Här får vi lära oss att kola. Vår läromästare är läkaren Stefan Zacco, som själv lärt sig kola av Ernst Gladh, vars son Bengt nu ingår här som kolargesäll.
Stefan Zacco hade kolat 7-8 milor själv innan han nu ska lära ut tekniken att kola en mila
Materialet i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.
En förgrundsgestalt inom kolning var Hilding Bergström. Hans bok, ”Handbok för kolare” kom ut 1922. Han fortsatte dock sin forskning om kolning och 1946 kom så boken,
”Kolning i mila SKORSTENSMILOR” som numer är den allenarådande kolningsmetoden.
Det var Ann-Katrin Bergström i Huddinge som tycker vi ska berätta att det var hennes farfar Hilding Bergström på Jernkontoret som forskade fram skorstensmilan.
Här kan du se kolmilor på You Tube:
Helmers & Felix sista mila Inspelad 1970 på Husavan, Arvidsträsk.
Kolning i Ilsbo under flera år
Bilder från Galleri Näcken.
Läs om Konstvägen mellan Dellarna.
Läs om Moviken Art.
Läs om Värdefull natur i Gävleborg.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det här dokumentet.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan.
MILKOLNING I MOVIKENS HAMN VÅREN 2006
av Stefan Zacco
Arrangerat av
Föreningen Movikens Kultur&Miljö
Deltagare
Stefan Zacco (kolningsansvarig), Åke Nätterö (kolargesäll), Bengt Gladh (kolargesäll).
Därutöver har även Tycko Johansson, Lennart Andersson, Peter Bäckström och Lennart Olsson varit delaktiga. Tyko J. har i stort egenhändigt uppfört en fin kolarkoja att nyttjas av nattvakande kolare.
Miltyp och storlek
Resmila av s. k. östgötatyp (=inrest på plan och jämn botten) uppförd på s.k. rost med 1,5 m björkved (dock alltför grov ved m.h.t. till milstorlek). Kolad med spis + skorsten. Kuberad (=volymbestämd) till knappt 19 m³ travat mått.
Vedredning-risning-stybbning
Holmen Skog hade skänkt kolveden (björkmassa i fallande längder), som emellertid var i grövsta laget för denna milstorlek. Kolveden kapades med motorsåg till längder om 1,5 m, som sedan restes in på s.k. rost. Granris hämtades utefter bilväg med s.k. stamkvistning och två fulla släpvagnar gick åt. Stybb (=kolbemängd jord/pinnmo) fanns på plats efter tidigare mycket kolande i hamnområdet, lyftes fram med traktorskopa/skottkärra och ca 10 m³ förbrukades. Arbetet påbörjades 21/5 och var avslutat 31/5.
Kolningen
Milan tändes på morgonen måndag 5/6, varefter kolningen pågick i 2½ dygn till kvällen 7/6 (v.g.s. särskild kolningsjournal nedan). Till följd av den grova veden uppstod en hel del frät under hela kolningsförloppet, vilka tarvade tämligen ansenliga mängder fyllved och stybb för tätning. Milan lämnades för avsvalning torsdag 8/6 fram till måndag morgon 12/6.
Utrivningen
I hett sommarväder 25-30° (men tack o lov tämligen vindstilla!) revs milan ut under dagen 12/6. Ganska hett fortfarande och en hel del vatten gick åt för att släcka glödande kol. Resultatet av kolningen syntes emellertid gott med ett förhållandevis fåtal bränder. Kolen vaktades sedan till påföljande dag och inga brandtillbud inträffade.
Kolens tillvaratagande
Årets hittills varmaste dag (ca 30°!) utnyttjades till att säcka allt utrivet kol, vilket tog hela dagen i anspråk. De största kolen knackades i mindre bitar för att bättre passa till grilländamål.
Sammantaget erhölls 156 säckar á 60 l, vilket får anses som ett godkänt resultat med tanke på vedens grovlek och därtill hörande svårigheter vid kolningen – bruklig beräkning är annars ca 50% av inrest volym och detta stämmer ju väl med denna mila.
Hur vi gick tillväga – detaljbeskrivning
(ord med fet stil förklaras i en ordlista i slutet av dokumentet)
UPPBYGGNADEN
Den tilltänkta milbottnen utsynades och uppmättes. En mittpunkt utmärktes samt 4 s.k. profilstolpar utsattes i kvadranterna 3,5 m radiärt från centrum. Dessa kommer till nytta fr.a. i slutfasen av vedredningen, så att man med desamma som riktmärken kan få milveden jämnt inrest och ge milan en rund form. Med vattpass bestämdes vidare lokalisationen av milbottnens högsta och lägsta punkt, vilket har betydelse för den senare placeringen av skorstenen.
Så var det dags att rikta in bordstaken eller ”kungen” i milans mitt. Kring denna skall all kolved inresas och det är viktigt att den står lodrätt, vilket faktiskt är lättast om den får ”hänga” i 3 ben med nedre änden svävande strax ovan milbottnen. På bordstaken spikas en rak s.k. riktstång fast; den sträcker sig 1-2 m ovan kolveden och det är den man siktar på vid inresningen för att erhålla korrekt koncentrisk lutning på veden. Dessutom förbereds en lodrät ursparning i kolveden invid kungen med hjälp av ett par mindre triangelformade eller fyrkantiga ramar av ribbor – dessa kommer sedan att bilda en kanal för d.s.k. tändtrumman.
Inresningen av veden påbörjades med klen och kortkapad ved invid tändtrumman. Kolveden ställes med rotändan ned för att succesivt skapa bättre lutning på veden in mot centrum. Som underlag lägges en rost (bro) för bättre drag och cirkulation. Denna består av ett gallerverk av klenare ved med s.k. bottenvasar radiärt från centrum och ovanpå dessa lägges sedan slanor av smäcker ved (rostslanor) att bilda en bro för själva kolveden. Önskvärt är att även bottenvasarna kommer upp lite från marken, vilket åstadkommes med små ”klackar” av kluven kolved – därmed kan man få en fri cirkulation av gaser och luft. Den grövsta veden bör inresas i området kring halva milans radie, så att klenare dimensioner hamnar närmast kungen samt ut mot milans sidor. Kolveden i denna mila var emellertid alltför grov m.h.t. milans storlek och så mycket klenare dimensioner funnos ej att tillgå i den vedtrave Holmen Skog ställt till förfogande. Detta skapade onödiga ”hålrum” i vedmassan vid inresningen med därtill hörande svårigheter vid själva kolningen (upprepade frät och fyllningar). Innan inresningen gjordes ett överslag avseende milans storlek och för lämplig proportionalitet mellan milans höjd och milkullen (=milans topp/översta del) beslutades att veden skulle kapas till längder om 1,5 m, vilket visade sig vara lämpligt. En mila inrest med en vedlängd på t.ex. 10 fot måste vara tillräckligt stor för att inte bli för smal och ”spetsig” med risk att den vrider sig under kolningen och rasar omkull, varvid den bokstavligt talat går upp i rök.
Efter inresningen vidtog kullningen, d.v.s. att såga av alla uppstickande vedändar på kullen för erhållande av en jämn yta inför kommande risning och stybbning.
Vedredningen avslutades med en kubering av milan, d.v.s. en volymbestämning av densamma. Detta sker enklast med att tillämpa formeln O² x h / 12,57 (O=milans omkrets mätt på halva höjden, h=vedens längd). I vårt fall blev O=12,6 m och volymen således 19 m³ travat mått. Sedan gammalt bestämdes milstorleken i famnar (1 famn=6 fot=ca 1,8 m), vilket alltså var =O ovan, men baserades då på en vedlängd om 10 fot och vanligen låg storleken för en skogsmila på upp mot 14 famnar motsvarande 150 m³t; man kan säga att vår lilla mila höll 7 famnar (med vedlängd på 1,5 m).
Nu stod risningen på tur. Denna innebär att man skapar en slags armering som underlag för stybben, så att denna ej faller ned mellan kolveden utan skapar ett någorlunda lufttätt täcke runt om och ovanpå milan. Olika material går att använda, men det allra vanligaste är granris. För oss blev det granris och s.k. stamkvistning som gällde. Med skogsägaren Holmen Skogs goda minne kunde vi samla granris från växande skog, vilket gick lättast att utföra utefter bilväg och sedan lasta direkt på släpvagn – 2 fullastade vagnar visade sig gå åt. Viktigt är att få ett tillräckligt tjockt granristäcke uppe på milkullen; ”man skall ej kunna känna kubben under fötterna”, som det heter. Utefter sidorna räcker det dock att riset flätas för att täcka veden.
Slutligen var det dags för det kanske tyngsta och i mitt tycke tråkigaste arbetsmomentet – stybbningen. Milan skall nu täckas med sand, jord, pinnmo eller vad som finns tillgängligt, men här är definitivt riktig kolstybb att föredraga. Denna består av kolblandad jord sedan tidigare kolningar och är överlägsen vanlig sand eller jord, vars fuktighet försvinner när milan blivit varm och får därvid dålig tätningsförmåga. Stybb fanns det gott om i hamnområdet efter alla tidigare kolningar där, även om den krävde grovrensning från rötter och stenar. Uppskattningsvis gick det nog åt ca 10 m³ stybb, vilket får anses mycket för denna milstorlek. Detta hade sin grund i de branta sidorna med åtföljande ”bred” stybbning nere vid milfoten för att om möjligt hålla nere antalet blockrader, som i sin tur berodde på tämligen kort, jämngrov och överdimensionerad ved med dåligt ”fall” in mot mitten. Med traktorskopa och skottkärra lyftes stybben upp på milkullen samt lades i högar runt milan. Nu fotas så milan, där ett lager stybb anbringas längst ned runtom. Med spade bygges sedan ett lagom tjockt stybbskikt upp till den höjd där stybben börjar få svårt att ligga kvar utefter milans sidor. Då är det dags att snickra den första blockraden (block = ett slags hyllor av bräden för stybben att vila på). I vårt fall krävdes 2 rader med block p.g.a. den branta lutningen. Milan blir som hetast uppe mot kullen och där är det också viktigt att stybbtäcket är tillräckligt tjockt; ungefär djupet av ett skyffelblad brukar behövas. Givetvis måste en oavsiktlig igenstybbning av tändtrumman (som alltså förlöper lodrätt utefter kungen från milbottnen till kullen) undvikas; en enkel ram anbringas vid öppningen och en s.k. klovbro får sedan täcka tändtrumman.
Så skall rökgaskanalen med skorstensuttaget färdigställas. Lokalisationen är förberedd redan under vedredningen och extra kraftiga bottenvasar utgör här en naturlig kanal in i milan. Helst skall utttaget placeras vid milbottnens högsta punkt, vilket underlättar styrningen av själva kolningsprocessen. Kanalen snickras av brädor ett litet stycke utanför milfoten och tätas med torv + stybb. I änden av kanalen anbringas så spisen (som sedermera utbytes mot en regelrätt skorsten). Denna består av ett nedtill håltaget tomfat samt ytterligare ett (för erhållande av bättre drag) ställt ovanpå förstnämnda. Här skall de i början av kolningen frigjorda brännbara gaserna (=gengas) uppeldas, så att kolningsprocessen snarast kommer igång och milan blir fotvarm; när gasen slutat att brinna är det tid för att byta till skorstenen.
För att milan ej skall slockna utan veden istället kola krävs ett visst mått av syretillförsel. Detta tillgodoses genom upptagandet av ett antal s.k. fotrymningar (=draghål) i stybbtäcket nere vid milfoten. På denna mila förbereddes 8 st och för att undvika att dessa rasade igen säkrades öppningarna genom instuckna rörstumpar.
Ett antal ytterligare förberedelser vidtogs inför själva tändningen. Finhuggen och torr tändved att elda med i tändtrumman skulle framställas, ett försvarligt lager med fyllved (=att fylla igen uppkomna håligheter i milan under kolningen) kapas samt ett lager av torr brännved att elda i spisen med uppläggas. Dessutom skulle det finnas extra granris samt stybb att täcka med om större frät (=håligheter i vedmassan där stybbtäcket spricker och lågor kan slå ut) eller slagning (= gaser inuti milan exploderar och stybben kan kastas av milan) skulle uppträda. Ett par färdiga reservblock iordningställdes också. Vidare lades en fyllstång upp på kullen; en dylik användes att packa efter i tändtrumman med samt även packa fyllved vid uppkomst av frät. En liten kullstege snickrades också att användas som en extra säkerhet vid beträdandet av milkullen (att trampa ned i en frät där temperaturen kan uppgå till 500-600º är knappast särskilt hälsosamt!)
KOLNINGEN
Att i detalj beskriva och förklara förloppet låter sig knappast göras enär varje mila ej är den andra lik och mycket av drivningssättet baseras på tidigare erfarenheter. En kolningsjournal fördes dock med datum och klockslag för olika åtgärder/händelser (presenteras nedan) och där kan man skapa sig en hygglig uppfattning om hur kolningsprocessen framskred. I stora drag kan det hela beskrivas enligt följande:
Milan tändes i tändtrumman och så småningom börjar slaggaserna (=brännbara gaser i början av kolningen; gengas) brinna i spisen med lätt blåaktig ehuru mycket het låga. Det gäller att få milan att komma igång med ordentlig bottenkolning så snart som möjligt och att få milan fotvarm (när yttre vedlagret antagit en temperatur av 70-80º). När detta sker är den lynninga slagningsperioden över och man behöver ej längre riskera att milan ”slår”, d.v.s. att gasexplosioner uppstår med risk att stybbtäcket avkastas. Gasen slutar då att brinna i spisen och ersätts av den vanliga gråvita milröken. Spisen borttages nu och skorstenen anbringas. I fortsättningen gäller det att styra kolningen på lämpligaste sätt, så att så lite okolad vedmassa (=bränder) som möjligt kvarlämnas. Detta sker genom att med milspettet bedöma kolningszonens läge och med hjälp av fotrymningarnas antal och öppningsgrad styra kolningen åt önskvärt håll. Dessutom får man hålla uppsikt över uppkommande frät på milkullen, som kan behöva tämligen stora fyllningar av ved med åtföljande överstybbning innan det åter blivit tätt. För att förekomma detta skall stybbtäcket hållas efter återkommande genom klappning med milklubban. Det är nu av yttersta vikt att se sig för var man stiger på kullen. Åtskilliga är de berättelser där kolaren fått såväl fötter som ben sönderbrända, ja, även fall där man trampat igenom helt och omkommit; här kommer alltså tidigare nämnda kullstege väl till pass.
Hos vår mila blev slagningsperioden tämligen kort och inga incidenter inträffade under densamma. Däremot fick vi desto mer problem med ständigt uppkommande frät, som tarvade ständiga fyllningar och ytterligare kapning av fyllved med uppskottning av en hel del stybb på kullen – klart irriterande och samtidigt oroande med det krympande vedförrådet. Här framgick klart och tydligt avigsidan med den alltför grova kolveden, där kubbarna stagade varandra och ej föll efter för att täta mot centrum – följden blev ständigt nya hålrum och fyllningar. Trots detta förlöpte kolningen tämligen väl med förhållandevis få bränder och normalt utbyte av goda kol. 2½ dygn tog kolningen, vilket kanske var aningen kortare än beräknat – huvudsaken var dock ett gott slutresultat. Efter avslutad kolning tätades milan noggrant, alla fotrymningar igenslogs, ytliga bränder bröts ut och skorstenen borttogs. Nu vidtog några avsvalningsdagar, då det gällde att hålla stybben tät och undvika draghål som får de färdiga kolen att börja glöda.
K o l n i n g s j o u r n a l
måndag 5/6 – 1:a dygnet
Kl.07.30: Eldning i spisen påbörjas.
07.40: Eldning i tändtrumman.
07.50: Tändtrumman igenlägges. Tänt med rymningarna 2,5,7 och öppnar nu även 3,4,6. Något besvärande nordlig vind.
08.30: Milan har tänt bra, nu väntar vi på slaggasen.
08.45: Slaggasen börjar brinna i spisen.
09.50: Frät; en ganska stor tändfyllning åtgärdas. Går med rymningarna 2,4,5,7.
10.10: Slaggasen avtagit. Kolas med alla rymningar utom 1 och 8 (närmast rökkanalen).
10.45: Spisen borttages och skorstenen anbringas. Gott drag. Rymningar täppas till ½, 1 och 8 stängda fortfarande.
11.40: Klubbning av kullen. Har kommit i god kolning.
12.35: Klubbning av kullen.
13.10: Tämligen stor frät + fyllning.
13.40: Frät vid klubbning; fyllning.
14.30: Fyllning.
15.15: Översyn med noggrann klubbning av kullen.
15.45: Fyllning.
17.05: Fyllning. Ständiga frät på kullen p.g.a. för grov ved som ej faller efter ordentligt.
19.40: Åter fyllning.
20.50: Ännu en fyllning.
23.15: Översyn + klubbning. Börjat bräcka brynet nu.
tisdag 6/6 – 2:a dygnet
01.30: Klubbning. Ganska djup frät/fyllning. Därefter vila i kolarkojan.
04.30: Klubbning.
06.15: Ny frät vid klubbning, tycks aldrig ta slut. Brynet bräckt utom mot skorstenen. Ett par streckrymningar upptagas där.
08.15: Mindre frät som igenlägges. Några block i övre raden kan nu borttagas. Går med ca 50% av alla rymningar + 2 mindre på ömse sidor om skorstenen.
09.30: Borttagande av några block i övre varvet.
13.30: Undersökning med spett och justering av rymningar. Kolat övervägande på ostsidan (sjöbrisen?).
22.00: Översyn och spettning. Ganska mycket ved kvar på västsidan. Ställs på ”sparlåga” under natten.
onsdag 7/6 – 3:e dygnet
01.15: Översyn och klubbning.
02.30: Översyn och klubbning.
04.30: Översyn och klubbning. Har gått ut på östra sidan nu.
07.00: Översyn. Borttagande av en del block. Öppnar fotrymningar på södra sidan och öppnar skorstensspjället helt.
11.15: Ny översyn. Skorstenen blir plötsligt mycket het, röken blånar, spjällsnöret brinner av. En läcka i rökkanalen upptäcks, tätas, stryper rymningarna, spjället på. Milan återgår i normal kolning.
13.30: Klubbning. Några nya rymningar upptagas efter spettning. Mindre frät på kullen igenlägges.
14.20: P.g.a. sämre drag i skorstenen uppbrytes rökkanalen och rekonstrueras utan större framgång; rökkanalen sannolikt igenrasad längre in. Rökhål upptagas nu med spett invid kolningszonen (på gammalt sätt innan skorstensmilan kom).
16.30: Ytterligare en frät på kullen(!)
18.45: En kullfrät till (n:r 12!).
19.00: Kolat färdigt, rymningar igenslages.
22.00: Skorstenen utbrytes liksom ytbränder. Block borttagas, men en del stödblock för överstybbning av kolbrott kvarlämnas. Milan klubbas och tätas.
UTRIVNINGEN OCH TILLVARATAGANDET AV KOLEN
Milan fick 4 avsvalningsdagar innan utrivning.
Att bestämma längden på avsvalningsperioden har alltid varit något av en balansgång. Förr skedde ju kolningen om hösten-förvintern samtidigt som järnbruken formligen skrek efter mera kol, varför avsvalning under längre tid än 2-3 dagar vare sig var behövligt eller vanligt förekommande. Det visade sig även att en mila som får stå längre tid har en benägenhet att s.a.s. ”taga om”. Detta beror på att stybbtäcket torkar ur och blir mer eller mindre otätt, varför syre kan tillföras heta kol som åter börjar glöda. Om man av olika skäl tvingas vänta med utrivning under kanske några veckor eller längre är det nödvändigt att dämma milan ordentligt. Detta är en tämligen omständlig och arbetskrävande procedur som går ut på att man vattnar stybbtäcket samt ”murar in” hela milan med ett 2-3 cm lager fin, lerblandad jord, som i sin tur vattnas och klappas noggrant – kräver således såväl god tillgång på vatten som arbetskraft.
Vår mila hade haft återkommande tillsyn under avsvalningsdagarna för att hålla stybben tät samt vattna vid behov. Tidvis blåste det en hel del nere vid sjön och blåst är något man ej önskar sig i samband med en utrivning. Vädret vid dagen för denna visade sig emellertid bli närmast vindstilla, men samtidigt, dessvärre för oss kolare, säsongens dittills varmaste dag (25-30º)! Utrustade med kolkrok, olika kolharkor, kolfat samt hinkar och vattenkannor grep vi oss så verket an. Det visade sig snart att det fortfarande fanns en hel del hetta kvar i kolen och det blev ett evigt springande med vattenkannor för att släcka små uppblossande glödhärdar här och var. En av deltagarna hade bidragit med en stor vattentank rymmande över 1 m³, som fylldes återkommande med en dränkpump direkt ur Dellen. På så vis fick vi nära till vatten, vilket underlättade arbetet betydligt.
Vid utrivningen av en mila finns fr.a. en gyllene regel – skapa ej för stora kolbrott åt gången! Man börjar uppifrån (gärna på läsidan) och rakar där av stybben inom ett begränsat område, så att kolbrottet blottas. Det senare skall vara begränsat till såväl höjd som bredd och lätt att täcka med stybb igen. Sedan hugger man in med kolkroken och bryter så fram kolen i lämpligt stora stycken, vilka sedan harkas ut i en ring runt milan med hjälp av kolharkor (=en sorts grova krattor) för avsvalning. Kolringen får sedan avsynas med jämna mellanrum för att i tid släcka uppkommande glödgrytor. Bryter man emellertid mot ovanstående gyllene regel kommer man snart att erfara att det börjar glöda ”överallt” och det blir närmast omöjligt att arbeta vidare, eftersom man mest får ägna sig åt släckning och att undvika den uppblossande hettan. Att stybba igen efter sig är alltså A o O innan nästa kolbrott angripes. På så vis fortskrider arbetet tills man är nere vid bottenvarven, där det alltid blir en del fotbränder och man får åter stifta bekantskap med bottenvasarna (nu dock tämligen förkolnade). Att detta arbete tillhör de allra sotigaste och smutsigaste behöver kanske inte påpekas…..
Vår mila visade sig ha gått bra med tanke på de svårigheter som förevarit under kolningen p.g.a. den alltför grova veden; ett ganska fåtal bränder och ej överdriven mängd små och brända kol. Noggrann vakthållning under natten efter utrivningen är lika viktigt som att ha full bevakning under första dygnet – det är ju slutresultatet av allt slit det handlar om och lönen för mödan kan annars lätt ”gå upp i rök”! En vaktlista om 2 timmars pass gjordes upp och inga glöd bland kolen avslöjades. Har förresten hört en berättelse från förr där ett par kolare legat ute hela hösten och kolat, rivit ut en mila och längtade intensivt efter att få komma hem och få sova i en riktig säng hos familjen. Tyvärr släppte man på bevakningen av de färdiga kolen och åkte hem för tidigt, så när kolkörarna från bruket kom för att hämta kolen efter 3 dagar återstod endast aska på kolbottnen………
Dagen efter utrivningen var det dags för att tillvarataga de då kalla kolen. Det blev ett lika svettigt arbete som dagen innan eftersom temperaturen hade stigit ytterligare och nu var det ca 30º i skuggan – puh! Kolen grovrensades från stybb och granrisrester, risslades i kolfatet från småkol och stybb samt knackades de största kolen till mindre ”grillstorlek”. Därefter packades kolen i pappsäckar á 60 l, förslöts med säcktråd och staplades för inkörning och förvaring i kolugnen. Dagens avslutning och höjdare blev att få slänga sig i vattentankens då säkert 25º-iga vatten och få tvaga sotet av kroppen!
Vi kunde till slut summera 156 säckar om 60 l, vilket i allt är ett förväntat resultat med denna milstorlek. Och bättre grillkol än äkta ”hemkört” finns bara inte…!
ORDLISTA ( i den ordningsföljd orden uppträder i dokumentet)
milbottnen = den plats på marken där milan skall byggas
profilstolpar = förklaras av löpande text
bordstaken = – ” – – ” – ” –
kungen = bordstaken
riktstång = förklaras av löpande text
tändtrumma = en lodrät, genomgående ursparning i vedmassan där tändningen sker
rost = förklaras av löpande text
bottenvasar = – ” – – ” – – ” –
milkullen = förklaras av löpande text
kullning = – ” – – ” – – ” –
risning = – ” – – ” – – ” –
stybbning = – ” – – ” – – ” –
fota milan = den nedersta delen av milan närmast markplanet kallas för milfoten. Att fota är att täcka milfoten med stybb.
block = förklaras av löpande text
klovbro = ett slags ”lock” att täcka tändtrumman med vid stybbning och risning. Består av kluvna kolvedbitar i lagom längd sammanhållna av tvärslåar.
spisen = förklaras av löpande text
fotvarm = milans yttre vedskikt har nått en temperatur på 70-80º och vattenångan i milröken kan ej längre kondensera på den kalla veden – följer alltså milröken och denna blir icke längre brännbar.
skorstenen = skall samla milans avgående rökgaser
fotrymningar = förklaras av löpande text
tändved = – ” – – ” – – ” –
fyllved = – ” – – ” – – ” –
brännved = – ” – – ” – – ” –
frät = – ” – – ” – – ” –
slagning = – ” – – ” – – ” –
fyllstång = – ” – – ” – – ” –
kullstege = – ” – – ” – – ” –
slaggaser = – ” – – ” – – ” –
slagningsperiod = – ” – – ” – – ” –
milspett = ett långt, smalt spett att sticka in i milan för att bedöma hur kolningsprocessen framskridit.
kolningszon = det tämligen tunna och för en resmila mer eller mindre vertikala skikt där det är hetast och där själva kolningen äger rum.
milklubba = en stor och ganska tung träklubba som användes för att klappa efter stybbtäcket och hålla milan tät.
fyllning = att fylla en frät med fyllved och stybba över
bränder = ej igenomkolade vedbitar
utrivning = förklaras av löpande text
dämma = – ” – – ” – – ” –
kolkrok = ser ut som en enarmad korp; användes att bryta ut kolen med
kolharka = ser ut som en grovtandad kratta; att riva fram och samla kolen med
kolfat = ser ut som ett stort bakbord med handtag på samt ett ganska finmaskigt metallgaller i bottnen; att skilja småkol och stybb från kolen genom att rissla desamma.
fotbränder = det återstår alltid en del ej genomkolade vedstumpar ytterst vid milfoten där hettan ej blir tillräcklig.
Bilder från kolning och bygget av kolarkojan
Här har bygget av kolarkojan kommit igång. Markberedningen är klar. Golvet ska ligga flera decimeter under markytan för att förhindra golvdrag. Nu är det bygget av väggar som står på tur.
Eldstaden är klar liksom väggar och tak
Lennart Olsson lägger yttertak på kojan medan Lennart Andersson tittar på
Nu börjar det likna en kolarkoja med väggarna täckta med granris och stybb.
Proveldningen blir godkänd. Byggde den gjorde Tyko Johansson t v, Lennart Andersson och arbetsledaren Stefan Zacco till höger.
Kolmilan
Princip skiss hur milan ska resas
Ett mycket viktigt moment. Resning av kungen. Den måste stå stadigt och lodrätt
Bengt Gladh står redo med kameran, Stefan Zacco övervakar och Tycko Johansson ser till att stöttan blir ordentligt fastsatt
Allmän inspektion att allt är okej så att vi kan börja med rosten, bottenvasarna som milan ska vila på.
Resning av milan är påbörjad och vi kan se de utstickande bottenvasarna. Till bottenvasar användes 90 långa björkslanor.
Stefan Zacco och Åke Nätterö färdigställer kolmilan i Movikens hamn
Bild ur HT den 30/5 2006. Foto: Jan Olsson
En kolmila av björk byggs upp av Åke Nätterö och Stefan Zacco.
Foto: Jan Olsson
Här är vi klara med resningen av milan, men byggande av kolarkojan har ännu inte börjat
Första rågade släpvagnslasset med granris har anlänt
Spisen med rökgång liksom Risning av milan är klar.
Bengt Gladh tar igen sig, medan Stefan Zacco plattar till den första stybbkanten.
Runt milan är nu första raden av block på plats
Det behövs fler stöttor tycks Åke Nätterö mena
Snart är stybbning av milan klar, ca 10 kubik.
Stefan Zacco förbereder tändning av spisen.
Spisen är tänd, draget är bra, då blir det även lätt att tända milan
Förberedelser med ett litet lager av tändved på milan
Stefan Zacco tänder milan
Så där ja, nu är vi igång.
Här har spisen blivit utbytt mot en skorsten. Bengt Gladh står på knä medan Stefan Zacco och Åke Nätterö bara kan konstatera att allt fungerar som det ska.
Från början matar Bengt Gladh tändtrumman med kluven björkved
Nu är det bara att fylla på med mera björktrum tycker Bengt Gladh
Lennart Andersson och Åke Nätterö konstaterar att det ser bra ut
Kolmileröken sprider sig över Moviken
För kolarna innebär det givetvis mycket arbete. Milan måste passas dygnet runt.
Foto ur HT den 7/6 2006 av Jan Olsson
Gunnar Dahlberg och Erik Holm har tagit plats i kolarkojan tillsammans med Thycko Johansson.
Foto ur HT den 7/6 2006 av Jan Olsson
Här måste vi täppa för tycker Bengt Gladh och Åke Nätterö
Äntligen är vi igång. Från vänster sitter Stefan Zacco, Erik Holm, Magnus Östling, sittande Bengt Glad och Lennart Olsson
Många kom för att titta, äta kolbulle och lyssna på musik
Dan Andersson – kväll vid milan
Foto ur HT den 10/6 2006 av Jan Olsson
Besökarna kund lyssna till Göran Westberg som sjöng bl. a. Dan Andersson
Rivning av milan. Vilka fina kol
Movikens hamn i Bjuråker tisdag 13 juni kl 13.15. Kolmilan har brunnit klart. Nu sållar Åke Nätterö kolet rent från stybb. Bild ur HT av Jon Olsson
Rivning av milan var ett riktigt smutsigt jobb som gjorde oss alla svarta in på bara skinnet.
Närmast kamera Åke Nätterö, längst bort Lennart Andersson, Bengt Glad i blå jacka och arbetsledaren Stefan Zacco.
Äntligen är även säckning av kolen klar, 9 360 liter kol. Vi är alla nöjda med det fina slutresultatet och ingen av oss blev svartsjuk.
Den gamla kolharkan fick skaftas om, men det viktiga kolfatet med vilket man sållade bort stybben, det höll.
Vad skönt att få tvätta av sig lite tycker Stefan Zacco.
Undertecknad lovar – den här kaffetåren satt bra.
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62