Vilka var alla yrkesskickliga kolare som kolade tusentals milor runt om i skogarna. Det är naturligtvis helt omöjligt att veta vilka alla var, men några har vi hittat i Bjuråker – Delsbo – Norrbo släktregister som tituleras kolare.
Läs om Kolmila – Wikipedia
Läs om Kolmilan i Moviken 2006.
Läs om Kolugnarna i Moviken.
Läs om Kolningshistoria.
Läs om Skogsarbetarminnen.
Lyssna på Jag väntar vid min mila av Dan Andersson.
Lyssna på Helgdagskväll i timmerkojan, av Thorstein Bergman (live Hylands hörna)
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du söka vad du vill i det här dokument.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
Kolning
Träkol är trä som är torrdestillerat, d. v. s. trä som uppvärms utan tillförsel av syre. Vid kolning upphettas veden till ca 500 – 600°C med minimal tillförsel av luft så att veden torrdestillerar. I kolmilan regleras luften så att endast materialet i botten av milan glöder, för att generera värmen uppe vid kolningszonen. Efter att milan har varit i drift några dygn, förvandlas sedan veden till träkol, om processen fortgår utan avvikande incidenter.
Källa:
Värnamo Kommun
KOLARMINNEN
Boken kolarminnen utkom 1995 och är skriven av Olle Orgård
Det åtgick enorma mängder kol i masugnarna. Agronom Olle Berglund berättade i ett radioprogram som hette Svenska Naturlandskapet, att när man kolade som mest i Sverige rörde det sig mest om 100.000 milor. Det åtgick 45 m³ ved till ett ton malm som i sin tur gav 350 kg järn. Det fanns som mest 40 hyttor i Sverige och sju i Finland. Den största koncentrationen av hyttor fanns i Bjuråker. Dessa förbrukade årligen 12.000 m³ kol. Detta motsvarade 2-300 kolmilor.
Det var i regel brukets torpare och arrendatorer som kolade och för dem betydde kolningen att man fick en jämnare förtjänst. Men även självägande bönder kolade för brukets räkning. Förmodligen var det många av ”svedjefinnarna” som övergick till kolning när svedjebruket förbjöds och deras viktigaste inkomstkälla försvann.
Kolkörare samlade på en plats där skogen är vackert gallrad
Kolvedhuggningen betydde att skogen blev gallrad. Särskilt amiral Lindmans Strömbacka bruk fick välskötta skogar genom kolvedhuggningen. När det blev ekonomiskt fördelaktigt att låta sågverken och massaindustrin även ta de vekare dimensionerna fick man nöja sig med vekare virke till kolveden och därmed ökade råvarupriser och fördyrad järnframställning, och när järnvägen kom blev det mer lönsamt att frakta kolet till Mellansverige i stället för tvärtom. Nu var det inte avståndet till masugnarna som bestämde lönsamheten utan i stället förekomsten av järnväg och avståndet till järnvägsstationen.
Vid bruket i Moviken blev problemet allt större med att få tillräckligt med kol till masugnen. Avverkning och kolning flyttades allt längre bort i skogarna, och arrendatorerna var inte så villiga längre att lämna gården långa tider för kolningsarbete.
Den 9 september 1937, stängde movikens masugn för gott. Långa och dyra transporter, småskalig verksamhet, föråldrad teknik, liksom bristen på kolskog, hade gjort verksamheten olönsam.
Det är tidigt 1930-tal. Jag är åtta år gammal. Jag ligger i utdragssoffan hos mormor och morfar. Jag vaknar till musiken av hästpinglor i olika tonarter. Karavaner av kolkörare passerar mitt fönster. De är på väg till skogen för att lasta kol i sina kolstigar som sedan kördes till järnvägsstationen för vidare befordran till de Mellansvenska järnbruken
Den otaliga mängden av hästar som passerade utanför mitt hem var ett trevligt inslag i den lilla byn Tomterna där jag växte upp. Byn saknade väg, men på vintern när sjön frusit till kom körare från när och fjärran för att transportera timmer och kol. Morfar kände ofta igen varje körare på hans pingla. Timmerkörarna hade ofta ”skakelbimmor” i olika storlekar. Detta för att man skulle kunna lyssna och höra om man fick möte i de branta backarna.
Kolkörarna låg ofta och sov i kolstigarna, väl påpälsade under sotiga fårskinnspälsar. Hästarna hittade ofta själva fram till lastplatserna. Ibland vaknade inte kusken förrän de var framme vid kolmilan. Där låg kolhögarna under tjärpapp. Ibland med ett tjockt snölager ovanpå, som det gällde att skotta bort innan lastningen kunde börja. Ofta kunde man gräva sig under snötaket som frusit fast vid pappen så hårt att det inte rasade. Det bildades en liten grotta som man hämtade kolen ifrån.
Kolen var sorterade i olika grovlekar som lastades i skilda stigar. Detta för att kunna fylla järnvägsvagnarna på bästa sätt. För att kolen inte skulle blanda sig och minska volymen fyllde man de minsta kolen i botten av vagnen o.s.v. Man brukade skilja på storkol, mellankol och småkol och ibland singel som var de minsta kolbitarna, som man krattade fram ur kolstybben. Vid lastningen använde man sig av kolfat som man fyllde med en kolharka. Också den av olika storlek beroende av storleken på kolen. Man fyllde 2 – 3 stigar som drogs sammanbundna efter varandra. Var vägen dålig första milen, körde man fram en och en kolstig till huvudbasvägen
Där gick ibland 20 – 30 hästar, var och en med tre kolstigar efter sig. De bildade ringlande ormar på sin väg över isen till järnvägsstationen. Där lämnades kolstigarna för att tömmas när man fått ihop tillräckligt många för att fylla en vagn. En järnvägsvagn rymde 20 – 35 stigar. En stig är ungefär 20 hgl, två m³. Det behövdes alltså ett 20-tal stigar för att fylla en vagn. Oftast samfyllde olika körare om man inte hade tillräckligt med kol för egen vagn. Man passade på att fira den lyckliga tilldragelsen då kolet äntligen var framme på plats och man kunde emotse likvid.
Så här såg kolbryggorna ut vid järnvägsstationerna. Det här är järnvägsstationen i Viksjöfors.
Detta är mina tidigaste minnen från ”kolarbyn” Tomterna där så gott som alla var kolare. Från och med att järnvägen blev byggd och kolet kunde fraktas på järnvägsvagnar söderut blev kolningen en viktig inkomstkälla. Kolvedhuggningen på sommaren där vi unga kunde tjäna en slant. Inkörning av veden till kolbottnarna gav sysselsättning för hästarna även sommartid vilket var välkommet för många, särskilt för de som inte hade så stora jordbruk. Man kan säga att den första åretruntsysselsättningen för skogsarbetare blev möjlig då, och i hög grad bidrog till att höja levnadsstandarden.
Kolveden utgjordes oftast av gallringsved samt avfall från timmeravverkningarna. Toppar och kapavfall. Jag gick många somrar och ”bleckade” kolved, d.v.s. märkte ut träd som skulle gallras bort, i första hand undertryckta och skadade träd. Ibland var det förstagångsgallringar. Då brukade de något större träden huggas till massaved som då skulle helbarkas. Resultatet blev oftast vackra timmerbestånd, något som jag kunde konstatera sommaren 1948 då jag ritade skogskartor på Strömbacka bruks marker i Bjuråker.
Samtidigt som vi märkte ut träden stakade vi ut huggarskiften som sedan lottades ut mellan huggarna. Träden kapades i tremeterslängder och skulle om de var färska barkas med minst två ränder. Vedbitarna lades sedan upp i res för att torka.
Kolarnas kojor var ofta primitiva, som denna på Strömbackaskogarna
På hösten kom kolaren med manskap. Han hade oftast minst en hjälpkolare. De gjorde iordning milbottnarna. Om det fanns, använde man gamla bottnar, annars måste man röja nya, vilket var ett tungt arbete, då man ju saknade maskinella hjälpmedel. Man valde i möjligaste mån, plan mark utan sten och helst där det fanns mjälajord, vilket var bästa stybbmaterialet. Vidare skulle det finnas vatten i närheten, helst en bäck eller kallkälla, särskilt om man ansåg att bygga en koja vid milan.
Sedan kom hästkörarna för inkörning av veden till milan. De använde sig av s.k. ”drögar”, en kälke med hög frigång och fyra stöttor anpassade för tremetersveden. Därmed slapp man den besvärliga bindningen och lasset kunde tippas av framme vid milan där resningen oftast skedde direkt. Kolaren kunde därmed i viss mån styra inkörningen av lämplig ved för de olika stadierna i inresningen.
Framför den gamla fejsbyggnaden har en kolvedkörande familj samlats för att ge sig av med sina kolveddrögar.
Inkörningen av veden och resningen i kolmilan var oftast ett lagarbete. Körningen sköttes för det mesta av småbrukare med egna hästar eller bönder som skickade sina drängar eller söner till skogs för att skaffa sig extrainkomster.
I Norrland använde man sig i början mest av nordsvenska hästar som dock vid inkörning av kolved visade sig vara alltför livliga och kanske för lätta. De kompenserade sin litenhet med ett hetsigt temperament, vilket innebar att de var svåra att styra i gallringarna mellan stockar och stenar. Kusken måste gå bredvid eller efter lasset och blev tvingad att springa för att kunna följa med, och var han dessutom lite till åren kommen var han kanske inte så lätt på foten.
Man började därför att skaffa sig ardennerhästar, ibland korsade med nordsvenska. De var starkare och gick lugnare och var därför mer lämpade till kolvedkörning. De brukade kallas ”bergardennrar”.
När kolningarna på grund av vedbristen flyttades allt längre bort i skogarna blev det ibland problem med transporten av hästarna liksom foder och redskap. Man utnyttjade då ofta sjöarna och transporterade fodret med båt och hästarna fick gå lösa runt sjön. Ibland byggde man flottar av torrstockar och flottade både hästar och utrustning över sjöar och älvar.
På 1940-talet började man också pröva nya metoder vid kolningen. Tidigare använde man sig inte av golv eller rost under kolmilorna, utan man reste direkt på marken. Detta medförde att det nedersta delen av veden blev okolad 0,5-1 m. Dessa s.k. ”brandar” samlade efter rivningen ihop till s.k. brandpukar som man efterkolade.
Man använde sig inte heller av skorsten vid kolningen utan lät rök och gaser pysa ut i små hål vid brynet. Det var då svårt att styra kolningen och man fick ofta frät i milan. När man gjorde åsar och golv under veden och försåg milan med skorsten kunde man via dragöppningar och spjäll på skorstenen styra kolningsförloppet. Kolningstiden minskade. Man fick större utbyte av kol.
Det fanns också olika skolor för tändning av milan. En del tände med öppet bryn, en del med öppen fot, allt för att undvika slagning.
Innan man kom på att elda gaserna i en plåtskorsten slog milan ibland våldsamt och kastade av sig all stybb. Var det då ont om jord och kolaren var ensam var läget kritiskt och medförde också att en del milor brann upp.
Det fanns olika teorier om varför milan slog. En del menade att milan slog mera om veden var torr. En del trodde tvärt om. Rå ved skulle medverka till att milan blev slagbenägen. Inte förrän kolarskolorna kom blev det utrett orsaken till varför en mila slår. Det beror på att gaserna i början av kolningsförloppet inte är fuktblandade och följaktligen explosiva. När veden blir varm avdunstas fukt som blandas med gasen som då inte är explosiv. Därför eldar man numera gaserna i spis eller skorsten vid milans tändning och undviker därmed explosion inne i milan.
Avskrift:
Åke Nätterö
Vem var Olle Oregård?
Olle Oregård född Persson i Undersvik den 26/6 1924. Död 9/7 2010 i Stöde.
Liggmila och resmila
1922 gav HILDING BERGSTRÖM ut HANDBOK FÖR KOLARE där han noggrant redogör för olika kolnings metoder.
Ovanstående åttonde upplagan utkom 1946.
Hilding Bergström var den person som införde skorstensmilan i landet.
Läs Hilding Bergströms kolningslaboratoriet 1902 – 1952
Kolare och deras familjer bosatta i Norrbo enligt BJURÅKER – DELSBO – NORRBO släktregister
A.
—12U1—
(X3) Henric Andersson *20/7 1790 i Bergsjö, Gävleb. Kol. Bos. i Fönebo, Norrbo. Utfl. t. Sörgimma, Bjuråker, 1831. Utfl. t. Bergsjö 1856.
(X3) Brita Ersdotter *8/3 1782 i Bergsjö.
Catharina *7/11 1810. G. 18/10 1852 m. E. Åsberg i Bergvik.
Erik *17/2 1813 2
Anders *2/5 1815. Utfl. t. Bjuråker 1831.
Kjerstin *24/11 1817 (X4)36B3
Pehr *28/2 1820 3Y15
Hans *16/2 1822, † 2/3 1826 (bröstfeber)
Henric, tv. *2/6 1825 3
Johan, tv. *2/6 1825, † 30/6 1825 (konvulsioner)
Brita *19/5 1829, † 22/7 1829 (bröstfeber)
—31U3—
2 Anders Andersson *11/6 1769 s. t. kol. A. Andersson i Fönebo, Norrbo.
G. 1792. Kol. Bos. i Fönebo. † 6/4 1839 (slag)
3Å7 Ingrid Ersdotter *28/5 1767 d. t. sold. E. Snäll i Båtlänningen, Norrbo. † 31/8 1832 (giktvärk)
Anders *26/12 1792. Utfl. t. Hög 1812
Kerstin *13/10 1794. Utfl. t. Hög 1813
Eric *23/3 1797 1U8
Pehr *17/8 1800 7
Anna *19/9 1804 8
Olof *25/2 1810 9
—22U7—
5 Olof Andersson *22/1 1768, s. t. bonden A. Brask i Norrbobyn. G. 1791. Änkl.o. omg. 12/10 1818. Kol. i Fönebo, Norrbo. Nämnes några år som bonde i Bergsjö, sen. torp. i Fönebo. † 1/3 1838 (bröstfeber).
(W-) Ingrid Jonsdotter *1767 i Dalarna. † 13/6 1816 (vattusot)
(X3) Margtha Ericsdotter *15/11 1787 i Bergsjö † 8/11 1856 (långvarig sjukdom)
Anders *14/3 1791 11
Anna *8/6 1793. Utfl. t. Bergsjö.
Jonas *28/4 1795, † 10/8 1795
Jonas *14/1 1797 (X4)48E2
Eric *24/11 1799, † .-12 1810
Gunilla *29/4 1802, † ./12 1810 Döda o. begravda i Härnösand
Pehr *29/6 1805, † ./12 1810
Karin *6/7 1808. Utfl. t. Bergsjö 1819.
Eric *3/9 1819 12
Ingrid *8/2 1822 (X4)28A8
Helena *24/6 1825 (X4)30A12
—22U13—
8 Eric Andersson *13/3 1832, s. t. bonden A. Ersson i Fönebo 1, Norrbo. G. 19/4 1855. Kol. Bos. i Fönebo. Emigr. t. N. Amerika 1868.
5U3 Anna Johansdotter *5/12 1830, d. t. kol. J. Olofsson i Fönebo. Emigr. t. N. Amerika 1868.
Catharina Christina *14/3 1856. Emigr. t. N. Amerika 1868.
Anna Margreta *20/9 1857. Emigr. t. N. Amerika 1868.
Anders Olof *3/12 1862. Emigr. t. N. Amerika 1868.
Charlotta Helena *13/7 1868. Emigr. t. N. Amerika 1868.
—7Z1—
(X4) Olof Andersson, *1738. Infl. fr. Bjuråker 1798. Kol. i Fönebo, Norrbo. Utfl. t. Bjuråker 1803.
(Y1) Margta Persdotter, *1742, d. t. bonden P. Pehrsson o. h. h. Anna Pehrsdotter i Rockla by, Alnön, V.-norrl. † 3/12 1820 (ålder)
Nils, *1778. Dräng i Fönebo. † 15/2 1809 (lungsot)
Margreta, *2/12 1782 3Å14
E.
13U1—
(T28) Erik Ersson *1/4 1841 i Karlskoga, Ör. Infl. fr. Bjuråker 1882.
G. 16/11 1872. Kol. i Fönebo, Norrbo. † 1/3 1907.
(T28) Stina-Cajsa Petersdotter *24/4 1841 i Karlskoga, Ör. † 19/12 1926.
Hilma *28/7 1873 2
Anna Lovisa *15/12 1874 (X6)13N17
Edla Matilda *26/4 1877. Utfl. t. Forsa 1897.
Ida Kristina *28/6 1879. Utfl. t. Forsa 1897.
Karl Johan *8/5 1882. Skogsarb. Bos. i Fönebo.
Emma Maria *18/12 1884. Bos. i Fönebo.
—3Å14—
9 Mats Ersson, *6/2 1779, s. t. husman E. Matsson i Fönebo, Norrbo.
G. 1805. Kol. i Fönebo. † 5/4 1837 (vattusot)
7Z1 Margreta Olsdotter, *2/12 1782, d. t. kol. O. Andersson i Fönebo, Norrbo. † 25/4 1850 (nervfeber)
Eric, *2/10 1806 26
Olof, *1/3 1809 27
Carin, *20/10 1811 23Y5
Margtha, *26/7 1814. Utfl. t. Forsa 1835.
Brita, *3/12 1816 26Å3
Anna, tv., *18/8 1819 3Y24
Pehr, tv., *18/8 1819, † 4/9 1819
Margta, *22/2 1822 28
Pehr, *12/11 1824 29
Johannes, *16/7 1829, † 23/12 1851 (drunknat i Dellen)
—5Å2—
1 Pehr Ericsson, *10/8 1745, s. t. bonden E. Olsson i Överbyn, Forsa sn. G. 1771. Infl. som kol. i Fönebo. Nämnes sen. som bonde i Norrbobyn 5, Norrbo. † 26/5 1827 (ålder)
(X8) Carin Ersdotter, *1746. Infl. fr. Forsa. † 15/5 1807 (håll o. stygn)
Eric, *22/6 1772 3
Pehr, *18/2 1775 4
Brita, *12/12 1776, † 24/7 1777
Carin, *17/7 1778 3Å13
J.
—9Y19—
15 Lars Erik Jonsson, *18/5 1893, s. t. bonden J. Olofsson i Stensgärde 1. G. 26/3 1916. Kol. o. arr. i Fönebo, Norrbo.
29U2 Elin Mathilda Lundqvist, *1/1 1895, d. t. kol. K. J. Lundqvist i Fönebo.
Agda Cecilia, *20/4 1912, † 8/5 1924
Aina Maria, *20/9 1915, † 2/4 1918
Aina Evelina, *28/8 1921 (X4)32A24
Elna Cecilia, *25/12 1924
—9Y21—
15 Oskar Albert Jonsson, *25/9 1897, s. t. bonden J. Olofsson i Stensgärde 1. G. 23/1 1921. Kol. i Fönebo, sen. bonde i Backmo, Norrbo. Utfl. t. Solna 1945.
(AC25) Anna Elina Granström, *21/3 1897 i Sorsele, Vb. Infl. fr. Sth. 1921.
Ally Elina, *19/3 1921 32
Alix Evert, *24/10 1922 33
Allan Edvard, *12/10 1925. Utfl. t. Solna 1946.
Borghild Katarina, *19/5 1927. Utfl. t. Hudiksvall 1944.
Lilian Signhild Fredrika, *6/1 1933. Utfl. t. Solna 1945.
—9Y22—
15 Karl Martin Jonsson, *22/8 1900, s. t. bonden J. Olofsson i Stensgärde 1. G. 4/9 1921. Kol. o. arr. i Fönebo 15, Norrbo.
4Y26 Ulrika Kristina Andersson, *23/2 1899, d. t. kol. A. G. Olsson i Fönebo, Norrbo.
Seda Katrina, *10/8 1920, † 14/2 1921
Marta Kristina, *15/2 1922. Utfl. t. Njutånger 1925.
Beda Viola, *21/3 1929
K.
—14V15—
6 Jonas Klar, *11/7 1826, s. t. sold. S. Klar i Båtlänningen, Hålsjö. G. 1/4 1850. Kol. Bos. i Skrotten, Norrbobyn, Norrbo. † 31/7 1905.
(X4)24A6 Brita Nilsdotter, *15/8 1825, d. t. husman N. Jönsson i Oxås-Vall, Bjuråker. † 15/1 1911.
Pehr, *7/10 1851. Utfl. t. Bergsjö 1875
Nils, *21/12 1853 22
Jonas, *9/1 1861, † 6/4 1876 (lunginflammation)
Eric, *22/11 1866 34
L.
—7U2—
1 Jonas Erik Lind *4/6 1851 s. t. sold. A. Lind i Fönebo, Norrbo. G. 22/5 1877. Kol. Bos. i Fönebo. † 9/2 1917
(X3) Karin Jonsdotter-Lindell *30/9 1849 i Bergsjö, Gävleb. † 7/8 1935.
Anders Erik *2/10 1875 4
Brita Carin *28/7 1878 5
Anna MArgreta *31/1 1881 21Å7
Jonas *16/5 1883 6
—7U3—
1 Anders Lind *4/4 1857 s. t. sold. A. Lind i Fönebo, Norrbo. Kol. i Fönebo, Norrbo. Utfl. t. Bjuråker 1908. † 13/11 1910.
(X4)56B3 Margareta Matilda (Christina) Bylund *22/6 1858 d. t. torp. P. Bylund i Oxåsen, Bjuråker. † 20/7 1887 (rosfeber).
Anders Gustaf *29/2 1880. 7
Margareta *2/5 1881. Utfl. t. Bjuråker 1891.
Per Alfred *7/12 1882, † 16/11 1884
Flickebarn *5/2 1884, † 5/2 1884
Gossebarn *28/4 1887, † 28/4 1887
—7U5—
(X14) Gustaf Leonard Lindberg *22/4 1874 i Harmånger, Gävleb. G. 10/11 1901. Infl. 1908. Kol. i Fönebo, Norrbo.
2 Brita Karin Lind *28/7 1878 d. t. kol. J. E. Lind i Fönebo
Anna Katarina *10/6 1897 (X4)22E6
Erik *30/1 1903 9
—11U2—
1 Johan Olof Lindgren *3/3 1869 s. t. arb. P. O. Lindgren i Fönebo, Norrbo. G. 11/4 1898. Kol. Bos. i Fönebo. † 4/5 1928.
(X4)47A10 Anna Olava Pehrsdotter *31/3 1856 d. t. kol. P. Larsson i Fönebo. † 4/12 1924.
Anna Elisabet *30/8 1902. Utfl. t. Bergsjö 1930
─29U2─
(X3) Karl Johan Lundqvist, *22/3 1855 i Bergsjö, Gävleborg. Infl. 1892.
G. 20/6 1886. Kol. Bos. i Fönebo, Norrbo. † 1/5 1927.
1 Margreta Kristina Olsdotter, *7/12 1855, d. t. kol. O. Eriksson i Forsa. † 11/12 1938.
Sigrid Katharina, *6/1 1879 3
Alfred, *25/6 1890. Utfl. t. Rödön 1921.
Johanna Kristina, *14/7 1893 (X4)41B8
Elin Mathilda, *1/1 1895 9Y19
—3Å28—
(W48) Anders Pehrsson Lindström, *22/1 1822 i Älvdalens sn, Kopp.
G. 2/4 1849. Kol. i Fönebo, Norrbo. Utfl. t. Njurunda 1849.
14 Margta Matsdotter, *22/2 1822, d. t. kol. M. Ersson i Fönebo.
—3Å37—
26 Magnus Olof Ersson Lindström, *4/1 1835, s. t. kol. E. Matsson i Fönebo, Norrbo. G. 22/4 1862. Kol. Bos. i Fönebo. † 9/4 1910.
33 Anna Larsdotter, *26/11 1837, d. t. torp. L. Larsson i V. Hålsjö, Norrbo. † 22/2 1929.
Lars Eric, *6/1 1864. Arr. i Fönebo. † 13/6 1938.
Carin Christina, *3/2 1867 (X4)18A9
—6A3— Hassela-Bergsjö släktregister
1 GUSTAF LEONARD LINDBERG, * 22/4 1874, s. t. smeden K. G. Lindberg i Andersfors, Bergsjö. Körkarl vid Andersfors. Kolare i Fönebo, Norrbo 1908.
16B10 BRITA CATRINA LIND, * 28/7 1878, d. t. torp. J. E. Lind i Slätterne, Bergsjö.
ANNA KATRINA ”PERSSON”, * 10/6 1897. G. m. chauf. J. V. Nyström i
Bjuråker. (X4)22E6
ERIK, * 30/1 1903 7
M.
—6U1—
(W33) Eric Matsson *172.. i St. Kopparberg förs., Kopp. Kol. i Masbo, Fönebo, Norrbo.
Ingrid Andersdotter *173.. Härst. okänd
Anna *19/8 1748 21U2
Anders *14/11 1761 2
—6U2—
1 Anders Ersson *14/11 1761 s. t. kol. E. Matsson i (Masbo) Fönebo, Norrbo. G. 1784. Kol. i »Masbo», Fönebo. † 4/4 1838 (bröstfeber)
(W39) Gertrud Haftorsdotter *1/8 1760 i Särna, Kopp. † 15/2 1841 (bröstsjukdom)
Eric *18/6 1785 3
Carin *1/1 1789 20U5
Anna *10/4 1790. Okänd vistelseort.
Ingrid *17/6 1792. Okänd vistelseort.
Gertrud *29/10 1794. Utfl. t. Bergsjö.
Margtha *8/11 1797 4
Anders *7/10 1801. Okänd vistelseort.
—3Å9—
3 Eric Matsson, *4/2 1745, s. t. sold. M. Grönbom i Norrbobyn. G. 1778. Kol. o. husman i Fönebo, Norrbo. † 4/2 1821 (håll o. stygn)
1V6 Carin Jacobsdotter, *27/7 1754, d. t. bonden J. Olsson i Hålsjö 10, Norrbo. † 15/5 1842 (scabiez fenitiz)
Mats, *6/2 1779 14
Ella, *25/5 1782, † 14/3 1783
Carin, *30/10 1788 (X4)10A2
Eric, *5/12 1791 15
Jacob, *23/2 1795 16
—3Å26—
14 Eric Matsson, *2/10 1806, s. t. kol. M. Ersson i Fönebo, Norrbo.
G. 9/11 1834. Kol. Bos. i Fönebo. † 1/6 1865
24Y2 Carin Olsdotter, *27/6 1805, d. t. torp. O. Olofsson i Stormyra, Norrbo. † 26/1 1886 (ålder)
Magnus Olof, *4/1 1835 37
—3Å27—
14 Olof Matsson, *1/3 1809, s. t. kol. M. Ersson i Fönebo, Norrbo.
G. 18/11 1841. Kol. Bos. i Fönebo. † 19/5 1885.
(X4)14C2 Margreta Elisabeth Modig, *8/3 1822, d. t. hyttarb. E. Modig i Moviken, Bjuråker. † 10/5 1903.
Margreta Catharina, *22/6 1845 38
Erik Olof, *4/2 1856 39
O.
—4Y26—
(S23) Anders Gustaf Olsson, *6/12 1850 i Glava, Värml. Infl. 1885.
G. 26/4 1885. Kol. Bos. i Fönebo, Norrbo. † 31/1 1933.
17 Carin Olsdotter, *12/1 1861, d. t. husman O. Bolin i V. Norrbobyn, Norrbo.
Anders Olof, *13/7 1885. Utfl. t. Borgsjö, V.-norrl., 1917
Margreta, *20/3 1888 (X6)43K8
Anna Katarina, *9/4 1890 9Y18
Maria Kristina, *30/12 1892, † 23/11 1912
Karl Johan, *24/10 1894. Utfl. t. Hög 1920
Per Erik »Olsson», *6/1 1897. Jordbr.-arb. i Fönebo
Ulrika Kristina, *23/2 1899 9Y22
Jonas Viktor, *14/10 1901 34
U.
—5U1—
(X48) Olof Olsson *1772 i Voxna sn, Hälsingland. G. 179.. Änkl. o. omg. 1/11 1818. Kol. Bos. i Fönebo, Norrbo. † 20/9 1829 (drunknat under båtfärd på Dellen. Återfanns aldrig)
(W27) Anna Ersdotter *1764 i Ore sn, Dalarna. † 10/4 1817 (bröstfeber)
(X3) Carin Olofsdotter *1776 i Vade, Bergsjö. † 16/12 1842 (flussfeber)
Kerstin *17/3 1799 (X4)5A7
Eric 15/6 *1802 2
Johannes *12/4 1805 3
Olof *29/2 1808. Okänd vistelseort.
Abraham *2/10 1810 4
—5U3—
1 Johannes Olofsson *12/4 1805 s. t. kol. O. Olsson i Fönebo, Norrbo.
G. 17/1 1830. Kol. Bos. i Fönebo. Emigr. t. N. Amerika 1870.
3Å19 Carin Stephansdotter *17/5 1803 d. t. sold. S. Snygg i Hålsjö, Norrbo. Emigr. t. N. Amerika 1870.
Anna *5/12 1830 22U13
Carin, tv. *14/1 1833, † 24/1 1833 (bröstfeber)
Helena, tv. *14/1 1833, † 27/1 1833 (bröstfeber)
—5U4—
1 Abraham Olofsson *2/10 1810 s. t. kol. O. Olsson i Fönebo, Norrbo.
G. 5/4 1839. Kol. i Fönebo, sen. husman i Karmansbo, Bjuråker. † 31/7 1882 (lungsot)
(X4)1E15 Margta Persdotter *25/1 1815 i Norrbo. † 19/12 1894 (ålder)
Per Olof *26/3 1840 5
Anna Margreta *15/2 1841 (X4)4A16
Abraham *9/10 1845 6
Margreta *6/9 1850 (X4)10B13
Carin *13/11 1859 (X6)70T1
V.
—8U1—
(X3) Lars Erik Wiberg *9/1 1847 i Bergsjö Gävleb. Infl. 1883. G. 18/4 1880. Kol. i Fönebo, Norrbo. † 8/7 1915.
(X3) Katrina Margreta Andersdotter *12/6 1854 i Bergsjö, Gävleb. † 11/2 1909.
Per Daniel *14/12 1874. Skogsarb. i Fönebo. † 29/8 1939.
Emma Margreta *24/11 1880. Utfl. t Bjuråker 1902.
Sally Katrina *16/8 1883, † 19/8 1893
»Odöpt flickebarn» *3/5 1886, † 3/5 1886
Anna Matilda *27/9 1892 27Å11
—9U1—
(X3) Pehr Wiberg *6/6 1855 i Bergsjö, Gävleb. Infl. 1885. G. 6/11 1881. Kol. i Fönebo, Norrbo. † 29/3 1917.
(X3) Kristina Berg *10/5 1850 i Bergsjö, Gävleb. † 13/5 1916
Per *26/8 1882, † 18/9 1888 (lungsot)
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra.
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö