Den här sidan handlar i huvudsak om Armfeldts ödesdigra fjällmarsch mot Norge, men även en del andra fältslag under Karl XII:s regeringstid
Uniform buren av Karl XII vid Fredrikshall den 30 november 1718. Finns på Livrustkammaren.
Vill du läsa om fler slag? Här finns en lista över svenska slag.
Här finns mer inf. och fler bilder.
Läs om soldater från Hassela som var med i Norska Fälttåget
Läs om soldater från Bergsjö som var med i Norska Fälttåget
Norska Fälttåget, lyssna på berättelsen
Karl XII:s liv och levende – Hermans Historia
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Allt material här är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.
Det är okej att använda några av Dellenportalens uppgifter om ni anger dellenportalen.se som källa. Men det är inte okej att bara ta bilder och text och lägga ut det på andra sidor.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
Ett knippe levnadsöden från Karl XII:s dagar
General Armfelts halvårslånga fälttåg mot Norge från hösten 1718 till nyårshelgen 1719, som avslutades med återmarschen över Tydalsfjällen, är ett av de dystraste kapitlen i Hälsinge regementets 365-åriga historia. Det var kort sagt en katastrof, som berövade regementet två tredjedelar av dess manskapsstyrka, varav huvudparten genom den rasande snöstorm, som i förening med stark köld överraskade de över fjällen hemvändande soldaterna. Ännu i våra dagar kan det hända, att någon sönderrostad bajonett eller muskötpipa ur mossa, och i en av salarna i den s.k. Arsenalen i Trondheim täcks väggarna från golv till tak av svenska Viravärjor, uppsamlade av norska skidlöpardetachementet i den bortdragande arméns spår.
Majorens kompani kom ingalunda lindrigare undan denna dödsmarsch än något annat. 150 roteknektar, varav 6 korpraler och 144 gemena soldater, hade dragit ut i kriget, och redan före fjällmarschen uppgick kompaniets förluster till 32 stupade, 4 rymda och 1 fången, sammanlagt 37 man.
Ytterligare 38 fälldes av den rasande snöstormen på fjällvidderna och kompaniet var därmed reducerat till jämnt hälften. De återstående 75 lyckades visserligen under fruktansvärda strapatser släpa sig fram till bebyggelsen på den svenska sidan av gränsen, men 11 man avled kort tid därefter av sina köldskador och lika många var så förfrusna i ben och armar, att de under återstoden av sina liv blev invalider. Endast 53 av kompaniets soldater kunde bli kvar i kronans tjänst.
Kompaniets 59 Forsarotar hade endast 22 man i behåll, Bergsjö 38 rotar bara 16, av Norrbos 18 knektar återstod 8, de 17 Bjuråkersknektarna hade minskat till tre, av Ilsbos 9 man fanns 3 kvar, av Hasselas 9 blott en enda.
Därtill kom förlusterna inom kompaniets stab. Dess samtliga medlemmar hade lyckats nå svenskt botten med livet i behåll, men redan 10 januari avled både fältväbeln Tomas Wettervall och piparen Petter Bergman i Vållarna i Jämtland, och två dagar senare dom trumslagaren Petter Hamberg. Sergeant Johan Ringelberg återsåg sitt hem i Forsa, där han dog den 22 januari, följd den 26 maj av föraren Jöns Flint i Bergsjö. Om kompaniets andre trumslagare, Gustaf Palmstrand, säger rullorna: ”Förfrusen, minst halva delen av bägge fötterna, trumman med remmen förkomna på fjällen”.
Det kan tilläggas, att kompaniet vid utmarschen fördes av kapten Knut Lagerblad, som emellertid i november 1718 förflyttades till överstelöjtnantens kompani och till efterträdare fick kapten Anton Fredrik von Schantz. Kapten Lagerblad var bland de officerare som under återmarschen frös ihjäl på fjället.
Senare generationer har på ett flertal platser i Jämtland, där Armfelts armé drog fram, rest monument till minne av denna katastrof eller gravstenar på de platser, där karoliner sover sin sista sömn under massgravarnas gröna kullar.
Under årens lopp har åtskilliga sådana gravplatser anträffats i de jämtländska gränssocknarna mot Norge, men det största minnesmärket står sedan 1932 på krönet av fjället Bustvalen mitt i ödemarken och syns milsvitt omkring. Det utmärker ingen massgrav, men står ändock bildligt talat mitt i en kyrkogård, ty i dessa trakter släpade sig en gång den dödsdömda armén fram mot en hägrande räddning, och där runt omkring multnar tusentals karoliners ben under fjällhedarnas ljungtuvor och Enadalens videsnår.
Uppe i själva fjällvärlden har inga karolinska soldatgravar anträffats på ett undantag när. 800 meter rakt söderut från den plats, där turisternas vandringsled mellan Blåhammarstugan och Storeriksvoldens turiststation i Norge passerar Ramskläppens högsta del ligger en soldatgrav på toppen av en hög moränkulle, utmärkt med ett flertal små topprösen i olika väderstreck. Mitt på moränkullen finns en låg rektangulär mur av flata stenar som omger den lilla gravplatsen. Ingen vet vem som vilar där under den jord som tydligen en gång burits upp från myrmarken djupt nedanför kullen, men en undersökning för ett 20-tal år sedan blottade några små föremål, som visade, att det måste vara en soldatgrav. Kanske är det någon hälsingesoldat, som där fått sitt sista vilorum …
Om korpralen nr 9 Anders Smedberg, en av de karoliner, som överlevde fjällmarschen, finns i Forsa sockens dödbok den 25 november 1767 antecknat, att han blev soldat 1708, var kommenderad till Dalarna 1710 och 1711 samt till Pommern 1712. Han blev korpral 1714, ”gick till Norge 1718, där han på hemvägen blev frödd i vänstra foten, så att han måste begära avsked från krigstjänsten”. Smedberg som var född 1690, köpte sig sedan ett hemman i Norrhaga, som han 25 år senare överlät på en son. Själv dog han av ålderdom, 77 år gammal.(10N3 Forsa släktbok).
När Majorens kompani skulle återuppsättas efter katastrofen i gränsfjällen, var det många luckor att fylla. Det blev många nya unga rekryter, men bristen på folk gjorde att också en och annan grånad krigare från den nu upplösta tremänningsbataljonen måste godtas. Ett fåtal kunde emellertid bytas ut mot de 1722 från den långa sibiriska fångenskapen återvändande karolinerna, och det gällde både befäl och manskap. Listorna över hemkomna f.d. ryska krigsfångar upptog f.ö. flera namn vid detta kompani än vid de sju andra.
Av kompanibefälet återkom följande under loppet av år 1722:
Sekundkapten Anton von Essen, som dock efter hemkomsten befordrades till major och chef för Alfta kompani.
Fänrik Staffan Tetengren, sårad både vid Liesna och Poltava, som blev löjtnant och 1747 transporterades till Delsbo kompani.
Fänriken Johan Lif, sårad i armen vid Poltava, som dock omedelbart transporterades till Arbrå kompani, fick avsked 1743 och dog 1749.
Fältväbel Jakob Rönqvist, som blev fänrik vid Delsbo kompani 1725, fick avsked 1750 som kaptenlöjtnant och dog 1753.
Sergeant Joakim Schultz, som kvarstod i tjänst till 1741.
Mönsterskrivare Erik Floding, som blivit bortsnappad av ryska kosacker vid Hamrånge kyrka 1721, och efter hemkomsten snart transporterades till Delsbo kompani, där han kvarstod till 1723.
Rustmästare Magnus Ringman, som kvarstod i tjänst till 1728. Men det fanns också åtta gemena knektar, som överlevt de hårda åren i Sibirien. Av dessa måste dock tre genast avskedas, nämligen Olof Johansson, 42 år, och Erik Winter, 60 år, båda blesserade, samt Per Stark, 55 år och ”mycket bräcklig av torrvärk”.
Följande fem återinträdde däremot i tjänst:
Nr 4 Mats Johansson Forsberg, senare kallad Forsström, född 1685, bevistade infallet i Mitau, belägringen på Mitau slott, fältslagen vid Desnaströmmen, Liesna och Poltava, där han blev sårad i högra armen och axeln, avsked 1735.
Nr 6 Erik Ersson Berg från Forssa, född 1680, bevistade fältslagen vid Jakobstadt, Gemäuerthof, Liesna och Poltava, sårad i vänstra handen, avsked 1740.(135C1 Forsa släktbok).
Nr 69 Mats Olsson Kongsman från Forsa, född ca 1675, sårad i högra låret och vänstra benet i fältslaget vid Liesma och där blev fången, avsked 1728 (5A1 Forsa släktbok).
Nr 71 Erik Ersson Bantler från Forsa, född ca 1680, bevistade fältslagen vid Saladen, Gemäuerthof, Liesna och Poltava, där han sårades i halsen, men lyckades rädda sig undan ryssarna till Bender i Turkiet, dock blott för att under generallöjtnant Gyllenkroks ”parti! Samma år råka i fångenskap, avsked 1735. (148A1 Forsa släktbok).
Nr 131 Lars Matsson Lindman från Bjuråker, senare kallad Hök, född ca 1680, bevistade fältslagen vid Narva, Düna, Saladen, Gemäuerthof, Desnaströmmen och Poltava, sårad i vänstra armen genom halsen, avsked 1735. (26GV Bjuråkers släktbok).
Men de flesta krigsfångarna kom aldrig hem, de vilar i okända gravar långt borta från de trakter, som såg dem födas och växa upp.
Källa:
Bocken 1964/65, av Erik Wikberg
Se Karoliner bär på Karl XII:s lik. Målning (1884) av Gustaf Cederström.
Karoliner i Bjuråker på 1720-talet
Svensk stormakt hägrade
Många har väl hört eller läst om det olyckliga krigsåret 1718-1719 då kung karl XII beslutade, att med en armé på 10 000 man inta Trondheim för att, enligt flera forskare, därifrån med norska skepp segla till Skottland för att med sina karoliner hjälpa tronpretendenten Jakob III att vinna tronen och kronan som förvägrats honom. Den svenske kungen menade att Jakob senare, som kung, skulle återgälda väntjänsten och med detta stöd skulle Sverige ånyo bli en stormakt som på 1600-talet.
Sex veckor under sommaren
Återtåget över norska och jämtländska fjällen, under ledning av befälhavaren Carl Gustaf Armfeldt, dröjde för länge och katastrofen var ett faktum då vädrets makter överrumplade svenska armén. Detta krigståg hade planerats ta endast sex veckor och pågå under sommaren, inte under hösten och vintern.
Många var sjuka
Då Armfeldts karoliner i sina sommaruniformer, kämpade för sina liv i snöstormen och den starka kölden, i de jämtländska fjällen, på återtåget från Trondheim under nyåret 1718-1719 var sjukstugorna fullbelagda vid skansarna i Duved och Handöl i Jämtland. Man beräknar att ca 1000 man, av den totalt 10. 000 man starka armén, var arbetsoförmögna och inlagda. Magsjukdom på grund av för lite och för dålig kost, rödsot och förkylningssjukdomar var de allra vanligaste orsakerna.
Samlade alla hästar och alla slädar
Då krigsrådet Johan Henrik Frisenheim, som hade hand om fortifikations-förvaltningen, arméns utrustning, underhåll och förläggning under detta fälttåg, fick vetskap om att tusentals frostskadade och förfrusna soldater var på väg över fjället till skansarna, rekvirerade han alla slädar, hästar och körkarlar som traktens bönder kunde uppbringa och tömde sjukstugorna. De evakuerades till Jämtland och Norra Hälsingland där de förlades hos olika rotebönder.
40 kor och 40 tunnor brännvin
Senare då strömmen av köldskadade karoliner kommit ned från fjället, vilket pågick under lång tid, tvingades man också sända många av dessa vidare då man inte hade möjlighet att ta hand om dem på grund av brist på förnödenheter. Utomhus tänds brasor och man eldade med allt trävirke som fanns att uppbringa men hungern var stor. Nödåren i Norrland gjorde att det var svårt med matleveranser. Frisenheim hade rekvirerat mat (40 kor skulle drivas upp från Västmanland) och 40 tunnor brännvin från Gävle till fältskärens amputationer, men de kom aldrig fram, utan försvann på vägen. Likaså hade flera fältskärer också drabbats och avlidit av sköld och frostskador och få var de som kunde ta hand om och operera de tusentals man som kom krypande och stapplande ned från fjället och sökte värme vid eldarna.
Olof Broman blev den stora räddaren
Tvåhundrafemtio av dessa olyckliga fick fortsätta till Hudiksvall där prästen Olof Broman berättar om hur han under några sömnlösa dygn räddade många från en plågsam död i kallbrand genom att amputera de skadades kroppsdelar. De vårdades sedan i omgivningen och han uppger att han inte miste en enda man.
5 500 finska knektar och ryttare
Många av de sjuka var finska knektar och ryttare från Nylands och Tavastehus, Åbo och Björneborgs kavalleriregementen liksom det Karelska regementet till häst. Likaså Österbottens och Viborgs, Savolax och Nyslotts infanteriregementen samt Långströms frikompani och värvade finska bataljonen. Allt som allt ca 5 500 man, tillhörande den svenska armén få Finland vid denna tid tillhörde Sverige.
Evakuerade befäl
Bland de evakuerade fanns också många befäl och höga officerare vilka fick bostad på värdshus, i prästgårdar eller officersboställen. Många av dessa behövde vård och deras hustrus kom över från Finland. Flera av dem nämns i Bjuråkers kyrkböcker, några är vittnen vid dop, andra ingår äktenskap här, och blir kvar, de gifta paren får barn här som antecknas i födelselängderna, flera skrivs in i dödböckerna och begravs vid Bjuråkers kyrka.
Här är några av noteringarna
Överstelöjtnanten vid Åbo läns infanteriregemente Välborna Herr Otto Ernst Taubes högädla fru Maria Elisabeth Enroth blev död i Avholm den 10 december 1719 klockan 8 om morgonen (då hon födde ett flickebarn som strax avled) och begravdes i Bjuråkers kyrka uti gången vid norra dörren den 22 samma månad. Levat i äktenskap uti 16 år, haft 14 styvbarn, fört ett stilla och gudfruktigt leverne, blev 35 år gammal. (Otto Ernst Taube var chef för sitt regemente. I annalerna står att han var sjuk vid mönstringen 1719, då en ny armé skulle sättas upp och att han aldrig tillfrisknade efter Norska fälttåget).
Herr Capitan Johan von Nandelfäldts? Hustru Schirlotta blev död den 4 mars 1721 och begravdes uti Bjuråkers kyrka i gången vid norra dörren i samma grav som Överstelöjtnanten Välborne Otto Ernst Taubes två familjemedlemmar. Hon begravdes de 10:e samma månad, hade då uti 73 år levat.
Clement Cederman? En finsk ryttare under Nylands kavalleriregemente blev död hos Nils Jönsson i Spångmyra den27 januari 1719 och begravdes den 1 februari. Var 36 år.
Korpralen under Åbo läns infanteriregemente Matts Carlfäldts lille son Carl Mattsson blev död hos Per Olofsson i Änga den 20 November 1720 och begravdes den 1 advent, den 27:e samma månad, då han under 16 och ½ dygn levat.
Soldaten under Savolax infanteriregemente Hindrik Wittlands lille son Christoffer Hindriksson blev död i Bricka den 24 November 1720 och begrovs den 1 advent, den 27:e samma månad, då han under 19 dygn hade levat.
En finns ryttare Anders Sawander är bosatt hos bonden Per Olofsson i Änga och förekommer som dopvittne vid flera dop under 1720-talet. Han och hans hustru Catharina Velamsdotter-Grubb får en son den 30 November som döps till Velam den 1 December samma år.
Den 25 juni 1721 ingår hemförlovade soldaten vid Björneborgs regemente Mårten Pounka äktenskap med Ingrid Olofsdotter i Rödkullen. Han blir änkling och gifter sig på nytt 28/11 1727. Nu inflyttade Margareta Larsdotter. Man kan sedan följa honom i kyrkböckernas födelse- och dödböcker och då han ingår nya äktenskap. Sista anteckningen lyder att familjen lever vid Rödkullen under stor fattigdom och misär. De har då mist flera barn.
Två andra soldater bosatta i Bjuråker under 1720-talet och som nämns som dopvittnen och i födelseböcker är companiförridaren Mathias Giökström, Åbo läns infanteriregemente och fänrik Otto Reinhold Stael von Holstein (regemente okänt).
Där finns också namn och titlar som Överstelöjtnant Axel Rodthkierk, Capitain Lorentz Svebel och löjtnant Adam Schiffner vid dop i Avholm, vittnen då Löjtnanten Arvid Johan von Bentsens son fick namnet Gustaf Gottfrid. (andra namn finner jag oläsliga).
Av Hälsingeregemente finns 1,530 man med vid fälttåget liksom 748 av Hälsinge bataljon. En stor del av dessa kan ha varit förlagda vid Långå skans i Härjedalen och klarade sig från de övrigas strapatser.
Hälsinge regemente miste 358 man och Hälsinge bataljon 491.
Vidare hängdes ett mindre antal hälsingeknektar efter att de fasttagits efter rymning. I oktober 1718 antecknades 338 ha rymt från hären förlagd i Jämtland.
Den 10 juni 1720 avled Bjuråkerssoldaten Olof Larsson-Sjöman i sviterna efter köldskador som han fått under fälttåget. Notering i kyrkboken; ”… fick sin ohälsa 1718 på Norska fälttåget då ha av köld blev förkylder på bägge sina fötter. Hela han ålder var 26 år”. År 1726 vigdes änkan efter soldaten Olof Larsson-Sjöman i Gårdsmyra med soldaten Johan Ersson-Berg i Stråsjö, som även han led av skador från fälttåget och levde som krympling resten av sitt liv.
En Bjuråkersknekt som inte återkom till hemsocknen utan omkom på fjället var Abraham Göransson-Hana på Trossnarven. I noteringen antecknas att hans trolovade Sigrid ärvde hans två små smdjor vid Trossnarven och även hans andra tillhörigheter.
För övrigt nämns inte mycket om alla de knektar från Bjuråker som deltog och omkom på fjället. Stora stenmonument finns resta i Handöl, Duved och på flera ställen i området där det skedde.
Uppgifterna är hämtade ur:
Tretusen man kvar på fjället av Torsten Boberg och Erik Maijström
Armfeldts karoliner av Gustaf Petri
Armfeldts karolinernas sista fälttåg av F. Schenström
Bjuåkers kyrkoböcker
Sammanställt av Mona Sparthan i Bjuråkers-Blad 2007
Avskrift, Åke Nätterö
Soldater som omkom på fjället.
Delsbo socken 66 omkomna
Korpral LARS ABORRE, lejd 1709, häls, 25 år, kan skriva, intet hantverk, ogift (1) — † på fjället 3 jan 1719.
JÖNS PERSSON BLANK, lejd 25 febr. 1714, häls, 22 år, intet hantverk, ogift (1). — † på fjället 3 jan 1719 (2)
HÅKAN JONSSON KJÄLLMAN, lejd 7 okt. 1713, häls, 22 år, kan skomakarehantverk, ogift (1) — † i Norge 18 dec. 1718 (2)
JON PERSSON OPMAN, † i Jämtland 5 jan 1719
LARS JOHANSSON NYBLAD, f. i Mora stad, 19 år, intet hantverk, ogift (1) — † i Norge 30 nov. 1718
PEHR PÅLSSON QVICK, lejd 1709, häls, 26 år, intet hantverk, ogift (1) — † på fjället 3 jan 1719
JOHAN OLSSON i Nordanäng, † i Norge 3 okt. 1718
NILS LARSSON LÅNGSTEN, lejd 7 okt. 1713, häls. 22 år intet hantverk, ogift — † i Jämtland 28 dec. 1718
JON ERSSON, i Näset — † i Norge 12 nov. 1718
LARS PERSSON, på Hammaren, † i Norge i dec. 1718
PER OLSSON, i Hammarsvall, † i Norge 17 nov. 1718
ERICH ABRAMSSON TRAFWARE, lejd första gången 1696 vid ?, och för dess sjuklighets skull av blessyrer fått 1712 vid GMR i Hedesunda avsked och nu åter 1714 vid GMR i Roslagen, emedan han till sin hälsa kommen är, under reg:tet antagen, 39 år, häls., kan skomakare hantverk, gift. — † på fjället 3 jan 1719
PER JONSSON FALK, † i Norge 19 dec. 1718
ERICH JONSSON SJÖQVIST, lejd 190maj 1714, 39 år häls., intet hantverk, gift. † i Norge 18 sept. 1718
PER ERSSON TÅLLBERG, lejd 4 nov. 1713, 22 år häls., intet hantverk, ogift. — † i Norge 18 dec. 1718
ERICH JONSSON KJELLERSTRÖM, † i Norge 15 dec. 1718
ERICH HINDERSSON NÄSBERG, † på fjället 3 jan. 1719
PETTER JERFSTEDT, † på fjället 3 jan. 1719
PER HANSSON MYRBERG, Änkans son på hemmanet, ingen vidare mans hjälp, inskriven 7 apr. 1714, 19 år häls., intet hantverk, ogift. † på fjället 3 jan 1719
ANDERS OLOFSSON BERGMAN, lejd 7 okt. 1713, häls, 21 år intet hantverk, ogift. † på fjället 3 jan 1719
NILS JOHANSSON RÖDING, lejd 7 okt. 1713 häls., 21 år, intet hantverk, gift, sjuk här i kvarteret och kylt sina fötter. — † i Norge 10 nov 1718
PAUL ERSSON WÄSTMAN, † i Jämtland i jan. 1719
PER ERSSON REIMAN, soldat 22 jan. 1714, 22 år, häls, intet hantverk, ogift. — † i Jämtland 7 jan. 1719
OLOF HAMMARBERG, † i Jämtland 10 jan. 1719
PER OLSSON ÅKERMAN, † i Norge 30 nov. 1718
JON PERSSON STRANDBERG, † i Hälsingland 19/1 1719
PER PÅLSSON WÄSTBERG, lejd 23 jan. 1714, 20 år, häls, intet hantverk, ogift — Död i Jämtland 30 dec. 1718
PAUL LINDSTRÖM, död 13 aug. 1719 i Waxholm
LARS SKOMAKARE, lejd 1709, kan skomakarhantverk, 24 år, häls., kommenderad till Wismar, död i Wismar 2 sept. 1714.
JON ERSSON SKYTT, lejd 7 okt. 1713, 21 år, häls., kan skräddarhantverk, ogift — Död på fjället 3 jan. 1719.
MATS MICHELSSON SANDBERG, lejd 2 april 1714, 22 år, f. på Åland, intet hantverk, ogift — Död på fjället 28 dec. 1718
ANDERS ERSSON RYTTARE, död i Norge 12 nov. 1718
PER JONSSON ..IÄRBERG, lejd 7 okt. 1713, 20 år, häls., intet hantverk, ogift — Död i Norge 7 nov. 1718
OLOF LIDSTRÖM, död i Norge 21 nov. 1718
OLOF BRYNGELSSON KIÄRSTEN, lejd 7 okt. 1713, 20 år, häls., intet intet hantverk, ogift. — Död i Norge 28 nov. 1718
GRELLS JACOBSSON STRANDNÄS, död på fjället 3 jan. 1719
PER JONSSON WIJKSTEN, död på fjället 3 jan. 1719
PER PERSSON SIÖMAN, död i Norge 22 dec. 1718
PETTER LARSSON DJURBERG, död på fjället 3 jan. 1719
PER ERSSON ?NORGE?, död på fjället i jan. 1719
ERICH JONSSON EDMAN, lejd 20 jan. 1714, 20 år häls., intet intet hantverk, ogift — Död på fjället 28 dec. 1718
JON PERSSON DUFWA, död i Norge 13 nov. 1718
OLOF OLSSON FJÄLLMAN, död i Norge 22 nov. 1718
JON JONSSON NORBLAD, lejd 1 maj 1714, 21 år, häls., intet hantverk, ogift — Död på fjället i jan. 1719
PER JONSSON BIUR, lejd 7 okt. 1713, 21 år, häls., intet hantverk, ogift — Död i Norge 16 nov. 1718
JOHAN ZACHRISSON TIERSTEN, död på fjället 28 dec. 1718
MICKEL SWENSSON i Mora, död i Jämtland 23 jan. 1719
SVEN PERSSON BYBERG, död på fjället 26 dec. 1718
JON JONSSON KIJLBERG, död i Jämtland i jan. 1719
PER SWENSSON KIJLGREN, lejd 1714, häls., 22 år, intet hantverk, ogift — Död i Hälsingland 8 jan. 1719
JOHN HÅKANSSON NÄSMAN, lejd 1714, 19 år, häls., ogift. Vid återmarschen genom Tierps s:n 10 okt. 1714 död.
HANS ERSSON MOORSTEN, 25 år, häls., kan skomakararbete, ogift — Död på fjället 3 jan 1719.
DAVID ERSSON HURTIG, död i Jämtland 3 jan. 1719
OLOF JACOBSSON ÅKERSTEN, lejd 7 okt. 1713, 21 år, häls., intet hantverk, ogift — Död i Jämtland i jan. 1719
OLOF ERSSON KIÄLLBERG, lejd 30 mars 1711, 25 år, häls., intet hantverk, ogift — Död på fjället 3 jan. 1719
LARS NILSSON NORGREN, lejd 7 okt. 1713, 23 år, häls., intet hantverk, ogift — Död på fjället i jan. 1719
HANS NILSSON PRÄTBERG, lejd 1714, 26 år, häls., ogift — Död under återmarschen i Skogs s:n i Hälsingland 5 dec. 1714
LARS JONSSON TIEDER, död i Norge 23 okt. 1718
MÅRTEN MÅRTENSSON KIÄMPE, död i Jämtland i jan. 1719
JACOB PERSSON SOHLGREN, lejd 6 april 1714, 23 år, häls., intet hantverk, ogift — Död på fjället i jan. 1719
JONAS ERSSON FJÄLLMAN, död i Norge 16 nov. 1718
BENGT LARSSON LOOMAN, död på fjället 2 jan. 1719
BENGT LARSSON LOOMAN, död på fjället 2 jan. 1719
JON LARSSON STRÖMBÄCK, död i Norge 26 okt. 1718
ISACK JONSSON PIJHL, död på fjället 23 dec. 1718
Bjuråkers socken 13 omkomna
KNUT MICKELSSON LUSTIG, död på fjället i jan. 1719
ANDERS PERSSON LINDBERG, död på fjället i jan. 1719
JONAS ERSSON LIJTEN, lejd 1709, 29 år, häls., intet hantverk, ogift — Död på fjället i jan. 1719
ERICK BRANDT, död i Hälsingland 9 febr. 1719
OLOF OLSSON ENGBERG, död i Norge 15 nov. 1718
JONAS OLOFSSON BERG, död på fjället i jan. 1719
LARS JOHANSSON HÅLLMAN, † på fjället 3 jan 1719
JACOB THOMESSON SÖDERBERG, † i Jämtland i jan. 1719
JON JONSSON SPÅNGMAN, † i Norge 25 nov. 1718
THOMAS LINDBOM, död i Norge 10 nov 1718
JON JONSSON STRÅBERG, död i Hälsingland 10 jan. 1719
ERICH (JONSSON) JERDMAN, död i Norge 18 nov. 1718
JON JOHANSSON SWART, död i Norge 1 dec. 1718
Ljusdals socken 26 omkomna
JOHAN ARSSON HOLM, † i Norge 12 dec. 1718
HINDRICH PERSSON BYMAN, lejd 7 okt. 1713, 20 år, f. i Medelpad, intet hantverk, ogift. — † i Norge 18 dec. 1718
MATS MATSSON BÄCKMAN, lejd 7 okt. 1713, 19 år, häls., intet hantverk, ogift. — † på fjället 3 jan 1719
LARS JONSSON ENGBOLM, † på fjället 3 jan. 1719
LARS JONSSON NORSTRÖM, † i Norge 22 dec. 1718
OLOF PERSSON ÅKERBLOM, † på fjället 3 jan 1719
JON ANDERSSON LÖFBERG, † i Norge 8 dec. 1718
JON JONSSON FLINCK, † i Norge 15 dec 1718
PER PERSSON SIÖSTEN, 28 år, f. i Medelpad och Hafns socken. † på fjället 3 jan.1719
PER OLSSON HÖGMAN, 20 år, häls. — † på fjället 26 dec. 1718
ANDERS LARSSON KÄMPMAN, lejd 7 okt. 1713, 21 år, häls, intet hantverk, ogift. — Rymd 22 okt. 1718 i Norge efter Kongl. Krigsartiklar dömd ifrån livet och ophängd därsammanstädes 22 okt. 1718
PER PÅVELSSON HAMMARSKYTT, död i Norge 29 okt. 1718
PER SNÄLL, lejd 1710, 24 år, häls., intet hantverk, ogift kommend. i Wismar och där död 28 sept. 1714.
PER CARLSSON HÅSBERG, död på fjället i jan. 1719
OLOF ERSSON RÅNGSTRÖM, död i Jämtland 1 jan. 1719
HANS ANDERSSON LINDSTRÖM, död i Norge 22 nov. 1718
LARS PERSSON SOLMAN, död på fjället 2 jan. 1719
CARL ABRAMSSON NORBERG, död på fjället 21 dec. 1718
ANDERS OLSSON ENGSTRÖM, död på fjället 2 jan. 1719
PER ANDERSSON i Ede, död i Norge 20 nov. 1718
NILS PERSSON FRIMODIG, död i Jämtland 23 dec. 1718
OLOF ERSSON BYBERG, död i Jämtland 1 jan. 1719
Korpral JÖNS MALM, död på fjället 3 jan. 1719
JOHAN PERSSON BECK, † på fjället 3 jan. 1719
ANDERS ANDERSSON TURCK, † på fjället 3 jan. 1719
JON JONSSON BLOMBERG, död i Norge 13 nov. 1718
TROSSDRÄNGAR 25 omkomna
PER HEIJARSSON, avlevererad till roten. Ena hästen borttagen av fienden i Norge 9 okt. 1718. Andra hästen död i Skånäs skans i Norge 7 okt. 1718
NILS JONSSON, absenterat sig vid utmarschen från landet till Norge. Ingen häst nämnd.
LARS LARSSON, död på fjället 3 jan 1719. — En häst död i Norge 21 sept. 1718 — En häst död i okt. 1718
PER OLSSON, död i Norge i dec. 1718. — En häst död i Norge 20 sept. 1718. — En häst död i Norge 23 sept. 1718
PER ERSSON, avlevererad till roten. Hästen död vid Skånäs skans i Norge 3 sept. 1718
JON LARSSON, död i Jämtland 28 dec. 1718. — Hästen död i Norge i okt. 1718
OLOF PERSSON, avlevererad till roten — Hästen död i dec. 1718
JON OLSSON, avlevererad till roten — Hästen död i Norge 27 sept 1718
OLOV OLSSON, avlevererad till roten — Hästen död i Norge 24 sept. 1718
ANDERS OLSSON, rymd under marschen 2 juli 1718 — Hästen död i Norge 3 sept. 1718
MATS LUND, rymd i Norge i dec. 1718. Hästen död i Norge i okt. 1718
PER LARSSON, absenterat sig vid utmarschen ifrån landet till Norge — Ingen häst nämnd
LARS PERSSON, avlevererad till roten — Hästen död i Norge 18/9 1718
JON MICKELSSON, avlevererad till roten — Hästen död i Norge 21/9 1718
CHRISTOFFER OLOFSSON, död i Norge 13/11 1718 — Häst död i Norge i okt. 1718
ANDERS PÅLSSON, död på fjället i dec. 1718 — Hästen död i Norge i okt. 1718
PER PERSSON, död i Norge i dec. 1718 — Hästen död vid Stene skans i Norge 2 sept. 1718
OLOF JONSSON, död i Norge i nov. 1718 — Hästen död i Norge vid Stene skans 2 sept. 1718
HINDRICH NILSSON, död i Norge på fjället i dec. 1718 — Hästen död i Norge i sept. 1718
ARON SIMONSSON, återlevererad till roten — Hästen död vid Skånäs skans i Norge 7 okt. 1718
LARS LARSSON, absenterat sig vid utmarschen från landet till Norge, ingen häst nämnd.
TOMAS LARSSON, d:o, d:o — Ingen häst nämnd
LARS PAULSSON, d:o, d:o — Ingen häst nämnd
PER JONSSON, d:o, d:o — Ingen häst nämnd
LARS PERSSON, död på fjället i jan. 1719 — Död på fouragering i Norge i dec. 1718.
(Fouragering= Med furage menas foder till de militära hästarna, dvs huvudsakligen hö. En gammal stavning är fourage. Furagering/fouragering betyder militär foderanskaffning. Under stora nordiska kriget användes partigängare för att oroa och anfalla en ryssarnas livsmedelsförsörjning, anfalla fourageringar mm samt på alla möjliga sätt försvåra ryssarnas situation. Partigängare användes även som militära spejare eller spioner, som hade till uppgift att samla in information om fienden och samla rekryter för den svenska armén. Partigängarna eller frikompanierna som de också benämndes var löst sammansatta förband, ofta civila lokalt rekryterade, under svenskt befäl. Dessa kompanier kallades även för fotdragoner).
Källa:
Riksarkivet
Avskrift Viveca Sundberg
HT Lördagen den 9 september 2000, av Anna-Britta Bergman
—1Y3— Uppgifter ur Bergsjö – Hassela släktregister
2 MATS PERSSON SVENGER, * ./. 1685, s. t. bonden Per Ericsson i Fagernäs 1, Hassela. Soldat vid Häls. reg. Bos. i Svedje. † 2/1 1719. ”Ihjälfrusen på fjället vid Armfeldts återtåg fr. Norge.
1S2 MARGETA JONSDOTTER, * ./9 1690, d. t. bonden Jon. Jonsson i Svedje 1, Hassela. Änka o. omg. (X3)11M1.
KARIN, * 8/9 1715. † ./3 1717
GÖLIN, * 26/9 1716
PEHR, * 19/5 1718. † ./10 1718
—8D2—
(X3) PER ERICSSON HASSELROTH, * 1678, härst. okänd. G. ./5 1714. Bataljonskorpral vid Häls. reg., bos. i Skrämsta, Bergsjö. † 2/1 1719. (Ihjälfrusen i norska fjället.)
1 HELENA HANSDOTTER, * 10/2 1688, d. t. sold. Hans Olofsson i Skrämsta. Änka o. omg. 3.
ERIC, * 2/2 1716. † 30/5 1717 (mässling)
BRITA, * 22/7 1718
—7G3—
1 JONAS HANSSON GAMBERG, * 9/11 1693, s. t. bon- den Hans Svensson i Gamsäter, Bergsjö. G. 11/3 1718. Soldat vid Häls. reg., bos. i Gamsäter. † 2/1 1719. ”Ihjälfrusen i norska fjällen.”
20J1 CHERSTIN JONSDOTTER, * 30/7 1689, d. t. sold. Jon. Stålberg i Ede, Bergsjö. Änka o. omg. 16M3.
JONAS, * 26/12 1718. † 23/2 1719
—32G1—
(X3) ERIC NILSSON ”BERGMAN” LOHM, * ./6 1679. Härst. okänd. G. 1700. Soldat vid Häls. reg. Bos. i Gamsäter. † 2/1 1719. (Ihjälfrusen vid norska fjällen.)
(X15)2V4 ANNA ERICSDOTTER, * ./. 1678, d. t. bonden Eric Mårtensson i Malungen, Bergsjö. † 10/11 1755.
HELENA, * 5/5 1701 3NV
KERSTIN, * 29/9 1704
MÅRTEN, * 17/2 1707
MARGETA, * 23/4 1710 16M3
ERIC, * 16/3 1715
—6K3—
(X15) JONAS NILSSON HAAR, * ./. 1691, s. t. Nils Jonsson i Hassela. G. ./. 1714. Soldat vid Häls. reg., bos. i Hulte, Bergsjö. Ihjälfrusen i norska fjällen den 2/1 1719.
1 HELENA PERSDOTTER, * 1/9 1686, d. t. bonden Per Olofsson i Kyrkbyn 6, Bergsjö. Änka o. omg. 1M3.
SIGRID, * 27/10 1715 1M3
CHERSTIN, * 23/7 1718 23N3
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen tillbaka!
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62