Norrbos vita tempel

Vi tyckte att den här artikeln om Norrbos vita tempel var så intressant att fler borde få ta del av den. Därför har vi låtit skriva av den, dock med några egna tillägg.


Har du en egen hemsida får du gärna länka till dellenportalen.se Tack för ditt stöd!


Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.


Följ oss på Facebook,och dela gärna den här sidan med dina vänner


Om du gillar den här sidan, glöm då inte att att klicka på Gilla-knappen. Tack!


Om du har möjlighet, kontrollera de angivna källorna och använd dem istället!


Allt material här är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.

Det är okej att använda några av Dellenportalens bilder, frågor och svar om ni anger dellenportalen.se som källa. Men det är inte okej att bara ta bilder och text och lägga ut det på andra sidor.


Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan


 

no-040-kyrkan

Norrbos vita tempel 

Det är inte långt mellan kyrkorna i Dellenbygden och de ligger alla tre ganska nära Dellensjöarna. Kyrkorna i Norrbo och Delsbo ligger vid Sördellen och kyrkan i Bjuråker vid Norrdellen.

Kyrkan i Norrbo skiljer sig från de andra genom att den har torn och alltså ingen fristående klockstapel. Det hade dock mycket väl kunnat hända att alla tre socknarna fått kyrkor med torn. I slutet av 1800-talet planerades i Bjuråker för en tornkyrka i Våtmor och vid samma tid framkom förslag om att kyrkan i Delsbo vid ombyggnaden skulle förses med torn.

I fråga om utförandet representerar de tre kyrkorna olika tider och stilar. Bjuråkers kyrka företräder 1700-talets rokoko och Norrbo kyrka samma århundrades nyklassicism, medan Delsbo kyrka är ett exempel på det sena 1800-talets romantiska förkärlek för stilimitationer. Med sin form av romansk basilika skiljer sig denna kyrka från den traditionella kyrkstilen i Hälsingland.

Om man en solig sommardag kommer åkande landsvägen förbi Norrbo kyrka gör den med sin strama stil och gnistrande vithet ett rätt imponerande intryck. Den har också ett vackert läge på Norrbonäset med Sördellens glittrande vatten i söder och de blå bergkonturerna där bortom.

no-032-flyg
Vykort från 1940-50 talet

I bokverket ”Hälsinglands kyrkor” har Jan Svanberg skrivit en detaljerad uppsats om denna kyrka och dess föregångare. Det var åren 1795-1799 som den nuvarande kyrkan uppfördes.

Den är byggd av gråsten utom tornets översta del – lanterninen – som är gjord av trä. Byggmästaren hette Johan Christoffer Loéll. Han var länsbyggmästare och hade i Gävle en firma som ofta anlitades för om- och nybyggnader av kyrkor.

Kyrkoherden bodde i Norrbo
Av gammal hävd bodde kyrkoherden i Norrbo och komministern i Bjuråker trots att Bjuråker åtminstone från mitten av 1500-talet haft större folkmängd än Norrbo. Det dröjde ända till 1873 innan den kyrkliga organisationen ändrades så att kyrkoherden stationerades i Bjuråker och komministern i Norrbo.

Handlingar som Kjell Ekelöf tagit fram och renskrivet kan ge upphov till funderingar över hur gamla kyrkorna egentligen är och hur samarbetet mellan församlingarna bedrivits i äldre tid. I ett besiktningsprotokoll från 1746 sägs i en bisats om Bjuråkers kyrka, att den ”är den äldsta här i landet, så at ingen wet när then är bygd”. Även om ordet ”landet” säkert inte betyder hela riket, utan avser en betydande mindre enhet, så är det ett mycket intressant citat.

Från samma år härstammar en skrivelse från landshövdingen i Gävle med förslag om att Norrbo och Bjuråker borde enas om en gemensam kyrka på ”en så beqwämlig plats at bägge församlingarne med den samma kunde sig betierna”.

Året därpå hölls ett sammanträde i detta ärende med sockenmännen i Norrbo och Bjuråker. I protokollet från sammanträdet upprepas de ovan citerade orden om samarbete mellan församlingarna med tillägget: ”med mera, som fordom”, vilket alltså kan tyda på att socknarna i äldre tid haft en gemensam kyrka. Med hänsyn till det tidigare citatet om åldern på Bjuråkers kyrka skulle slutsatsen kunna bli, att det var Bjuråkers kyrka som då betjänade båda församlingarna.

Vid sammanträdet 1747 föreslogs ”andra sidan av Norrbo bron” som en lämplig plats för en kyrka för båda socknarna. Detta förslag vann dock inget bifall. Sockenmännen i de båda socknarna enligt protokollet byggdes 1750 en ny kyrka i Bjuråker och 1799, som ovan nämnts, i Norrbo.

no-030-kyrkan

Medeltidskyrkan hade klockstapel
Den gamla kyrkan i Norrbo var av medeltida typ och härstammade kanske från 1200-talet. Den stod inte på samma plats som den nuvarande utan en bit till vänster om den nuvarande utan en bit vänster om den inom kyrkogårdens äldre avdelning. Denna medeltidskyrka, som tillbyggdes och ändrades flera gånger under seklernas gång, var ingen tornkyrka utan hade en fristående klockstapel. Ett minne av detta är den stapelfot av trä efter den senaste klockstapeln från mitten av 1700-talet, som står kvar strax söder om landsvägen.

Det var den självlärde bondsonen Per Jonsson i Rångstra, inte långt från Ljusdal, som uppförde denna stapel. Den var troligen utformad i samma rokokostil som de bevarade staplarna i Ljusdal och Undersvik, eftersom de också är byggda av Per Jonsson. Före 1700-talsstapeln fanns i Norrbo på samma plats en äldre klockstapel från 1686.

Gamla klockstapeln
När Olof Broman i Glysisvallur under förra hälften av 1700-talet beskriver kyrkan i Norrbo framhåller han bl.a. följande: ”Klåckstapeln, som blef bygder på thet sätt som han nu är 1686, stående strax utom Bogårdsmuren på södra sidona, brede wid stora Landswägen, bär alenast Ena Klåcko, Lång 1½ aln, diamet: 1 ½ aln.


no-034-flyg
Detalj från ett vykort från 1940-talet.

no-039-stapel
Det gamla spruthuset och det som finns kvar av den forna klockstapeln vid Norrbo kyrka

no-031-stapel
Klockstapeln i Ljusdal liknar onekligen stapelfoten som fanns i Norrbo.
Foto: Svenska kyrkan

I kyrktornet, som står mitt på kyrkans norra långsida, hänger två klockor. Den mindre av dem är från 1706. På grund av att den spruckit göts den om 1823 av Johan Öberg i Hudiksvall.

Den större klockan tillverkades så sent som i mitten av 1930-talet av K.G.M. Bergholtz i Stockholm. Orsaken till detta var att man behövde en ny klocka för att ersätta den gamla storklockan, som också den hade spruckit år 1934 och därför blivit obrukbar. Sedan dess har den varit uppställd till allmänt beskådande. Den är mycket väl bevarad och därför en sevärdhet. Inskriptionen på den berättar att den gjutits av Even Olson är 1595.

Ytterligare två klockor hör till kyrkan, nämligen en medeltida Sanctusklocka och en liten håvklocka. Båda dessa klockor har använts i kyrkan. Sanctusklockan hade sin givna uppgift under den heliga mässan då det ringdes i den när den s.k. sanctus-sången uppstämdes och menigheten skulle böja knä. Håvklockan satt på kollekthåven och hade till uppgift att med sitt pinglande väcka slumrande gudstjänstdeltagare.

no-037-lindgren 
Komminister Lindgren visar Sanctusklockan, en kulturhistorisk raritet i Norrbo

I kyrkans bottenvåning är sakristian inrymd. Där finns också en av kyrkans ingångar. En annan ingång finns på västra gaveln. Ovanför huvudingången, som är belägen mitt på södra långsidan och alltså vetter mot landsvägen, finns Gustav IV Adolfs monogram och årtalet 1799.

Om man träder in genom denna port möts man av ett ljust och öppet kyrkorum under ett enda mäktigt valv. Den vita färgen dominerar även här, men kordelens väg- och valvmålningar med sina symboler och bibelspråk fångar genast blicken.

no-033-kyrkan
Vykort från 1931

Altartavla av Blombergsson
Den stora altartavlan på duk är utförd av S.A. Blombergsson och daterad den 7/8 1841. Motivet är Kristus på korset med tre sörjande änglar nedanför. Blombergsson har också målat altartavlor i flera andra hälsingekyrkor, bl. a. i Bjuråkers kyrka.

I korvalvet ovanför altartavlan breder en annan stor målning ut sig, föreställande den uppståndne Kristus som, omgiven av kerubhuvuden, svävar upp mot Guds öga. I målningen finns inskrivet: ”fra vare Gud i höjden” och på altartavlans inramning: ”Frid på jorden, Menniskorna en god wilja”.

Dopfunten av sten, som är ritad av arkitekten Bernhard Schill, användes första gången efter den genomgripande restaureringen 1955. Runt kanten av funtens skål kan läsas: ”Herren är min herde”.

Både 1930 och 1948 företogs renoveringar av kyrkan, men de arbeten som utfördes 1955 var mer omfattande. Utvändigt genomgick den en fullständig renovering och invändigt lagades och putsades valv och väggar. Målningarna i koret rengjordes och påbättrades och korfönstren fick nya glas. Vid södra korväggen uppfördes ett dopaltare.

Det var också i samband med upprustningen 1955 som ett antal medeltida träskulpturer, som under lång tid förvarats i museum, restaurerades och återlämnades till kyrkan. De utgör sedan dess ett markant inslag i kyrkorummet.

Källa:
Dellenmagasinet juli 1995
Av Roland Källström
Avskrift, Åke Nätterö

 

Om kyrkklockor

Gjutna klockor har funnits mycket länge, långt före Kristi födelse. Den kristna kyrkan ville från början inte använda dem därför att de ansågs förknippade med hednisk kult. Det tidigast kända bruket av kristna kyrkklockor i Europa är från Italien år 535. Därefter skedde en snabb utveckling, så att redan på 700-talet var det vanligt att de flesta nya kyrkor som uppfördes var utrustade med en eller flera klockor.

Man tror att de första kyrkklockorna i Sverige kom från Tyskland till Birka ganska kort efter att Ansgar inlett sitt missionsarbete där. De äldsta bevarade kyrkklockorna i vårt land är från 1100- och 1200-talen.

På den berömda Skogbonaden, som dateras till 1200-talet, är en kyrka och en klockstapel avbildade. I båda byggnaderna kan man se klockor och flera figurer som ringer i dem. Denna vävda bonad hittades 1912 men har troligen inte ursprungligen tillhört Skog.

På 1700-talet fanns ganska många medeltidskyrkor kvar i vårt landskaps kyrkor. Olof Broman räknar i ”Glysisvallur” upp 26 stycken, av vilka flera var utan årtal och inskrifter, så att det är omöjligt att avgöra hur gamla de egentligen var. I Hassela fanns en sådan klocka.

Klockorna gjuts i brons
Från början tillverkades kyrkklockorna av kyrkans egna män, munkar och lekbröder, men troligen på 1200-talet började särskilda klockgjutare uppträda, som reste från plats till plats och utövade sitt yrke.

De murade upp en smältugn och grävde en grop i marken, där klockorna gjöts i en gjutform av torkad lera.

Gjutmaterialet var brons, bestående av c:a 80% koppar och 20% tenn.

Det dröjde inte länge innan särskilda klockgjuterier inrättades. Då kunde tekniken vid framställningen förbättras, men själva principen har hela tiden varit densamma.

Eric Hillström från Gävle blev mästare i klockgjutaryrket 1740, samma år som den stora kyrkobranden i Delsbo inträffade. Det var han som ett par år senare kom till orten och göt två klockor till den nya klockstapel som uppfördes i stället för den gamla som förstördes i elden.

Klockorna i den gamla stapeln hade smält av hettan vid branden, men det gick att ta tillvara så mycket av smältan, att Hillström och hans medhjälpare kunde gjuta de nya klockorna. Det är dessa klockor som fortfarande sitter i Delsbo klockstapel och ofta ljuder över Delsbobygden.

En kyrkklocka kan liknas vid ett musikinstrument och både material och form har betydelse för dess klang. Då det gäller materialet är den allmänna regeln, att ju mer tenn som ingår i legeringen av koppar och tenn desto klarare och skönare blir klangen. Det går dock inte att ha alltför hög tennhalt eftersom legeringen då blir hård och risken ökar att klockan spricker.

Själva utformningen av klockan har givetvis en avgörande betydelse för klangbilden. I början av medeltiden var den bikupsformad klockan vanlig. Den hade en starkt rundad överdel, nästan lodräta sidor och nedtill en svag utåtböjning.

Senare blev formen mera utsvängd och under första hälften av 1300-talet kom det fram en typ som sedan i stort sett varit den förhärskande – den gotiska klockan. Dess översta del är ganska rak, den övre diametern cirka hälften av den undre och höjden lika med eller något mindre än diametern. Brädden löper ut i en spets.

Att gjuta klangrena klockor är en svår konst och klockgjutarnas skicklighet har varierat starkt i detta avseende. Det är inte så att senare århundradens klockor alltid klingar bättre än de riktigt gamla klockorna. Det finns medeltida klockor som i både konstnärligt och klangligt avseende väl kan mäta sig med senare tiders skapelser.

I våra dagar finns dock kunskaper och hjälpmedel som forna tiders klockmakare saknade. Det går t.ex. att stämma en klocka till hög tonrenhet genom att svarva den invändigt. Tilläggas bör också, att klockans upphängning och utformningen av rummet omkring den, har betydelse för hur fulltonigt den kommer att klinga

Gustav Vasa beslagtog kyrkklockor
Under Gustav Vasas regering på 1500-talet beslagtogs ett stort antal kyrkklockor för att betala rikets skuld till Lübeck. Det fick till följd att svenskt klockgjuteri under en lång tid nästan upphörde, och det dröjde mycket länge innan luckorna efter denna hårdhänta konfiskation kunde fyllas.

Det har cirkulerat många sägner om beslagtagna klockor som sjönk i sjöar under transporten till huvudstaden. Bl.a. finns det en berättelse om att en stor klocka från Delsbo vid färden till Stockholm skulle ha sjunkit i sjön Bergviken.

Den första kända, skriftliga uppteckningen av detta är från 1684. Som svar på en uppmaning från myndigheterna redogjorde då kontraktsprosten Jonas Phragmenius i Delsbo för förekomsten av fornminnen mm i sin församling. I sin skrivelse berättar han också om kyrkklockan som försvann i djupet. Knut Lenæus, som också var kontraktsprost i Delsbo, tog senare upp händelsen i sitt manuskript till sockenskildringen ”Delsboa Illustrata”, som gavs ut 1764.

Flera försök att hitta den sjunkna klockan och bärga den har gjorts, men hittills utan lyckat resultat. * Redan på 1600-talet gjordes ett försök och På 1700-talet gjordes på initiativ av Lenæus två försök. Även på 1900-talet har eftersökningar gjorts. 

Själaringningarna krävande
Redan i de gamla landskapslagana finns föreskrifter om invigning av klockor och om själva ringningen. Att redogöra för hur ringningssederna sedan utvecklades under århundradena är ett så vidlyftigt och utrymmeskrävande ämne att det skulle föra för långt att här gå in på det.

Nämnas kan dock att den s k själaringningen, vilken tjänade som en herdesbevisning fört den döde, var mycket långvarigt och krävande då det gällde framstående personer. Ringningen efter en kung kunde upprepas varje dag ända upp till ett års tid. Sockenborna fick då turas om att sköta ringningen.

Vid själaringningen 1771 efter kung Adolf Fredrik spräcktes den större av de båda klockorna i Delsbo. Den blev därför omgjuten i Sundsvall av klockgjutaren Carl Jacob Linderberg var äldst i en femklöver klockgjutare, fäder och söner, i Sundsvall, verksamma från 1760 ända till 1897.

Det finns många sådana exempel på kyrkklockor som inte höll för påfrestningarna. Orsakerna kunde vara brister i material och tillverkning eller dålig skötsel. Även i Bjuråker och Norrbo var det klockor som gick sönder.

I Bjuråkers klockstapel finns två klockor, den största gjuten av Michel Bader 1689 och den mindre av Eric Näsman 1736. Båda dessa mästare var från Stockholm. 1815 hade den mindre klockan spruckit och göts då om i Hudiksvall av Pehr Öberg. Han var en av två klockgjutare från staden och verksam 1793-1816. Den andre var hans son Johan Henrik Öberg som utövade yrket 1822-1827. Han göt 1823 om en sprucken klocka i Norrbo. Det var den mindre klockan från 1706. Inte heller den större klockan i Norrbo höll för påfrestningarna, men den göts inte om utan ersattes av en ny 1934. Denna nya klocka tillverkades av Bergholtz klockgjuteri i Stockholm.

Den större, spruckna klockan ställdes ut i kyrkan där den fortfarande finns under orgelläktaren. Den är gjuten av Even Olson som var verksam 1585-1602. Årtalet på klockan är 1595, så den är alltså över 400 år gammal.

Det var kyrkoherden i Norrbo, Olof Andersson Grubb, som lyckades anskaffa denna klocka till den gamla kyrkan i Norrbo. Där hängde den länge i klockstapeln innan den fick sin plats i tornet i den nya kyrkan som byggdes i slutet av 1700-talet

no-029-kyrkklocka 
Klockan i Norrbo kyrka. Bild från Svenska kyrkan. Foto: Mark Harris & Georg Lulich.


Norrboklockan är unik

På grund av Gustav Vasas ovan nämnda plundringar av kyrkorna finns det mycket få klockor bevarade från senare hälften av 1500-talet De som finns är oftast importerade från Nordtyskland eller Nederländerna. Det är praktiskt taget bara en svensk klocktillverkare känd från slutet av 1500-talet och det är Even Olson. Norrboklockan är alltså verkligen unik.

Uppgifterna om klockgjutare och en del fakta om klockor i den här artikeln har hämtats från L.M Holmbäcks bok ”Klockor och Klockringning”. Där uppger Holmbäck att Even Olsens klockor är kända för att ha en ålderdomlig prägel. Det gäller också för klockan i Norrbo. Dess form påminner om ännu äldre klockor.

Om man vill se en kyrkklocka från 1500-talet behöver man alltså inte hämta upp något ur sjön eller ens klättra i klockstaplar eller kyrktorn. Det räcker med att besöka Norrbo kyrka för att på nära håll kunna betrakta dess mycket välbevarade klocka. Utom årtal och uppgift om gjutare finns på den även följande inskription:

KLOCKAN ÄR THER TIL GJORD TIL UPVECKIA MENNISKIAN AT HÖRA GUDZ ORD

* 1677 gjorde kopparsmeden Olov Dyriksson, Ava, ett försök att ta upp Delsbo Kyrkklocka som han fick upp till ytan då båten kantrade och han drunknade.

Källa:
Dellenmagasinet oktober 1997
Av Roland Sellström
Avskrift. Åke Nätterö

Anm.
Försäkringsbrev
År 1760 fick emellertid Norrbo kyrka ännu en klocka. Enligt en år 1800 upprättad inventarieförteckning bar denna klocka “överst runt omkring” följande inskription:

MED KYRKANS OCH FÖRSAM: OMKOSTNAD ÄR THENNA KLOCKA GJUTEN I STOCKH. AF G. MEYER OCH HEMSKAFFAD AF RÅDM. I WESTMAN I HUDIKSWALL

I Norrbo kyrkoarkiv förvaras det unika försäkringsbrevet från Assecurance-Companiet, vari ”lillklockan” i tornet år 1760 försäkrades mot varjehanda risker vid hemtransporten.

Före hemtransporten från Stockholm försäkrades klockan i Assecurance-Companiet till en summa av ”Tre Tusende Fem Hundrade Daler Kmt”.

Det unika försäkringsbrevet förvaras i Norrbo kyrkoarkiv, omnämner ”hwarjehanda farligheter på Siön” mot vilka man genom försäkringen garderat sig. Där uppräknas bl. a. ”Beslag och anhållningar af Konungar och Drottningar, Furstar, Herrar, Replubiquer och Folk, af hwad namn och beskaffenhet the må vara. Repressalier, Upbringande eller wåldsam Plundring af Örlogs-Skepp, Creutzare, Capare, Siöröfware och Fiender” m. m.

 

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du uppskattar den här sammanställningen och vill stödja vårt arbete är en gåva mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo, eller Swisha till 073-600 42 78

Tack för din hjälp – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök!

Sammanställt av Åke Nätterö


 Tillbaka till toppen

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *