Läs om DELLEN-BÅTAR

Läs om PRÅMAR

Läs om ÅNGBÅTARNA TAMM

Läs om ÅNGSLUPEN NÄS

Läs om ÅNGBÅTEN FORTUNA

Läs om ÅNGBÅTEN DELLEN

Läs om ÅNGSLUPEN NÄS

Läs om ÅNGBÅTEN DELSBO

Läs om Sjöväsendet, inte minst på Dellarna. Innehåller dock en del fel

Många av flottarbåtarna var s k Lidvallsbåtar, läs mer om Lidvallsbåtar, och deras historia

Här finns ett stort register om ångbåtar, Skärgårdsbåtar.se 

Läs om Svenska ångfartyg på Wikipedia.

Läs om Galeaser på Wikipedia

Läs om Barkskepp på Wikipedia

Läs om Slupar på Wikipedia

Läs om Skonare på Wikipedia

Lista över kulturmärkta bruksfartyg i Sverige på Wikipedia

Bogserbåtar, Isbrytare m. m. tugboatlars.se

Vrakregister dykohav.se se Ej funna vrak.

Tabell över fartyg nämnda efter 1800.

Sjömansrullor – Riksarkivet  – sök i arkiven

Se facebooksgruppen HUDIKSVALLS-KOMMUN GAMLA & NYA BILDER.

Se film Hudiksvall 1913.

Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.

Mejladressen till oss hittar du längst ner på sidan

Det är Iggesund 1 som ligger här vid Kuggören. Bilden fortsätter nedan

Det här är en fortsättning till bilden ovan

Med Christina Bodéns tillåtelse får vi nu publicera denna artikel av Eric Wester

Bild: Christina Bodén

Geografisk och politisk bakgrund

Under sensommaren/hösten 1939, då Europa övergick från fred till krigstid, ingicks en icke angreppspakt mellan Tyskland och Sovjetunionen kallad Molotov Ribbentorp-pakten efter respektive lands utrikesministrar.

Undertecknandet skedde i augusti med ett då för omvärlden okänt, hemligt tilläggsprotokoll.

Tilläggsprotokollet innebar att de undertecknande makterna delade upp landområdena utanför sina egna nationsgränser. De västra delarna av Polen för Tysklands del, och för Sovjetunionen östra Polen, Estland-Lettland (Litauen) och Finland.

Ingermansland, som varit under svenskt styre från freden i Stolbova 1617 till freden i Nystad 1721, låg omedelbart söder om krigstidens Leningrad och Ladoga, mot finska viken och Östersjön, och gränsade mot Narva i Estland i söder. Området hade befolkats av finska folkstammar, som karelar och savolaksare, därför hade byarna både finska och ryska namn.

Vid midsommar 1941 inleddes Operation Barbarossa i och med att Nazityskland anföll det kommunistiska Sovjetunionen.

Natten mot den 9 september 1941 kom tyska pansarvagnar på vägen mot byn Aropakkasi, som var belägen cirka 30 kilometer söder om Leningrad. Under en del av vägen fanns en 200 år gammal stängd kalkgruva, där folk från Aropakkasi och en del grannbyar hade tagit sin tillflykt under bombningarna veckan innan.

När tyskarnas pansarvagnar rullade in i byn fanns Eric Westers farmor Maria, med sina fyra hemmavarande barn, nere i gruvan tillsammans med många andra släktingar.

Här återger Eric Wester en del av sin släkthistoria, som omfattar hans farmor Maria, och hennes barn Toivo (Eric Westers pappa), Armas, Eino, (Westers farbröder), och Aino och Lena, som då hette Lyyti, (fastrarna.)

Flykten från hembyn

Min far, som den sovjetmedborgare han var, hade lämnat hemmet sista gången 1940, efter finska vinterkriget, där han tvingades slåss mot sina finska fränder.

Det tyska nederlaget vid Stalingrad i januari 1943, ledde till att tyskarna trycktes tillbaka alltmer. Alliansen med Finland, som var inledningen till fortsättningskriget i juli 1941, medförde en finsk-tysk överenskommelse där man åtog sig att överföra den ingermanländska befolkningen av finskt ursprung, till Finland via Estland.

På grund av kriget kunde bönderna i Ingermansland, kring Aropakkasi, inte längre bruka jorden, vilket gjorde att befolkningen svalt. Dessutom hade nästan all kvarvarande boskap slaktats och ätits upp av tyska soldater.

Farmor Maria, född år 1900 och änka sedan 1931, insåg det allvarliga läget, och i mars 1942 lämnade hon hembyn med tre av sina barn. Äldsta dotter, som var 16 år, stannade kvar ytterligare någon vecka. Tyskarna hade konfiskerat familjens hus, och äldsta dottern hade beordrats att sköta köksarbetet åt militären.

Farmor Maria hade sällskap av en manlig kusin till min far. De hade packat varsin kälke med tillhörigheter och mat som de drog med sig. Det var mycket snö och döda kroppar kantade vägen, och maten de tagit med sig tog snart slut. Efter tre, fyra dagar och minst tio mil nådde de sitt mål, Veimar, nära den estniska gränsen.

Det var med stor tvekan som min farmor tog sin tillflykt till flyktinglägret i Veimar, där det rådde svält, död och elände. Pappas kusin vägrade stanna, och gick vidare.

Lägret var uppbyggt med 50 till 100 meter långa baracker och trevåningssängar. Mot ransoneringskort fick de fyra i familjen välling en gång om dagen, och en brödlimpa på 800 gram. Både välling och limpa hade trämjöl och spån inblandat.

Farmors yngsta barn, min faster Lena (Lyyti), har berättat att lägret administrerades av tyskarna och att det var placerat på en slaktavfallsplats, vilket medförde en enorm stank.

Lena, som då var tio år, och bröderna Armas och Eino, gjorde farliga försök att lämna det bevakade lägret. Pojkarna kontrollerade vaktrundorna, och en afton skickade de ut Lena genom taggtrådsstängslet för att försöka få tag på något ätbart i någon närliggande by. Efter ungefär två kilometer kom hon fram till ett hus där hon knackade på. De kunde bara avvara fyra ägg som hon tog med sig tillbaka till lägret. Äggen skulle hennes mor Maria, som var mycket svag, få. Men Maria kunde inte svälja något, och det lilla hon svalde spydde hon upp.

Bild: Christina Bodén

Familjen sov på barackgolvet, och barnen vakade över sin mor. När barnen vaknade efter att ha slumrat till, hade deras mor avlidit.

Det sista farmor Maria hade sagt i dödsögonblicket, var: ”Vita soldater kommer och hämtar mig, klädda i vita kläder.” Samtidigt sträckte hon sina armar rakt upp. Det var den 8 maj 1942.

Barnen lade sin döda mor diagonalt på en filt för att filten skulle täcka kroppen, och Lena sydde sedan ihop den. Ryska krigsfångar hämtade dagligen döda kroppar i lägret, och kropparna fördes till en intilliggande massgrav. Barnen lyckades dölja moderns död under tre dagar, och kunde på så vis få hennes matranson.

I juni 1942 flyttades barnen till lägret Jaama, där förhållandena var något bättre, för att i augusti överföras till Estland.

Från Tallin fördes barnen via båt till Hangö i sydvästra Finland. Syster Aino blev kvar i Tallin ytterligare en dag, och i september 1942 anlände samtliga till Finland.

Med Röda Korsets medverkan registrerades de och placerades ut på barnhem och hos finska bönder.

Min pappa Toivo bedrev partisankring i Polen. Hans enhet hade splittrats vid tyskarnas anfall av Sovjetunionen, och vid Röda arméns offensiv och slutstriderna på karelska näset 1944 hamnade han i finsk fångenskap.

Den 4 september 1944 efter fientligheternas upphörande, upprättades en gemensam kontrollkommission. De hårda ryska kraven var total efterlevnad för Finlands del. Bland kraven fanns också att Sovjetmedborgare som befann sig i Finland skulle skickas tillbaka till Sovjet.

De uppgick till cirka 63 000 ingermanländare. 55 000 valde att återvända till sitt gamla hemland under förespegling att de skulle återfå sina rättigheter och sin egendom.

Eftersom de baltiska staterna ockuperats av Sovjetunionen, så betraktades även dessa medborgare som tillhörande sovjetstaten.

Min far, som varit dekorerat befäl i Röda Armén, kunde dock enbart förvänta sig ett slut. Avrättning.

Listorna över krigsfångar gjorde att Toivo efterlystes av officiella finska myndigheter och söktes av den kommunistiska statspolisen, VALPO.

Meningen var att Toivo skulle överföras till Sovjetunionen, när en högre finsk officer anlände till lägret för en uppföljning. När han fick höra talas om Toivos belägenhet, beordrade han sin chaufför att hämta en finsk uniform som Toivo fick sätta på sig.

Med hjälp av fånglägerchefen, kapten Mustonen, fick Toivo falsk identitet och en flyktväg mot Sverige. Samtidigt lyckades Toivo, utifrån anhörigregistreringen, få tag i sina bröder Armas och Eino.

Kapten Mustonen tillhörde troligen den patriotiska etapporganisationen, som med finska myndigheters tysta medgivande, medverkade till att utsatta sovjetmedborgare kunde överföras till i första hans Sverige.

Toivo fick även telefonkontakt med sin kusin Simo-Jussi, som skulle återvända till Sovjet. Simo-Jussi hade varit icke-stridande, och hade inga repressalier att vänta om han återvände hem.

Efter pappas namn, Tovio Adamov Pakkanen, på listorna över krigsfångar hade finska myndigheter skrivit ett stort R för Ruotsi – Sverige – vilket innebar att han överförts till Sverige i all tysthet.

Så startade Tovio färden, och första transporten var till sydvästkusten, mellan Raumo och Björneborg.

Ett litet finsk kustfraktrederi hade anlitas. Fraktskutan var cirka 30 meter lång, bensinmotordrivet, och enligt passagerarlistan skulle 127 personer överföras till Sverige.

Överfärden

Till skydd mot ryskt flyg inväntade man sämre väderförhållanden och klockan ett på natten mot tisdag den 28 november, kunde man starta överfärden.

Redan vid åttatiden på morgonen påträffades två av passagerarna döda i en förrådshytt intill styrhytten.

Dagen övergick till natt mot den 29 november med vintermörker, snöfall och brottsjöar. De sjöovana var våldsamt sjösjuka där de satt i skutans lastrum och spydde.

Båten hade fått motorstopp två gånger, och när man hade landkänning vid Stocka, stannade motorn ännu en gång.

Det var nu som både lots och boende i Stocka uppmärksammade deras belägenhet. Bogserbåten S/S Viktor, som låg vid Stocka hamn, gick ut och bogserade in skutan till hamnen. Klockan var då cirka 11.30, onsdag den 29 november 1944. Fartyget hade skeppsflaggan på halv stång, vilket tydde på döda ombord.

Motorfelet åtgärdades av busschauffören Albert ”Motormannen” Eriksson, och passagerarna togs iland vid Strömskajen och Vedbryggan.

Tull, polis, representanter från ortens Röda Kors- och Lottakår samlades, liksom läkare och sjukvårdspersonal. Många av passagerarna var i mycket dåligt skick, och arbetet med att ta hand om dem inleddes genast.

Flyktingbåten lockade många Stockabor till hamnen, och stuveriförman Elof Dahlström förde protokoll vid flyktingregistreringen.

Det visade sig att 139 personer hade funnits ombord, allt från små barn till personer över 60 år. Utöver dessa så fanns de två döda männen i förrådshytten.

Enligt båtens kapten hade 127 personer registrerats för överfarten, och de överskjutande tolv personerna hade smugit sig ombord innan avgång. Av de registrerade vid överfarten skulle 102 vara ingermanländare, och 25 ester. Av flyktingarna var 74 män, 40 kvinnor och därutöver barn.

De två avlidna männen togs till ett bårhus beläget på Norr, norr om viken, i en skogsdunge. Övriga transporterades till missionshuset på Norr, där de fick varm mjölk och smörgåsar.

Förläggningschef var folkskolläraren Karl Axner, som tillsammans med sin hustru Tea, tillika Röda Kors-chef, och med lottakåren, under fröken Karin Bergstrand ledning, stod för utspisning, förläggningsplatser och vård.

Med hjälp av ortens brukshandel och fyrabussen från Hudiksvall, fick man mer mat, och kvällsmaten kunde därför bestå av potatis, kokt korv, bröd och mjölk.

Mot kvällen fördes alla ingermanländare till Betania, ett par hundra meter därifrån, där de skulle få det lite bekvämare. Man hade kört dit halm, som tillsammans med de egna ytterkläderna sörjde för den första fredliga nattvilan på många, många, år.

Varje flykting tilldelades ett nummer för nödfallsvisering och statspolisen genomförde asylförhör med de vuxna.

Doktor Skärgård och landsfiskal Englund, bägge från Bergsjö, skötte uppföljningen.

Doktor Skärgård konstaterade att de två avlidna hade förgiftats av kolmonoxid på grund av ett sprucket avgasrör som gick genom förrådshytten. De avlidna var klädda i finska soldatpersedlar, och var tveklös ingermanländare som deltagit i kriget på Finland sida. Hade de stannat kvar hade de utan tvekan begärts utlämnade till Sovjetunionen för att möta sitt öde. De var 28 respektive 30 år gamla, och söndagen den 3 december jordfästes de båda i Harmångers kyrka av prosten Holmquist.

Ombord på flyktingskutan hade det även funnits tre krigsinvalider, och fem, sex sjuka personer, enligt distriktssköterskan i Strömsbruk.

Efter årsskiftet började flyktingarna överföras till andra orter som Högbo, Gävle, Strömsbro, Ockelbo, sjukhuset i Hudiksvall, Växjö och Strängnäs.

Inom socknen placerades flyktingarna i Hånick, Vattlång. På Stocka blev man placerade hos Herman Smeder, Rönnskär, Johan Nelson på Norr, Helmer Tunberg på Norr och Olle Norborg, Morängsviken.

Den största och överskuggande oron var att flyktingarna skulle bli tillbakaskickade till Sovjetunionen. Det ödet drabbade de flyktingar som anlände till Bremön-Lörudden i Njurunda.

Hur gick det sen?

Pappa Toivo gifte sig på Stocka, farbror Eino stannade på Stocka, farbror Armas fördes till Hudiksvalls sjukhus och senare till Solhem i Borås. Faster Lena hämtades i Haparanda av min far år 1946 och kom till Stocka. Faster Aino fick ett främlingspass vid ankomsten till Haparanda år 1951 och kunde 1952 komma vidare till Stocka.

Kapten Mustonen fick sedermera lämna Finland då han eftersöktes som ”medhjälplig till sovjetmedborgares överförande till Sverige.”

Kapten Mustonen med fru kom att närvara vid min fars och mors bröllop i april 1946 i Stocka.

Släkthistorien avslutas här, med hopp om att inget liknande skall inträffa i vårt närområde framledes.

Pappas finska soldatuniform finns i min ägo.

Christina Bodén

0650-35571
christina.boden@mittmedia.se

Hudiksvalls Allehanda den 7 september 1888

Ur Ragnar Pousards samling har HT lånat den här bilden av S/S Bard från Stockholm. Ragnar Pousard var en känd profil i Hudiksvall, död sedan några år tillbaka. Hans pappa var lots på Agön, då S/S Bard rände på grund och därför finns olyckan dokumenterad på bild, ( nummer 70 på kartan).

Det var klockan tre på natten den 14 december 1911 som S/S Bard gick på grund på skvalpen, vid Agöns östra udde. Ljuset från Agö fyr syntes klart och orsaken till grundstötningen var att befälhavaren felbedömde avståndet. S/S Bard var på väg till Hudiksvall, och Skvalpen fanns inte särskilt markerad på den tidens sjökort.
Ögonvittnen på hudiksvallsångaren Hudiksvall följde S/S Bard och tyckte att ångfartyget stävade mot land vilket visade sig vara riktigt.

Bard blev liggande med aktern på åtta famnars djup och fören högt på grundet.
Den 30 januari 1912 slogs fartyget i spillror under en svår storm och försvann under havsytan. I kraftiga stormar därefter hände det att skrot från fartyget kastades upp på land.

S/S Bard som den 14 december 1911 rände upp på Skvalpen vid Agö fyr.

Läs mer om S/S Bard.

HT Måndagen den 13 mars 1995

Här vid pilen, mellan Långören och Fågelharet i Hudiksvallsfjärden, ligger vraket efter Stora Öland som förliste 1873.

Bogserbåten Sandvik ankrades upp precis ovanför vraket av det man tror är Stora Öland, fartyget som gick under vid Långören i Hudiksvallsfjärden 1873

Dokumenterat och klart. Lars Sjöholm skickar upp videokameran på Sandviks akterdäck.

Odaterat tidningsklipp, troligen från 1986

Läs Sven Normans berättelse om skonaren Irma.

Allmän kungörelse utsänd till kronolänsman Pehr Delin i Delsbo, sedan gåva från Kjell Grönberg

—5P7— Uppgifter ur Delsbo släktregister
3 Pehr Delin, * 23/4 1792, s. t. kommin. P. Delin i Ava, Delsbo G. 28/9 1830. Handelsbokhåll. i Gävle, sen. Kronolänsman i Ava. † 5/9 1866 (slag).
(W7) Anna Margreta Östgren, * 7/4 1799, d. t. skomak. Östgren o. h. h. Margreta Hedman i Falun, † 15/3 1874 (ålder).
Pehr Wilhelm * 19/10 1832. Häradshövding i Sth.

ALLMÄN KUNGÖRELSE  i översättning

Härstädes är wordet anmäldt, dels att, sedan Mäster Lotsen wid Gefle och Limö Lotsplats 1) Anders Söderhäll, redan d. 2 innewarande Månad, från denne Stad, med en honom tillhörig båt, företagit en sjöresa, han ännu icke till hemorten återkommit, och ej eller någon underrättelse om honom kunnat erhållas, hwaraf will förmodas, att han olyckligen omkommit med båten, som i år blifwit byggd, fyrbolad ( folkbåt byggd med fyra bultade skarvar som håller ihop båten) och nyss tjärad, med så kallad Stampått ackter ut, försedd med jerndrag för och ackter under köln, stäfwen obeslagen, jemte gammal mast, storsegel och fock af Enångers Tältduk med hwit Lotssignal på spritoppen, samt roder och rorpinne;
dels och att, natten mot den 4:de äfwen i denna månad, från Agö hamn, manlöst utgått en Skötbåt, med inneliggande 17 st. Strömmings skötar, af hwilka 16 warit brandmärkde å 2) Flarn med A. B. L. och 1 med M. L. B., 15 st. Skötlinor med wakar, i form af halfmåne, 2:ne prässänningar i godt skick af tjärad bulldan; 1 st. Notrep om 39 famnar, något slitet, och tillbehör till klomslängan (avståndet mellan båtens akterstäv och akterhack), samt dels ändteligen, att Landbonden 3) Johan Tapper i Åkern, Rogsta Socken, tillwaratagit ert Stokreatur, rödt till färgen med stjerna i pannan, försedt med skälla och skodt på alla fötterne.

I anledning häraf upmanas hwar och en, som om Söderhäll och omförmälde båtar, med uti den ene af dem förwarad egendom, har, eller får någon kunskap, att sådant genast tillkännagifwa hos närmaste Kronobetjent, hwilken det, wid answar, åligger, att ofördröjligast hit inberätta hwad till hans kännedom meddelas kan; och äger rätta ägaren till Stokreaturet, att anmäla sig på ofwannämnde ställe, för att detsamma återfå.

Kongl. Öfwer Ståthållare Embetet och Kongl. Maj:t Befallningshafwande i Rikets öfrige Län anmodas wördsamt och wänligen, att en lika lydande Kungörelse med denne utfärda låta.

Gefle den 16 September 1829

På Landshöfdinge Embetets wägnar:

J. RINGH                  J. G. STRANDBERG

Gefle, tryckt hos Joh. Olof Linn, 1829

Avskrift: Viveca Sundberg

1) Anders Söderhäll * 10/11 1802 i Älvkarleby, Fiskare Uppland † 11/4 1855 Västerboda, Älvkarleby.

3) Johan Tapper * 9/6 1784 i Rogsta Gift † 26/4 1849 Åkern Rogsta

HT Måndagen den 30 december 1991

Illustrationen av Umeå på hennes första och sista färd, är tagen ur Sverker Söderströms och Lars-Åke Winbergs bok ”Farfars båtar”. Teckningen är gjord av Alf Jansson.



Sommaren 1987 gjorde Enångers Sportdykarklubb det hittills senast försöket med att fotografera Umeå på havets botten. Den här bilden på två av klubbens dykare är tagen samma sommar, men vid ett annat tillfälle.

HT Fredagen den 16 maj 1980

   
Gamla ritningar på båten finns kvar           Av skorstenen fattas en meter på höjden. Den fick kapas                                                                                för att båten skulle kunna köras under en nybyggd                                                                                          motorväg i England.

Inte fanns det mycket kvar att flyta på. Christer Strandell visar upp en av båtens gamla skrovplåtar.

   
Urban Backman står inne i babords             Nya plåtar nitas fast enligt gamla traditionella metoder
kolbox och tar emot en glödande nit.
Hela skrovet ska renoveras enligt gamla
Metoder och varenda nit som funnits
ska tillbaka.

Christer Strandell beskrivs av många som mannen som inte vet vad svårt och omöjligt betyder. Det vi kallar drömmar förvandlas helt enkelt till verklighet för Christer Strandell som nu håller på att renovera en gammal ångdriven bogserbåt i Stocka.

Hur gick det med renoveringen av S/S Stockvik – läs här.

Här finns kompletterande historia och mer bilder på Ellwe.

Läs mer om ångbåten Delsbo

HT Tisdagen den 1 augusti 2000

”Stockvik” är 28 meter lång och nästan åtta meter bred. Den förfallna 69-åriga ångbogseraren drivs med stenkol, och ska i Stocka renoveras till originalskick är det tänkt.
   
   

Ångbogserbåtens ägare Christer Strandell, 43, med en av sina tre söner, tioårige Axel. I bakgrunden ”Stockvik” som nyss tuffat in till hamnen i Stocka. Foto: Eva Andersson

Samlade på däck. Sven-Bertil Jonsson, Rune Andersson (skymd), Magnus Hultgren, Bo Lundberg, Margareta Gustafsson, Hans Östbom, Birgitta Nylander, Aurèlie Tripault, Anders Lundberg och Tommy Brusell samlade på däck inför den 30 timmar långa seglatsen ner till kungliga Djurgården i Stockholm.

Hur gick det sedan?  M/S Gran såld till Västervik.

HT Bil och Båt Onsdag den 27 april 1988

Det är ett otal mått som skall tas om en båtdokumentation skall vara komplett. Även en ganska enkel båt, som Claes Mattssons moderniserade snipa kräver en stor arbetsinsats. Här är det Göran Mickelsson, Jan-Erik Pettersson, Erik Jonsson, Olov Rylander och Peter Lundkvist som fördjupat sig i konstruktionen av ett spant.

HT Lördagen den 11 Februari 1961

Fyrvaktare Uno Idén, fyrmästare Johan Molin och dennes son Bo ses här med en del av provianten. I bakgrunden Emanuel Högberg och besättningen – skepparen Ingemar Wallin och maskinist Albert Eriksson.

Gran-karta.
Fyren Gran, enl. Wikipedia
Reportage från Gran, av P4 Gävleborg.

HT Onsdagen den 21 augusti 1996

Leif Eriksson studerar de handlingar han fått fram om det förlista 1800-talsfartyget utanför kusten i Sörfjärden i Gnarp.

Den här lekstugan av timmer har Leif Eriksson gjort till barnbarnen.

Skinnet av den här svartbjörnen är ett minne från en jaktresa till Alaska. Björnen reste sig på 20 meters håll och Leif Eriksson tvingades skjuta.

HT Fredagen den 9 juli 2010

Hans Bovin i sin passbåt – en mindre passagerarbåt utan kojar.

Däcket är av furu, liksom merparten av skrovet. Bara det översta bordet är av ek . Bakom ratten och den nya motorns automat start syns sidorutan som Hans Bovins pappa gjorde.

Hans Bovin trivs vid ratten. I vanliga fall bär han flytväst.

En K-märkt skönhet åter i bruk

Sjöhistoriska museet.

Göten som inköptes 1871 var Trävarubolagets andra ångbåt efter Fortuna.
Bild ur Iggesunds bruks historia del 1, sid 71.
Här kan du se fler bilder på Göten och Tjurö.

HT Bil och Båt Onsdagen den 27 april 1988

Åke Wikström har låtit sy upp en sufflett som lånat designen från en föregångare till Penta XXII. Suffletten fanns på en ritning i den speciella tidning som motortillverkaren gav ut.

Motor Yacht Society, en ideell förening för fritidsbåtar
Läs om Volvo Pentamotorns historia, på Wikipedia

HT Helg Lördagen den 10 september 1994

Hon är en riktig skönhet, s/s Evelina från Iggesund, miniångaren som numera kan ses i vattnen utanför Iggesund.

När ångmaskinen tuffar och går som den ska kan Eje Engberg ta sig en liten paus på sittsoffan i aktern.

Med öra för missljud. Eje Engberg använder en skruvmejsel för att lyssna om ångmaskinen går som den ska göra.

         
Det här är ångmaskinen som Eje Engberg själv konstruerat  och byggt. När full effekt tas ut gör s/s Evelina en fyra fem knop. Det är en liten men naggande god s/s Evelinas ”hembyggda” ångmaskin.   

   
Det finns inget bättre än att få ge sig ut på sjön med s/s Evelina, tycker Eva Engberg som får rycka in som styrman ibland.

HT Lördagen den 26 februari 2000

Exakt så här såg Frej ut, konstaterar gamle sjöbjörnen Axel Westberg nu 90 år. Och det är en expert som gjort modellen nämligen Helmer Nordlund i Rössånger som var matros på Frej när det begav sig. Modellen är dock inte riktigt klar ännu.

Även om Axel Westberg var skeppare var det inte uniformen eller graderingen som gällde utan blåställ och hårt arbete.

Besättningen på pråmen Frej av Iggesund. Från vänster Alfred Sundman, Albin Mårtensson, Henry Olsson och Axel Westberg.

Axel Westberg som ung matros. På den tiden var det livlig båttrafik utanför fabriken i Iggesund.

Axel Westberg i mitten med sin besättning när Frej ankrat upp vid fabriken i Iggesund. Årtalet okänt. Till vänster står Holger Inglund och till höger Jonas Bylund.

HT Lördagen den 11 Februari 1961

Sista säsongen med pråmlastning från Iggesund

Ettans skeppare, Alfred Sundman känner farvattnen i Iggesundsfjärden. Han har haft sin dagliga gärning på ”ettan”, som syns till höger med pråmsläp. De åtta tompråmar som ligger i rad här ovan dras av Anna in till magasinkajen. Detta är en syn i utdöende. Nästa år kan fartygen lasta direkt vid kaj.

Ettans ”chif”, maskinisten V. Ivarsson är en salt kille, som seglat på de djupare vattnen. Det är nu andra perioden han tjänstgör på 1:an I maskinrummet är det snyggt och prydligt och en oljefläck går knappt att upptäcka.

Is så långt ögat når. Ettan rister i skrovet när hon kör in bland isflaken, men farten reduceras inte nämnvärt. 14-årige Kjell Öst sitter uppflugen i förpiken och tittar på när Ettans stäv skär av halvmetertjocka isflak som smör.

HT Onsdagen den 25 juni 1997

Njutångersgården.

HT Onsdagen den 5 januari 2000

Göran Wahlberg fick rena drömjobbet mad Arkion. Han var själv sjöman en gång i tiden och nu har han i drygt två års tid fått fördjupa sig i uppgifter om fartyg från Hudiksvall och deras besättningar

Nu läggs sista handen på Arkionprojektet. Lilian Holmberg och Göran Wahlberg fingranskar uppgifterna som förs in på datan. Allt måste stämma för att det skall kunna fungera som forskningsunderlag i framtiden.

Några handlingar från Briggen Hebé utfärdade i maj 1878.

Mönstringsböckerna utgör viktiga tidsdokument.

HT Tisdagen den 5 januari 1999

Två fartyg lastar props i Snäckmor hamn. Fotot, ur Jan Selahns samling, är från slutet av 1800-talet.

Sockenskräddaren i Snäckmor hette Pehr Hansson, född 1734. Hans gård kallas skräddargården och låg uppe på den högt belägna tomten där Sven Sundkvist i dag har sin boning. Husen på bilden är från mitten av 1800-talet. Fotot hämtat ur Sven Sundkvists samling.

Sven Fors, född 1842, förde och var delägare i galeasen Carl, med vilken han förliste vid Trödjehällan år 1902. Fotot är hämtat ur Sven Hugo Fors samling.

Per Erik Fors, född 1872, son till Sven Fors, var delägare och skeppare i bland annat den i höstas så aktuella galeasen Jönköping. Dykare bärgade den stora spritlasten ur denna skuta alldeles utanför finska kusten. Jönköping sänktes av en tysk u-båt 1916. Foto är hämtat ur Sven Hugo Fors samling.

Utsikt från Snäckmor. Grabben som står vid pråmen är en känd profil i Hudiksvall, Hans Wiik.

HP den 26 juni 1888

Gävleposten den 19 juni 1890

Passagerarångaren Söderhamn på väg att lägga till vid Borkabryggan i Enånger.

Passagerarångaren Trafik på väg att lägga till vid ångbåtsbryggan i Borka, Enånger

En tur med ångbåt var populärt bland fint folk. I Trafiks matsal serverades finare middagar och när båten lade till i Borka tog många passagerare sig en promenad i land.

Gunnar Eriksson, en känd Enångersbo som snart blir 90 år, kan det mesta om sjöfarten i Enånger långt tillbaka. Som femåring fick han själv följa med sin far ombord på ångaren Trafik.

Åländska skutor kom ofta in till Enånger för att lasta trä- Målningen av den åländska tremastaren är gjord av Elsa Helsing utifrån ett fotografi.

Ångaren Svartvik backar ut från ångbåtsbryggan i Borka, Enånger. Fotot är från tidigt 1900-tal

Vi har all anledning att vara glada. Nyrustade Borka brygga kan bli en stor turistattraktion redan i sommar, hoppas Krister Andersson till vänster och Hjalmar Åker.

Det mesta arbetet sker numer vid datorn. Jan Engmans verkliga dröm vore att de stora arkiven kunde koppla in sig på databaserna. Då skulle det vara betydligt enklare att vara amatörforskare.

Läs mer om ångbåten Delsbo.

Båtar i Söderhamn

 Ångsluparna är fyllda med festglada resenärer inför Hälsingestämman 1913

Se polletter från båtar i Söderhamn.

Söderhamns skärgård.

M/S Moa. Fartyget M/S Moa ägs och drivs av en ideell förening.

Lite om båtarna Flink I och Flink II. Se bild på Flink II.

Ångfartyget Söderhamn. Se bild när Söderhamn anlöper Borka brygga 1911.

Ångfartyget Fritz 1868 senare namnändrad till, Neptun I och Neptun II

Ångslupen Ägir. Här finns historik om båten Ägir.

Ångslupen Blenda, och turistbåten ”Carmana” med flera söderhamnsbåtar

Läs om Ångslupen Stugsund, Nya Stugsund, samt båtarna Nyttig, Färdig, Reserv, Hurtig, Fram och Ferm

Ångslupen Nocturnus.

Hjulångslup Christian IV.

Båten Braxen i Bergviken.

Lidvallsbåtar på Ljusnan.

Bogserbåten Woxnan II.

Bogserbåten Ljusne.

Bogserbåten Axmar, ägdes av Bergvik & Ala AB.

Hälsingen Fredagen den 13 maj 1994

Efter 130 år ligger ångbåten S/S Warpen i ny skepnad åter i sjön Varpen i Bollnäs. Det var 1861 som den som första S/S Warpen levererades. Den skulle då bli en del av den nya kommunikationsleden Söderhamn – Bollnäs

Den gamla ångbåten Warpen, i mitten på bilden, flyttades till Bergviken, sedan trafiken på Varpen upphört. Där gick den under namnet Skog tillsammans med två andra ångfartyg, varav den ena hette Bergviken. Bilden är, enligt uppgift från Göran Malm, tagen vid Landa hamn.

Här kan du se en bättre bild.

Se film om S/S Warpen.
Se film om öl och S/S Warpen.
Se bild på bogserbåten Warpnäs på Bollnäs/Sockenbilder

Helsingen Torsdagen den 11 juli 2002

Vid foten av Stenegård ligger Järvsös senaste turisttradition: M/S Birgit Sparre. Nu kan man åka på lunchturer på Ljusnan hela sommaren Foto: Gunnar Lidén.

Björn Hedbergh och Johan Sjöberg framför sin båt, vid kajen nedanför Stenegård i Järvsö.

Utan öppningsbara fönster inne i styrhytten kan det bli ganska varmt, trots den svalkande brisen på sjön.

Tre år dessförinnan, – 2012 hade hon blivit såld och flyttad till Åsunden.

Ljusdals parkbåt

Bilden lånad från internet

Karta från 1950-talet visar båtbryggorna på Kyrksjön

Båtbryggan i Ljusdal. Bild ur boken, Inre vattenvägar i Hälsingland 1964
Ångbåten Or och Tev gick i trafik mellan Teve i Järvsö och Or i Orsjön inom Arbrå socken till omkring 1920. Under senare år har timmerbåten Or dragit flottarna.

Bild ur boken, Inre vattenvägar i Hälsingland 1964

Folkparksbåten i Ljusdal under transport från Sundsvall till Ljusdal, där den ersatte de två färgor, som tidigare trafikerade Kyrksjön mellan köpingen och Folkparken.

HT Den 5 september 1961

HT Den 17 juli 1975

HT Tisdagen den 13 april 1976

Sista resan för Ljusdals parkbåt

Hennan

GESTRIKLAND DEN 15/11 1879

Ångbåten »Spring» såldes nyligen till en i Ramsjö boende person. Priset obekant.

NYA HELSINGEN DEN 17/1 1880

Dahlströmsjakten på torra landet.

Ett gammalt ordspråk lyder: ”han måste följa med som Dahlströmsjakten på torra landet”. Mången har måhända uttalat detta ordstäf, utan att weta dess upprinnelse. Det är dock icke äldre, än från sista årtiondet af förra seklet, då Upsala studenter wid något muntert tillfälle ur Fyrisån upplyftade en skepparen Dahlström derstädes tillhörig skuta eller s.k. jakt och ställde den på torget till Upsalaboernas stora förlustelse. Under nu förflutna wecka hafwa dock de socknar i Norra Helsingland, hwilka äro belägna efter stora landswägen mellan Hudikswall och Ramsjö, nemligen socknarne Tuna, Hög, Forsa, Delsbo och Ljusdal fått med stor förwåning åskåda, huru en ångbåt med namnet Spring, wida större än den beryktade Dahlströms-jakten, forslats hela den 9½ mil långa landswägen från Hudikswall till Ramsjö-Gåda. En af de många bönder, som samlat stora kapitaler på skogsförsäljning, har af Bergwiks bolag i utbyte mot skog tillhandlat sig ångbåten Spring för att med densamma lyckliggöra sjön Hennan.

Ångbåtsegaren, en nära anförwandt till den person, som i brist på kork till en bränwinsflaska begagnade en revers å 3,000 riksdaler för det goda ändamålet, att ett qwarter bränwin ej måtte förspillas, lärer sjelf warit i Hudikswall för att afsyna och profsegla den nyinköpta ångbåten. Om tilldragelserna derwid hafwa rykten wisserligen hit anländt, men de torde wara bättre kända på Hudikswallstrakten.

Sedan ångbåten på torra landet några dagar eller weckor hwilat sig i Tuna och Hög, kom den ändtligen förliden Fredag till Ljusdal, forslad af 10 hästar jemte åtföljande forbönder. Genom de folkrika trakterna utefter landswägen följdes den åkande ångbåten af nyfikna skaror. En betänklig färd trodde man, att den skulle komma att göra öfwer den s.k. Noresbron i Ljusdal. Men lyckan står dem djerfwom bi, och Noresbron bewisade sig wara hållfast för denna wäldiga profkörning. Nu torde ångbåten wara anländ till sin bestämmelseort. Möjligen låter ångbåtsredaren uppsåga isen på sjön Hennan, för att så snart som möjligt hafwa sin skatt på rätta stället. Måtte nu framtiden utwisa, att den nya ångbåten på Hennan blifwer till både nytta och nöje för sin nye egare och för hela Ramsjö socken.
Åskådare

Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg

GEFLEPOSTEN DEN 17/6 1880

Ett kommunikationsmedel, hittills osynligt inom Ramsjö socken, har denna vår kommit i gång derstädes. En hemmansegare har nämligen inköpt en ångslup, gifvit den namn af ”Hennan” samt dermed börjat trafikera sjön af samma namn. Samma båt härstammar från Söderhamn och har någon tid användts till bogserbåt under namnet ”Spring”. Dess farvatten är från sjön Hennans östra ända, Stridvik invid Välje, till dess vestra ända i Ramsjö kyrkoby, 2¹/₄ mil, som befares på ungefär 2 timmar med anlöpande af mellanliggande stationer. Rätt skött, säger en meddelare till ”Helsingen”, kan denna kommunikation blifva af god nytta för allmänheten, till dess järnvägen blifver i ordning. Men den kan äfven sedan blifva nyttig, hälst om beramad landsväg emellan Ytterhogdals och Ramsjö kyrkor kommer till stånd. Ett återstående önskningsmål med afseende på ångbåten är dock, att ångbåtsegaren anbringar brygga vid sjöns sydvestliga ända eller vid s.k. Vinterborn för underlättande af trafiken från Ljusdal, samt att ordentliga turer varda bestämda och annonserade såväl i ortens tidningar som genom anslag på tjenliga ställen uti Ljusdal, samt utefter vägen mellan sist nämda socken och Ramsjö.
Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg

Ägare av båten var troligen hemmansägare Per Ersson i Gåda. Född den 20/2 1844 i Ovanåker. Död 12/5 1882 Gift 3/7 1870 med Märtha Persdotter född 22/11 1842 i Gåda/Ljusdal. Död 28/4 1882

Båten Spring:s historik.
Se bild på båten Spring.
Läs om Lidvallsbåten Hennan och andra båtar

Delsbo

Ångbåt på Stömnesjön i Delsbo, från Delsbo/sockenbilder.

Ännu en bild från Stömnesjön i Delsbo, från Delsbo/sockenbilder.

Båtens ägare var troligen bankdirektör J. O. Westerlund. Bland utropade varor vid auktionen efter honom den 11 0ch 12 maj 1934 fanns bl. a. en mindre ångslup.

År 1877 eller strax dessförinnan bildades i Delsbo en sammanslutning mellan några personer, vilka kallades Delsbo Badinrättnings AB. Såsom ägare till Ede 4 sålde O. Hedman den 28 augusti 1877 till föreningen ett jordområde om 441 kvm. J. O. Westerlund uppförde år 1890 ett båthus, som revs 1936, men det stod inte på platsen för badanstalten, (Ede 4:30), troligen mer västerut vars mark hade ägts av J. O. Westerlund. Distriktslantmätare Sigurd Hanström 12/12 1937.

Stömnesjön med samma ångbåt som ovan

Vykort ur egen samling visar en segelbåt i Stömnesjön

Stömnesjön. Här ser vi sadelmakare Carl Gustaf Södervall vid rodret på sin segelbåt som lär ha varit en av de första segelbåtarna i området. Den blev sedan såld på auktion efter Spik-Per Persson i Delsbo, vart den sedan tog vägen är höjt i dunkel. Närmast C. G. Södervall sitter hans dotter Hilma och i fören sitter sonen Gunnar.  Gunnar Södervall är för övrigt Jonas Simas morfar.
Det är Jonas Sima som har lånat ut den här bilden.

Uppgifter ur Delsbo släktbok:
—39 S 1—

(B117) Carl Gustaf Södervall, * 28/5 1836 i Över-Järna sn, Sth. län.
G. 28/5 1862. Sadelmak. Bos. i Ede, Delsbo. † 4/3 1914.
(X5) Lovisa Gustava Stenberg, * 31/8 1837 i Bollnäs sn, Gävleb. † 12/8 1921.
Gustaf Erik * 17/2 1862, † 29/11 1938
Natalia Lovisa * 23/7 1866, † 2/12 1880 (vattusot)
Jenny Alexandra * 21/10 1868. Utfl. t. Ljusdal 1888
Gunnar Efraim Sixtus * 6/8 1871                         2
Carl Erhard * 29/12 1873. Utfl. t. Njurunda 1895
Alma Rebecka * 20/12 1875. Utfl. t. Sth. 1895
Hilma Sofia * 4/10 1878. Utfl. t. Sollentuna 1922

—2—

1 Gunnar Efraim Sixtus Södervall, * 6/8 1871, s. t. sadelmak. C. G. Södervall i Ede, Delsbo. G. 8/3 1903. Sadelmak. i Ede. Utfl. t. Ljusdal 1904.
14J11 Christina Stenberg, * 29/9 1868, d. t. skrädd. O. Stenberg i Ava, Delsbo.
Nanna * 3/8 1903. Utfl. t. Ljusdal 1904
Gurli Sigrid Gustafva * 11/8 1904. Utfl. t. Ljusdal 1904

Här ligger den lilla motorbåten vid badhuset i Stömnesjön

Här ser vi badhuset med vindsnurra på taket och med en förtöjd segelbåt i förgrunden

Ett handkolorerat vykort med damer som tvättar och badhuset i bakgrunden

En flygbild över området från 40-50- talet

Samuel Engström och Erik Engvall hade ångbåten Sjöfågeln mellan åren 1914 och 1918 som användes mest till nöjesåkning mellan öarna på Storsjön. Här utanför Storön.
Bild ur skriften: Livet i Högen med tonvikt på sågverksamhetstiden 1897 – 1928.

Ovan avbildade båt torde vara den enda ångbåt som trafikerat Storsjön i Bergsjö. Den ägdes av 1) Samuel (Emanuel) Engström, Högen, som tillsammans med 2) Viktor Lönnman inköpte den 1914. Den eldades med ved. På bilden syns kaptenen Engström själv samt eldaren 3) Erik Engvall. Båten måste vara bemannad med två personer för att fungera i trafik. Den anlitades mycket för nöjesresor på sjön, varvid strandhugg ofta skedde på Storön.
”Sjöfågeln”, som var 24 fot lång och 7,5 fot bred, såldes 1918.

Källa:
Bergsjö-Bygden 1972, sid. 9

—13H3— Uppgifter ur Bergsjö – Hassela släktregister

11) OTTO EMANUEL ENGSTRÖM, * 19/4 1886, s. t. Per Engström i Högen, Bergsjö. Tummare, bos. i Högen. Fl. t. Bollnäs 1910.
22H1 HILDA LOVISA VIKTORIA STENBERG, * 27/10 1888, d. t. sågv.-arb. Jonas Stenberg i Högen.
LILLY MARIA, * 8/5 1909. Fl. t. Bollnäs

—15J2—

1 2) OLOF VIKTOR LÖNNMAN, * 12/2 1890, s. t. mjöln. P. D. Lönnman i Berge, Bergsjö. G. 5/11 1916. Chaufför, bos. i Nordanbro, sen i Kyrkbacken, Hassela. † 1/7 1939.
(X14) KATRINA MATILDA COLLING, * 19/5 1895 i Harmångers sn, Häls.
(Y1) GUSTAF ADOLF ”JANSSON”, * 6/11 1913, (fosters.) – 4
NILS DANIEL INGEMAR, * 20/8 1929                     5

—14H1—

(S56) PETTER ENGVALL, * 9/1 1852 i Ransäters sn, Värml. Infl. fr. Forsa 1912. G. 15/11 1885. Sågv.-arb., bos. i Högen, Bergsjö. † 1/5 1942.
(R198) ANNA KATRINA HASSEL, * 6/1 1864 i Sävare sn, Skarab. † 5/2 1938.
ARTUR VIKTOR, * 24/4 1890. Sågv.-arb., bos. Högen
HARALD TEODOR, * 8/9 1892                               2
3) ERIK JULIUS, tv, * 25/1 1895. Sågv.-arb., bos. Högen † 19/3 1964 Högen 1:12
RICKARD FREDRIK, tv, * 25/1 1895                       3
HELGE FABIAN, * 27/1 1899. Fl. t. Hudiksvall 1927
ROBERT VILHELM, * 18/5 1901. Eldare vid Högens ångsåg, fl. t. Borgsjö1934
ANDERS GUSTAF, * 17/5 1904. Fl. t. Njurunda 1939
EMIL RUDOLF, * 12/11 1906. Vägarb., bos. i Högen
ELSA ELFRIDA, * 16/11 1908                                4