Åsbergsstolen

Dellenportalen har samlat ihop fakta från intervjuer, och i olika arkiv om Åsbergsstolen.  

Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.

Utställning av gamla stolar vid Hembygdsföreningen i Färila

En stol håller Er livstid ut – lovar mäster Andersson.

Det här var rubriken i en tidningsartikel från den 23 juli 1966. Stolsnickaren Per Andersson från Västansjö i Bjuråker berättar att Åsbergsstolen tillverkats i tre generationer från 1831.

Den som under hela sitt liv 1849 – 1920 personifierade och tillverkade stolen var stolmakaren och spelmannen Anders Åsberg i dagligt tal kallad ”Åsbergan”.

Bakgrund

När Anders Åsberg föds har stolen redan tillverkats i 18 år av både hans far Anders Mattsson- Åsberg 1804 -1867 och dennes far Mats Andersson 1782 – 1850.

Kring sekelskiftet 1800 upplever svenska sittmöbler sin största revolution. Den sengustavianska stoltypen med fyrkantiga ben, spjälrygg och en förenklad form av fotkryss börjar tillverkas av Stockholms två skickligaste stolmakare. Materialet är al och färgen ljusgrå.
Den ene var Johan Erik Höglander vars stol hade löstagbar stoppad sits och nio ryggspjälor. På framsargen och ryggbrickan satt svarvade knappar i hörnen.
Den andre stolmakaren Efrahim Sthål hade även han en stol med stoppad sits men med tio ryggpinnar. Dessutom var stolarnas knappar olika skurna liksom ytterligare några detaljer.
Det var från dessa omtyckta matsalsstolar Mats Andersson 1831 lät tillverka en modell som passade både till bondens kök och till Herrgårdens matsal.
Stolen blev lika välkomnad i Bjuråker som i huvudstaden. Den var lätt att handskas med, tilltalande i både färg och form och stabil och skön att sitt på.

Sonen Anders Mattsson blir 1831 soldat och tilldelats namnet Åsberg (efter hemmet på Dragåsen i Skärås) och flyttar ner till knekttorpet vid Rönningen i Skärås. Efter att ha varit kommenderad till Los 1833 och Vaxholm 1842 och Stockholm 1848, får han 1850 (samma år som fadern avlider) avsked p.g.a. brockskada.
Två år senare, 1852 beställer en granne Anders Larsson 2 st stolar för 1 rdr 24 sk en dragsäng för 10 rdr och en skänk för 7 rdr. 1864 anlitas Åsberg igen då han tillverkar en byrå för 8 rdr och en dragkista för 7 rdr.
Detta, och andra uppgifter om bl.a. köp av bräder och plank, har köparen Anders Larsson noggrant antecknat i sin dagbok. Det myntslag som används vid den här tiden är riksdaler och skilling. Som jämförelse kan nämnas att den f.d. soldaten Åsberg utför ett dagsverke åt Anders Larsson, genom att snickra fönsterbågar som han blir krediterad för med 36 skilling.

När Anders Åsberg eller ”Åsbergan”, är 18 år avlider hans far. Trots sitt handikapp med kutrygg har han troligtvis redan tillverkat stolar och annat under kanske 8-10 år och vet det mesta hur rätt virke skall anskaffas, hur träden skall fällas, kapas och klyvas och hur stolens alla profiler skall sågas ut, hyvlas till och tappas in och hur de sedan skall fogas samman till en äkta Åsbergsstol.

Liksom fadern fick även ”Åsbergan” hålla till hemma i det lilla köket. Men ryktet om stolen och ”Åsbergans” skicklighet att tillverka och laga möbler kom att sprida sig.
Vid den här tiden var det rätt vanligt att skomakare, skräddare, målare och snickare beställdes till hemmen där de stannade den tid som behövdes för att reparera gammalt eller göra nytt, allt efter behov. Med mallar till stolens alla delar, specialtillverkade hyvlar till alla profiler, ritsmått, stämjärn, såg och yxa gick ha till hemmen runt om i byarna.

Det karakteristiska med Åsbergsstolen är att den har sju pinnar. I ett tidigt skede (14/4 1857 och 1866 finns inristat i två stolar) har Åsbergsstolen tillverkas med olika utsirade skåror och en enda bred bräda till sits. Om stolarnas olikheter är ett bevis på att han försöker hitta en egen modell, eller om det är köparen som bestämt hur stolarna skall se ut, det får vi aldrig veta.
”Åsbergan” är för evigt förknippat den sjupinnade stolen även om han tillverkat både bord, soffor och andra möbler så är det ändå stolen som ärads hans namn. Den snart 200 åriga proveniens är smått unik i möbelsammanhang. Det är beklagligt att han inte finnas bättre representerad på museer och i möbellitteratur och liknande.

Fästmansgåva
I Brättingberg blir ”Åsbergan” förälskad i hemmansägaren Hans Strålins vackra dotter Kjerstin. 1876 friar han genom att förära Kjerstin Hansdotter en brudkista. Om det var kistan som gjorde att hon sa ja, får vi aldrig veta, i vart fall gifter de sig den 20 nov. 1883.
Kistan har funnits bevarad i släkten men är nu borta sedan huset brunnit ned.

Anders Jonsson från Norrhavra i Bjuråker berättar i en tidningsartikel att ”Åsbergan” var i hans hem 1911 och att han under sex dagar tillverkat lika många stolar. En krona och femtio öre om dagen plus mat var ersättningen. I den här gården liksom vid ”Kals” i Fagerfall, och vid andra hemman där han varit inkvarterad, har beställaren hållit med eget virket.
Kanske hade han även fiolen med sig. Som spelman blev han känd som ”Åsbergs Ante”, eller enbart  Åsbergan.  Han deltog vid den första spelmansstämman i Delsbo 1908 liksom vid stämmorna 1910 och 1913. Under en lång följd av år var han en av de spelmän som svarade för dansmusiken vid midsommardansen på bruket i Hedvigsfors.
Han var även flitigt anlitad som spelman vid bröllop.

Den 19 oktober 1920 avlider Anders Åsberg några veckor före sin 71 årsdag.

De fyra barnen är utflugna och kvar i det gamla knekttorpet är hustrun Kerstin nu 63 år. I Skärås fanns en nära vän till ”Åsbergan” vid namn Jonas Sjöö eller Sjö-jonke som man sa. Han var ogift och när hans mor avled 1926 behövde han en hushållerska vilket passade bra för Åsbergans dotter Anna som flyttar in med sina barn. Åsbergstorpet hade nu blivit i ganska dåligt skick, så även modern Kjerstin Åsberg flyttar över till Sjö-Jonke Därefter blev torpet rivet.
Torpets ytterdörr sitter idag som innerdörr på logen hos Sjö-Jonkes.
Kjerstin Åsberg avled hos Sjöses 1942 i en ålder av 85 år.

Det är många genom åren som har tillverkat Åsbergsstolar bl.a. Verner Sjöberg i Norrbo.

1962 håller Michels Per eller Per Andersson i Västansjö på att ta isär en Åsbergsstol som han tänker rita av för att kunna börja tillverka den. Han vill ha något att göra nu när han blivit pensionär. I taxi kommer ”Tomtas Olle” – Olle Jonsson. När han ser detta berättar han för Per att original mallarna efter ”Åsbergan” finns hos Sjöses i Skärås. Detta berättar den person som körde taxin, Sigvard Jonsson.

Senare åker Per Andersson tillsammans med Albin Allse`n till Sjöses där han får köpa alla mallar och verktyg efter ”Åsbergan”.

Den ännu inte helt besvarade frågan är, hur Per Andersson så bestämt kunde ange att stolen har tillverkats från 1831 som han berättade om vid utställningen i Färila 1966. Per Andersson var en person som höll sig till sanningen och tveklöst hade bevis för vad han påstod. Min efterforskning styrker att han har rätt och troligtvis fanns årtalet inristat i någon av stolens ursprungliga mallar. Dessutom fick Per troligtvis hela historien berättad för sig av Sjö-Jonke.

Men vad hände egentligen 1831 som gjorde att man började med stoltillverkning? Jo, det året blev Åsbergans far inskriven som soldat i Delsbo komp. och det måste vara han som på ett eller annat sätt, kopierade av eller fick med sig en stol hem till Skärås.

Tyvärr har de flesta mallar försvunnit men ritsmått, hyvlar och en gammal blyinfattad klubba av älghorn liksom ett bryne av kåda har bevarats och nu skänkts till Bjuråkers Hembygdsförening av Elsa och Hilding Persson. Hilding är son till Per Andersson.

Omkring 1970 börjar Per Anderssons hälsa försämras. Närmaste grannen sågverksägaren i Västansjö Erik Larsson eller ”Ersk-Larsa” gör en egen uppsättning mallar och hjälper Per med tillverkning när så behövs.

Efter många hårda prövningar avlider Per Andersson i sept. 1976.
Ersk-Larsa hade nu tagit över all tillverkning av Åsbergsstolen.
Erske med hustru Astrid flyttar verksamheten till affärshuset i Strömbacka. Bostaden är på övervåningen och verksamheten nertill.

1977 börjar Eva Löfgren som lärling hos Ersk-Larsa. De hade träffats tidigare för Eva och hennes mor hade köpt stolar av Ersk-Larsa när han visade sin stoltillverkning på Forngården i Bjuråker. Dessutom hade hennes mor träffat Ersk-Larsa under Evas verkstadssnickarutbildning i Kramfors, och då hade Ersk-Larsa hälsat till Eva att ”ho kan kömma te mäg sen o snickra stolar”.

1978 blir Eva erbjuden att köpa rörelsen, vilket hon också gör. Ersk-Larsa är mån om att det skall gå bra för Eva så han stannar en tid som anställd till det han ser att allt fungerar som det skall.
Resorna mellan Långmor och Strömbacka varje dag är långa och tröttande. 1980 Upphör verksamheten i Strömbacka. Nu väntar Eva barn, och samtidigt börjar hon planera för en egen lokal hemma i Långmor.

1981 har hennes planer blivit verklighet och en riktig industrilokal står uppbyggd hemma på gården i Långmor.

Numer är det inte bara Bjuråkersbor som uppskattar den stilrena Åsbergsstolen. Boende i Stockholm som besöker varuhuset NK eller hemslöjdsbutiken på Sveavägen förälskar sig också i den charmiga Åsbergsstolen.
Även till Amerika har Eva Löfgren levererat äkta tränarade Åsbergsstolar.
Den som vill veta mer bör göra ett besök hos ”Åsbergsstolen” i Långmor i Bjuråker.

Sammanställt av Åke Nätterö

Tillbaka till toppen

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62