Från Sunnansjö ångbåtsstation gick foror åt Ljusdal vidare mot Härjedalen och efter kalvstigen mot Järvsö och bygderna däromkring. Sunnansjö ångbåtstation kom att spela en betydelsefull roll. Från de stora magasinen hämtade forbönderna sina varulaster. Trafiken var ofta tät med mängder av hästforor som varje dag utgick från Sunnansjö.
Läs om DELLEN-BÅTAR
Läs om PRÅMAR
Läs om ÅNGBÅTARNA TAMM
Läs om ÅNGSLUPEN NÄS
Läs om ÅNGBÅTEN FORTUNA
Läs om ÅNGBÅTEN DELLEN
Läs om ÅNGSLUPEN NÄS
Läs om ÅNGBÅTEN DELSBO vars hemmahamn var Sunnansjö Sjöstation
Läs om SJÖFARTEN I HUDIKSVALL
Läs om KUST- OCH INSJÖBÅTAR
Läs om SJÖVÄSENDET, inte minst på Dellarna, men se upp för en del felaktigheter.
Läs om DELLARNAS KYRKBÅTAR.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ner på sidan
Sunnansjö Ångbåtstation
Laga skiftets karta visar att marken till vänster ägdes av prestbordet och att lastageplatsen i Sunnansjö till höger var en sockensamfällighet.
HUDIKSVALLS ALLEHANDA DEN 4/1 1862
Återblick på det förflutna året
Då wi wid det nya årets början gå att i en kort öfwersigt meddela hwad som under det nyss ändade året inom wårt samhälle inträffat af mera märkelig art samt hwilka förhoppningar man på grund deraf kan hysa för den närmaste framtiden är det med werklig tillfredsställelse, som wi fatta pennan. Det kan icke nekas, att Hudikswalls stad är stadd i framåtskridande och den utweckling, wårt samhälle under de sednare åren tagit, skall, derest icke alla tecken swika komma att bereda densamma allt större wälstånd och anseende. Såsom ett bewis på den ökade werksamheten inom affärslifwet på platsen, anföra wi blott, att inkomsten af jernwägen under förlidet år öfwersteg den under år 1860 med 2,400 Rdr, hwilken summa, i sig sjelf ganska ringa, dock ej blifwer så obetydlig, när man tager åtskilliga omständigheter i öfwerwägande. Först och främst då trafiken började 1860, funnos ej så obetydliga förlager från föregående år, hwilka blott wäntade, på att jernwägen skulle blifwa färdig för att på densamma nedforslas till hamnen. Så t.ex. hade Engelska Bolaget 6-8,000 tolfter plank samt några tusen bjelkar, hwilka skulle föras från Forssa ned till Hudikswall; widare hade Strömbacka bruk 1 à 2 års hela sågafwerkning, som också genast tog jernwägen i anspråk, andra enskilda personers eller bolags träwaror oberäknade. Härtill bör ock läggas, att Godstaxan blifwit nedsatt 10—5 procent och afgiften för person trafiken ända till 40—45 procent. Då nu, detta oaktadt, inkomsterna ökats, kan denna omständighet naturligtwis ej på annat sätt förklars än derigenom att rörelsen ökats.
Under förlidet år har materielen wid jernwägen blifwit tillökad med 12 plankwagnar, flera sidospår hafwa blifwit utlagda så wäl wid Hudikswalls som Forssa Station och likaledes bjelkbommar på begge dessa ställen. Godsmagasin är likaledes uppfördt samt en större och en mindre swarfstol inköpta till swarfwande dels af hjul dels af mindre machindelar. Kring Stationen härstädes har en del af den träskartade wiken mot kyrkan blifwit fylld och planerad samt träd derstädes planterade. Afsigten är att fylla hela denna del, utgörande 6—8 tunnland, och om än ej detta arbete kan så snart werkställas torde det dock inom 6—8 år wara att motse färdigt. Slutligen har en liten Ångbåt blifwit anskaffad, uti hwilken jernwägs-Bolaget eger ungefär ⅓ och som redan denna höst gjort några resor från stationen wid Forssa uppåt Dellarne. Ett godsmagasin är därföre anlagdt nedanför Sunnansjö by i Delsbo bredwid den s.k. Norsbron.
Men om jernwägen skall kunna wara af werklig stor nytta för landsbygden, så måste den utsträckas. Redan under de få weckor Ångbåten ”Dellen” kunde göra några turer, märktes i rörelsen en betydlig ökad liflighet. På enskilda personers bekostnad har under September och October månader undersökning skett angående jernwägens förlängning till Näswiken i södra Dellens östra ända. Sträckan till denna plats från Forssa Kyrka är ungefär ⅔ dels mil och den projecterade banan skulle till följd af markens jemnhet, blifwa i det närmaste alldeles horizontel. Största flyttningen, som finnes, är 1 fot på 100. Kostnadsförslaget, beräknadt för en bana med 4 (Eng) fots spåwidd, uppgår till 266,000 Rdr. Denna wäg skulle på tre serskilda ställen öfwergå Forssaån, nemligen först wid Kyrkan, derefter wid öfre slussen i kanalen på andra sidan ångsågen och slutligen i grannskapet af det ställe der stora landswägen går öfwer ån. En kortare wäg skulle wisserligen kunna finnas, men man har walt denna med tanken på möjligheten att en gång se den stora tillämnade jernwägen mellan Jerfsö och Delsbo fulländad. Efter detta sammanbindes den sedan lättast med Hudikswalls-jernwägen, om denna är förlängd till Näswiken. Huruwida denna jernwäg mellan Jerfsö och Närwiken, som i längd skulle utgöra 3⅝: dels mil, för hwilken kostnadsförslaget stiger till omkring 1,800,000 Rdr rmt., med rörelse-materiel och reparations-werkstäder, kommer att gå i fullbordan, är något som ej är möjligt att för närwarande med bestämdhet säga, så mycket är dock wisst, att den skulle göra orten ofantligt godt och att just helt nyligen omständigheten inträffat, som mera än något annat tala för dess anläggande. Möjligt är, att man inom en ej så långt aflägsen tid får se frågan afgjord; för närwarande arbetas åtminstone med ifwer densamma.
Ett bewis på den ökade lifligheten i stadens rörelse finnes öfwer deri att under förlidet år 72 fartyg besökte wår hamn eller tillsammans 15 flere än året 1860, då deras antal utgjorde 57. Då tulluppbörden nu öfwerstiger 30,000 Rdr rmt., eller det minimibelopp, som fordras för erhållande af nederlagsrätt, är det anledning förmoda, att en förnyad begäran härom numera icke skall af Kongl. Maj:t afslås.
Till sist uti wår korta öfwersigt nämner wi äfwen, ett härwarande Lärowerk allt mera närmar sig till att blifwa på begge linierna fullständigt. På grund af sednaste Rikets Ständers beslut har en Lectorsplats härstädes under förra året blifwit till ansökning kungjord ledig och ehuru tillfälliga orsaker hittills hindrat dess besättande med en Ordinarie lärare, hoppas likwäl skolan, att detta första steget icke skall wara det sista på den för densamma öppnade banan till ett fullständigt lärowerk.
Måtte under det nu började året krafter och wilja hos en hwar af Samhällets medlemmar fortfarande i förening werka till ett raskt framåtskridande!
Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg
En av de största och viktigaste hamnarna var Sunnansjö ångbåtsstation i Delsbo.
Den kallades av ortsbefolkningen för sjöstation och var också ändpunkt för den första passagerarlinjen 1861. Andra platser där båtarna gjorde uppehåll var Fredriksfors, Hålsjö, Norrboån, Friggesund, Skålsvedja och Moviken.
Utöver passagerare fraktades också betydande mängder med gods av annat slag än industriernas malm, järn och trävaror. Denna godstrafik, som till största delen bestod av olika nödvändighetsvaror, gick åt båda hållen men mest i riktning från kusten in mot landet. Det var inte bara Dellenbygden som på så sätt försågs med förnödenheter utan en hel del av varorna fördes vidare av forbönder.
Deras hästskjutsar förlängde och förgrenade godstransporterna åt Bjuråker upp genom Svågadalen.
Från Sunnansjö gick foror åt Ljusdal vidare mot Härjedalen och efter kalvstigen mot Järvsö och bygderna däromkring. Sunnansjö ångbåtstation spelade i detta sammanhang en betydelsefull roll.
Det var från de stora magasinen som forbönderna tog sina varulaster. Trafiken var ofta tät med mängder av hästforor som varje dag utgick från Sunnansjö sjöstation.
Som ovan nämnts byggdes Sunnansjö Ångbåtsstation 1861. Gods-och personbefordran gick till att börja med tåg från Hudiksvall till Forsa kyrka fram till 1874, då banan förlängdes till Näsviken. 1888 förlängdes och öppnades järnvägen till Delsbo och Ljusdal.
Från Forsa till Sunnansjö ångbåtsstation gick det två turer fram och tillbaka varje dag. Vid ”Sjöstationen” som ångbåtsstationen kallades i dagligt tal, byggde järnvägsbolaget undan för undan fem stora magasin förutom expeditionslokaler. Det var även järnvägsbolaget som byggde väg från Sunnansjö till Ede. Vägbygget kostade 1.000 kr.
Den 25 dec. 1885 sålde bolaget alltsammans till det statliga järnvägsbolaget, därmed upphörde den reguljära ångbåtstrafiken och de i folktradition kända forbondefärderna till västra Hälsingland, Härjedalen, Jämtland och Norge.
Källa: Bror Jonssons arkiv, genom Björn Jonsson
Stationsinspektör under 1870-talet
—48R1— Delsbo släktbok
(O16) Ossian Fritiof Johan Wallmo (Wallman), * 25/11 1827 i Göteborg. Stationsinsp. bos. i Sunnansjö sen i Klubbo, Delsbo. † 19/3 1899. Emilia Charlotta Berg, * 2/4 1836, † 18/2 1864.
Nils Johan Emil * 12/7 1857. Utfl. t. Uppsala 1873
49R1 Sven Helge Svensson * 17/7 1882. Fosters. 2
Ångbåtstationsinspektör under 1880-talet
Per Wahlstedt * 26/6 1841 i Östervåla, Västmanland. Gift 9/3 1873 med
Agnes Wallmo * 14/2 1847 i Hellefors, Örebro
Edla * 10/8 1874
Alfred * 17/1 1876
Agnes * 1877
Uppgifter ur 1887 års katalog
Sunnansjö ångbåtstation med ångbåten Delsbo.
Det här är också Sunnansjö ångbåtstation med alla magasin och ångbåten Delsbo
Lägg märke till att det ligger två pråmar i viken
Det här är före detta båten Delsbo sedan den blivit ombyggd och bytt namn till Örnsköldsvik.
HP den 30 maj 1877
HP den 20 juni 1877
HP 1 maj 1878
Hudiksvallsposten den 3 november 1880
HP den 26 juni 1888
Mer finns att läsa om ångbåten Svea under DELLEN-BÅTAR.
Biljetter kunde köpas av Gustaf Björklund. Han var född den 21/11 1892 i Norrköping. Ogift, bosatt i Wij. Död den 3/8 1921
HUDIKSVALLSPOSTEN DEN 27/8 1890
17 år hafwa förswunnit sedan H. M:t konung Oskar II besökte Hudikswall på sin resa genom Norrland år 1873.
Efter att hafwa besökt Söderhamn och Bollnäs, reste konungen den 17 juni landswägen till Jerfsö, der han mottogs på ett särdeles högtidligt sätt.
Tidningen yttrar härom bland annat:
”I de anordningar som Jerfsö församlingsbor sjelfwa uttänkt och widtagit för konungens emottagande, i deputationen wid sockengränsen, i den wid kyrkan och Stenegård talrikt församlade högtidsklädda menniskoskaran, i det stillsamma och wördnadsfulla uppförandet, som icke stördes under hela dagens lopp af den minsta oordning, röjde sig tydligen hos folket inneboende wördnad och tillgifwenhet för landets konung.
Wid förberedelserna till anordningarne för konungens mottagande undföll det också en framstående medlem af allmogeklassen ett yttrande, som härför är betecknande, nämligen: Wi wilja wisa åtskilliga skandaltidningar, att wi icke hålla med dem, då de smäda landets konung”.
Från Jerfsö reste konungen till Ljusdal, der natten tillbragtes. På wägen till Ljusdal togs Hybo timmeruppfordringswerk i betraktande.
Den 18 juni afreste konungen till Delsbo.
Från Delsbo gjordes med ångaren Dellen utfärd uppåt norra Dellen, hwarpå konungen på eftermiddagen inträffade wid Forssa jernwägsstation samt derifrån afreste med tåget till Hudikswall.
Härstädes woro stora anordningar widtagna för att på högtidligaste sätt mottaga monarken. Som staden då ännu ej hade sitt rymliga stadshus, tog konungen sin bostad hos apotekaren Brun och den af staden för konungen gifna middagen intogs i handlanden Forsströms wåning.
Wid 9-tiden på aftonen afreste konungen med ångaren Thor till Sundswall.
Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg
Mer finns att läsa om den här händelsen under ÅNGBÅTEN DELLEN.
HP den 18 juli 1891
HP den 13 april 1892
GEFLE DAGBLAD DEN 12/7 1895
En lusttur
(Verklighetsbild ur Helsingelifvet, tecknad för Gefle Dagblad af V. v. W)
En vacker söndagseftermiddag i juli månad för 20 år sedan skulle ångaren »Fortuna» afgå från öfre slussen i Forsa till Sunnansjö brygga i Delsbo. Det skulle bli »lusttur» och därför stodo ett åttiotal kraftfulla, lefnadsglada pojkar jämte ett par dussin rödkindade jäntor på den lilla i alla hänseenden bristfälliga bogserbåtens däck. Ångaren hade för sin sjuklighets skull fått med rätta öknamnet »lungsoten». Man gladde sig öfver att på aftonen få en sväng; pojkarne med »boskorna» och flickorna med de hurtiga delborna som allmänt äro afhållna af det täcka könet i flera af Helsinglands socknar, emedan delbon ej friar efter skatt utan »ser till hjärtat».
Ändtligen lade Fortuna ut, och efter mycket pustande var han framme i Delsbo, då den danslystna skaran under sång och skrål, tjut och vrål tågade till danslokalen, som utgjordes af ett vattensågverk.
På en afsågad stockände i lokalens midt satt en soldat af Delsbo kompani, som hette Bergman och stämde sin fiol. Snart spelade han upp den ena hurtiga polskan efter den andra och dansen kom i full gång.
Som »eldvatten» flöt i strömmar blef dansen snart vildare och vildare, sorlet och skränet, som blandades med gräsliga eder och glåpord, starkare och hemskare. En snarsticken delbo riktade en kraftig spark mot en munvig forssabo, men träffade i stället den jänta som forssabon dansade med, i underlifvet, så att hon afsvimmad föll till golfvet. Detta var som att kasta halm på eld; ty med den snabbhet som är helsingen egen, då det gäller att slåss, voro snart alla manliga individerna inbegripna i ett vildt handgemäng.
Af Fortunas manliga passagerare voro de flesta från Forssa ångsåg och från tidigaste barnaår väl öfvade i knytnäfsbataljer, i hvilka de voro riktiga öfversittare. De hade mångfaldiga gånger, ehuru underlägsna till numerär genompryglat de af andra fruktade rallarne.
Det stod ej heller länge på, förrän sågen var ren från delbor; men då återtåget skulle beträdas finge delboarne förstärkning och i spetsen för dem kom Bergman. Under ett tjut som skulle kommit Amerikas svartfötter att häpna, störtade delboarne öfver sina antagonister, som långsamt och under tappert motstånd drogo sig till bryggan, där Fortuna låg förtöjd. Arriergardet af Forssaboarne utgjorde af Gustaf Lind bördig från Norrala och E. Sjöberg f.d. gardist samt en knektpojke från Hansseby. Avantgardet på delboarnes sida utgjordes af Polsken »Skroten» och Bergman samt Rolfsbergaren.
Fortuna hade lagt ut med fören, på det att ej fienderna skulle kunna komma ombord. Snart voro alla passagerare ombord utom G. Lind, som envist en lång stund ensam höll stånd mot de påträngande. Till slut gaf Lind, som var beväpnad med en spak, Polsken ett nyp, så att denne föll baklänges och i fallet slog kull Skroten. Begagnande sig af det andrum, som härigenom uppkom hoppade Lind ombord och sköt med det samma ut båten från bryggan.
Nu kom en riktig skur af projektiler öfver Fortuna, så att flere fingo skråmor och tvänne fönster på salongen krossades. Delborna togo och lyfte fiolisten upp i vädret, där han satt och vinkade en stund med en mässingdosa i ena handen och en påk i den andra. Detta varade dock icke länge, ty plötsligt såg man dem springa ned i en mängd små båtar och styra kurs rakt på Fortuna, som hade svårt för att få fart.
I den främsta båtens förstäf stod Bergman beväpnad med en båtshake och stolt som en vikingahöfding. Fortunas besättning beredde sig på en skarp strid, så mycket farligare som en stark nordost började att blåsa. Snart var Bergmans båt så nära Fortunas babord, att Bergman högg fast med båtshaken i ett af de sönderslagna fönstren, och samtidigt härmed började de öfriga af delboarne i hans lilla båt att ursinnigt med sina båtshakar angripa Fortunas manskap, som fick fullt upp att göra, emedan om en stöt eller ett hugg parerades, det då träffade en annan.
En sittsoffa hade blifvit söndertagen till slagdon och utdelad åt ångarens män, jämte två järnspett och en båtshake, men då däcket var trångt, var det ej godt att värja sig, ty flera båtar hade lagt till vid styrbord.
En f.d. gardist, som hette Olsson, blef varse en liten kanon, som stod i fören på en fastskrufvad lavett. Denna tog han, laddade den löst ända till mynningen och, sedan den efter många besvärligheter blifvit flyttad till aktern, fyrade han af den på den förstnämda båtens besättning.
Verkan häraf blef för striden afgörande: rekylen blef starkare än hvad Olsson beräknat och både han och kanonen gick öfver bord. Kanonen sjönk i Dellens djup, men Olsson föll på relingen på en af fiendernas båtar, hvadan denne kantrade och dess besättning fick en välbehöflig svalka. Delboarne måste nu tänka på att rädda sina kamrater från att drunkna, och under tiden hann Fortuna utom skotthåll. Olsson fördes som krigsfånge till Delsbo, där han blef gästfritt emottagen samt var redan följande morgon på sitt arbete vid Forssa ångsåg.
Fortuna kom vid midnattstid till öfre slussen och hvar och en gick hem till sitt, men om lustturen talades ofta.
Många dylika drabbningar socknar emellan ha utkämpas inom Helsingland, t.ex. mellan Mo och Rengsjö för omkring 30 år sedan å Glösboheden; mellan Delsbo och Bjuråker på Pålsmessmarknaden för 20 år sedan. Men den blodigaste af alla är antagligen då 200 arbetare från Forssa ångsåg grundligt genompryglade 500 rallare och drefvo dem upp i Smedgårdsberget. Denna strid började kl. 7 på morgonen och räckte till kl. 1 e.m.
Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg
HUDIKSVALLSPOSTEN DEN 19/2 1901
Skidtäflan var i söndags anordnad af för skidsporten intresserade personer i Delsbo. Banans längd var 4 kilometer från Sunnansjö ångbåtsbrygga till Klubbo och åter.
De täflandes antal var jämförelsevis ganska stort och intresset för företaget mycket lifligt. Banan löptes på nedan angifna tider och följande blefvo pristagare:
1:sta pris, Jonas Jonsson, 21 min
2:dra pris, Andreas Jonsson, 21 min 15 sek.
3:dje pris, Jonas Person, 22 min 15 sek.
4:de pris, Nils Persson, 22 min 30 sek.
5:te pris, Anders Nordgren, 22 min 45 sek.
6:te pris, Axel Nordgren, 24 min 5 sek.
7:de pris, Emil Östergård, 24 min 16 sek.
Arvid Pålsson, 27 min.
Per Persson, 27 min 45 sek.
Per Olsson, 28 min.
Jonas Olsson, 29 min.
Gottfrid Pålsson, 29 min 10 sek.
Emil Allzén, 37 min 40 sek.
Prisutdelningen verkställdes af agent E. Ring och skogvaktare Jonas Ström å Sunnansjö ångbåtsstation. Att de unga pristagarne alla sågo glada och förnöjda ut, faller af sig själft; och det är att hoppas att denna första täfling för ungdomen i den upplifvande skidsporten må återkomma och verka sundt och hälsosamt för både kropp och själ.
Deltagarne beslöto anordna en större täfling söndagen den 3 mars med start från Sunnansjö ångbåtsstation kl. 1 på dagen. Anmälningar emottagas intill denna dag hos skräddaren Andreas Jonsson i Knutslunda.
Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg
HP den 4 oktober 1902
Stor Basar 1905
HP 8 juni 1905
Från en arbetarebazar i Delsbo. Foto: Rudolphi
HP den 8 november 1906
Erik Ring, Sunnansjö. Källa: Delsbo/sockenbilder
—46N20— uppgifter ur Delsbo släktbok
13 Erik Ring, * 28/4 1856, s. t. sold. J. Ring i Överälve. G. 26/5 1881. Bonde i Charlotteberg s 3, Delsbo. † 9/7 1936.
24P21 Sigrid Jonsdotter, * 10/2 1861, d. t. bonden J. Zachrisson i Charlotteberg, Delsbo. † 10/5 1944.
Jonas * 14/9 1881 29
Erik * 27/4 1884 6S14
Olof * 11/1 1887, † 26/1 1887
Anna * 29/2 1888 33K3
Per * 10/12 1892 30
Karin * 20/4 1897 (X33)12Å30
Olof * 25/5 1899, † 25/9 1902
Zacharias * 21/9 1901, † 21/9 1901
Basar vid Ångbåtstationen i Sunnansjö 1913
Med uppträdande av Anna-Greta Adamsen.
Affisch utlånad av Eva Nilsson
– Ska´re bli nån fest på Ångbåtsstationen i år mä? Kunde sekelskiftets dellbor fråga, när de mötte någon ”jultomte” på vägen.
Ty festerna på Sunnansjö ångbåtsstation var populära tillställningar, som ortsborna motsåg med stort intresse. Ångbåtsstationen var nu visserligen nedlagd, men både lokalerna och omgivningen därnere vid Södra Dellen var lämpliga för dessa festligheter.
På nytt fick man uppleva något av det brokiga folkliv, som rådde därnere medan ångbåtsstationen ännu gjorde skäl för sitt namn. Den upphörde 1888, då den nybyggda järnvägen började tas i bruk.
Om föreningen Delsbo jultomtar gjorde en stor insats i en tid, då det ännu inte fans någon socialvård att tala om. Anna Rudolphi i Vij har berättat att sammanslutningen som ännu är verksam ursprungligen kallades för Eugenia-föreningen och således hörde till den av prinsessan Eugenia eller Eugenie startade verksamheten till hjälp åt skyddslösa och sjuka barn. Eugeniahemmet i Stockholm fick ju även sitt namn efter henne.
På den här bilden som vi fått låna av Olle Blanck är Delsbo jultomtar samlade nere vid ångbåtstationen efter avslutad fest. På väggen sitter en sköld, som anger det måtto under vilken föreningen arbetar. Det står nämligen textat med sirliga bokstäver följande sentens:
”Den som gifver den fattige lånar åt Gud”.
Några av personerna på bilden har identifierats. Den äldre mannen längst bak med mustascher är fabrikören Axel Broberg i Näsbyn. Hans hustru Christine sitter längst ner till vänster, klädd i ljusdalsdräkt. Hon var den tidens brudkläderska i Delsbo. Han med hatten på svaj strax intill Axel Broberg är prostsonen David Fredborg. Hans syster Karin sitter i nedersta raden närmast den märklige mannen ytterst till höger som är skådespelaren, fotografen och massören Wilhelm Ohlsson, utklädd till kvastkäring.
Olle Blancks svärmor Emelia Pettersson, Ede, står snett till vänster om Broberg. Hon har mörk rosett och spetsmössa. Länsman är också bland tomtarna. Han har uniformsmössa, stärkkrage och mustasch och heter Mårten Kjällander. Strax till höger om intill länsman står Tora Östberg, Hällnäs, som var Tyra Fischers mor.
Källa: HT Lördagen den 11 juni 1977
Av Bror Jonsson
—32S9—
(X8) Lars Eriksson-Forsström, * 23/2 1842, s. t. torp. E. Olsson i Rolfsta, Forsa sn, Gävleb. G. 2/5 1867. Ångbåtstjänsteman. Bos. i Knutslunda, Delsbo. † 9/5 1889.
5 Margta Isaksdotter-Rudolphi, * 31/1 1847, d. t. kyrkvärd I. Rudolphi i Sunnansjö 5, Delsbo. † 2/7 1920.
Erik Axel * 28/7 1867, † 30/3 1876 (scharlakansfeber)
Anna * 17/7 1869. Utfl. t. Forsa
Margta * 21/8 1871. Utfl. t. Forsa
Brita Christina * 25/11 1877. Utfl. t. Bollnäs 1900
Elin * 3/7 1884 18N33
Isac Rudolf, tv., * 17/6 1888. Jordbr.-arb. i Spångmyra, Bjuråker
Maria, tv., * 17/6 1888, † 24/10 1889
Sunnansjö Sjöstation. Vid kaj ligger ångslupen Näs och på dess utsida ligger en lövad ångbåt som gör sig klar för avgång.
Här sitter Jonas Albin Höglund utanför sin stuga Sunnansjövägen 22.
Hela familjen hade bott här säger hans barbarn Eva Nilsson på Badhusholmen som lånat ut bilderna på sin morfar
Jonas Höglund
—21H15— Uppgifter ur Delsbo släktbok
10 ANNA PERSSON, * 15/9 1903, d. t. bonden P. Jonsson i Fjärdsätter 3. Hushåll. fabriksarb. i Sunnansjö 17, Sunnansjövägen 26, Delsbo. Den 10/11 1947 köpte hon badholmen. † 24/12 1988
42K16 JONAS ALBIN HÖGLUND * 23/2 1902. Eldare vid fabr. i Sunnansjö, Delsbo, var hennes man men han hade egen bostad vid ångbåtstationen, Sunnansjövägen 22. † 27/4 1982
MÄRTA ELVIRA HÖGLUND * 10/5 1925. Utfl. t. Gävle 1946 † 17/5 2017
ANNA – LISA HÖGLUND * 18/9 1941. Nu bor hennes dotter Eva Nilsson i sin mormors fastighet på badhusholmen.
I fastigheten, Sunnansjövägen 22, Sunnansjö 1:11 bor nu damen ovan, Britt Ludvigson
Nov. 2022.Utsikt över Sunnansjö, f d sjöstation, sett från Britt Ludvigsons tomt, med det lilla båthuset till höger.
Här ser vi båthuset till vänster, och villa solvik längst bort där Rut och J. P. Hansén bosatte sig omkr.1925. I det röda huset till höger, med strandtomt, Sunnansjö 13:1, bor Britt Ludvigssons dotter Linda med sina barn och sin man Hans Nordberg.
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall.
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din hjälp – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62