Vilka var alla yrkesskickliga kolare som kolade tusentals milor runt om i skogarna. Det är naturligtvis helt omöjligt att veta vilka alla var, men några har vi hittat i FORSA – HÖG släktregister som bar yrkestiteln kolare. Enligt Kapitalbok Iggesund 1869 fanns det 80 kolbönder i Forsa.
Läs om Kolmila – Wikipedia
Läs om Kolmilan i Moviken 2006.
Läs om Kolugnarna i Moviken.
Läs om Skogsarbetarminnen.
Läs om Kolningshistoria.
Se filmen I Kolarskogen.
Se filmen Skogens arbetare.
Se filmed Kolmila i Bergvik av Berndt Persson
Lyssna på Jag väntar vid min mila av Dan Andersson.
Lyssna på Helgdagskväll i timmerkojan, av Thorstein Bergman (live Hylands hörna)
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du söka vad du vill i det här dokument.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
Kolning
Träkol är trä som är torrdestillerat, d. v. s. trä som uppvärms utan tillförsel av syre. Vid kolning upphettas veden till ca 500 – 600°C med minimal tillförsel av luft så att veden torrdestillerar. I kolmilan regleras luften så att endast materialet i botten av milan glöder, för att generera värmen uppe vid kolningszonen. Efter att milan har varit i drift några dygn, förvandlas sedan veden till träkol, om processen fortgår utan avvikande incidenter.
Källa:
Värnamo Kommun
KOLARMINNEN
Boken kolarminnen utkom 1995 och är skriven av Olle Orgård
Det åtgick enorma mängder kol i masugnarna. Agronom Olle Berglund berättade i ett radioprogram som hette Svenska Naturlandskapet, att när man kolade som mest i Sverige rörde det sig mest om 100.000 milor. Det åtgick 45 m³ ved till ett ton malm som i sin tur gav 350 kg järn. Det fanns som mest 40 hyttor i Sverige och sju i Finland. Den största koncentrationen av hyttor fanns i Bjuråker. Dessa förbrukade årligen 12.000 m³ kol. Detta motsvarade 2-300 kolmilor.
Det var i regel brukets torpare och arrendatorer som kolade och för dem betydde kolningen att man fick en jämnare förtjänst. Men även självägande bönder kolade för brukets räkning. Förmodligen var det många av ”svedjefinnarna” som övergick till kolning när svedjebruket förbjöds och deras viktigaste inkomstkälla försvann.
Kolkörare samlade på en plats där skogen är vackert gallrad
Kolvedhuggningen betydde att skogen blev gallrad. Särskilt amiral Lindmans Strömbacka bruk fick välskötta skogar genom kolvedhuggningen. När det blev ekonomiskt fördelaktigt att låta sågverken och massaindustrin även ta de vekare dimensionerna fick man nöja sig med vekare virke till kolveden och därmed ökade råvarupriser och fördyrad järnframställning, och när järnvägen kom blev det mer lönsamt att frakta kolet till Mellansverige i stället för tvärtom. Nu var det inte avståndet till masugnarna som bestämde lönsamheten utan i stället förekomsten av järnväg och avståndet till järnvägsstationen.
Vid bruket i Moviken blev problemet allt större med att få tillräckligt med kol till masugnen. Avverkning och kolning flyttades allt längre bort i skogarna, och arrendatorerna var inte så villiga längre att lämna gården långa tider för kolningsarbete.
Den 9 september 1937, stängde movikens masugn för gott. Långa och dyra transporter, småskalig verksamhet, föråldrad teknik, liksom bristen på kolskog, hade gjort verksamheten olönsam.
Det är tidigt 1930-tal. Jag är åtta år gammal. Jag ligger i utdragssoffan hos mormor och morfar. Jag vaknar till musiken av hästpinglor i olika tonarter. Karavaner av kolkörare passerar mitt fönster. De är på väg till skogen för att lasta kol i sina kolstigar som sedan kördes till järnvägsstationen för vidare befordran till de Mellansvenska järnbruken
Den otaliga mängden av hästar som passerade utanför mitt hem var ett trevligt inslag i den lilla byn Tomterna där jag växte upp. Byn saknade väg, men på vintern när sjön frusit till kom körare från när och fjärran för att transportera timmer och kol. Morfar kände ofta igen varje körare på hans pingla. Timmerkörarna hade ofta ”skakelbimmor” i olika storlekar. Detta för att man skulle kunna lyssna och höra om man fick möte i de branta backarna.
Kolkörarna låg ofta och sov i kolstigarna, väl påpälsade under sotiga fårskinnspälsar. Hästarna hittade ofta själva fram till lastplatserna. Ibland vaknade inte kusken förrän de var framme vid kolmilan. Där låg kolhögarna under tjärpapp. Ibland med ett tjockt snölager ovanpå, som det gällde att skotta bort innan lastningen kunde börja. Ofta kunde man gräva sig under snötaket som frusit fast vid pappen så hårt att det inte rasade. Det bildades en liten grotta som man hämtade kolen ifrån.
Kolen var sorterade i olika grovlekar som lastades i skilda stigar. Detta för att kunna fylla järnvägsvagnarna på bästa sätt. För att kolen inte skulle blanda sig och minska volymen fyllde man de minsta kolen i botten av vagnen o.s.v. Man brukade skilja på storkol, mellankol och småkol och ibland singel som var de minsta kolbitarna, som man krattade fram ur kolstybben. Vid lastningen använde man sig av kolfat som man fyllde med en kolharka. Också den av olika storlek beroende av storleken på kolen. Man fyllde 2 – 3 stigar som drogs sammanbundna efter varandra. Var vägen dålig första milen, körde man fram en och en kolstig till huvudbasvägen
Där gick ibland 20 – 30 hästar, var och en med tre kolstigar efter sig. De bildade ringlande ormar på sin väg över isen till järnvägsstationen. Där lämnades kolstigarna för att tömmas när man fått ihop tillräckligt många för att fylla en vagn. En järnvägsvagn rymde 20 – 35 stigar. En stig är ungefär 20 hgl, två m³. Det behövdes alltså ett 20-tal stigar för att fylla en vagn. Oftast samfyllde olika körare om man inte hade tillräckligt med kol för egen vagn. Man passade på att fira den lyckliga tilldragelsen då kolet äntligen var framme på plats och man kunde emotse likvid.
Så här såg kolbryggorna ut vid järnvägsstationerna. Det här är järnvägsstationen i Viksjöfors.
Detta är mina tidigaste minnen från ”kolarbyn” Tomterna där så gott som alla var kolare. Från och med att järnvägen blev byggd och kolet kunde fraktas på järnvägsvagnar söderut blev kolningen en viktig inkomstkälla. Kolvedhuggningen på sommaren där vi unga kunde tjäna en slant. Inkörning av veden till kolbottnarna gav sysselsättning för hästarna även sommartid vilket var välkommet för många, särskilt för de som inte hade så stora jordbruk. Man kan säga att den första åretruntsysselsättningen för skogsarbetare blev möjlig då, och i hög grad bidrog till att höja levnadsstandarden.
Kolveden utgjordes oftast av gallringsved samt avfall från timmeravverkningarna. Toppar och kapavfall. Jag gick många somrar och ”bleckade” kolved, d.v.s. märkte ut träd som skulle gallras bort, i första hand undertryckta och skadade träd. Ibland var det förstagångsgallringar. Då brukade de något större träden huggas till massaved som då skulle helbarkas. Resultatet blev oftast vackra timmerbestånd, något som jag kunde konstatera sommaren 1948 då jag ritade skogskartor på Strömbacka bruks marker i Bjuråker.
Samtidigt som vi märkte ut träden stakade vi ut huggarskiften som sedan lottades ut mellan huggarna. Träden kapades i tremeterslängder och skulle om de var färska barkas med minst två ränder. Vedbitarna lades sedan upp i res för att torka.
Kolarnas kojor var ofta primitiva, som denna på Strömbackaskogarna
På hösten kom kolaren med manskap. Han hade oftast minst en hjälpkolare. De gjorde iordning milbottnarna. Om det fanns, använde man gamla bottnar, annars måste man röja nya, vilket var ett tungt arbete, då man ju saknade maskinella hjälpmedel. Man valde i möjligaste mån, plan mark utan sten och helst där det fanns mjälajord, vilket var bästa stybbmaterialet. Vidare skulle det finnas vatten i närheten, helst en bäck eller kallkälla, särskilt om man ansåg att bygga en koja vid milan.
Sedan kom hästkörarna för inkörning av veden till milan. De använde sig av s.k. ”drögar”, en kälke med hög frigång och fyra stöttor anpassade för tremetersveden. Därmed slapp man den besvärliga bindningen och lasset kunde tippas av framme vid milan där resningen oftast skedde direkt. Kolaren kunde därmed i viss mån styra inkörningen av lämplig ved för de olika stadierna i inresningen.
Framför den gamla fejsbyggnaden har en kolvedkörande familj samlats för att ge sig av med sina kolveddrögar.
Inkörningen av veden och resningen i kolmilan var oftast ett lagarbete. Körningen sköttes för det mesta av småbrukare med egna hästar eller bönder som skickade sina drängar eller söner till skogs för att skaffa sig extrainkomster.
I Norrland använde man sig i början mest av nordsvenska hästar som dock vid inkörning av kolved visade sig vara alltför livliga och kanske för lätta. De kompenserade sin litenhet med ett hetsigt temperament, vilket innebar att de var svåra att styra i gallringarna mellan stockar och stenar. Kusken måste gå bredvid eller efter lasset och blev tvingad att springa för att kunna följa med, och var han dessutom lite till åren kommen var han kanske inte så lätt på foten.
Man började därför att skaffa sig ardennerhästar, ibland korsade med nordsvenska. De var starkare och gick lugnare och var därför mer lämpade till kolvedkörning. De brukade kallas ”bergardennrar”.
När kolningarna på grund av vedbristen flyttades allt längre bort i skogarna blev det ibland problem med transporten av hästarna liksom foder och redskap. Man utnyttjade då ofta sjöarna och transporterade fodret med båt och hästarna fick gå lösa runt sjön. Ibland byggde man flottar av torrstockar och flottade både hästar och utrustning över sjöar och älvar.
På 1940-talet började man också pröva nya metoder vid kolningen. Tidigare använde man sig inte av golv eller rost under kolmilorna, utan man reste direkt på marken. Detta medförde att det nedersta delen av veden blev okolad 0,5-1 m. Dessa s.k. ”brandar” samlade efter rivningen ihop till s.k. brandpukar som man efterkolade.
Man använde sig inte heller av skorsten vid kolningen utan lät rök och gaser pysa ut i små hål vid brynet. Det var då svårt att styra kolningen och man fick ofta frät i milan. När man gjorde åsar och golv under veden och försåg milan med skorsten kunde man via dragöppningar och spjäll på skorstenen styra kolningsförloppet. Kolningstiden minskade. Man fick större utbyte av kol.
Det fanns också olika skolor för tändning av milan. En del tände med öppet bryn, en del med öppen fot, allt för att undvika slagning.
Innan man kom på att elda gaserna i en plåtskorsten slog milan ibland våldsamt och kastade av sig all stybb. Var det då ont om jord och kolaren var ensam var läget kritiskt och medförde också att en del milor brann upp.
Det fanns olika teorier om varför milan slog. En del menade att milan slog mera om veden var torr. En del trodde tvärt om. Rå ved skulle medverka till att milan blev slagbenägen. Inte förrän kolarskolorna kom blev det utrett orsaken till varför en mila slår. Det beror på att gaserna i början av kolningsförloppet inte är fuktblandade och följaktligen explosiva. När veden blir varm avdunstas fukt som blandas med gasen som då inte är explosiv. Därför eldar man numera gaserna i spis eller skorsten vid milans tändning och undviker därmed explosion inne i milan.
Avskrift:
Åke Nätterö
Vem var Olle Oregård?
Olle Oregård född Persson i Undersvik den 26/6 1924. Död 9/7 2010 i Stöde.
Liggmila och resmila
1922 gav HILDING BERGSTRÖM ut HANDBOK FÖR KOLARE där han noggrant redogör för olika kolnings metoder.
Ovanstående åttonde upplagan utkom 1946.
Hilding Bergström var den person som införde skorstensmilan i landet.
Läs Hilding Bergströms kolningslaboratoriet 1902 – 1952
Kolare och deras familjer bosatta i Forsa enligt FORSA – Hög släktregister
A.
—119Å1—
(X31)7J12 PER ERIK ASP, * 19/11 1877, s. t. kolare Per Erik Asp i Nilsbacka, Nianfors. G. 6/12 1906. Torpare i Grängsjö, Enånger. Kolare i Djupdal, Forsa.
(X10) OFELIA JANSSON, * 9/9 1887 i Gnarp.
JOHANNA MARGRETA, * 3/9 1905 (X7)14B30.
GUNNAR VALDEMAR, * 16/9 1907 i Forsa (X7)13J5.
RUT ELEONORA, * 23/5 1910 (X31)7J32.
PER JOHAN, * 30/6 1912 (X7)13J6.
KARL ERIK, * 24/3 1915 2.
HJALMAR EFRAIM, * 6/5 1916 (X7)13J8.
TEKLA GUSTAVA, * 16/1 1919 (X7)1R16.
ANNA MARIA, * 28/3 1922 (X7)13J9.
KARIN ELISABET, * 24/4 1923. Fl. t. Hanebo 1943.
GERDA MATILDA, * 23/10 1924 (X31)7J53.
B.
—30R2—
20N6 LARS PERSSON BROLIN, * 6/12 1852, s. t. kolare Per Olof Larsson i Näcksjö. G. 29/3 1875. Kolare i Rödmyra. † 22/9 1942.
1 KARIN ERSDOTTER, * 29/6 1853, d. t. kolare Erik Ersson i Rödmyra. † 25/7 1928.
PER, * 5/8 1875 3.
LARS ERIK, * 9/3 1878. † 4/5 1878.
E.
—15F1—
THOMAS ERSSON, * 2/4 1724. G. 2 ggr. Kolare i Fuskås. Husman i Matnäs.
(X19) HELENA SVENSDOTTER, * 9/7 1716, d. t. bonden Sven Persson i Tuna. G. 4/10 1747. † 30/9 1791.
MARGRETA JONSDOTTER, * 1742. Tid. g. o änka. Omg. 12/11 1792. † 10/4 1803.
ERIK, * 29/6 1749 5.
BRITA, * 26/7 1750. † 26/7 1750.
BRITA, * 7/3 1753 2.
SVEN, * 9/6 1755 3.
—42L3—
(T37) BENGT ERIK ELIASSON, * 29/3 1869 i Ljusnarsberg, Ör. län. G. 3/5 1896. Kolare o. arrendator i Rödmyra. † 15/2 1959.
1 KAROLINA OLSDOTTER, * 1/7 1875, d. t. kolare Olof Larsson i Långsbo. † 3/3 1968.
ERIK HELMER, * 8/8 1896. † 2/8 1897
OLOF HELMER, * 15/10 1898 11.
ERIK AXEL, * 14/6 1904. Emigr. t. USA 1923.
BRITA EVELINA, * 16/11 1906 34A10.
KARL HILDING, * 4/2 1912 5.
EDIT KRISTINA, * 25/3 1920. Fl. t. Hudiksvall 1937.
—30R1—
82A6 ERIK ERSSON, * 4/11 1817, s. t. soldat Erik Kort i Tronbo. G. 26/5 1844. Kolare i Långsbo, sen. landbonde i Rödmyra 2. † 20/10 1890.
24N7 BRITA ANDERSDOTTER, * 29/11 1818, d. t. bonden Anders Johansson i Näset 2. † 4/11 1890
ERIK, * 14/9 1844. † 19/9 1849.
KERSTIN, * 11/6 1846 35H15.
ANDERS, * 8/4 1848. † 12/4 1880.
ERIK, * 25/5 1850.
KARIN, * 29/6 1853 2.
NILS, * 15/12 1856. † 6/11 1857.
—139Z1—
OLOF ERIKSSON, * 182. . Kolare i Forsa. † 24/4 1895
KERSTIN LÅNG, * 7/7 1823. † 14/1 1913 i Norrbo.
MARGRETA KRISTINA, * 7/12 1855 (X33)29U2
—9Ä1—
(T24) JOHAN ERIK ERSSON, * 30/10 1832 i Hjulsjö sn. Ör. G. 1860. Kolare i Rödmyra, Forsa. Landbonde i Rödmyra s1. Fl. t. Njutånger 1891. † 11/8 1896 i Njutånger.
103A5 SIGRID JOHANSDOTTER, * 16/2 1838, d. t. Brita Berg i Mickje. † 15/10 1926 i Njutånger.
JOHAN, * 22/9 1861 2.
ERIK, * 18/8 1863 20Ö17.
ANNA, * 15/8 1866.
JONAS, * 27/5 1868 3.
ANDERS, * 20/3 1871. † 31/5 1871.
BRITA, * 13/5 1872 4.
KRISTINA, * 25/2 1875 5.
F.
—52E1—
(X31)35E2 OLOF ERSSON FORSBERG, * 1/8 1792, s. t. sågare Erik Forsberg i Larsbo, Nianfors. G. 2 ggr. Kolare i Redsjö. Fl. t. Forsa 1847. Husman i Lumnäs, Forsa. † 21/7 1864.
(X31)7M8 MARGRETA JONSDOTTER, * 9/10 1785, d. t. bonden Jon Ersson i Kyrkbyn 4, Njutånger. † 31/5 1843.
9M2 MARGTA JÖNSDOTTER, * 15/9 1799, d. t. garvare Jöns Jonsson i Mikje.
35T6 Änka 12/11 1838. Omg. 31/12 1843. † 26/4 1862.
—15F2—
(X48) PETER FERNGREN, * 1759 Voxna. G. 17/8 1788. Kolare i Fuskås.
1 BRITA TOMSDOTTER, * 7/3 1753, d. t. kolare Tomas Ersson i Fuskås.
PER, * 29/6 1792.
—2G1—
(Y31) LARS JOHANSSON FORS, * 13/12 1813 i Mo sn. V.norrl. G. 25/3 1842. Kolare i Hillen. † 4/4 1882.
(S15) ANNA LARSDOTTER, * 26/8 1815 i Ekshärad, Värml. † 12/7 1894.
MARIA, * 28/10 1842 2.
ANNA, * 21/9 1846 1G1.
JOHANNA GUSTAVA, * 24/12 1853 52Ä1.
JOHAN FREDRIK LARS, * 10/7 1857. † 20/1 1874.
G.
—51E3—
(X31)25H4 MÅRTEN ISAKSSON GAUFFIN, * 27/12 1819 i Njutånger, s. t. Bruksarb. Isaac. Gauffin i Östanå. G. 15/4 1849. Kolare i Långsbo, Husman i Trogsta s3.
1 BRITA JOHANSDOTTER, * 16/10 1815, d. t. husman Johan Holm i Trogsta. † 20/3 1890.
PER, * 4/7 1849 5.
ERIK, * 11/7 1852. † 8/11 1852.
ERIK, * 19/5 1855 4.
—5K12—
3 LARS GERMUNDSSON, * 10/4 1746, s. t. bonden Germund Eriksson i Kalvhaga 5. G. 1770. Kolare i Kalvhaga. † 1783 el. 1785.
(X22) SIGRID SVENSDOTTER, * 9/5 1744 i Mellanbyn, ldenor. Sörjd av 4 döttrar, 16 barnbarn o. 4 barnbarnsbarn. † 10/5 1832.
ANNA, * 18/8 1774.
BRITA, * 13/10 1775.
SIGRID, * 4/12 1776.
KARIN, * 25/2 1779.
LARS, * 10/10 1783. † 6/3 1798.
J.
—15A2—
1 ERIK JONSSON, * 13/11 1757, s. t. soldat Jonas Hillersten i Trogsta. G. 23/9 1787. Kolare o. bonde i Långbyn
MARGTA HALVARSDOTTER, * 1758, dalpiga fr. Enånger
SIGRID, * 16/1 1788
KARIN, * 16/2 1792
MARGARETA, * 27/10 1795
—37E3—
17T5 DANIEL JONSSON, * 20/5 1838, s. t. bonden Jon. Jonsson i Trogsta. G. 2 ggr. Kolare o. torpare i Rolfsta. Sen. i Näcksjö o. Sörviksta. † 17/4 1907.
1 BRITA JONSDOTTER, * 3/10 1835, d. t. torpare Jon Olsson i Rolfsta. G. 1864. † 19/12 1869.
(X33) KARIN PERSDOTTER, * 4/10 1826 i Norrbo. 47T1 – G. 1858. Änka 10/8 1862. Omg. 14/9 1872. † 30/9 1891.
OLOF, * 20/10 1866 (X31)7E2.
JONAS, * 20/10 1866. † 15/1 1867.
—43L1—
(S20) NILS JÖNSSON, * 23/5 1842 i Fryksände, Värml. G. 27/2 1873. Kolare i Långsbo. † 15/12 1919.
(S20) INGEBORG NILSDOTTER, * 21/1 1833 i Fryksände. Familjen fl. t. Njutånger 1901. † 1/5 1910.
MARIA KRISTINA, * 15/1 1876 (X31)12J2.
L.
—32E1—
30E1 LARS LARSSON, * 31/12 1850, s. t. kolare Lars Persson i Rödmyra. G. 25/5 1874. Kolare i Rödmyra s2. † 31/12 1936
(S20) KARIN ERSDOTTER, * 27/8 1848 i Fryksände, Värml. † 2/12 1914.
KRISTINA CHARLOTTA, * 27/9 1875 -2.
JOHANNA MARIA,* 18/1 1878. Fl. t. Enånger 1906.
LARS ERIK, * 11/8 1880. Jordbr.arb. † 18/3 1915.
—35G2—
(X31)2S13 PER ERIK LINDBLOM, * 13/2 1850, s. t. båtsman Per Hök i Mekrossla, Njutånger. Kolare i Rödmyra, Forsa. † 21/5 1934.
(X31)1M15 KARIN FLINTA, * 12/4 1847, d. t. husman Erik Flinta i Mekrossla. 1 Kusin m. Mårten Hedin.
ANNA KATRINA, * 5/5 1879. † 6/5 1879.
PER ERIK, * 16/8 1882. † 27/4 1919.
ANDERS JOHAN, * 11/4 1885 (X31)2S33.
—42L1—
(S20) OLOF LARSSON, * 4/2 1844 i Fryksände, Värml. G. 6/12 1868. Kolare i Långsbo † 18/1 1904.
35T14 BRITA LARSDOTTER, * 3/1 1836, d. t. husman Lars Larsson i Tronbo.
41L2 – Änka 20/4 1866. Omg. † 24/8 1916.
NILS, * 15/7 1869. Emigr. t. N. Amerika 1893.
OLOF, * 5/11 1872 4.
KAROLINA, * 1/7 1875 3.
PER EMIL, * 29/1 1878. Fl. t. Jokkmokk 1903.
—33R1—
(X7) LARS ERIK LARSSON, * 10/11 1861 i Enånger. G. 19/5 1887. Kolare i Rödmyra 1. Arrendator. † 9/3 1938.
(X31) HELENA KATRINA PERSDOTTER, * 3/8 1862, Njutånger. † 28/11 1933.
ERIK, * 2/9 1888 3.
ELIN, * 17/7 1891 6M15.
PER, * 26/9 1893 2.
JOHAN, * 26/2 1895.
VILHELM, * 17/6 1897 35T11.
MÄRTA, * 14/1 1900 4.
ARVID, * 14/3 1903 5.
AXEL, * 5/7 1905 6.
BROR ALBERT ARNE WEXELL, * 6/10 1915. Fosterson – 65G3.
M.
—15A2—
1 ERIK JONSSON, * 13/11 1757, s. t. soldat Jonas Hillersten i Trogsta. G. 23/9 1787. Kolare o. bonde i Långbyn
MARGTA HALVARSDOTTER, * 1758, dalpiga fr. Enånger
SIGRID, * 16/1 1788
KARIN, * 16/2 1792
MARGARETA, * 27/10 1795
N.
—32E2—
(X7)14N5 ERIK NYMAN, * 5/3 1873, s. t. kolare Olof Matsson i Enånger. G. 5/5 1895. Kolare i Rödmyra. Snickare i Ölsund. † 26/8 1952.
1 KRISTINA CHARLOTTA LARSDOTTER, * 27/9 1875, d. t. kolare Lars Larsson i Rödmyra s2. † 3/7 1931.
KARIN, * 5/5 1895. Sömmerska 10.
LARS EDVARD, * 16/3 1897 3.
ERIK OLOF, * 18/7 1899. Fl. t. Njutånger 1926 (X31)5T21.
IDA KRISTINA, * 11/8 1901 4.
JOHAN ARVID, * 22/9 1902 5.
EMMA CHARLOTTA, * 17/12 1904 8 o. 27S12.
JOHANNA EVELINA, * 30/4 1907 6.
Tv. BRICKEN VILHELMINA, * 7/1 1910. † 24/9 1922.
Tv. ANNA JOSEFINA, * 7/1 1910 (X31)7B3.
ELIN OTILIA, * 7/4 1912 9.
HULDA ELVINA, * 11/4 1915 7.
BROR ELOF, * 16/8 1916 18E3.
KLARA MARIA, * 10/7 1918. † 22/3 1919.
—92L1—
(X7) LARS ENGELBREKTSSON NORD, * 26/7 1802. Kolare i Lumnäs. † 11/1 1877.
—56Ä1—
(S52) PER JONSSON NORDQVlST, * 6/2 1845 i N. Råda, Värml. Infl. fr. Ljusdal 1902. Kolare i Forsån, Forsa. Emigr. t. Amerika 1912.
(S15) BRITA MARIA SÖDERSTRÖM, * 19/5 1850 i Ekshärad, Värml.
PER EMANUEL, * 15/1 1878. Emigr. t. N. Amerika 1912.
KARL VILHELM, * 21/9 1881. Fl. t. Bräcke 1904.
ARON SIGFRID, * 11/3 1890. Emigr. t. Amerika 1906.
EFRAIM GOTTFRID, * 15/12 1891. Emigr. t. Amerika 1906.
ALMA ALBERTINA ELISABET, * 8/11 1895. Emigr. t. Amerika 1912.
O.
—42L4—
1 OLOF OLSSON, * 5/11 1872, s. t. kolare Olof Larsson i Långsbo. G. 4/12 1904. Kolare i Långsbo. † 4/12 1954.
(X31)9F2 MARIA MARGRETA SJÖBERG, * 12/3 1876, d. t. skomak. Erik Sjöberg i Öränge, Njutånger. † 4/6 1946.
PER BERNHARD, * 15/1 1899 7.
ANNA, * 30/11 1902 6.
Tv. ERIK OLOF, * 21/9 1905. † 15/12 1926.
Tv. BRITA ELIN, * 21/9 1905 10.
NILS JOHAN, * 17/6 1910 8.
EMMA KRISTINA, * 28/5 1913 9.
BENGT EINAR, * 16/12 1917 27S15.
P.
—30E1—
(X20)6P13 LARS PERSSON, * 1/6 1824, s. t. husman Per Larsson i Åsak, Hög. G. 2 ggr. Kolare i Rödmyra. † 27/1 1887.
18K1 KRISTINA CHARLOTTA LARSDOTTER, * 24/7 1823, d. t. husman Lars Bäckman i Kälkebo. G. 1/6 1845 i Hög. † 9/4 1852.
18K1 MARGTA LARSDOTTER, * 20/3 1830, d. t. husman Lars Bäckman i Kälkebo. G. 1853. † 30/6 1897.
PER, * 25/4 1846. Kolare. † 31/12 1892.
MARGTA, * 26/3 1848. Fl. t. Enånger 1872 7.
LARS, * 31/12 1850 32E1.
KRISTINA CHARLOTTA, * 10/11 1854 2.
JONAS, * 20/11 1856 5M15.
ERIK, * 18/11 1859. Emigr. t. Amerika 1893.
ANDERS, * 4/2 1863. † 31/7 1865.
BRITA, * 24/4 1866. † 21/4 1879.
ULRIKA, * 8/5 1871 29H15.
PER JOHAN, * 1/1 1851. Styvson.
—17F1—
MATS PERSSON, * (1690), s. t. Per Ersson o h. hu. Elin Persdotter i Forsa. G. 26/12 1712. Kolare i Fuskås.
(X7)1E1 ANNA ERIKSDOTTER, * (1686), d. t. bonden Erik Eriksson i Änga 1 Enånger.
PER,* 11/10 1713 (X31)17J4.
Tv. HELENA, * 20/8 1714 (X7)1E3.
Tv. MARGRETA, * 20/8 1714.
KARL, * 9/3 1717.
ANNA, * 26/3 1719.
ERIK, * 11/4 1721.
ELISABET,* 19/3 1725 (X31)12R3.
KARL, * 7/9 1729. Fl. t. Iggesund. † 1796 (X31)17J5.
S.
—30E2—
(X31)5S8 JONAS LARSSON SUNDIN, * 13/7 1858 i Njutånger, s. t. bonden Lars Persson i Sundsäter 2, Njutånger. G. 14/12 1885. Kolare i Klockarsveden, Forsa. † 25/11 1913.
1 KRISTINA CHARLOTTA LARSDOTTER, * 10/11 1854, d. t. kolare Lars Persson i Rödmyra. † 11/10 1925.
MARGRETA CECILIA, * 16/11 1885. † 9/3 1894.
KRISTINA, * 10/12 1886. Fl. t. Bjuråker 1909 (X6)54P12
LARS ERIK, * 19/1 1888. Fl. t. Hudiksvall 1902.
Tv. PER JOHAN, * 25/2 1890 5 o. 6.
Tv. ANNA MARIA, * 25/2 1890 3.
JONAS VILHELM, * 18/9 1891 30L12.
JAKOB EDVARD, * 9/5 1893. Komminister i Degerfors. † 1970 i Umeå.
KARL HERMAN, * 19/12 1896. † 21/5 1966.
—84G1—
(X31)17E1 JOHAN SÖDERBERG SJÖDIN, * 22/1 1838, s. t. husman Johan Olof Söderberg i Nilsbacka, Nianfors. G. 30/10 1864. Kolare i Näcksjö. Fl. t. Sunnanbäck, Forsa 1879.
(X7)10K5 BRITA LARSDOTTER BÄCKSTRÖM, * 16/8 1833, d. t. Lars Bäckström i Bäckmora, Enånger.
ANNA, * 21/11 1866.
LARS JOHAN, * 10/5 1870.
—2Ö12—
(X7)9L1 PER LARSSON SVERIN, * 12/6 1862, s. t. kolaren Lars Larsson i Boda, Enånger. G. 25/8 1885. Infl. 1887. Kolare o. bonde i Ölsund 2. † 14/7 1938.
(X7)19B11 CHARLOTTA STRÅKLUND, * 14/10 1865, d. t. bonden Lars Jonsson Stråklund i Ö. Bölan s5, Enånger. † 24/10 1939.
ANNA CHARLOTTA, 13/8 1885. † 12/12 1889.
PER EDVARD, * 18/3 1887 15.
KLARA INGEBORG, * 5/1 1889 14.
ANNA CHARLOTTA, * 16/8 1890 1M10.
LARS ERIK, * 21/12 1891 13.
JOHANNA MARGRETA, * 25/2 1893. Emigr. t. N. Amerika 1911.
JONAS ALFRED, * 15/3 1895. Emigr. t. Kanada.
HILDA KRISTINA, * 14/2 1896. † 1/3 1897.
JOHAN, * 2/9 1897. Emigt. t. N. Amerika 1916.
GUSTAF, * 19/9 1898 14K12.
HILDA KRISTINA, * 1/12 1900. † 6/6 1901.
HILDA KRISTINA, * 14/3 1903 15K12.
HULDA KATRINA, * 4/6 1904. † 13/11 1904.
HULDA, * 14/4 1909. † 28/6 1909.
T.
—15F3—
1 SVEN THOMSSON, * 9/6 1755, s. t. kolare Thomas Ersson i Fuskås. G. 28/12 1777. Kolare. Skogvaktare i Fuskås. † 1835.
(X7) MARGTA LARSDOTTER, * 22/8 1746 i Enånger. † 10/4 1821.
LARS, * 16/1 1780 4.
HELENA, * 4/7 1782. † 3/6 1783.
ERIK, * 12/5 1786.
MARGTA, * 14/10 1788. † 7/3 1792.
SVEN, * 1/8 1793. † 28/7 1793.
U.
—34R1—
(S90) OLOF ULIN, * 16/9 1848 i Övre Ullerud, Värml. G. 11/2 1881. Byggmästare i Grängsjö, Enånger. Kolare i Rödmyra. Infl. 1889. † 29/4 1910.
(X7)9L1 INGRID LARSDOTTER, * 8/4 1860, d. t. kolare Lars Larsson i Grängsjö, Enånger. † 16/11 1931.
JOHANNA KAROLINA, * 16/3 1884 37C4.
INGEBORG, * 10/10 1885 33R3.
ELIN, * 18/3 1888 7N9.
LARS OLOF, * 28/11 1889 2.
ANNA KRISTINA, * 21/10 1892 4.
PER JOHAN, * 29/1 1898 3.
V.
—41L1—
(X7)IV13 ERIK NILSSON WEDMARK, * 28/9 1803, s. t. kolare Nils Ersson Wedmark i Ö. Myra, Enånger. G. 1833. Infl. 1855. Kolare i Långsbo. † 13/6 1881.
(X45) KERSTIN PERSDOTTER, * 27/8 1805, d. t. bonden Per Andersson i Daglysa, Trönö. † 26/12 1872.
PER, * 24/12 1833.
NILS ERIK, * 10/1 1836 2.
LARS, * 25/4 1838 -(X3)5V13 † 11/4 1903.
MARGRETA, * 25/4 1841.
KRISTINA, * 8/4 1843.
BRITA, * 19/3 1846. † 6/6 1846.
JONAS, * 7/2 1848. † 2/3 1851.
—41L2—
1 NILS ERIK WEDMARK, * 10/1 1836, s. t. kolare Erik Nilsson Wedmark i Långsbo. G. 28/9 1860. Kolare i Långsbo. † 20/4 1866.
35T14 BRITA LARSDOTTER, * 3/1 1836, d. t. husman Lars Larsson i Tronbo. Omg. 42L1.
KRISTINA, * 4/2 1862 42L2.
LARS ERIK, * 23/1 1864. † 9/9 1893.
Ö.
—69E1—
(X31) PER ÖSTBERG, * 18/4 1824 i Njutånger. G. 1849. Kolare o. Husman i Tronbo, Forsa. † 10/1 1901 i Näset.
(Y33) KATARINA HELENA NYSTRÖM, * 26/5 1824 i Njurunda. † 19/2 1870.
NILS JOHAN, * 24/6 1849.
LARS PETTER, * 1/3 1852 4Ö3.
KARL ERIK, * 15/1 1855 22N10.
OLOF, * 8/1 1858. † 8/3 1858.
KARIN KRISTINA, * 16/1 1859 82A11.
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra.
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö