Att kronan under 1500-talet organiserade hälsingesmederna och sammanförde dem till en vapensmedja som kallades Helsinglands faktori berodde naturligtvis på att smederna uppfattades som speciellt kunniga. Det var även Olaus Magnus uppfattning när han 1555 påstod att hälsingesmederna var så ”skickliga och samvetsgranna konstnärer … att de knappast hafva sina liknar i Norden”.
Den som ägde jord hade rätt att få jaga och fiska. Vissa former av jakt, som till exempel rådjursjakt, fick endast adeln utföra. Bönderna å andra sidan var tvungna att sköta jakten av rovdjur, annars kunde de få böter. Jägarnas främsta vapen var båge och spjut, och till sin hjälp hade jägaren hundar som drev eller hämtade bytet.
Fällor användes också vid jakten och de var ofta sinnrikt konstruerade. För att inte riskera att människor eller husdjur hamnade i fällorna gillrades de på hösten, då det inte längre fanns boskap som betade i skogen.
Källa: Historiska museet.
Hälsingland – Wikipedia
Sveriges befolkning. 1570 – 2020
Mynt under medeltiden och Vasatiden.
Prisomräknare från medeltiden till nutid.
Fornminnen i Sundede – en Facebookgrupp med ett stort historiskt kunnande
Spadformiga ämnesjärn har hittats i Torsåker och i Valla söder om Sundsvall.
Ett 40-tal spadformiga ämnesjärn har även hittats vid Inaberg i Söderala
Lyssna på P4 – radion om den unika bössmedjan i Fågelsjö.
Medeltida vapen – Wikipedia
Medeltiden – Wikipedia
1500-talet – Wikipedia
Vasatiden – Wikipedia
1600-talet – Wikipedia
Skogbonaden från 1200-talet – Wikipedia
Hälsingemålningar – Wikipedia.
Läs om Norrala kungsgård på Wikipedia. Låg här Helsinglands faktori?
Se Historiska museum – Armborst.
Se historiska föremål på Livrustkammaren på Slottet
Läs om Delsbo socken 1500-talet.
Sven Elofsson från Delsbo var Gustaf Vasas sekreterare
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. Nu kan du söka vad du vill i sökrutan upp till höger eller ner till vänster, beroende på vilken dator du har.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
Järnhanteringen i Hälsingland har mycket gamla anor.
Det är inte förrän på 1500-talet som vapensmederna började redovisas i kronans räkenskaper.
Inköp av hälsingskt myrjärn, ”kloffurjärn” och stångjärn, tyder på att den förhistoriska och medeltida järnproduktion fortsatte åtminstone senare delen av 1500-talet.
Första gången som obearbetat järn förekommer i räkenskaperna är år 1564.
Under rubriken ”Stånge järn och Stååll” redovisades då nio skeppund stångjärn (= 1 224 kg) och 0,5 skeppund stål (= 68 kg). Detta hälsingeproducerade järn användes för att tillverka 40 hillebarder, 103 svamprör samt åtta stålbågar och sju stålbågsvippor. För att tillverka ett svamprör behövdes ca åtta kilo stångjärn och 0,34 kg stål. Till en hillebard användes ca sex kg stångjärn och 0,68 kg stål. Senare minskade vikterna till sex kg och fyra kilo och år 1574 finns en uppgift att hillebarderna endast vägde 3,4 kg. Stålbågarna och – vipporna (spännare) smiddes av ca fem kg ”järn” och knappt två kg stål.
De tidigaste uppgifterna om att hälsingesmederna har arbetat för kronans räkning är från år 1562, då ca 245 mark betalades ut till ”nogre Smeddr som arbetade ått Konung Mattz”. Då smiddes föremål som närmast för tankarna till hästutsmyckning, nämligen 1 000 ”Munstycken” á 1,5 öre, 992 ”Rulle Ringar” á 4 penningar, 850 ”Buck Jordz Ringar” á 4 penningar, 700 ”Hals Silia ringar” á 3 penningar och 162 ”Silia Ringar” á 0,5 öre. (ringbrynjor gjordes av ringar)
Under 1570-talet organiserades vapensmederna i en slags vapensmedja som kallades Hälsinglands faktori. Därmed började kronan lämna ut järn och stål till smederna. Om det berodde på att man hade bestämda krav på kvaliteten eller om det rådde järnbrist i Hälsingland är ovisst. Det som talar för att bearbetat järn var en bristvara är att år 1571 tog man tillvara på ca 103 kg gamla stålbågar till armborst som smiddes om till rör och hillebarder. Det hände också att man skaffade järn på annat sätt, vilket skedde år 1565 då man lånade ca 500 kg rörplåtar av kopparsmederna!
Bild ur boken Gustav Vasa och hans folk, visar ett luntsnapplås gevär från 1550-talet
Det mesta järn som redovisas i krono räkenskaperna gick åt till vapen. Under åren 1564 till 1579 tillverkades i genomsnitt 175 hillebarder och 200 snapprör per år. I periodens början tillverkades enbart svamprör, men också dessa uppgick till ca 200 om året. Dessutom gjordes en del annat såsom sadelrörspipor, järn- och stålkvarnar (för krut?) samt stålbågar och stålbågsvippor, men det var obetydliga mängder. Den årliga järnförbrukningen under åren 1567-74 låg på omkring 20 skeppund (=2 720 kg).
Om vapensmederna även tillverkade redskap, verktyg och andra bruksföremål framgår inte, men det är troligt att sådana arbeten utfördes. Tydligen fanns det också ”vanliga” smeder. Åren 1582 och 1584 levererade bönderna 2 110 respektive 2 250 spetshakar, alltså vapen som inte hade tillverkats av kronans smeder.
Mängder av järnframställningsplatser från järnåldern och medeltiden har registrerats utefter Ljusnans och Voxnans dalgångar samt kring sjön Marmen. Ytterligare oregistrerade platser har påträffats i Hudiksvalls och Nordanstigs kommuner. Antalet järnframställningsplatser är så många att man kan förbise att produktionen har haft stor ekonomisk betydelse.
I Hälsingland har man på flera håll påträffat s k spadformiga ämnesjärn från järnåldern. Dessa ”skorekor”, som de också kallas antyder ett synnerligen stort yrkeskunnande. Exakt hur järnen har använts är ovisst men fynden antyder att hälsingarna bedrev ett omfattande handel med sådana järnvaror.
Hälsingarna tillverkade inte bara järn; de var också skickliga smeder. De så kallade spadformiga ämnesjärnen, som härrör från järnåldern och som kräver ett extremt specialkunnande, är ett bevis för yrkesskickligheten. Att kronan under 1500-talet organiserade hälsingesmederna och sammanförde dem till en vapensmedja som kallades Helsinglands faktori berodde naturligtvis på att smederna uppfattades som speciellt kunniga. Det var även Olaus Magnus uppfattning när han 1555 påstod att hälsingesmederna var så ”skickliga och samvetsgranna konstnärer … att de knappast hafva sina liknar i Norden”.
Kronan beställde vapen som skulle uppfylla bestämda kvalitetskrav. Råmaterialet till vapenfabrikationen uppköpte kronan från början i Hälsingland och Härjedalen och av det järnet fick Hälsingarna smida ut de vapen som kronan beställde. På 1570-talet började kronan lämna ut eget järn till smederna och kanske är det först då som den förhistoriska järnframställningen i Hälsingland upphör.
1500-talets hälsingesmeder var vida berömda för sin konstfärdighet. Ända sedan järnåldern har de också framställt råjärnet i så stora mängder att det tydligen har sålts utanför landskapet. Kronan nyttjade hälsingesmederna främst för vapentillverkning, bl a hillebarder.
1500-talets längder talar om Modica där det finns fem bönder. I Moviken finns namn som Kunghagen, Kunghagsbäcken och Kungskällan. Hur dessa namn har uppstått är oklart, men kanske är det namn som minner om att Gustav Vasa var här med sina soldater i samband med hans besök i Delsbo den 10–14 mars 1528.
I Moviken fanns troligen redan då ett antal duktiga vapensmeder. D
å Gustav Vasa med sin stora hop soldater, var i stort behov av vapen är det möjligt att han även besökte Moviken. Men det är bara en spekulation. 1541 fanns det 5 kopparsmeder i Delsbo och 6 i Bjuråker.
Enligt Gustaf Wasas skattelängd av år 1542 finns för Norrbo Tingslag fyra sköllar som är lika med uppbördsdistrikt, varav den fjärde är Modika (Moviken) sköllen som upptar elva skattedragare.
1400-talets soldater i Hälsingland var utrustade med spjut och hillebarder. Det berättas att överstelöjtnant Lorentz Ridderhof i Norrbo, (död 1750) en gång sett en hillebard hängande på en vägg med årtalet 1434 och initialerna E U S ingraverat. På Ridderhovs fråga om vem som haft den, upplyste husbondfolket att hillebarden en gång tillhört den som lett upproret vid Norrbo skans, Eric Olufsson även kallad ”Stor–Erik”, skriver Bernt Stolt, i boken ”Dellenbygdens Rike”.
Bjuråker
Riksantikvarieämbetets karta visar Burtjärnen vid Lia Bjuråker där det finns rester efter en blästerugn och slaggvarp.
En omkring 500 år gammal Hillebard som kan vara tillverkad i Moviken. Hillebarden som är illa medfaren finns i Ramsjö i Bjuråker.
Moviken
Moviken. Oluf Träsk karta från 1641
I Hälsinglands museums skrift, ”1500-talets köpmän och hantverkare i Hälsingland”, visar Jan Lundell att de flesta hillebardsmederna år 1592 fanns i Norrbo. Tre fanns på Järnblästen och åtta i Moviken som då hörde till Norrbo. Vapensmeder som togs i anspråk för kronans räkning, erhöll 1593 en viss årlig lön.
De fick därefter av konung Gustaf II Adolf den 28 Juni 1613 skattefrihet på sina hemman, i avräkning på den 1593 av Carl IX tillagda lön. Den stora spridning av vapensmeder, 28 rörsmeder (gevärspipor) och 13 hillebardsmeder och andra vapensmeder i Hälsingland, blev för svåra att kontrollera för kronan.
För att få en bättra uppsikt över deras arbeten fann konungen det nödigt att ålägga de som hade skattefrihet på sina hemman, att antingen överge dessa och flytta till Stockholm eller återgå till sina hantverk som bönder. Som motdrag begärde smederna att få anlägga en stad vid Suderhambnen, vilket beviljades av Gustaf II Adolf som utfärdade privilegier den 7 september 1620.
Så uppkom Söderhamn och dess gevärsfaktori, skriver E. G. Wengelin i boken ”Gamla Minnen från Delsbo och Bjuråker”, och P. H. Widmark i boken, ”Beskrivning över Provinsen Hälsingland”.
Enligt Gustaf Wasas skattelängd av år 1542 finns för Norrbo Tingslag fyra sköllar som är lika med uppbördsdistrikt, varav den fjärde är Modika (Moviken) sköllen som upptar elva skattebetalare.
1400-talets soldater i Hälsingland var utrustade med spjut och hillebarder. Det berättas att överstelöjtnant Lorentz Ridderhof i Norrbo, (död 1750) en gång sett en hillebard hängande på en vägg med årtalet 1434 och initialerna E U S ingraverat. På Ridderhovs fråga om vem som haft den, upplyste husbondfolket att hillebarden en gång tillhört den som lett upproret vid Norrbo skans, Eric Olufsson även kallad ”Stor–Erik”, skriver Bernt Stolt, i boken ”Dellenbygdens Rike”.
Hälsingland har länge varit känt för sina skickliga smeder. Hantverkarna har tidigt specialiserat sig och med tiden har vissa socknar dragit till sig specialister med samma inriktning. Kartan visar vapensmeder år 1592 och kopparslagare år 1560. De flesta rörsmederna, som gjorde eldvapen, bodde år 1592 i Järvsö och Ljusdal. Vid samma tid fanns de flesta hillebardsmederna i det som då var Norrbo. Kopparsmederna var år 1560 nästan uteslutande verksamma i Delsbo.
Järnblästen
Gränsstenen där socknarna Bergsjö – Norrbo – Forsa – Ilsbo gränsar till varandra
Bild från våren 2017. De tidigare igenvuxna åkrarna har nu blivit avverkade.
Här på Järnblästen fanns tre hillebardsmeder under 1500-talet
Här vid minnessten finns det gott om slagg, liksom ett stycke längre ner på andra sidan landsvägen. Bild från våren 2017
Läs om Blästerugn – Wikipedia
Bläst kommer av ordet blåsa, som i det här fallet syftar på den nödvändiga lufttillförseln (blästern) vid framställning av järn.
Järvsö och Ljusdal
De flesta rörsmederna, som gjorde eldvapen, bodde år 1592 i Järvsö och Ljusdal.
En musköt är ett slätborrat, mynningsladdat handeldvapen som hanteras med båda händerna. Musköten användes i början av 1500-talet till mitten av 1800-talet.
Musköten utvecklades i Spanien på 1500-talet.
Ordet ”musköt” kommer från franskans mousquet som ursprungligen betyder sparvhök då musköten från början användes vid fågeljakt. Ordet är belagt i svenska språket sedan 1604.
Funktion
Vapnets avfyringsanordning var luntlås, hjullås, snapplås, flintlås eller slaglås. Kalibern var knappa tjugo millimeter.
De första musköterna var för tunga, upp till 10 kilo, för eldgivning på fri hand varför man använde en så kallad muskötgaffel (ett gaffelformigt stöd) vilken stacks ned i marken och i vilken pipan vilade.
De tidiga musköterna sköttes vanligen av två personer.
Räckvidden hos en musköt var upp till 200 meter. Träffsäkerheten var dålig i början men senare musköter kunde träffa en människa på ett avstånd av knappa 100 meter.
Källa: Wikipedia
Riksantikvarieämbetets karta visar att man framställt järn på båda sidor om Norssundet i Nor, Järvsö
Riksantikvarieämbetets karta visar en järnframställningsplats vid Brännkölen inom Ljusdals kommun
Så här är platsen beskriven:
L1948:6446 (Ljusdal 820)
Händelser som registrerades i FMIS (tom 2018-11-09). Nya ”händelser” (from 2018-12-03) registreras i KMR som aktiviteter (åtgärd eller uppdrag).
Händelser
Järnframställningsplats, 18×15 m st (NV-SÖ), bestående av 1 osäker ugnsgrop, 1 slaggvarp och 1 kolningsgrop. Svaggvarp, ca 9×6 m (NV-SÖ) och intill 0,6 m h, med såväl porig som tät slagg, röd-rödbruna samt svarta slaggstycken, 0,02-0,15 m st, en del med ved- eller kolavtryck, en del stearinslagg. I varpets V kant är: Eventuell ugnsgrop, 0,6 m diam och 0,4 m dj, med stenar på
gropens kanter. Strax intill varpet åt SÖ är: Kolningsgrop, kan ha varit 4-5 m st, rundat rektangulär, med en 2 m br och 0,4-0,5 m h vall i gropens S och V kant. På gropens S vall är en grov gammal tallstubbe som bär spår av skogsbrand. (Raä dnr: 3.4.2-3849-2016)
Vapensmedernas arbetslöner
| Vara | År | Lön per styck | Antal |
| Hillebard | 1566 | 0,75 sp | 74 |
| 1567 | 0,75 sp | 76 | |
| 1568 | 2 mk | 111 | |
| 1570 | 3 mk | 123 | |
| 1572 | 3 mk + 1 tna á 6 mk | 173 | |
| 1577 | 0,75 sp | 184 | |
| Svamprör | 1566 | 1,5 sp | 217 |
| 1567 | 1,75 sp | 156 | |
| Snapprör | 1567 | 2,75 sp | 186 |
| 1568 | 7 mk | 160 | |
| 1570 | 8 mk + 1 sp á 3 mk | 207 | |
| Stålkvarn | 1567 | 4 mk | 6 |
Smideslöner
År 1577 utfärdades ett kontrakt med några vapensmeder där var och en skulle tillverka mellan 18 och tre rör. I genomsnitt kontrakterades de för tio rör, vilket betyder att de flesta hade en årsinkomst av detta arbete på minst 80 mark. De som hann med 18 rör kunde alltså tjäna 144 mark.
År 1599 fick en hillebardsmed i Hög 18 mark för att han av 68 kg smidde 350 drevlingar och ”half fiortonde hundrat” annan spik.
Källa:
Det mesta är hämtat ur Jan Lundells skrifter om, Köpmän och Hantverkare i 1500-talets Hälsingland och Hälsingevaror under 1500-talet, Hälsinglands museum 1997.
Jan Lundell skriver:
De uppgifter om köpmän och hantverkare i 1500-talets Hälsingland som här har sammanställts och kommenterats ingår i en större undersökning av hälsingeböndernas ekonomi i slutet av 1500-talet. Tanken är att detta material skall kunna belysa och förklara bakgrunden till Hälsinglands rika folkkonst i anslutning till det pågående samarbetet med Hälsinglands väggmålningar. Den viktigaste källan har varit kronans räkenskaper som förvaras i Kammararkivet i Riksarkivet, Stockholm
Dessa av Jan Lundell framforskade uppgifter har vi med tillstånd från antikvarie Jan Olov Nyström fått rätt att skriva av och digitalisera för att många fler ska få möjlighet att lära mer om Hälsingland under 1500-talet.
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Till toppen – till Hälsingland under 1300- och 1400-talet – Hälsingevaror under vasatiden–
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-60062