Dellenportalen har samlat uppgifter om Delsbos olika Bönhus och kapell ur böcker, tidningar och ur olika arkiv.
Läs mer om bönhuset under Gårdarna i Ås.
Läs om Bönhus och Kapell i Bjuråker.
Läs om Bönhus och Kapell i Forsa.
Läs om Bönhus och Kapell i Hög.
Läs om Norrbo Missionsförsamling.
Läs om Svenska Världsfredsmissionen i Norrbo
Läs om kapell på andra platser, kapell.se
Allt material här är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.
Men det är okej att använda Dellenportalens bilder, eller texter, bara man anger dellenportalen.se som källa. Men det är inte okej att bara ta bilder och text och lägga ut det på andra sidor.
Vi efterlyser fler bilder. Har du bilder eller information som du vill lägga till?
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss, hittar du längst ned på sidan.
Innehåll
* Baptistkapellet i Fredriksfors
* Lutherska Missionshuset i Ås
* Frälsningsarméns avd 101, Delsbo
* Betaniakapellet, Bjusnäs
* Rikets Sal, Sunnansjö
* Delsbo Missionsförsamling
* Högtomt Missionsförsamling
* Salemförsamlingen, Sannäs
* Betelkapellet, Vitterarv
* Filadelfiaförsamlingen, Delsbo
Bönhus och Kapell i Delsbo
Först på 1890-talet började bönhus byggas i Delsbo. Tidigare hade möteslokaler upplåtits i outnyttjade rum på gårdarna, i skolhus, eller medlemmarna turades om att hålla möten i hemmen. Prästernas inställning hade ofta en avgörande inverkan till att ett bönhusbygge kom igång genom att ej vilja upplåta byskolan för frireligiösa möten. Så var t.ex. i Högtomt där missionsförsamlingen först använde skolan för sina sammankomster. 1897 byggdes församlingens missionshus på en skänkt tomt intill skolhuset.
Det först byggda bönhuset i Delsbo var Frälsningsarméns lokal på Furugatan i Ede. Det invigdes 1890 och används som kårlokal till några år in på 1960-talet då verksamheten upphörde.
Baptistförsamlingen bildades i Delsbo 1862 men upplöstes igen 1892. Något bönhus byggdes ej under denna period. 1902 lär moderförsamlingen i Hudiksvall bygga ett bönhus i Fredriksfors för den baptistgrupp som då fanns där och som 1908 blev en självständig församling.
Baptistkapellet Fredriksfors
Fredriksfors 1:9
Text och bild ur boken. Gåsbackavägen 95
1862 bildades en baptistförsamling i Delsbo möjligen med centrum i Stömne. Möten hölls i hemmen.
1892 upplöstes församlingen. Kvarvarande medlemmar övergick till Hudiksvalls Baptistförsamling och ingick där som Delsbo Baptistgrupp med centrum i Fredriksfors. Möten hölls i Fredriksfors, Stömne och Bobygden i förhyrda lokaler. I Bobygden fanns en allianssöndagsskola där baptisterna deltog som lärare.
1901 blev en söndagsskolemissionär stationerad i Fredriksfors. Han blev så småningom också ledare för baptistgruppen. Tanken på att bygga ett bönhus tog form. Moderförsamlingen började med insamlingar hos andra församlingar. Önskemålet var att förlägga huset centralt i Ede men detta kunde ej förverkligas.
1902-04-06 beslutades bygga bönhus i Fredriksfors. Tomt skänktes av bonden Anders Karlsson i N. Sannäs 6 och ledare för bygget blev byggmästare Per Ström, Fredriksfors.
Detta är 98-årige Anders Karlsson, vid en intervju med HT den 16/6 1934. Han var född 1830 i Ryda, Skaraborgs län och återfinns under (11T12) i släktboken. Han är varmt religiös och intagen som n:o 2 i Baptistförsamlingens register. Han avled den 20/11 1934.
1902-12-14 invigdes Fredriksfors kapell vilket 1964 fick namnet Baptistkapellet i Fredriksfors.
1907-12-8 bildades Delsbo Byggnadsförening i Fredriksfors (DBF) utan ekonomiskt syfte, Föreningen köpte kapellet av Sällskapet för Upplysning och Sedlighet i Hudiksvall.
1908-12-13 bildades Delsbo Baptistförsamling. En kraftig väckelse utbröt i Fredriksfors med grannskap. Församlingen ökade till 65 medlemmar.
Bönhuset är beläget i Fredriksfors ett par hundra meter från riksväg 84.
Delsbo Kapell. Fredriksfors 1:9
Ursprungligen var huset en liten, låg, anspråkslös byggnad, stående på stenplintar och byggd i liggande timmer. Den rymde sal, kök, samt ett mindre rum. Ytterdörr med liten trätrappa fanns på västra långsidan. Timret var bart.
Fotografi ur Hälsinglands Distriktförenings Minnesskrift 1877 – 1927
1917 fanns ett förslag från socknen om att köpa kapellet. I stället för att sälja beslutade församlingen att låta restaurera byggnaden. Kök och lilla sal samt eldställningen i stora salen restaurerades. Anläggningen av dopgrav av tegel och cement diskuterades men uppsköts p.g.a. för höga kostnader.
1918 anskaffades nya bänkar till kapellet.
1919 beslutades skaffa flaggstång och flagga.
1923 lades nytt tegeltak. Förmodligen höjdes då också taket något.
1930 restaurerades kök, lilla sal och predikantrum.
1934 anordnades insamling för kapellets ombyggnad.
1935 tillsattes byggnadskommitté.
1935 invigdes kapellet efter ombyggnad. På västra långsidan hade en tvåvåningsombyggnad gjorts vilken rymde stora salens entré och kapprum, samt en utvidgad predikantbostad.
Fönstren i stora salen gjordes om och blev valvbågade. Byggnaden fodrades med stående fasade brädor samt rödmålades. Fönster-och takfoder och knutar målades vita. Dopgrav anlades i stora salen.
1961 drogs vatten in i byggnaden
1964 installerades värmepanna och element.
Stora salen har i dag (1991) skivklädda ljusgrå väggar och pappspänt, plant, vitt tak. Åt öster finns plattformen med ett högre och delvis inbyggt podium. I podiets sidor finns två fönsterförsedda små ”skrubbar” med varsin ingång från salen.
På den ljusa fondväggen sitter en rektangulär, målning utförd av pastor Berndt Sörensson från Stockholm. Tavlan visar hur Jesus, vilande i ett landskap, blickar mot ett uppifrån kommande ljus.
Podiet inramas av ett räcke av glest stående trästolpar sammankopplade av ett metallrör. I mitten finns en slät predikstol.
Salen har fernissat brädgolv och snickerier och bänkar i ljust grågrönt.
13 (+2) öppna träbänkar är ställda i två sektioner med en gång i mitten.
Längst bak i salen finns klädhängare.
Lilla salen har två dubbeldörrar mot stora salen. Taket är klätt med ljus pärlspont.
1968 fick lilla salen nya, ljusa tapeter samt korkmatta. Den är möblerad med långbord, lösa stolar samt skrivbord. I salen finns en vit kakelugn.
Köket har vit pärlspont i taket och släta väggar. Där finns elplattor samt en yngre, vit vedspis.
I kapellets övervåning finns en liten nyrenoverad lägenhet.
1991 har Delsbo Baptistförsamling 12 medlemmar och använder lokalen för sin verksamhet
Källa:
Arkiv-och föreningsinventering i Delsbo/Norrbo 1990/1991 av Ingegerd Blomberg
Dela med dig av dina minnen. Har du gått här på söndagsskola, eller har du andra minnen att berätta om? Maila oss. Mailadressen hittar du längst ned på sidan.
Timmerman Olof Carlsson-Blank, här intervjuad av Hudiksvalls Tidning inför sin 85-årsdag 1939. Han berättar att han tillhört Delsbo Baptistförsamlingen i 46 år.
-35 T 5- Delsbo släktbok
1 Olof Carlsson – Blank, * 25/10 1854, s. t. korp. C. F. Blank i Vitterarv. G. 23/5 1880. Bonde i Ede s 15, Delsbo. † 16/12 1939.
54J2 Brita Pehrsdotter, * 21/2 1857, d. t. sold. P. Lek i Stömne, Delsbo. † 17/1 1909.
Brita * 9/9 1877, † 6/10 1880
Brita Fredrika * 22/1 1881, † 27/7 1881
Carl * 11/8 1882 9
Anna * 7/3 1884 10
Fredrik * 10/9 1885. Utfl. t. Ljusdal 1920
Olof * 6/1 1887, † 7/4 1896
Pehr * 17/1 1889 11
Flickebarn * 8/11 1891, † 8/11 1891
Johan * 3/2 1893 12
Erik Vilhelm * 7/5 1894 13
Olof * 25/9 1896 14
Arvid * 20/7 1898 15
Jonas * 9/10 1900 16
Lars Oskar * 9/9 1903. Utfl. t. Lillhärdal 1932
(22P79) Gunnar Mårtensson, f 1928, bosatt i Fredriksfors berättar att Kapell-Kalle som jobbade på kraftstation i Fredriksfors var aktiv i Baptistkapellet i Fredriksfors. Likaså var Jankens-Elvira Andersson i Krusänga, en aktiv baptist.
Lutherska Missionshuset i Ås
Området heter Vi (Vij) 5:1
Bild ur Delsbo-kjolen, mars 2000.
Från början hade huset, som det gamla fotot visar, ingång till stora salen på den västra gaveln. På trappan sitter Karin Andersson från Hagen
1915 bildades DUF i Delsbo
1915 den 7 juli i samband med ett missionsmöte bildades DUF i Delsbo. Som talare vid nämnda möte medverkade dåvarande predikanten inom Norra Hälsinglands Missionsförening Johannes Karlsson och reseombudet N. O. Bergström. Johannes Karlsson sammankallade ungdomarna som beslöt att hålla att bilda ett DUF med anslutning till EFS. Ett femtontal personer anmälde sig som medlemmar. Till föreningens förste ordförande valdes lärarinnan Marta West, som också kom att bli föreningens stöttepelare fram till 1959, då hon avled och efterträddes av Jonas Brodén. Till sekreterare utsågs fröken Hilda Aurell och till kassör Jonas Rudolphi. Det bestämdes att enskilda möten skulle hållas varje söndagskväll och ledas av i tur och ordning utsedd medlem. Vanligtvis lästes en betraktelse varpå följde samtal, bön och sång. Vid dessa ungdomsmöten medverkade en tid också kommunister Barkander med bibelstudier.
Söndagsskola 1913
Redan på hösten 1913 hade Marta West startat den söndagsskola som ännu var verksam och vars föreståndare hon var fram till 1958.
För att samla medel till EFS:s missionsverksamhet bildades snart nog en ungdomssyförening, som arbetade jämsides med den då 51-årige prosten Landgrens syförening.
Brita Rudolphi i Sunnansjö blev föreståndarinna för denna och efterträddes av Anna Jonsson och Marta West.
Tidningsbild.(11K15 Delsbo släktbok) Marta West 1889-1959
Det berättas att år 1918 bildades även en flicksyförening ”Solglimten”. Den syföreningen är ännu (1965) verksam under namnet ”Flickgruppen” som nu leds av Britta Jonsson i Stömne.
1922 på nyåret, invigdes föreningens bönhus. Vid detta tillfälle medverkade, förutom församlingens präster, andra talare och EFS sångare från hela Hälsingland. Genom gåvor och frivilligt arbete av bygdens innevånare kunde lokalen uppföras utan alltför stor skuld.
Byggnaden vilar på sten plintar och natursten. Området heter Vi (Vij) och är en gammal kultplats från förkristen tid. Det sägs att stenar till grunden kommer från det gamla hednatemplet som en gång legat där. (Källa: Bror Jonsson).
Huset fasad är klädd med rödmålad fasspont och har vita snickerier. Stora salens fönster är spetsformade. De båda ingångarna ligger numera på husets norra sida.
Beträffande verksamheten den tiden kan noteras att vintertid hölls bibelveckor, som ofta leddes av predikant Knut Björk, vilken för övrigt kommer att medverka i jubileumshögtiden och Per Bergström. När den senare i början av 1920-talet bosatte sig med sin familj i Delsbo fick föreningen härigenom ett starkt stöd. Predikant Joel Karlsson var också en tid bosatt i Delsbo och var även han föreningen till hjälp.
1938 kom predikant Pelle Olsson till Delsbo, som den förste stationära predikant för Delsbodistriktet. Han medverkade också i jubileumshögtiden.
Inom kort startade han i Ås en juniorförening och därmed uppfylldes en länge nämnd önskan. En av de första juniorerna var föreningens nuvarande (1965) ordförande Pelle Brodén
Tidningsbild. (14M25 Delsbo släktbok) Per Brodén 1926 – 1982
1939, i november, återinvigdes bönhuset efter en genomgripande restaurering. Ingången till salen från husets västra kortsida sattes igen och predikstol placerades där. Tidigare fanns podiet i öster. De spetsformade fönster som funnits på båda sidor om ingången behölls och försågs med små glasrutor i två färger. Fönstren hamnade då på den nya predikstolens fondvägg. Ny ingång till stora salen togs upp på norra väggen. Liten förstuga byggdes in i salen.
Källare grävdes och cementerades och nytt tegel lades på taket. Lilla salen och vaktmästarbostaden målades om. En vacker fondmålning ovanför plattformen utfördes av delsbokonstnären Ernst Lindgren. Konstverkets ”ram” består av en målad ”marmorportal”. I portalen, på en liten kulle, är målat ett kors vilket är omgivet av ett strålande ljussken. Färgerna är ljusa och milda. På den ovala överdelen finns texten ”DET ÄR FULLBORDET”. På varje sida är en ängel med ett palmblad målat.
I samband med restaureringen flyttade Brita Frisk in som vaktmästarinna. Hon har också nedlagt ett fruktbärande arbete inom såväl söndagsskolan som ungdomsarbetet
Stora salen, som har en närmast kvadratisk form, har utseendemässigt ej nämnvärt ändrats sedan restaureringen 1939. De öppna gamla träbänkarna finns kvar. 16 bänkar är möblerade i tre sektioner och målade i grönbeige ådrad färg vilken återkommer i pelare, fondvägg och podium. Podiet har ett täckt skrank med inbyggd predikstol. Salens väggar är klädda med en gång ljusblå(?) målade skivor. Det brutna taket är klätt med ljus pärlspont. Brädgolvet är fortfarande bart. Längst bak i salen finns en plåtkamin.
Byggnadens andra ingång är belägen i en liten utbyggnad där köksingång samt trappa till övervåningens lilla bostad finns. Kök och sal avgränsas av en vikdörr av senare datum. Från den lilla salen leder en bred skjutdörr in till stora salen.
Lilla salen synes ha renoverats på ca 1960-talet då förmodligen också dess öppna spis uppfördes. På väggarna sitter ljusbrun väv. Kök och lilla sal har vardera två fönster.
1952 beslutade man gräva brunn invid bönhuset.
1954 ändrades namnet till EFS Missionsförening i Delsbo.
1965 består styrelsen av Pelle Brodén, sekr. Karl-Alfred Östlund, kassör, Eivor Rudolphi samt Britta Jonsson, Lennart Persson, Anna Jonsson, Ava och Anna Jonsson, Tomta.
Tidningsbild Pelle Olsson. Förste stationära predikant inom Delsbo-distriktet.
Som predikanter inom föreningen har under året tjänat Pelle Olsson, Bertil Grunnesjö, Tage Bergkvist och Karl-Alfred Östlund. Ordförande under många år var också distriktsföreståndare Per Bergström, under de år han var bosatt i Delsbo. Föreningens medlemsantal är 20.
1976-01-01 bildas EFS Missionsförening i Delsbo. Kontaktuppgifter Västeräng 312
Källa:
Arkiv-och föreningsinventering i Delsbo/Norrbo 1990/1991 av Ingegerd Blomberg
Hudiksvalls Tidning den 14 augusti 1965
Bönhuset i Ås 212, som numer ägs av Delsbo Hembygdsförening.
Läs mer om Bönhuset under Gårdarna i Ås.
Hembygdsföreningen övertar Bönhuset i Ås
Det är nu klart att Delsbo Hembygdsförening övertar det gamla bönhuset i Ås från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. EFS:s Missionsförening i Delsbo har haft bönhuset som samlingsplats och centrum för sin verksamhet i över åttio år.
Hembygdsföreningen förvärvade huset och den 5 500 kvadratmeter stora tomten som gränsar mot Forngårdsområdets norra del för 75 000 kronor. Köpebrevet undertecknades vid årsskiftet 1999/2000 och tillträdet skedde samtidigt.
– Visst känns det lite vemodigt att vi säljer men det är rätt och riktigt det som sker, säger Lennart Persson i Västeräng, som varit föreningens ordförande sedan 20 år tillbaka.
– Vi har inte så många föreningsmedlemmar kvar längre så resurserna räcker helt enkelt inte till för att vi skall kunna fortsätta längre. Men vi känner ansvar för det gamla huset som är ett av de äldsta bönhusen i Hälsingland. Och en mer passande ägare än Delsbo Hembygdsförening kan väl knappast finnas, betonar han.
Källa:
Delsbo-Kjolen, mars 2000
Frälsningsarméns avd. 101, Delsbo
Ede 4:8
F. d. Frälsningsarméns hus, Furugatan 6.
1890 bildades Frälsningsarméns avd. 101 i Delsbo
1890-08-03 invigdes avdelningens lokal vilken byggdes på initiativ av soldaten Marta Kårström (1862-1939). Läget var centralt, ett par hundra meter väster om dåvarande järnvägsstation och tingshus.
Den anspråkslösa byggnaden uppfördes traditionsenligt i liggande timmer och kläddes med rödmålad stående panel. Knutar och fönsterbågar vitmålades. På taket lades spån. I vinkel på norra gaveln byggdes ingång till kök och liten sal på nedre botten samt trappa till ett litet rum och kök på övervåningen.
Stora salen hade ingång från gaveln mot gatan genom en liten utbyggnad, kall förstuga där man tog upp biljettintäkter.
Salens väggar och tak var klädda i mörkmålad eller omålad pärlspont.
Taket var brutet och hade nästan full takhöjd. Öppna träbänkar var ställda i två sektioner med gång i mitten.
Plattformen på norra kortsidan var etage byggd, möblerad med stolar, hade predikstol i mitten och botbänk framför. På fondväggen satt Frälsningsarméns emblem.
Väster om plattformen fanns ingång till lilla salen kallad ”soldatrummet”, och köket. Lilla salen användes bl.a. flitigt till barnverksamhet
1907-1908 var lokalen stängd p.g.a. obetalda räntor. Möten hölls då i kårmedlemmarnas hem.
Omkring 1965 upphörde avdelningens verksamhet och byggnaden såldes till ägarna av dåvarande Turistgården, belägen strax intill. Huset användes då några år som lagerlokal.
Omkring 1974 såldes fastigheten åter och gjordes om till privatbostad.
Sedan några år har huset ägts av föreningen Staffansgården och har då använts bl.a. till bostad.
Läs om Frälsningsarmén på Wikipedia
Källa:
Arkiv-och föreningsinventering i Delsbo/Norrbo 1990/1991 av Ingegerd Blomberg
ÖREBRO TIDNING DEN 8 MARS 1892
Kamp till blods
Få platser i vårt land torde vara så sorligt ryktbara som Delsbo. Hela nationen har ryst vid skildringarne af de hemska blodsdåden i denna trakt, där priset för verkställandet af ett mord varit 50 kronor. För ett och ett halft år sedan ryckte vi in på denna mörka trakt. Striden där var i sanning ej någon lek. Kapten Ida Nygren och en kvinnlig löjtnant voro de hjältemodiga kvinnor, som begynte striden. Deras lokal, med de groft beslagna luckorna, liknade mer en fästning i något land, befolkadt af kannibaler, än ett bönehus i ett kristet land. Många gånger sväfvade deras lif i fara.
En natt öfverraskades de af ett häftigt bombardement å det hus, hvari de slagit ned sina bopålar. Först inslogos medels stenkastning fönstren å nedre botten, där möteslokalen är belägen, hvarefter våldsverkarne riktade sin förstörelselusta mot andra våningen, där officerarne voro inkvarterade. Den ena rutan efter den andra klingade in, så att stora stenar haglade ned i sängen. Vid den vändning, som anfallet nu tog, sågo sig de båda kvinnorna ingen annan utväg än att — krypa under sängen.
Vid ett annat tillfälle skedde inbrott i lokalen. Kaptenen, som fått nys om ofoget, fick tag i kragen på en af inkräktarne, hvilket måste hafva varit ett ganska bastant tag, att döma af att mannen under förtviflade ansträngningar att komma lös, icke återvann friheten på billigare villkor än genom förlusten af sin rockkrage.
Kapten Nygren hade emellertid funnit, att under den hårda ytan hos befolkningen dock klappade ett hjärta, mottagligt för det goda. En man, som särskildt varit mycket svår och oregerlig på mötena och som själf gifvit sig epitetet »pappa för packet», hade genom mycket tårar och bön blifvit frälst. Många af soldaterna hade varit svåra banditer och uslingar, men nu äro de bra karlar. Vid den första soldatinvigningen i Delsbo såg man på plattformen f.d. lönnkrögare, slagskämpar, djäfvulens spelmän, drinkare och trashankar.
Avskrift: Viveca Sundberg
(44S8 Delsbo släktbok) Per Johansson-From 1867-1951. Frälsningssoldat.
Bilden utlånad av Börje Timper, Lillbo, Delsbo
Frälsningsarmén i Delsbo. Den långa flickan längst bak är Märta Lek f. 1912, undertecknads mor.
Bakre raden: flicka, flicka, pastor, flicka
Mellan raden flicka och flicka
Längst fram, flicka
Frälsningsarmen i Delsbo 1924.
Bakre raden: Två frälsningssoldater, 8 barn och en frälsningssoldat
Främre raden: Tio barn, som nr 8 Märta Lek
Frälsningsarmén i Delsbo
Bakre raden: okänd, okänd, Märta Lek, okänd, okänd, okänd
Mellan raden: okänd, okänd, okänd, okänd.
Främre raden: okänd, okänd och okänd
Frälsningsarmén i Delsbo. Här behöver vi hjälp med namn, vilka är dom?
Stående: 1,okänd 2, okänd 3,okänd 4.okänd, 5. okänd
Sittande: 1, Märta Lek 2, okänd 3.okänd.
Frälsningsarmén i Delsbo den 26 april 1931
Vigsel mellan (44S13) Per From och Märta Lek
Till vänster sitter brudgummens syster Sigrid och hennes man Erik Timper från Lillbo, i Delsbo
Betaniakapellet, Bjusnäs
Bjusnäs 1:8. Privatägt sedan 1960-talet
Bjusnäs 25, f d Betaniakapellet
1890 byggdes det mejeri som legat i fastigheten. Förmodligen började lokalen redan i seklets början användas till frireligiösa möten.
1911 gick en större väckelse över bygden. Ungdomsföreningen Vårblomman, tillhörde Helgelseförbundet, kan då ha bildats
1914 blev mejeriet till salu och inköptes av föreningen Vårblomman. Lokalen ändrades till gudstjänstlokal och invigdes som sådan 1914.
1919 fanns en baptistgrupp i Bjusnäs vilka tillhörde Hybo Baptistförsamling i Ljusdal. Denna grupp använde antagligen också bönhuset som möteslokal.
1925-09-27 bildades bl. a. av baptisterna och pingstvänner från annan ort, pingstförsamlingen Betania. Även denna församling använde bönhuset för sina sammankomster. Huset ägdes dock fortfarande av föreningen Vårblomman och när denna upphörde, förmodligen på 1930-talet, övergick fastigheten i Helgelseförbundets ägo. (Källa: Karl Karlsson).
Byggnaden ligger i ensamt majestät på en liten höjd mellan två små grusvägar. Åt söder öppnar sig landskapet mot åkrar och Stömnesjöns halvt igenvuxna småvikar.
Huset är byggt av liggtimmer med fasadbeklädnad av rödmålade liggande brädor och vita snickerier. Takbeklädnaden är nu röda betongpannor med det ursprungliga spåntaket under. Den enda utbyggnaden är en liten förstuga åt väster, med uppgång till övervåningen, samt ingång till kök och en liten sal. Förr fanns även en utbyggd förstuga med två stora fönster samt en lång betongtrappa på östra gaveln.
Huset byggdes som mejeri och sägs ha betonggolv under det nuvarande, gamla brädgolvet. På långsidorna finns fyra höga och fyra låga fönster, på kortsidorna fyra höga fönster samt ett litet vindsfönster. Östra gaveln entré leder numera direkt in i stora salen under läktaren. Förstuga och trappa revs efter det att huset sålts till en privatperson ca 1996. I stora salen sattes även en vägg upp under läktaren så att salen ”förminskades”. Den i muren insänkta kaminen i salen byttes ut och ”öppningen” murades igen.
Ett högt podium ligger på salens södra långsida, med anslutning till lilla salen genom en vikvägg. Numera har podiet två fönster i fonden men på foton från 1920-talet tycks det bara vara ett fönster där varför det verkar vara troligt att det så småningom utvidgats åt öster. Nu finns också en öppen utbyggnad för orgel på podiets mitt vilken ej fanns på 1920-talet. På utbyggnadens sidor står nu ett täckt skrank. På 1920-talets början inramades podiet av ett pinnräcke vilket under samma decennium täcktes på insidan. På podiet finns en lucka till dopgraven, vilken anlades på 1930-talet.
Salens väggar och dess brutna tak är klädda med ljusmålad pärlspont. Nedanför podiet leder en dörr till lilla salen.
På salens östra kortsida, direkt på murstocken, finns en målad kristusbild. I målningens övre del i oval form finns skriften ”JAG ÄR UPPSTÅNDELSEN OCH LIVET”.
Målningen är osignerad men uppges av äldre medlemmar i pingstförsamlingen vara utförd av delsbokonstnären Ernst Lindgren. På väggen, på båda sidor om målningen, sitter två ”girlanger” i papp eller väv med texterna; ”GUDSFRUKTAN ÄR VISHETENS BEGYNNELSE” resp. ”SALIGA ÄRO DE SOM HÖRA GUDS ORD OCH GLÖMMA DET”.
Läktaren, belägen på salens östra kortsida, är byggd i fyra avsatser och var tidigare möblerad med lösa, öppna träbänkar. På läktarens nederkant finns ytterligare tre bibelord uppsatta. Läktaren avskärmades av ett ljusmålat träräcke med raka pinnar (som tidigare podiets).
Sal och läktare var förr möblerat med 34 lösa träbänkar, i salen stående längs norra långsidan och åt öster vinklade mot podiet.
Åt norr, på andra sidan vägen, ligger ett uthus. Tidigare stod en flaggstång på gården.
Byggnaden såldes i början av 1960-talet till en medlem i pingstförsamlingen. Viss verksamhet, som te. x. söndagsskola, fortsatte där några år, men bl. a. bristen på parkeringsplatser försvårade verksamheten. I mitten av 1960-talet såldes fastigheten som sommarbostad. Huset nuvarande ägare har, genom underhåll inom- och utomhus, i väsentliga delar bevarat byggnadens ursprungliga utseende som gudstjänstlokal.
Källa:
Arkiv-och föreningsinventering i Delsbo/Norrbo 1990/1991 av Ingegerd Blomberg
Dela med dig av dina minnen. Har du gått här på söndagsskola, eller har du andra minnen att berätta om? Maila oss. Mailadressen hittar du längst ned på sidan.
Rikets Sal, Sunnansjö
Sunnansjö 5:11
Rikets Sal. Stenhammarvägen 4
Församlingen bildades på 1920-talet och omfattar orterna Delsbo, Norrbo, Bjuråker och Hassela.
1971 byggdes Rikets Sal i Sunnansjö intill riksväg 84. Hudiksvall-Ljusdal
Byggnaden är låg och vinkelbyggd. Vinkeln, med kortsidan mot väg 84, byggdes till ca 1979-1980. Väggarna är klädda med liggande och stående panel målad i skarpt mörkgult, snickerier är vita. Fönstren relativt små och har hela rutor. Taket är täkt med svart plåt. Källarvåningen finns under husets södra gavel. På den plana tomten finns gräsmattor, asfalterad gårdsplan och parkering.
Efter utbyggnaden 1979-1980 förlades foajén till den nya delen och hörsalen blev därigenom större. I övre våningen ryms i dag foajé, hörsal samt pentry. I fonden finns ett lågt podium med en talarstol, piano, samt ett bord med stolar. På fondväggen sitter en bibelvers, vilken byts ut en gång om året. I källarvåningen finns en mindre sal.
Stora salen skall inom kort renoveras eller rivas och nybyggas.
Källa:
Arkiv-och föreningsinventering i Delsbo/Norrbo 1990/1991 av Ingegerd Blomberg
Delsbo Missionsförsamling
Ede 4:79
Köpmangatan 9, 824 71 Delsbo
Historik omkring Missionskyrkans byggnad i Delsbo.
1868 Nyuppförde Erik Eriksson (1800-1857)med hustru Karin Olofsdotter (1805-1876) bondgården vid Ede 4:79. Länsman Per Delin hade ritat mangårdsbyggnaden. Det blev Delsbos första vitrappade hus.
Huset var då även gästgiveri möjligen med enstaka övernattningar.
1870 Övertog Erik Edlund-Ersson (1844-1874) gården, Han var gift med Fredr. Amalia Hedman (1841-1931) Amalias fader Olof Hedman (1814-1883) köpte nu gården. Modern Christina Skoglund (1810-1859) och nu sin andra hustru Maria Djurberg (1839-1902).
Huset köptes tillsammans med handlaren J.O. Westerlund, de hade många företag tillsammans men dessa började nu gå dåligt.
I huset upprättades nu speceriaffär med två entréer åt gatan, Den högra gick till affären och den vänstra till kontoret. Hit kom även poststation samt senare telegrafanläggning.
En kort period hade flickorna kaffeförsäljning i huset men det var enligt Bror Hillgren en kvarleva från gästgiveriets tid.
Ede 4:79 (nämns den tiden som Ede 1) hade många rum och en period i början på Hedmans tid bodde han där med sin hustru Maria Djurberg, tre barn Elin, Elsie och Gustaf, mamsell Emma Åström (systerdotter till fru Maria) information Axel Barkman, bodbiträde Henrik Wass, trotjänarinnan Lara samt två andra kvinnliga biträden.
1878 Bildades Kristliga ungdomsföreningen i Delsbo
1882 Startade Delsbo inre missionsförening i Delsbo
1883 Nu avlider f.d. miljonären Olof Hedman som tidigare överlåtit sin del till sin svåger handlaren Djurberg för att rädda den delen åt barnen (från konkurs) Djurbergs insats blev dålig och barnen fick ingenting.
1886 Bildades Delsbo friförsamling. Möten hölls hos Ol Ers hos Sigrid och Lars Jonsson (som 1913 sålde gården till Perssons familj
1888 Flyttade Televerket med föreståndarinnan Marta Kårström till huset
1901 Anslöts sig Delsbo friförsamling till Svenska Missionsförbundet
1912 Köptes 2/3 av missionshuset, då oftast benämnt Bönhuset
1921 Köpte församlingen 100% av huset
2013 Sålde församlingen huset till Jerker Sjölander
2013 28 april hölls sista mötet i missionsförsamlingens regi.
Källa:
Text och uppgifter Kjell Grönberg
1878 fanns en ungdomsförening med huvudsaklig verksamhet i skolan i Ås.
1886 hette föreningen Delsbo Friförsamling och mötena förlades till ”bönesalen” på (*1) Lars Jonssons gård i Västeräng. På denna gård hölls till långt in på 1900-talet stora sommarmöten med flera hundra deltagare.
1897 nybildades församlingen av 18 personer.
1912 inköptes 2/3 av fastighet i Ede vilken 1869 byggts och inrättats som gästgivargård. Ett källarutrymme under marken åt sydost påminner om värdshustiden. Så småningom inrymdes telefonstation i byggnaden.
1913 invigdes lokalen som bönhus.
1921 förvärvade församlingen hela fastigheten och lät bygga om den till missionshus med bostäder för predikant och vaktmästare.
Kyrkan är centralt belägen mitt på Köpmangatan. Huset östra gavel är vänd mot gatan och den västra mot Stömnesjön. Byggnaden är förhållandevis stor och har ljust rappad fasad och grund av gråmålad natursten. Två entréer finns på södra långsidan; till bostadsdel resp. kyrka. På mitten (stora salen) är huset något breddat med höjd, vinklad takdel. I denna del finns åt söder tre + tre raka fönster i två plan (sal och läktare) samt ett mindre spetsformat vindsfönster.
Utbyggnaden är likadan på norra sidan.
1977-1978 genomfördes en grundlig reparation och en liten tillbyggnad i ett plan åt öster lades till fastigheten. Där inrymdes nytt kök och toaletter. Det gamla köket, beläget åt söder, gjordes om till kapprum och där gjordes ny trappa till en övre sal åt öster.
Genom att det gamla trapphuset kom bort utvidgades stora salen och läktaren åt öster i husets smalare del. I stora salen sänktes plattformen och öppnades framåt. Där anlades vid ombyggnaden en dopgrav. Tidigare omgavs den raka plattformen av ett ljusmålat pinnräcke varav sidorna nu finns kvar. Den släta, täckta talarstolen står som förr, i framkantens mitt. På plattformen står ett piano och en tramporgel.
Vid renoveringen sattes nya plattor i taket och det gamla furugolvet i salen slipades och fernissades. Den gamla väggbeklädnaden av vitmålad fasspont lämnades kvar. De gamla träbänkarna byttes ut mot nya, täckta bänkar klädda i brunrandigt ylletyg. De 13 bänkarna är möblerade i tre sektioner varav de under läktaren är ställda tillsammans med långbord och lösa stolar.
Plattformens fond pryds av en målning på väggen eller på en fastsatt duk. Målningen utfördes 1922 av delsbokonstnären Ernst Lindgren och visar hur Jesus tar hand om ett förvillat lamm i en bergsklyfta. Överdelen är oval och i ett ljust parti ovanför målningen finns skriften ”DET BORTTAPPADE VILL JAG UPPSÖKA”. Fondväggen på sidorna om målningen är syrenfärgad. Nedanför målningen, vinklad utåt sidorna, sitter en brunspräcklig ”tapetmatta”.
Läktare med två avsatser finns på salens långsidor. De är möblerade med vardera fem öppna lösa träbänkar målade i mildgrön ådring. Till den norra läktaren finns igång bakifrån samt en äldre uppgång bredvid salens plattform. Bakre ingång från till läktaren sker genom en mindre sal i samma höjd vilken är inredd i 1970-tals stil. Där finns bl. a. lösa stolar och förvaringsskåp.
För 1970-talets ombyggnad svarar byggmästare Gunnar Ohlsson, Delsbo.
Kostnaden uppgick till 450 000 kr. Efter upprustningen fick lokalen plats för ca 250 personer.
1991 har Delsbo Missionsförsamling 20 medlemmar.
Källa:
Arkiv-och föreningsinventering i Delsbo/Norrbo 1990/1991 av Ingegerd Blomberg
Delsbo missionsförsamlings söndagsskola
Söndagsskolfest troligen 1923.
Bild från ett odaterat tidningsklipp är tagen i sluttningen nere vid Stömnejön. De båda söndagsskollärarna i bakgrunden är Hjalmar Höglund och t. h. Gustaf Rudolphi.
En odaterad tidningsbild
Bakre raden fr. v.
Karin Nordgren, Ingrid (Inga) Engelbrekts, framför henne, Sigrid Larsson, Mickels, sedan Ester Ågren, Ingrid Persson, Nors, Signe Olsson, Mickels, Signe Svensson, Olbröms, Anny Bergman, Ingrid Sandström, Anna Svensson, Olbröms, Mary Westerlund och Anna Höglund.
Till höger i den bakre mera ojämna raden syns:
Paula Andersson-Ten, Marta Olsson, Magnus Orsas?, Märta Brodén, Olga Olander, Marta Leek, Karin Brodén, Ester Andersson-Ten, nästa obekant, därefter Märta Jonsson, Brams, Marta Larsson, Mickels och Dorothy Åsberg.
Raden med pojkar
Bror Lindblom, Karl Höglund, Helge Lundgren, John Persson, Nors, Per Persson, Nors, Helge Eklund, Olov Persson Nors och Johan Andersson-Ten. De båda pojkar som sitter bakom de andra är Olle Olander och Evert Hansson, Ava.
De fyra flickorna i nedersta raden:
Brita Larsson, Mickels, Ester Svensson, Olbröms, Karin Engelbrekts och Karin Jonsson, Brams.
Hudiksvalls Tidning Fredagen den 28 april 1978
I olika sammanhang har vi fått veta att Svenska missionsförbundet 1978 firar 100-årsjubileum. Det bildades nämligen officiellt 1878.
Betecknande nog är 1878 även det första år man förde räkenskaper i den gamla men då den nyinköpta kassaboken. Då fanns det i Delsbo en förening, som kallades Delsbo ungdomsförening och det är ur den föreningen den nuvarande missionsförsamlingen vuxit fram. Men att den även hade en föregångare skall vi strax få se…
När Delsbos ungdomsförening bildades framgår inte med säkerhet av kassaboken, men man kan anta att det var först 1878 och att ett av dess första möten hölls i Duvnäs den 27 oktober. Den första noteringen i kassaboken har detta datum och följande inkomstpost:
”Colekt” vid ungdomsföreningens sammanträde i Duvnäs ”15:92”. Följande möten hölls den 17 november i Ås, där kollekten blev 13:33 kr. och den 8 december i ”Håknorrbo” där man fick in 7:18 kr. i kollekt.
Det är den fjärde och sista inkomstposten för 1878, som ger upplysning om att även ungdomsföreningen hade en föregångare, som troligen lagt ner sin verksamhet. För den 15 dec. gjorde kassören nämligen följande notering: ”af Håknarbo missionsförening genom Jon Jonsson i Lund 10:-”.
Inkomsterna för detta korta verksamhetsår från den 27 oktober till den 31 december steg till 46:43. Utgiftssidan är blank, man hade tydligen inte haft några utgifter att tala om. Först den 26 juni påföljande år noterar kassören (*2) P. E:son Ruuth 1:50 kr för inköp av kassaboken.
Men även om den 27 oktober 1878 är det första datum, som finns noterat i kassaboken, är det troligt att samma ungdomsgrupp även tidigare samlats till bönemöten utan någon församling. Redan den 20 augusti 1878 hade skolläraren(*3) Erik Lek utfärdat en revers på 40 kr. från den tidigare missionsföreningen, men den kanske överlämnades först 1879. I slutet av räkenskaperna för det året gör Ruuth nämligen följande notering:
”Dessutom har föreningen blifvit af Håknorrbo missionsförening förärad en revers utgifven av Erik Lek den 20 augusti 1878 å 40 kronor jämte några klädespersedlar”.
En av de äldsta ännu aktiva medlemmarna i Delsbo missionsförsamling är också född i Västeräng. Det är fröken(*4) Marta Larsson i Ede, mera känd som Scheffners Marta. Hon är född 1900 och uppväxt hos Scheffners i Västeräng. Olersgården ägdes då av hennes faster och farbror, Sigrid och Lars Jonsson:
– Jo, det är riktigt att mina första minnen av kristen verksamhet är från Västeräng. Från det jag var sex eller sju år fick jag följa mamma på bön till Olers. Bönsalen var i övre våningen och den står oförändrat kvar än i dag. Men jag minns inte att det var någon söndagsskola där och inte heller i Ås, för 1911 eller 1912 började jag gå i söndagsskolan i Ede, i bönhuset som man då sa. Söndagsskollärare var Erik Lek, en f. d. skollärare och fröken Jäderholm, en syster till fru Hedda Berglund i Ede. Missionshuset ägdes då av Marta Kårström. Där var även telefonväxeln inrymd, tills hon byggde en villa i närheten och växeln flyttades dit.
(*1) Släktboksnummer -11 T 14 –
8 Lars Jonsson, * 20/8 1844, s. t. bonden J. Larsson i Västeräng 1, Delsbo. G. 15/6 1888. Bonde i Västeräng 1. † 7/10 1921.
3J17 Sigrid Olsdotter, * 28/2 1864, d. t. bonden O. Larsson i Västeräng 3. † 15/3 1944.
(*2) Släktboksnummer – 5 N 4 –
3 Pehr Ersson-Ruth * 6/7 1828, s. t. bonden E. Ruth i Mora ss 5.
G. 26/10 1858. Skrädd, i Norrväna, sen. bonde o. nämndeman i Hammaren s 3 (Bondebo 6), Delsbo. † 6/4 1915.
34P11 Anna Bryngelsdotter, * 10/10 1833, d. t. bonden B. Pehrsson i Svedja 5, Delsbo. † 7/5 1920.
Erik * 12/7 1860
Anna * 26/6 1862
Brita * 31/12 1865 7L17
Ingrid * 7/4 1873
(*3) Släktsboksnummer – 54 J 6 –
2 Erik Pehrsson-Lek, * 5/11 1851, s. t. sold. P. Lek i Stömne. G. 1/5 1875. Änkl. o. omg. 5/11 1910. Skrädd. i Stömne, sen. skollär. i Sjulsberg och Ö. Stråsjö, Bjuråker. (Återfl. t. Ede, Delsbo.) † 24/5 1931.
11L19 Margta Paulsdotter, * 11/2 1848, d. t. husman P. Eriksson i Prättingberg, Delsbo. † 10/3 1899.
(X8) Elin Anna Cecilia Strömberg, * 30/3 1887 i Forsa, Gävleb. Infl. 1910. Utfl. t. Forsa 1938.
Pehr * 6/2 1876. Emigr. t. USA 1894
Erik * 20/3 1878, † 14/7 1880
Jonas * 8/4 1880 9
Anna Brita * (27/1) 24/1 1883 10
Alfred * 22/11 1885, † 12/6 1887
Emma Matilda * 20/9 1890 11
Marta Linnea * 6/6 1912 44S13
Cecilia, tv., * 19/11 1914, † 19/11 1914
Maria Katarina, tv., * 19/11 1914, † 31/1 1920
(*4) Släktsboksnummer -3 J 20-
Telefonist Marta Larsson född 14/5 1900 i Delsbo. Ogift. Död 27/7 1986.
Högtomt Missionsförening
Högtomt 1:2
Högtomts Missionshus. Text och bild ur Arkiv-och föreningsinventering i Delsbo/Norrbo 1990/1991
Högtomts Missionshus 1902. På bilden syns fr. v. Sigrid Andersson, Venås, Karin Olsson, Åbo, Erika Andersson, Venås, Brita Jonsson, Baggälve, Anna, Asta och Hilda Nordlinger, Högtomt, Brita Eriksson, Venås samt C. G. Nordlinger, Högtomt.
Bilden ägs av Delsbo Missionsförsamling
HEMLANDSPOSTEN DEN 6/2 1896
Upprop till missionens vänner
På min norrlandsresa förliden höst besökte jag den öfver hela vårt land sorgligt beryktade delen af Delsbo socken i Helsingland, som plägar benämnas »tjuftrakten» till följd af de brott, som under åratal begåtts derstädes. Vi minnas säkerligen de hemska illgerningar, hvarför »knifven» och hans anhang för några år sedan dömdes till straffarbete. Denna plats har med ett ord varit en af de mörkaste platserna i vårt land. Här hafva dock några svaga ljusstrålar, bebådande gryningen till en ny dag, nu börjat bryta fram. Genom evangelii vittnesbörd hafva åtskilliga af ortens befolkning vaknat upp ur syndens sömn och börjat fråga efter frälsning. Några hafva ock redan kommit till tron på Jesus Kristus och börjat ett nytt lif.
Nu har behofvet af en samlingslokal börjat göra sig gällande. En af de troende derstädes hafva skänkt plats för ett missionshus. Dessutom hafva de få och fattiga kristna derstädes förbundit sig att till missionshusets uppförande, som beräknas kosta omkr. 2,000 kr., lämna timmer, dagsverken och penningar för omkr. 1,000 kr. eller halfva summan — ett i sanning efter dervarande förhållanden aktningsvärdt bidrag. Det gäller nu att genom insamling kunna få ihop ungefär lika mycket eller kr. 1,000, för att deras önskan om en samlingslokal måtte blifva förverkligad.
Ehuru jag under vanliga förhållanden högst ogerna sätter mitt namn under dylika upprop, har jag med afseende på förevarande fall alls icke tvekat. Hvad som här särskildt talar för saken är: 1:o) den ljusning i andligt afseende, som börjat visa sig på denna mörka ort; 2:o) de få fattiges stora offervillighet att sjelfva samla halfva den erfoderliga summan. Under sådana förhållanden äga vi ej rätt att undandraga dem vår hjelp.
Jag vågar derför i ödmjukhet göra mig till tolk för dem och bedja missionens vänner att ihågkomma dem med en skärf. Många bäckar små göra en stor å. Alla medel torde insändas till Svenska Missionsförbundets Expedition, Stockholm, som kommer att förvalta dem och redovisa för dem, och kommer ingenting af de samlade medlen att utelämnas, förrän de kristne sjelfva i nämnda del af Delsbo fullgjort, hvad de förbundit sig till, hvilket med andra ord vill säga: förrän de uppsatt väggarne och fått huset under tak. Må Herren välsigna detta företag! Kanske här Herrens ord skola gå i fullbordan: De yttersta skola vara de främste.
Stockholm i januari 1896
J. Ekman
Avskrift: Viveca Sundberg
1895-03-17 anses Högtomts Missionsförening vara bildad men föreningen fanns före denna tidpunkt. Möten hölls till en början i Högtomts skolhus men efter motstånd från dåvarande prästen i socknen mot att använda skolan, bestämdes att man skulle bygga eget bönhus.
Bonden(*1)Johan Berglöf i Högtomt skänkte tomtmark intill skolan på de s.k. skohustomten. I gåvobrevet från 1895 inskrevs att om föreningen skulle upplösas eller dess verksamhet urarta till annat än genom stadgarna angivna syftemål, skulle äganderätten till fastigheten övergå till Svenska Missionsförbundet. Det blivande missionshuset kom att kallas ”Gåvan”.
Den högt belägna tomten röjdes, man anlade en stenfot, men medel till byggnationen saknades. Efter ett tal vid förstamajkasen av läraren i Högtomt Georg Nordlinger började dock pengarna att strömma in från hela bygden, från Sv. Missionsförbundet samt från prins Oskar Bernadotte. Även byggmaterial skänktes. Till byggmästare utsågs(*2) Blom på Finngatan i Ede.
1898 var missionshuset färdigbyggt och invigdes förmodligen samma år. Vid invigningshögtiden deltog P. P. Waldenström och prins Oskar Bernadotte.
Anm. Enl.- KB och tidningen Hemlandsposten den 5/11 1896 var invigningen den 1/11 1896
Den ståtliga byggnaden uppfördes i liggande och stående timmer med långsidor o norr/söder och predikstol i väster. Taket spånkläddes. I början hölls timret bart och målades i en ljusgul slamfärg med pilastrar, knutar och fönsterfoder målades bruna.
På husets långsidor gjordes fyra höga och fyra låga treluftsfönster varav de nedre och större hade tre målade spetsar i överkanten. På södra sidan höjdes taket i vinkel på mitten av huset och i vinkeln placerades ett spetsbågat fönster. Entrén till stora salen byggdes ut i en liten fönsterförsedd förstuga på östra gaveln. Ovanför förstugan placerades ett treluftsfönster med ett spetsbågat fönster ovanför.
Mitt på huset byggdes ett fyrkantigt, smalt torn försett med fyra mönstrade fönster och ett högt, spetsigt, spånklätt tak. I toppen sattes ett gultfärgat kors.
Alldeles intill huset på södra långsidan placerades en flaggstång och ett staket av liggande brädor. Huset brädkläddes så småningom i liggande och stående fasspont. Fönstrens spetsar togs bort. Tegel lades på taket. Fasaden är idag gulmålad och har vita fönster och knutar.
Byggnaden rymmer, kök och liten sal med oinredd vindsdel ovanpå, samt stor sal. Från vinden finns en trappa till tornbyggnaden.
Köket har moderniserats och lilla salen renoverades så att den har släta väggar.
Handikappvänlig toalett har installerats men i övrigt har byggnadens interiör förmodligen varit oförändrad genom åren.
Stora salen har mycket rymd och ljus genom de stora fönstren och det höga taket. Tak och väggar är klädda med pärlspont, på väggarna målad i ljusgult och diagonalt ställd. Tak och snickerier är målade i gråvitt.
Läktare löper längs tre sidor med två symmetriskt byggda uppgångar på sidorna om salens entré åt öster. På långsidorna över läktarna, är taket sänkt. I takets höga, platta mittdel, finns på sponten tre stora tvärställda trärektanglar. Läktarna bärs upp av tre träpelare på vardera långsidan, är byggda i två och tre avsatser och har räcken i utskuret trä. De är möblerade med enkla träbänkar.
Salen värms upp av en järnkamin.
Podiets släta träsockel är ca 75 cm hög. Det omgärdas av ett räcke av kraftigt svarvade träpinnar målade i guldbrunt. I räcket finns en inbyggd, täckt, ljusmålad predikstol. Fonden har ett slätt, ljusmålat, rektangulärt mittparti med målad, guldbrun ram. I överkanten finns en halvcirkel med ”strålar” målade i guldbrunt.
Mitt i fonden hänger en tavla signerad OL:an 1908 Den är målad av en mjölnare i grannbyn Åbo, vid namn (*3 )Olof Andersson. Tavlan visar Jesus med utsträckta armar och bär nedtill texten ”VÄLKOMMEN TILL MIG ALLA”.
Salen är i dag (1991) möblerad med sju öppna bänkrader ställda i mitten, två längst bak och två på södra långsidan. På norra långsidan står bord, bänkar och lösa stolar. Det obehandlade brädgolvet täcks i gångarna av trasmattor.
Högtomts Missionsförening gick på 1960-talet upp i Delsbo Missionsförening vilken nu byggnaden tillhör.
Missionshusets tak restaurerades 1990 med bidrag från länsstyrelsen efter det att Hälsinglands Museum funnit att det ”är av byggnadshistoriskt intresse att huset bevaras i nuvarande skick”.
Invånarna i Högtomt värnar om sitt bönhus och varje år hålls där en syföreningsauktion till förmån för husets underhåll.
Källor:
Hudiksvalls Tidning 1980-03-15, artikel av Bror Jonsson
Hudiksvalls Tidning 1990-07-06
Erik Svensson, Venås, Delsbo
Gamla fotografier
Källa:
Arkiv-och föreningsinventering i Delsbo/Norrbo 1990/1991 av Ingegerd Blomberg, sid. 364-366
Dela med dig av dina minnen. Har du gått här på söndagsskola, eller har du andra minnen att berätta om? Maila oss. Mailadressen hittar du längst ned på sidan.
Missionshuset i Högtomt oktober 2018
(*1) Släktsboksnummer – 29 S 1 –
(X27) Johan Berglöf, * 18/8 1843 i Ljusdal. G. 6/11 1877. Änkl. o. omg. 26/5 1909. Bonde i Högtomt 1, Delsbo. Sen. gårdsäg. i Norrbobyn. † 9/10 1926.
11J18 Sigrid Andersdotter, * 1/7 1838, d. t. A. Johansson i Sörväna. Änka e. bonden H. Jonsson i Sjulsgård s 1, Delsbo. † 25/4 1906.
50J3 Brita Olsdotter, * 1/9 1881, d. t. korp. O. Flink i Norrväna, Delsbo.
Jonas * 3/1 1878 2
Anders * 27/1 1882 3
15K13 Olof »Jonsson» * 3/5 1890. (Fosters.) Utfl. t. Voxna 1925
Sigrid Margreta * 9/10 1909 (X33)9Y26
Johan * 16/12 1915. Utfl. t. Sth. 1939
Erik, tv., * 1/2 1919. Skogsarb. i Norrbo
Olof, tv., * 1/2 1919 4
Knut * 17/10 1920 5
(*2 ) Lars Blom Byggmästare, född 9/1 1834 i Lena, Uppland. Död i Ede, Delsbo 22/6 1923. Gift 2/12 1860 med Katarina Hällman född 15/5 1832 i Ramsta, Uppland. Död 25/10 1902.
(*3) Släktboksnummer -10 P 20-
18 Olof Andersson, * 31/10 1884, s. t. bonden A. Olsson i Venås 2.
G. 31/1 1909. Mjöln. Bos. i Venås, sen. i Åbo 48, Delsbo. D. 31/11 1962
24R1 Jenny Maria Karlsson, * 21/2 1888, d. t. mjöln. K. E. Karlsson i Venås, Delsbo. D. 17/3 1959
Karin Linnea * 24/5 1910. Utfl. t. Sth. 1940
Maria Elida * 3/11 1911. Utfl. t. Njutånger 1942
Salemförsamlingen, Sannäs
S. Sannäs 1:4
F. d. Salemhuset i Södra Sannäs 104.
1925 bildades Pingstförsamlingen Salem i Sannäs. Den första egna lokalen var en liten byggnad i Södra Sannäs, vilken erhölls som gåva av en medlem, Elof Johansson. Han återfinns under 26J18 i släktboken.
1929 byggde församlingen kapellet i Vitterarv, Bobygden
1938 såldes lokalen i Sannäs. * Tomt inköptes i Fredriksfors där ett nytt kapell skulle uppföras vilket aldrig kom till stånd p.g.a. sammanslagning med Betaniaförsamlingen i Bjusnäs och inköp av byggnad i Ede.
Källa:
Arkiv-och föreningsinventering i Delsbo/Norrbo 1990/1991 av Ingegerd Blomberg
Dela med dig av dina minnen. Har du gått här på söndagsskola, eller har du andra minnen att berätta om? Maila oss. Mailadressen hittar du längst ned på sidan.
Anm.
Fastigheten var en liten byggnad i en våning som köptes för 600 kr. av * Carl och Karin Hedström, berättar deras son Nils Hedström i Matfors. Själva bodde de i gården bredvid, S. Sannäs 105. Salem byggdes på samma tomt där det tidigare stod en liten timmerbyggnad som man flyttade till ”Pihlens” i Sannäs 110. Den byggnaden sågades upp till ved under krigen berättar Nils Hedström. Om du undrar vem Pihl var så levde han mellan 1743-1816 och återfinns under 46J3 i släktboken. Efter föräldrarna tog sonen Olle över och efter honom brodern Folke Hedström med hustru Greta. Efter Folkes bortgång är det Greta och hennes barn som äger och sköter om fastigheten. De är bosatta i Gävle.
Aktiva medlemmar var Flottbo-prästen Adolf Larsson med hustru Karin. De bodde vid Lillsjön 1, och återfinns under 8M22 i släktboken.
* Släktboksnummer – 46 J 7 –
3 Carl Gottfrid Hedström, * 16/1 1885, s. t. bonden E. W. Hedström, Isbo 3. G. 19/5 1912. Bonde i Isbo 2, sen. i Rimskog 1 o. S. Sannäs 11, Delsbo.
12S4 Karin Olsdotter, * 26/8 1888, d. t. bonden O. Pehrsson i Sörväna 7, Delsbo.
Erik Gottfrid * 10/6 1912 9
Olof Alfred * 7/9 1913. Bonde i S. Sannäs 11
Karl Vilhelm * 20/5 1915. G. 1948. Fabr.-arb. Bos. i Gävle
Signe Kristina * 9/9 1917. G. m. J. A. Jonsson i Harmånger
Bror Edvin * 11/3 1919, † 22/8 1921
Knut Ejnar * 10/12 1920
Bror Ragnvald * 24/5 1922
Per Otto * 8/12 1923. Utfl. t. Gävle 1947
Folke * 8/7 1925 Gift 21/6 1958 med Greta, bosatta i Gävle. Folke avled 24/4 2011
Karin Linnea * 11/2 1929
Nils Elov * 11/1 1931 Bosatt i Matfors, utanför Sundsvall
Betelkapellet, Vitterarv
Vitterarv 1:14
F. d. Betelkapellet i Vitterarv 306. Bild ur boken varifrån texten är hämtad
1929 byggdes kapellet i Vitterarv, Bobygden, av församlingsmedlemmar från Salem i Sannäs.
1929 -12-08 invigdes kapellet och tyngdpunkten av församlingens verksamhet förlades där.
Kapellet ligger i en liten stenig björkbacke nära Vitterarvs f.d. skolhus. Den lilla byggnaden har regelstomme med sågspånsfyllning och är klädd med rödmålade liggande brädor. Knutar och snickerier är vita.
Stora salens entré finns på nordvästra kortsidan. En liten fönsterlös förstuga leder direkt in i salen. På salens västra långsida finns fyra fönster. På den fönsterlösa, östra långsidan finns husets skorstensstock. Där har i salen en gång stått en hög plåtkamin. På podiets fondvägg, åt söder, finns två fönster. Podiet, vilket nu är borttaget, var omringat av ett täckt skrank med talarstol i mitten. Ingen fast fondmålning har funnits.
Öster om salen fanns tidigare ett litet kök och ett litet rum. Ovanpå denna del fanns ett litet inrett vindsrum.
1943 utfördes en omändring av kapellet vilket ”därigenom blev både trevligare och varmare”. Förmodligen var det vid detta tillfälle som de omålade fiberskivor som fortfarande finns kvar, sattes upp på två väggar och i det plana taket i stora salen. Kanske var det också då fönstren till stora salen byttes ut och minskades på höjden vilket man kan se spår av idag (1991). Både exteriör och interiör var, när huset såldes 1970, enkel och anspråkslös och har innan dess förmodligen ej nämnvärt ändrats.
1970, i samband med att pingstkyrkan i Ede rustades, såldes kapellet till privatperson och har sedan dess haft flera ägare. Till mitten av 1980-talet stod byggnaden i det närmaste orörd.
Kapellet används nu som privatbostad och är 1991 under reparation och ombyggnad.
Dela med dig av dina minnen. Har du gått här på söndagsskola, eller har du andra minnen att berätta om? Maila oss. Mailadressen hittar du längst ned på sidan.
Vitterarv 306, oktober 2018
Källa:
Arkiv-och föreningsinventering i Delsbo/Norrbo 1990/1991 av Ingegerd Blomberg
Filadelfiaförsamlingen, Delsbo
Ede 4:88
Filadelfia Storgatan1
Ca 1930 bildades NTO-logen 2559 Dellen
I mitten av 1930-talet byggdes logens lokal i Ede vid stranden av Stömnesjön och intill riksväg 84 Hudiksvall-Ljusdal.
Logens ekonomi var ansträngd och 1939 såldes huset på exekutiv auktion till dåvarande Betaniaförsamlingen i Bjusnäs vilken vid denna tid diskuterade ett samgående med Salemförsamlingen i Sannäs.
1939-10-29 invigdes lokalen för sitt nya ändamål.
1940 utfördes
1940 slogs de båda församlingarna ihop och 1942 ändrades namnet från Betania-till Filadelfiaförsamlingen. Denna församling blev det f.d. godtemplarhusets nye ägare.
1940-11-24 nyinvigdes lokalen. Ändringar och reparationer företogs vid flera tillfällen.
1965 ändrades och utvidgades predikantbostaden på övre våningen till ”en tidsenlig och rymlig bostad” (tre rum och kök). Markområdet mellan kapellet och riksväg 84 förvärvades.
1970 skedde en mer genomgripande utvidgning och upprustning av möteslokalerna. Utgrävningar skedde i källarplan där lokaler för servering och söndagsskola m.m. anordnades. Centralvärme installerades och sanitära anordningar i bottenplanet företogs. Finansiering skedde genom en auktion av gods skänkt av församlingsmedlemmar och andra stödjande personer.
1974 – 1975 reparerades pastorsbostaden, anslutningsväg och gårdsplan asfalterades. Kapellet målades utvändigt.
Den rymliga byggnaden är klädd med rödmålad fasspont och har vita snickerier. Stommen i de äldre delarna är timrad. Den västra delen (kyrksalen) är byggd som ett ”långskepp” i en våning. Östra delen (bostad och entréer) är höjd och byggd i en åt norr drygt en meter utskjutande vinkel.
Takteglet håller i oktober 1991 på att bytas ut mot nytt rött betongtegel. På södra långsidan, mot väg 84 finns huvudentrén i en låg utbyggnad av senare datum. I utbyggnaden ryms toalett och ett till hallen direktanslutet kapprum. Hall, källarnedgång, uppgång till lägenhet samt liten expedition finns på husets östra kortsida, resten av planet upptas av den rymliga kyrksalen. Ingång till salen sker från hallen genom två breda, dubbla dörrar av äldre modell. I salen finns på vardera långsidan tre fönster och, framme vid podiet, ett mindre fönster på varje sida. Plattformen är ca 2 dm hög och ca 4 m djup. I fonden finns på varje sida en kort bit av ett modernt, omålat furuskrank. Den täckta talarstolen i furu står i frontens mitt. På plattformen finns en fönsterförsedd ”skrubb”. i vardera bortre hörna så att en smalare fond bildas. Dessa ”skrubbar” fanns även när huset var godtemplarlokal.
Taket är plant, något nedsänkt och klätt med vita porösa skivor. Sidoväggarna på podiet är guldbruna och fondväggen blåmålad. I fonden inramas namnet ”JESUS” i mörk guldfärg av en guldfärgad cirkel.
Salen är möblerad med 16 täckta, blåklädda träbänkar ställda i två sektioner. Väggarna är släta och målade i ljusbrunt.
I den åt norr, mot sjön utgrävda källardelen, ryms ett litet modernt kök samt en större lokal avdelad med glasruta och glasdörr i en mindre sektion. Lokalen har karaktär av gillestuga med låg takhöjd, bord och stolar i allmogestil och öppen spis. Åt nordväst finns en utgång.
Källa:
Arkiv-och föreningsinventering i Delsbo/Norrbo 1990/1991 av Ingegerd Blomberg
Bild ur HT den 4/3 1961
En av Hälsinglands mest kända frikyrkopastorer, pastor Gotthard Dahlberg, Ede, Delsbo, fyller 50 år på måndag.
Pastor Dahlberg är född 1911 och uppväxt i Kalvhaga, Forsa, där han som helt ung sysselsatte sig med skogs- och flottningsarbete fram till 1939, då han flyttade till Hallstahammar. Han fick i samband därmed arbeta inom Hallstahammars Bruk. Efter fem år återvände han emellertid till hembygden och tillträdde tjänsten som pastor inom Saronförsamlingen i Näsviken. År 1945 genomgick pastor Dahlberg en evangeliekurs i Stockholm och lade därmed grunden till sin framtida predikogärning. Han tjänstgjorde så inom Saronförsamlingen till 1947, då han flyttade till Trönö och tjänade Elimförsamlingen därstädes i ett par år.
1949 antog pastor Dahlberg Filadelfiaförsamlingen i Åkern, Bergsjö, kallelse att bli dess pastor och föreståndare och var verksam där till 1956, då han kom till Delsbo. Han tjänar Filadelfiaförsamlingen alltfort med nit och intresse för sin uppgift. Slut citat.
Gotthard Dahlberg, gifte sig 1937 m Rut Bergström och avled i Delsbo den 2 januari 1998.
Filadelfia i Delsbo jubilerar
Bild och text ur HT fredagen den 27 september 1985
Anders Jonsson pastor vid Delsbo Filadelfiaförsamling sedan ett år tillbaka som i helgen firar 60-årsjubileum.
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller donation senare mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508. Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62
Mycket bra och kunnigt sammanställt. Det borde finnas många sv/v. bilder från de olika kapellen (Kyrka-Bönhus-Bönehus-Tempel-Tabernakel-Lekmannakyrka samt ett antal bibliska namn). Var inte blyg utan ge Åke en chans att föra in dessa kort. Kjell Grönberg