Jakt, skytte och fångstmetoder är också en del av vår kulturhistoria. Här samlar vi bilder och berättelser om lokala skytteföreningar och om jakt av olika slag. Det var Hans Fryk som inspirerat oss till den här sidan.
Läs om den gamla Skjutbanan i Strömbacka.
Läs om älgjakt på Wikipedia
Svenska Jägareförbundet, skjutbanor Jaktvårdskretsar Gävleborg
Jaktnostalgi: stort minnesreportage
Godkända fångstfällor – Naturvårdsverket
Lömska fällor utrotade nästan älgen, Forskning & Framsteg
Fångstgropar i skogen-skoghistoria
Om fångstgropar- Skogsstyrelsen
Se Sveriges 10 största älg troféer.
Läs om tama älgar i Slättjärn .
Läs om och besök Sveriges Älgfarmer.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
En resa genom Helsingland
MEDELPADS ALLEHANDA DEN 20/11 1875
(För Med. Alleh. Af O. L-m-g.)
Det ställe jag inlogerat mig på var det snuskigaste jag hitintills sett; hela familjen bodde i ladugården, som på en gång var matsalen och sängkammare; visserligen fans der en annan stuga, i hvilken jag erbjöds taga nattqvarter, men äfven den hade ett så ruskigt utseende, att jag föredrog ligga på höskullen med en elghud till bolster och en björnhud till täcke. Alla vidare försök att här på trakten få skjuta hare eller fogel kröntes med lika liten framgång som det första. Då jag en gång var ute på fogeljagt hörde jag, i det jag gick öfver en fällning, något som prasslade bland hallonriset. Jag gick dit, och då jag ställde mig på en låga, såg jag rätt under mig ett djur, som åt af de mogna hallonen. Jag kunde ha vågat tio mot ett att det var ett gräfsvin.
Jag gjorde dock inga reflexioner, utan sände skottet in mellan djurets öron i samma ögonblick jag fick se det. Då jag började närmare skärskåda mitt byte ökades för hvarje ögonblick min förvåning — det var en björnunge jag hade skjutit. Strax kastade jag in två kulpatroner i bössan, tog ungen på ryggen och skyndade mig ned till en stor myra, midt på denna lade jag ungen och mig sjelf på lur vid motsatta kanten, så, att jag hade ungefär trettio steg från björnbarnet, och nu väntade jag, morsk som Achilles, den sannolikt i närheten varande modren, hvilken jag föreställde mig skulle vara argare än jag sjelf sedan blef, då jag i fem timmar förgäfves väntat hennes ankomst. Förtretad, som sagdt, gick jag då till mitt »hotel». Ingen var hemma; jag lade derför björnungen på gården och gick med bössa åt det håll der jag visste Bua-Jonas höll på med dikning. Han var ej till finnandes; men då jag kom tillbaka, var han hemma tillika med sin familj men björnen hade blifvit osynlig; ingen hade sett något till djuret (!) — det var och förblef borta. Måhända hade den karibeln qvicknat till och sprungit tillbaka till sin mamma (!) Följande dag gick jag till Ålkahott, ett nybygge på gränsen till Medelpad, der jag ämnade köpa en lapphund, som jag i fantasien redan såg på ryggen af björnen och argare än det värsta. På vägen, vid en fäbovall vid namn Nyskog, fick jag tillfälle göra bekantskap med Sveriges förnämsta elgskytt, den af så många jägare omtalade och allmänt aktade Pehr Andersson från Klinten i Medelpad. Pehr Andersson når ej ännu fyratiotalet. Sin första elg sköt han vid aderton års ålder och har sedan — hvad jag från säkert håll hört — på denna jemförelsevis korta tid, skjutit öfver tvåhundra elgar. Det låter otroligt, men är dock sant. Jag frågade honom sjelf, om han hade reda på huru många elgar han skjutit, och då svarade han mig att han hade räknat till etthundra och femtio, men sedan hade han »slutat med räkningen». På min fråga om han trodde att han sedan dess hade nedlagt hän emot femtio, svarade han, att »detta antal näppeligen förslog». Han försäkrade mig äfven, att han hvilken dag som helst skulle kunna få »medalj» för dödandet af björnar *), men han traktade ej efter namn och anseende.
Pehr Andersson är liten till växten, men hans kropp är muskulös och senfull. Hans ansigte har ett godmodigt, man kan nästan säga intelligent uttryck och eger skarpt markerade drag. Man ser honom aldrig le vid annat tillfälle än då elgen stupar, och sitt hem har han »under hvar buske», hvilket man nästan kan taga bokstafligen, ty merendels bivuakerar han sommartiden i skogen. Skjuter han en elg, tager han sjelf skinnet och ger bort resten; derför är han äfven välkommen öfverallt i skogarne, der folk finnes. Såsom qvickskytt betraktad är han äfven ganska slängd; han skjuter snabbt och säkert. Då jag frågade honom, om han kände någon, som hade skjutit så många elgar som han, blef svaret, att han kände en i Jemtland, som skjutit nästan lika många, som han skjutit, då han var trettio år — något öfver hundra. Vi anse oss icke hafva gjort annat än vår skyldighet, då vi med några ord omnämnt Pehr Andersson och hans jägareverksamhet; ty många äro de som för mindre dater blifvit namnkunnige.
I jägarförbundets tidskrift finnes äfven Pehr Anderssons namn. Då jag träffade honom vid Nyskog, hade han nyss fällt en elg och vid bytets delande förfarit på sitt sedvanliga liberala sätt. Han lyckönskade mig till köpet af hunden ty, »det vore en möjlighet han kunde duga till något».
Avskrift:
Viveca Sundberg
Skytteföreningar i Bjuråker
Troligen har det funnits skytteföreningar i Bjuråker sedan 1864 enligt Skytterörelsens 100-års jubileum 1964. Detta årtal härrör antagligen från när Hedvigsfors Skyttegille bildades. Denna förening gick i graven 1920 och dess tillgångar övergick i det nybildade (1919) Bjuråkers skytteförenings ägo. Det har funnits skjutbanor både i Furuberg och Ängebo och Strömbacka – Moviken, som bildades 1897.
En skjutbana byggdes på makarna Lies marker på Sjöviksberget 1918-1919. Den innehöll först 4 tavelställ. År 1921 utökades den med ytterligare ett ställ. Fram till 20-årsjubileet 1939 hade banan 7 tavelställ. Skjutvallar fanns på 100, 200, och 300 meter.
På 50-talet flyttade skytteföreningens verksamhet från Sjöviksberget till Friggesund och den nya skjutbanan vid Hemvärnsgården.
Skjutbanan på Sjöviksberget
Okända skyttar vid skjutbanan på Sjöviksberget
En av skjutvallarna på Sjöviksberget. Skyttarna okända
Till vänster i bakre raden står Per Collinder. Det är från hans samling ovanstående 2 bilder och skyttemärken kommer ifrån. Övriga skyttar är okända.
Tre medaljer från 1893
Ett urval av äldre medaljer efter Per Collinder
Skjutbanan på Sjöviksberget 1939. Lägg märke till Bjuråkers skytteförenings fana.
Tyvärr är pristagarna okända. Hjälp oss om du känner igen någon
Skjutbanan på Sjöviksberget i Bjuråker 1939
Sjöviksberget vid 20 års jubileet 1939. Troligen är det Erik Lie längst ut till höger
Allan Nordlöw, mästersmed, bosatt i Västansjö
Medlem i Bjuråkers skytteförening sedan 1933
Bild ur SVENSKA SKYTTAR, 1943, sidan 651.
Erik Lie, Hemmansägare, kyrkbyn
Medlem i Bjuråkers skytteförening sedan 1919, ordförande 1924-1927
Bild ur SVENSKA SKYTTAR, 1943, sidan 616.
Lars Lie, målare, bosatt i Västansjö
Medlem i Bjuråkers skytteförening sedan 1919, ordförande 1921-1923 och sedan 1928
Bild ur SVENSKA SKYTTAR, 1943, sidan 616.
Per Lie, hemmansägare, Västansjö
Medlem i Bjuråkers skytteförening sedan 1919
Bild ur SVENSKA SKYTTAR, 1943, sidan 616.
Per Berg, jordbruksarbetare, Västansjö
Medlem i Bjuråkers skytteförening sedan 1920
Bild ur SVENSKA SKYTTAR, 1943, sidan 473.
Så här såg skjutbanan på Sjöviksberget ut den 16 maj 2023
I skogsbrynet till vänster ser vi först markörvallen och bakom den skymtar skjutvallen.
Till höger skymtar det som är kvar av materialboden.
Det här är den djupa markörgraven där de omkullrasade tavelställningarna skymtar i bakgrunden
I markörgraven ligger rester efter fem tavelställningar
Det här är vad som återstår av materialboden på Sjöviksberget
Jaktlag i Bjuråker
Hans Fryk skriver:
Jag har nu gått igenom alla mina gamla diabilder i jakt på några som ni kanske kan ha nytta av på er imponerande hemsida. Som jag sa så bodde jag i Friggesund i mitten av 70-talet då jag arbetade som skogspraktikant vid Iggesunds skogsförvaltning och på så sätt blev medlem i Strömbacka Movikens jaktklubb.
Jag kom med i laget som ung spoling, nästan stockholmare och till råga på allt bror till förvaltarassistenten på skogsbolaget. En avmätt stämning mötte mig i rastkojan i Moviken på jaktmötet kvällen före älgjaktspremiären 1975. Men det var två stycken som var välkomnande och det var Åke och Gunnar Lindgren, senare kom även Åkes lillebror Peter med i laget. Jag bodde alltid hos Åke i Stånka på älgjakterna efter att jag flyttat från Friggesund först till Nyköping och sen Uppsala. Jag brukade också bo hos honom när mina otaliga tjänsteresor förde mig i närheten av Moviken. Vi höll kontakten långt efter att vi båda gått ur jaktklubben och ända till hans död i vintras (2016).
Vid några älgjakter bodde även Bror Löjdström hos Åke. Vi hade många diskussioner om att även hundförare borde hjälpa till med att dra älg och diska efter middagen. Det blev aldrig så…
Dock lärde han mig att ta ur älg fort och det gjorde han när jag skjutit en kviga på mitt pass på Gulåsstickarn 1982, jag tror det var älg nr 11 jag såg den morgonen.
Han var snabb som blixten och dit har jag nog också kommit efter alla dessa år och en massa älgar men jag har inte kommit ikapp med taggarna än, har bara kommit till 14. Men tack Brolle för tekniken!
Jag gjorde min sista säsong 1982 i Strömbacka Movikens jaktlag eftersom ryktet om alla våra stortjurar spridit sig och det kom folk från när och fjärran för att delta i älgjakten. Några var väl snällt sagt inte ens i närheten av att vara jägare. Jag vill minnas att Åke slutade året efter mig av samma anledning. Men härliga år var det, med trevliga kamrater och en fantastisk natur.
Arvid Åsbrink var jaktledare och vi slaktade hemma hos honom till ca 1980 då älgexplosionen var ett faktum och vårat lag (14 man tror jag att vi var då) gick från en tilldelning på 18 älgar till 102… Då började vi slakta i plantskolan i Friggesund. Guldtjurarna ramlade som furor och det toppade med Europarekordet som sköts av Bror Löjdström från Ilsbo, en 29-taggare vill jag minnas uppe vid Klosstjärn.
Ett guldhorn till skickar jag med också, Rådlunds som han sköt på Storåssidan har jag för mig. Där uppe verkade det krylla av dem, tyvärr fick jag aldrig se nån i livet. Dock sköt Löjdström sitt europarekord på mitt pass, men då var jag hemma i Uppsala eftersom det var en efterjakt en helg och jag kunde inte vara med den dagen…
Hans Fryk
Storåsen i Bjuråker 1976. Bilden utlånad av Hans Fryk
2:a man fr v. i blå jacka och vitspräcklig hatt är Ängesholms-Jonke, Jonas Jonsson, sittande i ljus rock, Arvid Åsbrink, i brun jacka vänd mot fotografen är Gur-Ivar Eriksson.
1976 Flasken. Jonas Jonsson, Tommy. Bild ur Hans Fryks samling
År 1976 Martin Svensk. Bilden utlånad av Hans Fryk
1979. Curt Rådlunds guldhorn
Skärås 1980. Mannen längst fram i gröna byxor och röd jacka är Gunnar Lindgren.
Bilden utlånad av Hans Fryk
I röd tröja och blå mössa Tommy Larsson, Örjan Larsson och Peter Lindgren t.h.
1980 Åke Lindgren. Bilden utlånad av Hans Fryk
Gulåsen 1980. Curt Rådlund, Lasse Söderlund, i Ösa overall och Bertil Larsson, bild ur Hans Fryks samling.
Bild ur Hans Fryks samling
Slakteriet vid Friggesunds plantskola. Bild ur Hans Fryks samling
Åke Lindgren. Bild ur Hans Fryks samling
Moviken 1980. Åke Lindgren. Bild ur Hans Fryks samling
Gulåsen 1980. Peter Lindgren. Bild ur Hans Fryks samling
Det här rekordhornet som vi trodde var från Bjuråker och Bror Löjdström, är inte det säger Peter Lindgren
Det var Bror Löjdström från Ilsbo som sköt den här ståtliga 29-taggaren.
På Storåsen ovanför Storåsmyra fälldes den 1 nov. 1981 denna ståtliga älgtjur, Sveriges största. Poäng 370,5.
1982. Storoxe igen. Bild ur Hans Fryks samling
Gulåsen 1982. Åke Lindgren bygger jakttorn. Bild ur Hans Fryks samling
Skärås 1982. Ingvar Sallander , Arvid Åsbrink m fl. Bild ur Hans Fryks samling.
1982. Örjan Larsson, Åke Lindgren och Anders Eriksson. Bild ur Hans Fryks samling
1982. Arvid Åsbrink, Åke Lindgren, Bror Löjdström m fl. Foto: Hans Fryk
1982. T. v. Arvid Åsbrink, Ingvar Sallander. Foto: Hans Fryk
1982. Åke Lindgren visar upp sina troféer för fotografen Hans Fryk.
Här en serie bilder ur Tidningen Svensk Jakt
Bror Löjdström och Åke Lindgren
Det är ett tungt jobb att dra älgarna ur skogen
Bror Löjdström sköt kalven innan kon fälldes. Bror avvaktar några sekunder innan fångstskottet avlossas, eftersom hunden var för nära.
Bjuråkers första kvinnliga älgjägare?
Hudiksvalls Tidning 6 oktober 1961
60-årig Bjuråkers-fru skjutsäker älgjägare
Det torde höra till de sällsynta undantagen, att en kvinna ger sig ut i markerna för att jaga älg. Och att hon inte får nog av äventyret, sedan hon varit med en gång, utan får mersmak.
Fru Berta Olsson i Berge, Bjuråker, nyss fyllda 60 år, är ett sådant undantag. Trots att det inte finns någon anledning att glorifiera älgjakten, så tycker karlarna i Bergelaget och alla andra med förresten, att Berta Olsson är ett sjusärdeles fruntimmer med ett ovanligt mod också. Fru Olsson har nu varit med i den allmänna älgjakten i Bjuråker åtskilliga gånger och även egenhändigt skjutit en älg på hemskogen i Berge. Och på måndag ska hon ge sig ut på pass igen tillsammans med karlarna i hembyns jaktlag.
Ja, hon klarade sitt älgskyttemärke i brons bättre än många karlar, säger poliskonstapel Åke Wiberg, som passade på att ta bilden av fru Berta Olsson och som sköter kontrollen under övningsskjutningarna tillsammans med hemvärnschefen, skogvaktare Rune Andersson. Skjutövningarna äger rum på Friggesunds älgskyttebana. Klubben är f.ö. nybildad.
Det är omkring ett 50-tal bjuråkersbor, som avlagt godkända prov för älgskyttemärket de sista veckorna, de flesta i brons men en och annan har även klarat silver- eller guldmärket. Alla som måste söka licens för lån eller köp av vapen ska ha avlagt godkända skjutprov. Och att detta verkligen är behövligt har vi kunnat konstatera. Det behövs träning både i skjutskicklighet och omdöme, innan man ger sig ut på älgjakt, det behövs både för jägarna själva och för älgarna. Nästan varje år blir någon eller några jägare i landet skjutna eller skadade under älgjakten och det skulle kunna undvikas. Dessutom bör älgarna skonas från allt det onödiga lidande som kan bero på oskicklighet hos jägarna, slutar hr Wiberg. Av. B. J:sson
Avskrift: Viveca Sundberg
Berta Olsson, Korp-Berta kallad, hette egentligen Elisabet i förnamn och Larsson som ogift . Hon var änka sedan 1946. Hon föddes den 26/2 1901, hos landbons i Korpåsen i Hassela och avled den 17/10 1993.
HT 14 oktober 1998
Ola sköt en 18-taggare. Foto och text Jan Olsson
Ola Olsson bor till vardags i Harmånger men är dellbo från börden, jagar sedan 30 år tillbaka i Ramsjö-Tomsjö jaktlag. Med god koll på läget och stadig på hand fällde han tre djur, en ko och en kalv och en tjur med 18 taggar.
HT 14 oktober 1998
Fällde fyra älgar med fem skott. De föll som furor. Frisbo Jaktlag
Bild och text av Jan Olsson
Allt fungerade perfekt för Stig Larsson den första älgjaktsdagen i Gubbsnårshaket i Frisbo.
Han kunde utan att bli stressad fälla fyra älgar, med totalt fem skott.
Stig Larsson vilar ut efter första älgjaktsdagen. I handen med fem patroner symboliserade de fem skott han nyttjade för att fälla fyra djur. Foto: Jan Olsson
Stig berättar:
– Först kom kalvarna, ett skott vardera på de båda och de gick in i ett bestånd att tallungskog. Därefter kom kon lufsande efter. Hon fick också ett skott. Kort därefter kom så tjuren – och med de två skotten som återstod föll den pladask till marken.
Text och bild ur HT den 24 december 2007
Svante Joelsson, Furuberg, Bjuråker, fick en verklig fullträff under älgjakten. Fullträffen fällde en stor älgtjur på kullberget i Bjuråker.
Och vilken jakttrofé det blev. En 20-taggare med verkligt pampiga skovlar. Man kan anta att både Svante och kompisen Berndt Olsson var gladare än vad den här bilden avslöjar, när tjuren fallit för skottet.
HT fredagen den 14 oktober 1994
Siffran 17 – det blir Sven-Erik Sydhs turnummer framgent. På sin 17:e älgjakt fällde han sin 17:e älg. Och det var en 17 taggare.
Foto: Jan Olsson
Sten Zimmerman (1904-1993) från Bricka, här vid Långmyran norr om Bricka.
Bilden utlånad av Erik Brun
Birger Brun och Sten Zimmerman vid Isårkojan på Isåsen i slutet på 60-talet
Bilden utlånad av Erik Brun
Gunnar Brun (far till Erik Brun, som lånat ut bilden) och Sten Zimmerman i Isåskojan
Sörgårds-Johan Andersson med sin ståtliga krona efter en älg som han sköt på bondskogen vid Gruvberget i mitten av 80-talet. Bilden utlånad av Erik Brun
Michael Christiansson, son till dragspelaren Eric Christiansson från Hedvigsfors i Bjuråker, visar kronan efter ståtlig älgtjur. Bilden utlånad av Erik Brun.
Bild på Anita Nilsare, som även lånat ut bilden
Anita Nilsare berättar att hon jagat sedan hon var 17 år. Den här älgen fällde hon med ett välriktat skott just när den hoppade över ett dike någonstans mellan Furuberg och Hassela omkring 2009. Hon är en god skytt som jagat i mer än 40 år.
Björnjägaren från Naggen
Björnjägaren Hans Andersson avled den 15 maj 1918, 97 år gammal.
HT 1993, av Bruno Frank
Den 14 juni 1821 föddes i (Ljusdal) Sörnaggen, övre Svågadalen, Hans Andersson, vars namn kom att nämnas med stor respekt inom jaktkretsar. Han var sin tids store björnjägare och lyckades ensam fälla 22 björnar.
Tillsammans med sin jaktkompis 1) Mårten Andersson i Nybo, Ramsjö, fördubblades antalet till över 40 fällda björnar.
Hans Andersson berättar: ”När jag var 12 år, sköt jag min första älg, den största jag någonsin skjutit. Det blev 14 bördor. Några år senare fick jag skjuta min första björn i närheten av Stagelåsen. Den första snön hade fallit och Mårtens hund drev upp en hona med unge ur idet. Ungen klättrade upp i en tall, jag siktade och sköt och ungen damp i backen”.
Flintlåsgevär
De gevär som användes var enligt min farbror Ante Frank flintlåsgevär och lodbössa. Ante brukade berätta efter Hans Andersson: ”att tänd flinta, då ligg björna där”. Han var inte rädd för att missa sitt mål. Att det var farligt med dessa vanskliga gevär, berättar Hans Andersson vidare.
”När jag var 27 år var det nära att en björn tagit livet av mig. Det var i Bjuråkersskogen. Knallhatten tände inte. Jag rusade åt sidan när björnen kom och reste sig för att mig. Men hunden var honom i hälarna bitande i bakbenen så jag fick tid att ladda om och skjuta. Det var en stor hona!
På våren 1866 sköt Hans Andersson en av sina sista björnar vid Remmantjärn i sällskap mer Per Persson, Naggen och Hedsjö-Pelle. Den sista sköt han 1870 i närheten av Långsjön, nordost om Tigers i Valsjön.
Hans Andersson bodde kvar i Sörnaggen till 1852, då han flyttade till Norrnaggen och gifte sig med Britta Andersson från Stormörtsjön.
Ett strå vassare
Snäppet värre som björnjägare var nog ändå ”Mårten i Nybo”. Mårten Andersson i Hälsingenybo. Han lyckades under sin levnad fälla över 60-talet storvilt, som 25 björnar, 16 lodjur och resten älgar. Hans son 2) ”Valsjö-Mattis”, (som blev arrendator i Valsjön för Iggesunds bruk), hade mycket att berätta om sin fader.
När Mattis var 14 år (1858) fick han följa sin far på björnjakt till Ulfastjörn. Under ett vindfälle fick man syn på en björn, Mårten sköt först med sin ”granna lodbössa”, sedan Mattis med sitt gevär av ”grovkaliber”. Men björnen blev endast sårad, och störtade mot dem, då den träffsäkre Hans Andersson med sitt tunga flintlåsgevär fick in nådaskottet.
Att Mårten Andersson hade en bra björnhund bekräftades av att den en gång sprang upp en björnunge och höll den tills Mårten kom och slog ihjäl den med en yxa.
Medaljerad
Varför då denna till synes så hämningslösa jakt på björnar? Ja, varg och björna betraktades som rovdjur och gjorde stor åverkan på skogstorparnas ”kritter”, främst då får och getter. När Mårten Andersson blivit gammal erhöll han vid en ceremoni i Ljusdals kyrka en silvermedalj för sina bedrifter. Sonen Matts Mårtensson, ”Valsjö-Mattis” lyckades skjuta sju björnar. (Mattis som blev svärfar till den så legendariske postbrevbäraren Jöns Düsswold i Valsjön).
När jag i vintras besökte en sonson till Hans Andersson, bekräftade han att man lyckades utrota både björn och varg i slutet 1800-talet i dessa trakter. Först på 60-talet hade en björn ”återkommit” till Hans Anderssons gamla jaktmarker kring Valsjön. Sedan har stammen ytterligare ökat. Så var på er vakt när ni gör ett besök.
Fredade tamdjuren
Mycket finns att berätta om dessa björnjägare, men vi får förstå att deras handlande var att freda sin boskap och sina husdjur. Det var ell livsvillkor tillsammans med fisket och jordbruket. Att minnas och bevara våra förfäders gärningar är också en livsuppgift för oss ”skogsbor”…
Torpet på Sörnaggen där Hans Andersson växte upp och som Bruno Franks *) far köpte på 30-talet.
Bruno Frank, Näsviken
—10G40— Uppgifter ur Bjuråkers släktbok
39 *) PER GUNNAR FRANK, * 24/7 1894, s. t. arr. O. Frank i Valsjön, Naggen, Ramsjö. G. 3/8 1924. Skogsarb. Bos. i Naggen 61, Ramsjö.
(Y54) ANNY MATILDA PERSSON, * 13/1 1906 i Torp, V.-norrl.
PER BRUNO * 22/5 1929. Skogsarb. † 9/11 2022
ULLA STINA KATRIN * 13/5 1940
1) MÅRTEN ANDERSSON * 10/4 1791 bonde i Nybo. Björnjägare, änkling. † 27/11 1882
Söderhamns Tidning 17 januari 1883
MATTS MÅRTENSSON * 20/12 1824 i Ramsjö, 2) Valsjö-Mattis. † 6/12 1903
Hustru KERSTIN GRELLSDOTER * 19/2 1827 i Ljusdal. † 17/7 1900
KARIN * 9/5 1857 Gift 2/3 1890 med lantbrevbärare Jöns Düsswold.
JONAS * 17/9 1888
Text och bild ur HT den 3 september 2003
Janne Fahlberg, Delsbo fällde i måndags, första älgjaktsdagen, en björn på sitt pass i Lennsjö, Bjuråker. En imponerande björnhane på 185 kg. Senast det sköts en björn i Dellenbygden sägs vara så långt tillbaka som 1880-talet. Men desto fler har observerats. Foto: Per Engelbrekts
På sin b-licens för älg får Janne Fahlberg fälla ett valfritt djur. Tre dagar återstår. Men frågan är om någon älg kommer att uppenbara sig efter årets björnjakt.
Jan Olsson
Skogvaktarbostadens fejsbyggnad, med f.d. frökläng och slakteri.
År 1993 brann fröklängen och före detta skogvaktarboställets ladugård ned.
2004 stod älgslakteriet färdig på samma plats där den brunna byggnaden hade stått
Från 2017 drivs slakteriet av Peter Nyberg och Anders Bergström.
De driver det framgångsrika företaget, Dellen Kött & Vilt.
Så här gick till när Europas största älg fälldes
Vildsvin fällt i Bjuråker 2013
Strömbacka Jaktklubb
Jaktlaget i Strömbacka
Stående: Erik Berglund, Eskil Brandt, Sven-Erik Pettersson, Arne Bylén, Ragnar Persson, Herman Brandt och Stig Malmberg.
Sittande: Alfred Berglund, Alfred Lind och Erik Kallberg.
HT Torsdagen den 14 oktober 1993
Strömbacka jaktlag i Bjuråker, samlade på ”lagbild”, ska under årets älgjakt fälla 30 djur, 15 stora och 15 kalvar. På bilden kronan från 24-taggaren i centrum. Foto: Jan Olsson
Tre generationer Kallberg i Strömbackas jaktlag. 19-årige Thomas, Fred, 43 och Erik, 72.
Foto: Jan Olsson
Ruben Persson, Älgered och Jan Persson, Norrgimma, jaktledare för Strömbackalaget. Här med hunden Boj som uträttat mycket jobb under inledningsdagarna. Foto: Jan Olsson
HT Torsdagen den 14 oktober 1993
Fönebo
Det här är Peter Lindgrens guldhorn 310 poäng. Den sköt han den 16/10 1982 på Brännknallen ovanför gamla flygfältet i Fönebo. Grattis Peter!
Norrgimma
Hälsingtuna. 13 oktober 1980 för bedömning av jakttroféer
Till vänster Ingvar Svensson från Hög och Rolf Fernström Strömbacka, som fick guld för sin 17-taggare som han sköt vid Vilbacken. Bilden utlånad av Rolf Fernström
Strömbacka jaktlag vid slakteriet i Norrgimma 1980. Foto: Rolf Fernström
F v Jan Persson, Olle Persson, Ragnar Persson, Sven-Erik Persson och Ruben Persson
Strömbacka jaktlag vid slakteriet i Norrgimma 1980. Foto: Rolf Fernström
Bakre raden: Peter Brandt, Fred Kallberg, Olle Persson, Åke Widén, Ragnar Persson, Anders Brandt, Sven-Erik Persson, Bosse Berglund, Alfred Berglund och Birger Norman.
Främre raden: Erik Kallberg, Per-Arne Malmberg, Arne Byhlén, Stig Malmberg, jaktledare, Herman Brandt, Erik Wickberg, Mats Skoog, Jan Persson, Ruben Persson, Erik Berglund, Lasse Lund och Jan Brandt.
Delsbo skytteförening
HUDIKSVALLSPOSTEN DEN 22/9 1866
Skarpskyttarnes Prisskjutningsfest i Delsbo sistlidne Söndag war gynnad af ett fullkomligt wackert wäder: himmelen war till och med molnfri nästan hela dagen och höstwindarne hwilade sina wingar i stilla ro. Wår förenings skyttar hade med fullstämmig musik och twenne trumslagare i spetsen redan om Lördagsaftonen begifwit sig på wägen och tillbragt natten i Hamre, der de blefwo särdeles wäl inqwarterade och gästwänligt emottagna, särdeles af mr Riddle wid Forssa Ångsåg, som efter att med den till hans disposition stående ångbåten Fortuna sjöledes hafwa befordrat afdelningen från Forssa Jernwägsstation till Hamre, dertill hade den artigheten att wid framkomsten inbjuda alla skarpskyttarne på ett glas i sitt eget trefliga hem. — Resan fortsattes kl. 6 Söndagsmorgonen med ångbåten Dellen uppföre den bergkransade blanka sjön af samma namn och straxt efter framkomsten kl. 8 till Delsbo station och de församlade föreningarnes indelning i skjutlag, skedde afmarsch till skjutbanan. Denna, anlagd nära 1/8 mil sydwest om Ede gästgifwaregård på en skogslätt, begränsad af en bergskulle, war för tillfället festligt prydd med flaggor och grönt och den der uppförda skjutpawiljongen war särdeles smakfullt och ändamålsenligt inrättad, Delsbo skarpskyttarne till stor heder.
Skjutningen började och pågick från kl. ½ 8 till omkring 10, då truppen uppställdes, för att marschera till Ede, der först Gudstjenst hölls, och sedan en frukostbit intogs, hwarefter skjutningen åter företogs och fortsattes till ungefär kl. 3.
Den skjutskicklighet, som derwid ådagalades, war ganska allmän och jemn, om ock ej de uppnådda point-antalen woro så höga: öfwer 60 procent af skotten träffade i roteplan, d.w.s. 100 skott skulle hafwa dödat eller sårat 60 fiender; omkring 16 procent woro bomskott, de öfwriga 24 procent träffade taflan utom roteplanet.
1:sta priset, 6 Specier, togs af fabrikören Helgar Nordin wid Hudikswalls föreningen för uppnådda 37 points
2:dra priset, 4½ Specier af Inspektoren Ossian Wallmo af Delsbo Tingslags förening, för 36 points
3:dje priset, 3 Specier af smeden wid Norrboån, Fredrik Forsberg, hörande till samma förening, för 33 points
4:de priset, 2 Specier af skomakaren J. Westberg från Njutånger af Hudikswalls förening, för 32 points
5:te priset, 1 Specier af skomakaren Engelfelt af Ljusdals förening, äfwen för uppnådda 30 points efter omskjutning med den förra. — I skjutningen, som skedde på 600 fots afstånd mot wanlig 10-ringad tafla, deltogo 36 skyttar, fördelade i 6 skjutlag.
Dessa priser, erhållna af de 66 Rdr, som Landshöfdingsembetet fördeladt på detta skjutdistrict af de 196, som af statens medel anslagits för Gefleborgs län, blefwo efter slutad skjutning jemte några uppmuntringsord under fanfarer tillställda hwar och en af priswinnarne af öfwerbefälhafwaren för Delsbo Tingslags förening hr Löjtnanten Ew. (svårläst text)Berg. Efter intagen middagsmåltid, till största delen ur egna medförda renslar, inbjödos de främmande föreningarnes samtliga medlemmar på ett och annat glas punsch af Delsbo förening, hwarwid åtskilliga skålar föreslogs och tömdes, bland andra en underdånig för Hans Maj:t Konungen, för öfwerbefälhafwaren, för de närwarande kompanicheferna, för manskapet, o.s.w., hwarefter skedde uppbrott och de samlade föreningarne skiljdes under ömsesidig belåtenhet med sitt sammanträffande.
Det enda, som man kunde hafwa att förwånas öfwer och beklaga, war att så få medlemmar af Delsbo Tingslags förening hade infunnit sig, oaktadt de naturligtwis hade den närmaste wägen: från Norrbo socken syntes blott 3 och från hela Bjuråker der ock de stora bruken Strömbacka och Hedwigsfors äro belägen ingen enda.
Detta måste wäl tillskrifwas liknöjdhet för skarpskyttesaken antingen hos aktiwa medlemmar sjelfwa eller hos deras fäder, husbönder och förmän, hwilka kanhända förbjudit dem att närwara eller åtminstone icke beredt dem de tillfällen till beqwäm färd någon del af den långa wägen, som kunnat stå dem till buds, såsom t.ex. med ångbåten Tamm för skyttarne från Strömbackawerken, hwilken ej heller nu syntes till, — en liknöjdhet eller snålhet, så mycket mer oförswarlig, som wår upplyfta regerings och rikets ständers frikostigt uppoffrande wälwilja för den fosterländska saken wäl synes böra hafwa att påräkna något tillmötesgående från innewånarnes sida i de olika landsändarne.
För allmänheten war icke heller något tillfälle med ångbåt eller annan lägenhet att tillfredsställa sitt intresse för skjutfärdigheten hos landets söner.
Källa och avskrift: Viveca Sundberg
Bilden är tagen omkring 1898 utanför gamla skyttepaviljongen i Skrottan.
Det var vanligt att hornmusikkåren spelade på basarer och fester.
HT 7 december 1978, av Bror Jonsson
Bakre raden fr v:
1. Hans Hansson, Hällnäs, och 7. Gustav Broman Hybo.
Mellersta raden fr.v.:
2. Hjalmar Flink Hybo, 3. (snett bakom Flink) L. Ringkvist Hybo, 4. Herrman Zetterberg Hybo. Övriga är dellbor. 6. Anders Nordgren Ede i vitt skjortbröst utan krage, 7. Jon Paulsson Hammaren, 10. Algot Broberg, Näsbyn (Eskonett), 11. Per Persson Ava (Blås-Pelle, Eskonett),13. Gottfrid Paulsson Hammaren, då en liten pojke, althorn), 14. Jonas Jonzon, Knutslunda (Måns-Jonke, tenorbasun), 15. Emil Wahlström, Lyktan (tenorhorn) och 16. Karl Wallin (bastuba).
Främre raden fr.v.:
3. Arvid Paulsson, 4. Olle Wästlund och 5. Stationsskrivare Rubin, samtliga från Delsbo
Riksantikvarieämbetets karta visar var Skrottan ligger
Jaktlag i Delsbo
Hjälp oss fylla på med bilder, fakta och jakthistorier från Delsbo
Uppladdning inför älgjakten 2016
Rune Eriksson Bobygden på pass för 57:e året, helahälsingland.se
HT Lördagen den 15 oktober 1988
Per Eriksson poserar stolt med sin jakttrofé, för övrigt den första fällda älgen för hans del, en ståtlig 21-taggare
Text och bild ur HT fredagen den 12 oktober 2001
Ett av fönstren som också fungerar som ljusinsläpp till jaktstugan. En rundtimrad skapelse. Och dessutom sexkantig. Foto: Jan Olsson
De flesta detaljerna har hantverkarna skapat i trä. Ovan är det ett gångjärn som snidats i björk. Jaktstugans innandöme rymmer lätt 20 medlemmar.
Södra Långsbos jaktlag i Delsbo samlade till gruppfotografering utanför den nyuppförda jaktstugan
Per Ove Skoglund värmer lunchen över öppen eld.
Text och bild ur HT måndagen den 7 oktober 2002
Den åttkantiga jaktstugan i rundtimmer tillhörande Långede jaktlag Foto: Jan Olsson
Text och bild ur HT onsdag den 15 oktober 2003
Laila Moberg, Delsbo, har fällt sin första älg. Det skedde på Ede jaktlags domäner i går förmiddag. Här ses hon med sin trofé, en 21-taggare. Foto: Jan Olsson
Text och bild ur HT, torsdagen den 16 oktober 2003
Dagmar Dolk i Stömnesvallens jaktlag i Delsbo fällde en 26-taggare på tisdagsmorgonen. På pass 115 vid Bromyrvägen föll djuret. Foto: Bengt Persson
Text och bild ur HT, måndagen den 15 oktober 2007
P A Lindqvist fällde en udda 20-taggare söder om Delsbo. Foto: privat
Så här ser Göran Sjögrens jakttrofé ut där den sitter idag
Göran Sjögren sköt den här älgen i Källbergsbo 13/10 2015 i Långede jaktlag.
Hornet mättes in 2016 och det blev 327,5 poäng, och 10:e största i Sverige som mättes in under det året enligt lista i tidningen svensk jakt, och det är det största nånsin i vårt jaktlag.
HT Tisdagen den 13 februari 2001
HT Onsdagen den 13 oktober 1999
HUDIKSVALLSPOSTEN DEN 23/8 1931
Delsbobo som storviltjägare på Spetsbergen
Dehlin (t. v.) och hans jaktkamrat med den fällda isbjörnen
Bjässar sådana som den här avbildade finnes det ännu uppe på Spetsbergen, trots den hejdlösa förföljelse för vilken de sedan lång tid varit utsatta, icke blott från talrika skaror av fångstmän utan även av turister och s.k. sportmän.
Johan Larsson Dehlin från Delsbo, vilken är anställd vid kolgruvorna i Adventbay, lyckades, enligt vad han meddelat sina anhöriga i Delsbo, i våras tillsammans med en arbetskamrat fälla det här ovan fotograferade vackra exemplaret ej långt från deras gemensamma arbetsplats där uppe. I likhet med vildrenen och fjällräven är isbjörnen ett numera relativt sparsamt förekommande villebråd även i dessa trakter. Annat var det för 25 à 30 år tillbaka, då det formligen vimlade av storvilt på dessa breddgrader.
Dehlin, vilken som sagt är född i Delsbo och en man i 50-års åldern, är en mångfrestare, som sett sig om en smula här i världen. Det stora landet i väster har han besökt vid fyra olika tillfällen och sålunda korsat Atlanten icke mindre än åtta gånger.
I sin ungdom kom han till Spetsbergen och fick anställning vid de norska kolgruvorna däruppe, men fann klimatet mindre angenämt och återvände snart till Hälsinglands mera tempererade zoner. Efter hemkomsten svor han en helig ed på att aldrig mera sätta sin fot på dessa ogästvänliga nejder.
Men midnattssolen och de ensliga ödevidderna lockade honom med oemotståndlig makt, och hur det var packade han åter ränseln och ställde kosan mot norr — för att inom kort ånyo återvända. En ännu heligare ed o.s.v. Nu hade emellertid isöknen långt bortom polcirkeln fångat honom på allvar, och för tredje gången bar det iväg.
Men efter någon tid var han åter hemma, och på detta sätt har han under årens lopp ambulerat mellan landet vid polen, Amerika och Hälsingland icke mindre än sju gånger.
Men vistelsen däruppe har för varje gång blivit allt längre och längre.
P. H.
Avskrift: Viveca Sundberg
—26F4— Uppgifter ur släktboken om Stridlund Johan Larsson Delin
2 LARS DANIELSSON–SPJUT, * 2/4 1835, s. t. kol. D. Spjut i Källvallsmyra. G. 17/6 1861. Kol. i Lendsjö, Bjuråker. 1875 bonde i Bondebo s2, Delsbo. † 13/11 1908.
46A3 KJERSTIN OLSDOTTER, * 6/7 1840, d. t. kol. O. Pehrsson i Lindbo, Bjuråker. † 16/8 1912.
ANNA * 1/8 1862 (X6)13J15
OLOF * 16/2 1865. G. 27/12 1899 o. utfl. t. Ljusdal
KARIN * 29/3 1866 (X6)42N28
LARs * 3/1 1868 5
DANIEL »DELIN» * 22/2 1870. Utfl. t. Sth. 1890
PEHR * 5/8 1872 6
KERSTIN * 4/10 1874. Emigr. t. N. Amerika 1893
JOHAN »STRIDLUND» * 22/6 1878. Utfl. t. Jukkasjärvi 1901 † 28/12 1967 Ede, Delsbo
BRITA * 12/5 1880. Utfl. t. Sandarne 1902
JONAS * 14/2 1883. † 16/8 1885 (scharlakansfeber)
Jaktlag i Norrbo
Ekonomisk karta från 1950-talet över samma område som kartan nedan.
Efter ett tips från Ingemar From kunde vi identifiera var skjutbanan ha legat, enl. kartan nedan
Riksantikvarieämbetets karta visar t v en markörgrav och en skjutvall intill Gammelsträng 422.
Skjutriktningen mot Öster.
Alldeles intill vägen ligger skjutvallen, mot vilken man sköt. 12 X 5 meter (Nö-SV) och ca 2,5 m hög.
Av jord och sten med träbjälkar inlagda. Bevuxen med mindre granar.
50 meter västerut, bilden nedan, finns markörgraven.
Bakom den välbyggda västra jordvallen ligger markörgraven. Tätt bevuxen med granar och tallar.
Jordvall 11 X 4 meter ( NÖ-SV) och ca 1 meter. Uppbyggd av jord och några 0,7- 1 m st, stenblock.
Här har naturligtvis funnits en förrådsbyggnad för tavelramar, markörspadar och liknande.
Vid den här skjutbanan förekom det officiella skjuttävlingar. Därför bör det även ha funnits en skyttepaviljong vid anläggningsplatsen som bör ha varit på 300 meters avstånd från skjutvallen.
Vi efterlyser bilder och mer information om den här skjutbanan. Det är önskvärt om vi kan få den bättre dokumenterat.
Dessa båda kulturminnesmärken borde skyltas upp så fler får lära känna sin hembygds historia
NORRBO SKYTTEFÖRENING, NORRBO
1896 bildades Norrbo Skyttegille.
Ca 1900, ordf. korpral * Alfred Gunst, Gammelsträng.
Ca 1900 fanns 63 aktiva medlemmar
1931 upplöstes gillet.
1940 skedde återbildning, då förmodligen under namnet Norrbo Skytteförening
I början av 1950-talet var Norrbo Skytteförening anmäld till Dellen-gruppens första fältskjutning i Bobygden men uteblev p. g. a. för få deltagare. Verksamheten därefter var förmodligen ganska liten.
1977-01-28 upplöstes föreningen.
Norrlandsposten den 16/8 1896
Uppgifter ur Norrbo släktregister;
24Y8 * Alfred Gunst Hamrén, *26/4 1879, s. t. sold. O. Gunst i Stormyra. Sold. nr 93 vid Forsa komp. Häls. reg. Sen. handl. i Kilen 1, Bästdal, Norrbo. † 6/1 1942.
G. 12/11 1905 med 3Y16 Kristina Eriksdotter, *16/6 1887, d. t. husman E. Nilsson i Ö. Hålsjö, Norrbo.
Elis Reinhold, *20/4 1906, † 7/7 1927
Tilda Ragnhild, *7/4 1909 12
Gregor Leander, *1/5 1911 13
Nils Robert, *24/11 1912 14
Bertil Emanuel, *13/9 1914 18
Hanna Margreta, *25/4 1918 15
Stina Gunhild, *14/4 1920 16
Karin Maj-Britt, *22/1 1922. Sjuksköterska. Utfl. t. Hudiksvall 1946.
Skjutbanan vid slutet av Lingonvägen på Rosten
Skjutbanan på Rosten
På 1940-talet fanns Norrbo Jaktklubb
1985 bildades Norrbo Jaktvårdsområde vilket omfattar hela Norrbo
I området ingår tre jaktlag:
Norrbobyns jaktlag
Hålsjö jaktlag
Gammelsträngs jaktlag
Se jaktbilder från närområdet .
Ekonomisk karta från 1950-talet visar den 300 meter långa skjutbanan vid Larsensviken
Skjutbanan vid Lars Jens viken eller Gubbruksviken.
Det var från den här uppbyggda anläggningsplatsen som man låg och sköt
Det är praktiskt att ligga högt och skjuta för då slipper man stenar, stubbar och ojämnheter i naturen.
Vi ändan av den 300 meter långa skjutbanan finns skjutvall, markörgrav med tavelställ, liksom ett tavelförråd, även om detta håller på att falla omkull. Den öppna träkorridoren som funnits för skjutbanan har nu vuxit igen, därför bör det vara minst 50 år sedan någon brukade den här skjutbanan. Den 1-1,5 meter höga och 18-20 meter breda vallen som täcker markörgraven kan man se till höger.
I den nu framröjda skyttegraven finns tre tavelställ, liksom en vagn med räls, och ett vevhjul till banan för löpande älg . I bakgrunden skymtar det röda tavelförrådet. Till höger skjutvallen.
En bild tagen uppifrån vallen framför markörgraven.
Här ser man de tre tavelställen lite bättre.
Vi efterlyser bilder och mer information om den här skjutbanan, så att vi han få den bättre dokumenterad.
Skjutbanan ägdes av :
—7 Å 40— Uppgifter ur släktboken
32 Erik Jonsson, *24/5 1885, s. t. bonden J. Ersson i V. Hålsjö 13, Norrbo. G. 10/11 1912. Bonde i Hålsjö 13. † 26/10 1974
36 Katarina Eriksdotter, *23/12 1887, d. t. bonden E. Ersson i V. Hålsjö s13. † 17/8 1965
Erik Gottfrid, *15/12 1912 51
Elin Margareta, *18/5 1915. Mejerska. Utfl. t. Vetlanda, Jönk., 1940.
Matilda Helena, *26/1 1917 5V22
Karin Vilhelmina, *6/5 1920 7V18
Sigrid Elvira, *6/4 1923 5V23
Jonas Olof, *18/7 1925. Jordbr.-arb. i Hålsjö
Anders Edvard, *18/3 1928. Jordbr.-arb. i Hålsjö
Jaktlag i Forsa och Hög
Hjälp oss fylla på med bilder, fakta och jakthistorier från Forsa och Hög
Skjutbanan i Rolfsta
Karta över Rävberget där Rolfsta skjutbana har legat. Vid AXA. f. finns fortfarande lämingar kvar som minner om verksamheten.
Vår ynnest etc. Uti skrivelse den 3 juli 1914 har Ni gjort framställning i fråga om dispositionen efter löpande arrendeperiods slut den 14 mars 1915 av det moot ett årligt arrende av 500 kronor för statsverkets räkning utarrenderade förra kompanichefsbostället 1 mantal Rolfsta n:r 1 i Forssa socken av Gävleborgs län och därvid överlämnat till ärendet hörande handlingar och kartor, däribland en av distriktslantmätaren G. O. Hellegren åren 1912-1913 upprättad karta över egendomen.
Av handlingarna inhämtas: bland annat, att egendomen har sina ägor förlagda i sex skiften, nämligen så kallade Brudsvalarna, gårdsskiftet, ägan Gårdsänget, Balzarhagen, hemskogsskiftet vid Djupdal och fäbodeskiftet vid Hansebodarna.
Uppskattningsmännen hava föreslagit att egendomen — med undantag av de å berörda karta med litt A x B betecknade områden, motsvarande ägofigurerna n:r 6, av 7 och del av 8 samt hemskogsskiftet vid Djupdal och Fädebodeskiftet vid Hansebodarna ävensom en mindre holme i Rolfstaån, kallad kaninholmen — måtte uppdelas och försäljas i nio här nedan upptagna lotter, nämligen:
| Beteckning å kartan | Ägofigurer å kartan | Areal hektar | Saluvärde kronor |
| AXA | Av 7, av 8. 9-40,
Av 48, av 51, av 52, 53-71 av 72, 73-77 av 78, av 82, av 114, av 115, 116-121 av 122, 125-134 av 135 och av 148 |
34.8825 | 21.780 |
| Axa | 1-5 | 1.3028 | 875
|
| AXb | Av 48, 49, 50 av 51,
Av 52, av 72, av 78, 79, av 80, av 81, Av 82 |
1.5455 | 550 |
| AXC | Av 105, 106-108,
110-113, av 114, Av 115, av 122, 123 |
3.620 | 1.220 |
| AXO | Av 135, av 136,
137-146 av 148, Av 153 |
4.966 | 2.200
|
| AXe | 161-174, av 136, av
147, av 153, av 154, Av 156, av 157,158, 160 |
5.4545 | 1.360 |
| AXf | Av 80, av, 81, av 82,
83-90, 92-102, 102a, 103, 104, av 105, Av 148, 149-152, av 153, av 154, av 156, Av 157, av 159 |
13.852 | 3.735 |
| AXg | 175-193 | 5.429 | 2.600 |
| Axh | 194-215 | 3.811 | 1.300 |
I Eder förberörda skrivelse har Ni, efter av Eder föranstaltat ny saluvärdering av viss del av lotten litt A x B eller en skogsbacke, omfattande å kartan ägofigurerna n:r 6 samt delar av n: r 7 och 8 om tillhopa 3.403 hektar, hemställt, bland annat, att nämnda skogsbacke måtte tilläggas lott AXA, vars saluvärde därför borde höjas till 25.600 kronor.
Då vi låtit detta ärende Oss föredragas, hava Vi förordnat, att, sedan egendomen blivit delad i tio lotter, omfattande en den med litt AXA betecknade lotten med tillägg av merberörda skogsbacke om 3.403 hektar, en återstoden av litt A x B samt de övriga åtta de med litt Axa, AXb, AXc, AXd, AXe, AXf, AXg OCH AXh betecknade ägolotterna,
dels sistnämnda åtta ägolotter må var för sig upplåtas enlligt kungörelsen den 17 oktober 1913 angående grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar och med iakttagande av de i brevet till Eder samma dag meddelade närmare bestämmelse i fråga om tillämpningen av berörda grunder,
dels den med litt AXA betecknade ägolotten jämte merberörda skogsbacke skall genom Eder försorg å offentlig auktion till den högstbjudande försäljas under de i brevet den 29 maj 1874 stadgade villkor med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1915,
dels ock egendomen i övrigt med undantag av till statsbanedelen Ljusdal-Hudiksvall exproprierad mark må i kronans ägo bibehållas för att ställas under skogsstatens särskilda vård för att förvaltas som kronopark, skolande vid försäljningarna av lotterna litt AXA, och AXC göras förbehåll om skyldighet för köpare att respektera och skydda den rätt Forssa skytteförening har till den inom dessa områden upplåtna skjutbana ävensom om enahanda skyldighet för köpare av lotten litt AXC beträffande den i jorden därstädes framdragna vattenledning till huvudgården eller lotten litt AXA.
De vid Eder skrivelse fogade handlingar och kartor återställas.
Stockholms slott den 24 juli 1914
Gustaf/Johan Beck-Friis
Till domänstyrelsen, angående disposition av f.d. militärbostället Rolfsta n:r 1 i Gävleborgs län.
Bestyrkes å tjänstens vägnar
Källa: Lantmäteriet
Avskrift: Viveca Sundberg
HUDIKSVALLSPOSTEN DEN 30/8 1898
Forsa skytteförening hade i söndags anordnat täflingsskjutning å sin skjutbana under anslutning af ett tjugotal skyttar. Skjutningen, som började kl. 8 f.m. och företogs med 12 skott mot 5-ringad tafla på 200 meters afstånd, utföll sålunda:
Mårten Mårtensson i Smedsgården 1:sta pris ett remingtongevär för 51 points.
Jonas Andersson, Hedsta, 2:dra pris 6 kr. för 51 p.
Anders Frisk, Hedsta, 3:dje pris 4 kr. för 50 p.
Oskar Winberg, Rolfsta, 4:de pris 3 kr. för 48 p.
Anders Larsson, Hillsta, 5:te pris 2 kr. för 45 p.
Aug, Forslöf, Hamre, 6:te pris 1 kr. 50 öre för 44 p.
Sundell, Forsån, 7:de pris 1 kr. för 43 points.
Efter täflingens slut samlades skyttarne kl. 3 e.m. i Forsaparken, dit äfven allmänheten hade tillträde, hvarefter dansen tråddes med lif och lust af både unga och gamla.
Avskrift: Viveca Sundberg
HUDIKSVALLSPOSTEN DEN 27/9 1898
Forsa skytteförenings insatsskjutning, till hvilken föreningar från angränsande socknar inbjudits, försiggick i söndags. Skyttarne samlades å föreningens skjutbana kl. half 9 f.m., hvarefter täflingarne, två till antalet, togo sin början å 200 meters afstånd mot 20-ringad tafla och 6 skott i reglementerade ställningar, samt fortgingo till middag under gynsam väderlek.
Kl. half 3 e.m. samlades skyttarne och allmänheten, cirka 300 personer, till fest i Forsaparken, som var flaggprydd och efter mörkrets inbrott eklärerades med kulörta lyktor, marschaller och bengaliska eldar, hvilket allt gjorde ett storslaget intryck i den vackra höstkvällen. Dansen började kl. 4 e.m., äfvensom servering af kaffe och läskedrycker med flere godsaker. Resultatet af dagens täflingar tillkännagafs kl. halv 7 e.m., då föreningens ordförande, kapten P. Sjölund, verkställde prisutdelningen.
I första täflingen deltogo 19 skyttar.
1:a pris för 88 p. A. Frisk, Hedsta, 6 kr
2:dra pris för 78 p. G. Widmark, Hamre, 5 kr.
3:dje pris för 78 p. S. Stjernström, 4 kr.
4:de pris för 76 p. Oskar Winberg, Rolfsta, 3 kr.
5:te pris för 75 p. Gustaf Larsson, Hillsta, 2 kr.
6:te pris för 71 p. H. Westberg, Hedsta, 1 kr.
7:de pris för 70 p. M. Mårtensson, Smedsgården, 1 kr.
I andra täflingen deltogo 8 skyttar.
1:sta pris för 92 p. A. Frisk, Hedsta, 3 kr.
2:dra pris för 81 p. Jonas Andersson, Hedsta, 2 kr.
3:dje pris för 69 p. Aug. Forslöf, 1:75 kr.
4:de pris för 65 p. Anders Olsson, Norrbo, 1:25 kr.
Efter täflingens slut framhöll kapten Sjölund i kraftiga och väl valda ordalag den stora fosterländska betydelse, som ligger i den frivilliga skytterörelsen samt påpekade det behjärtansvärda uti att regering, landsting, kommuner och enskilde så frikostigt understödja denna rörelse. Härefter utbringades lefve för såväl dagens pristagare som för skytterörelsens framgång, hvarefter dansen efter ett kortare afbrott vidtog och fortgick till kl. 11, då uppbrott skedde.
Glädjande att omnämna, var uppförandet i allo berömvärdt, skrifves till Hudiksvallsposten.
Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg
Hudiksvallsposten den 10 juli 1898
Utflygt till Forsa på jernväg. På inbjudning av forsabor intages en enkel sexa i forsaparken.
Återresa till staden kl. 11.
Hudiksvallsposten den 10 maj 1900
HUDIKSVALLS NYHETER DEN 6/4 1901
Forsa skytteförening
Ordinarie årssammanträde med Forssa skytteförening hölls i söndags å gästgifvaregården i Forssa därvid följande ärenden förekommo:
Årsredogörelsen och revisionsberättelsen upplästes och godkändes därvid af revisorerna föreslagen ansvarsfrihet tacksamt beviljades.
Åt styrelsen för föreningen uppdrogs att söka erhålla statsanslag för uppförande af skjutpaviljong å skjutbanan eller därest anslag ej kunde erhållas af föreningens medel låta uppföra en paviljong. Härefter vidtog val af styrelse därvid följande personer valdes:
Till ordförande:
disponenten Berthold Rasch i Näsviken (far till Herman Rasch)
Till styrelseledamöter:
hemmansägare Jonas Andersson i Hedsta
inspektor O. Malm i Forssa
kommissionslandtmätaren R. Rosenlöf i Smedsgården
handlanden C. J. Ellström i Hamre
Suppleanter för styrelsen:
inspektor Olof Nyberg vid Forssa ångsåg
kronojägaren Gyllenhammar i Hamre
Revisorer:
kassör C. Rasch vid Forssån
hr A. Sundberg i Stafåker
Suppleanter för revisorerna:
bokhållaren P. Löfvenmark vid Forssa ångsåg
rättaren Carl Gustafsson vid Forssån
Instruktör:
länsman Stertman
Materialförvaltare och banmästare:
arrendatorn O. Winberg i Rolfsta
urmakaren O. Widmark i Hamre
Att jämte ordföranden representera föreningen vid årsmötet i Gäfle valdes arrendatorn O. Winberg med urmakaren O. Widmark till suppleant och anslog föreningen 30 kr till resebidrag för representanten.
Beslöts att under kommande år 60 skott skulle af föreningen lämnas gratis till hvarje skytt mot förbehåll att minst detta antal skott af skytten lossades.
Åtta nya medlemmar ingingo efter sammanträdets slut i föreningen, hvadan densamma nu räknar omkring 70 aktiva medlemmar.
Efter sammanträdets slut vidtog en af föreningen anordnad talrikt besökt och mycket lyckad fäst med dans, som fortsatte till fram på småtimmarne.
Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg
Hudiksvallsposten den 25 februari 1885
Hemmansägare Per Larsson i Tåsta har lovat att skjutbana utan ersättning får upphuggas på hans skog.
Den 17 oktober 1949 sköt fabrikör Maffe Halvarsson inom några minuter tre älgar vid Blacksås.
Forsa Skytteförening
Vykort över Forsa kyrka. Till höger om kyrkan står sockenstugan som på 1950-talet blev skyttestuga på Vikstaberget.
Tre bilder från skjutbanan på Vikstaberget i Forsa
Text och bild ur HT onsdagen den 12 oktober 2005
Bra start på årets älgjakt i Forsa. 20-taggare fälldes av Bosse Carlsson redan första jaktdagen
Bosse Carlsson hemmansägare från Sörviksta i Forsa fällde en så kallad udda 20-taggare på måndagen på Storberget mot Trogstasidan.
HT Fredagen den 13 oktober 1961
De båda utkämpade en batalj i forsaskogarna, som förman Sven Andersson, Sörforsa sent skall glömma.
HT Den 23 juli 1977
Det har gått 68 år sedan Henning Skogfeldt fällde den älg som bar denna krona. Han var då endast 12 år.
—1 W 16— Uppgifter ur Forsa släktbok
15Z1 CARL HENNING SKOGFELDT, * 29/3 1897 i Skån, Ljusdal, s. t. skogvaktare Jöns Skogfeldt. G. 18/12 1938. Byggmästare i Hamre, Forsa. † 27/1 1981
15 RUTH INGEBORG ELIDA JOHANSSON, * 13/7 1915, d. t. gästgivare K. J. Johansson i Veda 1. † 18/12 1938
BO HARALD, * 11/2 1939. Servicechef i Västerås.
Tv. DAG INGVAR, * 25/9 1943. Serviceman i Västerås.
Tv. SIV INGEGERD, * 26/9 1943. G. Revelj i Bollnäs.
Jaktbilder från andra platser
Jägaren Örjan Persson med det märkliga älghornet. Bild ur HT 23/9 2017
Märklig 19-taggare förbluffar jägare i Los
Se reportage i helahälsingland.se.
Färila
Bild och text ur boken, Färila, Ett bildarkiv berättar, sid 140.
Jonsa-Mickel (Mickel Jonsson), Lindsberg (1844 – 1927).
En vårdag 1886 begav sig Jonsa-Mickel och två av hans bröder Erik och Per ut för att tjuvjaga älg. Vid Lövkölsvallen fick de kontakt med en björn. Jonsa-Mickel sårade björnen med ett skott. Plötsligt gjorde björnen ett så snabbt utfall mot honom, att han inte hann få upp geväret till värn. Björnen rev ut hans ena ögat och drog av honom hårfästet från nacken och framåt, så att också ett öra följde med. Brodern Erik kom till undsättning, måttade med sin getyxa ett hugg mot björnens rygg men missade och träffade istället ett av hans revben som gick av. Bamsen flydde men spårades och sköts i Näsberg. Jonsa-Mickel överlevde med nöd och näppe äventyret. Jägare blev han dock. Det berättas att han ännu vid 70 års ålder, enögd som han var, fällde två älgar med hagelgevär. Under senare delen av sitt liv bodde han hos Helmer Haglund i Stocksbo.
Foto: Anna Eng och Terese Nilsson.
Sköt 20-taggare i Voxna. Bild ur HT 30/10 1993
Leif Hill från Voxnabruk hade turen att få skjuta 20-taggaren vid årets älgjakt.
Hornet på den stora oxen är 113 cm på bredaste stället och det finns stora chanser att det blir ett guldhorn.
HT Måndagen den 15 oktober 2012
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62