Hälsingland hade erkänt skickliga hantverkare på alla områden. Förutom att lönerna var förhållandevis höga har de också haft skattefrihet på sina hemman.
Att de åtnjöt sådana förmåner berodde bl a på att de ständigt skulle stå till kronans tjänst. Detta villkor måste ha tillkommit p g a att de uppfattades som speciellt skickliga.
Läs om Hälsinglands historia.
Skogbonaden från 1200-talet
Hälsingemålningar – Wikipedia.
Läs om Delsbo socken 1500-talet.
Sven Elofsson från Delsbo var Gustaf Vasas sekreterare
Fornminnen i Sundede – en Facebookgrupp med ett stort historiskt kunnande
Sveriges befolkning. 1570 – 2020
Mynt under medeltiden och Vasatiden.
Prisomräknare från medeltiden till nutid.
Medeltiden – Wikipedia
1500-talet – Wikipedia
Vasatiden – Wikipedia
1600-talet – Wikipedia
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. Nu kan du söka vad du vill i sökrutan upp till höger eller ner till vänster, beroende på vilken dator du har.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
1500-talets hantverkare i Hälsingland
Den äldsta förteckningen över hälsingarna är från år 1535. I den längden upptas de skatteskyldiga och de som benämns med sina binamn, sådana som Jon Smed eller Per Skinnare, antyder att skräddarna (26), skinnarna (17) och skomakarna (15) var de vanligaste yrkena. Därefter kom smed (5), Bältare (3) och ”verkmästare” (2), som var en sorts vapensmeder.
De i Hälsingland mycket viktiga yrkena köpman, guldsmed och kopparslagare är endast representerade med ett tillägg per yrke, trots att det på 1540-talet fanns minst 75 landsköpmän och 25 kopparslagare.
De vanligaste yrkena kan tyckas självklara och de var också de vanligaste i städerna; alla behövde ju kläder. Namnet på en hantverkare behöver dock inte betyda att han arbetade ensam; snarare är det så att de flesta hantverkarna skall uppskattas som representanter för en verkstad med flera anställda. Känner man dessutom till att de allra viktigaste importvarorna under slutet av 1500-talet var textilier och de viktigaste exportvarorna var hudar och skinn, kan man misstänka att skrädderi och skinnberedning var viktiga näringar. Dessutom var de textilier som importerades av ”lyxkaraktär”, vilket antyder att skräddarna inte enbart sysslade med vardagskläder.
Böndernas produktion av varor och tjänster hade karaktär av binäring, men ofta tycks de ha utvecklats till en specialisering och därmed ett rent yrkeshantverk.
Ett belysande exempel är den skatt som Johan lll år 1590 pålade vissa yrkesgrupper ”som nogonn Förmögenhett haffue”. De han tänkte på var skinnare, skomakare, timmermän, murmästare, målare samt husmän, bondsöner, mågar och ”Legedrendh som Bruka åker eller Swidielandh”. Ingen betalade dock, vilket fogden och skrivaren kommenterade med att ”ther i landet är inge löse ogifte karar vtan bönderne sielfua göra eftr nötortfen till theras Egett behoff”. Avsaknaden av snickare i tabellen är betecknande för detta; snickra kunde alla. I tabellen upptas inte heller fler än en timmerman och trå murmästare, trots att det vid samma tid fanns minst 40 timmermän och 18 murmästare.
Lanthantverkare år 1576
| Hantverkare | Antal | Socken |
| Skräddare | 8 | Segersta, Alfta, Arbrå, Rogsta, Forsa, Enånger |
| Guldsmeder | 6 | Alfta, Ljusdal, Forsa, Hög |
| Skomakare | 4 | Arbrå, Norrala, Söderala |
| Skinnare | 4 | Njutånger, Söderala |
| Glasmakare | 4 | Ljusdal, Gnarp, Hälsingtuna |
| Gjutare | 2 | Bergsjö |
| Murmästare | 2 | Alfta |
| Timmerman | 1 | Alfta |
| Malare | 1 | Forsa |
| Ospecificerade | 19 | |
| SUMMA | 51 |
—2GII— Uppgifter ur Forsa – släktregister
I ERIK OLUFSSON, * omkr. 1550, trol. s. t. bonden Oluff Eriksson i Hallsta 2. Skomakare o. Bonde i Hallsta 2 1596-1610.
H. BRITA, * omkr. 1560. Trol änka omkr 1615. o. omg. m. bonden Erik Andersson, vilken nämns som bonde i Hallsta 2, år 1618.
ERIK, * omkr. 1585 III.
—7GIII—Uppgifter ur Forsa – släktregister
II OLUFF OLUFFSSON, * 1545, trol. s. t. bonden Oluff Jacobsson i Hjortsta 5. Skomakare o. Bonde i Hjortsta 5 år 1575.
Lyxhantverkare
Av tabellen kan man urskilja några yrken som helt klart framställde lyxvaror. Det är skräddarna, guldsmederna, glasmakarna och målaren. Alla andra tillhör ”nyttiga” yrken.
Om skinnarna sysslade med finare garvningsarbeten är ovisst, men åtminstone ett exempel antyder att sådant förekom.
År 1581 fick Lasse Ersson Schinnare i Mödänge, Bollnäs, skattefrihet på sitt hemman med villkor att han alltid skulle stå till kungens och kronans tjänst. Dessutom fick han Johan lll:s tillstånd att ”fridt och obehindratt” utöva sitt ämbete såväl i ”Landzändenn och eljest”.
Förvisso kan man tänka sig att skräddarna sydde vardagskläder, men med tanke på alla lyxtyger som importerades på 1500-talet, måste man nog räkna med att de tog hand om en stor del av textilierna och sydde upp kläder, väggbeklädnader(?) och annat.
Sex guldsmeder på landsbygden i slutet av 1500-talet talar för att det fanns ett behov av deras tjänster och produkter. Möjligen kan de också ha sysslat med penningaffärer som en sorts bankmän.
Glasmästare eller Glasmakare
Enligt 1576 års drängregister fanns det fyra glasmästare eller ”glasmakare” i Hälsingland. Det var Matz som var bosatt i Ljusdal, Peder i Gnarp samt Peder och Oluff som bodde i Hälsingtuna. Tydligen fanns det folk i Hälsingland som efterfrågade deras tjänster. Även kronan anlitade ofta glasmästarna, Jöns Nilsson i Smälsk, Hälsingtuna, gjorde fönstren till det nya Hälsingeskeppet som gick av stapeln år 1586. Omkring 1607 arbetade Peder Biörsson från Hudiksvall och David Glasmester på kungsgårdsbygget. I början av 1600-talet verkade målaren(?) *) Gulik Mårtensson i Forsa, där han bl a lär ha målat glasfönster.
—5BIII— Uppgifter ur Forsa-Hög släktregister
MÅRTEN OLOFSSON, * (1550). Bonde i Nyåker 6, Delsbo. Köpte Berglock 1 1598. Borgare i Wall, Hudiksvall. Bonde i Berglock 1596-1610 -. Hade 1596 5 kor.
ERIKSDOTTER, *
GULLICH, * (1585) – 1.
JON, * Borgare i Hudiksvall.
—1—
III GULLICH MÅRTENSSON, * (1585).*) Trol. s. t. bonden Mårten Olofsson i Berglock. Målare o. bonde i Berglock 1 1618-1651. † 11/12 1651.
17B3 MARGTA HANSDOTTER, * (1600). Trol. d. t. bonden Hans Eriksson i Bäck 3.
HANS, * (1625) 2.
ANNA, * (1630) 3.
MARGRETA, * (1632) 4.
CECILIA, * (1640).
—3NIII— Forsa släktregister
II OLOF MICHELSSON, * (1575), trol. s. t. bonden Michel Olofsson i Nansta 3. Målare o. bonde i Nansta 3 1600-1625. 8 ö.l. † omkr. 1625.
INGRID, * (1580). Hemmansbrukare 1631.
SVEN, * (1610) IV.
—2ÖIV— Forsa släktregister
III JONAS PERSSON, * (1570), möjl. s. t. bonden Per Björsson i Ölsund 2. Målare o. bonden i Ölsund 2 1596-1615. Ägde 5 kor år 1596.
OLOF, * (1595 V.
—V—
IV OLOF JONSSON, (1595), möjl. s. t. bonden Jonas Persson i Ölsund 2. Målare o. bonde i Ölsund 2 1618-1631.
JONAS, * (1615) bonde i Ölsund 2 år 1642.
Två målade fönsterrutor från Forsa, troligen målade av Gulik Mårtensson vid mitten av 1600-talet
Målare
Bland alla de konstnärer som har arbetat i 1500-talets Hälsingland är väl Håkon Gulleson från Fläcka i Enånger, som var verksam i början av 1500-talet, och Måns Gadd från Näset i Hälsingtuna, som verkade omkring mitten av århundradet, de mest kända, åtminstone bland konsthistoriker. När hantverkarna i Hälsingland förtecknades år 1576 upptogs endast en målare, Michill Målare i Nansta, Forsa, men av allt att döma saknade han inte konkurrenter.
När man går igenom t ex krono räkenskaperna stöter man ofta på personer med binamnet målare. Vi har t ex år 1570 Nils Målare i Röste (Bollnäs?). År 1586 omnämns Peer Målare som då bodde i Born i Bollnäs. I en längd över gästgivare i Hälsingland 1585 upptas Joen Målare i Bollnäs. År 1582 fick Peter Gudnunsson Målare i Säversta, Bollnäs, skattefrihet på sitt hemman och årliga utskyldiger och pålagor. ”doch mz then beskedh, att hann altid skall wara wederrede när som helst honom, vdi wår och Richsens tiänst behöffa”. Johan lll uppmanade också alla att inte hindra målaren i sin verksamhet.
Sven Larsson Målare i Fiskeby, Hälsingtuna, var kunglig hovleverantör av målade och förgyllda selträn på 1560- och 1570-talen. Kanske var även selmakaren Mårten Larsson i Alfta målare, eftersom kronan köpte målade selar också av honom år 1558.
I Hudiksvalls första borgarlängd år 1592 upptas målare Nils Pedersson och Oluf Siulsson, Nils Målare bodde fortfarande kvar i staden år 1600. Lasse Målare i Ilsbo sålde år 1599 en älghud för tre tunnor korn.
De nämnda exempel, liksom åtskilliga andra, antyder att det har funnits målare i Hälsingland under hela 1500-talet och att målarnas verkstäder har varit spridda över hela landskapet.
Bild från Kringla visar en träskulptur från Ljusdals kyrka av Haaken Gulleson.
Hälsingemålare hos adeln
Vid åtskilliga tillfällen anlitades yrkesmän från Hälsingland för arbeten vid de kungliga slotten. När landskapets målare och murmästare år 1573 fick reda på att de skulle tas ut till arbeten i Stockholm höll de sig undan. Om t ex målarna inte var intresserade av att arbeta i Stockholm bör de ju ha haft tillräcklig sysselsättning och inkomst hemma i landskapet eller på andra håll. Det aktuella brevet antyder att några av de hälsingska målarna och murmästarna hade sökt sig till ”Adelns gårdar, och somme til andre orter”. Johan lll beordrade därför fogden att söka reda på hantverkarna bland ”wåre gode men att Adeln, prester eller andre” för att skicka dem till Stockholm. Om han lyckades och hur många som berördes har jag inte funnit några uppgifter om.
Klart är dock att på 1500-talet var de hälsingska målarna eftertraktade av kronan och tilltänkta som hantverkare på slottet i Stockholm. Det är ytterst anmärkningsvärt – och kan inte nog betonas – att målare från Hälsingland arbetade på gårdar som tillhörde adel, präster och ”andre”. Bönder var de själva! Det brukar påstås att ”böndernas” konst, folkkonsten, är spillror från de högre ståndens kulturyttringar. På 1500-talet var det åtminstone i Hälsingland inte enbart fråga om gesunkenes Kulturgut. Det uttrycket passar bättre på de som tror att ”folkkonsten” inte härrör från bönders arbete och liv!
Njutångers kyrka målades under 1520-talet. Det är inte känt vem målaren var, men man har föreslagit Måns Gadd från gården Näset i Hälsingtuna. Gadd lär även ha målat ytterligare ett antal hälsingekyrkor. Målaren Sven Larsson, som var kunglig hovleverantör av förgyllda och målade selar, bodde i grannbyn Fiskeby.
Mångsyssleri
I del äldsta Hudiksvall fanns två personer med namnet Peder Biörson, den ene var guldsmed och den andre var glasmästare. Någon av dem lät år 1592 skeppa till Lübeck 375 bockskinn, 160 kalvskinn, fyra rävskinn, fyra mårdskinn, två utterskinn, två älghudar och ett skinn av bäver samt 144 kg kopparplåt. Kanske hade han fått varorna som betalning för utförda arbeten och ville omsätta dom i kontanter, men när han på hemresan lät importera 18 tunnor salt och 85 kg hampa samt en mängd klädeskvaliteter, såsom 53 meter engelsk, 53 meter puick, 26 meter lybiskt grått, 238 meter bemisk, 40 meter halvsajenn, 26 meter marche och 24 meter lärft, kan man misstänka att han hade för avsikt att sälja det vidare.
En annan borgare var t ex ”fiskaren” Jon Andersson som år 1592 lastade hudiksvallsborgaren Peder Könicksons skepp med 224 kg kopparplåtar, 544 kg myrjärn, en halv tunna smör och 30 kalvskinn. På hemresan hade han med sig 30 tunnor salt, 13 meter engelskt puick, 132 meter bomersk och 24 meter lärft. Nog liknar han mer en handelsman än en fiskare.
Skeppsbyggare
Vid åtskilliga tillfällen under senare delen av 1500-talet arbetade många hälsingar på kronans skeppsbyggen i Hälsingland. Om de även anlitades för andra byggen är ovisst. Den största gruppen bland dem var förstås timmermännen. Men här fanns även svarvare, smeder, glasmästare och hampspinnare. Varvsarbetarna kom i allmänhet från trakten, men för arbetsledningen svarade skeppare eller hövitsmän som utsågs av kronan.
År 1575 byggdes ett skepp för kronans räkning i Hälsingland för att skeppa bräder från den nya kronosågen i Iggesund. Bygget krävde 3 178 dagsverken. Bland arbetarna nämns två skeppsbyggmästare som arbetade under 28 veckor. Där fanns också en hampspinnare som arbetade i nio veckor och gjorde tågvirke. En smed smidde upp hela 1,7 ton järn. Såväl 1 360 kg hampa som 1 013 meter lärft levererade bönderna.
Antal personer på ett skeppsbygge kunde variera. År 1585, när det s k Hälsingeskeppet gick av stapeln i Rogsta, redovisades följande arbetsstyrka: en byggmästare (hantverkarnas förman), en kvartersmästare (timmermännens närmaste man), två pyckiare (uppassare), en smed, en hampspinnare, en hampspinnardräng, en svarvare samt 13 ”andra personer”, vilka förmodligen var de timmermän som byggde själva skrovet.
Byggnadshantverkare
Redan när Stockholms slott byggdes i slutet av 1540-talet inkallades åtskilliga byggare från Hälsingland. Hur många de var är ovisst. Känt är dock att bland arbetsstyrkan vid slottsbygget i Uppsala deltog ett stort antal hälsingar. År 1579 arbetade 42 timmermän från Hälsingland på Uppsala slott under 136 veckor. Var och en arbetade i alltifrån en till fem veckor.
Under åren 1583 – 1593 byggdes Gävle slott. En stor del av arbetet utfördes av byggnadshantverkare från Hälsingland, bl a kom murmästarna härifrån. I ett brev till hälsingefogden Hans Bjugg påpekade Johan lll att sex av murmästarna från Hälsingland inte hade fått betalt. Samtidigt uppmanade han fogden att på första bästa vårdag år 1585 förskaffa och sända till Gävle ”Tiie godhe förfarne Murmestare”. En sådan begäran tyder på att det verkligen fanns ett stort antal hantverkare inom denna yrkesgrupp att välja på.
Det året arbetade åtta murmästare från Hälsingland under36 veckor eller 218 dagar och betalningen var 4 öre per arbetsdag. Tre av murarmästarna kom från Arbrå, två från Alfta och de övriga från Ljusdal, Söderala och Trönö. År 1587 bestod arbetsstyrkan av nio hälsingska murmästare som arbetade under 530 arbetsdagar med en betalning på 4 öre om dagen. De som då arbetade där kom från Segersta, Ljusdal, Trönö, Söderala, Rengsjö, Norrala och Alfta. Senare anlitades också murare från Bjuråker och Mo. Under åren 1586-93 utfördes 4 075 dagsverken av mellan åtta och 18 murmästare per år från Hälsingland.
Brunnsgrävare
Även de hälsingska ”grovisarna” var specialister! I september år 1583 skrev Johan lll till Hans Bjugg och omtalade att han hade hört att det i Hälsingland skulle finnas ”någre konstige Brundgraffuare”. Bjugg skulle därför leta upp dem och välja ut två som var bäst på att ”opkaste diupe brunner” och genas skicka dem till Stockholms slott. Tydligen anlitades två, men bara den ene fick betalt ”för sitt omak” med 8 mark.
Fiskebyggare
År 1587 togs Nils Olufsonn i Röste, Bollnas i kronans tjänst som ”fiskibygiare”. Hans uppgift var att ”vthi alle frosar och strömer här vthi vårtt Kunga Rike … Vpbygge och forbetre bådh åll och Laxe fiskin…”.
I årlig lön fick han 160 mark och därtill sex alnar kläde till ett värde av tre mark per aln. Hans två drängar betalades med 8 mark vardera samt sex alnar görlisk och åtta alnar vadmal. Samtliga hade fri kost när de var på arbete. Förutom årslönen fick fiskebyggaren skattefrihet på sitt hemman samt ett fiske vid ”Kalffähn”. Under detta första år verkar de ha byggt ål– och laxfisken ”både vid Kexholm och elliest vti Finland”. År 1588 fick den kunglige fiskebyggaren ”i Norlanden” 214 mark i årslön. Två år senare tycks han ha arbetat ”i Hele Rikett”. År 1591 uppgick årslönen till 212 mark.
När fiskbyggaren år 1597 var på arbete i Värmland inkallades Stig Nilsson som ett par år senare blev Nils Olufsoons efterträdare. Detta år byggde Nilsson ett ”stoort Wrakhus och ålehus” i Iggesund och för det fick han 12 mark, fyra tunnor korn, en tunna strömming och 12 sågbrädor.
Hantverkarfrälse
Fiskebyggaren, liksom den tidigare nämnda skinnaren, målaren och kopparslagaren tycks ha haft särskilda privilegier. Förutom att lönerna var förhållandevis höga har de också haft skattefrihet på sina hemman. Att de åtnjöt sådana förmåner berodde bl a på att de ständigt skulle stå till kronans tjänst. Detta villkor måste ha tillkommit p g a att de uppfattades som speciellt skickliga.
Storbönder
Den bild man kan skapa sig utifrån källornas uppgifter om hälsingarnas näringsliv, tyder på ett ekonomiskt välstånd och ett betydande självmedvetande. Detta tog sig bl a uttryck i mycket i stora byggnader som sannolikt var rikt inredda. Redan under 1500-talet – förmodligen tidigare – fanns alla förutsättningar för ett inredningsmåleri, liknande det vi känner från senare tid.
Många faktorer har haft betydelse för detta välstånd. Viktigaste är kanske att här fanns en självägande bondeklass, att hälsingarna bedrev en omfattande utrikeshandel med möjlighet till import av lyxvaror samt att Hälsingland hade erkänt skickliga hantverkare på alla områden. I grunden fanns de naturgeografiska resurser som gav ett tryggt liv.
Källa:
Uppgifterna är från Jan Lundells skrifter om, Köpmän och Hantverkare i 1500-talets Hälsingland och Hälsingevaror under 1500-talet, Hälsinglands museum 1997.
Jan Lundell skriver:
De uppgifter om varor och priser som här har sammanställts och kommenterats ingår i en större undersökning av hälsingeböndernas ekonomi i slutet av 1500-talet. Tanken är att detta material skall kunna belysa och förklara bakgrunden till Hälsinglands rika folkkonst i anslutning till det pågående arbetet med Hälsinglands väggmålningar. Den viktigaste källan har varit kronans räkenskaper som förvaras i Kammararkivet i Riksarkivet, Stockholm.
Dessa av Jan Lundell framforskade uppgifter har vi av antikvarie Jan Olov Nyström fått rätt att skriva av och digitalisera för att många fler ska få möjlighet att lära mer om Hälsinglands näringar under vasatiden.
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-60062