Jonas Persson var ett tekniskt snille, en av de märkligaste begåvningar som sett dagens ljus i Hassela
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan.
HASSELAS UNIVERSALGENI
Det här är Jonas Persson med sitt eget tillverkade flygplan.
Här gör sig Jonas Persson ”Fjusnäs-Jonke” klar för start
Bilderna är lånad från Lena Nords sida farfarsarv.blogg.se Där finns det mycket fler bilder att se.
Jonas Almer Persson som är hans fullständiga namn, född 1913 i Fjusnäs, Hassela är nog en av de märkligaste begåvningar som sett dagens ljus i Hassela. Ett tekniskt snille, som med endast vanlig folkskola som grund, åstadkommit en hel rad tekniska uppfinningar.
Redan i tjugoårsåldern började han fundera på sitt första stora projekt. Han gjorde då sin värnplikt på F4 i Östersund som flygplanstekniker. Där väcktes hans intresse för flygning och flygplan. Man kan förmoda att han ägnade mycket tid åt ingående studera de plan som fanns vid flottiljen.
När han kom hem till Hassela började han fundera över hur han skulle tillverka ett eget flygplan. Han satt där hemma i Fjusnäs och ritade och beräknade hur han skulle gå tillväga. Alla delar till planet, även en del instrument tillverkade han på egen hand. Som exempel kan nämnas att han tillverkade en hastighetsmätare av en plåt och en angeldonsfjäder. Sitsen hade han flätat av läderremmar så att den skulle bli lite fjädrande. Själva flygplanskroppen och vingarna gjordes av kvistfri gran och sedan kläddes allt med en tunn duk och lackades med en speciell lack. Även propellern hyvlades till av senvuxen gran. Planet sattes efterhand ihop på logen där han också hade diverse verktyg som de flesta var av egen konstruktion. Den största utgiften var motorn, en tvåcylindrig 1000 kubiks Husqvarna motor på 18 hk. Allt måste byggas väldigt lätt och i princip vägde planet 75 kg, motorn 75 kg och även föraren 75 kg. Den landningsbana som fanns till buds var helt enkelt isen nedanför Fjusnäs och planet försågs därför med skidor, hangaren byggdes vid sjöstranden.
Kanske är det här bilder från provturen, svårt att säga, det kan även vara från någon annat tillfälle
Bilderna är lånad från Lena Nords sida farfarsarv.blogg.se
Provturen 1936
Vid den första provturen 1936 var det för mycket snö på isen och det visade sig att motorn var för svag. Jonas skickade iväg motorn till Norrköping på omborrning och den försågs även med nya kannor i lättmetall så effekten blev ca 20 hk.
I vårsolens glans 1937 med varma uppvindar och den nya motorn gick det bättre och planet lyfte för första gången. Konstruktionen förfinades hela tiden och en gång när det var lössnö och han kommit upp några meter utan att vara medveten om det med den yrande snön så kom planet ner för hastigt så landningsställ och propeller blev förstörda. Lösningen blev en angeldonsfjäder med den röda delen kopplad till skidans spets så att när planet lättade fick man en indikation på det. Stötdämpningen fick också förbättras efter incidenten.
Till en början flög han kortare turer, sedan längre och upp till 500 meters höjd, hastigheten uppskattades till 80 km/h. En kamera var monterad på vingen och den utlöstes med en lina över något lämpligt objekt. Flygningarna pågick till 1939 då kriget utbröt med ransonering på bensin och till nöjesflygningar fanns naturligtvis ingen extra tilldelning.
Det här är fotografen Richard Johansson som själv blivit fotograferad. Det är han som tagit alla bilder
Jonas Fjusnäs-Jonke Persson visar hur planet ser ut bakifrån
Så här beskrivs hans flygplan av signaturen Belund (Bror Jonsson Delsbo) i en tidningsartikel från 1937.
”Det mästerliga ingenjörsarbetet har en längd av 6 meter och ett avstånd mellan vingspetsarna på 6,20 meter. Det är byggt som biplan och modellen har tagits av flygvapnets Fockerplan. Skelettet utgöres av granvirke, utvalt med särskild omsorg och hopfogat efter noggranna beräkningar med hänsyn till högsta styrka och minsta möjliga vikt.
Över ett sinnrikt skelett av spant, spryglar, balkar och staglinor är anbragt lärft med påklistrat papper som isolerats med ett speciell lack från flygverkstäderna på Frösön. Motorn är en tvåcylindrig Husqvarna motorcykelmotor med en cylindervolym av 1250 kbm, och med en styrka av ca 20 hkr”.
Känner du igen några på bilden, får du gärna berätta det för oss.
Det här poserande gänget vill vi ha hjälp med att identifiera. Vilka är dom?
Bilderna har vi lånat från Lena Nords sida farfarsarv.blogg.se
Det var ju inte alla flygturer som slutade lyckligt som denna. Så här har berättar Pelle Mårtensson om en flygtur 1941.
I november 1941 gjorde Jonas en flygtur med start på Hasselasjön och med kurs västerut följer han vattendragen via Sörtjärnen över Dalvikssjön. Isarna var ordentligt tillfrusna under krigsvintrarna. Vid Matsesvika började motorn krångla så han måste gå ner på isen. Efter en del justeringsarbeten startade motorn och planet kom åter i luften med kurs österut och hem till Fjusnäs. Över Dalvikssjön skar motorn, nödlandning på isen var det enda som stod till buds. Det lyckades ganska bra för både Jonas och planet var hela. Det hade snurrat lite grand vid själva kontakten med isen, för den ena vingen hade ritat en halvcirkel i snön på isen.
Själv fick jag höra om händelsen när jag kom hem från skolan. Då blev det full fart dit för att beskåda flygplanet och det var ju lite extra för en som gick i femte klass. Flygplanen svärmade ju inte så ofta på den tiden. Jonas stod klädd i en stor skinnrock med skinnhuva på huvudet och flygarglasögon i pannan. Han samtalade med några äldre personer om hur det gått till. Dagen därpå var vingarna nedmonterade och hade surrats längs utmed flygplanskroppen och det hela hade placerats på en ”kastvedskälke”. Häst och skaklar hade spänts för och med Jonas vid tömmarna drog ekipaget iväg mot Fjusnäs, och reparation för nya flygningar. Jag ser ännu ekipaget för min inre syn passera förbi hemma där jag bodde, fast det är 68 år sedan.
Byggde egen kraftstation
I Fjusnäs liksom i de flesta andra småbyar saknades elektricitet. Det problemet löste Jonas med en kraftstation i Skomakarbäcken. Det var egentligen två stationer som kopplades in vid behov, trådar sattes upp på isolatorer genom skogen fram till de båda gårdarna i Fjusnäs som på så vis fick elektricitet tidigt.
Därifrån fick också en annan av hans uppfinningar kraft, det var en kristidsbåt byggd av träspant och plywood. Startmotorn från en bil hade placerats där bensinmotorn annars sitter och motorn fick ström från ackumulatorer som laddades upp vid stranden av ström från en kraftstation. Efter en uppladdning kunde man köra fram och tillbaka till Kyrkbyn två gånger.
Under kriget försågs naturligtvis en båt med gengas som komplement till elbåten.
Jonas Persson stakar ut i sin plywood byggda båt
En Egnell, John Jonsson (Vendlas-John), Knut Ljung och Fjusnäs-Jonke.
Bilderna har vi lånat från Lena Nords sida farfarsarv.blogg.se
Jonas i sin snabbgående racerbåt s.k. ”galosch”. Bild ur boken
Fler äventyr på sjön
Han konstruerade även en racerbåt, en s.k. galosch, som for fram över Hasselasjön i en fart som man bara kunnat drömma om. Men en dag hände något. Motorn lossnade och hamnade på Hasselasjöns botten.
Vad tror ni att vår käre uppfinnare då tog sig till med?
Naturligtvis blev det till att konstruera en dykardräkt av alldeles egen design, så att han kunde hämta upp motorn från sjöns botten.
Dykardräkten tillverkade han av gummiväv. Ögonen gjorde han av glas från fickur. Nu var det dags att se efter om den höll tätt. Han pumpade i luft och väntade några dagar för att se om den skulle hålla tätt. När han konstaterat att det fungerade tog han grannen Ragnar Hall *) till medhjälpare. Han fick sitta i båten och sköta syrgasapparaten, så att Jonas skulle få lagom med syre när han var där nere under vattnet. Man kan gott föreställa sig hur nervös Ragnar måste han känt sig innan Jonas kom tillbaka upp till ytan. Det var nog inte helt riskfritt, det han gjorde och när han kom upp till ytan igen blödde han näsblod, så riktigt bra mådde han nog inte. Men motorn hade han lyckats få tag i och slagit ett rep runt om den, så att de med förenade krafter kunde dra upp den i båten.
Det här är den batteridrivna motorn. Gården som skymtar i bakgrunden är ”Skomakars”.
Vem är detta, hjälp oss om du vet
Bilderna har vi lånat från Lena Nords sida farfarsarv.blogg.se
Försöket med amfibiebåten
I Fjusnäs hade man problem att lösa, när det började gå mjölkbil till mejeriet. Det fanns ännu ingen ordentlig väg fram till byn, så transporten av mjölken fick gå över sjön. För att lösa transportfrågan började han konstruera en amfibiebåt som, om projektet slog väl ut, skulle lösa problemet med mjölktransporterna över land och vatten.
I en tidningsartikel från 1946 finns en beskrivning på hur det var tänkt att fungera. Själva karossen var då redan byggd i plywood bandställen var hopsvetsade och hade hjul monterade. Propeller och en Ford Junior motor med reglage fanns på plats. Tanken var att propellern skulle hissas upp vid färd på land och driften där skulle ske med banden och styrning med en slirkoppling på båda skidor. Motorn var försedd med ett gengasaggregat. Tyvärr kom annat emellan så bygget kom inte längre än så här och numer finns inget kvar av skapelsen.
Det här är rengöringsmaskinen ”Allmer”.
Bild lånad från Lena Nords sida farfarsarv.blogg.se
Urmakerimaskinen Allmer
Jonas försörjde sig egentligen som urmakare och hade kunder långt utanför Hasselas gränser, han sålde också glasögon som han provade in på plats hemma i urmakeriverkstaden.
Naturligtvis insåg han att man kunde förenkla själva rengöringen av urverken som tog väldigt lång tid och då konstruerade han en helautomatisk rengöringsmaskin. Maskinen var helt igenom tillverkad med egna detaljer, till och med elmotorerna lindades hemma i verkstaden.
Det här är en detalj från en rengöringsmaskin som såldes hos auctionet.com
Uppfinningen betecknades som den största nyheten dittills inom urmakeribranschen. Han sökte patent på maskinen och fick det i de nordiska länderna, Schweiz, Tyskland, Frankrike, England och USA. Senare fick han också patent på en maskin för kontroll av gången hos urverk. (Det skulle vi vilja se för vi hittar det inte). Den första maskinen utvecklades senare till en modernare modell.
1956 flyttade hela tillverkningen ned till Kyrkbyn 106 till den nybyggda villan med verkstad i källaren.
Verkstaden byggdes senare ut med ett gjuteri och större ytor för att möta efterfrågan av maskiner. Jonas själv åkte ut på försäljningsresor ibland och då fortsatte tillverkningen hemma med hjälp av tå anställda. Med tiden avtog efterfrågan på ur rengöringsmaskinen för armbandsur och en ny modell togs fram för rengöring av väggur.
Maskin för rengöring av väggur. Bild ur boken
Andra konstruktioner
Många andra konstruktioner har gjort och en del också sålts i mindre upplagor.
På vintern kunde man ibland se snön yra runt huset i Kyrkbyn 106, då var Jonas ute med sin elektriska snöslunga.
På sommaren fanns solvärmeelement som värmde upp tappvarmvattnet.
Jonas konstruerade tankvagn. Bild ur boken
När kommunerna fick nya regler om att tömma slambrunnar konstruerade Jonas en tankvagn med en helt egentillverkad vakuumpump. Vagnen såldes i några exemplar men när kommunerna skogs ihop behövdes större utrustningar på lastbil så produktionen lades ner.
Eftersom familjen alltid haft egen skog kom idén att konstruera ett frösättningsaggregat. Se patent. Några exempel togs fram och testades även av Modo Skog men försäljningen uteblev.
Bild ur boken. Läs om vindkraftverks patent.
Vindkraftverk blev nästa stora projekt.
Redan från början insåg han att det var enklast att använda den alstrande energin till att värma upp huset istället för att fasa in den på nätet och sälja energin. I början experimenterades med olika överföring av energin via pump och olja men den övergavs för en lösning med en elmotor kopplad som generator i turbinens centrum.
En helt egenkonstruerad planetväxel sattes mellan turbinen och motorn. Eftersom vinden är nyckfull och ibland lite för stark så blev det också många motgångar men med tiden blev konstruktionen bättre, mycket på grund av Jonas envishet. Två kraftverk såldes också varav ett stod hos Adolf Andersson i Gnarp.
Det här är Allmers värmepanna som han fick patent på 1991. Se patent.
Numera står planet på Arlanda tillsammans med andra flygplan som representerar den svenska civilflyghistorien. Bild ur boken.
Bild på planet från Föreningen Arlanda Flygsamlingars Vänner.
Läs beskrivning och se bilder på Jonas Perssons flygplan.
Källa:
GLIMTAR FRÅN VÅRT 1900 TAL
Harriet Fränden 2009
Avskrift
Åke Nätterö
Hudiksvallsposten den 26 januari 1949
Urmakaren och tusenkonstnären Jonas Persson
Landsbygden döljer många framstående naturbegåvningar inom det mekaniska och tekniska området. Många gånger blir dock deras uppfinningsförmåga till ingen praktisk nytta. Det blir endast amatörarbeten som stannar inom gården.
De nykonstruktioner och uppfinningar som Hasselaurmakaren och flygkonstruktören, Jonas Persson, i det idylliska Fjusnäs gör, står dock mycket över amatörstadiet. Han är verkligen ett snille, som med tiden kan bli till stor nytta för sin byggd.
Sedan en tid tillbaka håller han på med sin senaste uppfinning automatisk rengöringsapparat för klockor. Han har sökt patent, både i Sverige och utomlands på sin uppfinning som redan fått goda lovord från auktoriteter på området.
När vi häromdagen gjorde ett besök på det mångomtalade och vackra Fjusnäs för att besöka denne ”tusenkonstnär” mötte vi en brunögd, lugn, tyst, ”Edison-typ”, omgiven av mångfald maskiner i sin verkstad.
En invecklad uppfinning
Trots sin strängt upptagna tid, med att tillverka flera apparater av sin senaste uppfinning, gav han oss dock några minuter, när han med enkla och överskådliga uttryck demonstrerade densamma. Det är svårt att försöka förklara hur den funkar för att inte säga omöjligt. Det liknar mest en stor radioapparat, med en mängd glasburkar och ett sinnrikt inrättat maskineri, som drivs av en elektrisk motor. När vi frågar Persson hur han kom på idén att konstruera just en sådan apparat säger han.
Det vore ju mycket praktiskt att ha en maskin som helt automatiskt kunde rengöra klockor, som annars tar rätt grundlig tid. Det finns ju i marknaden förut en del olika märken av rengöringsmaskiner men dessa äro ej automatiska.
Sedan man plockat sönder klockan är det bara att lägga delarna i en särskild korg i apparaten som är indelad i olika fack, för att inte delarna skall komma i beröring med varandra.
Korgen sänkte sig sedan sakta men säkert i en av de glasburkar som voro fyllda med en vätska med renande verkan. Denna burk och ytterligare fyra andra voro placerade på en skiva som mest liknar en grammofonplatta. Sedan burken med urdelarna så roterat omkring två minuter är den färdig för nästa procedur, och så får man se hur burken helt automatiskt lyftes upp av de hydrauliskt verkande lyftarmarna, så högt att glasburken blir fri, så vrider skivan med burkarna på sig lagom långt att nästa burk är precis nedanför när korgen åter sänker sig ned i denna, och samma arbetstempo utföres. Efter två minuter lyftes åter korgen och samma procedur upprepas med de två återstående burkarna.
När så korgen med urdelarna passerat alla fyra baden sänkes korgen ner i en femte burk, för att urdelarna skall torka. En värmelampa som är placerad under denna burk alstrar den värme som behövs, och som även den tändes helt automatiskt. När urdelarna äro torra och färdiga att plockas ihop ringer en signalklocka, som tecken på att nu kan urmakaren taga sig an klockan. Och så stannar hela apparaten automatiskt. Den invecklade maskinen är mycket skickligt tillverkad av rostfri materiel. Persson utför själv allt arbete till maskinen utom den elektriska motorn.
Flera apparater sålda
Jag har Sveriges största urmakerifirma i Stockholm som har hand om försäljningen, omtalar Persson, och de har sålt flera stycken. Jag har nu till en början lagt upp en liten serie, sedan får man se om man kan försöka sig på tillverkning i större skala. Jag får först vänta och se om jag får patent på apparaten. Den har fått de bästa lovord där jag demonstrerat den t.ex. i Statens hantverksinstitut, vid en urmakare kurs, där kursledaren framhöll den som den största nyheten hittills inom urmakeribranschen.
Tillverkning av dessa maskiner, upptar nu hela Perssons arbetsdag, som ofta blir lång, och han säger sig ej ha tid att ägna sig åt sitt urmakeri.
– Jag har även ritningar på en annan nyhet inom urmakeribranschen liggande inne hos patentverket, men för dagen vill jag inte avslöja den.
Avskrift
Åke Nätterö
Här i Utigården i Fjusnäs växte Jonas Persson upp. Det var hans farfar Pehr Persson som hade köpt den 1895 och 1910 övertog hans far den. Bild ur boken: Gods och Gårdar, sid. 651
—3Y5— Uppgifter ur Hassela – Bergsjö säktregister
4 PEHR PERSSON, * 17/11 1851, s. t. bonden Pehr Pehrsson i Fagernäs s3, Hassela. Bonde i Fjusnäs 1. (Hem.- skatt. 11 3/4 pngl.) † 12/3 1909.
1Y7 KARIN PEHRSDOTTER, * 6/7 1858, d. t. bonden Pehr Näslund i Fagernäs 3. † 2/2 1932.
PEHR DANIEL, * 10/5 1879. † 15/6 1881.
PEHR AXEL, * 21/3 1882 9
OLOF ALFRED, * 23/6 1884 10
—3Y9—
5 PER AXEL PERSSON, * 21/3 1882, s. t. bonden Per Persson i Fjunäs 1, Hassela. G. 1/1 1910. Bonde i Fjunäs 1. † 12/2 1951.
1P29 AGNETA NORDSTRÖM, * 11/7 1882, d. t. bonden Jonas Nordström i Nordanbro 4, Hassela. † 27 /3 1961.
PER HALVAR, * 26/10 1910. Jordbr. i Fjunäs 1
JONAS ALMER, * 14/7 1913 17
—3Y17—
9 JONAS ALMER PERSSON, * 14/7 1913, s. t. bonden P. A. Persson i Fjusnäs 1, Hassela. G. 15/8 1953. Fabrikör, bos. i Kyrkbyn 9:32. † 2/7 1999
(U37) ANNA SEGERSTRÖM, * 3/9 1914 i Norbergs sn, Vm. † 23/11 1993
JONAS INGVAR, * 10/9 1956
Ett mottagningsbevis kvitterad av Jonas Persson den 11/2 1956
Det här är Uppegårn, i Fjusnäs. Gården hade Jonas Erik Hall köpt av Hudiksvalls Trävaru AB 1905
Bild ur boken, Gods och Gårdar, sid. 651
—6T92— Uppgifter ur Hassela – Bergsjö släktregister
(X3)5G43 JONAS ERIK HALL, * 2/12 1877, s. t. sold. Jonas Hall i Fiskvik s8, Bergsjö. G. 30/7 1901. Bonde i Fjusnäs s1, Hassela. † 25/7 1948.
65 KARIN FRÄNDÉN, * 30/6 1878, d. t. skrädd. And. Frändén i Kyrkbacken, Hassela. † 9/4 1964.
JONAS HARALD, * 26/1 1902 118
ANDERS RAGNAR, * 11/1 1903 119
NELLY KATHRINA, * 9/4 1904 8V19
LILLY MARGRETA, * 11/8 1905 11Z6
FANNY BIRGITTA, * 22/2 1907 120
JENNY KRISTINA, * 22/8 1909 121
SALLY MATILDA, * 9/11 1910. Fl. t. Hudiksvall 1941
RICKARD, * 9/5 1912. † 9/5 1912
DAGNY MARIA, * 19/7 1913 5S88
NANNY ELVIRA, * 3/12 1914 1P48
BETTY SOFIA, * 18/3 1916. Fl. t. Stockholm 1943
MARY DOROTEA, * 6/8 1923 3S1
—6T119—
92 *) ANDERS RAGNAR HALL, * 11/1 1903, s. t. bonden J. E. Hall i Fjusnäs, Hassela. Bonde i Fjusnäs s1.
(X3)13M15 SIGRID KATRINA WALLIN, * 14/9 1911, d. t. torp. K. J. Wallin i Älvsund, Bergsjö.
KARIN BIRGITTA, * 29/7 1941
ERIK ANDERS, * 29/5 1945
KARL EVERT, * 25/11 1950
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall.
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62