Förändringar i fågelfaunan i Dellenbygden, är skriven av , ornitologen, botanikern, och läkaren Arnold Larsson. Han är även medförfattare i det stora bokverket Hälsinglands flora.
Hålsjöviken – Hudiksvallsregionens fågelklubb.
Norrbo Fågeltorn, Hudikportalen.se
Norrbo Fågeltorn – Naturkartan
Fågelskådningsplatser i Sverige.
Landskapsfåglar enl. Wikipedia
Ornitologi enl. Wikipedia
Flyttfåglar enl. Wikipedia
Läs om Våra Flyttfåglar.
Lyssna till fågelsång lektion 11–
Fågelskådning – skogsfåglar 17 min.
Alla fågelnamn är klickbara, för att du ska kunna lära dig mer om den aktuella fågeln och framförallt (för det mesta) för att få lyssna till hur den låter.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan.
Förändringar i fågelfaunan i Dellenbygden
1975-2017
Text och foto Arnold Larsson
ÅR 1974 FLYTTADE JAG TILL DELLENBYGDEN och har sedan dess varit bosatt här. Med Dellenbygden avses här socknarna Delsbo, Bjuråker och Norrbo. Det är främst de centrala delarna av området, från Delsbo samhälle upp till Friggesund-Hedvigsfors-Ängebo och österut till Hålsjö som jag har haft bäst koll på. Även skogarna i Bjuråkers norra delar och i Norrbo öster om Norra Dellen har fått en hel del besök medan södra delarna av Delsbo är dåligt täckta. Försökt följa fågelfaunan och noterat de allra flesta fynd av alla lite mer ovanliga arter liksom första fynden varje år av även vanliga flyttfåglar. Det har ju blivit en del observationer till ”vardags” då jag bott i området hela tiden och även arbetat här fram till pensioneringen 2008. Även i lite mer standardiserade former har observationer gjorts då jag deltagit i ”vinterfågelräkningar” med 5 turer per vinter i centrala Dellenbygden sedan 1975, där resultat för åren 1975-1990 tidigare presenterats (Larsson 1990). Har också genomfört ”häckfågeltaxering” från 1978 med nästan samma tur, där resultat för de första 20 åren också tidigare presenterats (Larsson 1998). Jag har även genomfört en tur upp genom Bjuråkersskogarna runt över Alsjö-Ländsjö-Gråsjön-Moviken 1992-2017, både som vinterfågelräkning och som häckfågeltaxering. Under åren 1998-2014 inventerade jag också en så kallad standardrutt på åtta km i kartruta 16G7h, belägen i norra Bjuråker strax NV om Furuberg. En hel del förändringar har ju skett under åren med arter som har ökat i antal, medan andra arter minskat, några har tillkommit och andra helt försvunnit. Går nedan igenom art för art där jag upplevt att någon form av påtaglig förändring skett och jämför för en del arter med förändringar för hela Sverige, enligt sammanställningar av vinterfågelräkningar, häckfågeltaxeringar och standardrutter från hela landet.
Sångsvan. Den har ökat påtagligt under åren. På 1970-talet häckade den främst i avlägsna skogsjöar med myrmark runt om, till exempel Trossnarvssjön och Paskotjärn i norra Bjuråker, men även vid Ytterhavra. Sedan ett antal år tillbaka har den börjat häcka även i jordbruksbygden i centrala Dellenbygden, till exempel vid Morasjön och Backsjön i Delsbo och vid Hålsjöviken i Norrbo. Antalet rastande sångsvan under flyttningen har också ökat kraftigt de sista åren. Under 1980-talet kunde som mest ses flockar på upp till knappt 20 exemplar på våren och på hösten ett 20-tal (utom ett år med 65). Under 1990-talet ökade antalet något, till omkring 30-40 exemplar i flockarna på våren och omkring 30 till drygt 60 exemplar på hösten. Dessa siffror var rätt lika under 2000-talet och även sedan, men med en klar ökning vissa år. Hösten 2012 var största flocken på 152 och på våren 2016 var största flocken på 167 exemplar.
Grågås. Fram till för ungefär tio år sedan sågs bara enstaka grågäss i kanadagåsflockar. Första häckning noterade jag 2007 i Backsjön och samma år sågs de första lite större rena flockar med grågäss (100 ex vid Morasjön i sept. till exempel). Sedan dess häckar den troligen regelbundet i området och större flockar setts så gott som varje höst (som mest 198 ex. vid Hovra sept. 2016).
Vitkindad gås. Ett exemplar sågs tillsammans med kanadagäss i april 1985 och april 1988. Under 1990-talet och början av 2000-talet ökande antalet observationer och även småflockar kunde ses. Hösten 2008 höll en flock på 70 stycken till i området under ett par veckor. År 2009 noterades första häckningen (vid Moviken). Arten har sedan dess troligen häckat årligen i området.
Kanadagås. En viss ökning kan noteras om man ser på hur stora flockar som setts under hösten. Under åren 1975-1989 sågs flockar på över 100 ex. bara under fyra höstar, varav bara en var över 200 ex. Under 90-talet varierade den maximala flockstorleken per år mellan 126 och 352 och under sex år var det mer än 200 ex i största flocken. Sedan år 2000 har det varit ett år med en flock på 450 ex, under tre år mellan 300 och 400 ex i största flocken och 11 år med flockar mellan 200 och 300 ex. Under de allra senaste åren har dock en viss minskning av flockstorlekarna skett, åtminstone av de flockar jag sett.
Bläsand. En viss tillbakagång är trolig. Under häckfågeltaxeringen i centrala Dellenbygden noterades den under åtta år mellan 1978 och 1994 och sedan inte alls och på turen upp genom Bjuråkersskogarna sågs den alla år utom ett mellan 1992 och 2003, men inte alls därefter. Bläsanden visar också en viss tillbakagång i hela landet (Green m.fl. 2018).
Skedand. Arten har varierat en del i förekomst. Sågs relativt ofta fram till omkring 1980, därefter lite färre observationer fram till millennieskiftet och såg den inte varje år då. Antalet observationer ökade sedan under 7-8 år men därefter blev den åter ovanligare. Det är främst ensamma hannar eller enstaka par som setts och då oftast i Hålsjöviken.
Brunand. Den sågs regelbundet fram till slutet av 1990-talet under april-maj, vissa år in i juni. Ofta småflockar på upp till 10 ex (maxantal 17 ex). De flesta observationerna gjordes i Morasjön, i Rångsjön och i Hålsjöviken. Häckade troligen i Morasjön i slutet av 1970-talet. Efter millennieskiftet har den setts allt mera sällan och jag har inte alls sedan 2012.
Ejder. Från 1970-talet fram till början av 2000-talet sågs rastande ejderflockar tämligen regelbundet under hösten i Dellensjöarna (Larsson 1980). En del flockar kunde också ses sträcka iväg mot NV, troligen till Atlanten i Trondheimstrakten. Från detta område har ejderflockar setts sträcka österut under våren (Moksnes & Thingstad 1980). Under de sista tio åren har dessa observationer försvunnit, bara en notering av tre rastande ejderhannar i Södra Dellen vid Dellenbaden i okt. 2010.
Orre. I skogsområdet öster om Bjuråkers kyrka och söder om Norra Dellen har orrbeståndet kraftigt minskat. Fram till slutet av 1980-talet kunde flockar på 30-40 tuppar ses regelbundet men sedan bara ett fåtal fynd. Längre norrut i Bjuråkersskogarna är dock tillgången på orre tämligen oförändrad. Till exempel har antalet spelande orrtuppar på Hundnäsmyran vid Alsjösjön varit oförändrad sedan 1970-talet på omkring 15- 20 ex. och på Slängsåsmyran har antalet varierat mellan 8 och 31 senaste 20 åren utan någon direkt tendens till att öka eller minska.
Vaktel. Jag hörde den första vakteln 1995 (vid Norrbo kyrka). Under 2000-talet blev den vanligare om än inte årsviss. År 2007 utmärkte sig med många fynd. Hördes då på 7-8 lokaler, från slutet av maj till mitten av augusti.
Fasan. Antalet noteringar har varierat en del under åren. Sågs vid några tillfällen senhösten 1976 och våren 1977. Sedan en obs. först 1988 och därefter 1993. Ett flertal obsar sedan under 1990-talet fram till 2005 och därefter några tillfälliga fynd
2010-2012. Möjligen sätts fåglar ut i området med ojämna mellanrum.
Smålom. Ovanlig under 1970-1980-talen med bara ett fåtal noteringar. Blev vanligare från 1990-talet. Började då häcka på några få lokaler i området och sågs och hördes flyga över till födosök i Dellensjöarna. Möjligen har den minskat något på senare år.
Skäggdopping. Stabil förekomst i flera av småsjöarna i området. I Hålsjöviken har dock antalet minskat kraftigt. Under 1970-talet och fram till mitten av 1980-talet häckade upp till ett 20-tal par i viken men minskade sedan efterhand och har troligen inte häckat där alls på senare år. Minskningen sammanfaller med att gråhakedoppingen började häcka i viken, men om detta har något samband kan jag inte avgöra.
Gråhakedopping. Jag såg den första gråhaken i området i Hålsjöviken 1990. Var då en ensam fågel. Året därpå sågs ett par, liksom 1992 och 1993 sågs ungar för första gången. Antalet häckande par i viken har sedan mitten av 1990-talet varit ganska stabilt på omkring fyra. Häckade också i Tjärnatjärn 2005.
Svarthakedopping. Häckade med upp till sju till åtta par i Hålsjöviken under 1970-talet och en bit in på 1980-talet. Antalet häckande par minskade sedan efterhand till bara ett enda par i slutet av 1990-talet. Under 2000-talet har bara några enstaka fynd gjorts i Hålsjöviken. Även i Morasjön häckade sju till åtta par i slutet av 1970- talet men minskade snabbt till ett till två par under 1980-talet, för att sedan sluta häcka där under 1990-talet. Har också häckat regelbundet i Björntjärn, Delsbo åtminstone från 1985 fram till 2010, men ovisst sedan. Även i den lilla Brändbotjärn, efter vägen mellan Delsbo och Överälve, har den häckat regelbundet sedan flera år. Troligen häckar den också regelbundet i Gäddsjön, Norrbo. Förhållandet här i området skiljer sig lite från resten av Hudiksvalls kommun, som i stort hade ett stabilt bestånd mellan 1991 och 1996, även om det hade skett en minskning sedan riksinventeringar 1969 och 1972 (Axbrink 1996). Vid ny riksinventering 2011 så hade däremot inlandshäckningar även minskat i Hudiksvalls kommun (Axbrink 2011).
Storskarv. Antalet observationer har ökat påtagligt under senare år. Den första sågs i området i Rångsjön i början sept. 1976 och möjligen höll samma individ till i Tjärnatjärn någon vecka i slutet av september samma år. Sedan sågs ingen storskarv förrän i april 1988, i Södra Dellen vid Delsbo vattenverk och därpå dröjde det till 2000 innan nästa fågel sågs och då vid Hålsjöviken. Sedan har storskarv setts så gott som årligen. Oftast ensamma fåglar, men vid några tillfällen lite större flockar. Ökningen av observationer här hänger ju ihop med ökningen av artens förekomst efter kusten (Aspenberg & Axbrink 2006).
Gråhäger. Setts regelbundet under alla år, men fram till slutet av 1980-talet bara ett fåtal noteringar per år av enstaka fåglar. Därefter har antal observationer ökat per år, särskilt under höstarna och inte bara av enstaka fåglar utan även småflockar på upp till 4-5 ex. Ses oftast vid Hålsjöviken och vid Svågans mynning i Norra Dellen. Inga misstankar finns om häckning i området hittills, men den har börjat häcka i Hudiksvalls kommun sedan mitten av 1990-talet (Axbrink 2004).
Havsörn. Också en art med allt fler observationer. Såg den första här 1985 och därefter några enstaka fynd fram till år 2000 men sedan årsviss med alltfler noteringar per år. Detta följer ju trenden med allt fler häckande havsörnar i länet, från under tio par före 1990 till omkring 50 par 2015 (Aspenberg 2015).
Brun kärrhök. Bara ett fåtal noteringar fram till mitten-slutet av 1990-talet men sedan allt vanligare och häckar nu på flera lokaler i området, t.ex. Morasjön, Backsjön och Hålsjöviken.
Kornknarr. Bara några enstaka observationer 1975-1999. Hörd mera regelbundet sedan om än inte varje år.
Rörhöna. Vanlig 1975 med upprepade fynd på flera lokaler (Avasjön, Morasjön, Sjömyrasjön, Hålsjöviken, Rångsjön). Året därpå noterades den bara i Morasjön och vid Friggesund. Sedan bara några sporadiska fynd fram till 1998 och därefter inga fynd alls. Häckfågeltaxeringar i hela landet visar en uppgång från mitten av 1970-talet fram till omkring 1990 men sedan en drastisk minskning under några år men därefter en rätt stabil förekomst (Green m.fl. 2018).
Sothöna. Vanlig i Morasjön och Hålsjöviken fram till 2010 och innan dess även sedd på andra lokaler, som Tjärnatjärn och vid Friggesund. Jag har inte sett arten i området sedan 2010, men det finns några enstaka rapporter på Artportalen från Hålsjöviken efter detta år.
Trana. Har ökat i antal genom åren. Började häcka vid vegetationsrika sjöstränder i jordbrukslandskapet, till exempel vid Hålsjöviken och Morasjön, mot slutet av 1980-talet och har fortsatt med detta. Sedan början av 2000-talet har allt större flockar börjat rasta vid Bondebo-Hovra under höststräcket. Upp mot 200 ex. har kunnat räknas in i slutet av aug.
Trana i Hålsjöviken april 2017
Strandskata. Under 1970-1980-talen bara några enstaka observationer. Antalet fynd ökade sedan ganska klart. Ses oftast vid Svågans mynning i Norra Dellen och vid Hålsjöviken, men även lite överallt på åkermark. år 2004 kunde häckning konstateras vid Svågans mynning. Antalet fynd har minskat något under sista 5-6 åren.
Vadare i övrigt. Inga större förändringar har noterats för någon art. Vissa år kan en hel del arktiska vadare rasta vid Svågans mynning i Norra Dellen och stranden därifrån ned mot Västansjö. Antalet beror helt på vattenståndet i Norra Dellen. Vid lågvatten kan ganska stora ytor erbjudas vadare att rasta på här. Här kan också noteras att jordbruksmarkernas vadare, tofsvipa och storspov,
som i södra Sverige visat en klar tillbakagång sedan 1970-talet (Lindström & Green 2012), här i Dellenbygden haft en ganska stabil population, möjligen en viss tillbakagång för den sistnämnda. Genomsnittet inräknade fåglar per år för 10-årsperioder 1978-2017 vid häckfågeltaxeringen i centrala Dellenbygden, ger följande serie för tofsvipa: 9,3-10,8-10,7-10,1 och för storspov: 8,3-16,4-11,9-9,9.
Skrattmås. Har minskat ganska påtagligt under åren. Under slutet av 1970-talet och under 1980-talet häckade upp till 360 par i Morasjön för att sedan helt försvinna därifrån som häckfågel under 1990-talet. Även i Hålsjöviken minskade antalet häckande par från upp till 180 par under början av 1980-talet till 30-50 par under 1990-talet och försvann sedan helt som häckfågel under några år i början av 2000-talet. Återkom 2005 med fem par, ökade 2006 till 60 par och 2008 ända till 100 par för att sedan åter minska kraftigt och bara häckat med enstaka par under 2010-talet. Häckade också vid Friggesund från 1975 fram till 1995 oftast mellan 30 till 50 par men som mest 170 par 1990. I Sjömyrasjön häckade också en koloni med upp till 400 par under slutet av 1970-talet fram till 1990-talet. Under 1980-talet häckade upp till 50-tal par i sankmarken mot Södra Dellen mellan Delsbo kyrka och Byn. I den lilla skogssjön Björntjärn med myr intill häckade 30-50 par under 1990-talet. Försvann även här under början av 2000-talet men återkom 2006 och 2007 med ett 10-tal par för att sedan åter försvinna. Jag har dock inte följt upp den kolonin sedan 2009. Även i Backsjön vid Sörväna, Delsbo häckade skrattmås med något 10-tal par vissa år under 1980- och 1990-talen. I Myrviken i Norra Dellen, strax norr om Norrbo kyrka, häckade upp till 50 par under några år mellan 1995 och 2002. På öar och skär i Norra Dellen har skrattmås häckat då och då, till exempel vid Sundsön och utanför Hästnäs. På ön Brusen häckar den också troligen rätt regelbundet men den ön har jag haft dålig koll på. Uppe i Bjuråkers skogsbygd har den också häckat några gånger, till exempel omkring 40 par i Älgesjön 1994, tre par i Alsjösjöns SV hörn 1977 och fem par 1981. Från att alltså häckat i Dellenbygden med omkring 700 par i början av 1980-talet minskade antalet par till omkring 400 i början av 1990-talet. Tillbakagången har sedan fortsatt till kanske bara några 10-tal par under senare år. Beståndsförändringen här, åtminstone fram till mitten av 1990-talet, överensstämmer ju med vad som skett i hela landet (Källander1996 a och b). till början av 1990-talet är också större här än vad som rapporterades från hela Hälsingland för perioden 1974-1991 (Axbrink 1991). En ny inventering i Hälsingland 2002 visade att totalt var skrattmåsbeståndet ganska oförändrat jämfört med 1991 men att bara drygt 50 procent häckade i inlandet mot uppskattningsvis 90 procent 1991 och resten flyttat ut i skärgården (Axbrink 2003)
Dvärgmås. Var sällsynt fram till millennieskiftet med bara ett fåtal observationer före dess. År 2000 häckade tre till fyra par i Hålsjöviken och fick ut några ungar. Häckade även året därpå men ovisst om de då fick ut några ungar (Lindh 2001). Har sedan dess setts tämligen regelbundet i Hålsjöviken under maj månad men tveksamt om de häckat mer än något enstaka år.
Silltrut. Enstaka fåglar sågs tämligen regelbundet söka föda på åkermark från 1975 fram till mitten av 1980-talet men inte alls därefter, med undantag av en sådan observation 2018.
Skogsduva. Hördes flera flera gånger under häckningstid 1975 men sedan bara sedd under flyttningen tidig vår och under hösten fram till slutet av 2000-talet. Sedan dess har den hörts och setts tämligen regelbundet under häckningstid.
Turkduva. Häckade troligen i Delsbo 1991-1992 och 1998-2009. Sågs och hördes då framförallt vid Delsbo kyrka. Har inte sett några turkduvor i området sedan 2009.
Hökuggla. En massiv invasion av arten här, liksom i stor del av landet i övrigt, hösten 1983 (SOF 2002). Kunde då ses lite överallt, både ute i skogarna och i jordbruksbygden. De flesta fåglarna verkade ha stannat kvar över vintern och häckade våren 1984. Nästan var man kom ut i skogarna under försommaren sågs och hördes då hökugglor med ungar. Försvann sedan under sommaren och var borta frampå hösten. Därefter har jag bara spridda obsar med några års mellanrum, främst under oktober-november. 1988 var ett undantag då den sågs vid ett flertal tillfällen, från januari till oktober.
Hökuggla i Vallaåsen 1984
Lappuggla. Inga fynd förrän 1984 men då häckade ett par vid Dyrvallen i Norrbo. Hade sedan inte själv turen att få se den förrän 2006 men fick trovärdiga uppgifter från flera håll att den setts regelbundet mellan 1989 och 1995 samt 2003. Sista dryga tio åren finns några spridda rapporter om att den åter setts i området. Till exempel höll två exemplar till regelbundet i området mellan Sjömyra-Bondebo-Hovra i månads-skiftet mars-april
Genomsnittet inräknade fåglar per år för 10-årsperioder 1978-2017 vid häckfågeltaxeringen i centrala Dellenbygden.
2018. Fick själv inte se dem men såg spår i snön av deras jakter!
Tornseglare. Tycker att den har minskat en hel del under åren. Detta stämmer bra överens med häckfågeltaxeringen i centrala Dellenbygden där genomsnittet per år för 10-årsperioder 1978-2017 är följande: 85,3-50,6-30,7-15,6. I Sverige i stort har beståndet varit relativt stabilt de senaste 10 åren men i mitten av 1970-talet fanns fyra gånger fler tornseglare än idag (Green m.fl. 2018).
Göktyta. Från 1975 fram till slutet av 1990-talet noterade jag bara omkring 4-5 fynd per år i genomsnitt. Sedan skedde en klar ökning till i genomsnitt omkring 14 fynd per år från1998 till 2015. Därefter en klar nedgång till inga fynd alls 2016 och 2018 och bara tre fynd 2017. Om det är en reell minskning här eller att slumpen spelat in för att jag haft så få noteringar de sista åren får framtiden utvisa. Trenderna här stämmer inte riktigt med artens populationstrend i hela landet där den enligt punktrutterna vid häckfågeltaxeringarna minskat från en topp omkring 1980 till 1992-1993 och därefter varit rätt stabil, medan enligt så kallade standardrutter har ökat från 1998 och framåt (Green m.fl.2018).
Gråspett. Hade bara några enstaka obsar per år fram till omkring 1990. Därefter vanligare med ett flertal fynd per år. Sedd och hörd främst från hösten fram till försommaren, men sällan noterad under sommaren.
Tretåig hackspett. Sågs rätt sporadiskt från 1975 fram till millennieskiftet. Från 2002 framtill 2011 var den lite vanligare med ett flertal noteringar per år och på olika lokaler, Därefter åter sällsyntare och har inte sett den alls sedan 2012 (kanske delvis på grund av att jag inte haft möjlighet att vara ute lika mycket under 2-3 år).
Sånglärka. En ganska klar nedgång under senare år. Genomsnittet per år för 10-årsperioder 1978-2017, enligt häckfågeltaxeringen i centrala Dellenbygden, ger följande serie: 12,6-14,8-10,2-4,8. Den har ju också gått tillbaka i hela Sverige från mitten 1970-talet (Green m.fl. 2018).
Backsvala. Har minskat påtagligt. Häckade på flera lokaler under 1970-talets slut fram till början av 1990-talet. Bland annat vid Fagerfall (ovisst antal 1975), Svedjebo (20-40 par 1975-1992), i nipor efter Svågan mellan Ängebo och Sördala (fem till tio bon 1978 och 50-tal bon i annan nipa 1988) och söder om Backsjön (30-40 bon 1975). Åren 1978-1981 häckade 10-15 par i bara meterhög skärning i vägslänt mellan Ängebo och Björsarv. Ovisst hur länge de häckade i niporna efter Svågan men 1992 skall två par ha häckat (Lindberg 2000). Inga häckningar är kända under 2000-talet. Ses också under vårflyttningen alltmera sällan. Det är inte bara här som backsvalan minskat. I Hälsingland var nedgången omkring 68 procent
Genomsnittet inräknade fåglar per år för 10-årsperioder 1978-2017 vid häckfågeltaxeringen i centrala Dellenbygden mellan 1992 och 2003 (Lindberg 2004) och i landet i stort har den minskat kraftigt från 1970-talet fram till de allra sista åren då den möjligen har stabiliserats på en lägre nivå (Green m.fl. 2018).
Ladusvala och hussvala. Utvecklingen skiljer sig åt för dessa två arter. Medan ladusvalan ökat något om än med en viss tendens till nedgång sista åren så har hussvalan gått klart tillbaka. Genomsnittet inräknade fåglar per år för 10-årsperioder 1978-2017, enligt häckfågeltaxeringen i centrala Dellenbygden, ger följande serie för ladusvala: 4,4-4,4-9,4- 6,1 och för hussvala: 5,4-2,9-3,4-0,6. I Sverige i stort så har hussvalan också klart minskat medan ladusvalan ökat i södra Sverige och minskat i norr (Green m.fl. 2018).
Ladusvala, Masbo i juli 2017
Forsärla. Jag såg de första i Dellenbygden 2003 och hade också fått uppgifter om att den setts från slutet av 1990-talet. Sedan har den uppträtt årsvisst och häckar troligen numera regelbundet i trakten.
Näktergal. Noterad bara vid några enstaka tillfällen från 1975 till slutet av 1980-talet. Från början av 1990-talet har den blivet vanligare och hörd så gott som årligen och på flera olika lokaler. Oftast hörd vid Delsbo kyrka.
Buskskvätta. Har minskat något i jordbruksbygden. Genomsnittet inräknade fåglar per år för 10-årsperioder 1978-2017 vid häckfågeltaxeringen i centrala Dellenbygden är 5,8-3,9-3,9-3,3. Samma tendens ses i hela Sverige och främst i Norrland (Green & Lindström 2013). På kalhyggen är den dock fortfarande vanlig.
Stenskvätta. Har också minskat och ganska påtagligt. Förekommer ju inte så allmänt, så det har varit ganska få fåglar som inräknats vid häckfågeltaxeringen. Genomsnittet inräknade fåglar per år för 10-årsperioder 1978-2017 vid häckfågeltaxeringen i centrala Dellenbygden är: 1,2 -0,7-0,3-0,2.
Genomsnittet inräknade fåglar per år för 10-årsperioder 1978-2017 vid häckfågeltaxeringen i centrala Dellenbygden.
Den minskar också i hela Sverige, något mer i södra delarna än i norr (Green m.fl. 2018). Stenskvättan påträffas inte heller på kalhyggen, som buskskvättan gör.
Kärrsångare. Under 1980-talet hörde jag den bara ett par gånger (1986 och 1988). Från början av 1990-talet blivet vanligare och hörd så gott som varje år. Oftast vid Delsbo kyrka.
Törnsångare. Upplever att den blivet talrikare med åren. Genomsnittet inräknade fåglar per år för 10-årsperioder 1978-2017 vid häckfågeltaxeringen i centrala Dellenbygden är 1,1 -1,7-2,7-2,2. Mitt allmänna intryck är att den ökat mer än vad dessa siffror visar.
Nötväcka. Var ovanlig i trakten under 1970-talet och en bit in på 1980-talet. Saknades helt vid vinterfågelräkningarna under de första sex till sju åren men sedan haft en relativt jämn förekomst. Genomsnitt inräknade fåglar per år för 11-årsperioder 1975-2018 för oktoberräkningarna ger följande siffror 0,8-4,6-4,5-4,7 och för novemberräkningarna 0,2-1,9- 2,4-3,6.
Vid häckfågeltaxeringen i början av juni har
Genomsnittet inräknade fåglar per år för 10-årsperioder 1978-2017 vid häckfågeltaxeringen i centrala Dellenbygden där den bara noterats sporadiskt, så meningslöst att ge några siffror. I Sverige har nötväckan ökat sedan mitten av 1970-talet och något mer i norr än i söder (Green m.fl. 2018).
Törnskata. Påträffades ganska allmänt på hyggen från 1975 och fram till början av 1980-talet, för att sedan bli ovanligare men ändå årsviss fram till 2009. Därefter bara några få sporadiska fynd.
Stare. I Sverige i stort har staren minskat hela tiden från mitten av 1970-talet (Green m.fl. 2018). Här verkar dock beståndet vara relativt stabilt, än så länge. Genomsnittet inräknade fåglar per år för 10-årsperioder 1978-2017 vid häckfågeltaxeringen i centrala Dellenbygden är 19,9-22,4-16,5-17,0.
Rosenfink. Har varierat en del i förekomst. Hade en topp omkring 1980 för att sedan vara lite ovanligare under mitten av 1980-talet. Från omkring 1990 hade den sedan en period på nästan 20 år då den var lite vanligare. Sista 10 åren har den dock åter gått tillbaka en del.
Hämpling. Har varierat en hel del i förekomst. Var inte helt ovanlig under några år i slutet av 1970-talet. Sedan nästan helt borta från trakten fram till 2009-2010 då den åter sågs rätt regelbundet. Därefter åter mycket sparsamt med observationer, men 2018 påträffades den åter rätt ofta. I den lokala häckfågeltaxeringen har arten bara räknats in tre gånger så man kan inte se någon trend alls här, men i landet i stort har en kraftig nedgång skett från mitten av 1970-talet fram till omkring 2000, men därefter en viss uppgång (Green m.fl. 2018).
Steglits. Saknades nästan helt i bygden fram till början av 2000-talet. Från 2005 och framåt setts regelbundet och främst då under senhöst och vinter. Under de allra senaste åren har den även setts allt oftare under vår-sommar och 2017 kunde en sannolik häckning noteras i Västeräng, Delsbo. I Sverige i stort har den ökat klart sedan omkring 20 år tillbaka (Green m.fl. 2018).
Steglits hemma i Delsbo maj 2018
Gulsparv. Verkar ha gått tillbaka en del under de senaste åren. Tidigare sågs vintertid flockar på 100-200 ex rätt ofta och i januari 2001 noterades en flock på över 550 ex i Norrbobyn. Häckfågeltaxeringen i centrala Dellenbygden har också gett tecken på nedgång sista 10 åren, kanske längre, då genomsnittet inräknade fåglar per år för 10-årsperioder 1978-2017 gett följande serie: 10,5-14,0 – 9,9 – 6,6. Även vinterfågelräkningar visar minskande antal. Genomsnitt per år för 11-årsperioder 1975-2018 för oktoberräkningarna ger följande siffror 45-65-68-15 och för novemberräkningarna 65-88-63-22. Liksom för flera andra av jordbruksbygdernas fåglar har den minskat i Sverige hela tiden sedan mitten av 1970-talet och framförallt i norra delen av landet (Green m.fl. 2016).
Ortolansparv. Har minskat ganska drastiskt i jordbruksbygden i trakten, men finns ännu kvar. 1975 kunde jag räkna in minst 25
Genomsnittet inräknade fåglar per år för 10-årsperioder 1978-2017 vid häckfågeltaxeringen i centrala Dellenbygden.
Sjungande hannar inom ett cirka 10 km2 stort området mellan Delsbo och Bjuråkers kyrkor. Antalet har sedan minskat undan för undan, men 2018 fanns de kvar på två lokaler (Morasjön och Västeräng). Häckfågeltaxeringen i centrala Dellenbygden visar också en klar tillbakagång, då genomsnittet inräknade fåglar per år för 10-årsperioder 1978-2017 ger följande serie: 6,2-6,5-4,4-2,5. Istället har ortolanen ökat på kalhyggen. 1977 påträffade jag en sjungande fågel på ett kalhygge på Mjusåsen i Bjuråker och året därpå kunde häckning noteras på samma hygge (Larsson 1979) och fanns kvar på detta hygge åtminstone till 1983. De var dock inte alls vanliga på hyggen under 1970- och 1980-talen. Jag besökte många hyggen på den tiden under försommaren på jakt efter delikatessen stenmurkla (som ju inte ansågs vara så giftig på den tiden som numera) och fann bara ortolan på något enstaka hygge då, förutom det på Mjusåsen. Från 1990-talet och framåt har jag påträffat den allt oftare på hyggen. Tyvärr har jag dock inte haft möjlighet att göra någon egentlig inventering, men håller för troligt att det kanske skulle gå att hitta en hel del ortolansparvar på hyggen här. Dock kanske inte lika ofta som i Västerbotten där den påträffades på 48 hyggen av 123 inventerade 2013 (Percival & Dale 2016)
Videsparv. Jag såg den första 1976 och bara på en lokal detta år. Blev sedan vanligare efterhand och under 1980-talet kunde den påträffas lite varstans på lämpliga lokaler. Det vill säga i sumpiga skogar med anknytning till myrmark och gärna med en genomrinnande större eller mindre bäck. Blev sedan allt ovanligare under början av 1990-talet. Mina sista fynd under häckningstid var 1994. I Sverige i stort har en kraftig minskning skett av arten från toppår i mitten av 1980-talet fram till millennieskiftet och utbredningsområdet har dragit ihop sig åt nordost (Lindström m.fl. 2013).
Detta är alltså mina egna subjektiva bedömningar av fågelfaunans förändringar i Dellenbygden. Andra bedömare kan ju ha lite andra synpunkter på vad som hänt under åren. Vad som förvånat mig lite är hur väl förändringar här överensstämmer med förändringar för hela Sverige. En annan förändring som skett under dessa år är att flera flyttfåglar har börjat anlända allt tidigare under våren – försommaren. Detta skall jag försöka återkomma till i en annan artikel.
LITTERATUR
Aspenberg, P. & Axbrink, M. 2009: Kustfågelrapporten klar. Fåglar i X-län 40:97-99.
Aspenberg, P. 2015: Goda tider för havsörnen i Gävleborg 2015. Fåglar i X-län 46: 98-103.
Axbrink, M. 1991. Inventering av skrattmås och svarthakedopping i Hälsingland 1991. Fåglar i X-län 22: 121- 134.
Axbrink, M. 1996. Inventering av svarthakedopping i Gästrikland och Hälsingland 1996. Fåglar i X-län 27: 118-128.
Axbrink, M. 2003. Inventering av skrattmås i Hälsingland 2002. Fåglar i X-län 34: 145-151.
Axbrink, M. 2004: Inventering av gråhäger i Hälsingland 2004. Fåglar i X-län 35: 163-166.
Axbrink, M. 2011: Inventering av svarthake- och gråhakedopping i Hälsingland. Resultat av riksinventeringen 2011. Fåglar i X-län 42: 80-84.
Green, M., Haas, F. & Lindström, Å. 2016. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2015. Rapport, Biologiska institutionen, Lunds Universitet.
Green, M., Haas, F. & Lindström, Å. 2018. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2017. Rapport, Biologiska institutionen, Lunds Universitet.
Green, M. & Lindström, Å. 2014. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2013. Rapport, Biologiska institutionen, Lunds universitet.
Källander, H. 1996 a. Den svenska skrattmåspopulationens Larus ridibundus sentida minskning – ett specialhäfte av Ornis Suecica. Ornis Suecica 6:1-4.
Källander H. 1996 b. Skrattmåsens Larus ridibundus populationsutveckling i Sverige under de senaste 25 åren. Ornis Suecica 6:5-16.
Larsson, A. 1979. Ortolansparv i ny biotop. Fåglar i X-län 10: 32-33.
Larsson, A. 1980. Observationer av ejder i Dellensjöarna. Fåglar i X-län 11: 48-53.
Larsson, A. 1990. Vinterfågelräkning i Dellenbygden 1975-1990. Fåglar i X-län 21: 88-104.
Larsson, A. 1998. Häckfågeltaxering i Dellenbygden 1978-1997. Fåglar i X-län 29: 89-98.
Lindberg, R. 2004. Inventering av backsvala i Hälsingland 2003. Fåglar i X-län 35: 124-130.
Lindh, J. 2001. Dvärgmåsarna i Hålsjöviken. Fåglar i X-län 32: 34. Lindström, Å. & Green, M. 2013. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2012. Rapport, Biologiska institutionen, Lunds Universitet.
Moksnes, A. & Thingstad, P. G. 1980: Ærfugltrekket Somateria mollissima, østover fra Trondheimsfjorden. Vår fuglefauna 3: 84-96.
Percival, A. J. & Dale, S. 2016. Habitat selection of Ortolan Buntings Emberiza hortulana on forest clear-cuts in northern Sweden. Ornis Svecica 26: 89-103.
Gråspett och hämpling hemma i Delsbo maj 2018
Avskrift: Viveca Sundberg
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Till toppen – till Våra flyttfåglar –
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-60062