har kyrkoherde J. P. Hedlunds familjegrav
Tonsättare Jacob Adolf Hägg
Bruksförvaltare O. W. Hägg familjegrav
I.
J.
K.
L
M.
N.
I den här familjegraven vilar skalden Brodde Nisting
Detta är mästeryxsmeden Allan Nordlöfs arbetsredskap, som nu är hans gravsten.
O
De båda mördade syskonen Per och Sigrid Olsson i Spångmyra
P.
Q.
R.
S
Folke och Brita Sundbergs grav.
Folke 1/3 1923 – 15/4 1980 Brita 20/10 1922 – 25/4 1979
Deras dotter Viveca Sundberg med sin dotter Malin smyckade graven inför Allhelgonahelgen 2020.
Fredrik, ”Tjoven” Sundbergs grav. 1/2 1852 – 22/12 1933
Viveca Sundberg med sin dotter Malin smyckade graven inför Allhelgonahelgen 2020
T.
U.
V
X. Y. Z.
Å.
Ä.
Ö.
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gilla den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62